Och eroderar ner sfinxen på Beverly Hills…..
Man kan se de olika snölagerna tydligt på deras gränser som är nedsmutsade.
mats
Kategorier
Kategori: Väder och vind
Kategorier
VINTERN……..
och jag som utlovade vårväder….
det ska jag inte göra mer, för när jag kollade min väderstations display i morse, var det föga upplyftande information.
Det är bara att hålla ut, fast de närmaste 8 dagarna ska det tydligen bli minusgrader enligt yr.no.
mats
Kategorier
VÅREN
Finns det något bättre än
TÖ !!
I dag söndag just nu kl 1242 är det 7 grader varmt och solsken. man känner hur hormonerna börjar koka……eller ?
mats
Flyga termik
Termik är en böjningsform av det latinska ordet för värme-termo.
Vi känner till begreppet termometer, som betyder värmemätare.
Suffixet -meter är ju också latin och betyder enkelt översatt mätare.
Andra exempel är ju voltmeter, amperemeter och så vidare.
Således, termik betecknar något, som har en högre
temperatur än omgivningen.
Det är just det, som är grundförutsättningen för att termiska
vertikal rörelser eller konvektion, ska kunna uppträda.
Konvektion är ju också ett latinskt ord, vars grundbetydelse
kan delas i två delar;
Kon, eller egentligen con, betyder med och vektion betyder
en riktad rörelse. Tänk på ordet vektor som ju är en riktad
kraft eller rörelse.
Ja, vi ska inte bli för akademiska men dessa två begreppen
termik och konvektion hänger samman och är av
avgörande betydelse för oss som flyger och håller
oss uppe med hjälp av termiken och konvektionen.
Denna lilla artikel är en allmänt hållen beskrivning utan
bilder och skisser, som på ett enkelt sätt vill beskriva, hur
, när och var termik uppstår.
Som jag skrev förut, är en förutsättning för termik, att
vi har en skillnad i temperatur mellan olika luftmassor.
Hur uppstår denna skillnaden? När solen lyser på markens
yta tar denna upp eller absorberar värmestrålningen.
Värmet lagras i översta delen av marken. Beroende på
vilken typ av yta vi har, om det är grus, gräs, asfalt eller
sjö och hav, kommer värmet att lagras olika.
Värmen som tillförs havet kommer i första hand att
påskynda avdunstningen av vattenånga och i andra
hand att värma vattnet.
En grusplan som är mörk absorberar snabbare värmen
och kommer så småningom att fungera som ett element,
som strålar ut värme.
När vår grusplan har strålat ut tillräcklig mycket värme
till den ovanpå liggande luftmassan, har temperaturen
i luftmassan stigit , så den skiljer sig från omgivande
luftmassor med kanske 3-5 grader.
När skillnaden är så stor, blir den uppvärmda luftmassan
labil, den vill stiga uppåt.
Vad gör då att en bubbla med luft plötsligt lossar från
marken och stiger? Ja, det kan vara en vindpust, som
kommer och stöter till eller rubbar blåsan. Den kan
behöva lite starthjälp för att komma igång. Om vi har
svaga vindar, kan den marknära luftmassan glida över en
uppvärmd yta, värmen överförs som till största delen
strålningsvärme och liten del som kontaktvärme och
om då den över marken sakta glidande bubblan träffar
några hus, en trädridå eller ett annat hinder, får vi en
turbulent utlösning av termikblåsan. Det finns flera
andra sätt som en blåsa kan lossa på, men för våra
förhållanden är dessa två de viktigaste.
Kom ihåg att vår blåsa befinner sig nu på väg uppåt
genom luft, som är relativt sett kallare än blåsan.
Termikblåsan är just när den lämnat marken lös i
konturerna och relativt svag.
Då blåsan stiger, kommer temperaturskillnaden
att öka, för vi vet, att temperaturen i normalatmosfär
sjunker med ca 0.7-1.0 grader/100 meter.
Efter hand som blåsan stiger, får dess horisontella
utbredning fastare konturer och man kan, när man
cirklar i en blåsa märka, att stiget är bättre eller sämre,
beroende på, var man flyger.
Nu fortsätter ju inte en termikblåsa hur högt som
helst. När den når den nivå, då den stigande luftens
fuktighet kondenseras utmärks detta, genom att vi
kan se Cumulusmoln eller vackertvädersmoln bildas.
Det är det stora bulliga sommarmolnen, som växer
upp och faller ihop.
På vilken höjd den stigande luftens fuktighet
kondenseras, beror på flera faktorer.
Det hänger på fuktighet, temperatur, omgivande
luft och hur labilt skiktat det är och om vi har inversion.
Normalt sett hos oss på västkusten ligger molnbasen med
Cumulusmoln under tidig sommar runt 1400 – 2500 meter.
Inne i landet, där vi inte har sjöbris, kan molnbasen
ligga avsevärt högre. Från min fullskalasegelflygtid
minns jag molnbaser i maj på 3000 meter i Västergötland.
I Utah USA kan du ha molnbaser på 20000 fot.
Om det råder något, som heter inversion, på låt oss
säga 1200 meter, kan inte termiken komma högre.
Det vill säga luftmassan kan inte nå sin kondensationsnivå,
där det bildas moln av fuktigheten.
En inversion är ett lager med luft, där temperaturen
stiger med höjden i stället för att avta med höjden.
Om vi åker med vår termikblåsa glatt stigande med
3 m/sek, så märker vi, när vi närmar oss inversionsskiktet,
att stiget försvinner. Vi kommer inte högre, hur vi än gnetar.
När man flyger just i gränsskiktet mellan den vanliga
luften och inversionsskiktet, känner man små turbulenta
stötar i flygplanet. När man termikflyger och blåsan inte
kondenserar och inte bildar moln, kallas det att man
flyger torrtermik.
Torrtermiken kan vara lika stark som molntermiken,
men problemet är ju, man kan inte se var termiken finns!
Har du molntermik är det ju i princip bara att gå under
ett Cumulusmoln och stiga in i hissen. Att flyga torrtermik
är chansartat och man få i sådana fall lita på sin intuition
och erfarenhet av de lokala väderförhållandena.
Nåväl, om vi har kurvat upp oss till molnbasen
med en modell eller fullskalakärra , så märker man
en välvning under molnet , där den stigande luften
går in i de flesta fall.
Går man på rakkurs , efter att man nått basen,
kommer man att flyga in i sjunket.
Stiger du med 5 m/sek, så kommer du att sjunka
med i princip lika mycket, när du avlägsnar
dig från centrum. Det brukar man lösa, genom att
man ökar hastigheten markant, för att kunna ta sig
igenom sjunket så fort som möjligt.
En HyperAVA som svävar. Det är väl en bra karakteristik på modellen….
När du flyger en modell i en termikblåsa , som nyss släppt,
måste man vara beredd att korrigera, så man ligger i centrum
av blåsan, för att utnyttja stiget på bästa sätt.
Korrigeringen ska vara planlagd och genomföras utan
tvekan eller mjäkighet.
Hur man korrigerar i en blåsa , kan man inte generellt
säga, för varje pilot har sin, som han tycker bästa metoden.
Flyger du din modell på 100 m höjd utan termik, brukar
jag trimma modellen till lägsta sjunkhastighet och flyga
den just på vikningsgränsen. Om jag flyger in i en blåsa
med vänster vinge, då händer följande:
Om vingen går in i stigande luft, kommer luften att
tvinga vingen uppåt och öka anfallsvinkeln. Flyger du
då just på vikningsgränsen, kommer din modell
att vika sig , eftersom anfallsvinkeln på den lyftande
vingen ökat av den stigande luften.
Det är just det, som är finessen. Modellen kommer
att vika sig in i termikblåsan. Man kan säga, att modellen
ramlar in i blåsan.
När du stabiliserat din modell och flugit ett varv,
har du sett var lyftet finns och du kan korrigera, så du
centrerar din modell till det starkaste lyftet. Detta är ett
sätt att upptäcka termiken.
Ligger du i en bra termikblåsa sommartid med din
modell, kommer du att bli förvånad, hur snabbt din
modell stiger. Att ha ett stig med 5 m/sek är inget
ovanligt. Det betyder, att du på en minut klättrat 300 meter!
Har man en sådan stark blåsa, gäller det att ha en
planläggning eller strategi, hur du ska avbryta och när.
Om jag flyger en stor modell, 3.5-4.0 m spännvidd
brukar jag hänga med upp till x00 meter. Då är modellen
fortfarande sebar utan svårighet. En Blue Phoenix utan
bromsar tar jag aldrig högre än x50 meter.
När du nått din högsta höjd, är det dags att ta sig ner.
Det finns två sätt:
Du kan flyga ner planet genom att hålla dig i luft,
som inte sjunker eller som bara stiger lite. Genom
att trycka upp farten, kommer du att förlora din höjd
så småningom.
Det andra och enklaste sättet är att aktivera de
aerodynamiska bromsarna på modellen.
Bromsar är enkelt uttryckt en klaff, som exponeras
mot den förbiflygande luften och som dels bromsar
och dels genom turbulensbildning bakom klaffen
stör den laminära strömningen på ovansidan av vingen.
Så har du bromsar, så ut med de och ställ modellen
på nosen, så kommer du säkert ner.
Ett tredje sätt, som jag använder till min Blue Phoenix
är att göra en störtspiral.
Det vill säga full sida och full höjd samtidigt. Detta gör
att du förlorar din höjd snabbt utan att överskrida
den hastighet vid vilken strukturella skador uppstår
på modellen. Man måste testa detta på lägre höjd,
så man ser, att man inte flyger för fort.
Med en bra modell är inte problemet att komma upp.
Problemet är att komma ner.
När termiken är kraftig och du drar all broms du har,
kan det hända, att du stiger i alla fall.
Då måste du kombinera alla sätten du kan, för att
reducera höjden. Till exempel att använda full broms
och störtspiral. Då bruka man kunna komma ner säkert.
Detta var lite om termikflygning. Den stora frågan
för en modellflygare är ju, hur man hittar termiken.
Som jag skrev innan, är det ju inte stor mening att
leta termik över en vattenyta.
Vi vet ju alla vad Laholmsbuktenväder är på sommaren.
Det är, när vi har en molnfri himmel över havet
, men inne över land, ca 8 km in från kusten har vi
de härligaste vackertvädersmolnen.
Då är det bättre att leta efter termiken över åkrar,
grustag eller i lä av ett hinder, som kan lösa ut blåsan.
Vi har vissa reella bevis för termik.
Om en blåsa släpper i närheten av fältet brukar man
märka att vinden markant minskar eller markant
växlar riktning. Nästa steg kan vara, att man ser
svalorna kommer och jagar de insekter, som följer med
termiken uppåt. Svalor som jagar insekter, är en säker
indikation på termik. När svalorna flyger, kommer
strax därefter vitfågel.
Måsar och trutar går in i blåsan och kurvar upp sig.
rovfåglar är bra på att lokalisera termik och man kan
genom att studera dessa lära sig en hel del. Man kan
se, hur de korrigerar i blåsan och framför allt om du
ser en ormvråk som lämnar en blåsa, då är det inte lönt
att gå dit och försöka.
Har du en högvärdig modell och du kurvar i en blåsa
ihop med en ormvråk, så kommer du att stiga ifrån
den, om du flyger bra.
Att konstatera, att nu sticker blåsan, är ett resultat
av synbara tecken , men framför allt ett resultat av
träning och erfarenhet.
Ska du bli en duktig termikflygare , är det enda
som gäller att flyga mycket termik.
Teknikens utveckling har givit oss fina instrument,
som underlättar för oss att flyga i termiken. Jag tänker
då på variometrar och höjdmätare.
Dessa är ingen nödvändighet, för är du rutinerad,
flyger du lika bra termik med eller utan vario. Men
flyger du med vario kan du , när modellen är långt bort,
ta den minsta termikblåsa. Du kan ta en blåsa, där det
stiger med en dm/sek. Det gör du aldrig utan vario!
Dessutom ger instrumentering en extradimension
till ditt flygande. Speciellt om du flugit fullskalasegelflyg
tidigare uppskattas flyginstrument.
Personligen har jag ett par stycken Picolario från
Thommys ModelBau i Tyskland. De har aldrig krånglat
och kan mycket mer, än vad du kan tänka dig använda
de till.
Till min Blue Phoenix har jag en telemetriutrustning
från EagleTree i USA.
Det är mera som en instrumentbräda med de flesta
parametrarna inlagda inklusive en GPS:
Men vem kan stå och titta på en instrumentbräda i
solsken när man har modellen på xxx meter?
Jag föredrar Picolarion. EagleTreeutrustningen har
turligtvis också audioinformation från varion.
Termikflygning för människan upptäcktes ganska sent.
Det var på slutet av 20-talet vid tävlingarna på Wasserkuppe,
som piloterna vid flygningar mellan de olika hangen
ibland märkte , att de steg utan att ha anslutning till hangen.
Man förstod då, att det var en annan företeelse, som lyfte
planet. Det var ju molntermiken.
Bara på ett par år slog den dynamiska flygningen igenom
och massor med nya segelflygrekord sattes. Innan detta
kom gick all skolning och alla tävlingar på hang.
Så termikflygningen förde segelflygningen framåt med
jättekliv.
Hangflygningen har ju fått en renässans tack vare
skärmflyget och hängflyget.
Men för fullskalasegelflyget är numera hangflygning
helt överspelat.
Ja, detta var en liten orientering om termik och
termikflygning med modell.
Hoppas det gett något till de, som inte vetat förut.
Prova på med en enkel modell, du ångrar dig inte.
Det är inte enkelt, men varför ska allt var så lätt?
Ni har säkert sett, när jag flyger eller när någon annan
flyger termik. Visst är det rogivande. Man kan sitta och
njuta åt sitt eget flygande på ett avslappnat sätt.
Men ändå är man alert för att reagera på förändringar
i väder eller på modell. Att flyga termik med en välflygande
segelmodell är en av de grenar av modellflyget jag
finner mest meningsfyllt.
Varje gång jag går ut för att termikflyga har jag alltid
ett mål med min flygning. Det kan vara vad som helst,
till exempel prova olika tyngdpunkter, olika utslag eller
vad som helst som hör till flygningen.
Jag går aldrig ut och flyger förutsättningslöst. Det enda
sättet att öka sin skicklighet är att träna planmässigt.
Tro mig! För jag har mer än 500 timmar på mina Avor
(jag för loggbok över all min flygning)
och jag upptäcker nya saker varje gång jag är ute och flyger!
Någon mer än jag, som längtar efter våren ?
Kan tänka det. Jag tycker, detta väder med snö och minus 8.3 grader nu kl 0900 fredag är tålamodsprövande.
Det blir väl inget flygande de närmaste dagarna med hänsyn till väderutsikterna. Det får jag ta igen till våren.
Ser man ut genom balkongfönstret är det grått och dystert. Men man står ut.
Tråkig utsikt nu från min balkong. Grått och dystert.
Så här frustrerad känner jag mig, när jag inte kan komma ut och flyga.
Talgoxen brydde sig inte om vädret, han flög ändå, upp till mina talgbollar.
Se på tv på dan……skojar du ?
Sitta framför datorn…….bara så länge som det tar att uppdatera min blogg.
Så nu blir det att gå ut i modellflygplansfabriken och sätta fart på listhyvel och cellulosalackpenseln , så modellerna är fit for fight inför säsongen.
mats
Nyårsaftonens eftermiddag bjöd på vackert väder med minus 10-12 grader, molnfritt och solsken.
Jag körde ett ärende upp mot Simlångsdalen och stannade till och klämde några bilder med den gamla Powershoten.
Vinter och kyla kan vara vackert på sitt, något avmätt reserverade sätt.
Här är några intryck i väntan på 2010.
Det går att åka skridskor på Torvsjön trots 7 cm snö. Spåren efter skridskoåkaren i snön ser ut som någon, som inte kan bestämma sig, huruvida han ska till vänster eller höger.
När solen står lågt på vintern, målas skuggorna med bred , flat pensel.
Även den trindaste fotograf blir smal som en vidja fram emot kvällningen.
En åker på vintern är ganska meningslös eller…?
En av kullarna runt sjön, som blev snaggad av Gudrun, när hon friserade i våra skogar.
Minus 12 grader.
Torvsjön uppe vid Ön brukar vara det perfekta stället för skridskoåkning på naturis.
Här väntar man bara att en tomte ska hoppa fram, eller nåt annat sagoväsen.
Detta motivet kunde jag inte motstå. Om jag gillar motljus? Härligt.
Iskristallerna har avsatt sig på grenarna och vinden har format de, så det ser ut som vingarna på isfjärilar sittande på strået..
Först kom det underkylt regn och klädde grenarna med ett 10 mm tjockt islager.
Sen kom rimfrosten som strössel ovanpå.
I fotspåren på en fotograf.
mats
…… för allt är vitt.
Som i morse, när ett intensivt snöfall la 5 cm snö över Halmstad.
Verkligen stora flingor föll. Ungefär som i alpområdet.
Fast nu är det 1.4 grader varmt.
Vet ni att alla snöflingor är olika? Ganska fantastiskt.
De som är bra på matematik förklarar det med fraktalteorin.
Googla gärna på fraktaler, det är intressant.
Bild från Beverly Hills
Kategorier
DAN FÖRE DAN FÖRE DEPPAREDAGEN…
…är det, när vädret är, som det är nu.
Man kan inte flyga modeller och man kan inte flyga skärm.
Det enda som flyger är ju fingrarna över tangentbordet till datorn.
Det skriker i alla flygtarmarna, men antingen blåser det för mycket
för “vanligt” modellflyg, eller så blåser det från fel håll för modell-
eller skärmflyg på hang.
Normalt sett har vi vid denna årstiden på Västkusten mycket nord-
och nordvästliga vindar. De har dock liksom solen, lyst med sin
frånvaro. Varför ?
Tja, det är en 10000kronorsfråga. Jetströmmarna,
(se under kategorin Väder och vind) har ju inte legat där vi flygare
vill, därför har lågtrycksbanorna gått där det gett oss mycket ostliga
och sydliga vindar.
Inga modeller ligger på byggbrädan, så man kan inte bygga nytt.
Det kan jag bara skylla på lathet! Jag vill gärna bygga en “Riktig”
byggsats av en Tiger Moth, men jag säger som Oscar I: Jag gör det sen.
Har man inget byggprojekt och inget som behöver repareras eller
byggas om, brukar jag , för att inte glömma hur min modellflygfabri
k ser ut, att gå ut och ladda upp eller ur lite ackar……eller sortera
skruvar i diverseburken.
Att flyga inomhus är jag fullständigt ointresserad av,
vilket gör att jag tar alla möjligheter att flyga ute.
Då blir det som det blir.
Inte ens den minsta simulator är installerad på min dator.
Men blir jag riktigt desperat tror jag jag ska installera “Stormovik”,
min i mitt tycke bästa simulatorn.
Jag såg en intervjuv på tysk tv med ett av de tyska flygarässen,
Guenter Rall, som har skjutit ner 275 fiender med sin Me109 D.
Han föredrog denna versionen och flög aldrig Focke Wulf i strid.
Rall sa att denna simulator, som han provfluget, var det närmaste
riktig flygning man kan komma.
Guenter Rall avled för en kort tid sedan i sitt hem läste jag just.
Länk till en intervjuv med Guenter Rall:
http://www.sueddeutsche.de/politik/436/464040/text/
Kan man inte flyga i någon form, får man väl plocka fram ett Meccano….?
Det är hårt att vara flygare.
Kategorier
BRRRRRRRRRRR !
Kallt om näsan i dag söndag igen!
mats
Kategorier
FRÖS NI OM NÄSAN?
Som en fanfar efter klimatmötet Köpenhamn kom en riktig köldknäpp i den allmänna diskussionen om det som kallas den globala uppvärmningen.
I morse var det -13 C vid min väderstation, men eftersom vinden var svag och solen sken , var det härligt väder.
Jag var ute en sväng för att prova min trilskande bil och tog ett par bilder. Temperaturskillnaden mellan hav och land syns tydligt, då det ryker från sjön.
Östra Stranden kl 0845
Värmen i vattnet skapar sjörök
…men solen skiner, fast den är lågt över horisonten. Den 21/22 december är vi längst bort från solen i den ellips som jorden reser varje år, så sen vänder det och dagarna blir längre.
Håll ut!
Förstår ni hur kråkorna kan sitta på de kalla stenarna barfota i minus 13 grader utan att frysa? Fast de kanske har fleecesockar på sig?
När vi har fått lite kyla i södra Sverige innebär det att våra alper, Hallandsåsen, förbereds för skidsäsongen. Kolla länken till Vallåsens webkamera så ser ni var vår danska grannar upplever sina skidäventyr.
Länk Vallåsen webkamera:
http://www.vallasen.se/?id=1170&force_menu=1&lang=1
I eftermiddag blir det modellflyg på Höka självklart. Detta fina väder får man inte missa.
mats
…………..det gillar jag skarpt.
Molnformationerna och naturens väldighet manifesteras i de kraftfulla cb-molnen och det som kommer ur dem.
Jag tyckte lite bilder på åskmoln passade bra innan inlägget om deras kungliga högheters stundande bröllopsarrangemang…………se det som en symbolisk salut kanske?
Här kommer ett kraftfullt åskmoln inrullande från Kattegatt. Framför molnet förekommer riktigt kalla fallvindar från högt uppe i molnet.
Det medför, att vi får stora temperaturkontraster under och framför molnet, som gör att luften blir väldigt labilt skiktad.
Det vill säga att temperaturen avtar snabbt med höjden, vilket medför kraftiga vertikala luftrörelser och som du ser på bilden ,finns det nybildade Cumulusmoln framför fronten, som är ett resultat av denna labila skiktning.
Ibland när det kommer riktigt stora celler, är det så man kan tro domedagen kommer…….
Här ser du ett cb över Åled-Oskarström. Städet har haft väldigt brått att utvecklas, så i stället för det vanliga utseendet har städet fått punkig spretande frisyr
Här är en bild på föregående moln, tror jag, efter att det laddat ur sin energi och vatten och nu håller det på att falla ihop, för det bästa är taget.
Ungefär som hos oss äldre modell- och skärmflygare…….
Mysterium nummer 1. Vad är detta?
Mysterium 2. Hur har det blivit så här?
Den rätta förklaringen ger en glass till sommaren i belöning.
mats
Kategorier
HÅLL I HATTARNA…..
för idag onsdag fick vi ett litet intensivt lågtryck från sydväst. Som vanligt skrev kvällstidningarna som om hela landet skulle blåsa bort, men så blev det inte.
Lågtrycket med sina fronter. Det ser ut som en boxare som slår en högerkrok.
Lägsta barometertryck registrerat på Beverly Hills (Fyllinge Halmstad) var 987 hPa.
Här är en skärmdump från min väderstation, som sitter helt fritt och högt och inte påverkas av något som bestämmer vinden. Högsta vindhastighet mätt var som ni ser kl 1811 med 25.6 m/sek vilket är stormstyrka. Medelvinden när byarna var som starkast låg på 15 m/sek.
All data finns i graferna. Du kan se att centrum gick förbi omkring kl 1800 för därefter steg lufttrycket och vinden började vrida upp på väst och nordväst.
Grafen till höger:
Svart linje=Lufttrycket.
Röd linje=Vindbyar.
Blå linje=Medelvind.
Den taggiga svarta linjen under i nästa graf är vindriktningen. Kolla hur vinden vrider när centrum passerat.
mats
I detta avsnittet ska jag presentera begreppen
turbulens, bergvindar, dalvindar,
anabatiska och katabatiska vindar.
Turbulens är enkelt uttryckt virvlar i en luftmassa. Turbulensen kan
vara stationär eller rörlig. Vidare kan turbulensen vara likformad och
den kan vara helt slumpmässig.
Stationär turbulens, alltså turbulens man med säkerhet vet finns,
om vissa betingelser är uppfyllda är till exempel bakom ett större hinder.
Flyger du som vi gör nära havet och vi med stor sannolikhet har
västliga och sydvästliga vindar, då kan du räkna med att du har
turbulens bakom björkdungen på andra sidan järnvägen.
Denna turbulens fortsätter sen i mindre virvlar på vår sida av järnvägen.
Samma stationära turbulens har du vid ett hang till exempel vid
Hovs Hallar eller vid dynkanten på Tönnersa Badstrand.
Där bildas en kantrotor som roterar medsols. Flyger du bakom kanten,
är det stor risk, du fastnar i rotorn och åker i backen.
Vid Hovs Hallar är kant- eller topprotorn väldigt stark, vilket man
märker, om man flyger igenom den.
Det hörs ofta ett dunsaktigt ljud och modellen kastas iväg ett par
meter mycket okontrollerat.
Har vi en stationär rotor orsakar den i sin tur mindre rotorer efter hindret,
så länge som energin i turbulensen räcker till. Det är alltså inte så,
att det finns en rotor punkt slut och sen en fin laminär vind.
Efter exempelvis topprotorn uppstår mindre rotorer och turbulens
i ett vad gäller styrkan och storleken logaritmiskt mönster.
Hur vet jag, det att det är så? Jo genom 37 års hangflygning
har det givit erfarenhet, så jag kan påstå det!
Ni känner ju säkert till historien om fjärilen i Amazonas, som genom
sina vingslag förändrade vädret på norra halvklotet.
Det är samma sak med turbulensen. Allt är beroende av allt
inom meteorologin.
Turbulens orsakar turbulens. Till skillnad mot den relativt
stationära turbulensen vid en plats med samma vindstyrka
och stationära hinder är den , som jag kallar dynamiska turbulensen,
ett resultat av småturbulenser, orsakade av vindskift, småhinder
och temperaturskillnader.
Slutkläm:
Turbulens vid ett hinder vid en kust med jämna laminära frontala
vindar kan man förutsätta finns. Den har i stort sett samma
karaktär alltid om betingelserna är likformiga.
Dynamisk turbulens uppträder mera slumpmässigt och orsakas
av flera oberoende faktorer och är svår att förutsäga utbredning
och styrka på.
När vinden blåser från Kattegatt in mot ett hinder exempelvis
Hovs Hallar är vinden laminär. Det vill säga den är jämn,
parallell utan virvlar.
Laminat=flera lager parallellt.
Det är den absolut bästa vinden för flygaktivitet på alla sätt, nästan.
Vinden på vårt fält är, om den kommer från havet, laminär
om man kommer upp en bit. Närmast marken är den turbulent
just i gränsskiktet, men upp x antal meter blir den laminär.
Det märker ni, när ni startar och det blåser.
Första 25 metrarna upp hoppar och galopperar planet,
men sen lugnar allt ner sig. Turbulensen möter du ju sen igen
, då du ska landa.
Jag är övertygad om, att turbulens bakom häcken mot
Trönnninge, turbulens bakom alarna vid vägen och turbulens
bakom järnvägen är orsak till flera haverier.
Långt fler haverier än med så kallad radiostörning.
Därför:
Om var och en av oss sågar ner två träd om året, vore
turbulensproblemet borta på 4 år……..
Här kommer lite princip skisser på olika turbulenser
och hur de uppstår.
För ingen ska undra, bilderna hittade jag på nätet.
Här är ett mjukt hinder med anblåsande laminär (parallell) luft.
Luften förbliver laminär även efter passage av toppen om det
inte finns en dal bakom toppen. Detta är ju det idealiska hangflygningscenariot.
Här är ett annat exempel. Sluttningen är lite brantare med en knick
just i kanten. En liten topprotor bildas.
Man kan jämför detta exempel med en vinge, som man flyger
nästan överstegrad, alltså med för mycket anfallsvinkel.
Där uppstår också virvlar på ovansidan och lyftkraften kommer
att försvinna om anfallsvinkel ökas ännu mer. Luften kan inte
strömma laminärt längre då.
Detta är ett exempel, som kunde vara taget från Hovs Hallar.
En brant vägg som skapar förutsättning för en frontrotor.
Den uppstår då luften har svårt att “hitta upp” för kanten.
Det bildas en rotor och framför den strömmar luften uppåt
mot kanten på ett mera laminärt sätt. Denna uppströmmande
luft underhåller och tillför energi till frontrotorn.
Jag flög in i en sådan med skärmen på Hovs Hallar och det
medförde ett omedelbart kraftigt inslag i min skärm.
Det vill säga att framkanten veks in och skärmen slutade flyga.
Jag åkte mot moder jord, men tack vare skärmens goda egenskaper,
slog den ut efter 30-40 meter så jag kunde landa säkert. Puhhh!
Är läsidan på ett hinder mjuk och fin blir även läluften laminär.
Det är ju enkelt att förstå.
Men har man en knick i lä eller ett tillräckligt stort hinder
uppstår en lärotor. Denna rotor kan vara mycket kraftig.
På Hovs Hallar är den så kraftig, när det blåser 5 m/sek
och uppåt, att det kräver sin man att landa en högvärdig
modell utan skador.Kommer du in i rotorn, vilket du gör,
när du ska landa, då gäller det att använda alla roder på rätt sätt.
När termikblåsor släpper, uppstår som ni ser turbulens.
Varm och kall luft slåss och turbulens uppstår
Det märker man, när man segelflyger, att innan man
kommit in i blåsan är det “kyttigt”. Inget stort problem
men det finns där.
Nu kommer det lite om hur vindarna blåser in och ur
en dal och upp och nerför bergssidor.
På dagen skiner solen på bergssidorna och marken.
Bergssidorna står vinklade, ena sidan, mot solen och
kan ta upp mer energi. Luften värms upp ovanför
bergssidan och stiger. Denna luft ska ersättas och
det sker genom att svalare luft utanför dalen sugs in.
Det fungerar som en pump likt sjöbrisen.
På natten strömmar luften över kanten och glider nerför berget.
Och strömmar sen ut ur dalen
Så här strömmar luften på dagen. Uppför bergssidorna.
Ett exempel på detta fenomen nära oss är Sinarpsdalen
nere vid Båstad. Ni vet säkert var den ligger. In till vänster
när man kommit in i Båstad går den riktning Grevie.
Jag har flugit där hundratals timmar och varit förundrad
över det fina lyftet. Det är som en fläkt, som hela tiden
producerar stigande luft.
På natten när utstrålningen är stark svalnar luften
och rinner nerför bergssidorna. Denna nedåtströmning
kan i alpområdet vara mycket stark.
I detta avsnittet behandlar jag två saker.
Dels vindskjuvning och dels sjö/landbris.
Vindskjuvning innebär, att vindens riktning ändras markant med ökande höjd.
Speciellt märks detta på kvällen. När man till exempel vinschar upp sig i skärmen
,märks det tydligt, hur vinden vrider, ju högre du kommer.
Detta var ett fenomen, jag aldrig tidigare erfarit, men som skärmflygare märker
man det. För oss som flyger modeller, har det marginell betydelse, men det är ju
alltid bra att veta , varför vinden vrider sig med ökande höjd.
Ju högre upp man kommer, desto mer blåser det. Att det blåser mer på höjd,
har att göra med att vinden där inte bromsas av friktionen mot havs- eller markytan.
Om man studerar vackertvädersmolnen på sommaren, kan man märka,
att molnen rör sig i annan riktning och fortare, än vad vinden gör vid markytan.
Vi som bor på norra halvklotet får en vridning åt höger på högre höjd.
Varför vinden vrider? Jordens rotation påverkar vridningen och vidare luftens
viskositet och “vidhäftningsförmåga” mot underliggande terräng. Corlioseffekten
påverkar också vridningen.
Vindskjuvningen är mycket märkbar, när man vinschar skärm, som jag beskrev ovan.
Vindskjuvning är också, i extrema fall, en orsak till flygplanshaverier.
Vindskjuvningen kan också manifesteras som microburst, som är en mycket
kraftig förändring av vindens styrka och riktning.
SLUTKLÄM OM VINDSKJUVNING
Vindskjuvning, eller på engelska, windshear är en relativt lokalt
belägen markant ändring av vindens riktning och styrka.
SJÖBRIS-LANDBRIS
Vi som bor vid kusten känner säkert till begreppet Sjöbris och Landbris
. Men varför detta fenomen uppstår, är det väl inte så många, som vet.
Det är enkelt att förstå. Vi tar Hökafältet och dess omgivningar.
Här har vi mörkare mark med mycket åker. Västerut har vi havet.
När du kommer ner till Höka på morgonen klockan 8, blåser det för det
mesta svagt. Vinden är oftast ostlig, alltså det blåser ut mot havet.
Efter hand som dagen går, vrider vinden, för att plötsligt, som att trycka
på en knapp, slå över till väst eller sydväst. Vad är det som sker?
På dagen lyser solen över hav och land. Vår mark runt fältet är mörk,
vilket betyder, att den absorberar värmen från solen, vilket skiljer sig
från havet, som reflekterar bort stor del av värmen.
Vi får en temperaturskillnad mellan hav och land, som när den är tillräckligt
stor kommer att dra igång sjöbrisen. När marken är tillräckligt varm,
kommer det att släppa termikblåsor (Bubblor med varm luft)som stiger)
och om betingelserna är de rätta kommer de att kondenserar sin fuktighet
och bilda de vita sommarmolnen.
När termiken kommit igång ordentligt över land och mycket varm luft stigit,
då måste denna varma luften ersättas med ny luft och den luften sugs in från havet.
När den svalare luften kommer in över land, värms den sakta upp och
släpper till slut taget om marken och stiger. Ny sval luft sugs in osv.
När man ser in över land och det finns mycket vackertvädersmoln,
är det en indikator, att det kommer att bli, om inte det redan är, sjöbris.
Sjöbrisen är jämn och kan bli stark. Upp till 12 m/sek är inte ovanligt.
När solen sjunker och strålar i lägre vinkel mot jordytan, minskar uppvärmningen
och så småningom kommer brisen att avstanna. Vi har då ett läge där
temperaturskillnaden mellan mark och hav är 0. Alltså finns det inga vertikala
eller horisontella rörelser i luften nu.
Längre fram på kvällen, eller efter midnatt, när temperaturen över land har
sjunkit kraftig, vilket den gör, om det är klart väder, för då kan värmen stråla
rakt ut utan att bromsas eller återreflekteras av några moln, då kan det börja
blåsa så att säga tvärtemot.
Varför det? Jo, nu är havet varmare än land och luften över havet värms upp
och stiger. I enlighet med resonemanget innan, ska den luft som stiger
ersättas och det gör den med sval luft som ligger över land. Sen kör det på
tills solen går upp och cykeln påbörjas på nytt.
Man kan säga att sjöbrisen är en effektiv pump som vänder riktning morgon och kväll.
Det värsta med sjöbrisen är, att den omöjliggör termikflygning på Höka
efter klockan 1200 ,om den är igång.
Är sjöbrisen halvstark, kan man dra upp sin modell till 300 m och där få
anslutning till den stigande luften. Som ni vet sen tidigare i redogörelsen
om fronterna, glider den kallare luften in under den varmare. I den kalla
luften finns det således inga vertikala rörelser,
Sjöbrisen hos oss når ca 15 km in i landet. Om ni studerar skyarna en
sommardag med fint väder, ser ni att himmeln över Laholmsbukten och
en bit in i landet är absolut molnfri. Däremot 20 km in i landet är det fullt
med cumulusmoln som indikerar termik.
Detta är dilemmat för segelflygare!
Principbild hur sjöbrisen fungerar på dagen på Höka.
Landet varmare än havet. Temperaturskillnad vilket
möjliggör sjöbrisen
…och så här se det ut på kvällen/natten. Havet varmare än land
och temperaturskillnaden drar igång pumpen. När jag var i
Spanien och flög skärm var sjöbrisen som en klocka.
Det kunde blåsa ut över havet med 10 m/sek fram till klockan 1000,
sen var det som att trycka på en knapp, så blåste det 10 m/sek från havet.
Kategorier
VAD STYR VÅRT VÄDER ? DEL 2
Något som ofta nämns i väderrapporterna och
som påverkar vårt väder i allra högsta grad,
är begreppet fronter.
En Gustfront drar in över Halmstad i augusti.
Vi nöjer oss med att beskriva de två vanligaste:
Kallfronten och Varmfronten.
Vi börjar med varmfronten. Det är så med luftmassor,
att de vill inte gärna blanda sig med varandra, om de
har olika temperatur. Det medför att det blir ganska
hårt skurna gränser mellan de två luftmassorna.
När en sådan “kollision” mellan luftmassor med olika
temperatur inträffar, uppstår det en front.
Dessa fronter är inte stillaliggande utan rör sig och
är det då så att varm luft trycker bort kall, då kallar
man det en varmfront. Varmfronter bildas ofta runt
Skandinavien därför här kolliderar polarluft med varmare
luft söderifrån.
Om det är bra fart på den varma luften, kan den slå
in en bubla i den kalla och då är det början på ett lågtryck.
När varmfronten närmar sig har den varmare luften
glidit upp ovanför den kallare luften och det bildas,
av olika orsaker, utbrett regn från Stratusmoln.
Lätt att komma ihåg:Stratus-Strila. Vi brukar kalla
detta utbredda regn från varmfronten/lågtrycket för
dagsregn för det är allmänt och utbrett.
Varmfronterna kommer ofta från sydväst och man
märker när fronten kommit in förutom regn också
att temperaturen stiger markant. När varmfronten
passerat vrider vinden ofta till sydväst.
Efter en varmfront, kan man ofta förvänta en kallfront.
Här är en principskiss av en annalkande varmfront från vänster.
Ni ser hur den glider upp ovanpå den kalla luften och hur det i varmfrontens släptåg
bildas utbredda stratusmoln med regn, det är det markerade området längst till vänster.
Här ser ni på en väderkarta hur det markeras. En varmfront har runda former
och en kallfront spetsiga. Dessutom är varmfronten röd och kallfronten blå.
Som som ni ser har varmfronten ett lågtryck med sig i släptåg och det blir
regnigt och ostadigt. Ibland rör sig en varmfront så snabbt, att den hämtar in
den kalla luften hel toch hållet.
Det blir som två pannkakor. Det kallas ocklusionsfront. Ni kan se symbolen
på kartan. Varannan tagg och varannan båge, samt att rött och blått är blandat
till en violett färg. Hur många gånger har man inte hört väderrapporten på
radion börja med: “Ett lågtryck över Engelska Kanalen och Brittiska öarna
rör sig åt nordost och når med sitt regn Sverige….”
Här kommer varmfronten med sitt molnsystem som en baskermössa över hamnen och Laholmsbukten.
Kallfrontens uppbyggnad ser ut som ovan. Den kalla
luftmassan sniker sig under den varma, som åker i
höjden och det bildas åskmoln Cb. Mellan åskmolnen
bildas det också Cumulusmoln (vackert vädersmoln)
I samband med åska kan det bli lokalt stora nederbördsmängder.
När kallfronten kommer med sin relativt kalla luft, kommer
den att skjuta upp den varma luften i höjden och glida in
under varmluften. Detta händer ofta i augusti-september hos
oss. Man märker kallfronten just genom att det blir
kallare och ofta vrider vinden mot väst-nordväst.
När den kalla luften tvingar upp varmluften blir skiktningen
labil, det vill säga luften far uppåt fort. I stället för att det
bildas vackra sommarmoln, får vi åskmoln eller Cb.
Dessa moln kan nå höjder på 10000 m och utvecklar
enorma energier dels som åskväder och dels som vertikala
rörelser i luften.
Upp- och nersvep enkelt uttryckt.
Regn vid en kallfront är ofta häftiga åskskurar och spridda
vanliga skurar.
Efter kallfrontens passge kan en högtrycksrygg växa in
och ge soligt väder och nordliga vindar.
Kallfronten ger ofta mycket mera dramatiska följder som
blixt och dunder och skyfall. Varmfronten är ju mera mjäkig
med utdraget segt regnande, molnigt och grått.
Här är en annan skiss på rörelserna i luften vid en kallfront.
Rött är varmt och blått är kallt
När det blir riktig fart på det uppstår ovanstående situation.
Mycket kraftiga vertikala rörelser i luften. I molnet kraftiga
uppvindar och utanför kraftiga nedsvep med kall luft.
Trafikpiloter drabbas ju av något som heter windshear
och det är kombinerad horisontell och vertikal vind,
som kan tvinga ner ett landande flygplan.
Det finns också nåt som heter microburst .
Här är principen för en Microburst under ett Cb. Det är som
om man slår botten ur en spann. Mycket kraftiga fallvindar,
som lätt kan få ett flygplan att komma ur kontroll. Med hjälp
av dopplerradar på flygplatserna kan man se microburstar och
varna piloter.
Ovanstående bild förklarar lite mer ingående hur maskineriet
i ett Cb fungerar. Vanligt förekommande vid stora Cb-moln
är tromber, eller kalla det twisters eller hurricanes eller tornadoes.
Det beror på styrkan. De senaste åren med varmare havsvatten,
som kan tillföra energi har tromberna hos oss
blivit allmännare och kraftigare. I slutet av sommaren i
augusti september när kallfronterna kommer rullande är det
ett vanligt fenomen hos oss på västkusten.
I år har jag säkert sett ett tiotal tromber, varav en mycket
kraftig som jag “körde ikapp” två mil från stan. Mycket
imponerande och naturligtvis hade jag ingen kamera med….
Ett åskmoln under utveckling över Kattegatt. Man kan se en antydan till “Städ”
längst upp. Hur högt detta molnet är? Jag tror minst 8000 meter.
Har man inget att prata om,
kan man ju alltid diskutera vädret.
På bilden ovan kan ni se karaktären på cirkulation av luft och
vad som utmärker zonerna.
För att förstå vad som bestämmer vårt väder måste vi se på
ett par grundläggande begrepp. Det första är vilka luftmassor
det finns på vårt klot. Börjar vi norr vid polen och går söderut
finner vi följande luftmassor:
Arktikluft-Polarluft-Tropikluft-Ekvatorialluft-tropikluft-polarluft-Antarktikluft.
Ni ser att vi har i princip 7 zoner med luftmassor.
Gränserna mellan luftmassorna är naturligtvis inte statiska
utan det finns alltid dynamik i vädret. Inom luftmassorna delas
dessa upp i kontinenttala massor och maritima massor. Alltså man
skiljer på polarluften över Nordsjön och polarluften över land.
Vi bor i polarluft. Varför det är så här, är ett resultat av solens
instrålningsvinkel mot jorden. Ja, ni vet ju att vid ekvatorn står
solen i zenit, det vill säga rakt upp kl 1200 på dagen.
Nu under den kalla årstiden på Höka står solen kl 1200 relativt
sett lågt över horisonten, vilket ju är orsaken till att vi inte kan
gå i badbyxor på fältet i november, för det är ju för kallt,
då solens instrålningsvinkel är ganska låg och därmed blir
det mindre energi som tillförs.
Mellan dessa olika luftmassor där händer det saker.
Temperaturskillnaderna, jordens rotation från , orsakar
tryckförändringar i luftmassorna, vilket ger upphov till vindar.
Ovan beskrivs huvudströmningen av luft på vårt klot.
En vindtyp som har stor påverkan på vårt klimat på fältet är jetströmmarna.
Jetströmmen är en kraftig vind som bildas i gränsskiktet mellan olika
tempererade luftmassor. Jetströmmen kan blåsa med upp till
350 km/timmen alltid från väster mot öster. Ni vet ju, att det går i
regel fortare att flyga från USA till Europa än tvärtom.
Det är just det faktum, att man utnyttjar jetströmmen.
Steve Fosset, ballongflygaren utnyttjade jetströmmarna,
när han skulle flyga runt jorden i en ballong.
Jetströmmen är inte som ett rakt band runt jorden,
utan den har en pulserande, oscillerande form som är dynamisk.
När vi har normalt väder, om det nu finns väder som är normalt,
då finns jetströmmen på vissa platser. Men om jetströmmen
flyttar på sig på grund av statiska förhållanden med trycken,
då kan det medföra, att vi får till exempel extremt regnigt eller
väldigt torrt.
Enkelt uttryck kan vi säga, att lågtryckens centrum följer
jetströmmen och därmed bestämmer jetströmmen i stort
om det ska regna mycket eller lite.
Jetström över Nordamerika.
Som ni vet finns det högtryck och lågtryck. Sammanhangen
inom meteorologin är oerhört komplexa, vilket vi lämnar
därhän i denna text.
Vad vi enkelt konstaterar, är att på norra halvklotet där vi bor,
roterar högtrycken medsols och lågtrycken motsols.
Kolla på tv-kartan så ser ni.
Orsaken att trycken roterar som de gör är jordens rotation
och Corioliseffekten bland annat. Coriolioseffekten?
Coriolis upptäckte att en linjär rörelse avböjdes på grund
av jordens rotation.
Principbild på strömningen i ett högtryck och lågtryck
på norra halvklotet. På södra är det tvärtom.
Om ni tittar på en väderkarta, ser ni ,att man i ett lågtryck eller högtryck
ritar ut ISOBARER, En isobar är en linje som anger var lufttrycket
är lika stort. Iso=Lika.
Om isobarerna ligger tätt, anger det att vi här kan förvänta kraftig vind.
Ligger isobarerna glest är det måttliga vindar.
Som jag skrev innan, är det ju skillnaden i tryck som anger vindens
styrka. Ett kraftigt högtryck över Centraleuropa och ett lågtryck
som rör sig från Island österut ,det bäddar för mycket hårt väder.
Eftersom ett högtryck i Centraleuropa pumpar upp varm luft från
Atlanten medsols, kommer denna luft att möta kall luft från norr,
som lågtrycket motsols pumpar ner.Ni vet kallt och varmt,
då händer det saker och man får mycket kraftiga vindar av de
båda trycksystemen.
Om du vet ,att vi har ett lågtrycksläge och du står med ryggen
mot vinden, då har du lågtryckets centrum till vänster.
Kan vara bra att veta.
Liten sammanfattning: Det som påverkar vårt väder är:
temperaturskillnader-tryckskillnader-solens höjd över
horisonten-hav eller land.
Fortsättning följer.