Jag var nere vid HH och var beredd att starta 0930.
Det var lovat nordlig vind, men när jag knatat upp från parkeringen till Platån, visade sig vinden vara nordväst ca 2 m/sek…
Så egentligen borde jag gått ner till Segeltorpshanget, där jag visste vinden låg rakt på.
Vår vindmätare sa 5-6 m/sek rakt på Segeltorp.
Men jag tänkte som så, att är jag här, så provar jag.
Först märkte jag, att kanten var mycket turbulent. Det var ett resultat av den sneda vinden. Vidare var vinden svag och lyftet genuint dåligt.
Det är inte avkopplande att flyga marginellt med klaff, eftersom klaffen gör att du balanserar din modell på en smal lina. Efter att ha verkligen flugit med min blygsamma erfarenhet och eventuella skicklighet efter 42 år med modeller på Hovs Hallar,beslöt jag,
eller rättare sagt, var jag tvungen att landa.
Jag vet, att de som verkligen är experter säger, det är lätt att landa
på Hovs Hallar…
Men för oss som inte är det, är varje landning under besvärliga förhållanden en utmaning.
Senare tog sig vinden och jag gick ner till mina skärmflygkompisar och satt och var avundsjuk på deras flygande vid Segeltorp.
Hoppas min avundsjuka går över, när jag fått nya skärmgrejor !
Förutom skärmar, modeller fanns det också hängglidare som flög.
Mycket människor som utnyttjade det fina vädret och njöt
och promenerade i naturen.
Klockan 1630 embarkerade jag min bil, for hem och kollade min Spirit, så den skulle vara fit for fight för eventuell flygning på söndagen. Jag hade märkt en glappkontakt på mitt ena klaffservo. Det var en lödning som lossnat, så det var snabbt fixat.
Här kommer lite bilder
Häng med !
Uppackning och förberedelser för lite flygning.
För bästa kvalitet klicka på “HD” ner till höger på videofönstret.
Jag gick ner till Segeltorp och där förberedde skärmflygarna sin start.
Förste man stapplar…fram mot kanten.
…och den andre har just dragit upp sin skärm. Vinden nu 5-7 m/sek relativt rakt på.
Skärmen flyger och alstrar lyftkraft, så piloten rör sig på lätta fötter både bildligt och bokstavligt.
Ställningen på kroppen är ett resultat av viljan och gå framåt,
genom att få kroppens tyngdpunkti riktning mot hangkanten.
Start
Just över kanten
Man har en anordning som man sätta fötterna i för bekvämlighetens skull. I knävecken kan ni se speedpedalen, vilket är en anordning, som minskar anfallsvinkeln på skärmen, så den flyger fortare.
Vad allt handlar om…flyg
Hanget vid Segeltorp
Klart man är glad om man får uppleva !
En flygare och det som ger energin att flyga med en skärm
Flygning…det är livet !
Tror ni denna pilot längtar efter hemmets stol eller dvalan framför en tv …
…nä, han föredrar nog den verklighet som ger mest…
…flygning som han kontrollerar,
med sina bromshandtag och sin förflyttning av vikten i selen.
Till slut minskade vinden och även den mest idoga skärmflygare inser,
…är det utlovat nord- till nordväst på Hovs Hallar.
Många går ju och less efter sydliga vindar och värme nu i brytningen mellan årstiderna.
Längtar efter värme…ok, det gör jag också, men det som skiljer mig och andra flygare, som använder våra våra kusters klippor som ett medel att kunna flyga, vi längtar efter vindar, som ger oss den möjligheten.
På Hovs Hallar, den knöliga näsan som ligger i blöt i Kattegatt, där vill vi ha nord till nordväst.
Enligt världens mest besökta vädersida och den sida som har störst förtroende, yr.no, så kan vi förvänta de goda vindarna i minst fyra dagar.
Fredagen innebar solsken och nord till nordväst 4-7 m/sek.
Detta triggade igång oss, som på ena eller andra sättet flyger hang.
Klockan 0930 var jag på parkeringen och lastade ur min bil med modeller och andra prylar.
Uppe på Platån var vinden NNV ca 5 m7sek.
Bara att montera min trogna Spirit, hänga på en kamera av ena eller andra slaget och iväg.
Det var mycket turbulent, dels just vid kanten men även högre upp vilket syns på videon.
Just efter jag startat, anlände Kenta för att flyga skärm.
Han startade nedanför parkeringen och steg som en kork.
Jag tror han felbedömde vinden lite, då han gick långt mot Båstad. När han skulle tillbaka, fick han jobba, eftersom vinden var mer NV, än han trodde?
Men allt löste sig.
Efter hand kom fler skärmflygare, som alla fick fina flyg.
Jag har ju skrivit om, att jag av olika orsaker lagt av med skärmflyg…
Men jag klarar inte abstinensen. Jag ska köpa nya grejor och börja igen.
Man lever bara en gång och man kan inte sitta och vänta på att något ska hända, om så att säga dörren är stängd !
Jag visar lite bilder och en videosnutt från min flygning.
Lördagen innebär nordlig vind och naturligtvis kommer jag att finnas på HH med modell och kameror.
Ett säkert och tydligt tecken på föraningen av vår.
Ja, vad tror ni det är för en modell ? Svårt att plåta och flyga samtidigt.
Kenta gled förbi njutande av utsikten.
Jag tycker tistlar från förra året är vackra...
Här är hangflygarens depå, med vad som kan behövas.
Bästa “flygväskan” där man har sina prylar, är en datorväska.
30 kr hos Erikshjälpen.
Kenta på väg mot Hallands Väderöhållet. Gick lite segt och han har inte jättemycket höjd…
Ni ser att havet har nästan inga brytande vågor.
Det innebär att vinden ligger på 5-6 m/sek just nu.
Kenta förbereder start.
…och där är han iväg.
Ni ser…kameran i nosen och full klaff.
Landningen ok och nu ska jag bara stänga av kameran.
…från Svenska Mästerskapen i Segelflyg 1945 i Örebro
AB Flygindustri i Halmstad, en sedan länge avsomnad verksamhet, hade sin upprinnelse i kanottillverkning i Båstad.
Företaget, Svenska Kanotverken, blev ombedda att tillverka ett segelflygplan från tyska ritningar och för att kunna det, var man tvungen att flytta till nya fabrikslokaler vid södra delen av Civila Flygfältet på Söder i Halmstad.
Kanotföretaget bytte så småningom namn till AB Flygindustri.
Under kriget tillverkades ett sort antal flygplan, Grunau Baby, Weihe, SG38 och andra.
De tongivande inom företaget var Rudolf Abelin, Björn Andreasson och Jan Weibull.
Som jag redogjort tidigare, väcktes mitt intresse för företaget,
då jag träffadeen man, som hette Walter Tschannen, boende i Schweiz, vilken berättade, atthan arbetat som verkmästare och kontrollflygare vid AB Flygindustri.
För en tid sedan fick jag kontakt med Björn, vars pappa arbetade på företaget och som skickade mig några bilder, som jag vill visa.
Copyright bilder: Björn Persson
Förhoppningsvis kommer jag att få möjlighet att kopiera fler bilder, som finns sparade från produktionen vid flygföretaget på Söder i Halmstad.
Efter flytten övertogs lokalerna av ett företag verksamt inom konfektions-branschen som hette Widengrens .
Minns jag ytterligare rätt,lades konfektionsindustrin ned 1966.
Jag kommer att redovisa allt, jag fått tag i så småningom, så håll ut, det kommer mera om AB Flygindustri.
Men här kommer de sista bilderna jag fick. Det är 75 år sen bilderna togs !
Halmstads Civila Flygfält.
AB Flygindustri är beläget nere i högra hörnet framför skogen.
Bilder från SM i segelflyg 1945 i Örebro.
Kolla bilen…inga dåliga grejor !
Förberedda på dagens uppgift.
Om jag förstod det rätt, är det Kurt Persson vid bortre vingspetsen.
Han var var byggledare.
Grunau baby IIB, en mycket lyckad konstruktion.
Rejäla skevroder i alla fall.
Den tidens flyghjälte, Gunnar Brenkner…sammanbiten inför starten.
Ridstövlar, spetsbyxor, jacka, vit skjorta och slips, båtmössa.
Påhängt också flytväst och sele för den avknäppbara skärmen.
På nosen pitot och venturi, vilka ger tryck till hastighetsmätare och spade på svängindikatorn.
Gunnar Brenkner blev känd lokalt, då han landade med
ovanståendeBaby på stranden i Frösakull.
Gunnar flyttade 1947 med sin Klemm till Luleå där han blev segelflyginstruktör i flygklubben.
Flygplanet SE-SBD har en intressant historia, som jag ska redogöra för senare.
Redan 1945 hade man sponsorer. På sidorodret står det MATADOR, vilket var en vid den tiden stor industri i Halmstad som producerade rakblad.
Temperaturen var på väg mot 15 grader , så jag tog min cykel och kameraväska och for ner till hamnen för att se, om jag kunde få korn på kärrhöken.
I hamnområdet pågår varje helg ett ganska intressant inmutande av revir.
Det är husbilsägarna, som kivar om de bästa uppställningsplatserna.
Varför man ställer sig här ? Jo det är gratis. Än så länge, men det
kommerenligt kommunen att skyltas upp, att övernattning i husbil
inom kommunen ärendast tillåtet på plats avsett för husbilar.
Men det är så, att har man en husbil för en mille, då svider det att
behöva betala 100 kr för en övernattning…
Jag satte min cykel vid handikappbadet och gick runt och tog
lite bilder.
Någon kärrhök hade jag ingen chans att fotografera,
men jag såg den i alla fall.
Med tanke om kommentaren om biskötsel…jag såg många humlor, som verkade yra av vårglädje.
Kan en humla vara glad..?
Som vanligt var hamnområdet nedskräpat med byggavfall
och vanligt svenssonskräp.
Jag kan inte förstå, att inte återvinningsstationen har öppet
dygnet runt, så folk kan åka dit, i stället för att slänga i naturen.
Men det är är som i övriga samhället: “Nån annan får ta det”…
Under rundvandringen i hamnen, träffade jag en man från
Thüringeni östra Tyskland, som berättade, om hur det var att
bo bakom muren.
Vi började prata, eftersom jag försökte fotografera två sädesärlor,
som sattpå taggtråden, vilket omgärdar Retlogs område.
Den tyske promenerande mannen stod just, där jag stannade
för att fotografera.
Han berättade, med aningen ironisk ton, att Sverige hade sålt
den rostfria taggtråden, som fannsvid gränsen och spärrade in
den egna befolkning.
Jag frågade, om han var säker.Jo, det var han.
Östtyskland köpte förutom taggtråd också Volvobilar av lyxigare variant till kommunistpartiets pampar.
Platsen där pamparna bodde kallades i folkmun för Volvograd….
berättade mannen.
Nåväl, det som kallades Tyska Demokratiska Republiken, av de
rättroendei Sverige, är kastat på historiens sophög…
…tillsammans med svensk rostfri taggtråd.
Vädret blev så bra, att det kröp upp läge för lite termikflygning.
Så jag cyklade hem och laddade om med en Ava, for till Haga och flög.
Jag har aldrig tyckt om att flyga i disigt väder. Vare sig fullskala eller modell. Varför ? Sikten blir dålig.
En modell, även en 4 m Ava, tenderar att försvinna i flicker, när det är soligt
och disigt.
Jag hade ingen aning om, hur termiken kunde vara, för det var ju torradiabatik.
Alltså det blev inga Cumulusmoln.
Det var termik, som släppte med hyfsad regelbundenhet på fälten framför,
där jag stod. Den var stark, men blåsorna var små och oregelbundna.
Men att kurva upp sig var ingenstörre konst…
Som vanligt kom gladorna och piggybackade på mig och varje gång,
kunde jagflyga från fåglarna i termiken. Jag tror en kråka flyger
bättre termik än englada !
Ett par flockar med tranor kom i den sydliga till sydvästliga vinden
kurvandei termikblåsorna.
Man hör ofta tranorna innan man ser fåglarna. Detta beroende på att de är högljudda. De har mycket starka röster och deras eviga diskussioner i luften hörs på långt håll.
Undrar vad de pratar om ?
Jag försökte få bilder, men avståndet var för stort.
Varför tranor flyger så mycket termik….? Det beror på, att de har
inte muskelmassa, så de kan flaxa sig fram hela tiden.
Se hur en trana ser ut, det är ju bara ben, hals och fjädrar.
Jämför med exempelvis en grågås, som också flyger bra,
men den har muskler, som vore den uppfödd på stereoider.
Nöjd med dagen ?
Hur mycket som helst, då jag får göra, det jag helst vill,
vilket är att flyga.
Lite bilder som bitvis beskriver min lördag :
Den gamla vassen är intensivt gul och är en perfekt biotop för anpassade fåglar.
Ja tycker grågäss blir snygga att fotografera. Inte just detta fotot kanske, för det är taget på långt håll, men tack vare deras muskelbaserade sätt att flyga, blir det ofta bra rörelse över bilden.
Hantverkare, som har gjort området vid utfyllnaden
till en för dem bekväm soptipp.
Uppsynen på en grågås påminner mig om det stränga uttrycket min
lärarinna, fröken Carlsson, hadei småskolan.
(Googla småskola, ni som är unga).
Det enda som fattas, är att hon skulle fjädrarna på huvudet uppsatta i en knut.
När jag träffade en man från Tyskland, kom vi att prata om taggtråd,
som jag skrev. Det var därför det kom några sädesärlor och satte sig på
Retlogs taggtrådsstaket jämte oss.
Som vanligt suddig bild, men det var inte tid för några finessinställningar här !
Några intensivt gula blommor…gör betraktaren på gott humör och snäll.
Japp, nu ska den gamle mannen starta sin Ava vid Haga.
De höstsådda växterna har kommit långt och sprider sin typiska lukt.
Min nyrenoverade Ava. Flyger bättre än bra !
Stolen finns att köpa på Biltema och är lätt och stark
samt mycket bekväm att sitta i, då man flyger !
Som jag skrev tidigare om min Spirit Elite nummer 1.
var den väldigt sliten och skulle behöva en uppryckning ur sin dekadens.
Modellen har ju givit mig så fina upplevelser, tack vare dess goda flygegenskaper, att man som pilot naturligtvis har fäst sig vid den särskilt.
Det är inte världens bästa segelmodell i 2-m klassen, men samman- taget har den väldigt goda egenskaper.
Både för termikflyg och hangflyg. Att den är försedd med stora klaffar, underlättar vid flygning i dåligt lyft och för att kunna landa, där man vill.
Finns det nåt, som inte är bra ? Ja, det är ju en balsamodell, vilket gör, att den är spröd. Balsan i byggsatsen var mycket lätt, med tanke på att den är avsedd för 2-metersklassen i termik.
Men hanterar man modellen mycket, blir det lätt skador i balsan.
Vingfastsättningen är ett svagt kapitel och där ska man förstärka kroppsidorna på insidan med 1 mm ply eller kolfiber.
Min Spirit har gått sönder här ett flertal gånger vid hafsiga landningar.
Kroppen har lång momentarm, vilket gör, att det aldrig är problem med tyngdpunkten. Bly ska aldrig behövas, då acken kan flyttas, så cg finns, där du vill ha den.
Den långa momentarmen gör att kroppen framför vingen är utsatt för brott vid usla landningar.
Det finns ju en naturlig brottanvisning där.
Hursomhelst så var min Spirit lite sunkig, milt uttryckt.
Eftersom jag har en nybyggd till, tänkte jag, att jag ställer undan den gamla och flyger med den nya.
Det varade inte länge, bara till kvällen, sen tog jag fram trotjänaren
och kollade, vadsom borde göras.
Min avsikt var att få ihop den, så allt funkade 100 %.
Kroppen var spräckt vid vingfastsättningen på båda sidorna. Det var enkelt att få ihop med lite CA och balsabitar.
Huvens fastsättning var skadad och det fixade jag med lite pilleri.
Vingen hade en skada vid fastsättningen i kroppen och mitt klaffservo hade en söndrig växellåda.
Vingens fäste fixade jag med Biltemas epoxielim och lite slipning.
Det var värre med servot. Det satt i sin hållare mot balsan på översidan av vingen, varför jag var tvungen att skära bort en del av klädselbalsan för att får bort servot. Sen laskade jag i nytt 1.5 mm flak på ovansidan av vingen.
Jag bytade servona i båda vingarna, för deras växellådor var
utsatta vid landningarnagenom den djupt fällda klaffen,
som kunde ta i marken. Jag bytte servona mot Hitechs skevroderservo med metalllåda.
Naturligtvis slipade, lackade och klädde jag om med en bit Oralight, som jag hade över.
Jag tog god tid på mig att justera in utslagen på klaffen, så de blev likadana på båda vingarna.
Allt avslutades för kroppens del med ett par våtslipningar, grundmålningar och sprayning med fin akrylatfärg.
Kroppen blev som ny.
Sen ville jag ju flyga, men det fick anstå till i dag fredag.
Väderläget var på förmiddagen molnigt, disigt och ca 8 grader C.
När jag fått in grejorna i bilen, såg jag det började duggregna, men jag var så sugen, att inget kunde hejda min planerade provflygning…
Jag körde till Tönnersa Strand, eftersom vinden var västlig.
Efter jag anlänt till parkeringen, gick jag till stranden och kollade vinden.
Det var ju inte, så man blåste bort…Västlig vind ca 1.5 – 2.0 m/sek.
Min erfarenhet säger, att detta är ett gränsfall om jag ska kunna flyga. Eftersom jag nu hade kört hit, monterade jag och tog med min modell och packning ner till kanten.
Där tvekade jag en kort stund, men slog på modell och kameran som sitter i nosen och startade.
Jo, det gick att flyta på kanten…precis… om jag drog klaff.
Efter hand som jag flög, ökade vinden ,till jag tror ca 3 m, därför det gick bra att flyta utan klaff, men det var just precis.
Jag tycker det är lite veset att flyga nästan under marginalen med
klaff och hög nos. Man har ingen marginal, om det uppstår en situation. Till exempel om modellen skulle vika sig.
Modellen flög lika bra som nånsin, kanske en aning baktung, då den var mycket känsligare på höjdrodret.
Så 10 gram bly i nosen fixar detta lilla problem. Jag vill ha mina hangmodeller i alla fall inte baktunga utan i stort neutrala. Mina termikmodeller trimmar jag något baktunga, för de ska indikera termik bättre.
Efter 50 minuter i duggregnet konstaterade jag, att jag var nöjd med mitt flygande och gjorde en riktig smörig landning på den platta fina stranden.
Hämtning av modell och demontering för att sen fara hem till andra uppdrag, jag hade i dag.
Så har man en modell, som är skadad, så är det lättare och snabbare att laga den, än att sätta sig och bygga nytt.
Men det är klart, man kan ju inte lappa och laga hur länge som helst, eller kan man ?
Förresten, jag tror jag ska bygga en 3-m vinge med en moderna profil. Till exempel en Rg 14 och vingen försedd med klaff.
Det tror jag hade blivit bra…och så haft en bättre vingfastsättning som skonar kroppen. Alltså ett vingstål modell Gaupner och vinghalvorna fästa i fram- och bakkant med M4 polyamidskruvar.
Här ligger min mycket flugna Spirit innan testflygningen.
Vingarna sitter med två hårdträpinnar framtill, en balk mellan vingarna och
två M5 polyamidskruvar där bak. Det är ingen bra lösning, för vid en hårdare landning är sannolikheten stor,
att stypinnarna ryker av och kroppen skadasdå vingarna vill fortsätta framåt.
Så där, nu är det klart att knalla ner till kanten !
Jag träffade på två damer med sina lösa ouppfostrade hundar i Naturreservatet, När jag påpekade, att man inte får ha hundar lösa, fick jag en fnysning till svar…
När man ska landa, ska man flyga så länge det går…
..för att trycka ner sin modell, det ser bedrövligt ut…
Där ligger min modell stilla efter en fin landning.
I går upplevde vi ett hastigt inbrott av varm luft från väst.
Jag var nere på Hovs Hallar för att flyga och då jag kom ner, var det molnigt och ca 7 grader C.
Vinden var NNV, alltså nästan rakt på kanten, vilket gjorde jag kunde förvänta bra lyft, trots styrkan var bara 2-3 m/sek.
Det var bra lyft och det gick enkelt att klättra till 250 m. Min trogna Spirit svävade med en stolthet som aldrig förr, trots den börjar bli mycket sliten.
Efter jag kom hem, beslöt jag skrota min första Spirit, då den var rent ut sagt gjort sitt och mer därtill.
Känns som att hugga huvudet av en gammal vän, men jag har ju en nybyggd likadan stående, så den får ta dess plats.
Den nya har jag bara provflugit en gång och den flyger lika bra, som den gamla gör.
Den gamla Spiriten hade loggat 229 timmar i luften…så den hade väl gjort sitt.
Men, men jag har inte kastat den gamla, utan faller andan på, ska jag renovera upp den igen.
Det har varit en av mina bästa modeller, vad gäller mångsidighet.
Sista flygningen ? på HH blev 3 timmar i luften.
Väderläget förändrade sig vid 11-tiden med en uppklarning och temperaturökning upp till 17 grader C !
Vinden som kom var starkt termisk, vilket märktes, då fåglarna flög termik framför hanget.
Jag avbröt min flygning kl 13 och drog mot staden. På eftermiddagen åkte jag ner till hamnen och då såg jag återigen, att det var ett väderläge, som främjade vissa optiska fenomen. Genom den varma luften och gränsen mellan luftmassorna uppstod hägringar, som jag beskrivit i tidigare inlägg.
Enkelt uttryck så ser man objekt, som normalt ligger bortom horisonten.
Det funkar som så: Den varma luften strömmar över den
kalla luften, som ligger närmast havet. Därav böjs ljuset av,
så att långt bort liggandeföremål tycks sväva i luften upp och ner.
Ofta blir föremålen utdragna på höjden, vilket syns på bilderna.
Alltså olika skikt med luft av olika temp bryter ljuset som en lins.
Det kallas Fata Morgana, vilket alla som läst italienska vet,
att detbetyder: Fen Morgana.
Uttrycket är italienskt, då fenomenet ofta syns vid Messinasundet vid Sicilien.
Jag tog lite bilder i eftermiddagsljuset i alla fall.
När jag plåtade det imaginära, kom något reellt flygande, som var en gammal bekant. Det var kärrhöksparet, som väl för 4 året häckar vid utfyllnanden.
Bilderna typiskt mig, alltså suddiga, men det visar det jag vill visa.
Så här är min onsdag med flyg och speglingar.
Ja, märkligt är detta fenomen i alla fall…
Här syns vindkraftverken…vilka under normala optiska förhållanden inte syns alls !
När jag ser denna bilden med de uppåt vandrande vindkraftverken..får jag kopplingar till den sjön i Kenya, där det finns så mycket flamingos….eller ?
Kraftverken antar fågelliknande former.
Årets första bild på kärrhöken. Jo både hanen och honan är här sedan 5 dagar.
En utpräglad predator ständigt på utkik efter ätbart !
Då gäller det att den blir snygg och rakt på vingarna.
Ibland är väderguden med oss, som flyger hang på det ena eller andra sättet.
Fast jag tycker, han mest varit mot oss sista halvåret.
Men lagom till Påsk blev det ett stabilt väderläge, då trycken låg på rätt ställe för att generera nord till nordvästlig vind vid ett av våra bästa kusthang i Sverige, Hovs Hallar som sticker sin skrovliga näsa i blöt i södra Kattegatt.
Som jag skrev tidigare, var det mycket hangflygare redan på Långfredagen och på Påskafton dök det upp ett 10-tal.
Sammanlagt var det, cirka 20 olika piloter, som kom.
Det gäller att kunna fånga chansen till bra flyg !
Väderläget Påskafton var fram till klockan 1230 NO vind, cirka 1-2 m/sek.
Jag mötte Jerry uppe på Platån, där han parawaitade.
Vi kom överens om, att sjöbrisen var att vänta ca kl 1300.
Det gjorde den också. Den kom snabbt och vindstyrkan var ungefär 5 m/sek.
Enda nackdelen var, att vinden dragit sig mot nordväst, vilket gjorde, att de som startat fick mellanlanda, hämta sina prylar på Platån och få med dem ner till Segeltorp, där vi flyger på nordväst.
Efter ca en timma vred vinden på nytt upp till nord, vilket gör, att du kan flyga på Platån eller i princip nästan fram till Segeltorp.
Som sammanfattning vill jag säga, att dessa tre dagar har varit perfekta dagar för hangflyg.
Lagom och rätt vind, inga konstigheter och jag tror,
alla har varit nöjda.
Hovs Hallar är en mycket vacker plats att flyga på.
Det kom mycket spatserande människor, som var
nyfiknapå, hur det fungerade med tyg och snören…
Alltid roligt att sprida kunskap om vår hobby.
Påskdagen bjöd också på storartat väder, om jag ska bedöma efter vindmätare och prognoser.
Hoppas våren bjuder på flera av dessa väderlägena, så vi som är hangflygare, av ena eller andra sorten, kan få oss fina flyg.
Det är ju minnena av de fina flygen, man erinrar sig , när säsongen är slut och det är ju också det, som gör,
attvi ser framåt mot nya upplevelser.
Nu ska jag inte orda mer, utan här kommer bilder, som jag tagit från en modell med en Gopro och från marken med min Sony.
Förutom skärmar finns det också lite bilder på det, som påverkade vårt väder vid Hovs Hallar och det är molnen.
Håll tillgodo, för nu blir det bildtime !
Ni får använda mina bilder, om ni skriver, var ni fått dem ifrån.
Vill ni ha bilder i full size maila mig, så kan jag skicka.
Jag lägger upp många bilder direkt på bloggen. Nu vet jag, att ordningsmännen kommer att säga, jag ska länka till ett bildalbum på nätet.
Varför det, säger jag ?
Det är enklast, att ha bilderna i direkt anslutning, till det
jag skriver,utan att betraktaren ska behöva klick sig fram,
innan bilden finns på skärmen.
Nä, jag gör som jag brukar, för jag vet, att besökarna vill
ha bilder. Och bilder ska det bli.
Många.
Bilderna kommer lite kaotiskt, men det får ni stå ut med.
“jag har köpt vingar för pengarna” säger Kristoffer…
Jag hade kameran inställd i fel mode….därför svartvitt…
Här tar piloten det långa benet före det korta.
Undrar om namnet på skärmen kommer från en avledning
av strategi, eller från stratus som betyder “Dimma” ?
Kristoffer i sin puppa.
Uppdrag på Platån.
Skärmen ligger som en vägg. Perfekt att dra upp.
Nån som borrat i de norska fjällen i fall…
Jag tycker, man lägger ner mer energi nu, på att ge skärmarna
en färgmässigt spännande layout.
6 trasor över platån
När man flyger vid Hovs Hallar under goda omständigheter, har man tid att studera det vackra landskapet och havet.
När jag sitter i en sele på god höjd och man flyger bekymmersfritt, brukar jag tänka, att, man är ju privilegierad, som kan få uppleva detta !
Start nere vid Segeltorp på nästan nordlig vind.
Jan från Eslöv
Kristoffer, snart färdigförpackad…
Snyggaste ekipaget i dag.
“Pimp my cloth” !
…nä, det var två som möttes bara…
Straight in approach…
…eller gul jacka…
Segeltorp på nästan nordlig vind.
En trio kommer och landar. Vinden ökade nu…
Cb-molnen pluppar upp och ligger i rad på horisonten.
Ute över kattegatt kommer Cb och Cu congestus.
Här landar de stora pojkarna…
Kristoffer viktstyr
Landning.
Fotoavstånd 300 meter.
Snygg hjälm…
…och snygg wrapping.
Finns det krockkudde längst fram i nosen eller ?
Jag säger bara…tänk om…tänk om en skärmflygare kommit
med denna utrustningen 1985 till ett VM …?
Hade piloten vänt hjälmen bak och fram, hade han liknat en gamunge i boet…om man har lite fantasi alltså…
Nu blir det fotarbete från en Alvestapilot.
2.
3.
4.
5.
Mycket vertikala rörelser i luftmassan nu.
Ovanför f.d Pilkington Float Glass, hög aktivitet.
Intressant att studera molnen och deras förändring och påverkan på vårt väder.
Man kunde se, hur mycket mera högpresterande
den röda skärmen var, jämfört med den närmaste.
Att vi fick nord till nordväst på Hovet tre dagar i följd under påskhelgen, var ju en fullträff för oss, som är hängivna hangflyget i den ena eller andra formen.
Även idag, Påskdagen, har vi nordlig vind, som klockan 0800 hade styrkan 5 m/sek.
Så i dag kan det bli ännu en fin dag på den vackra platsen vid Kattegatt.
Ett besök vid Hovs Hallar lönar sig, vare sig man flyger, eller man bara flanerar och tar åt sig naturintrycken.
Påskafton var min avsikt att ta lite bilder från min modell på mina skärmflygande kompisar. Det blir ju en annan infallsvinkel på motiven, som kan locka ögat på betraktaren.
Som jag i tidigare post beskrivit, fick i alla fall en av oss kanske lite mer dramatik än förväntat…
Min modell, en trogen Spirit Elite, har nu gjort god tjänst i 3 år och jag har loggat 144 timmar i luften med den minst.
Allt enligt loggen på min sändare. Jag har flugit mer, men jag nollställde mätaren vid ett tillfälle, så 144 timmar är mer.
Som jag ofta påtalat, har min Spirit mycket goda flygegenskaper. Den är inte jättesnabb, men den är användbar i alla lägen och förhållanden så gott som.
Modellen har varit ute för en rejäl smäll vid midsommartid förra året.
Jag stod och tittade på flygkompisens modell…tills hjärnan sa till mig: Var är din Spirit ?
Just vid tanken hörde jag den otäcka dunsen, sedan ljudet när balsa bröts…
Men det lagade jag samma dag efter hemkomsten och den flög lika bra efteråt.
Det är ju så, att de flesta skador får i alla fall jag, när jag transporterar modellerna mellan bostad – bil.
Det är lätt att stöta i stabbe/fena, då man ska genom dörröppningar.
Nåväl, jag monterade kamera i modellens nos och ställde in den på sekvenstagning 4 bilder/sekunden.
Det blir, som ni förstår, en herrans massa bilder.
Men vad gör det ? Det är bara att rensa, då man kommit hem till datorn och bilderna ska editeras.
Att fotografera föremål i luften från en kameraplattform i luften är inte enkelt.
Min första tanke är, att hålla ett säkert avstånd till skärmflygarna så ingen risk för kollision uppstår. Sen ska jag tänka på hur ljuset faller, höjden i förhållande till objektet och hur kameran är riktad.
Generellt sett, så upplever man bilderna, som vore de tagna på större avstånd, än vad i realiteten är.
Den kameran jag använde vid dagens flygning har ett icke original objektiv, utan där sitter ett, som inte har extrem vidvinkel.
Hur som helst, så var lyftet suveränt, då vinden kom och man kunde flyga hur högt och länge, som du önskade.
Efter att ha fått med mig 1500 bilder hem, ansåg jag,
attmin dokumentationen av paragliders på Hovs Hallar Påskafton 2015 var god.
Jag exekverade dessutom ett otal bilder på skärmflyg- aktiviteter med mina systemkameror.
Bilder…det är roligt !
…å här kommer några på min modell. Bilderna tagna med min kamera av en duktig fotograf
ur skärmflygarnas skara!
En bild som denna lockar fram minnen från värnplikten i form av ett icke särdeles försynt påpekande från vår gamle fanjunkare att: “Peka med hela handen” !
Skärmflygaren med barn och blomma från Alvesta.
En skärmflygare backar inte för att det krävs lite bilkörning för att få trasan i luften !
Han, som är under kepsen, har flugit hang på Hovs Hallar i 43 år…
Spirit, en bra kameraplattform.
Jag hade glömt/blivit av med mässingspinnen som låser huven. Därför extra gummiband.
Dags att planera landningen…
2 x 90 vänster bas.
En stadig lång final, allt för att kunna bedöma in sig 100 %.
Utflytning…
…och sättning
Klart.
Det var ganska kallt i vinden, varför jag byltat på med en tjock Helly Hansentröja. Min fine skärmoverall hade en skärmflygare fått låna, som glömt sin hemma…
Ja, detta var en liten redogörelse för mitt modellflygande Påskafton i akt och mening för att plåta skärmkompisarnas eskapader i luftrummet över Hovs Hallar.
Nästa inlägg kommer att handla om skärmflygeriverksamheten, så ge er till tåls kära besökare till min blygsamma blogg !
Jag hade länge nog gått och väntat på lämplig vind för att kunna åka ner till Hovs Hallar för lite hangflygande .
I dag Skärtorsdagen såg det bra ut. Visserligen lite frisk vind 8-10 m/sek, men det får duga. Det är bara att ta på sig lämpliga
kläder, så klarar man sig. Det vet jag av mångårig erfarenhet.
Så jag packade två modeller, en Spirit och en ny F3F modell.
Framkommen till HH var det klar himmel söderut, men från nordväst kom en imponerande molnskärm med Cb och Nimbusmoln.
Jag knatade upp med modellerna på platån, monterade och startade. Visst var lyftet bra, men skitvädret kom med oanad fart, så efter 15 minuter i luften avbröt jag och landade.
Ska man räkna, vad det kostade att köra ner till HH från Halmstad, så var det dyra 15 minuter ! Jag brukar inte ge mig så fort …
De imponerande molnen förde med sig som vanligt kraftiga vindbyar och i bakkanten nederbörd.
Inte fick jag plåtat min modell med nån reda, mer än en bild
men det blev lite bilder på molnen.
Det är en utmaning att fotografera sin modell med en systemkamera, samtidigt som man ska ha kontroll på flygplanet.
På hemvägen möttes jag av regn och snö.
Hemkommen blev jag saluterad av blixt, dunder, snö, regn och hagel i 30 minuter, innan allt lugnade sig.
Alltså ett typiskt påskväder för oss vid kusten. Uppriktigt sagt kommer jag inte ihåg, då vi senast hade riktigt fint påskväder.
Här några väderbilder med lite förklaringar i brist på flygbilder.
I morgon och på lördag är det lovat bra väder på HH.
Då kör jag igen för att ta igen, det jag blev utan idag !
Den enda halvsuddiga bilden av min Spirit i det barska vädret.
Som ni ser blå himmel söderut och från NV kommer det dåliga vädret förebådat av sin molnskärm.
Här börjar det dra ihop sig.
Man kan se den ökande vinden på strimmorna på havet. Jag glömde korrigera horisonten, så den lutar…
Den blåa delen av skyn blir mindre och mindre.
De enda som flög till slut, var kråkor och korpar.
Ser ni solstrimman på Laholmsbukten ?
Detta väderläget kom sig av, att en kallfront rörde
sig ner över kusten och drog med sig kalluft. Vinden blev relativt stark på grund av ett högtryck mellan Island och Norge.
Vinden i ett högtryck blåser medsols på norra halvklotet,
vilket gjorde att vinden blev frisk nord till nordväst. Vi har ett lågtryck in över Baltikum och dess vindar,
som blåser motsols understödjer ocksåden friska
i huvudsak nordliga vinden.
Vind som blåser mellan olika tryckssystem kallas “tryckvind” och är ett resultat av naturens strävan att behålla jämvikt.
Alltså luftmassan strömmar från högtryck mot lågtryck.
Ni kanske har hört, att meteorologerna på SMHI säger att: “lågtrycket över Engelska Kanalen fylls ut…”
Andra typer av vindar är till exempel sjöbris, som styrs
av solen och förekomstenav land / hav.
När kallfronten kommer och kolliderar med den relativt
varma luften nära marken vi hade, pressas den varma luften
upp och vi får en mycket labilt skiktad luftmassa.
Det gör, att det är gynnsamt läge för att
Cb eller Nimbusmoln ska kunna utvecklas.
Vi kan sägaåskmoln för enkelhetens skull.
Således behöver det inte var högsommar, för att
åska ska kunna ge sig tillkänna med blixt och dunder. Det räcker med, att en kall och en varm luftmassa möts.
Mellan de höga åskmolnen kan man skymta flikar av
molnfri himmel, vilket är typiskt för väderläget,
som jag beskrivit.
I dag hade vi ett flertal Cb-moln , vilka var mycket höga och mäktiga.
När ett sådant moln kommer, kan man se, det vi ser
här i framkanten som ljusa hängande slöjor. Det är inte nederbörd, utan det är resultatet av kalla
nedåtgående vindar från molnet. Ett åskmoln får sin energi in i basen där varm luft,
relativt omgivningen, strömmar in. Omvänt, så strömmar kall luft ner på utsidan av molnet.
Det blir en rotation.
De ljusa “gardinerna” beror på, att de kalla nersvepen framför molnet
pressar upp varm luft över havsytan och då den luften stiger,
kommer fuktigheten i den att kondenseras och bilda dessavita slöjor.
När detta är fullt utvecklat, kan man få en rotation framför
molnets nederkant, som formar ett valsliknande moln.
Om ett sådant valsmoln utvecklats, talar man om en “Gustfront”.
Nederbörden kommer i bakkanten av molnen.
Dessa slöjor framför molnet förändras ständigt i ett väderläge som detta.
Allt eftersom molnet kom närmare, kan man se,
hur kraftiga byvindar får havet att bryta vitt.
Här kommer ett moln rakt mot Hovs Hallar, vilket…
…fick mig att gå ner till min bil för att slippa nederbörden.
Ingemar Bergman, vår svenske mästerregissör spelade in filmen “Det sjunde inseglet” delvis på Hovs Hallar.
Hans foto härmar jag lite här…på denna och nästa bild.
Jag tycker bättre om svartvita bilder, då jag vill beskriva en KÄNSLA.
Färg skulle göra dessa två bilder till kolorerade vykort från en kiosk !
Här får jag med enkla medel kontraster mellan den ljusa himmeln
och den mörka marken närmast fotografen.
Kontrasterna bildar två antipoder mot det centrala i centrum, väderdramatiken.
Blommor nu på Hovs Hallar…..
…det blir kvarstående tistlar från förra året.
Då jag körde hem via Boarp, såg Hallands Väderö och skyn ut så här.
Efter det att jag kommit ut på E6 och körde norrut, kom snö, hagel och regn i stora mängder från bakre delen av molnet.
I dag lördag var det utsikt till en liten uppklarning i vädret.
Givetvis såg jag det som en möjlighet för solsken, svaga vindar och termik.
Eftersom jag är morgonpigg, jo jag går upp, som jag alltid gjort, klockan 0600. Oavsett när jag lagt mig.
Min sömn är mycket god, så jag somnar på 1 minut och sen vet jag inget förrän klockan är 0600…det är jag glad för.
Kan det bero på ett aktivt och stimulerande sätt att leva ?
Nåväl, jag tog med min Spirit, som så gott som alltid är möjlig att flyga med, även om förhållandena inte är perfekta.
Mitt mål var Tjärbyhanget, vilket kräver västlig vind.
Vid ankomsten konstaterade jag, att vinden var 3 m/sek och VNV.
Den var alltså svag, vilket inte är en nackdel, om jag vill flyga termik med utgångsläget på ett hang , men vinden var sned, som gör, att hanget blir avsevärt sämre i sin funktion.
Vinden kom från höger ca 20 grader. Detta gör att man tappar, enligt min bedömning efter 42 års hangflygande, ca 40% av lyftet.
Men, man får ju inte vika sig för petitesser, utan jag kastade ut.
Visst gick det att flyga. Men eftersom det var termiskt, störde termikblåsorna den laminära vinden på hanget, så att lyftet blev ojämnt och intermittent.
Men som jag brukar säga, varför ska allt vara lätt ? Det är under sådana omständigheter, jag hade idag, som man ökar sin personliga skicklighet.
Hur mycket du än har flugit, lär du dig nytt, varje gång du är ute med dina modeller och flyger.
Två timmar höll jag på, för klockan var 1400, när jag avbröt.
Tjärbyhanget är en utmärkt plats att flyga på med en lätt termikmodell. Man kanar fram och tillbaka på kanten och då en blåsa släpper orografiskt, tar man den och följer med upp så högt man vill.
Orografisk hävning = Då en luftmassa tvingas uppåt av ett hinder. Vid hävningen sjunker temperaturen i den stigande luftmassan och fuktigheten kondenseras. Det innebär att Cumulusmoln kan bildas.
Vid Tjärbyhanget ploppar cumulusmolnen upp just bakom och över kanten, som då man blåser såpbubblor.
Platsen har också en hänförande utsikt över den Sydhalländska kustslätten.
Åk dit och prova.
Jordbrukaren hade spridit och spred flytgödsel på åkrarna framför hanget.
Den lukten kopplar jag ihop med förnimmelsen, som heter vår.
Den starka ammoniaklukten gjorde, att man inte somnade, när man stod och flög i alla fulla fall !
I morgon blir det visst dåligt väder, så då får man sukta och minnas dagens flygning !
Jag tog lite bilder.
Vad flög du idag ?
Klart att starta med kameran på nosen. Gott om Cumulusmoln, vilket borde borga för termik.
Första starten använde jag ingen klaff.
Man behöver inte ta i speciellt med en Spirit. Den har mycket goda flygegenskaper.
Iväg…hoppas det bär nu…björken till vänster..
måtte blixten slå i den snarast !
Ekarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.
Det finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet. Dock skulle de som fallit omkull behöva resas och andra behöver justeras. Att Riksantikvarieämbetet inte har pengar, det är det givna svaret, men finns det ingen hembygdsförening, som kan ta ett tag ?
Jo, man kan flyga in i stenarna, men under alla mina flygningar
har jag aldrig gjort det. Däremot har jag landat i samma tall 3 (tre) gånger.
Landning på kanten om 1 sekund…
Japp, då är det till att hämta modellen på kanten…
Men denna dagen skulle vara den första med start vid Haga.
Det känns som säsongen startat, då vädret lovar termik och fina förhållanden för segelflygning.
Vädret var sagt bli sydostlig vind upp till 5 m/sek och i stort sett molnfri himmel, eftersom ett högtryck växt in över Sverige.
Alltså beslöt jag att ta med en av mina termikmodeller och det blev min Hyperava och eftersom jag klätt om vingen, var jag ivrig att testflyga modellen, så jag fick koll på, om den flyger lika bra som förut.
Jag har alla tillbehören för flygning med termikmodell i en aluminiumlåda, så slipper jag springa och leta, för jag vet allt som behövs finns med.
Nedkommen till Haga var väderläget perfekt. Det var vindstilla och inte ett moln i skyn.
Jag monterade, kollade, tog ut min stol och startade.
Avan flög lika bra som före jag klätt om vingen, så jag behövde inte bekymra mig.
På Avan hade jag monterat en Gopro, som videofilmade. Kameran hade jag ställt in för maximal upplösning.
På 50 m höjd stannade jag motorn, eftersom jag flög in i en blåsa.
Du ska veta, att klockan var bara 0915, då jag startade.
Blåsan tog jag på 50 m och sen klättrade jag upp, så långt som behövdes. Under stiget kom 3 glador och piggybackade på min Ava.
Detta är ett mycket vanligt beteende av glador, i alla fall när man segelflyger vid Haga. Avan stiger lätt ifrån gladorna i blåsan. Ormvråkar och tornfalkar är bättre termikflygare. ..eller så anstränger sig inte gladorna…
Efter 50 minuter landning och omställning av kameran till stillbilder. Ja, jag vet jag kan göra det med min iphåne, men varför krångla och riskera en modell ?
Samtidigt bytte jag batteri i kameran.
Ånyo en blåsa och hiss upp till lagom höjd, där jag kände, att man kunde flyga säkert. Det väder vi hade i torsdags med stark sol och blå himmel, gjorde att modellen inte syntes speciellt bra. Hade det funnits moln som bakgrund, hade modellen varit lättare att se.
Men att sitta i sin stol med Avan på betryggande höjd, tagande 4 bilder i sekunden med ombordkameran, livet kunde varit sämre !
Hur som helst, när klockan var 1245 landade jag Avan och kände mig mycket tillfreds med dagens flygningar.
Jag missar inte gärna chansen !
För den kanske aldrig återkommer…vem kan veta ?
Trakten runt Haga är välfotograferad av mig och jag har publicerat många bilder, så denna flygningen får illustrera då jag flyger rote med ormvråkar och glador.
Alla bilder tagna med en Gopro. De flesta klippta ur en video, men jag tycker kvaliteten är acceptabel.
Förstår ni, när ni ser bilderna, att jag blir fångad av min hobby ?
Häng med !
Platsen där jag flyger är en plats med gravhögar enligt skylt. Här är utmärkt att termikflyga.
Min depå.
Biltemas campingstol är perfekt då man segelflyger.
Bra att kunna lägga modellen på armstöden för mekning.
Här kan ni få musik associerad till ämnet. Klicka på pilen och ni blir flyttade 70 år tillbaka !
Denna melodi, skrevs av Lasse Dahlqvist, som också
spelade en av huvudrollerna mot Alice Babs.
Melodin blev mycket populär, då den beskrev något positivt. Betänk att filmen spelades in under kriget.
Filmen är ett pekoral, men, filmen handlar om segelflygning
på Ålleberg och Skarpnäck och är ett viktigt kulturhistoriskt
dokument om segelflygning i Sverige på 40-talet.
70 år gammal film som innehåller värderingar präglade
av kriget och den tiden.
Jag har filmen på dvd, om nån är intresserad.
Här är en bild som visar hur man såg ut och var 15 år…han till höger i hatten…
Start
Min stolta HyperAva i sin rätta miljö !
Kör jag så det ryker…eller raketmotor ?
Här kan ni se kameran på vänster sida av nosen fotograferande snett framåt/nedåt.
Men det finns inget härligare, när man är ute och flyger, än att höra just sånglärkans drillar.
En spelande sånglärka är bekräftelsen på vår.
Naturen har en enastående kraft och uthållighet. Redan nu spirar det i vallarna.
Dags för landning. Avan finalglider över klorofyllgrön växtlighet.
Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.
Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten, utan den flög mer som ett flarn för vinden.
Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka för att få mig en sväng på hanget där.
Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.
Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.
Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?
Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade för att få lite höjd.
Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men det tog sig, ju högre upp jag kom.
På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.
Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort, men man kom lika fort ner.
Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.
Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste använda det i turbulensen.
Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin och är du på låg höjd, så är det kanske kört.
Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd, tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.
Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker häva spinnen med vänster skev, vad händer ?
Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer överstegrad.
Vad du ska göra:
Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.
Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.
Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !
Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…
En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.
Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.
Det kändes som våren är och tassar i förstugan.
Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?
Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.
Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det kustnära Sydhalländska landskapets miljö, kan i alla fall visa vindriktningen.
Det är lite paradoxalt för en gammal hangflygare att flyga i lä, i stället för som vi brukar, i lovart av ett hinder.
När man ser på video från ds-flygningar från exempelvis Mount Mammouth i Ca, kan man få intrycket, att det behövs 1000 m höga berg…
Inget kan var mer fel.
Det behövs kanske 3 m höjdskillnad vid ett hinder, för vi ska kunna flyga våra modeller dynamiskt.
Jag vill förklara lite, hur det fungerar. Det finns många mer eller mindre komplicerade och vetenskapliga förklaringar på dynamiskt segelflyg.
Men jag tror denna förklaring gör det lätt att förstå, hur det fungerar:
Förutsättning för att man ska kunna flyga dynamiskt är, att det finns en kant, som är så hög, att det bildas lä med i stort stilla vind.
Det enda som behövs på en plan yta, är en kant eller höjdskillnad.
Alltså, om vi har ett fält och det finns en sluttning,
då är detta nog, för att man kan flyga dynamiskt.
Ett fält, en sluttning och vind, det är vad du behöver.
Du kan också ha ett större hinder på fältet. Exempelvis en tät trädridå kan räcka, för att skapa förhållandet mellan laminär vind/ lä.
Så vi säger, vi har en åker med en sluttning. Då är problem nummer ett att komma upp och kunna öka farten. Med dagens fina elseglare möter detta inget problem.
Så starta och klättra upp i lovart av sluttningen, så ni får så mycket höjd, att ni kan omsätta höjden i hastighet.
Sedan dyker man från den laminära vinden ner i den statiska luften, där det alltså är lä.
Man tar upp och stiger upp i den laminära luften ovanför sluttningen och gör en tight sväng åter ner i den stilla luften.
Låter det enkelt ? Allt är enkel när man kan…
Rent fysiskt sker följande:
Du flyger ner i stillastående luft med bra fart.
Svänger upp i vinden som blåser ovanför sluttningen på den plana marken. Det som händer då, är att du får ett energitillskott av vinden, som ökar din hastighet.
Tänk dig att det fungerar som ett bollspel.
Om du sparkar en boll till din medspelare och han inte gör nåt, utan bollen rullar fram till honom och stannar, då blir det inget hastighetstillskott så bollen åker tillbaka mot dig.
Men, om medspelaren sparkar till bollen, då far den tillbaka med ökad fart !
Precis så fungerar dynamisk segelflygning. Byt ut bollen mot modellen och byt den sparkande medspelaren mot den mötande vinden, så förstår du, hur det funkar.
Varje gång du går upp i den dynamiska vinden får du ett hastighets- tillskott och det kommer att gå fortare och fortare.
Det finns nästan hur många ställen som helst att flyga dynamiskt på i Sverige. Som jag skrev, det kräver inga 1000 m höga ryggar.
Nere vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp, där hanget är ca 30 m högt går det utmärkt att ds:a vid sydostlig vind. Alltså när vinden blåser ut mot havet.
Dessa hang kräver ju en elseglare eller ett dubbelt gummirep, så man kan skjuta modellen till hyfsad höjd.
Jag fick ju inspiration av en dansk pilot på Youtube, som flög vid ett lågt kusthang. Så jag testade med min Spirit. Efter initiala svårigheter, då modellen var för lätt, fick jag ballasta med 600 gram, så den behöll hastighetsmomentet och sen gick det bra.
I dag var jag ute igen, men vinden var bara 4 m/sek. Jag testade att flyga med en frigolitvinge, men den visade sig vara för lätt.
En idealisk modell för testning av DS-platser borde ha 250 cm spv, hyfsat snabb profil och elmotor. Då har du valfrihet att prova och kan lätt ta dig upp.
Att flyga dynamiskt med en segelmodell är otroligt, för det känns “konstigt” att flyg i lä.
Då jag flög dynamiskt nere vid Hammar på Sinushanget var det ca 12 m/sek rakt på sist jag var där. Modellen var en Arrow. När man går från läluften upp i dynamisk vind passerar du gränsskiktet och det hörs som en liten “duns”.
Man ska inte “sträcka ut” det du flyger i dynamiskt luft, utan göra som vid en sväng på en F3F- tävling, dra ordentligt i svängen. Då skapas fartökning.
Som sagt stick ut och prova med en elseglare. Det är roligt.
Vi medlemmar i Ållebergs Modellflygklubb ska ner och flyga dynamiskt vid Ystad i April, om vindar och väder är med oss.
Här är två skisser jag hastigt petat ihop:
Denna skiss visar det klassiska läget med ett dubbelsidigt hang.
Denna skissen visar hur enkelt det kan vara. En plan yta med en sluttning !
Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.
Men vi är i början av mars. Naturen håller på att ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.
Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.
Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget dåligt substitut.
One gets enlighted !
Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra, vad man som flanör upplever.
Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.
Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän i dag ?
Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst, utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.
Passar mig perfekt.
Därför då har man tid, att låta naturen påverka alla ens sinnen.
Har du tänkt på, hur många olika dofter det finns vid en strand ?
Tallskogen med sin barrlukt , passagen genom kärret med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
dåman passerar genom dynerna och lukten av hav, när man kommer ner till stranden.
Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.
På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och ingen kan ta miste på, vad det kommer från.
På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.
Även lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften, som bär med sig karaktären av en sydsvensk å.
Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigtkammar.
Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.
Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva frasandevågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden grundar upp.
Havet är aldrig helt tyst.
Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min Sonykamera.
Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut- resultatet.
Häng med mig under min dag vid stranden !
Dimman låg tät på väg till stranden.
Resan in i det okända…
Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.
Vinden saknades, men havet andades sakta, nästan försiktigt.
Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.
Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?
En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….
Den här knarriga individen kom hastigt,på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.
En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.
En annan al strävar framåtlutad i motvinden…
Lagan har gått ända upp till dynkanten. Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.
Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.
Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…
…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.
Har du aldrig varit här så åk dit. Det är vackert och mycket att uppleva !
Jag önskar jag kunde……förnya mitt segelcertifikat .
Bilden i ingressen är blogginnehavaren, då han kliver
i Skövde Flygklubbs Ka6Cr med registreringen SE-TFD
på fältet vid Hasslum.
Kolla skjortan på piloten. Så var det 1970…
När jag ser på Bruna Vassels filmer, spelas mina
erfarenheter av mitt EGET fullskalasegelflygande
upp i min hjärna.
Det strömmar tillbaka bilder av flygningar, människor,
spännande ögonblick, ljud och även lukter.
Kommer du ihåg hur det luktade i hangaren,
då man drog upp dörrarna en tidig solig sommarmorgon ?
Kan du erinra dig, hur det knäppte i den korrugerade plåten i hangarväggarna, då solen värmde upp ?
Kommer du ihåg, hur otåliga vi var, innan vi fått ut
kärrorna till fältet och ringt in en bogserpilot ?
Minns hur vi tankade och kollade bogserkärran,
för att bogserpiloten skulle kunna börja bogsera så
fort som möjligt ?
Vet du, att varje flygplan har sin egna säregna lukt,
som känns, då man sitter under stängd huv? Minns hur
de första plastkärrorna luktade av släppmedel efter
gjutningen.
När jag ser Bruno Vassels filmer, då får jag nästan
ont i magen av en intensiv längtan.
För det är så, vilket jag efter många samtal med
gamla piloter har fått bekräftat, att en gång segelflygare,
alltid segelflygare.
Alla säger ungefär samma sak, det är känslan och
förväntningarna vi saknar.
Känslan och förväntningarna som börjar, då man
ser ut genom sitt fönster och dagens första Cumulus
dyker upp i skyn.
Fantasin som spelar i hjärnan på väg ut till fältet,
om vad och hur jag ska flyga.
Förväntningarna om att känna lyftet i sitsen, då jag hänger
i släpet och förväntningen, när jag kurvar efter urkoppling,
då jag hoppas variometern står på +3 m/sek hela varvet.
Fantasin om en flygning i svag vind och med stark och utbredd termik.
Förväntningen om att få flyga på 2500 m, då molnbasen är så hög för att kunna njuta av det svenska landskapet.
Förväntningarna om att kunna njuta av din egen flygskicklighet.
Förväntningarna att vara med i snacket vid kaffet efter flygningarna.
Det är lite av de känslor jag genomströmmas av,
då jag tänker på segelflygning.
Det är svårt att förklara för en icke segelflygare, men att just flyga utan motor, det är något speciellt.
Dessutom så skapade denna hobby, som är så beroende av
andras hjälp,en mycket bra kamratskap och man får chansen
att träffa intressanta och hängivna människor.
Som segelflygare kommer jag nära elementen och du känner hur den fysiska omgivningen, påverkar ditt flygplan och dig själv.
Min första start överhuvudtaget i en segelkärra, det var en mycket stark känslomässig upplevelse.
När vi lättade i Bergfalken, slog mig tanken då vi var på 25 m höjd: “Herre Gud, nu flyger vi” !
Min lärare, Nisse Blom i Skövde Flygklubb, som var
en mycket stark personlighet, var den somlärde mig flyga
på sitt sätt.
När jag fick flyga i den första termikblåsan under skolningen, kändes det som något makalöst, nästan en sinnlig, existentiell upplevelse.
Jag tänkte då , detta att flyga och kunna stiga utan motor,
att det är obeskrivligt!
Tänk, att jag kan få lov att vara del av det. Det såg jag som ett
stort privilegium.
Att få chansen att få flyga termik under bra förhållande
är en erfarenhet, som skapar bestående avtryck i hjärnan
på piloten.
När jag hör variometern pipa och indikera stig, samt ser
variometerns mätaren stå på +4 m/sek,det skapar adrenalin
och glädje hos en sann flygare.
Då termiken är stark, känner jag det i sitsen och då höjdmätaren snurrar som sekundvisaren på en klocka, den stunden upplever jag intensivt, som just då inte kunde ersättas av något annat.
Eller då vi flög torrtermik i tidig vår och vi stötte i inversionstaket,
vilket kändes som ständig småturbulens under vingarna.
Hur man än gnetade, kom vi inte högre än hit.
Jag tänkte ofta då jag flög, att vilken tur jag är segelflygare, som får lov att uppleva detta magiska. Att få flyga !
En Phoebus C. En av de första helkompositkärrorna. Flygplanet då ägt av Egon Andreasson Eslöv. Bilden tagen på
Skövde Flygklubbs fält vid Hasslum sommaren 1969. I bakgrunden
bogserkärran, en Pa-18 med registreringen SE-CEH. En Phoebus
var ett plan, som vi bara kunde stå och drömma om vid den tiden.
Min trogna Marieholms 26 med sitt nya vindroder. Samma känsla av en sorts frihet, som då jag flög fick jag,
när jag seglade min segelbåt för första gången, sen jag byggt
om den för singlehandsegling och jag ställde in mitt vindroder
för första gången och jag märkte, hur fint allt fungerade. En känsla av frihet och samarbete med väder och vind.
Mitt segelflygande var mycket intensivt de kommande åren.
Det jag upplevde, kommer jag aldrig att glömma och jag
drömmer ofta tillbaka.
Denna längtan blev förra året för stark och då jag samtidigt fick reda på, att man kunde gå en “pensionärskurs”
på Ålleberg och förnya ett sedan länge avsomnat cert,
då bestämde jag mig för att slå till.
Kostnaden för att förnya certet under en intensivkurs
var ca 15000 kr.
Det har blivit dyrare, naturligtvis, att flyga i dag.
Flygplanen kostar inte inte 40000 kr, utan de kan
kosta en miljon. Försäkringar och underhåll är dyrare i dag.
Men jag var beredd att betala.
Man kan inte sitta hemma och vänta på, att något
ska hända, för var förvissad om,det gör det aldrig,
om man är passiv.
Innan jag skulle gå kursen, tog jag en läkarkoll,
så jag skulle veta, om jag klarade kraven för cert.
Men där brast illusionen om termikflyg med eget cert !
Jag drabbades av en stroke för nästan 7 år sen och
rent subjektivt och enligt min strokeläkare, är jag
återställd .
Men, men jag är satt på medicin och det faktum,
stroke och medicinsk behandling, gör att jag aldrig
kan klara kraven för certifikat.
Vad gör jag ?
Jag kan inte påverka nåt. Utan jag har att inse mitt
öde ochvara tacksam för, det jag redan har fått uppleva .
Minnena försvinner aldrig, från det man upplevt,
som varande segelflygare.
Att vara modellflygare och flyga med mina fina
välflygande modeller, det är ingen dålig ersättning.
Eller att kunna ägna mig åt paragliding.
Men det kan aldrig ersätta verklighetens upplevelser, då man själv sitter i ett plan och flyger. Antingen det är en
segel- eller motorkärra.
Nu återstår att erinra mig mina minnen sittande
i selen under min paraglider under magiska ögonblick
i termiken i Spanien eller på hanget vid Hammar-Kåseberga
flygande rote med tornfalkarna.
Men var säkra på att jag ska ta en tur i en Bergfalke på Ålleberg under Veteranflygdagarna till sommaren !
Så fram tills dess får jag och du njuta av Bruno Vassels filmer från hans flygningar ovanför Utah.
Han har lagt upp många fina videos på YouTube.
Om en gammal segelflygare ser dessa filmer, är jag
säker på, de väcker en ström av minnen och en stark
önskan att uppleva fullskalaflyg med en högvärdig
segelkärra igen !
Jag önskar jag var i denna pilots ställe !
Förresten…vet du om, du som innehaft segelcert, att dit C-diplom aldrig blir ogiltigt. Om man inte de sista åren ändrat bestämmelserna. Så en C-diplomat, tror jag, har ett giltigt tillstånd att flyga ensam under vissa betingelser.
Som sagt, det är ju inte direkt modellflygväder nu.
Regn och frisk vind. Måste medge att jag håller mig under tak.
Så det blir att visa min pausfågel i väntan på en stabilisering av vårt väder.
Jag hoppas på ett högtryck över norra Europa, som drar ner nordliga vindar, kanske hjälpta av ett lågtryck över Ryssland.
Att hangflyga på Hovs Hallar i klart fint väder i 3 m/sek Nord är en härlig upplevelse.
Jag märker, att ljuset blir bättre för varje vecka, även om det är molnigt.
Det gör det lättare att fotografera och få lite bättre bilder, om jag utnyttjar mitt zoomobjektiv maximalt.
Bilderna har jag tagit med ett 300 mm zoomobjektiv från Sony och kameran är också en Sony. Fotoavståndet var mellan 50-125 m, vilket betyder, jag fick tänja gränserna för bilderna.
Man ser, att bilderna är kraftigt uppdragna på grund av brus i bilden.
Men så är det.
Förresten, den enda bild som är något att ha, det är den där fågeln spänner upp sig lite.
De andra bilderna är utfyllnad. Därför bilderna har ingen högre kvalitet vare sig till innehåll eller form.
Jag såg 5 sånglärkor nere vid Trönninge Ängar för två dagar sen, då jag och några andra fågelskådare
var där.
Så håll ut !
Våren är på gång.
Denna bilden tog jag på ca 50 m avstånd…
Rovfåglar har ett strängt utseende.
Stjärten är ett viktigt instrument för fåglar att kontrollera flykten.
När fågeln är på alerten mot någon möjlig fara, får den en helt annan attityd mot omgivningen.
…och man kunde sitta i sin stol i skjortärmarna och flyga.
Jag ser ut genom fönstret, just inkommen efter en cykeltur i snöyra/regn och stark vind. Självplågeri..javisst.
Just därför, är det ett nöje att se bakåt på förra sommarens flygningar.
Personligen flög jag mycket förra året. Riktigt mycket.
Speciellt med min Avor var jag aktiv. Varför ? Jo Avan flyger så makalöst bra. Varje minut i luften med en Ava är en njutning för en gammal man…Modellen gör det, man ber den om.
Ett problem har jag kvar att lösa på mina Avor. Det är hur man ska låsa ytterdelen av vingarna med den centrala vingen.
Jag har som de flesta använt tape, därför det är enkelt och säkert.
Vidare har jag prövat skruva i M3 polyamidskruvar jämte varandra på respektive vingdel.
När man satt ihop yttervingarna med den centrala vingen, använde jag en O-ring, som jag trädde över skruvarna. Det höll ihop vingarna utan problem…men, jag lyckades skada min klädsel för mycket med de utstående skruvarna, så jag gick tillbaka till tape.
Det finns säkert andra lösningar, men jag vill inte ha något komplicerat, som adderar vikt till modellen.
Jag har just haft framme mina termikmodeller och kollat upp allt inför vårens och sommarens flygningar.
Ett problem, för de flesta tror jag, är att få helt glappfria linkage. På Avorna har man stora roderytor och det ställer krav på servo- och stötstångsinstallationer.
Som stötstänger har jag kolfiberrör och i ändarna kullinkar för servoarm och roderhorn.
Jag kör med högkvalitativa servo med metallåda.Inte bra nog.
Efter en tid blir det mittglapp.
Så jag ska köpa servo med kolfiberväxellåda, för att se om problemet med glapp försvinner.
Annars funkar allt på modellerna och jag väntar på första riktigt fina termikdagen med lite värme i luften också.
Vi ses i luften !
Så här kan det se ut, när jag flyger:
Här börjar molnen fläska till sig lite och anta congestusform. Jag minns termiken var stark. Ett varv i termiken gav 25 – 30 m höjdvinst.
Kan inte ha varit bättre dag. Knalltermik, sol, varmt och landning kl 1620 !
Jag döpte detta i min outgrundliga ignorans till en fjällvråk. Jag blev omedelbart tillrättavisad av besökare. Tack för du läser min blogg ! Jorden går inte under för mig för det. Även om jag kallar en rutig stork för gråsparv, så går livet vidare…
För mig är det väsentliga att visa, hur jag uppfattar naturen dokumenterat av min synnerligen enkla fotoutrustning.
Det som fick min hjärna att direkt tänka fjällvråk var,
att den ryttlade. Även i lugnt väder ryttlar den.
Du kan se den ofta stå framför Biltemas långa lager och
ryttla, innan den slår sitt byte.
Sen kollade jag i fågelboken, så gott jag kunde, men för
att inte ljuga för mycket, talade jag med två erfarna
ornitologer, varav den ena noga fotograferat fågeln och de sa: Fjällvråk.
Hur det nu är, så är det en vråk i alla fall.
Alltså, vad som säger, att detta är en ….vråk därför att…
På Mariestads Fågelklubbs hemsida fanns denna fågeln
på en bild märkt fjällvråk.
Jag vet att fjällvråken har tarser, befrädjade ben…men denna har ju inte mycket.
Fast de utmärks mer då fågeln flyger upp och sträcker benen antar jag.
Jag tycker denna fjällvråken har många likheter med det jag plåtade eller…?
Här är en annan bild av fågeln, jag fotograferade.
Kan man inte flyga sina modeller, kan man fotografera en fågel.
Dagen i dag, torsdag, hade jag avsatt för modellplansbygge hela dagen. Men jag smet iväg på eftermiddagen en liten sväng…
Ormvråken är tillsammans med en tornfalk och en annan
ormvråk ? stationär mellan Biltemas lager och Oceanhamnens yttre del.
De är pålitliga, för de verka alltid vilja ställa upp på foto…
Speciellt ovanstående vråk är oskygg och tillsammans med tornfalken, sitter de ofta på utkik på stolpar eller på taket till Biltemas lager.
Så som sagt, om inget annat, man kan ta ett par bilder.
Eftermiddagssolen lyser på fågeln. så den får lite guldfärg
Ok, han vill ta in på hotell. Att det är ett rullhotell spelar väl ingen roll…
Posten vid Biltema…man kan ana ett bröstband…
Skarpögd som få…men inte skygg direkt.
Takeoff
Man ser ett av hans vapen är mycket framträdande: Klorna
Nu vet ni alla, hur en ormvråk ser ut på undersidan av vingarna…
“Nu sticker jag till hotellet”, sa ormvråken och flaxade i väg.
Om inte bilder och text syns rätt på er skärm tryck CTRL + scrolla, tills det blir Ok.
Det såg ut, att kunna bli en bra dag för flygning, då det var hyfsad temp, solsken och mycket svag vind.
PÅ förmiddagen blåste det väst 3-5 m/sek, varför jag åkte till Tönnersa Strand för lite hangflyg.
Förutom min Spirit, hade jag med en liten segelkärra, som bara väger 340 gram med allt.
Jag menar, kan jag inte flyga med Spiriten, så klarar denna lätta modell att hålla sig uppe även med svag vind.
Det blåste inga 5 m/sek vid stranden utan mellan 1-2 m/sek Väst.
Jo, jag kunde hålla mig uppe, men efter en halvtimma i luften hade vinden minskat så mycket, att jag var tvungen att använda klaffen för att förbli flygande.
Det var marginellt och ute till sjöss syntes inget, som indikerade ökad vind.
Jag tog beslutet, att jag åker bort till Tjärbyhanget och flyger där med den lätta modellen.
Här blåste det rakt på ca 2 m/sek, vilket borde hålla min lilla modell i luften.
Så jag monterade, vilket var snabbt gjort, gick ut till kanten och startade. Det var turbulent, men hanget bar bra.
Efter jag trimmat modellen, som egentligen är en elseglare, men som inte för tillfället har en fungerande motor, då axeln blivit krökt, så gick jag ut över åkern för att kolla termiken. Till min glädje fanns det termik och den var stark, även om blåsorna var trånga. Men att kurva upp sig var enkelt.
Det kändes härligt och befriande att ånyo få lov att utnyttja termiken för att komma högre. Jag tolkar det som ett tecken på annalkande vår.
Efter en timma i luften var jag nöjd. Då var jag så slut i rygg och nacke, eftersom jag inte tagit med min stol, att jag var tvungen att landa.
Så modellen på marken hel och iordning, dags att dra hem för andra sysslor.
Här är lite bilder,Alla bilder tagna med en GoPro.
Vad flög du med i dag ?
Parkeringen vid Tönnersa Strand med Spiriten väntande.
Träden pinade men ej kuvade av vinden.
Platsen där jag står och flyger.
Jag tröttnar aldrig på utsikten härifrån !
Ja, så här ser det ut i själva verket…
The never ending slope…
Nytt flygställe: Tjärbyhanget !
Det var lite aning om vår i luften.
Hanget väntar på modellen
350 gram
Solen spretar mellan grenarna…
Japp, dags att hiva ut.
Vilket är för mycket sagt, för modellen räcker det,
man bara släpper ut i lyftet, eftersom den är så lätt.
NU…
… gäller det…
Modellen på en fingerspets…men det går uppåt.
Termik fanns det gott om över åkern.
Väl på lite höjd fanns ingen anledning att gneta, utan då kunde man flyga på med lösa tyglar…
Detta är livet !
Man behöver ingen modell för 20000 kr för att vara nöjd med sin upplevelse.
Det går bra med balsa, ca och klädsel för 200 kr också.
Nu svänger jag bakom och ska landa på vallen just vid hanget.
Turbulent som tusan…så man måste vara fokuserad,
på det man gör !
Hämtning av en hel modell efter en timmas flygning.
Det gör mig nöjd i alla fulla fall.
Min plats där jag flyger.
Snyggaste ekipaget i dag.
