Kategorier
Naturbilder

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ÄNTLIGEN FICK VI CHANSEN…

 

 

 

 

 

…att flyga hang på Hovs Hallar…

 

 

 

 

 

 

 

 

Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.

Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.

Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.

Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.

Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset,
men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.

Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.

Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.

Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till
motion.

Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.

Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.

Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.

Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen,
då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.

Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.

Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt
emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus
speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla

mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem
just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med
antireflexbehandlat  glas.

En timma pallade vi att  flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.

Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att  få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.

Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.

I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på
mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.

Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.

Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid
Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade
på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.

Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.

Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.

Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.

Det längtar jag efter…

Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan,  tagna med min GoPro.

Spirit Elite…en enkelt val.

Vändbar och agil i luften.

På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder,  om ni har behörighet :=)

Den gamle… men han ger sig aldrig.

Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.

Det denna mannen helst gör…

Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.

Riktning nordost.

Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.

Där vi flyger och rekommenderad startplats.

Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !

Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.

Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.

En flyger och en fotograferar.

Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.

Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.

Den snötäckta ytan är landningsområdet.

Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.

                Landning på gång i turbulensen…

Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…

Ser ok ut…

Där sitter den med snö yrande runt kroppen.

And now  for something completely different…

Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.

Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.

 

 

Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.