Stefan och hans fu Elisabeth bördiga från Vara på Västgötaslätten hälsade på vid vårt hushang vid Hovs Hallar.
För en gångs skull blev vi förunnade med mycket
fint väder.
Solsken och svag vind rakt på hanget. Förutsättningar som skapade fina möjligheter för ett njutbart flygande.
Har man bara lätta välflygande modeller, kan man flyga på vind, som nästan är 0 på Segeltorp.
Torsdagen var det svagt, men flög, det gjorde vi i alla fall.
På fredagen startade vinden med ca 2 m/sek, för att med sjöbrisens hjälp under eftermiddagen öka till ca 6 m/sek,
vilket gjorde, att vi kunde ta ut svängarna och flyga med goda marginaler.
Men att flyga i svag vind är inte negativt. Vid svag vind prövas din skicklighet. Det gäller att flyga ekonomiskt, vilket innebär, att ligga just där lyftet är bäst.
Framför allt , måste man flyga rent. Alltså inte glida eller kana i svängarna, inte ligga och flyga med för hög nos, utan låta planet flyga i den anfallsvinkel, där det flyger bäst.
Man ska undvika att veva med spakarna i onödan. Varje spakrörelse skapar motstånd och det måste du betala med hastighet och således lyftkraft/förmågan att hålla dig uppe.
Att flyga vid Hovs Hallar är en härlig naturupplevelse tack vare närheten till havet. Att bara kunna vara där i vackert väder gör besöket värt.
Redan nu i Maj fanns många besökare på Hovet. Mycket folk från Tyskland, Danmark och Holland.
Jag tog massor av bilder från vilka jag satte ihop en enkel PhotoStory, vilken i någon mån visar vad vi gjorde och upplevde.
Jag är övertygad, att Elisabeth och Stefan var nöjda och att vi kan hälsa dem välkomna även nästa år !
…för hangflyg på Hovs Hallar. En tillfällig högtrycksrygg gav oss stabilt väder med varm luft. Temperaturen nådde 16 grader under dagen. Det är vi inte bortskämda med.
Enligt yr.no skulle det bli 2-4 m/sek nordlig vind, vilket lovade gott. Att flyga i svaga vindar med en lätt modell på HH är en lustfylld upplevelse. Med svag vind, som skapar ett stadigt lyft, är det en piece of cake att ge sig viiingar även utan Red Bulls sockerkaffe…
Vinden från havet är laminär, det vill säga fri från turbulens och därmed skapar den fint lyft på hanget.
Nåväl, vid ankomsten möttes jag av en fullsatt parkering eftersom besökarna var ute efter samma sak som jag, vilket var en fin naturupplevelse den första vårdagen.
Bestigandet av Platån, vilket inte är en sinekur, då stigen upp är fullständigt söndertrampad, vilket gör promenaden svår…för oss som lämnat tonåren och har att bära modell, väska och annat, som hör modellflyget till…
Väl uppe möttes jag av 1 m/sek nordlig vind.
Dock, efter lite vankande av och an monterade jag och kastade ut min mycket lätta modell med spv 3 m.
Jovisst, hanget bar och jag kunde njuta min flygning…i en halv timma, sen var det slut med vind. Klockan var 1200 och jag närde ett visst hopp, att vinden skulle ta sig, eftersom solen sken och borde skapa sjöbris.
För att förbereda mig transporterade jag mig upp till toppen av Platån eftersom jag misstänkte, vinden kunde komma med dragning på NO.
Efter en halvtimmas väntan kom vinden och det blev ny start. Lyften stadigt och starkt, vilket gav mig just en så avkopplad flygning, som jag önskat.
Eftersom det var mycket strövande turister kunde jag på deras frågor gör ohöljd reklam för vår hobby modellflyg.
Jag tycks alltid träffa trevliga människor här under deras promenader.
I går mötte jag en person, som arbetade vid SAAB och hade en ledande funktion vid utvecklingen av SAAB Gripen version E.
Han gav mig mycket intressant information om planet och hur SAAB besitter absolut spetsteknologi, vad gäller digital integration mellan olika system.
Jag hade förväntat mig att få se lite flyttfåglar, men det ar dåligt.
Men då jag gick till min bil hörde jag glädjande nog bofinkens sång. Du vet , den som låter i rytm, som då man startar en gammal bil…
Vitsipporna blommade lite försynt på marken som ett tecken på att vi går mot ljusare tider. Hoppfullt.
Klockan 1430 lade vinden av igen och jag packade ihop, lastade bilen och for hemåt.
En av mina flygkompisar, Stefan Tholin fanns i trakten, men då jag besökte HH, var han upptagen med annat.
Synd vi inte träffades. Men det blir fler gånger. Han skickade en bild på sin vackra Multiplexmodell, som jag bara hört gott om. Hans fru Elisabet är en alltid alert fotograf under Stefans flygsejourer.
Det blev lite bilder i alla fall. Så ha du inget att göra så häng med en tur…
Som synes…nästan vindstilla…på Platån.
En bit ut i Kattegatt stråk av vind.
En föraning av det som ska komma…
Stigen upp till Platån…inget gjort för stela åldringar som jag…
Stefans vackra flygande vinge från Multiplex.
Försiktigtvis försedd med elmotor, vilket är bra, om man
flyger under marginella förhållanden och behöver en
räddningsplanka.
Hovs Hallars vilda front mot Kattegatt.
Här ser du hur man rensat enbuskar och vresros, vilket om inget annat förbättrar förutsättningarna för hangflyg, då turbulensen minskar.
Inte direkt styv kuling…
Näsan i kanten, som kan ställa till det för modell- och skärmflygare…
Här ser du, att Länsstyrelsen Kristianstad rensat sly.
Jag fann denna fina film på Youtube i 4K. Man ska se den som en produkt av sin tid under kalla kriget.
Den tidstypiske amerikanske hjälten, Jimmy Stewart,
vilken var en av de mest berömda skådespelarna i USA, tjänstgör i filmen som 1.st pilot ombord en B-36.
Han beledsagas naturligtvis av tidstypiska galanta damer.
Jimmy Stewart tog värvning i USAF efter Pearl Harbour. Han fick utbildning till pilot och tjänstgjorde till en
början som flyglärare.
Han förflyttades till England och tjänstgjorde som chefspilot på B-24 Liberator och flög 20 raider över Tyskland.
Stewart erhöll höga utmärkelser för sina insatser och blev så småningom brigadgeneral i USAF.
Han deltog även under Vietnamkriget och flög B-57 Canberra.
En sann amerikansk hjälte, som inte hycklade,
utan han gjorde en insats för sitt land.
Vi kan ju jämföra Jimmy Stewart med John Wayne… John Wayne deltog inte i kriget men i filmer sköt han ner det Kejserliga Japanska Flygvapnet 5 gånger om.
Han var enligt myndigheterna för gammal för att tjänstgöra i det militära försvaret och dessutom var familjeförsörjare undantagna för tjänstgöring.
Att inte få tjänstgöra och tjäna sitt land i krig,
upplevde John Wayne som en stor besvikelse hela
sitt liv.
Han tyckte om att beteckna sig såsom varande
“A true american”. Men på hans gravsten står; “Feo, Fuerte y Formal”
Filmen om B-36 nedan är mycket fin och perfekt
restaurerad. Peacemakern hade en cruisingspeed
på ca 360 km/tim och en maxfart med Westinghouse
jetmotorerna inkopplade på nästan 700 km/tim.
Kolvmotorerna, vilka var 6 stycken, gav vardera
3500 bhp…Att byta tändstift på dessa var jobbigt
…336 styck !
Ett av många problem med B-36 var att kolvmotorerna
tog fyr, beroende på att de var monterade bak/fram ,
vilket medförde dels att det blev isbildning i förgasarna,
som gav för rik bränsleblandning, vilket kunde orsaka
brand från det överflödiga bränslet och dels att motorerna
var svåra att kyla ordentligt.
Videon är ett fint tidsdokument.
När “Peacemakern” startar, tror man aldrig, den kommer att lyfta…
Den rullar med hög nos länge, innan dess hjul lämna startbanan.
Jag får vibbar till den engelska “Brabazon” ,
när jag ser den flyga…
Brabazon var ett monstruöst engelskt passagerarplan som kom i luften sent 40-tal.
Jag tror den gjorde max 10flygningar, innan den
skrotades. Flygplanet var omodernt innan det provflögs.
Luta dig bakåt och njut !
Motorn = 4 x 7 stjärnor = 28 cylindrar med 56 tändstift…
