HÄR FLÖG VI F3F MED 50 DELTAGARE 1977 I HOVS HALLAR TÄVLINGEN

I ett anfall av nostalgi…

…begav jag mig till den södra delen av Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

Orsaken var, förutom nostalgiska känslor också, att jag ville
komma bort för skärmflygarna, vilka höll till vid norra delen.

Platsen där jag ville återuppleva lite flygning var där vi flög
mycket förr i tiden.

Vi körde Sveriges största hangtävling där 1977. Vi var, om jag
minns rätt, 47 anmälda deltagare.

Hur många modellflygtävlingar, förutom OT-friflyg, samlar
detta antal i dag ??? Hur många meetings samlar lika mycket folk ??

Nä, tiderna har förändrats. På sent 70-tal flög vi mer än vi snackade.

Nåväl, jag körde ner till Norrehamns Hamn och parkerade bilen
på en lämplig plats, tog mitt pick och pack och knatade iväg.

Då jag närmade mig hanget, såg jag, hur kanten nästan är totalt
igenväxt med sly…Om 10 år är kanten totalt ogenomtränglig,
om inte de som förvaltar marken gör något.

Jag krånglade mig upp och letade upp en plats, där jag kunde
kasta ut. Inte var det gott om plats. Efter start gällde det att
klättra, så jag kunde se modellen, då den skyldes av träd och sly.

Vinden var 3-5 m/sek nästan rakt på. Vinden kom lite från
norr.

Ok, jag kastade ut, så hårt jag kunde för att ha lite överskotts-
energi i modellen, vilket skulle mig frihet att manövrera.

Efter start flög jag en lång mjuk sväng åt höger och lyckades
klättra 20 meter.

Sen var det enkelt att flyga trots begränsad sikt.

Efter 40 minuter i luften landade jag, vilket gick bra tack
vare mina klaffar. Sedan montering av min Mobius i nosen
för att dokumentera.

Ny start och jag märkte omedelbart, att vinden börjat
lägga sig. Det gick att flyta, om jag flög noga.

Slutligen landade jag upp i branten utan skador på modellen.

Monterade isär och packade ner allt och gick nerför hangkanten
till den flacka ytan framför hanget.

På nervägen hade jag att passera en bäck. Jo, det hände det du tror…
jag trampade ner i gyttjan med mina nya Echo-sandaler…

Typiskt. Fördelen med sandaler är fötterna torkar fort…

Sen promenad till bilen följd av mina kritiskt beundrande
kvigor…

Det var troligtvis sista gången jag flög hang på denna södra
delen av Segeltorpshanget. Det var för bökigt att flyga där.