Glimpses

 

from a day

 

 flying OT- models

 

 

Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.

Har du tänkt på,  vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?

Som jag ser det,  är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell,
som efter starten ska klara sig själv under flygningen,  vilket är ett resultat
av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.  

Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling.
Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den,  eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.

Flyger du radiostyrda modeller,  har du möjlighet att påverka trimmen
på din modell,  då du är i luften.

Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!

Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman
alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.

Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.

Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på
just klassen OldTimer, friflygande modeller.

Om någon har önskemål,  om vad jag ska redovisa  maila mig,
så ska jag försöka ordna det.

Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..

                                                                                       Sten Persson släpper, tror jag, Pär Lundqvists kärra.

En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.

Visst, det är lite  balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han   släpper modellen,  med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !

Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.

Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?

Hvergang !

Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.

En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken  linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…

Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948

Livlig flyg- och linaktivitet.

En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt  har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.

En,  för mig i alla fall,  estetiskt tilltalande modell.
Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta
tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.

En bild som minner om sommaren med modell,  grönska och den röda stugan.

Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?

Här går modellen upp på linan.

Tomas släpper en modell.

Steady as a rock…

Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis  Wakefield ?

Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade,  den kunde stå på nosen…

De främsta i Wakefield.

Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä,
Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.

PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…

Briefing med,   för OT-intresserade,   idel kända profiler.

Snart landning i grönskan

Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…

Friflygaren

Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.

“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!

En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !

En dansk “Cumulus”

                                                                                Bilden som visar,  vad det handlar om i flera avseenden.

Frede Juhl från vårt grannland Danmark.

Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.

Ännu en bild på det “Danske hold”.

Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !

Sista sekunden justering.

Up she goes !

En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet

Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med
det förhållandet,  som finns mellan kropp och vinge ?

En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.

Detta är modellflyg,  när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…

Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot
från vårt broderland Finland.

Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog. Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag indikationer
på,  att flera rc-flygare ville ställa upp nästa år. Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på , så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.

Nöjda och glada piloter.
Klart man är belåten,  om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !

Innan start

En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili !
Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången,  då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus” just ovanstående uttryck, som betyder:
“Rörlig i (eller med)  det rörliga elementet”.

Vet ni hur många Blue Phoenix,  som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna 2-metersseglaren i världen.
Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är  konstruerade av
Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….

Jag hävdar,  att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut
bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet,  hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap,  så man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix som en instigsmodel  för
nybörjare med mycket gott resultat.

En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.

Matti med sin “Salmiak”

Salmiak ja, det vet jag,  vad det är. För då jag hör ordet,  väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting,  som  var plåtslagarmästare , att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken
och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena.
Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.

Mot skyarna !

Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.

Käre besökare !

Det kommer mycket mer bilder  om
OT-Friflyg, så häng på låset!