…som har gått och längtat efter nord- eller nordvästlig vind.
Vi som är hangflygare bosatta vid västkusten, har de sista 6 veckorna
upplevt en infernaliskt envis ostlig vind.
Allt beroende först och främst på en nordligt gående jetström, som lät
ett verkligen blockerande högtrycka ligga pall över Skandinavien.
Detta högtrycket var som stålman och som repellerade alla lågtrycken,
som kom och stack upp. Lågtrycken hade inte en chans utan stack för det
mesta söderut och levererade sitt regn över Centraleuropa.
Nu tycks högtrycket vackla och ett omslag verkar vara på gång. Vindarna går
mot väst och sydväst, vilket kan tyda på lite mer typiskt höstväder, med mer
chans för nederbörd, vilket vi behöver i Sverige i stora mängder.
Men nu, då vi är i gränsskiktet mellan två trycksystem, kan det bli mellandagar.
I tisdags var det en mellandag, då yr.no lovat NNO 2-4 m/sek på Hovs Hallar.
Jag var sen 6 veckor beredd med en modell om utifall….
Klockan 11 rapporterade vår väderstation vid Hovs Hallar NNO 4 m/sek.
Klockan 1230 stod jag på Platån med monterad flygberedd modell på marken
framför mig.
Men ingen vind på Platån….Deprimerande. Så det var bara att sätta sig på den
vanliga tuvan, som efter mycken användning nu har fått en perfekt sittform…
Klockan 1310 började det blåsa ca 2 m/sek rakt på. Jag såg, hur de torra
björklöven i träden vid kanten började röra på sig. Men där jag satt på toppen,
där var det lugnt.
Det var, vad jag trodde, men då jag reste på mig och gick två meter, så började det att
blåsa i nacken på mig….Det var alltså topprotorn, som snurrade på. Det märkliga
med topprotorn i dag, var att den var så skarpt avgränsad.
Det räckte, jag flyttade mig 1.5 m så märktes ingen rotor. Tillbaka 1.5 m så kom den
tillbaka. Jag har aldrig observerat detta förr. Det visar, att en rotor uppstår även vid
mycket svag vind.
Beviset att en topprotor finns, fick jag belagt, då jag senare flög igenom rotorn med
min modell. Den dansade runt som i en mazurka, då jag passerade igenom.
Nåväl, till slut kunde jag inte hålla mig. Jag beslöt att starta, trots att jag på toppen
inte kände någon vind alls, men jag grundade mitt beslut på, att jag kunde se,
hur det drog i löven just vid kanten. I vissheten om att det det blåste laminär havsvind,
kastade jag ut hårt. Precis vid kanten kastades modellen nästan på rygg.
Jag var lågt efter mitt nästan inverterade läge och riskerade att åka nedanför kanten ,
med en besvärlig landning nere på klapperstensstranden, som följd om jag försökte
flyga vidare. Alltså fegade jag och vinglade tillbaka in över kanten och landade helt ok.
Nästa försök skedde en halv timma senare, samtidigt som två optimistiska
skärmflygare anlände.
Då väntade jag, tills det även blåste på toppen och jag hade också traverserat bort
från rotorn. Då gick det bra och jag hade så mycket överskottsfart vid kanten, att
jag kunde hissa och kom upp i ett magnifikt lyft.
Lyftet var precis så bra, som jag trodde. Att flyga på Hovs Hallar i en gradientvind,
som är laminär efter 7 veckors hangkarantän, det är en näradöden upplevelse !
Jag njöt, som bara en sann modellflygare kan.
Skärmflygarna avvaktade, för vi såg, att vinden var på väg att ta sig. Skärmflygarna
hade kört från Nybro, respektive Kristianstad för att få hänga under trasan på
Hovs Hallar. Det är människor, som är riktiga flygare, som kör så långt under
aningen osäkra förhållande.
En av flygarna, Berndt Knothe startade på Platån efter visst besvär.
Men så fort han kom ut utanför kanten, var det, som om en hiss lyfte honom.
Han fick en mycket fin resa på det höga hanget. Hans kamrat, som jag glömt namnet på,
gick ner till Segeltorpshanget och jag hoppas, han fick flyga där.
Jag fick info från Berndt, att han hade startat nedanför parkeringen vid värdshuset
och sedan lyckats ta sig upp på Platåns höga hang. Det gläder mig, att han slutligen
fick en tur på detta fina hang och ett fint minne med sig hem till Nybro från sin flygning.
Vinden hade vridit från NNO till NNV under loppet av eftermiddagen och låg på
ca 5 m/sek stabilt.
Klockan 1710 i skenet av den nedåtgående och lågt stående solen, landade jag
bakom fortet och 150 m över Platån gled Berndt i sin skärm och jag lovar han njöt av
flygningen och utsikten.
3.5 timma fick jag i luften och massor av frisk luft , plus motionen då man går
upp och ner från Platån 2 gånger.
Hoppas det blir vind snart på detta fina flygställe !
Jag tog bilder med min GoPro och med min Mobius. Jag presenterar lite
bilder här.
Förresten en väderiakttagelse då jag åkte hem. Över Våxtorpstrakten fanns ett gigantiskt
CB-moln, med en undersida som roterade och från molnets undersida i ena kanten
utgick en stor tratt, som roterade. Tratten nådde aldrig marken, men jag har aldrig
upplevt ett sådant moln. Jag har sett många tromber, men detta kunde blivit något
mer likt en twister i Oklahoma USA.
Tyvärr var det för mörkt för att fotografera och jag befann mig på resa på E6. Synd,
för det var ett imponerande och i kvällsljuset lite hotfullt moln, som uppenbarade sig.
Är det en ny sorts jättelik färgrik svamp som växer på Hovs Hallars Platå ?
En pilot från Nybro med sin färgrika skärm balanserar i den turbulenta vinden.
Berndts kompis från Nybro, Alexander? buckles up.
Berndt flankerad av sin snygga skärm.
Mycket snöre, remmar , kameror och annat att ha koll på.
På hjälmen den nya mikrodopplerradarn för skärmflygare…
Berndt drar upp sin skärm.
Tycker ni inte det är märkligt, det går att flyg med en tygtrasa ?
Det kan vara kämpigt att få upp skärmen i turbulensen vid kanten.
Ser ni att skärmen rör sig som ett sorts levande väsen ?
Nu är den uppe och nu gäller det att sätta fart framåt…
..så man kommer upp och ut i lyftet…
…men det sket sig denna gången.
Men nu gick det bra och ögonblicket efter, flög han som i en hiss upp.
..sen var det bara att njuta av flygningen i den nedåtgående solen.
Berndt i sin puppa på Platån
Som sagt tidigare, alla blir slanka på Platån sen eftermiddag.
Den gamle är bara glad efter en dags fin flygning.
Modellpiloten och skärmflygaren.
Dags ge sig hem nu…till andra uppgifter.
…och överlåta HH till en paraglider.
Kan ni se min modell ? Bilden är ju tagen med en GoPro.
När klockan är 1715 ser det ut så här på HH.
Drömmer han om skärmflyg….
Fast nu är han ganska nöjd med att ha flugit sin modell !
Så ser en skärm ut, då man flyger supersonic…
En sista bild i kvällsljuset med Hallands Väderö längst till höger.
