Kategorier
Kuriösa modellflyghistorier

JAG VILL VISA ETT MAIL JAG FICK…

 

 

 

 

…från Matti Pyykkö, som handlar om

ett bortfluget och  stulet modellplan.

 

 

tjuv_106630558

 

E-postbrevet från Matti vill jag inte undanhålla er, utan det visar, vilken värld
vi trots allt lever i.

Kanske man levt i tron, att ingen stjäl ett mödosamt byggt modellplan…?

Glöm den fromma förhoppningen.

Världen av  i dag är annorlunda än för 50 år sen.
Allt som lätt går att omsätta i pengar, det kommer att stjälas.

Förövarna i Rumänien såg inte modellen som en modell,
utan 1000 kr som var försedda med vingar, så pengarna kunde ta sig
till tjuvens plånbok.

Vem kan man lita på ?

Här kommer en faksimil av mejlet från Matti Pyykkö som bor i Finland:

Hej Mats,

Att tappa modellen:

På Europatävling i Romanien i år,blev Heikki Tähkäpääs glider stulen.
Pojkarna följde efter signalen ganska långt i bilen, men slutligen kom
det ingen signal än.

Bisnes är bisnes. Efter två monader kom E-post, och man krävde
100 Euro, att skicka planet till Åbo.

Heikki betalde, och modellen kom tilbaka nästan i fullkondition.

P.s. Heikki är en av de få flygaren, som bygger de mesta delar av
modellerna själv.

Snurrekrokar och små metalldelar skaffar han nog från Ukraina.

.

Det Matti beskriver som “följa en signal”, är ju signalen från pejlsändaren
i modellen, som sitter i modellen.

Kategorier
Old Timer flyg

FRIFLYG…DÅ ALLT KAN HÄNDA…

 

 

 

 

…och det händer !

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

 

Vid RiksMästerskapen i friflyg, OldTimermodeller i  Skånes Fagerhult
skulle Per Nilsson provflyga sin nybyggda “Tempo” en A1:a.

Tempo är en segelmodell vars konstruktion har 50-60 år på nacken…minst.

Jag brukar säga att allt kan hända då man flyger med sina modeller,
det gäller både friflygande som radiostyrda.

Det samma skedde i dag för Per. Vid första starten på lina bar det sig inte
bättre, än att modellen drog mot skogsbrynet där höga björkar och
talar vaktade.

En björk var magnetisk, för i kronan på björken lade sig Pers “Tempo”
tillrätta.

Den satt högt och var inte nåbar med stege. Vi försökte med lina och kastlod,
men det gick inte.

Jag sa till Per att vi kan åka ner i veckan efter tävlingen försedda med det
som kan behövas för att få ner den.

I början på veckan ringde Per och sa att hans Tempo hade blåst ner från trädet
och var därmed räddad.

Att landa i ett träd högt upp är svårfixat. Helst en lång stege och vem har med
sig det ? Dessutom ett långt glasfiberspö minst 10 m långt. Kastlod eller en
enkel pilbåge, så man kan få över en så småningom grov lina, så man kan
resta ner modellen om möjligt.

Per fick hjälp av naturen att få ner sin modell och den var helt oskadd.

Således ett lyckligt slut.

Här kommer bilderna på äventyret vid provflygningen:

SONY DSC

Per Nilssons nybyggda A1:a “Tempo”.

SONY DSC

Förberedelser för första linstarten.

SONY DSC

Modellen gick fint på linan…

SONY DSC

…till skillnad mot mina A1:or för 50 år sen…

SONY DSC

Vinden var ca 2 m/sek

SONY DSC

Här börjar modellen dra lite åt sidan, men den rätade upp sig.

SONY DSC

Koppling

SONY DSC

Första starten…den gled fint…

SONY DSC

…men kursen var mot de mycket höga björkarna…

SONY DSC

…där modellen ordnade ett rede för sig längst upp !

Kategorier
Hangflyg modell

DEN TILL SYNES EVIGA OSTLIGA VINDEN…

 

 

 

 

…tog en paus idag.

 

 

 

DCIM205GOPRO

 

 

 

 

 

I nästan en månad har vi här på Västkusten haft ostliga och sydostliga vindar.

Otroligt nog fick vi dag måndag västliga och i morgon förhoppningsvis nordliga
vindar.

Blir det nordligt imorgon så kommer jag att köra till Hovs Hallar. Jag har mycket
hanglust kvar i kroppen, trots jag fick bort lite i  dag på Tönnersa.

Vädret var som vanligt grått, västlig vind och ibland en blek sol som dök upp
bland molnen. Vindhastigheten var ca 3-4 m/sek, vilket lovade att det kunde
vara flygbart på Tönnersa.

Modellen jag skulle flyga med, som vanligt vid svag vind min Spirit var laddad
och klar.

Jag har fått mig tillskickat två Mobiuskameror, en vanlig och en vidvinkel.

Varför jag fått de har jag ingen aning om. Jag hade inte beställt eller tiggt.

De var från Shanghai från en firma jag bruka handla av. Nåväl det förändrar
inget, jag kommer inte att påverkas i det jag skriver för att de skickat två kameror.

Så en av kamerorna hade jag med. Den med normallinsen.

Som vanligt vid den här årstiden var stranden helt tom. Man behöver aldrig
trängas där efter badsäsongen.

Efter att ha kommit till min pilotplats, satte jag på mig en GoPro, så den skulle ta
stillbilder av mitt flygande. Det var ju dåligt ljus, så jag hade inte förhoppningar
om superbilder, utan det var mera en test om kamerahållaren man fäste på huvudet
skulle fungera.

Det fungerade, men objekten blir små, med hänsyn till vidvinkelobjektivets
optiska egenskaper.

Men start och flyg. Lyftet var hyfsat men det var av någon anledning turbulent.

Jag förstod snart varför det var turbulent. Vinden var sned ca 15-20 grader från syd
och då hackar kanten sönder den sneda vinden och låter turbulensen rulla längs
kanten norrut.

Men turbulensen var inte värre än att jag fick 1.5 timma i luften endast avbrutet
av en landning emellan för att ställa om Mobiuskameran till stillbild från video.

Min avslutande landning gjorde jag på stranden mitt för uppgången till
parkeringen.

Så trots sned vind, grådisigt så var jag nöjd efter att ha fått 1.5 timma i luften.

Nu var det bara att åka hem och kolla bilderna.

Här kommer några och en videosnutt från den “Nya” Mobiusen:

 

 

 

 

DCIM206GOPRO
Ser ni så låg solen står klockan 1200 ?

DCIM205GOPRO
Alla stillbildern är tagna med min huvudburna GoProkamera.

DCIM205GOPRO

 

DCIM205GOPRO
Här har jag klaffen utfälld

DCIM205GOPRO

 

DCIM205GOPRO

 

DCIM205GOPRO Spiriten och en strand.

DCIM206GOPRONu ska jag landa och står på stranden.

 

 

 

 

DCIM206GOPRO
Det kan var marigt att se modellen i motljuset…

DCIM206GOPROLandning  på gång

DCIM206GOPROSnart…

DCIM206GOPRO
En bild från exakt när modellen rör marken vid landningen.

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET VAR JU INTE LÄNGE SEN…

 

 

 

 

 

…jag kunde flyga termik under bra förhållanden med Avan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

men tiden maler på och vi går mot kortare dagar.

Enda trösten är ju, att det vänder om 39 dagar.

Sen blir dagarna längre igen. Väldigt vad tiden går fort.

Men det gör den, då man är sysselsatt.

Denna termiksäsongen som varit är jag nöjd med. Det har varit
förhållandevis goda termikförhållande, tack vare ganska envis
ostlig vind, vilket inte gynnat sjöbrisen för oss boende vid kusten.

På grund av sjöbris har jag ett par ställen jag brukar flyga på vid
västliga vindar, för att minska sjöbrisens inverkan på termiken.

En plats ca 7 km från kusten och en som ligger 20 km från kusten.

Nedanstående bilder är från platsen 7 km från kustbandet.

Jag tog bilderna i månadsskiftet augusti/september.

 

 

DCIM192GOPRO

Solen står lågt, vilket visar jag är tidigt ute

 

DCIM193GOPRO
     Sättning.

Jag skrev jag ville ha 20 % större yta på bromsarna. Orsaken är att ofta är termiken
så stark,
  så även om jag drar full broms så stiger jag. Alla vet ju att detta inträffar i
regel då
man är högt och långt bort, så man har svårt att se sin modell.

I sådana läge är det bra att ha “Engage and forget” bromsar. Alltså full broms då
sjunker modellen kontrollerbart i en svag sväng.

Har man för lite bromsyta, måste man styra modellen för att komma ur blåsan.
Det kan var knepigt i det läget jag beskriver ovan, då modellen är högt och långt bort
från piloten.

Jag tror jag ska maila Wladimir om detta, så kan han tänka över det.

Kategorier
Old Timer flyg

LUTA DIG TILLBAKA…

 

 

 

 

 

…och dröm dig åter till sommaren…

 

 

IMG_1872

 

 

 

…då allt var mycket lättare. Om solen skiner och det är 24 grader varmt,
allt går med större lätthet.

Väder och ljus är väl det,  som direkt påverkar människan mest här i
Skandinavien.

Det sägs ju,  att vi svenskar…är aningen tungsinta. Kan det ha att göra med den
mörka och kalla årstiden ?

För mig behövs inte mycket, för att jag ska få tillbaka livsandarna.

Det räcker jag blir påmind om till exempel en OT-friflygtävling på
Rinkaby sommaren 2010.

Denna tävlingen hade blivit belönad med exceptionellt fint väder
för modellflyg.

Efter lite väljande i arkivet kommer här några ögonblick från
sommaren 2010, som visar tävlingen med mer än 50 år gamla
konstruktioner.

Njut och låt fantasin sätta igång era tankar !

 

IMG_1811

 

IMG_1826

 

IMG_1830

Sten Persson släpper Kurt Sandbergs modell.

IMG_1832

Inge Ahlin med modell.

Kolla Inges registrering hos SMFF, SE-30.

IMG_1836

Inge Sundstedt

IMG_1843

 

IMG_1845

Aldrig sura miner på en OT-tävling !

IMG_1855

Lasse reder ut  linan.

IMG_1856

En perfekt start på linan.

IMG_1870

En av våra norska vänner.

IMG_1876

Snart…

IMG_1886

Sten Persson, Kurt Sandberg med sin modell och sin ledsagarinna Erika.

IMG_1905

Per Nilsson numera boende i Helsingborg.

IMG_1909Tomas säger: “let her go”!

IMG_1911

Har ni sett hur linjerna på modellen harmonierar ?

Till och med han som släpper har en keps,  som går i linje med modellens former…

IMG_1917

 

IMG_1925

Frede Juul, en glad dansk pojke med sin modell.

IMG_1983

 Här råder gemyt, trivsel och positiv samvaro.

IMG_1988De som tog hem det.

Kategorier
Segelflyg

EN HÖSTDAG FÖR TERMIK

 

 

 

 

 

 

Vi närmar oss höstdagjämningen.

Det innebär, som alla vet, att natt och dag är lika långa.

Vilket i sin tur innebär, att ljuset blir kortare och kortare.
Solsken behövs för bra termik och solsken var det idag lördag.

Efter att ha cyklat 2 mil på morgonen sög det i mig efter lite termik-
flygning i någon form.

Så det blev min gamla väl influgna och flugna Blue Phoenix, som fick
göra tjänst.

Blue Phoenix, det kanske bästa planet att lära sig modellflyga på.
En Blue Phoenix med elmotor är, som jag ser det, det perfekta valet
för en nybörjare.

Även jag, som erfaren flygare, uppskattar de goda flygegenskaperna
hos modellen.

I min modell har jag en Orange mottagare med 3 piezogyro.

Det medför, att modellen är ytterligt stabil i luften. Lägg den i en blåsa
och den ligger kvar och kurvar, utan att turbulensen påverkar dess flygbana.
Turbulensen 
tar piezokristallerna hand om.

Tar jag med Blå Fenixen ut, vet jag med säkerhet, att allt funkar.

Så när klockan var 0930, startade jag vid Haga, där skyn var blå utan ett moln.

Men det var torrtermik, så ingen konst att hålla sig uppe.

Mycket flyttfåglar sträckte förbi. Vråkar, starar, gäss, tranor i mängd och olika finkar.

Förresten,  har ni hört, vilken stark röst tranorna har ? Det är ett evigt pratande i luften,
då de passerar.

Undrar vad de säger till varandra ??

Nöjd och glad landade jag 1315, i vetskap att jag utnyttjat en mycket
fin flygdag till just att flyga.

Vad flög du i dag ?

Några pics här:

IMAG0018
Klart för start

IMAG0021

Iväg !

 

Kategorier
Projekt AVA

OMKLÄDNING AV VINGE TILL HYPERAVAN

 

 

 

 

 

 

Jag har skjutit på det länge men…

 

…nu då vädret inte direkt inbjöd till modellflygning, beslöt jag att
gå till verket.

Avans vinge är ju i mångt och mycket en kolfiber/kevlarkonstruktion,
vilket kanske skulle göra det svårare att klä.

Vad jag tänkte på, var att Oralighten hade satt sig hårt på de kolfiber-
klädda spryglarna och annat, så det skulle bli svårt att få bort.

Men jag satte mig med vingen och beväpnad med nya modellknivsblad,
skred jag till verket.

Problemet var inte att klädseln satt fast hårt. Problemet för mig, var att
jag säkrat Oralighten på torsionsnäsan med tape.

Det skulle bli svårt  att få bort tape och det klister som sitter på tapen.

Det gick med mycket energi och aceton.

Att få bort klädseln på spryglarna var bara mekaniskt arbete.
Jag fick skrapa bort klädseln med kniven. Detta får ju ske med försiktighet
då Avan, för att vara lätt, är uppbyggd med lätt och spröd balsa.

Efter 4 timmars arbete var vingen ren från klädsel och tape.

Nu kunde jag kolla upp noga, om det fanns skador på konstruktionen.
Det fanns där. Två spryglar var spräckta och skadade.  Två andra spryglar
hade delaminerat mellan balsa och kolfiberstripsen.

De spräckta spryglarna lagade jag med små utklippta bitar av 0.4 mm ply.
Dessa limmade jag på sidan av sprygeln, vilket inte gjorde något på vikten,
men däremot blev det starkt.

Där kolfiberstrippen lossat, limmade jag dit den igen med Ca. Det  blev
perfekt.

Ett annat problem var de aerodynamiska bromsarna. Jag kom ihåg, att de var fästa
på ett märkligt sätt i vridpunkten. När jag kollade, såg jag att bromsarna var fästa
med en silikonsträng i framkanten.

Ganska smart, men ett problem för oss som inte har tillgång till det speciella silikon
som Wladimir använder vid bygget.

Ok, vingen liger avklädd på bordet och nu kommer fråga 1. Vilken färg ska jag ha
på Oracovern ?

Jag hade beslutat att klä med Oracover i stället för Oralight, för dels hade jag ett stort
lager Oracover och dels kunde jag bortse från den lilla viktökning, som blev.

Att jag klädde med Oracover var också orsakat av, att jag ville ha icke genomskinlig klädsel
på mittdelen av vingen.

Jag vill ha det, för den skulle bli lättare att se, då man flyger på längre avstånd eller högt.

Färgerna fick bli gul undersida och vit ovansida. Kanske inte vackert, men det är
funktionaliteten jag är ute efter inte formen.

Min avsikt var först att klä hela vingen i ett stycke, men jag såg att bakkanten av vingen
inte var rak utan en aning tapererad. Så beslutet blev att klä först undersidan och sen ovansidan.
Till undersidan skar jag till gul klädsel efter noggrann måttagning.

Vingen hade jag gjort ren med aceton, så klädseln skulle fästa bra. Mitt speciella “strykjärn”
för plastfilm fick sig en slipning, så inget skulle repas. Detta lilla strykjärn är oumbärligt,
då man klär med moderna material,  man kommer åt överallt med det.

Klädseln fixerade jag på torsionsnäsan och så kollade jag, att det stämde i bakkanten.
I bakkanten ville jag, att klädseln skulle gå runt ca 5 mm upp på ovansidan.

Sen strök jag fast klädseln vid framkanten, gavlarna och sist bakkanten, då jag såg
till att hålla klädseln sträckt.

Jag väntade med att stryka fast vid spryglarna eller spänna mellan spryglarna.
Man kan aldrig veta, om man måste justera.

Ovansidan kläddes på samma sätt, fast jag klädde i två delar. Det berodde på, att
min vita klädsel inte räckte till hela vingen.

Ovansidans klädsel gick till bakkanten på vingen. När klädseln var fixerad, kunde
jag ta kniven och skära bort överflödigt material vid bakkanten.

Jag hade klätt över uttagen för bromsarna. Jag såg till att fästa klädseln
noga runt bromsfacket, så det skulle bli bra för funktionen och se snyggt ut.

Nu kunde jag stryka fast klädseln på spryglar och annat.

Avslutningsvis spände jag hela ytan på ovan- och undersida.

Återstod att fixa bromsarna. Jo, jag försökte med silikon, men jag har inte
tillgång till det silikon, som Wladimir har då han bygger sina kärror, så
för mig blev det att komma på en annan lösning.

Jag funderade på flera olika lösningar, men beslöt efter att jag hittat
vanlig tape här i stan, som var mycket stark, att köra med tapemetoden.

Bromsarna manövreras av ett servo, vars arm påverkar bromsen, så den reser
sig i det läget, den ska.

När jag drar in bromsen, har jag en tunn pianotråd monterad som en torsionsfjäder,
vilken drar in bromsen.

Således monterade jag bromsarna, efter att ha torkat rent med aceton på de ytor
tapen skulle sitta.

Det funkade bra. I alla fall nu på bänken. Skulle det inte fungera, har jag en annan
lite besvärligare lösning, som kommer att funka 100 %, men nu kör jag med detta.

Sen var det klart och resultatet blev bra, så nu är min Ava beredd för nästa
600 timmar i luften innan service förhoppningsvis.

När det gäller sådant här pillrigt jobb är det bara att ta det lugn och inse att detta tar tid,
om det ska bli ett bra resultat.

Några bilder. Jag  tog inga bilder då jag strippade vingen, det såg för djäkligt ut
runtomkring  där jag satt…bland klädselbitarna.

Förresten, då jag väl fått upp ångan, klädde jag om stabben också.
Där var ett hål i klädseln, som har irriterat mig i ett år…

SONY DSC

Vingen strippad. Vad som återstår är att rensa bort lim efter klädseln.

SONY DSC

De skadade spryglarna. Lagades med 0.4 ply som passades in. Blev perfekt.

SONY DSC

Här kan man se att vingen är lite tapererad i bakkanten.

SONY DSC

Den gula undersidan.

SONY DSC

Så här blev ovansidan i vitt.

SONY DSCKlart !

Kategorier
Flyghistoria

DET BÖRJADE FÖR HUNDRA ÅR SEDAN…

 

 

 

 

 

 

…segelflygandet på Wasserkuppe.

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

Jag har besökt Wasserkuppe två gånger och försökt dokumentera
så mycket som möjligt, när jag varit där.

Det är inte helt lätt att fotografera beroende på dels dåligt ljus
och dels på att det är svårt att avskärma objektet från annat.

Gamla dokumentära bilder fick jag genom att plåta av monitorer, som
visade gamla filmer från 20-talet och framåt.

Det vet ni det kan vara svårt. Så man undviker de svarta linjerna över
rutan.

Jag samlade ihop bilderna från tiden för 70-90 år sen för att kunna
ge er en överblick hur det var på Wasserkuppe vid denna tiden.

Segelflygets vagga stod i Tyskland redan före Första Världskriget.

Efter krigsslutet utvecklades aktiviteten dels på grund av att
Wasserkuppe var en utmärkt plats att flyga på, på grund av terrängen.
Det var öppna ytor och det fanns hang.

Dels hade man hos allmänheten fått ett nyvaket intresse för begreppet flyg.
Men det viktigaste var att man hade entusiastiska ledargestalter som till exempel
Oscar Ursinus, en ingenjör från Muenchen, som var den samlande kraften bakom
verksamheten på Wasserkuppe.

Inte att förglömma var ju pionjärkänslan de upplevde, de som byggde och flög
sina skapelser här.

I de större tyska universitetsstäderna bildades på lärdomssätena grupper som
konstruerade, byggde och flög sina egna plan. Flera av dagens företag i Tyskland
som producerar segelplan är reminiscenser av dessa grupper.

Man startade sina flygplan med hjälp av gummirep och sköts ut på hanget.
Hangflygning var ju fram till 1929 i stort sett det enda man kände till om
sättet att kunna hålla sig uppe med ett motorlöst plan.

Gummirep var ett enkelt och billigt sätt att kunna komma i luften.

Gummirep kompletterades efter hand med vinschar av de mest fantasirika konstruktioner.

Undrar hur många som satte livet till på grund av linbrott eller strukturella sammanbrott?

Efter hand som segelflyget utvecklades började man med flygbogsering.
Flygbogsering underlättade för möjligheten att få anslutning till termiken.

Det stora språnget framåt inom tyskt segelflyg kom omkring 1930, då man hade klart för
sig den dynamiska segelflygningen, eller termikflygningens. egenskaper och möjligheter.

Det var revolutionerande att slippa vara bunden av ett hang, utan att kunna ge sig iväg
och kunna nå mycket högre höjder än vad man kunde på hangflygeriet.

Flygplanen utvecklades och instrumenten. En sån enkel sak, som vi tycker, variometern
fick en avgörande betydelse vid en av de större tävlingarna. Variometern mäter hur
mycket du sjunker eller stiger i meter per sekund.

Förut fick man lita på hastighetsmätare och höjdmätare, men nu fick man en direkt
information om planets vertikala rörelser omedelbart.

Efter denna tävling ingick variometern som standardutrustning i segelflygplanen.

Vad som också förde segelflyget framåt vid Wasserkuppe var maktövertagandet i
Tyskland då nazisterna bildade regering och införde diktatur.

Mycket resurser tillfördes segelflyget, dels som pengar, men också som flygplan,
utbildningar och kurser.

Detta var ju av olika skäl. Göring som var chef för det tyska flyget såg ju en chans att
på ett billigt och enkelt sätt få delvis utbildade piloter till sitt växande Luftwaffe.

Dels tryckte nazisterna hårt på tanken om en “Folkgemenskap” alltså att man
gör saker gemensamt i de nazistiska organisationerna.

Det fanns ett otal sådan exempelvis Hitlerjugend, BDM=Bund Deutsche Mädel och för
flyget hade man NSFK, vilket betyder: Nationalsozialistisches Fliegerkorps.

Dessa förbund eller sammanslutningar hade en rent militär organisation.

NSFK hade en egen uniform, naturligtvis, som det stod noga angivet i en uniforms-
stadga hur den skulle bäras. Jag har läst det och man tycker som modern människa,
att det inte var någon gräns för preusseriet. Men så var det då.

Ja, detta var en kort inledning, nu kommer bilder, som jag tog vid Wasserkuppes
museum. Kvaliteten är vad den är, men det visar väl i någon mån utveckling och
vilka människor, som var delaktiga i verksamheten.

SONY DSC

Vad tekniken åstadkom i slutet av 30-talet.

SONY DSC

Ja, vad säger man om, det man flög med på 20-talet ??

SONY DSC

Här ser man dels ett flygplan, dels en man
som plötsligt börjar göra armhävningar eller…

 

SONY DSC

En Rheinland byggd av FFG Aachen

SONY DSC

Oscar Ursinus, der Rhönvater.

SONY DSC

1921 såg det ut så här vid tävlingar på Wasserkuppe.

Planet i förgrunden är “Die Blaue Maus”.

På Wasserkuppes museum finns en nybyggd replika av planet.

SONY DSC

Utsikt mot “Fliegerdenkmal” och ni ser att tävlingarna på 20-talet drog åskådare.

SONY DSC

Kolla vingkonfigurationen på planen…

SONY DSC

Som bilden säger en “Hök” på finalen ca 1938

SONY DSC

Hanna Reitsch flyger sin specialtillverkade “Sperber Junior”

SONY DSC

En “Kranich” som var ett standardskolflygplan med dk,
vilket användes över hela världen.På Ålleberg finns en luftvärdig Kranich.

Passa på och åk dit på Veteranflygets Dag och se på den.

SONY DSC

Inför en tävling på Wasserkuppe slutet av 30-talet.

SONY DSC

Så här såg det ut…

SONY DSC

Peter Riedel var en känd tysk pilot.

Tidigt aktiv segelflygare, som flög sin första konstruktion vid Röhn redan
som 14-åring.Deltog i WWII som jaktpilot med flera utmärkelser.
Han var flygattaché vid den tyska ambassaden
i Stockholm under senare
delen av kriget. Flyttade tll USA och var en respekterad flygarprofil och
affärsman. Googla på namnet så kan ni läsa
om en sympatisk människa.

SONY DSC

Denna konstruktion, kan man hitta en film på på YouTube.

Om ni kollar filmen…kolla höjdrodret !

SONY DSC

Man tager vad man haver…redan 1930 insåg segelflygarna behovet av sponsring.

SONY DSC

Intressant på denna bilden är texten på hangaren: “Herman Göring Halle”.

Den finns kvar men inte namnet…

SONY DSC

En Reiher, som betyder häger.

SONY DSC

Wasserkuppe 30-talet.

Byggnaderna står fortfarande som på bilden med lite kompletteringar.

P1090968

Jo, det fanns modellflyg redan 1910

P1090969

Den gula hunden…

P1090970

Undrar hur stabil denna modell var under sin flykt…

P1100032

Hanna Reitsch 1975. Hon flög hela sitt liv.

Hon föddes 1912 och avled 1979.

P1100033

Hon var den enda kvinna som tilldelades E.K I.
Das eiserne Kreuz erste Klasse.

P1100034

Här flyger hon Focke Achgelis helikopter,
vilket var den första helikoptern, som verkligen fungerade.

P1100036

I cockpit på sin egen Sperber Junior

P1100038

Hanna Reitsch tillbringade mycket tid vid Wasserkuppe.

Hon anses,  för att ha varit kanske den bästa
provflygaren/piloten,  som nånsin har funnits.
Det finns ganska gott om filmer med henne på YouTube.

P1100063

Märklig vingkonfiguration…undra hur den vek sig egentligen…

P1100064

Start från startbrygga med gummirep.

P1100072

En då, 1980 ca modern glasfiberkärra 30 m spv.

P1100076

Kolla utrustningen….kängor och benlindor… men hur styr han ?

Man kan hoppas, han för säkerhets skull producerat det antal barn
han och hans fru vill ha,  med hänsyn till faktumet att han flyger
en konstruktion, som vid en smäll kommer att ha en avgörande
inverkan på fortplantningsorganen.
Jag ser ju inga fastbindnings
remmar…

Hastighetsmätaren upp till höger…

P1100078

Hans Werner Grosse flög 1972 från Luebeck till Biarriz, 1460.8 km !

Han är född 1922 och segelflyger fortfarande som 92-åring !

P1100079

Det är ju en bit…

P1100081
Klart man är cool, om man flyger en “Vampyr”…

P1100082

Denna pilot kallades “GewitterMaxe” (Åskväder Max) efter att ha flugit längs en åskfront i 56 km.

Ståtligt namn på planet, “Westpreussen”.

Han hette Max Kegel.

P1100084

Denne självplågare har suttit och kanat på ett hang i 55 timmar….
ja, han måste ha lärt sig känna igen hanget i alla fall…

…men kunde han läsa sin dagstidning, då han flög ?

P1100109

Världsrekord…..840 m på 112 sekunder.

Det blir en medelhastighet på 27 km/timman…

P1100425

Bilder från Ålleberg på sent 40-tal med startbryggan
och en startande Baby längst ner.

P1100426

Fler Ållebergsbilder från ca 1945

P1100442

Vad man skrev i “FlugSport” om den svenska segelkärran Fi-1.

Fi, står väl för “Flygindustri”…den byggdes i Halmstad i alla fall

Och var godkänd för avancerad flygning.

Det finns en på Ållebergs museum.

P1100443På flygfältet i Halmstad. Bogserkärran en Buecker 108B Student.

Inköptes 1938 och totalhavererade 1950.

Segelplanet en Fi-1

P1100438

En Horten IV och en D-30 Cirrus.

Cirrus glidtal 1:37

Horten IV glidtal 1:40

SONY DSC

 

D-30 Cirrus.

Konstruerat och byggt av en grupp från universitetet i Darmstadt.

Ett innovativt plan med bland annat balk i aluminium. Planets spännvidd 33 m.

Planet överlevde inte kriget.

P1100439

Kategorier
Old Timer flyg

INGEN FLYGNING DE SISTA TRE DAGARNA…

 

 

 

 

 

…det känns veset.

 

 

Jag har haft så mycket på gång sista tiden, så jag har inte hunnit med flygandet.

Kanske i morgon onsdag kan det bli nåt. Ett fotoprojekt jag har haft på lut
länge kanske löser sig i morgon. Vad det är ? Vänta och se….

För det ska komma nåt att se på så har jag snott ihop en liten Photostory igen.

När man gör en sådan har man huvudet fullt av goda föresatser. Man säger,
att nu ska jag lägga tiderna så det blir dynamik i visningen och musiken ska
illustrera berättelsen i olika tempa.

Men verkligheten är sån, att det tar ohyggligt lång tid att vara ambitiös enligt
ovan…så jag fuskade och gjorde det enkelt,

Inte ens i HD gjorde jag videon, men jag tycker kvaliteten kan duga.

Filmen är inte lång. Bara 6 minuter.

Njut film och framför allt Big Walter Horntons munspel !

 

Kategorier
Segelflyg

HÖSTEN PÅ GÅNG…

 

 

 

 

 

 

…i naturen och för modellflygaren.

 

 

 

För 10 dagar sen var jag och flög hang vid stranden
i höjd med Tönnersa.

Efter flygningen, som skedde i härligt väder ca
23 grader varmt och solsken,
kunde jag inte motstå
frestelsen att hoppa i havet.
För årets sista…salta bad kanske.
Det var relativt varmt i vattnet fortfarande. Skulle
uppskatta temperaturen till
17 grader. Det står jag ut med.

Det var då det. Nu 10 dagar senare var det frost
på morgonen och temperaturen
då högtrycket över
Skandinavien gett sig, den var bara 11 grader.
Stor kontrast och snabb förändring.

Dock i tisdags var det perfekt termikväder och
jag kände mig manad att åka
ut med en modell.
Termiken var, som vanligt tidigt på dagen, inte
så stark och blåsorna var små
och inte särskilt stabila.
Men har man väl kommit upp på säker höjd, är
det ingen konst att hänga kvar.

Jag fick 2.5 timma i termiken och bilder. När jag
kom hem och laddade min acke
fick jag i 780 mAh
….så jämför den förbrukningen med 2.5 timmar i termiken,
så förstår ni att, jag inte körde motorn mycket.

Min gamla Ava, som verkligen har flugit för hela
pengen denna säsongen,  ska jag
renovera nu.
Eftersom jag flyger mycket, slits modellen.
Inte genom att man kraschar, utan man skadar
den vid hantering i trappor, i bilen
och då man har otur vid landning och får ett styvt
torrt grässtrå genom vingen.
Det som ska göras, är att jag ska klä om mittdelen
av vingen, då den börjar se lappad ut.

Att klä om en Ava-vinge tillverkad i kevlar/kolfiber
kräver noggranna förberedelser.
Ta bort gammal klädsel  det kan var besvärligt då
Oralighten fäster otroligt hårt
på de kolfiberförstärkta
spryglarna.
Men genom att använda en vass mattkniv,
kan jag skrapa bort det som fanns kvar, efter
att
jag dragit av klädseln.
Sen blir det till att försiktigt slipa med stor kloss på
spryglarna, så den nya klädseln fäster bra.

Vi får se hur det går. Jag ska redovisa med bilder.

Här några bilder från senaste flygningen med Avan.

DCIM169GOPROHär en bild som är knappt tio dagar gammal,
då jag hoppade i havet för ett bad…

DCIM193GOPROSådär…nu är kameran startad.

DCIM192GOPRO…och här är från i tisdags. Man ser att piloten tagit på mer kläder….

DCIM193GOPROUtflytning på gång.

DCIM193GOPROJust innan sättning drar jag in bromsen,
för att kunna landa med hög nos och låg fart.
Allt för att undvika landningsskador på Avan.

 

Kategorier
Segelflyg

JAG VILLE BARA UT OCH FLYGA LITE GRANN…

 

 

 

 

 

…efter den lilla turbulensen om min bloggs vara eller inte.

 

DCIM166GOPRO

För att just flyga i olika former, det är ju mitt intresse.

De sista åren har jag flugit väldigt mycket, vilket ni kanske
märkt på inläggen på bloggen.

Att ge mig ut och flyga har aldrig känts som ett tvång utan mera
som något lustfyllt och en källa till upplevelser av de miljöer och
skeende jag möter.

Jag behöver inget fast flygfält, eftersom jag till 90 % flyger segel.
Att vi har eldrivna plan är ju en av de stora implicerade innovationerna,
som har fört modellflyget framåt och givit oss större möjligheter.

Möjligheter som inte sätter gränser.

Vissa platser är ju mina favoritställen för flyg. Det är inte bara för att
där är bra att flyga, utan också för att miljön är intressant och positiv
på alla sätt.

Flyger du hang på Hovs Hallar och vinden uteblir…inga problem,
du kan njuta av den vackra utsikten.

Därför där finns något jag inte kan vara utan: Den fria obrutna
horisonten.

Dessutom träffar man trevliga människor, som gärna vill ha
förklarat “Hur fungerar detta” ?

Vill jag flyga termik kör jag hellre 2 mil in i landet och får en dag
utan sjöbris med bra termik, än att stå vid kusten och motorflyga
min elseglare upp och ner.

Nåväl, i torsdags såg vädret hyfsat ut, men väderutsikterna lovade
stabil skiktning, varför det kunde bli segt med termiken.

När det är stabilt skiktat i luften, betyder det att temperaturen
inte avtar med höjden, vilket är en förutsättning för termik eller
adiabatik.

Men då jag spanade in mot halländska höglandet, kunde jag vid
1200-tiden se att det började blomma Cu.

Så in med flygplan, vattenflaska och stol i bilen och iväg.

Jag flyger vid just dessa förhållanden på en plats 30 km öster Halmstad
på en ganska osannolik plats, vilket bilderna visar.

När jag anlände fanns det ca 3/8 Cu i skyn med hög molnbas.

Jag körde motorn till jag var på 50 m, för då pep variometern som
en galning. Motorn stängdes av och jag kurvade in mig i blåsan,
som var stark.

När jag nått avsedd höjd gick jag på rakkurs för att “känna på vädret”.

Det var glest mellan blåsorna, men de som fanns var starka men trånga.

Jag hade dock förhoppningen att cumulusbildningen skulle ta sig under
dagens lopp.

Det gjorde den också och jag fick en sån där flygdag, som det blir 5
på ett helt år.

Fast jag medger, jag har haft så fina flygningar i år, både på hang och termik,
som jag nog aldrig haft förut.

Vädret har varit gynnsamt med lagom antal fronter som har kommit in över
landet och rört om i lufthavet.

Det blir spännande nästa år när mina nya modeller ska provflygas.

En ny riktigt fin elseglare och en av de snabbaste F3F-modellerna på
marknaden.

Vi får se hur de flyger.

Ett litet påpekande om min radio.

Jag har en JR och ni vet jag har varit skeptisk till 2.4 gHz,
men jag måste säga efter dagens flygning
att jag är imponerad av dess prestanda.

Mina flygningar så långt bort ifrån mig och på låg höjd, det trodde
jag aldrig skulle gå utan att kanske få ett Fail-Safeläge.

Men det bara fungerade.

Min Rx är en Spektrum 9 kanals med långa koaxkablar till
antennerna som sitter ut från kroppen ca 5 cm.
En med horisontal
och en med vertikal polarisation.

Hade en Fail-Safe för 3 veckor sen vid Tjärby.

En noggrann undersökning avslöjade, att en antenn hade gått av…
just där skärmen till koaxen slutade.

Inte så lätt att se alltid…

Det betydde att impedansen i ingångskretsen i mottagaren blev helt
fel och mottagaren hackade till i ett för mottagaren dåligt läge.

Det dåliga läget var, när jag befann mig över modellen med sändaren
och då mottagarantennerna var skärmade av planets vingar, vilka
är uppbyggda med kolfiber och det blir ju en Faradays Bur, som alla
vet vad det är.

Jag landade 1550 på den nyslagna vallen jämte vägen, där min bil
stod och jag var mycket nöjd.

Nu blir det bilder och det blir med lite kommentarer, så ni förstår, vad jag gjorde:

SONY DSC
Just ankommen ut i naturen.

SONY DSC

En perfekt pilotplats. Lätt att parkera, jag kan sitta i skuggan i min stol och fria ytor att flyga på.

 

SONY DSC

Vallen producerar bete som blir till ensilage för betesdjuren.
Detta betet är av mycket hög kvalitet och gården är känd
för att producera köttdjur av toppklass.

SONY DSC

Ni ser att det börjar poppa upp Cumulus nu…

DCIM163GOPRO

En koncentrerad pilot justerar in GoPron på Avan innan start.

DCIM165GOPRO

Ja, då ska det väl vara klart för start…

DCIM166GOPRO

Hej då…

SONY DSC

När jag landat gick jag runt med kameran och fick syn på en något bedagad rödklöver,

som överlevt vallskörden.

SONY DSC

Kolla så vacker blomman är.

Den är ju inte stor. Men ändå så perfekt.

SONY DSC

Denna lilla gula solstråle såg så glad ut, även om hon bara var 8 mm stor,
jag var tvungen att porträttera henne !

SONY DSC

Har ni sett det sitter en insekt på var blomklase…tycks vara samma art alla tre.

SONY DSC

Det går att ana att hösten håller på att ladda upp i naturen. Färgerna börjar ändras.

SONY DSC

Jordbrukaren ska ha en eloge, då han låter sina betande djur hålla lövängarna öppna.

SONY DSC

För en lövsal med en multikultur är vackert.
Föreställ er denna ytan planterad med gran…

SONY DSC

Ingen märkvärdig bild, bara en idisslande ko i det höglänta halländska skogslandskapet.

Men det uttrycker ett liv utan stress och med en viss ro.
Sen luktar en ko gott också.

SONY DSC

Undrar hur många mil stengärdsgårdar det funnits i Sverige innan tagg- och ståltrådseran ?

SONY DSC

Heter det fårticka ?

Kategorier
Segelflyg

NÄR DET ÄR SVÅRT ATT SLUTA…

 

 

 

 

 

 

…flyga sin modell, därför förhållandena är så bra.

 

P1100682

I måndags lovade yr.no ostlig vind ca 3-6 m/sek och växlande molnighet.

I mitt stilla sinne tänkte jag, att det kan bli fint termikväder.
Att vinden var  ca 5-6 m/sek bekymrar mig inte, för min Ava har en profil,
som gör att den penetrerar bra mot vinden utan större höjdförlust.

Jag hade avtalat med Theo, som är en modellflygare boende i Tjärby, att vi
skulle träffas, där jag flyger.

Kl 1000 var jag i luften med kärran, bara för att landa genast, då jag satt i en tom
LiPo…

Byte av acke,  fram med laddaren så den tomma acken fick sig en duvning.

Sen iväg och det var i den östliga vinden turbulent på låg höjd.
Men väl uppe på 100 m var det ok och det var kraftig termik.
Blåsorna var små utan styrsel och form men upp gick det för min
Ava, som har mer än 600 timmar i termik !

Efter 2 timmar i luften landade jag, tog en paus och inväntade lite vatten
som Theo skulle hämta.

Är man helt inne i flygandet, är det lätt att glömma tillförandet av vätska.

Efter en timmas paus märktes att vinden hade nästan helt stillnat.
Ibland blåste det till till och med  från väst.

Det var kanske en liten aning inverkan av sjöbris, som stångade mot den
förhärskande ostliga tryckvinden.

Molnen var 5/8 Cu och molnbasen var nu avsevärt högre.
Molnen var också mycket fastare i konturerna och såg inte så
“vattniga” ut som förut.

Allt tillsammans gjorde, att kärran åkte upp  utan problem.

Sen var det bara att glida…och det gjorde jag och jag njöt varje sekund !

Jag njöt till kl 1545, för då landade jag i gräset.

Inte för jag tröttnat, men jag hade en resa att förbereda.

Ett fåtal bilder som visar min dag på Tjärby blev det,
som kanske ger er en aning om, hur jag gillar att flyga.

Det kommer en video från Tjärby senare som är
3 minuter lång.

 

DCIM156GOPRO

Theo fotograferad med min GoPro sittande i min modell.

 

P1100562

LiPo-byte.

P1100596

Kl 1000

DCIM158GOPRO

Start !

P1100668

Min trogna Ava

P1100679

Hon ska få en renovering till vintern. Jag ska klä om mittdelen av vingen.

Den är sliten nu efter små landningsskador. Styva strån har perforerat klädseln vid landningar.
Som jag tejpat som lagning…men som sagt, till våren ny Oralightklädsel på.

P1100681

Trots sliten klädsel, hon flyger superfint.

Därför modellen är perfekt trimmad och jag är väl förtrogen med egenskaperna.

 

Ingen symbolik med avsikt i denna bild…men tolkningen är fri.

DCIM155GOPRO

P1100644

Naturligtvis hade jag kritiska åskådare, som sa till mig att:

“Vi  har sett det mesta så flyg ordentligt” ! P1100619

“Nä”, sa fåren, “Detta flygandet var inte nåt att se på, utan nu går vi och käkar.” !

 

Kategorier
Hangflyg modell

HOVS HALLAR…

 

 

 

 

 

 

…jag kunde inte bara låta bli.

 

 

 

 

 

 

Därför det blåste 3-4 m/sek nästan rakt på. Man får inte missa tillfällena.

Det gjorde jag inte, för det blev 2.5 timma i luften.

                                                 Bara lustflyg.

 

P1100445

Min Spirit Elite nummer 2.

P1100478

 Min Spirit nummer 1 var hemma på modifiering.

 

 

 

IMAG1108

…fast med hjälp av kråkbromsen går det bra.

Flygbilder Mobius och övriga Panasonic Lumix.

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM I OT FÖR FRIFLYGANDE MODELLER 2014 I RINKABY

 

 

 

 

 

 

 

Här är sista delen av min redogörelse för SM i OT.

 

 

SONY DSC

 

Nu har jag kommit till botten av lådan med bilder och här får ni de sista
av mina editerade bilder från Rinkaby.

Jag hoppas, bilderna har glatt någon och att de gett andra en känsla av
vad flygning med OldTimermodeller innebär.

Som jag sagt tidigare, har jag inte kommenterat sådant, som borde vara
självklart.

Vidare har jag inte skrivit ut namn på alla deltagare och deras modeller.

Jag är dålig på “modellkännedomen” och i stället för att avslöja mina avgrundslika
brister i kunskap om friflygmodeller,
  låter jag bilderna stå utan text.

Mina referat från OT SM är skrivna från en relativt ovetandes syn på ämnet.

Men det jag är ute efter, är att försöka skapa en känsla av nyfikenhet och
vilja att veta mera
hos betraktaren.

Jag lyckas inte alltid, då urvalet av bilder inte är lätt.

Sammanlagt tog jag 4000 bilder. Då är risken att det spektakulära
blir viktigare än helheten…

Sammanlagt har jag lagt upp cirka 500 bilder från OT SM i Rinkaby.

När jag fotograferar från en tävling använder jag ett normalobjektiv
med 18 – 55 mm.

Att använda ett stort zoomobjektiv är problematiskt.

Därför föredrar jag det lilla objektivet, för det ger en viss frihet i
hanterandet utan krav på stöd.

Bilderna på flygande plan har jag tagit med 1/2000- dels sekund och
i något fall 1/4000-dels sekund.

Jag offrar lite ljus på skärpans bekostnad.

Övriga bilder kör jag i “Auto/Sport-läget”. Det är enklast.

Att ta bilder är ingen större vetenskap, men att editera,
sammanställa och
lägga upp på bloggen är tidskrävande.

De inlägg jag lagt upp har säkert kostat mig 40 timmars arbete…..

Men som sagt, jag är intresserad, därför är jag motiverad.

Jag kom att tänka på en sak. Kanske de flesta av besökarna på bloggen
inte vet hur en friflygtävling går till ?

Här kommer en mycket schematisk redogörelse:

Om vi flyger någon av segelklasserna, bestäms det en maximal (max) flygtid.

Tiden tas från det ögonblicket då modellen kopplar ur från linan.

Linan kan vara 50 eller 100 m lång beroende på omständigheter.

Eftersom modellerna är friflygande och bra på att ta termik,
måste
piloten ha en anordning, som begränsar flygtiden.

Man har vad man kallar en “fuse”. Det innebär  att man
har en lunta, som glöder
med en känd hastighet.

Denna glödande lilla lunta skall efter en bestämd tid bränna
av ett gummiband, som håller stabben på plats.

När gummibandet med fusens hjälp bränts av, slår stabben upp
i ca 40 graders vinkel med hjälp av ett förspänt gummiband
och modellen ska då gå in i en flatspin  eller kontrollerad stall
och landa oskadd.

Nu använder man mycket mekaniska eller elektroniska
verk, som via en roterande
axel drar en tunn tråd,
som aktiverar just “stabbe upp” funktionen.

Hade man inte fusen,  skulle hälften av planen flyga bort.

En vanlig maxtid är 2 minuter. Betänk om vinden är 5 m/sekunden..

Då kan modellen på 2 minuter driva iväg 600 meter !

På en gummimotordriven modell fungerar det
precis som på en segelmodell.

När det gäller modeller med förbränningsmotor, har man två maxbegrepp:

Dels har man en maximal motortid och efter att den gått ut,
aktiverar timern en
bränsleavstängare så motorn stannar.

Sedan när modellen förhoppningsvis ligger  i en termikblåsa,
kommer timern efter till exempel 2 minuter att fusa modellen.

Alltså stabben fälls upp och modellen kommer kontrollerat ner utan skador.

Som med alla mekaniska system så krånglar saker och ting ibland.

En del system är mycket komplicerade och ställer stora krav på precision.

Men i det stora hela fungerar det bra.

Ja, så går det till ungefär.

Om någon vill ha en speciell bild i fullsize  maila till mig, så kan
jag skicka över den.

Resultatet av SM kommer att publiceras på SMOS hemsida:

http://www.smos.info/

Klicka på: Reportage och resultat

Nu de senaste bilderna:

SONY DSC

Hasse, som var “spanare” för Curts modell, som inte fusade,
han blev trött i armarna
av att hålla kikaren, så han påkallade stöttande hjälp…

SONY DSC

Som ni kan se är Rinkabyfältet “Friflygvänligt”.

SONY DSC

Efter att ha hållit kikaren i 25 minuter, förstår jag,
att Hasse började bli trött i armarna,
…men medge att  bilden har sina poänger.

SONY DSC

Curts medhjälpare Erika. Jag undrar, vad hon egentligen tänker om modellflygande ynglingar…

SONY DSC

Curt och Erika

SONY DSC

SONY DSC

Freddy beredd

SONY DSC

Blicken i fjärran…mot målet…en max

SONY DSC

Göran, elegant i vit skjorta.

SONY DSC

Överallt på fältet,  små grupper av flygare

SONY DSC

Nu är det dags

SONY DSC

Upp i den goda luften eller…

SONY DSC

Ser ju bra ut på linan i alla fall.

SONY DSC

Det är nästan heltäckande moln, men dock, det fanns termik.

SONY DSC

Snart urkoppling

SONY DSC

Göran med kritisk blick och tersuret i näven…

SONY DSC

En Wakefield är i dag på sitt sätt en anakronism, framtvingat genom de regler,
som rådde då klassen instiftades på 30-talet.

Man kom empiriskt fram till den då optimala formen,
vilket i dag känns  som en något främmande fågel,
då vi är vana vid strömlinjeform och hitech.

Men en klassisk Wakefield som är vältrimmad flyger osannolikt bra.
Allt uppdraget av några gummiband…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Markku med en av sina stora modeller

SONY DSC

Jag tror jag såg modellen hade byggts på 70-talet.

SONY DSC

Namnet på kroppen “SIPL” undrar vad det står för ?

Nu vet jag tack vare Ronald Borg.

Det betyder Suomen IlmaPuolustusLiitto

som i sin tur betyder ungefär “Finska Luftförsvars Förbundet (eller Föreningen)”.

SONY DSC

Curt Strömdahls “Cyklon 53”

Ännu en välbyggd och välflygande modell från hans hangar.

SONY DSC

Fokuserad

SONY DSC

Tofsviporna samlas inför den förestående flytten.

Nu flyger dessa inte på det sättet de flyger tidig vår,
då de flyger slumpmässigt och oregelbundet .

Nu flyger de mera målmedvetet inför den
långa resan till värmen.

SONY DSC

Start

SONY DSC

Snyggt !

SONY DSC

Modellflyg är en estetisk upplevelse.

SONY DSC

Om vi talar om kontraster… jämför hjulen och propellern i relation till modellen…

…allt är anpassat på effektivitetens altare.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Åkes modell ägnade sig åt lite oplanerad aerobatik efter start.
Men efter den lugnat sig, flög den mycket bra.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Den kunde till och med loopa kontrollerat…

SONY DSC

SONY DSC

Åke håller kollen

SONY DSC

SONY DSC

Åke Gustavsson Torekov

SONY DSC

En blivande OT-pilot från Danmark.

SONY DSC

Tidvis tjockt i lufthavet.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Med och utan fjädrar…de flyger i samma termikblåsa.

SONY DSC

Hasse ska släppa Curts kärra.

SONY DSC

Iväg !

SONY DSC
Men det var medvind nästan…

SONY DSC

Vi satsar igen !

SONY DSC

Nu ska det väl gå…

SONY DSC

Sådär..

SONY DSC

Nu är det värsta gjort…

SONY DSC

Nu är det upp till modellen och byggarens möda.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Lars Larson på väg in i ringen…han är bland de bästa
att välja rätt startögonblick enligt min mening att se det.

SONY DSC

Markkus “Kuha” som betyder “Gös”

SONY DSC

En stor modell som verkligen “glidflög” i skyn…

SONY DSC

…med en majestätisk utstrålning.

SONY DSC

Ännu ett konstverk av Markku.

SONY DSC

Kan inte namnet på denna modell producerat av Markku…

SONY DSC

Klassiker

Antti Nurmesniemi är ju en välkänd möbeldesigner i Finland,
men om han designat denna modellen, det vet jag inte.

SONY DSC

Vår norske vän trimmar och förbereder. Tyvärr hans namn…?

SONY DSC

Birgits vakthund

SONY DSC

Vovven som höll ordning runt sekretariatet…

SONY DSC
Dags att ta till skyarna…

SONY DSC

De som såg på starten….i deras ögon var det …förväntan.

SONY DSC

Denna modell inte bara erövrade skyarna över Rinkaby, den gjorde det med pondus.

SONY DSC

En av de bilder jag kommer att minnas från SM i Rinkaby.

SONY DSC

Markkus hjälpare hämtar

SONY DSC

…och han är lika glad för det.

SONY DSC

Närbild på Markkus “Kuha”.

SONY DSC

Denna ynglingen har mer än 70 års modellflygerfarenhet !

SONY DSC

Markku är noggrann med förberedelser.

SONY DSC

…för det är de små detaljerna som fäller stort utslag i slutet.

SONY DSC

Boris, den finske operasångaren med sin assistent på väg ut.

SONY DSC

Ser ni uppbyggnaden av nosen ?

Mellan longerongerna är det infällt balsa…

SONY DSC

Fastsättning av stabben

SONY DSC

Matti  Pyykkö släpper Markku Tähkäpääs modell.

SONY DSC

Vacker modell.

SONY DSC

Ser ni hur formen på nosen och stabilisator med fena harmonierar och bildar en enhet ?

SONY DSC

SONY DSC

Strävan uppåt

SONY DSC

SONY DSC

Urkoppling som synes…

SONY DSC

Finska depån

SONY DSC

Det strävsamma paret fru och herr Strömdahl på väg.

SONY DSC

Ingemar Knivf hastar förbi med linan.

SONY DSC

Nu ska du iväg !

SONY DSC

Än en gång, det är vackert med friflyg !

SONY DSC

SONY DSC

Det som för mig var bästa upplevelsen.

Att få se  Markku Tähkäpääs modeller flyga , som i sig är konstverk, är en ynnest !

Kategorier
Old Timer flyg

SM I OT FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I RINKABY 2014

 

 

 

 

Del 1:2 av sista tävlingsdagens verksamhet.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Den sista tävlingsdagen, vilket var söndagen inleddes med makalöst fint väder.

Solen bröt just igenom altocumulustäcket och vinden var absolut noll.

Allting var upplagt för en kanondag för friflygarna.

Men man missade tåget en aning.

Briefing var klockan 0900 vid Rinkabylägret. Efter sedvanligt tuggande och
omtuggande skulle tävlingsledningen ge sig ut på fältet för att bestämma
tävlingsplatsen. Sen återtransport till lägret och piloterna och därefter
information var flightline skulle ligga.

Sedan skulle grindar öppnas, hela karavanen lotsas iväg ut på fältet.

Väl anlända till platsen visade sig att informationen hur bilarna skulle stå
uppställda inte gått fram, utan bilarna skulle flyttas igen.

När tror ni tävlingen kunde börja ?

Min åsikt är att briefingen skulle hållas på den plats där det skulle flygas
och att tävlingsledningen innan dess således skulle bestämt platsen.

Då hade man tjänat 1 timma, vilket är viktigt för att kunna flyga under
så bra förhållanden som möjligt.

Varför måste man ha briefing uppe vid lägret ?

Nåväl, detta är min synpunkt, vilket ingen behöver bry sig om,
men eftersom
vi fortfarande väl lever i ett samhälle, där man får
framföra åsikter, tar jag mig friheten.

Väderläget var,  att vi kunde förvänta sjöbris fram på dagen.
Med tanke på vinden
på lördagen är det något man som friflygare inte vill ha.

Dock 1030 var det så gott som vindstilla och några fick njuta av det fina  vädret,
vilket i princip innebar att modellen landade där den startade.

De modeller jag såg flyga under dessa betingelserna, flög så oerhört fint,
detta tack vare
de fina förutsättningarna.

Ingen turbulens störde modellerna utan man flög i som om man flög i grädde,
vilket naturligtvis
gjorde att modellerna kunde utnyttja sin fulla potential.

För en  del blev detta uppenbart, då till exempel Curt Sandbergs segelmodell
fick en felfunktion
på fusen, med den påföljden att modellen i den svaga
men uthålliga termiken sakta kurvade
runt och steg 2-4 m för varje varv.

Eftersom vinden var nästan noll, avlägsnade sig inte modellen från fältet
speciellt snabbt.

Vi kunde lätt följa den utan kikare. Då modellen var i höjd med vägen till Åhus,
kunde vi se,
att modellen för en stund fördes tillbaka mot startplatsen.

Fint då kanske den är räddad tänkte vi.

Men det var endast för en kort stund detta hoppet glimtade till.
Sen fortsatte den att driva iväg.

Vi kunde följa modellen i ca 25 minuter innan den försvann ur sikte.

Sten Persson berättade i dag tisdag för mig att någon hittat Curts modell
och han hade kört ner till
Rinkaby och hämtat den i måndags.

Roligt då man får tillbaka sina grejor, även om man fått kör  25 mil.

Curts modell flög under sin utflykt så makalöst fint, som bara en
topptrimmad modell kan.

Men så är det. Lite ödets ironi ibland.

Hasse Bengtsson flög bort sin modell också och trots jag
flygfotograferade området och granskade bilderna
kunde jag inte hitta en.
Om Hasse fått tillbaka den vet jag inte i nuläget.

Hoppas det i alla fall.

Vi hade tur med vinden, för den ökade inte upp till lördagens nivå,
utan den var uthärdlig även
för friflygande OT-modeller och tävlingen
kunde genomföras under bra förhållanden.

Fast de absolut bästa förhållandena var giltiga bara  första 1.5 timman.

Resultaten av tävlingarna kan ni få på SMOS hemsida så småningom.

Birgit, tävlingsledarens fru gjorde ett suveränt jobb genom att hålla ordning
på sekretetariatet och dess uppgifter.

Bra gjort Birgit !

Denna SM-tävling var för mig som utomstående positiv. Mycket deltagare, nya
deltagare och 167 modeller.

Hoppas det kommer fler på  nästa tävling.

För de av mina läsare som aldrig sett en friflygtävling,  säger jag bara:

Åk dit och ni kommer att bli imponerande och intresserande av konsten att
flyga med en modell som måste ha all förmåga och alla egenskaper som krävs
för att den ska kunna flyga utan påverkan från marken !

Nu kommer det som vanligt en bunta bilder.

Jag kan aldrig sluta ta blicken från Marrku Tähkäpääs modeller !

Ett avsnitt återstår för mig att redovisa från SM i OT.

Det kommer.

Om ni vill så kommentera gärna.

Kommentarsmöjligheter hittar ni längst ner på sidan.

Klicka där på: Leave a comment

SONY DSC

Lugnet inför stormen… Kjell och Martin från Alingsås.

SONY DSC

Parkering efter ommöblering…

SONY DSC

Söndag vid 10-tiden

SONY DSC

En ensam pinne med sin streamer pekar finger…

SONY DSC

 Ser ni lastbilen…tillhör de finska pojkarna.

SONY DSC

Är detta sanktionerad parkering…

SONY DSC

En Wakefield? för trimflyg.

SONY DSC

Jo, det är en Wakefield.

SONY DSC

SONY DSC

Flyger mycket bättre än du tror !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Trångt i lufthavet.

SONY DSC

Samma regler här som till sjöss eller…

SONY DSC

Fast det är klart… det är svårt att implementera stycket där det står:

Befälhavare på fartyg ska alltid manövrera sitt fartyg på ett sådant sätt,
att det inte råder minsta  tvivel om hans avsikter…

SONY DSC

Boris Borotnskij…blir han uppblåst ?

SONY DSC

Nä, medhjälparen blåste nog på fusen så den glödde ok.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Boris stövelförsedd för…ormarna ?

SONY DSC

 Martin från västgötagänget.

SONY DSC

 Göran Larsson, Freddy och Martin

SONY DSC

Martin inför släppet.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Inge och Göran

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Matti Pyykkös Cigarillos

SONY DSC

SONY DSC

Ja, norsk är modellen, det förstår jag.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Den finska depån.

SONY DSC

Markkus stora modell.

SONY DSC

Modellen flög…majestätiskt.

SONY DSC

Inge Sundstedt kollar timern.

SONY DSC

Kjell Lindkvists Eliminator

SONY DSC

Eliminatorns motor med avstängare för bränslet.

SONY DSC

Curt Strömdahl med sin fru och sina ytterst välbyggda och välflygande modeller.

SONY DSC

Åke Gustavsson fintrimmar sin modell.

SONY DSC

Gunnar Wivardsson förbereder

SONY DSC

Flite Line

SONY DSC

Finnarna hade med en sig en lastbil med modeller

SONY DSC

Rejäla finska modeller

SONY DSC

En av Markku Tähkäpääs kroppar tillverkade i ett helt askstycke, som
urholkats i två delar och sedan limmats ihop och formats på utsidan.

SONY DSC

Finska kroppar

SONY DSC

Lektion i finska språket

SONY DSC

Cigarillos, en framgångsrik modell trots det något ovanliga utseendet.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Thomas tävlingsledaren.

SONY DSC

SONY DSC

Fenan på Thomas modell, TIBBSI, vilket kommer från ett smeknamn på sin fru Birgit.

SONY DSC

Birgit,  kallar in sin unga hund.

SONY DSC

Hasse signalerar “Jag är klar”.

SONY DSC

Stilstudie av Markku.

72 års erfarenhet av modellflyg.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Curt Sandbergs modell upp till en lång tur över det skånska landskapet.

SONY DSC

…men han fick den tillbaka på måndagen.

SONY DSC

SONY DSC

Den flög väldigt bra.

SONY DSC

Tidtagare och allmän spaning efter Curts kärra, som är på väg att försvinna i skyn…

SONY DSC

SONY DSC

Andréa väntar på rätt luft.

Kategorier
Okategoriserade

SM I OT FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I RINKABY 2014

 

 

 

 

 

 

Del 2:2  av lördagens tävlingsverksamhet.

 

 

SONY DSC

 

Här följer del 2 av min redovisning av lördagens tävlingsverksamhet.

Bakgrunden och väder kan ni läsa om i inlägget som handlar om del 1.

Nytt för mig var, att jag fick ett mail från Ove Svensson, Nynäshamn,
som talade om, att de hade flugit bort sin “Laruska” och att den återfunnits
i en rödbetsåker, just innan de skulle köra hem igen.

I övrigt låter jag bilderna tala för sig själv i stort sett.

Vissa serier av bilder, som då Curt Sandberg drar upp,
de har jag inte velat hacka sönder,
utan jag visar alla,
för betraktaren ska få ett sammanhang.

Har jag någon kommentar, finns det under bilden.

Om någon vill tillägga något, så maila mig,

så lägger jag upp det.

Här är bilder !

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

DCIM104GOPRO

Kategorier
Hangflyg modell

INGET ÄR SÅ TOMT SOM EN BADSTRAND…

 

 

 

 

 

 

…efter att turisterna har åkt hem.

 

 

 

 

 

 

P1090772

Onsdagen visade på nytt upp fint flygväder med västlig vind
ca 3-5 m/sek.

Pär och jag bestämde oss för Tönnersa Strand, som ju är
ett västhang.

Vi blev förvånade att finna  stranden nästan  tom….
Sveriges längsta strand…tom?

Men det är så, när semestrarna  sjunger på sista versen,
att turistnärvaron upphör
lika snabbt,  som man stänger en kran.

Vi kånkade ner med våra modeller till det vanliga flygstället,
vilket var jobbigt.

I alla fall för mig som hade ett stenhårt träningspass i
gymmet och 50 km cykling
i benen sen i går.
Men det mjukade upp sig efter hand.

Jag flög med min Spirit, vilken var enkelt, även om vinden
hade minskat.

Värre var det för Pärs Lunak, som ju kräver lite vind,
beroende på vingbelastning
och övrig konfiguration.

Fast flygningen började dåligt för Pär. Han hade
glömt en skruvmejsel vid sin bil,
så han var tvungen
att knalla iväg fram och tillbaka, för han behövde verktyget

att justera klaffvinkeln…vad är det man säger….
det man inte ha i huvudet..osv.

Pär fick flyga mycket försiktigt i den svaga vinden,
men till slut avbröt han,
då förhållandena var för marginella.
Bättre  att avbryta i tid och bära hem en hel modell
än att chansa och bära hem modellen i en påse.

Min Spirit har ju en låg vingbelastning, så den kunde
jag flyga hela tiden.

Efter vi var klara,  gick vi ner på stranden och jag
hade min modell på hanget,
då vi gick mot bilarna.

Spiriten gjorde en fin landning i den orörda sanden
som slutpunkt på
vår dag med våra modeller på ett kusthang.

Lite bilder blev det med min Mobius och min Lumix.
Tyvärr hade jag
skit på uv-skyddet framför sensorn på
min Lumix, så jag fick beskära
lite brutalt.

Nu har jag rensat bort skräpet,  så det funkar
som det skall.

 

P1090526

Pär pustar efter vår promenad.

P1090531

           Min Spirit ligger klar att starta

P1090544

 Pär grejar med sin klaff…och upptäcker
han måste knalla och hämta en skruvmejsel..
.men vi är inte lata eller rädda att röra på oss !
   Vi är ju ungdomar . 

P1090837

                        Hoppas han inte kastar ut i den vinkeln…

P1090841

                 …men det går nog bra…

P1090843

              ….fast det gäller att snabbt ner med händerna på radion och ta kontroll…

P1090848

          Dags att svänga tror jag…

P1090863

 Nu flyter det på…än så länge.

P1090866

  En modell konstruerad på tidigt 50-tal.

P1090577

 Det Lunaken  gör bäst. Flyger.

P1090861

 Ännu ett försök

P1090594

 Fast det blev till att landa. Finns inget lyft…tja då landar man.

P1090609

 Att gå nerför kanten är enkelt….värre att krypa upp med modell i handen

P1090725

 Laholmsbuktens blåa vatten och Lunakens gula färg…ganska svenskt,
om man vågar skriva det, i de PK-tider som nu råder.

P1090765

 Lunaken smyger kanten för att ta tillvara allt lyft.

P1090771

Han flyger nog med lite klaff eller…

P1090778

Jag sa till Pär han skulle ökat spännvidden med 15 cm på varje vinge.
Modellen hade flugit bättre då. Dessutom hade ingen märkt,
att han avvikit från originalritningen.

IMAG0195
Ingen trängsel på stranden som ni ser.

IMAG1540

Pär kommer stapplande ? efter att ha hämtat sin mejsel…

IMAG1839

Landning på stranden

IMAG1938

Pär säger det blåser för lite för hans modell, så det är dags att avbryta.

P1090780

Här ligger Pärs Lunak jämte en av Tönnersastrandens vilda alligatorer.

P1090797

Kan man inte flyga modell gör jag som Ikaros…

P1090807

 Ökenvandring nästan…

P1090830

 Så här är det bara till att bära iväg…

IMAG2535

Färdigfluget för idag.

P1090877

Min Spirit efter en fin landning

P1090882

Den mångbenade strandspindeln på låg i sanden
och tog igen sig.
Fast vi tyckte han var lite torr i kroppen…

 

Jaha, det var lite,  om hur två aktiva pensionärer fördrev
en del av onsdagen med flygning.
Vad flög du i dag ?
De kommande  veckorna åker vi på semester till olika
meetings i Europa.
Bered er på mycket bilder och reportage.
Pär håller ställningarna på hemmahanget, när vi är borta !

Kategorier
Segelflyg

EN FULLÖDIG FLYGDAG IGEN…

 

 

 

 

 

 

 

…upplevde jag i måndags.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

Måndagen infann sig med lika fint väder, som det varit sista veckan.
Det var solsken, cumulus på gång, vilket sa, att det kan bli fint
termikflygväder.

Enda orosmomentet var ju risken för åska ochvidare var det hög luft-
fuktighet och dis.

Men det hindrar ju inte, den intresserade flygaren att åka ut för att
få en stund på vingarna.

In med Avan i bilen och ner till Tjärby. Kom ner ca kl 0930 och
termiken var i full gång. Så jag monterade och gjorde allt klart
för flygning…..men då jag skulle slå på sändaren, var den redan på…
och acken deaktiverad.

Jag hade glömt slå av, när jag hade justerat en sak på en av mina modeller.

Nu är det inget katastrof, för sändaren har en cutoff-funktion, vilken slår
av sändaren då LiPon kommit ner till 9 Volt.

Eftrsom jag alltid har laddare med, fick jag sätta sändaren på laddning
med 2 C. Efter 30 minuter var det klart och det var att starta.

Termiken mycket stark, men mycket disigt, så redan på 400 m höjd
var modellen svår att se.

Hur som helst, så fick jag 2 timmar i termiken innan jag landade och
då var jag ganska mätt på termikflygning.

På eftermiddagen var jag social och vi åkte till stranden. Varmt.
I vattnet 25 grader…

Pär ringde och ville flyga hang. Så vi träffades klockan 1730 och drog ner till
HH.

Där det blåste 6 m/sek rakt på. Kunde inte bli bättre.

Efter mitt utkast, fick jag då jag passerade kantrotorn en mycket hoppig resa.
Det var att plocka fram sin flygskicklighet, för att reda ut det.

Men allt gick ok och man man kunde njuta de fina förhållandena med andra
aeronauter, skärmflygarna.

Pär, som har ett plan som är lätt och sprött, Lunaken, kastade ut och
fick efter lite äventyr modellen stabiliserad, sen den passerat kanten
och också han upplevde fin flygning.

Som vanligt passerade trevliga människor, som ställde vettiga frågor,
eftersom vår flygning väckte deras intresse.

Så Pär och jag berättade och visade.

Efter lyckligt genomförda landningar för oss båda, för gudarna ska
veta, att det är inte lättlandat på HH, om man inte är ett superproffs
förstås, vilket inte vi är.

Vi har bara var och en mer än 40 års erfarenhet av flygningar på
Hovs Hallar…därför vet vi, vad som kan hända.

Klockan 2200 var jag hemma efter en intensiv upplevelsedag
med modellflyg, natur och möte med olika människor.

Jag visar lite bilder.

DCIM138GOPRO

 Klart den gamble hangflygaren är glad inför flygningen.

 SONY DSC

Vår landningsbana är klippt…

SONY DSC

Pär har kämpat sig uppför backen med sin modell.

SONY DSC

…undrar om….tänker modellflygaren.

SONY DSC

Start 1.

SONY DSC

Start 2.

SONY DSC

Start 3.

SONY DSC

“Flyg”, säger Pär.

SONY DSC

…fast kantrotorns muskler skakar om modellen…

SONY DSC

..nu ok ?

SONY DSC

…nä,  den får en omruskning till…

SONY DSC

…som synes…

SONY DSC

…nu gäller det att få planet i sina händer 100% igen…

SONY DSC

…men modellen är inte ute över kanten än…

SONY DSC

…akta buskarna !!!

SONY DSC

…klarar det sig ?

SONY DSC

…jo…

SONY DSC

…det ska det väl…

SONY DSC

…göra.

SONY DSC

En Lunak och en Alpen Sprintskärm, tror jag det är.

SONY DSC

Pär svänger i solgatan.

SONY DSC

Fler som hangflyger.

SONY DSC

Pär planerar landningen med Lunaken. Man måste planera landningen här.
Speciellt med en sådan modell som denna.

SONY DSC

Landningen gick bra.Betänk vad som kan hända, om man träffar en sten som ses här….
med en kropp uppbyggd av balsa och  tunna lister….

DCIM139GOPRO

 Ett glatt gäng som kom och var nyfikna.

DCIM139GOPRO

 Glada, positiva människor.

DCIM139GOPRO

Familjen hade besök av en student från Kenya,
som var den, som ställde de vettigaste frågorna.

DCIM139GOPRO

 Ett andäktigt lyssnande auditorium…

DCIM139GOPRO

 Undrar vilken skröna den gamble hangflygaren nu drog…

DCIM139GOPRO

…”å så här stora är getingarna på hovs Hallar”…..

DCIM139GOPRO

Pär ger en privatlektion..

SONY DSC

Den gamble med passerande modell. I nosen försedd med en GoPro.

(Alltså modellen).

SONY DSC

Jaha. säger Pär, båda modellerna hela…

SONY DSC

En av de två arter tistlar som växer på Hovs Hallar.

SONY DSC

Den är verkligen taggförsedd.

SONY DSC

..och jämfört med den föregående är denna tistelarten som en bomullsblomma.

SONY DSC

Den gamble och havet…

SONY DSC

Paragliderpiloten flyger in i den nedåtgående solen efter en fin flygning på Hovs Hallar den 28 Juli.

Kategorier
Flyghistoria

HORTEN IV

 

 

 

 

 

 

Ett flygplan före sin tid

 

 

P1090481

 

 

 

 

 

 

I Tyskland under 30-talet fanns två bröder Horten, som experimenterade
med plan konfigurerade som flygande vingar.

Ni kan googla på “Horten Nurfluegel” så finns det oändligt att läsa.

Flygplanet jag fastnat för, är ett segelplan, som heter Horten IV och
som konstruerades och byggdes 1939-1940 som prototyp.

Horten IV var en vidareutveckling av tidigare flygande vingar,
som de båda bröderna konstruerat, byggt och testflugit.

Denna Horton IV såg jag i museet på Wassekuppe i Tyskland, vilket
väckte mitt intresse för dessa genialiska konstruktörers arbete.

Jag tror det har gått program på nån kanal, som handlade om ett av
bröderna Hortens mest avancerade projekt, Ho 229.

http://en.wikipedia.org/wiki/Horten_Ho_229

Detta var ett plan utrustat med två Junkers jetmotorer, som enligt
specifikationen skulle ha en operativ räckvidd på 1000 km och flyga
med hastigheten  1000 km/tim
och kunna bära en vapenlast på 1000 kg.

Förutom att konstruktion vad gäller aerodynamik och flygmekanik
var enastående, så var planet mycket svårt att se på dåtidens radar.

Jämför utseende på Ho 229 och den amerikanska B-2 Spirit…….

Jag är lycklig innehavare av en tidskrift som heter “FlugSport”
utgiven mellan 1908-1944 av det tyska segelflygets fader,
Oskar Ursinus, som var verksam vid Wasserkuppe under pionjärtiden.

I denna tidskrift hittade jag lite bilder och uppgifter på Horten IV.

För övrigt, om du googlar Horten IV och söker bilder, finner du
så mycket du kan behöva.

Men lägg märke till detta plans vackra utformning och kom ihåg
uttrycket: ” Ser det bra ut, flyger det bra.”

Här kommer lite bilder med kommentarer.

 

IMG_2981
En modell av  Horten IV hängande i taket på
museet på Wasserkuppe.

 

IMG_2986

En sprygel till en Horten IV.

Senare versioner hade en profil som var en exakt kopia
på NACA-profilen,
som P-51 Mustang hade.
Vid mätningar hade man i Tyskland förstått,
att denna tunnare profil
  genererade mycket mindre luftmotstånd.

P1090479
Här syns den radikala konstruktionen med sitt stora sidoförhållande.

 

 

 

P1090474

På denna något gryniga bild får man en aning om,
hur piloten hade att ligga på magen , då han flög.

 

 

 

P1090483

Ni ser själva sidoförhållandet; 21 !

Se också det för den tiden ovanligt höga glidtalet 1:37

Jämför glidtalet med exempelvis de vanligaste skol-
flygplanen i Sverige under 60-90-talet ,  Bergfalke .

Glidtal Bergfalke II = 1:28

Glidtal Bergfalke IV= 1:32

 

 

P1090485

Undrar hur det kändes att ligga i nosen…

…om man var tvungen att utelanda i lite
obanad terräng…

P1090491

En tidig version av ett av bröderna Hortens plan.

Flygplanet ansågs av piloterna att vara mycket lättfluget med godmodiga
egenskaper utan överraskningar.

Man hade ett haveri med dödlig utgång på grund av ett mekaniskt fel.
Piloten lämnade planet,
men en felfunktion i skärmen gjorde, att hans
nedfärd gick för fort, varvid han omkom.

Planet var också utmärkt på på vinsch och i flygsläp.

De sista flygningarna gjordes våren 1945. Totalt tillverkades
10 Horten IV och jag tror att minst 2 finns kvar, troligtvis 3
och kanske till och med 4.

 

 

Horten_Ho_IV

 

En  variant av Horten IV i segelflygmuseet Wasserkuppe

 

P1090499

Försättsbladet på en av de bästa flygtidskrifterna “FlugSport”

Utgiven av Oskar Ursinus från 1908 till 1944, då den gick i graven.

Kolla texten:


…”
under medverkan av ledande fackmän, utgiven av Oskar Ursinus civilingenjör Frankfurt am Main“…

…och jag kan lova eventuella läsare av tidskriften att bludder och prat i nattmössan förekommer inte.

Det är ordning och reda och tysk grundlighet. Önskar att  fler flygare,
både modell- och fullskalaflygare
hade läst de utgivna tidskrifterna mellan 1935-1944.

Då hade mycket kunskap om aerodynamik, flygmekanik och teori grundlagts.

Lite video:

         

Kategorier
Segelflyg

LITE AVIGT…

 

 

 

 

 

 

 

…men inga AVA-rter i alla fall.

 

 

 

SONY DSC

 

 

Då  jag ger mig ut med min Ava känns det aldrig avigt, tvärtom så ser jag
fram emot varje flygning med min välflygande Wladimirmodell..

I dag torsdag bjöd vädret på termik och 24 grader. Molnbasen ca 3500 ft
och 4/8 Cu. Vinden svag väst med dragning på VNV.

Dessa förutsättningar pekade ut Tjärby som en lämplig plats att flyga på.

Dels för att hanget bär vid denna vindriktningen och dels för att termiken
är bättre här än närmast kusten av lätt förstådda skäl.

Sjöbrisen tar längre tid på sig att komma in till hanget, varför man får en
viss respit
, innan det är kört.

Kommer sjöbrisen, kan det ändå finnas nybildningar av Cumulusmoln,
då sjöbrisen som är kall luft rinner under den normala luften som finns.

Ovanför sjöbrisen finns luft, som beter sig som om den vore i kontakt
med
marken och som då den släpper och stiger, kondenseras fuktigheten i den
och det bildas
vackert vädersmoln.

Men för att kunna fånga termiken måste man upp ca 250 m.
Det vet jag erfarenhets
mässigt,  att den höjden måste man ha
för att få anslutning.

Men då jag startade,  fick jag en stark blåsa på redan 40 m höjd,
som jag hängde med till 450 m.

Jag landade, då Pär kom, för jag ville plåta, då han startade
sin OT-modell.

Efter Pärs start skulle jag själv flyga igen efter att ha hängt
på en kamera, men
det visade sig, att termiken var borta…

Märkligt, men det funkar här med ganska bestämda intervall.
Termiken småpuffar
inte, utan den släpper i stora sjok med
tidsmellanrum. Jag startade just då det var
dött, så det blev
att kana fram och tillbaka på hanget i stället för att flyga termik.

Dock släppte ett stort sjok och vi åkte båda upp. Jag brukar säga,
att når du 250 m,
då är det lugnt. Då har man så mycket marginal,
som behövs för att kunna hålla sig uppe
säkert.

Jag flög i alla fall i 3 timmar i dag och om inte annat,
testade jag min fasilsafefunktion ordentligt.

På 75 m höjd i lovart stängde jag sändaren, för jag ville kolla,
hur modellen reagerade.

Det första som hände var full broms, sen full höjd och
lite sidoroder.

Naturligtvis stängdes motorn av.

Efter 2 varv i luften hade Avan stabiliserat sig i en sjunkande sväng.
Svängen var flat
och sjunkhastigheten stor.

Eftersom Avan var på väg ner just vid kanten av en sädesåker,
lät jag den landa själv.

Det gick utmärkt. Modellen tog mark och landningen blev perfekt
för att vara en FailSafe landning.

Inga skador. Efter landningen slog jag på sändaren igen och
mottagaren band omedelbart, efter 2 sekunder, till
sändaren och allt var ok.

Det kändes skönt att veta,  min inställning för FailSafe var ok.

Kl 1500 landade jag och var nöjd med dagens flygande.

Så här såg det ut där jag flög, om ni skulle glömt det….

SONY DSC

Denna björk bjuder på magnetism för vissa modeller….

fast den börjar se liten vesen ut…

 

SONY DSC

Det var verkligen fint termikväder…

 

SONY DSC

…med nybildningar hela tiden.

 

SONY DSC

Monsterbocken på Tjärby har fått ett om inte blått så i all fall ett gult öga…

 

SONY DSC

kustbygd

 

SONY DSC

En varelse med skarpskuren näsprofil…

 

 

 

SONY DSC

…han hade behövt lite mer markerad nos…

 

 

 

SONY DSC

När man ser grenverket på vintern, kan man inte tro det producerar så mycket löv…

 

SONY DSC

Någon sträcker huvudet mot skyn…

 

 

 

SONY DSC

Att ett träd kan behålla livskraften med en sådan ankommen rot…

 

SONY DSC

…jag menar, hur kan den klara det ?

 

SONY DSC

Man kan förstå, att skeppsbyggarna för 300 år sedan hade eken som sitt favoritträd.
Byggarna kunde ju med eken få ut just de former, som behövdes på spant och annat.

Den stora ekskogen på Visingsö planterades av bland annat Per Brahe och av staten på
1830-talet för att säkra vår flottas behov av virke till fartyg.

Numera byggs ju örlogsfartyg icke av ek, men skogen har levererat ek till “Göteborg”,
Wasamuseét och andra byggen.

 

SONY DSC

Denna monolit eller ensamma sten restes under bronsåldern eller
tidig järnålder.

Dessa perioder omfattar tiden 1200 F.Kr-1000 E. Kr. alltså ca 1000-3000 år sen.

Jag har skrivit om det tidigare, men hur tror ni det lät,
när människorna som gjorde jobbet 
diskuterade under resningen
av dessa stenar ?

Undrar om det fanns diskussion överhuvudtaget…
Eller om en bestämde, att så ska det vara !

Jag tror inte, man diskuterade sättet att resa. Man hade
tusentals års erfarenhet
hur att göra det att luta sig emot.

Likaså undrar jag, hur mycket man behandlade stenens yta,
så den blev hyfsat jämn…

Tror ni denna är behandlad på nåt sätt ?

Tänk om man kunde spelat in, vad som sades då
för 2000 år sen i samband med arbetet….för man
måste ju ha pratat.

Jag skulle ge  en peng för att få veta, hur det lät…

SONY DSC

Ingen monolit här inte, utan här kommer en gosse med ungdom i sinnet.
Ingen stugsittare i alla fall

 

SONY DSC

Färdig för start…

 

SONY DSC

Kom igen Pär…

 

SONY DSC

Sådärja…

 

SONY DSC

Nu gäller det bara att gneta upp sig.

 

SONY DSC

För annars finns risken, man hamnar i träd eller buskar…

 

SONY DSC

…men erfarenheten segrar.

 

SONY DSC

Och Sm 2-an från 1951 svävar på…

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

 

SONY DSC

 Det är en estetisk upplevelse att se solen
lysa igenom en sprygelvinge klädd med siden.

 

SONY DSC

 

 

SONY DSC

…av tidens tand oberörd…

 

SONY DSC

Den gamble ska landa sin Ava…

 

SONY DSC

…vilket här är en piece of cake…

 

SONY DSC

För här är fritt från hinder och god plats.

 

SONY DSC

Så det är ju bara att hämta hem…

 

SONY DSC

 

 

 

SONY DSC

..och förbereda hemtransport…

 

SONY DSC

…nöjd efter dagens 3 timmar i termik.