Jag blev förvånad,  att så många var intresserade av fåglar,

men nu har jag fått in flera rätta svar. Eftersom jag ibland är en generös människa, så korar jag två förstapristagare i egenskap av

enväldig domare. De två först inkomna rätta svaren,  var lagda av Daniel och en ornitolog som heter Lars. Jag gratulerar till glassvinsten, som kommer att överlämnas av drottning Silvia ……tror jag.

Daniel som vann glassen.

Fågeln var som mycket i naturen, vacker. Jag rekommenderar er, om ni har möjlighet,  att ta den promenaden jag gör nästan varje dag nere vid Tönnersa Badstrand. Du kommer att uppleva vyer, lukt av hav och skog och djurliv. Framför allt kan du gå och filosofera i dina egna tankar.

Jag tänkte på en sak. Betänk när du går i en köplada. Där är man utsatt för den hjärndöda skvalmusiken, som gör,  att i alla fall jag bara vill handla snabbare än en blixt bara för att komma ut.

Promenerar du längs stranden, hör du havet och vindens rytm. Att gå längs denna strand en tidigt morgon, när vinden fortfarande inte dragit igång på allvar, då är det en lisa för öronen att höra det lite blyga frasandet,  då dyningen försiktigt bryter mot stranden.

Det låter nästan som havet småandas.

Jaja, man är ju ingen poet,  men så tycker jag med ovanstående.

Vad det var för fågel ??

Jo det är en snösparv i vinterdräkt. Snösparven migrerar (flyttar) på vintern från norra Skandinavien söderut och ses ofta just vid stränder, där de söker föda. Olyckligtvis hade jag inte mitt stora zoomobjektiv med mig, så bilden blev efter uppdrag grynig. Men det är ju känslan,  som räknas.

Här kan läsa om snösparv:        http://sv.wikipedia.org/wiki/Sn%C3%B6sparv

mats

……..blåsandet från sydväst, som vred till nordväst….

planerade jag att åka ner till stranden vid Tönnersa, för att se hur vinden, men framför allt vågorna tack vare det höga vattenståndet,  hade omformat kustlinjen och vårt fina och långa hang.

När jag kom ner till stranden 0830, gick vågorna fortfarande upp till dynkanten, men man märkte , att de sakta drog sig tillbaka. Orsaken är ju mindre vindstyrka och sjunkande vattenstånd.

Dynkanten, eller hangkanten var kraftigt påverkad längs hela stranden. Havet hade eroderat ner den uppskattnings mellan 1-1,5 m. Så småningom kommer ju sanden att transporteras upp på dynerna genom vindens outtröttliga paternosterverk. För oss som flyger hang , gör en storm som i söndags , att hanget blir bättre och rakare. Det ska bli synnerligen intressant att prova skärmen där vid västlig vid 6-7 sek/m.

Stranden var helt täckt med vitt skum från havet, så man hade en illusion av vinter. Allt var vitt. Småbjörkar, strandråg och annan växtlighet som fångats av vattnet , när det ramlade ner från den eroderande kanten låg och flöt i härvor. De stora drivedsstycke jag förut sett på stranden och som legat där under flera år, de var borta med vinden för att travestera en känd bok.

Stranden var steril och inte speciellt spännande att gå på. Ett och annat flyttfågelsräck med knipor virrade förbi och en och annan kanadagås kom kavande i den hårda vinden. Först när jag var vid Lagaoset, som är brett, kunde man se att mycket kastats upp på stranden. Så det blev att gå runt och fotografera lite. Några bilder blev det.

Efter strandpromenaden gick jag till parkeringen i strandskogen. Vägen var blockerat på flera ställen av större träd, som blåst omkull. Förvånansvärt mycket träd låg ner. Till 90% tall, vars rotsystem inte är en höjdare i sur, sandig mark.

På parkering stod en stor tysk husbil med ett elverk puttrande 30 m från bilen, antagligen för att våra tyska gäster skulle kunna hålla värmen med hjälp av värmepatronerna i husbilens centralvärme.

Dessutom hade som vanligt , kretinerna varit  framme och dumpat en skrotbil på parkeringen. Tja, det är väl lättare att dumpa en bil här,  än att lämna den till en skrot och få betalt….

Här kommer en bunta bilder. Dels här på bloggen i verklig storlek och som ett klickbart galleri. Alla bilderna tagna med normalobjektiv. Jag var för lat att släpa med mig ett zoomdito.

Håll till godo och jag hoppas ni får uppleva,  en del av den känslan jag får, när jag promenerar i naturreservatet.

Vad detta föreställer….Använd fantasin ! Dock ingen snuskig……

Dynerna, som var utsatta för vinden, är renpolerade på lös sand.

Så ser kanten ut mot Halmstad. Ett 5 km långt hang. Förut en mjuk rundning, men nu vasst och taggigt.

Om en månad är det mjukt igen i formen och sandtransporten upp har startat på nytt.

Och så här ser det ut mot söder.

Dagen efter…..

Nästan som vintertid…såg en notis i en kvällsblaska att en människa som gått i detta skum, hon hade upplevt

att det var “kletigt och mycket halt”. Vet inte hur hon ordnar sina sinnesintryck för skummet här är lätt och strävt.

Fast det är klart, det ger inte bra rubriker i en svensk kvällstidning…….

En vindpinad björkbuske kommer obönhörligt att nås av ättestupan

Detta är en mycket mager hjort med en smäcker krona som väntar på sommaren.

Fåglarna stryker förbi.

Denna solkrämstub låg inbäddad i kanten 2 m över marken.

Undrar hur hon såg ut,  som rundsmorde sig…  och undrar hur gammal

burken var…..

Ett näsvist odjur

Den vanligaste drivveden är naturligtvis al, därför dess växtplats är i regel vid vatten.

Undrar om det satt ett gäng och drack kaffe vid möblemanget i söndagskväll njutande av natur och väder?

Ett odjur med sur blick….ser lite aplik ut tycker jag. Huvudet är till höger. Såg lite skrämmande ut, när jag passerade.

Hur kan denna lilla fragila rottråd skapa ett sådant mönster…

En liten fågel höll mig sällskap…….

..under sitt ivriga pickande efter insekter…..

…ibland flög hon upp och började om….

…..men hela tiden kom hon tillbaka……

…till samma plats och pickade sig fram 10 m för att sen börja om…..

…..en mycket vacker fågel i luften…..

….undrar vad det är för en…..?

…sånt här kan  ni bättre än mig. Maila mig rätt namn och jag bjuder på en glass….

Detta är en märklig bild från verkligheten, som beskriver på ett enkelt sätt människans strävan och umbärande.

Bilden föreställer en vitklädd man, som bär denna ohyggligt tunga del av en stock på sin rygg.

Som ni ser på bilden,  går han dubbelvikt under det tunga godset. Inte utan man känner medkänsla eller….?

…och här ligger en liten björn, som inte fått sin vinter/sommarpäls än.

Sanden har med vindens hjälp format ett duvhuvud….

Detta är dagens märkligaste bild. Det som hände var att en maratonlöpare kom i full fart längs stranden.

När han fick syn på mig, för jag stod och stirrade på honom, så grävde han utan redskap ner sig i sanden.

Det enda han inte fick ner,  var vänsterfoten, vilken var av jättelik modell. Du kan se, han svettas fortfarande…..

Detta enslinjemärket var helt för 10 dagar sen. Vinden tog märket i örat, ruskade om och ni ser resultatet….

En annan märklighet är den sällsynta Metsästrutsi , som först upptäcktes i nordöstra Finland och därav namnet..

Denna stod och spanade vid stranden och såg allmänt förvirrad ut med en träig blick….

Denna vindpinade tall stod lite granna i lä. Åldern vet jag inte men troligtvis som fotografen  gammal.

När jag passerade tallen hörde jag ett träigt knarrande. Naturligtvis stanade jag till och då sa tallen till mig:

“Jag  är ledbruten och har krokig rygg, men ge mig,  aldrig “!

Så tallen sätter sina kottar varje år för att trygga fortbeståndet. Tänk, om vi var lika sega och uthålliga…..

Som ni ser,  har detta väsen en plutande mun och en fantastisk huvudprydnad över

sin något trasiga    näsa…

..eller vadning i vattnet från havet.

Inne i tallskogen häckar den timida Furuskarven. Här lyckades jag få

en suddig bild på den mycket skygga och sällsynta fågeln.

Det föll lite virke…

Rotvältorna ligger på rad i strandskogen.

Hur kan det bli så pricksäkert ?

Inte var det mycket som blåst iland inte. En bild på kretsloppet.

Vågorna har ätit in i dynkanten, vilket vinden fritt spelrum, så det bildas en vindbrunn. Till nytta och gagn

för fältpiplärkorna som häckar just på sådana ytor. När vinden fångas i tratten får den hög hastighet och det

betyder att trycket sjunker, enligt Bernouilles Lag, varvid sand sugs in och transporteras upp.        

För ett år sen var här fruset och snö. Nu är det bara ljuset ,  som är lite vinterlikt.

Fyra ballonger från Freiburg i Tyskland. Freiburg ligger i höjd med Muenchen längst ner i Baden-Wuerttemberg

i sydligaste Tyskland. Ballongerna hade gjort en resa på 1400 km. Jag mailade till sjukhuset och berättade om

deras ballongers eskapader. Det är andra gången jag hittar ballonger från utlandet. För två år sen hittade

jag ballonger uppsända av en skolklass i västra Wales.

Freiburger Spital är ett mycket välkänt sjukhus.

Jag är inte helt säker på , om det är en urtidsödla eller fågel. Den verkar i alla fall vara

ganska uppfordrande. Ungefär som en mops som heter PimPim vilken jag är kompis med.

Fortfarande grönskar det. Allt är anpassat i våra biologiska system genom gener och evolution. Imponerande.

Mossan skjuter på nytt i värmen…..

Ser ni björkskotten. Det vänstra visar sin anlag för nästa års blad. Kolla noga , så ser ni bladen ligger packade.

Till höger ett grenskott……tror jag…

Här ser ni resultatet av plötslig och total demens. Ägaren glömde sin bil………..

Synd,  eftersom den är i nyskick……..

Här ligger alla bilderna i ett galleri. Vad de föreställer ? Låt din fantasi blomma !

Klicka på texten “View with piclens” så kommer det som ett elegant bildspel.

[nggallery id=74]

mats

 

 

 

 

…är en lisa för både kropp och själ.

 

 

 

 

 

 

 

 

Var dag går jag minst 6-10 km promenad , för att hålla
den gamla kroppen i någotsånär trim.

Att promenera utan hets utan att bara strosa är ett utmärkt
sätt att uppleva naturen.

Speciellt om man väljer platser,  som ger många synintryck
och visioner. En av dessa är sträckan från Tönnersa Strand
ner till Lagans mynning. Det är ca 4 km att gå längs stranden,
innan man kommer till Lagan, där man går in i strandskogen
och går tillbaka till parkeringen.

Går man längs stranden upplever man alltid något nytt.
Det kan vara fåglar som sträcker, ilandflutet från havet eller
bara doften av hav.

När man går i strandskogen har du tystnaden till vänster
och till höger E6:ans vanvett. En kontrast.

Jag var där idag,  då vädret var perfekt. Ingen vind 10 grader
varmt. Dock saknade jag solen, för att fotograferingen hade
blivit lättare.

Här är mina intryck:

 

                                                                     Hanget mot norr eller mot Halmstad. Det är säkert
flygbart med modell och skärm minst 2-4 km.

              En sällsynt bock med kapitala horn…….

   Bara ett lugnt hav med sakta inrullande vågor.

                                                                    Storskarvens siesta på en av laxgårdarnas stolpar avbröts av en fotograf.

                                                                           En laxgård. När dessa vittjas kallas det att man “ryktar” laxgården.

                                                                       Kanadagässen sträcker.

                                                                            Naturen skapar en stubbe så att……..

                                                                      ….den liknar en tiohövdad hydra.

                                                                               Här en storskarv i trä.

                                                                           En del vill kanske att de flesta storskarvar skulle vara av trä, i stället för levande…..

                                                                               Detta är en mycket vältrimmad jakthund.
En ställande hund som just fått syn på en fasan.

                                                                   Jag undrar hur han såg ut,  som drog dit kopparnitarna
                                                                    genom spanten och borden och när gjordes det ?

                                                                          Lagan eroderar och tillför sand i kanten.

                                                                            Erosionen och uppbyggnaden sker kontinuerligt flera gånger varje år.

                                                                         Lagans mynning i Kattegatt.

                                                                       Jovisst, det är höst.

 

 

mats