…som jag ser det.

 

 

 

 

 

 

 

En fråga som jag får ibland är “Hur kan du flyga så mycket” ?

Svaret från min sida är enkelt: Det är en av de mest givande
sysselsättningarna,  jag kan uppleva.

Jag tycker aldrig någonsin,  det är tråkigt att flyga mina modeller !

Tycker du,  det känns som ett tvång,  att ge dig ut med dina modeller,
eller om du letar efter skäl för att slippa flyga… då är det bättre
att börja virka grytlappar.

Modellflyg är för mig,  inte bara det rena flygandet. Det är
planering såsom  koll av väder, flygställen och modeller.

När du är på plats,  möts  du ofta av en storslagen natur
och positiva människor, vilka tillsammans skapar nya
impulser för mig  genom deras  bestående  avtryck i mitt minne.

Det blir något,  som stannar kvar hos mig, vilket ger inspiration
och vidare idéer.

Man får heller  inte förglömma, att om jag flyger på olika hang,
möter jag  ofta nyfikna människor, som gärna vill veta…
hur det fungerar,  både själva planet och hur det här med radion
hänger ihop. Jag delar  hjärtans gärna med mig av min ringa
kunskap och erfarenhet.

Det blir, vågar jag påstå,  alltid väl emottaget av dem jag möter.

Jag tror det är viktigt,   vi försöker visa vår hobbys möjligheter,
för de som inte vet. Kanske,  vi kan rekrytera fler  som blir aktiva
FLYGARE och inte bara pratare.

Jag vet inte,  hur många nya modellflygare som blivit rekryterade
genom testuggande på olika fora, som i stort sett leder till inget,
NADA !

Mycket bättre att  ge sig ut och utöva sin hobby och visa,
ska vi kalla det allmänheten, vad det innebär,
att vara modellflygare.

Alltså,  jag vill vara en,  låt oss kalla det ambassadör eller pr-man
för den hobby,  som ger mig så mycket, modellflygandet och
allt vad som är förknippat med det.

För mig är det viktigt att förmedla en positiv bild
av vår fina hobby !

Jag vill framhäva,  ska vi kalla det, allt det
goda med modellflygning.

Jag vill  inte framställa vår hobby som raketforskning,
eller som något så  komplicerat , vilket kräver doktorsexamen,
utan jag talar om något, vilket vem som helst med intresse kan
ägna sig åt med framgång.

Jag kanske  inte är representativ för modellflygarskrået,
eftersom  jag  är  aktiv, nästan så fort det är lämpliga
förhållanden.

Alla har inte den friheten, vilken man har som pensionär, men
man har alltid möjligheten att göra ett val.

För det är så,  att om man låser dörren och kastar bort nyckeln,
hur ska man kunna komma ut eller in ? ?

Byt ut ” dörren” mot förberedelser för flygning och
ersätt “nyckeln” med inspiration.

Tiden kan man inte vrida bakåt eller ens stanna,  så en missad
chans är borta evigt.
I alla fall tills man lyckats samordna kvantmekaniken med
Einsteins tidsteorier till en helhet .

En sak till, jag åker aldrig ut,  utan att ha ett mål med min flygning.
Det ökar motivationen att vara aktiv. Jag lär mig något vid varenda
flygtillfälle. Erfarenheten bättras på, vilket jag utnyttjar för
framtida flygningar.

Själv försöker jag kombinera mitt flygande,  med de tekniska
möjligheter vad telemetri- och fototekniken av i dag erbjuder.
Jag tar alltid med någon av mina GoProkameror och i alla fall
en liten kompakt kamera om utifall att…

Telemetrin finns alltid i modellen och dess funktioner har gjort
segelflyg i termik mycket roligare och bättre för mig.

Min absoluta övertygelse är,  att en vario/höjdmätare hjälper
dig att förstå, hur en termikblåsa,  enkelt uttryckt,  fungerar
och hur du ska flyga,  för att utnyttja din modells kapacitet,
eftersom du med telemetri får en omedelbar feedback.

Man  inte ska vara  teknikfientlig,  utan man
ska utnyttja, det man har nytta av,  som kan  förbättra
flygupplevelsen.

Bilderna jag tar,  de  editeras vid hemkomsten och läggs i
album som en dagboksanteckning beskrivande mitt flygande.

Med dokumenterad flygning med foto eller video,  kan jag fly
verkligheten vintertid,  om det är +2 grader, regnblandad snö
och 13 m/sek SV  ute i mörkret och drömma mig tillbaka till
upplevelser,  då vädret var angenämare.

Hur mycket tid jag har  i luften med mina modeller i år hittills ?

Mycket , mycket….mest flugna sommarsäsongen under min
tid som aktiv flygare.

Ja, det var lite hastiga tankar om min filosofi eller inställning till
mitt sätt att utöva och visa  flyghobbyn för nyfikna.

Bilderna nedan  beskriver en krokig resa från hav till luft ,
omslutande olika ämnen, som företogs häromdagen
innan jag åkte till träningslokalen och lyfte den dagliga
dosen skrot.

                                                                     Häng med !

Vid Oceanhamnen i Halmstad hade “Victoria” anlöpt efter en
grundstötning i Kattegatt, på väg från Rostock till Conacry  i Afrika.

Man höll på att läktra vete från ett mindre fartyg med egna kranar.
Det ser jag som en indikation,  att skrovet är tätt.
Hade det varit läck,  skulle man inte tagit in mer last av vete.
När jag såg kranarna flytta lasten mellan fartygen drog jag
först slutsatsen,  att man flyttade lasten från Victoria till Transforza.
Vilket alltså visade sig vara tvärtom.

Jag talade med två surveyors från försäkringsbolaget i Danmark,
som anlänt för en inspektion och de sade,  att hon hade erhållit
vissa skador i botten efter grundstötningen. Det behöver inte vara
upprivna plåtar, utan det vara intryckt botten, demolerad bulb
eller skador på roder eller propeller.

Fartygskranarna på Victoria läktrar över vetet.

Fritidsfiskare orkar inte ta hand om sitt skräp.
Den nya spännande… sättet att umgås med naturen.

Släng skräpet där du står,  för det finns ju ett begrepp
i de latas värld, som heter:
“Nån annan får ta det”..
Sätta upp sopsäckar…tror ni på jultomten ?

En teknikens spjutspets mot en blå sky.

Jag har bara sett små mängder tranor flytta i September.

Dessa fotograferade jag på 500 m avstånd…

…letande termik för att kunna fara …

Förresten, ser ni att gruppen här flyger i formationen “Finger Four“,
vilket var den gruppering  i luften,  de tyska jaktpiloterna använde sig
av under WWII, vilket gav dem ett tekniskt och taktiskt övertag över
de allierade, då de flög med två rotar eller 2 Rotten, som det heter
på tyska.

…kurs söderut för en behaglig vintervistelse.

Mitt depåbord,  vågar jag påstå,   tillhör  de mera stadigare i Sverige…

Pickaboo !!
….ett får och i bakgrunden en träbock av ansenligt mått…

Får…ser fåraktiga ut på nåt sätt eller …
…men de tycker nog,  fotografen också är något märkligt väsen…

Sångsvanar. Mer och mer förekommande nu tycker jag.
Säker plats att observera är Klerekull.

Jag tog bilden på 250 m avstånd.

En liten rådjursget ligger ner och  trycker i vallen.
Hon har intensiv  koll på betraktaren. Rådjuren har mycket bra syn till
skillnad mot älgen, som är närsynt. Dessutom har de väldigt  bra hörsel.
Man brukar säga att ögonen väcker deras intresse, hörseln bevakar
och deras luktsinne alarmerar.
Jag tog bilden på 200 m avstånd utan stöd.

En vuxen ejderhane i eklipsdräkt.

Eklipsdräkt anlägger fåglarna i samband med ruggning av vingpennor
som ett skydd mot fiender,  då den är mera diskret och inte så iögonfallande
som praktdräkten är.

 

     Jo, jag flög också…

Spiriten på hangkanten Tönnersa Strand.
Promenerande i strandbrynet en fritidsfiskare,
som fick gott om sandskädda.

Vinden 4 m/sek väst med dragning lite åt nord.

          Objektet tycks längre bort,  än vad det i verklighet är.

Ingen trängsel på stranden…som vanligt.

Full klaff ca 90 grader och modellen står i stort sett stilla i förhållande till marken.

Jo, hösten kommer. Grått och sämre ljus.
men flyga kan man i alla fall !

Människa och maskin

Min Spirit Elite har givit mig många fina upplevelser på en rad olika ställen.

Pensionären på sitt hang.

Min Spirit ser ensam ut efter landningen på en tom strand.

Ett mycket användbart plan.

En ört som har makalös växtkraft med tanke på omständigheterna.
Den heter Saltarv och blommar med vita blommor.

Bladen kan ätas och innehåller mycket A-vitamin, som är viktig för synen,
huden, slemhinnorna, immunförsvaret, tillväxten och skelettet.

Reminiscenser av gångbrädor  som skulle göra nedvägen till stranden enkel.

Till skillnad mot allt plastskräp man hittar på stranden, så är ju detta nedbrytbart
och skadar inte naturen
.Läste just om drivande plast i haven. Skrämmande.
Förbjud plastemballage som riskerar att hamna i haven.
Som utgör 70 % av vår jords yta.
Varför inte göra som Californien, USA, där man
kommer att förbjuda engångsplastpåsarna i köpcentra.

Det känns som att gå genom en grön tunnel på väg till parkeringen.

En lämplig sortiväg  från en fin flygdag.