modell fliegen hovs hallar-arkiv

Flygning i svag vind

Vi har just nu ett högtrycksläge över Skandinavien med svaga nordvästliga vindar.

Perfekt för hangflyg med modeller på Hovs Hallar. Dessutom sol från en nästan molnfri himmel. Kunde inte bli bättre…

Framme vid hanget möttes jag av vindar mellan 0.5-1.0 m/sek.
Jag vet, att min modell en ”Introduction” som är en mycket lätt välflygande RES-modell, att den kan flyta även i mycket svag vind, så därför förväntade jag mig en dag med njutbar flygning.

För att göra en lång historia kort; Jag startade kl 1130 och landade 1515. Då var jag nöjd.

Att flyga på gränsen i dålig vind är nyttig träning, då man måste utnyttja varje vindpust och vara på rätt plats på hanget där det just då genereras bästa lyftet.

Eftersom jag flugit hang här i 53 år, tror jag mig ha den rutin, som krävs, för att hålla modellen i luften.

Här lite bilder och en videosnutt från min flygdag vid Segeltorpshanget/ Hovs Hallar.

Synd du inte var med…

Häng med om du har lust.

Framme vid modellflygarnas bänk…

Du ser…ingen vind nästan.

Laddat och kamerautrustad. Det som sitter på glasögonskalmen är inte en hörapparat, utan det är en Mobius HD -video/stillbildskamera, som filmar det du ser på.

Min välflygande modell.

Off she goes ! Jag fuskade med motor just vid starten några sekunder för att inte riskera något.

Hanget vid Segeltorp. Hur många vändor har jag klämt här under 53 års hangflyg ?

Den gamle…med 53 år på hangkanten…

ÅTERKOMSTEN…

…av en bortflugen modell.

Då jag och David flög på Hovs Hallar senast, hade han lite otur…och landade sin ”Weasel”, en flygande vinge , i den djungelaktiga växtligheten framför hanget vid Segeltorp.

Vi vet alla…att det är näst intill omöjligt att få tag i en modell där. Dels är växtligheten mycket tät, buskarna har otaliga vassa taggar och buskarna är höga.

Som grädde på moset är marken kraftigt lutande och mycket svår att ta sig fram över.

Vi beslöt, då modellen lagt sig till ro i buskarna, att vi skulle bärga den om några dagar. Beslutet grundades på, att vädret skulle bli torrt och ingen skulle kunna se modellen, så den borde ligga säkert.

För att se exakt var modellen fanns tog jag flygfoto , så vi hade en uppfattning , vilken väg vi skulle välja.

I onsdags for vi ner till platsen utrustade med kläder och utrustning för att bärga Davids modell.

För modellflygare känns det som en hederssak att bärga en modell, som ligger bortflugen i naturen. Det känns inte bra, att lämna den och det handlar inte här om pengar, utan det handlar om den egna modellflygstoltheten !

Nåväl, David utrustade sig och begav sig försiktigt in i det gröna okända.

Relativt snabbt kunde han rapportera, att hans modell var inom synhåll. Den hade efter tisdagens hårda vind fallit från kronan av buskarna ner mot marken och hängde bara en meter upp.

Efter en stund knakade det i buskarna och en vit modell dök upp ur det gröna följt av ett glatt men svettigt ansikte.

David hade räddat sin modell.

Det fanns inga skador på modellen utan förhoppningsvis ska det räcka att ladda acken och sen flyga på nytt.

Dagen var mycket varm, men det avskräcker inte oss hängivna vår hobby, utan vi flög ett par timmar.

Jag provade Davids ”Ceres” som är en snabb F3F-modell.
Den är ganska tung och ska flygas med press genom svängarna för att hålla och om möjligt öka hastigheten.

Jag önskar, man haft en sådan modell 1975…

Vi lämnade platsen nöjda med flygning och räddningen av en ”Weasel”.

Vi ses på Hovs Hallar !

Lite bilder blev det från vår återfinnandets dag.