Kategorier
Hangflyg modell

EN FIN DAG PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

Jag fick min flygning till slut…

 

 

Bilden tagen på 100 m höjd från min modell.

 

I onsdags for jag till HH för att få mig några rundor  i luften
med antingen min Gillette eller min Spirit.

Vädermannen hade lovat 4-6 m/sek NNV för att sedermera
öka till 5-7 NV.

Men vind och dess riktningar på Hovs Hallar är ett kapitel
för sig. Vädret är ofta, vad gäller vindar, avvikande från
prognoser.

Då jag anlände 0900,  hade vi N 5-7 sekundmeter.
Alltså
var det läge, att bära upp vad som behövs till
Platån.

Där jag möttes av relativt frisk vind rakt på.
Ute över Kattegatt åt syd en molngata med höga och
välutvecklade Cu-moln. Det var bara att hoppas,  de inte
drog sig norröver med sin eventuella nederbörd.

Bra, tänkte jag, det är till att montera min Gillette och
kasta
ut.

Jag gick bort till bortre delen av Platån för att kolla vinden.
Då märkte jag,  att vi hade en topprotor av osedvanlig styrka
och utbredning. Stod jag på toppen,  blåste det 5-6 sekundmeter
i nacken på mig. Alltså det blåste ut från hanget på toppen.

Detta komplicerar det hela,  då det gäller starten. Inte
bara
topprotorn är besvärlig, det innebär ju start i
medvind och att
även kantrotorn snurrar energiskt på,
just under de
omständigheter som rådde .

Eftersom topprotorn var kraftig,  pressade den kantrotorn
ut från hanget. Det skulle medföra för en modell dåligt
lyft,  dels då jag kastar ut på toppen, dels att jag inte skulle
vara hjälpt av kantrotorn vid starten.

Så jag monterade min Spirit,  eftersom den är snällare att
flyga jämfört med min Gillette, som kan vara en elaking.

Att kasta ut Gilletten i detta läget hade varit ett renodlat
kamikazeuppdrag. Det var ingen “Gudomlig Vind” som ju
ordet Kamikaze betyder.

Startar jag på Platån,  finns det två möjligheter .
Antingen i östra eller västra delen. Vid dessa två platser
är påverkan från rotorer minst.

Så jag fick vackert vänta i startläge,  tills omständigheterna
var gynnsamma.

Alltså startade jag,  då jag kände topprotorn tillfälligtvis
tappat andan.

Det sket sig. Modellen kastades åt höger,  utan att jag kunde
hålla emot med skev och sida.

Tursamt nog landade modellen i en enebuske, varför inga
skador uppstod. Mer tur än skicklighet.

Nåväl, nytt försök och nu gick det med ett nödrop.
Min Spirit for som ett torrt löv,  då jag startade, men då
jag kommit ut 20 m från kanten, fick jag den laminära
vinden,  som skapade ett starkt lyft.

Sen var det enkelt att flyga, så jag kunde avslappnat sitta
på min flygtuva och njuta.

Som vanligt på Hovs Hallar var det mycket flanörer,
vilka
kom förbi, vilka stannade och frågade hur det
fungerar.

Alltid lika roligt att försöka omvända flanörer till
modellflygare !

I modellen satt min GoPro i nosen. Vilken fick fotografera
en ung gråtrut,  som ville flyga rote med mig.

Efter 45 minuter i luften landade jag,  vilket du kan se
på mina bilder.

Inte helt enkelt att ta sig ner, men gör du som jag,
brukar det
lösa sig.

Flyg rejäla banor, så får du tid att bedöma din höjd
och kan komma in rätt. Att ha klaff är nästan ett måste,
du flyger här. Det ger dig möjlighet att säkert reducera din
höjd och kontrollerat landa bland diverse taggiga buskar.

För nästa start monterade jag min Mobius på en pinne vid
ena vingspetsen. Allt för att få en annorlunda bild av min
Spirit. Kameran väger 25 gram och pinnen 50 gram.
Pinnen som håller kameran är en furulist laminerad med ett
kolfiber fyrkantrör.

Detta innebär en vikt på ena vinghalvan, vilket jag måste
kompensera med skevrodret, som du kan se på bilderna.

För övrigt påverkade det inte flygningen, utan jag fick
de bilder jag önskade. Bilderna från min Mobius är klippta
ur en videofilm. Jag kan inte nog uppskatta min Mobius
goda egenskaper. Då jag kommit hem beställde jag en till,
om den nuvarande skulle lägga av.

Varför en Mobius slutar funka ? Det är vid flitigt användande
utsatt för ett
mekaniskt slitage. Det går inte att undvika.

Men den tar lika bra bilder,  som då den var ny. Vad som
man ska vara uppmärksam på med en Mobius är två
saker:
Laddaren till batteriet ska helst vara enligt modellen

Ifåneladdare som ger bra med ström

Du ska ha ett bra SD-kort med bra prestanda. Låg
kvalitet
kort ställer till besvär. Vilka kort du ska använda,
kan du se
i RC-Groups mycket omfångsrika tråd om
Mobius.

Efter hand som timmarna gick, minskade vinden och
vid ett tillfälle kom det termisk vind, som effektivt
spärrade hanget för den laminära vinden.

Det fick jag erfara,  då jag flög,  eftersom lyftet markant
minskade, men det var inget problem att hålla sig upp.

Vilket däremot en skärmflygare fick erfara. Han kom
smygande under kanten,  vilket är sämsta platsen vid
detta väderläge. Han skulle gått längre ut från kanten
för att få lyft.

Skärmflygaren flög riktning Kattvik utan att få lyft,
men vände och flög västerut.

Hoppas han kom säkert ner framför värdshuset eller nere
vid Segeltorp.

Jag såg honom inte mer sedan, så antagligen hade han
packat ihop och åkt hem.

Efter en kort stund kom en laminära vinden igång igen
och jag kunde klättra så högt jag ville.

Jag hade startat 0945 och klockan 1435 landade min modell
på gräset bakom fortet.

En härlig dag lade jag till handlingarna.

Man upplever mycket, då man modellflyger !

Hemkommen lade jag märke till, då jag laddade, att jag
förbrukat 826 mA ström. 6 servo +telemetri krävde det.
Sammanlagd tid i luften ca 3.5 timma.

Foto är klipp ur video tagen av min Mobius, stillbilder
från min goda GoPro och några bilder från min Sony
systemkamera.

Om du vill, häng med !

 

Min Spirit utrustad med två kameror. En GoPro i nosen
och en Mobius på ett spröt vid höger vingspets.

Ett mäktigt Cu Congestus.

Ser du elefanten med sin saluterande snabel ?

Som du ser regnar det ur molnet. Min bror befann sig i Helsingborg
och han hade samma moln framför sig. Då får man en aning om den
stota utbredningen av ett Cumulusmoln som växt på.

Min Spirit på väg ut. Kolla höger skev, som kompenserar för vikten av min Mobius.

Modellen landade utan kontroll i en enebuske sedan rotorn tagit befälet.

Här ser du hur turbulent det kan var i vid start genom en rotor.
Dessutom kan jag informera att mitt sidoroder låg maxat åt vänster.

Nåväl, efter att ha kommit ut i den laminära vinden var allt bara en njutning !

Landning med utnyttjande av full klaff.

Piloten mycket fokuserad på att landa modellen ok.

Allt under kontroll hittills…

Ser du buskarna…kan skada Oracovern om man har otur.

Men allt gick utan problem.

Vildnyponen perfekta att plocka nu.
Smakar mycket bättre än odlade.

Björnbären behöver 10 dagar till. Hoppas det inte blir frost bara.
På Hovs Hallar finns ett överflöd av dessa bär.

Om man brygger själv finns här enebär för kryddning av  ginet.

En skärmflygare kommer kanande under kanten…

…det är ett dåligt läge…

…dessutom är faran för frontalt inslag stor, om man inte är uppmärksam.

En duvhök ? kom förbi…

eller sparvhök..tror jag

Truten som ville flyga rote…

Vem kunde tro, vi skulle kunna ta dessa bilder för 20 år sen ?

Här sitter piloten på sin tuva och flyger och njuter av livet. Här har vi
inga fjantiga depåordningsvakter, som går och blänger i marken och
letar fel, utan vi
som är riktiga modellflygare använder  sunt förnuft !

Landning bakom fortet.

Ser du stenen ?
Den har kostat några modeller under 45 års flygning här.

              Jag lyckades undvika den, men den har kostat modeller !

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

LITEN FUNDERING…

 

 

 

 

…om slumpmässighet visavi

styrning i natur och annat.

 

 

 

 

 

 

 

 

Påskdagen grydde med fint väder…för en modellflygare.
Resa till Tjärby med förväntan om fin termikflygning
med min nu något bedagade HyperAva.

Dock inte på något sätt bedagad då det gäller min Avas
utomordentliga
flygegenskaper.

Väder var solsken och nästan ingen vind.

Monterade och startade. På 50 m stadigt pipande i
variometern.

Stängde min motor och kurvade upp mig, till vad
jag menar säker höjd…

Fick 1 timma i luften. Dags att landa för en paus
och batteribyte i min GoPro.

Klockan 13 ca kom sjöbrisen som på beställning.
Havsvinden
pumpades in och gjorde sitt bästa,
att sopa bort termiken.

Men trots sjöbris förmådde termiken hålla igång,
så min
Ava kunde flyga miljövänligt utnyttjande
solenergin.

Vi 1400-tiden kom en person, som visade sig heta
Anders.

Han var en gammal modellflygare från föreningen
i Halmstad
där han en gång varit medlem på slutet
av 70-talet.

Med honom i bilen var en neoprendelta som skulle
provflygas
eftersom han ville återuppliva sin
modellflyghobby. Följdriktigt var hans radio en
HiTech från tiden för länge sedan.

Deltan vägde mycket lite,  varför den var som ett
flarn i sjöbrisens
västliga vindar på Tjärbyhanget.

Anders fick ett par flygningar och kunde konstatera,
att det man lärde
för 35 år sen, det sitter i förlängda
märgen.

Anders ska skaffa ett “riktigt” segelplan med elmotor
, vilket är mer lämpat
för termik- och hangflygning.

Roligt med nya flygare som dyker upp. Det behövs
ungt blod…

När jag inte flög, spankulerade jag omkring på
Litorinavallen i
jakt på något värt att fotografera.

Jag stannade till vid de gamla ekarna, som bildar
en naturlig blickpunkt, 
då man passerar på vägen
nedanför.

Åldern borde med en lekmannauppskattning  vara
150 – 200 år på träden.

Står jag under trädens krona och ser uppåt, tycks
det vara ett fraktalt mönster på grenarnas sätt att
växa.

Jag gör lite kommentarer under bilderna längre ner.

Vidare blir jag imponerad av den obändiga livskraft,
och låt oss kalla det envishet som är några av de
viktigaste egenskaperna vi associerar med en ek.

De ger aldrig upp utan fortsätter att växa.
Sakta och säkert.

Kanske viktigt för en människa också. Att inte
resignera, falla in i letargi,
utan se framåt och
utnyttja möjligheterna till positiva upplevelser.

Som modellflyg är.

Att modellflyga eller vistas i naturen har jag aldrig
behövt tvinga mig ut på !

Så man kan väl säga “Ut i naturen modellflygburen” !

Denna något töntiga devis har jag erinrat mig från
min värnpliktstid.

Eftersom jag gjorde värnplikten vid ett pansarregemente
hade vi en skylt
i vårt stridsvagnsgarage som klämmigt
utropade: “Ut i naturen stridsvagnsburen” !

Sen eftermiddag plockade jag ihop, for hem efter ännu
en fin dag med många
intryck i bagaget.

En sak till; Tornfalken som häckat vid hanget i 4-5 år
är tillbaka på sin vanliga 
plats.

Känns som att träffa en gammal flygkompis igen  !

Ingressbild är backsippa.
Ett litet  förebådande av vår och sommar.

 

 

 

 

 

 

Förvånansvärt så mycket jag släpar med…

          Även utan lövverk skapar en ek förvånansvärt mycket skugga.

State of the art wind sensor…

Anders preparerar sin neoprenvinge.

Stötstänger….blomsterpinnar. Det enkla är det bästa.

Två modellflygare fotograferade från en hög björk…

Detta är kanten som generar lyftet vid Tjärby kyrka.

De av naturen danade ekarna.

Som sagt…bocken på hanget, en gammal känd figur för modellflygaren.

Sträck dina armar mot skyn och dröm att flyga som Ikarus  !

Eken har lidit pin under åren. Men ge sig…aldrig.

Här är en stubbe efter att huvudstammen knäckts.
En sidogren har etablerat sig och fortsätter med trädets liv.

En symbol för ekens livskraft.

Ser jag upp mot trädkronan på dessa ekar, tycks grenarna bilda
fraktala mönster. Att det växer som det gör ? Är det slumpmässigt ?
Nej, säger jag.
Det finns inget slumpmässigt i naturen, enligt mitt sätt
att se det.
Naturens agerande grundar sig på arvet och miljön.
Naturen har
haft miljoner år på sig att anpassa sig. Tål att tänka på…

Undrar vad dessa ekar upplevt under sin livstid ?

En av mina kollegor på hanget, en tornfalk som är stationär.

Jag är bara 3 månader…men när jag blivit stor, då ska jag flyga termik…

Kategorier
Naturbilder

JA, VAD GÖR JAG, OM INTE DET ÄR MÖJLIGT ATT MODELLFLYGA…

 

 

 

 

 

…jo ut i naturen cykelburen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är ju väderläget sådant, att även en så lidelsefullt
intresserad
modellflygare som jag avstår från flygeri.

Men,  nåt måste jag göra för att hålla mig sysselsatt.

Jag kan inte sitta och vänta på sådant,  som inte kommer
att ske…

Därför tog jag kamera och cykel  och begav mig ut i det
halvdimmiga,
gråa och sura vädret.

Jag,  blir i alla fall inte upplyft av vårt nuvarande väder.
Vinter vill jag ha med snö och -10 C !

Då jag kom till Lagan hade det klarnat upp och solen
tittade fram. Det kan du se på bilderna.

Tills rätt väder kommer,  kan du ögna igenom
fuktiga naturbilder. Inget att yvas över, men lite
av jag såg längs mina strövande vid Fylleån och  Lagan.

 

 

 

 

 

 

Vid Fylleån…fuktigt dimmigt. Inte är detta upplyftande nu.

Vid Tullgrens kvarn fanns relativt mycket vatten vid fångdammen…
Bilden har jag tagit med 1 sekunds slutare för att skapa en känsla
av rörelse…

Här samma motiv tagen med 1/500-dels sekund. Inte lika verkningsfullt eller ?
Fast bilden triggar min hjärna att uppleva ljudet av plaskande vatten dock…

Den sneda konstruktionen är en laxtrappa, som ska underlätta
för den återvändande vandringsfisken att nå sina lekområden.

Jovisst, den är på gång…naturen.

En gren med torra löv som ger en illusion av en dansande urtidsfågel…tycker jag i alla fall.

Strömmande vatten kan vara vackert, då det till synes
med lätthet ramlar över kanten. Har du tänkt på hur
mycket energi det finns i fallande vatten ? Fantastiskt.

Jag fascineras av solljuset,  som silar genom en svensk granskog.
Jag finner det personligen svårt att passera detta motivet utan att föreviga det.

Mina associationer går till konstnären John Bauer.

Denna, den större Strandormen med kraftiga horn liggande på lur vid stranden av
Laholmsbukten hade säkert raspat
i halsen på den, som spetsat på att äta upp honom…

En gammal bekant, den gamle gårdvaren kämpade på med trötta steg i den mjuka
sanden med sin tunga packning.
Men han ger sig inte. Han har haft revir vid
Lagaoset  i 7 år. Lite rynkigare i ansiktet bara har han blivit efter tidens påfrestningar…
…men vem blir inte det ?

Bäcken som avvattnar naturvårdsområdet. Viktig reproduktionsresurs för vandringsfisk.
Jag tycker länsstyrelsen kunde dämma upp vattendraget bakom dynområdet på gränsen mot
den strandnära skogen. Det hade skapat en fin biotop för flora och fauna.

Detta är det ständigt föränderliga Lagaoset…Lagans mynning ut i Laholmsbukten.
Dagens enda bild med ett egenvärde…tycker jag.

Dynerna förändras hela tiden. De eroderas ner och byggs upp.
Geodynamik. (Geo=Jord, Dynmik=Rörelse)

Lagans vatten pacificerar Laholmsbuktens vågor.

På andra stranden en man som bruka leta bärnsten . Fast varför rotar han i det,
som Lagan fört med sig? Där finner han garanterat ingen bärnsten.
Jag frågade,  om han hittat något under sina ständiga sökexpeditioner
..Nä, sa han. Jaja, han får ju frisk luft
i alla fall under sina promenader.
Jag rekommenderade
honom att åka till Ravlundastranden för att hitta bärnsten.

Tyvärr har  jag inte namnet på denna träskallen, som låg och kisade i det plötsliga solskenet.
Men med hans markerade överbett får jag vibbar från  Bart Simpson.

Denna Pilödlan (sagitta lacerti) blängde lite ogint och misstänksamt på mig, då jag hastade förbi.

PimPim 9 år  säger att både hon och jag börjar gråna i skägget…

 

Kategorier
Naturbilder

SISTA DELEN AV MITT STRANDSTRÖVERI.

 

 

 

 

 

Här kommer några av de återstående bilderna

från mitt besök vid Tönnersa naturområde.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilderna är inte mycket att orda över. Jag hoppas,
de i någon mån talar för sig själv ?

 

Hoppas min nästa post beskriver något om
modellflyg…

 

 

 

 

 

Portalen in i min modellflygvärld.

Tallarna, krokiga av den eviga västvinden har
samlat för att motstå miljöns påfrestningar.

En fläkt av lite obscenitet eller ?

Del av texten på Länsstyrelsens informationssten
vid parkeringen…med ett tänkvärt konstaterande.

Naturen förändras,  då betingelserna blir  annorlunda.
Här växer björkar på själva hangkanten.

En bild där skyn speglas i vattenbrynet. Som en god illustration till den store
grekiske filosofen Platons föreställning om en idévärld och en sinnevärld.
Alltså,  världen som vi uppfattar den med våra sinnen är bara en blek kopia
av idévärlden,  vilken Platon betraktar som den riktiga,  egentliga världen.
Självklart…våra sinnesintryck filtreras och påverkas  under dess resa
genom vår hjärna, efter det att vi tryckt  på “Enter”….

Ser du den vassa horisontlinjen.
Var tacksam du kan se den. Tänk om du bott i en granskog…

Långbent som alla vadare…och försedd med mycket långa örsnibbar…

Jo, jag håller koll här och hälsar alla välkomna till
min värld, varifrån jag har mycket att berätta !

Stranden är bred och just här är sanden hård.
Om
du skulle ha lust att motorflyga kanske…

Ser du så pinade björkarna är ? De blir aldrig högre,
utan snarare tynar de bort, då de nått denna höjd.
En naturens egen regulator av höjdsträvan hos björkar…

Området mellan strandens sanddyner och den strandnära skogen
döljer en gammal dynlinje. Vilket visar hur föränderlig naturen är.

Trädens stammar är formade efter den dynamiska miljön, som påverkar all växtlighet.
Med dynamisk miljö menar jag vind, nederbörd och betande kreatur.

Tönnersa Strands Gordiska Knut…,  eller magiska träcirkel ??
Naturen, där inget är slumpmässigt, däremot anpassningsbart.

Den fullständigt vanvettiga tunga trafiken maler ständig, på den passerande E 6.
Har du tänkt på, hur svårt det är få uppleva tystnaden i dag ? En väg som E6 skapar
en stark bullermatta, vilken lägger sig över landskapet 24 timmar/dygn.
Finn och uppskatta tystnaden, den gör dig gott !

Två tallar i ett försynt famntag…

 

Ytterligare lite info och denna gången om ytan bakom
hanget på Platån på Hovs Hallar.

Man har rensat bort  slyet, vilket gör det möjligt att landa
här, om man har en modell,  som kräver  yta vid landningen.

 

Fast röjarna kunde tagit trädet mitt på åkern oxå…ty enligt lagen om allts
djevflighet, kommer min modell att träffa trädet under landningsförsök…