Ja…nu är det genomfört, SM i OT-friflyg i Bollerup 2022.
Här kommer mina tankar och mina intryck.
För mig, som varande en icke speciellt friflygande utan mestadels radioflygande person, är SM i Bollerup en av årets höjdpunkter, då det gäller modellflygupplevelser.
Jag åker alltid dit, som alla tror jag, full av förväntan.
Att vi kan flyga på marker tillhörigt Bollerups Lantbruksgymnasium är helt Bo-Eskils förtjänst.
All heder till honom för detta !
Inkvarteringen skedde huvudsakligen på Österlens Gästhärbärge, under många år drivet av vår vän Henry.
Nu har han dragit sig tillbaka för att göra annat och den nya ägarinnan, Lena, har kavlat upp ärmarna.
Vi hoppas hon kan dra runt hjulen så hennes verksamhet går bra och att det för oss gäster fortfarande blir lika trivsamt att bo hos henne, som det var, då Henry var ”Le petit patron”.
Lycka till Lena !
Mitt första intryck inför briefingen var: Det är ganska få deltagare…och tanken som slog mig var ju varför ?
Tja, den bistra sanningen är, att vår medelålder är mycket hög och Karon kommer och ror sina resor över Styx med tidens oundvikliga regelbundenhet.
VI dör bort helt enkelt. Samtidigt som nyrekrytering är ett svårt kapitel. Jag tror, det är gjort, vad som kan praktiskt göras och vad vår energi orkar med.
Vi lever i en annan värld i dag, jämfört med den
verklighet som fanns då våra OT-modeller konstruerades för 70-80 år sedan.
Då fanns inte tv-, dator- eller Iphonevärlden.
Då fanns ett program i radion, matiné, cykel och vindtygsjacka och Karlsson Klister.
I dag ska allt vara omedelbart tillgängligt och klart att bruka.
Det fungerar inte så med att vara oldtimerfriflygare…
Där har allt sin tid.
Tiden i dag kräver inte fysiskt arbete, utan i nu krävs det omedelbar tillgänglighet och uppdateringar !
Kanske dags att backa lite…kanske allt inte var bättre förr men…
Vi modellflygare kanske måste bli mera öppna och utåtriktade. Inte vara ett litet skrå…Låt mig förklara lite.
Då jag är ute och flyger med mina radiostyrda segelmodeller på hang eller termik, passar jag på att att göra ohöljd propaganda för vår hobby genom att sprida info om modellflyget.
Människor jag möter på Hovs Hallar, då jag flyger hang, de är ofta intresserade och vill ha förklaringar.
Men de säger…jag kan inte bygga. Jag frågar…hur många friflygande OT-modeller ligger i garderoberna outnyttjade, som det inte flygs med ?
Kanske en outnyttjad resurs, som kan styras över med lite mentorassistans till presumtiva friflygare ?
För som sagt, vad har vi att konkurrera med ?
Vår hobby har totalt förändrat sig med tiden naturligtvis.
Om du vill bli världsmästare i F1C, köper du 4 färdigbyggda och intrimmade modeller i Ukraina för 200000 kr.
Sen har du bara att flyga…lite hårddraget kanske.
Vi som är kvar, vi håller flaggan högt och halar den inte ens då vi sjunker !
Nåväl, jag anlände fredag på morgonen och väderläget var bra med sol och instrålning med aningen lite för frisk vind, men det påverkade inte tävlingen, mer än att hämtarna fick långa promenader efter modellerna.
Termiken var regelbunden och stark och tävlingen malde på.
Naturligtvis flögs det bort modeller…Det är oundvikligt, då man flyger exempelvis 5 minuter i 8 sekundmeters vind på ca 120 m höjd.
Under dessa 5 minuter flyttar sig en modell ca 2.5 km !
Vi var i det lyckliga läget, att åkrarna vara nyskördade,varför modellerna syntes väl mot den skånska myllan.
Men ändå…Jag hade med min drönare och avspanade kvadratkilometer av jordbruksmark i sökandet efter bortflugna plan. Drönaren tar högupplösta bilder och finns modellen på marken, då ser jag den.
Så en drönare är ett ypperligt hjälpmedel. Fast sitter modellen i ett träd, kan det vara kört.
Jag menar, att har man lagt ner sin själ på att bygga en modell, då skulle jag minimera risken för bortflygning.
Alltså i första hand se till att lita 100 % på timern så modellen fusar i rätt tid.
I andra hand skulle jag förse modellen med en radiobeacon som jag kan pejla.
I tredje hand, vilket är det bästa;
förse modellen med en GPS-tracker, som används via en app i telefonen. Enligt uppgift väger en sådan idag 2-3 gram.
Jag förutsätter att alla har försett sina modeller med en adress och telefonnummer för en eventuell upphittare.
Samt att denna information är korrekt.
Att flyga bort en modell, det är ju en stor besvikelse.
På lördagen blev vädret fantastiskt. Lite frisk vind på förmiddagen, men fram emot 11-tiden stillnade vinden helt.
Det hela blev mycket njutningsfyllt.
Dessutom tillkom 4-5 nya piloter på lördagen. Roligt.
Hur det gick tävlingsmässigt, kan du läsa på SMOS hemsida så småningom.
Än en gång, det jag skrivit ovan är mina reflexioner och tankar.
Jag tog 3500 bilder och har editerat fram 500… Av dessa kommer jag att publicera ca 300.
Dessutom tog jag 25 videosnuttar med min lilla Mobiuskamera, som jag ska editera, när jag har tid och publicera på min blogg och på YouTube.
Så häng i, det kommer bilder !
Bilderna kommer i tidsföljd och är en blandning av bilder klippta ur video, bilder från Mobiuskamera och bilder från mina systemkameror.
Den kategori modellflygare som flyger OldTimermodeller inom friflygeriet, det är de, som samlar flest…deltagare i Sverige vid träffar och tävlingar.
Vi kan väl säga, att OT-friflyget vilar på unga och breda axlar.
Jag har samlat lite porträtt/actionscener, som inbegriper dessa pojkars och flickors aktiviteter ur mitt ganska enorma arkiv av OT-bilder från och med 2009.
Kanske det kan stimulera någon att om inte börja med OT-friflyg, så i alla fall åka och titta på en tävling.
Du kommer inte att bli besviken. Ja, jag vet…det ska vara jetmodeller för 150000 spänn eller konstflygmodeller för lika mycket.
Här är det ju bara lite balsa och furupinnar som flyger fritt…
…och det är ju det som är meningen.
Vill du veta, när OT-friflygarna träffas och tävlar, rekommenderar jag ett besök HÄR.
Efter att ha varit utestängda, av för mig outgrundliga
anledningar från Rinkabyfältet under ett par år,
finns det nu kanske möjligheter för ett återvändande.
Detta fält är ett av de fåställen, där man kan genomföra
en friflygtävling i Sverige.
Vi har de senaste åren varit vid Bollerup, där tävlingen
lyckats genomföras med vissa olägenheter.
Nu får vi se i år hur det går…
Bilderna är från 2017 års tävling vid Bollerup.
En tävling som skapade minnesintryck av blåst
, regn och leriga åkrar.
Jag, som alla andra modellflygare, väntar på den där riktigt fina vårdagen fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma och med spelande flyttfåglar.
I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad… prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.
Härkan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid, där mätstationen sitter just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.
Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken, som eventuellt kan dra igång lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.
Men som sagt, lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de vackra flygmaskinerna.
Jag kommenterar sparsamt, för jag hoppas, bilderna förmedlar sitt budskap
själva.
Ingemar Knifv med en av Markkus modeller. Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.
Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera, från mästaren Markkus verkstad
Sten Persson Halmstad är glad, för han just vunnit sin klass, med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.
Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.
Start i RC-klassen
En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.
Det här med V-form alltså… vi har hört det förut…man måste ha V-form… annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup, att den flög bort och försvann…
Vårtecknet…tumlande tofsvipor.
Matti släpper Markkus modell.
Ibland kan det vara ”segkopplat”…
Som jag sagt ett flertal gånger… friflygande modeller handlar om estetik.
Flyg !
Ingvar Nilssons linkärra kommer smygande.
Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.
Vad tror ni, modellflygaren som just släppt tänker nu ?
Görans magiska händer…
Bara skyn är gränsen
Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.
Jag fick ett mail, som frågade, varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?
Just därför !
Det väcker uppmärksamhet, genom att det avviker från det förväntade.
Jag vill inte, min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.
Vill du läsa välskrivna artiklar om OT-flyg, då ska du bli medlem
i Sveriges modellflygares oldtimer sällskap SMOS, som du hittar här: www.smos.info
Även fina bilder finns det i varje nummer av ett flertal fotografer.
Det kostar 300 kr om året att vara medlem och då kommer tidningen
med jämna mellanrum i brevlådan. Så vänta inte utan häng med.
Här kommer del III av min redovisning
av Svenska Mästerskapet.
Ett SM i OT-friflyg är en till synes avslappnad föreställning.
Man upplever som utomstående ingen direkt tävlingsstress, vilket man märker vid andra grenars mästerskap.
Tävlingen flyter stadigt fram som en skånsk mindre å
gör under sommartorkan vid dess färd genom landskapet.
Men, man ska inte låta lura sig. De tävlande, får jag säga gräddan av Sveriges ungdom…, går in för sin uppgift helhjärtat och fokuserat.
Jag, som inte är aktiv OT-flygare, utan jag är rc-pilot och allmänt flygintresserad, jag åker på dessa träffar, för här upplever jag den anda, som jag söker inom modellflygvärlden.
Deltagarna ställer upp i en strävan att skapa gemenskap,
tävlan och kamratskap.
Man letar inte efter fel, utan man ser till, att träffen har en positiv anda, vilket gör, att det blir en berikande upplevelse för alla.
Därför åker jag på dessa träffar och tävlingar, för efteråt känner jag mig glad och kanske har jag fått tips och inspiration till något nytt.
Det råder bland OT-flygare en lättsam och generös anda, som gör att dagen går fort och att man längtar till nästa tävling eller träff.
Kunskaperna hos denna grupp av modellflygare är djupa och breda efter ett mångåriga liv som aktiva modelllflygare. Dessa kunskaper delar man med sig, så vi som inte är så erfarna kan lära oss något nytt. Det kan gälla både teoretiska och rent praktiska kunskaper i samband med byggandet och sedan flygandet av modellen.
Fast jag tror, att för majoriteten är det inte tävlandet, som är viktigast, utan det är den social kontakten, samtalet, idéutbytet och nostalgiserandet vilket är det väsentliga.
Jag upplever heller inte, att någon med modellflygintresset som bas marknadsför den egna personen, utan här ser man till allas väl och intresse i en positiv anda.
Detta hindrar ju inte, att tävlingsmomentet finns där och att man slåss fram till målsnöret.
Det som har underlättat skapandet av denna atmosfär och fungerat lite som det sociala umgängets katalysator, är nog det faktumet att andelen kvinnor som är med i gruppen är högt.
Nog med ord, nu kommer det bilder !
OT-RC Segel
Depån Bollerup.
Blue Phoenix
Taktiksnack…
Lasse Larsson
Christer Jönsson Blue Phoenix.
Nöjd pilot och medhjälpare tycks det vara…
Ännu en fint byggd Blue Phoenix
There she goes…
Modellflyg…visst är det vackert att se på !
Jag finner det lätt, att skapa mig en rörlig bild av vad som händer och vad som kan hända…
Det byggs många blå fenixar…därför de flyger mycket bra.
Thomas koncentrerad.
Thomas en av stöttepelarna tillsammans med sin fru Birgit…för SMOS.
Denna modellen ser ju modern ut. Men man kunde som sagt redan då.
Christer Jönsson assisterar vid Thomas start.
Klart !
Christer till höger, en välbyggare av modeller.
Ja, nu gäller det…
Modellflyg
Koncentrerad…säkerligen.
Matti Pyykkö med en Salmiak.
Här drar Markku upp sin modell.
Lite segkopplat eller…
En för friflygare välkänd profil.
Markku Tähkäpää Finland
F-knarr jämte vetet.
Freddy tar det coolt…
Jag är intresserad av mekaniken…enkelt och ändamålsenligt.
En kontradiktion vill jag säga med eftertryck…
Konsten att döpa en modell…
Torque-roll eller ?
Så ska det vara. Cumulusmoln och en modell som vill ha termik.
Martti Bogdanoff ska ha fart på fusen i blåsten…
Martti klar med modellen och Bo-Eskil klar att trycka på klockan.
Martti sponsrad av Posten ? I så fall Luftposten väl ?
Spända anleten.
Martti mycket erfarenhet och en stillsam människa.
Jaha, då ska vi se säger Bo-Eskil…
Markku i sin typiska stil med linan.
Provstart tro jag.
I bakgrunden kyrktornet.
Man ser det är byggt också som ett försvarstorn, med höga smala skottgluggar och en rund form
En smålands- och en hallandspilot.
Gissa vem som byggt denna vackra modellen …
Kan ni se namnskylten ?
Vårt tävlingsfält.
Undrar vem modellen ska lura ?…med tanke på namnet…
En konstnär och en modellbyggandets ekvilibrist.
Matti släpper för Markku
Andrea…presterar alltid bra med sina modeller.
Starkt gjort att kunna ta sig till tävlingar med stor flygplanslåda utan att äga bil !
