Naturligtvis tog jag en massa bilder, men jag kan inte presentera all utan bara en bråkdel…fast det blir ju en del.
Denna posten innehåller “Allmänt” och hembyggda motorer.
Jag kommenterar , där jag vet något, för jag vet,
att du kan mer, än vad jag kan !
Här kommer den sista skopan med bilder från Linflygträffen I Kungsbacka 2019 från mig i alla fulla fall !
Håll tillgodo !
Hembyggt
Rejält vevhus
Till höger Lars-Erik Fridström från metropolen Anderstorp.
Lars-Erik ska starta sin diesel från cirka 1947…
Lars-Erik under startförsöken
Ännu ett hemmabygge. Är det Hannes Illipes replika av en Mills ?
Hannes senaste hemmabygge.
Ordning och reda…men “grenröret”…ligger illa till vid en smäll…
Intresse, hängivenhet och kunskap = En egen byggd förbränningsmotor
Från vänster om jag förstår det rätt
tank, motor,varvräknare, tändsystem, voltmeter och 2 LiPo-celler.
The real McCoy
Lars-Eriks fina diesel.
Två modellflygintresserade bröder från Norrland tror jag …
Att fotografera en ladusvala…
…är tio gånger svårare…
…än att plåta…
…en linkontrollkärra !
En Weatherman har viss likhet med en glidflygande svala…
Ett kit från 50-talet. Jag hade ett liknande från Veron. Det var förhållandevis dyrt. Synd man inte har det kvar.
Här lite olika modeller…
En klassiker.
Jag minns min första Enyamotor. Som jag köpte 1960. En o9. som drog runt mina linkärror otaliga varv och där kubikmetrar jord passserade motorn, som ett resultat av dåliga landningar. Men den smattrade glatt vidare.
En erfaren Webra 1.5 cc. Ännu en klassiker, som fortfarande går relativt lätt att komma åt ny i kartong till bra pris.
Mycket flugen…då ser en modell ut så här.
De snyggaste linmodellerna är de som inte flygs…?
Ingvar Nilsson pustar upp sig…i sin nya hatt
.
En besökande modellflygare, som fick ett porträtt, då han
kollade min GoProkamera, som var inställd på 4 bilder i sekunden…
Fenan riktad så modellen styr ut ur cirkeln i stället för att skära in och slacka linorna.
Webra power. Jag minns min första Webra Mach 2.5… Där var ös i den.
Tornado proppar…visst jag minns och likaså Paw dieslar
från England som vi köpte hos Tomas i Värö.
Undrar om dessa dekalerna finns hos Biltema ?
Motvikt på yttervingen på en linmodell; En gammal järnfemöring eller ?
…Ove Andersson, Sveriges meste Mästare och Alf Eskilsson.
De visade sin imponerande förmåga att flyga en linkärra vid meetinget i Kungsbacka.
När man ser dessa proffs flyga, blir jag djupt imponerad. Man flyger rörelser, som jag tycker, man inte borde kunna. Men det är, för jag är en förstockad radioflygare.
Då Alf med sin Nobler dyker rakt ner mod marken för att under sista metern under bråkdelen av en sekund övergå i planflykt, då tänker jag: Hur hänger piloten med ?
Detta flygande kräver blixtsnabba reaktioner och genuin erfarenhet. Samtidigt som piloten måste bevara sitt lugn och hålla huvudet kallt.
Då Ove ska flyga, ser man han är ett fullblodsproffs på linflyg. Han har fina flygplan, han har ordning på sina grejor och han följer sina rutiner under förberedelser och flygning.
Frågan, som väl ingen kan besvara, är hur många varv Ove har snurrat i lincirkeln under ett mer än 50-årigt modellflygliv ?
Det blir några varv. Hans perceptioner och balans inte
minst måste vara skärpta maximalt, för han ska kunna
genomföra ett flygpass med den precisionen han besitter !
Ove berättade, han ska bygga en semiskala? av en Mustang P-51B, vilken var en kärra, som nödlandade i Sverige under kriget.
Vi som studerat Oves byggen, kan förvänta oss något riktigt fint, det är jag övertygad om.
Alf är en eldsjäl för linflyget och jag fick honom förra året att montera en av mina Mobius videokameror på modellen, då han flög, för att ge betraktaren en aning,
om hur det är att flyga stunt.
FIlmen la jag på YouTube och många har sett på den och bäddat in den. Klicka på länken, så kan du också kolla Alf, då han hanterar sin stuntmodel i lincirkeln.
Jag vill framhålla än en gång, att det är svårt att plåta en stuntmodell i luften, som gör rättvisa åt piloten. Därför vill jag gärna ha med något av miljön,
för att ge en bild av relationen mellan modell och
omgivning.
Jag lyckas inte alltid, men spänn fast dig i stolen, ta om det behövs ett sjösjukepiller och flyg med Alf !
Jag kommenterar inte bilderna för jag hoppas,
de ger en levande bild av de två piloterna och
deras hobby !
Min sista? post om Weatherman Speed, Kungsbacka 2019.
Jag fick en kommenar av Ingvar Nilsson med lite uppgifter om ovanstående flygare;
Hej! Jag rabblar upp namnen på Weatherman-gruppbilden.
Stående från vänster:
Göran Olsson, rutinerad speedflygare och internationellt känd, inte minst för sin allomfattande hemsida som börjar: My initials are GO Göran har kommit ända från Stockholmstrakterna
– MFK Red Baron.
Anders Hellsén, Stuntflygare (F2B) som haft en liten paus i
stuntandet men som åter är mycket aktiv inom linflyget.
MFK Snobben ligger i Blekinge
Ingemar Larsson, internationell domare i lin-combat (F2D)
bosatt i Vänersborg. När han inte är ute och reser i vida världen så kommer
han till Kungsbacka och sätter nya rekord. Flyger även Minispeed,
Semi-speed, ja det mesta som går fort…
Kaj Johansson, västeråsare som brukar synas tillsammans
med Ove Andersson
Johan Larsson, har sopat mattan de flesta combatflygare i
Norden och en massa juniormästerskap. Bor i Göteborg
numera sedan han passerat juniorstadiet. VÄnersborgs MFK
Ingvar Nilsson, jag själv, mångsysslare. Flyger även
friflyg med gummimotor och segelmodeller. Tillhör det
absoluta bottenskiktet i alla tävlingar.
Ingvar Niklasson, motorbyggare, flyger mest radio,
men flyger även sin hembyggda Mills i klass 1. Kungsbacka.
Emil Palm, lovande stuntflygare, junior bor i Lindome
K N Ä S T Å E N D E från vänster i bild:
Torbjörn Lundgren, MFK Snobben i Blekinge. Jag vet
inte mycket om Torbjörn men han är en jäkel på att tanka
– tror han flög 30 varv extra … eller kanske ännu mer
Alltså – det är väldigt retligt att om man skall flyga
9 varv och motorn stannar efter 8,5 varv…
Micke Palm, vår startramps anfader, Bor i Lindome.
Stuntflygare (F2B). Mycket aktiv
Sven-Erik Martinsson, Fjärås (ja alla pepparrötter
kommer därifrån) litet söder om Kungsbacka.
Mångsysslare som alltid är med och hjälper till.
Sven-Erik brukar fixa kaffet… vill minnas att han även kört lin-båt för jättelängesedan.
Kauko Kainulainen, AKMG Göteborg. Har flugit stunt
i många år, stor kännare av Juhani Kari som var mycket
framgångsrik Stuntflygare. Kaukko lämnar inget åt slumpen – ytterst noggrann,
vet mycket om motorers portning.
Ola Lindgren, Kungsbacka, har ett förflutet med litet
större motorer… mycket aktiv och vill gärna att vårt fält skall vara
välklippt och lägger mycket tid på att gräsklipparna fungerar.
Bästa midsommarhälsningar // Ingvar
Detta är troligtvis det sista om Weatherman Speedtävlingen. Kanske jag hittar några fler bilder jag publicerar, men den
dagen den glädjen…
Som vanligt kommenterar jag inte bilderna, eftersom jag
då skulle avslöja min monumentala okunskap om linflyg.
Jo, jag flög lina då jag var 10-16 år gammal, men om jag
skulle klara det idag ? Tja, den som lever får se.
Vad gäller gruppbilden, är jag säker på, att Ingvar Nilsson
skickar mig namnuppgifter och dessutom den officiella
resultatlistan från Weatherman Speedtävlingen i
Kungsbacka 2019.
Hoppas det kommer många nya piloter nästa år och
det har vi anledningatt hoppas på, då vi märker intresset
är stort.
Vill du veta mer om detta med linkontroll och Weatherman Speed, så kan du kontakta Ingvar Nilsson. Du kan säkert
få tag i honom via mail eller telefon.
Jag lägger inte ut andras adresser på min blogg med hänsyn
till spammarna och alla webcrawlers.
Nu får vi ge oss till tåls ett år, innan vi drar till Kungsbacka igen för att skåda Weatherman Speed” lintävling.
Ett nytt lass bilder…och jag har kanske publicerat någon av dem förut, men det får du stå ut med !
Men det kommer mera om SMOS träff i Kungsbacka, så häng på låset !
Är det en gräshoppa på stiftet ???
Inför utdelningen av diplom.
En välförtjänt vinnare : Ingemar Larsson från Vänersborg
Rekordtabell och resultat från
Kungsbacka Weatherman Speed 2019.
Som jag sade i förra posten…jag har mycket bilder som jag vill visa.
Tekniken jag oftast använder då jag plåtar rörliga föremål är 1/4000 dels sekund slutare, automatisk bländare och kontinuerlig hi-speed tagning.
Då är sannolikheten relativt stor, att några bilder passar mitt ändmål. Nackdelen är, att man får många bilder att editera. Men man lär sig genom rutin, så det går fort att sålla bort icke önskvärt.
Här kommer fler bilder, vilka beskriver de tävlande och deras flygande i Weatheman Speedtävlingen.
Jag hoppas bilderna skapar en känsla hos dig, så du kan förnimma, hur det är att flyga linkontroll.
Lasse Larsson från MFK Sländan berättade en viktig nyhet för mig i alla fall och det var att friflygarna hade fått tillstånd för sin tävling på Rinkabyfältet i slutet av Juni !
Rinkabyfältet har ju varit en nogo-zon för modellflygare under ett par år, vilket ställt till förtret för utövare
av modellflyg.
Således har SMOS varit tvungna att förlägga sina tävlingar till Bollerup, vilket har varit ömsom vin och ömsom vatten.
Rinkaby är ur alla synpunkter den optimala platsen
i södra Sverige för friflyg.
Jag förutsätter styrelsen och ordföranden i SMOS nu jobbar, så vi SMOS, kan hålla vår mästerskaps- tävling där …
Eftersom vi varit hänvisade till Bollerup, har vi varit tvungna att avvakta tills skörden är tagen i slutet av augusti. Det är den absolut sämsta tidpunkten för friflyg med hänsyn till väder. Bästa väder har vi erfarenhetsmässigt i slutet maj till slutet juli.
Så här gäller det att jobba snabbt för att få till flygning för oss på Rinkaby.
Om de moderna friflygarna får flyga, kan jag inte se att myndigheten kan neka SMOS ungdomen att få tillträde till Rinkabyfältet.
Så Bo-Eskil, nu jobbar vi hårt för en tävling i juli !
På Kungsbacka MFK:s fält anordnas traditionsenligt en
modellflygträff nu på lördag den 15. Juni av SMOS.
Det flygs OT-lina, man tävlar med Wheatherman Speed
och hembyggda och gamla modellmotorer demonstreras. Dessutom får vi vi inte glömma den sociala samvaron. En avslappnad tillställning som ger ett trevligt minne.
De sista bilderna från lördagens linflygträff kommer här.
Ingressbilden är ingen linkärra, utan en hussvala, vilken minsann är lika svår att fotografera som en kringvirvlande stuntmodell…
Kanske det finns fler jag kan publicera i mina lådor. Vidare kanske jag har med något, jag haft med på bloggen förut, men det får du stå ut med…
Det fina med denna träff i Kungsbacka är den avspända atmosfären. Här finns ingen stress, utan deltagarna tar sig tid att prata och umgås utan att påverkas av den vanliga tävlingsstressen. Den sociala samvaron mellan modellflygarna är viktig, i all synnerhet om deltagarna är stadgade till ålder.
Som jag skrivit, är den vanligaste frågan då gamla veteraner träffas: “Minns du när…” ? Sen kommer minnena och väller upp som en glasklar flod…vilket skapar långa samtal.
Det är ju det som är roligt med ett meeting. Man får med sig minnen hem att tänka på, som kanske legat i glömskans katakomber.
Flygare av OldTimer modeller gör en kulturellt viktig insats. De bevarar och använder motorer, tillbehör och modeller som är 50-75 år gamla för eftervärlden. Hade det inte funnits dessa eldsjälar, vad hade då hänt med all modellflygmaterial ?
Allt hade kastats eller förstörts. Det material som dessa veteraner och ungdomar bevarar, vårdar och använder är en del av vår historia. Historia måste vi bevara och vårda, för hur ska vi annars kunna forma vår framtid ?
Men jag medger, att de yngre av idag är tämligen historielösa.
Fast det är klart. Det är i dag viktigare att kunna fippla snabbt på sin IFåne med maniskt fladdrande fingrar, än att bygga en Nobler, om man ska vara en medlem av den stora världen.. .
Vi lite äldre kanske har lättare att koncentrera oss på ett modellflygprojekt. Vi är på ett sätt mer hängivna vår hobby, än den yngre generationen.
I dag ska allt var lättillgängligt utan några hinder. Se på en sådan sak som hur många som bygger från ritning eller som bygger en balsabyggsats ? I dag köps det mesta färdigt från fabriker, där små kinesdamer sköter limmandet för dig.
Till och med i de mest extrema tävlingsklasserna köper de tävlande sin modeller färdigbyggda. Läs till exempel om världsmästaren i skalajetflyg. En duktig ryss som sist dök upp med en MIG-29. Byggt den själv ? Han hade ett proffs- team på 22 personer med tillgång till all teknik och kunskap man kan tänka sig. Kostnad för modellen ? Flera miljoner om man skulle räkna marknadspris.
Du hittar en video nedan.
Är detta en utveckling som är önskvärd ?
Vad är alternativet ? Bygga en Getingen med en Webra 1.5 diesel ?
Då får du känslan gratis att du åstadkommit något
med dina egna händer och din egen tankeverksamhet.
Det är värt mycket det för din självkänsla !
Nog om vår hobby i detta avseendet. Åter till verkligheten med
dieselsoppa, oljiga fingrar, ricinoljedoftande kläder och
byggsatser från 50-talet.
Alltså tillbaka till linflyget i Kungsbacka.
Jag hoppas Kungsbackaklubben och SMOS fortsätter med detta meeting, då det utgör ett av fundamenten, som modellflyget i Sverige vilar på och som gör, att modellflygarna fortsatt kan hämta sin inspiration.
Vi ses nästa år i Kungsbacka, om allt är med oss !
Nu kommer lite bilder med och utan kommentar. De är inte det yppersta jag åstadkommit men varför inte publicera ?
Håll tillgodo med bilder och en video med kameran ombord på en modell och upplev lite av den aerobatik en stuntmodell genomför !
Först en video som handlar om ett mästerverk:
Då jag ser denna video tänker jag…vi kan ju drömma i alla fall, det kostar inget !
Detta är ett Nobelt flygplan…
Alf djup koncentrerad på landningen…
Ser du min kamera, som är monterad på Alfs handtag ?
Nobler, en klassiker.
Thunderbird…jag byggde en sådan 1959…
En maskin från Västfronten 1917 hade landat i Kungsbacka. Sopwith Pup
Inne i Kungsbackaklubbens bygglokal hålls traditionen vid liv.
Weatherman Speed
Klubben i Kungsbacka hyr allt av kommunen.
Hemkört
…å sen flög jag så här i stället…
Hannes förbereder sin Weatherman Speed
Ett par fötter och en stuntkärra…
Ove Andersson och Lars Helmbro…mycket erfarenhet och kunskap.
Jag är förtjust i svalors flykt lågt över mark…
…svåra att plåta, då de rör så oregelbundet…
..det är svårt att förutse deras avsikter…
…då de vänder på en femöring.
Ju-87 flugen av Ove Andersson
En nästan inverterad Nobler med min kamera på vingen.
Att en modell som denna är så vändbar i luften, beror bland annat på, att höjroder och klaff är hopmixade mekaniskt.
The final touchdown…
Här kommer min sista video från ombordkameran. Kameran monterad framåt med lite vridning mot modellens nos.
Jag förstår från mail, att mina besökare tycker om bilder.
Det glädjer mig, för jag är en fotograf, som fotograferar hellre än bra, vad gäller tekniken.
Kanske jag har lite bilduppfattning i alla fall…
Som tidigare sagt, så är det svårt att fotografera linkärror i luften. Det svåra ligger i att få med en referenspunkt, så betraktaren kan visualisera, hur modellen ligger i förhållande till marken. Det klarar jag inte alltid, men jag vet, mina betraktare har förmågan att föreställa sig situationen, så allt får ett sammanhang.
Vi är väl alla modellflygare.
Det mest spännande med meetinget var, att jag kanske skulle kunna övertyga någon av piloterna att ta med min Mobius kamera under ett par flygningar.
Jag skulle tycka det vore intressant att se, hur det egentligen ser ut från modellen och från pilotens handtag. Det var inga svårigheter att få tag i en pilot, som hade en modell, vilken kunde bära kameran. Kameran fäste jag med dubbelhäftande tejp och två remsor maskeringstejp. Det satt som berget.
Det som jag föreställde mig var det största problemet, var motorvibrationerna, vilka kunde påverka kameran. Då modellen stod på marken märktes vibrationerna, men så fort modellen började rulla, försvann problemet och resultatet blev så bra, jag kunde önska med hänsyn till kamera, fastsättning och övriga förutsättningar.
Filmerna k0mmer jag att bädda in från Youtube här på bloggen.
Ok, sitt ner och var beredd på bilder.
Här kan du se, det synnerligen enkla montaget av min Mobius på vingen
Klippta bilder från videon. Spinnern skymtar till vänster.
Kameran är riktad framåt med dragning åt vänster.
För att vara bilder klippta ur en video, anser jag de håller godkänd kvalitet.
Landning. Propellern står still. I bakgrunden håller Ove Andersson
ett vakande öga över flygningen.
Start av en Nobler
Vacker modell. Som är byggd också som RC-kärra.
Stunt
Väntan på start
Weatherman Speed modell
Domarna vid Speedtävlingen.
Modellerna passerar förbi domarna
Släppet !
Han som släpper gör nog en hypnotisk gest precis som Mandrakei seriernas värld
Japp så ser en speedmodell ut från förr i tiden.
A struggling Weatherman
Jag vet inte vem som vann, men du kan googla
på Kungsbacka Modellflygklubbs hemsida.
Högteknologisk fastsättning av kamera
På yttervingen kan man använda trimroder enligt ovan. Det sitter inget servo som drar, utan man prövar sig fram till rätt läge.
Avgasrörsarrangemanget på en stuntmodell. Du ser kröken utanför kroppen…kan tyckas skapa motstånd, men det har den fördelen att avgaserna kyls och försvinner fortare ut.
Här sitter Mobiusen fastsatt på linhandtaget för att filma handtagets rörelse i förhållande till modellen.
Lågflygning
Bild från modell in mot piloten i cirkeln.
Start
Lite aerobatik nu…
Jag fick ett mail från Ingvar Nilsson som förklarar för oss oinvigda,
vad allt handlar om.
Här är det:
Här kommer ännu en kommentar från Ingvar Nilsson om linflyg:
Hej igen! Jag har precis pratat med Alf om videoflygningen. Vi skall titta på videon tillsammans i morgon – tisdag – kväll. Tydligen var kameran såpass tung att det hade behövts mera motvikt i yttervingen. Normalt så sätter man 1 ounce (ungefär 28 gram) längst ut i yttervingens tip för att kompensera för linornas vikt. Rätt kompenserad så skall modellen flyga absolut horisontellt i planflykt i handtagets höjd (1,5 meter). Detta skall den den dessutom göra i inverterat läge / ryggläge. Utan denna vikt så kommer innervingen att hänga ner mot marken. Detta ger dels sämre linsträckning, men främst så blir modellen känsligare för blåst o vindbyar som kan ta tag under yttervingen och blåsa modellen mot piloten. Då måste man snabbt backa för att sträcka ut linorna. Om man skulle ta för mycket vikt i yttervingen så kommer yttervingen att hänga litet neråt, men linsträckningen blir avsevärt bättre i planflykt. Kommer ett vinkast så trycks yttervingen ytterligare nedåt och linsträckningen ökar.
Ja tydligen så avbröt Alf det internationella FAI-programmet för klass F2B vid fyrkantåttorna dels för att modellen inte var i riktig balans, dels för att blåsten just orsakade det jag nämnt ovan. Men dessutom gick inte motorn som den skulle. Den gick litet snålt – det är väl någon liten skit i bränsletanken – Alf flyger sina stuntmodeller och deras motorer med s.k. klassisk stuntgång. Detta fick vi tyvärr inte höra på den fina och sällsynta videon. Motorn går i ren 2-takt hela flygningen i stort sett.
Den klassiska stuntgången kallas även 4-2-4. 4 betyder fyrtakt – här går motorn “orent” och inte särskilt fort. 2 betyder tvåtakt – här går motorn rent och ger full kraft o hastighet. Sista 4:an står för snabb fyrtakt när man flyger inverterat. I ryggläge vill man gärna ha lite högre hastighet. Hur man får motorn att göra detta är en konst som i princip bara linflygare känner väl. Bakgrunden är att man vill flyga sakta i planflygning medan när man t.ex. styr rakt upp som i wingovern vill ha direkt respons hos motorn att den direkt går över i 2-takt för att ge full kraft under stigningen. När modellen är nästan som högst skall motorn gå ner i 4-takt och härigenom bromsa modellen på vägen ner mot marken.
Hur en långsamroterande propeller påverkar flygningen jämfört med en som roterar fort kan Mats förklara bättre än jag – men man kan säga att om propellern snurrar långsammare än den skulle gjort om den drevs av fartvinden så bildas det som en skiva med propellerns diameter som fungerar som just en platt skiva som bromsar. Om man skulle stanna propellern helt så bromsar den inte nämnvärt – den utgör då bara en “extra pinne” men ringa luftmotstånd.
Den klassiska stuntgången beror huvudsakligen på följande delar:
1 Motorns venturis diameter, alltså vilket undertryck som skapas där bränslet sugs ut. Här kan man prova sig fram men vi talar om säg 7,2 mm diameter. Vid 7,5 vill kanske inte motorn gå bra och vid 7,0 går motorn bra men vill inte växla mellan 4-och-2-takt.
2 Tanken, en s.k. Uniflowtank bygger man helst själv. Uniflowtanken ger samma sugmotstånd från bränslenålen oavsett om den full, halvfull eller nästan tom.
3 Tankens läge i förhållande till bränslenålens placering. Utgångsläget är alltid att tankens geometriska mittlinje skall vara på samma höjd som bränslenålen. Man kan sedan finjustera motorns gång genom att höja eller sänka tanken eller motorn. Här talar vi om att en höjning av tanken med 1 mm ger en totalskillnad mellan rättvänd och inverterad flygning ger 2 mm skillnad. Oftast är det justeringar av denna storleksordning som räcker för att motorn skall bli smäll som ett lamm men bita ifrån som gepard när det behövs.
Det är lätt att föreställa sig att detta är mycket känsligt för även det minsta lilla skrufs i tanken.
Modernare mindre känsliga system är att flyga med pipa. Man har en s.k. avstämd pipa på avgasporten. När motorn kommer upp i rätt varvtal kan man höra hur ljudet ändras och varvtalet blir stabilt när “pipan går in”. Sedan flyger man hela programmet med i princip konstant varvtal.
Ja detta var en liten kommentar om varför videon inte visar t.ex. Fyrklövern.
Som avslutning på denna kommentar vill jag förtydliga med att de flesta grenar in linstyrt modellflyg är tävlingsformer. I Stunt så har man domare som bedömer varje delmoment. Domarna placerar man normalt så de har vinden i ryggen och alltså ser alla figurer bortanför piloten. Piloten flyger figurerna så att domarna ser det som skall bedömas. Är man åskådare så skall man absolut vid lämpligt tillfälle be att få ställa sig en 5-10 meter bakom domarna – då ser man alla figurer på rätt sätt. Om – vilket är vanligt i inlandet – vindens riktning ändras under flygning – ja då har man problem. Domarna skall inte flytta sig under pågående flygning. Detta med vindens riktning är ett välkänt problem när man tävlar i Karlskoga (där man har en mycket förnämlig modellflygklubb). Typiska problem är fyrkantåttorna där man behöver all linsträckning man kan få – ändrar sig vindriktningen så kanske man måste bryta manövern för att rädd modellen.
Jaja… detta kan jag skriva mycket om. I Kungsbacka så kännetecknas modellflygfältet av sitt kustnära läge som i de flesta fall ger stabil vindriktning vilket är en förutsättning för att lära sig grunden att flyga kontrollerat.
Linflyg i denna form som Stunt kräver övning övning övning… och ibland händer det att marken kommer litet nära och emellanåt en rejäl krasch. Man börjar helst med en modell som tål detta, gärna med motor som även tål att gräva sig neråt i jorden. Glödstiftsmotorer är generellt klenare än motsvarande dieselmotorer. Om du som läser detta har en gammal dieselmotor men inte har bränsle till den – kolla om du har några linflygare i närheten – ett litet tips alltså…
Kungsbacka Modellflygklubb anordnar tillsammans med SMOS en linflygträff och kanske lika viktigt en social träff varje år vid kungsbackaklubbens fina fält.
Jag har besökt träffen under ett antal år och det har alltid varit en trevlig och uppskattad erfarenhet.
Linflyg är något som den vanlige rc- och modellflygaren i dag inte ser så ofta. Men det existerar och är på vissa orter mycket livaktigt.
Förutom meetinget kör man en tävling “Wheatherman Speed.”
Man flyger samma typ av plan där det gäller att avverka ett visst antal varv så fort som möjligt.
Till träffen dyker det oxo upp hembyggda motorer, som brukar vara tekniska mästerverk. En chans att få se mycket hembyggda motorer är på IGG-träffen på Ålleberg 16 – 17 Juni, då “Motorbyggarna” kommer dit och visar upp de åstadkommit.
Med mig hade jag Johnny Johansson, en gammal modellflygkompis från tidigt 70-tal, som återupptagit modellflygeriet.
Johnny ägde och flög förut sin egen full size Emeraude.
Jag tog som vanligt massor av bilder, förresten linflygmodeller är inte lätta att plåta i luften… Redovisar meetinget kommer jag att köra i minst 4 delar.
Jag kan lova unikt bildmaterial i form av 3 videofilmer, som jag aldrig funnit tidigare vare sig på Google eller Youtube…Vänta och se !
I denna posten bäddar jag in en video som visar från vingens ovansida in mot piloten. Intressant att se på ! Det kommer ytterliga två videofilmer tagna från modellen. Så det lönar sig att vänta.
Här kommer bilder så håll till godo !
En ganska sällsynt motor: En Komet
Tändstiftsmotor
Kolla brytarsystemet…
Weatherman Speed modell
Om jag ser rätt…Hannes modell med egenhändigt byggd motor.
Alf förbereder en flight
Kungsbacka Modellflyg Klubbs klubbhus.
Start med en stuntkärra…
…ser bra ut…
Ove Anderssons Stuka Ju 87
Sekretariatet för Weatherman Speed får se sig förbiflugna…
Ove takeoff med Ju 87
Hur många varv har Alf snurrat i cirkeln under sitt modellflygarliv ?
Till vänster Johnny Johansson till höger Lars Helmbro. Du ser det är bara unga pojkar som är här…Sveriges framtid.
Vanligaste sättet att inleda en pratstund bland veteranerna: Minns du…?
En ny lösning på problemet att justera bränslenålen utan att få sina fingrar skivade som sallad…
En nytillverkad tvåcylindrig diesel. Cylindrarna förskjutna och med dubbla vevhus.
Klart jag blev sugen på denna skönhet
Mannen i röd tröja är Ingvar Nilsson från Brämhult.
Plan vid plan….
Weatherman Speed
Till vänster Fredde, friflygare och dito Martin från Alingsåstrakten.
Nät mellan fält och depå. Inte så vanligt i Sverige men desto vanligare i exempelvis Tyskland.
Här kommer det sista inlägget från Kungsbacka 2017.
Jag kollade igenom min bildskörd från SMOS linflyg-
och motormeeting i Kungsbacka den 10. Juni.
Några bilder fann jag värda att publicera tillsammans
med två små videosnuttar.
Kanske inte alla hört, en gammal bensinmotor med
tändstift köras förut…
Om du är linflygare, utsätts du mycket sällan för
radioproblem…kanske ett skäl att förenas med de,
som snurrar runt då de flyger…
Här kommer lite bildmaterial och vi ses nästa år igen !
Ovanstående bilder från en landning. Kolla ställets något spagatliknande position på ingressbilden ovan.
Från Kungsbackaklubben stuga
Ingvar Nilsson utfärdar diplom och sammanställer prislistan
Radionostalgi. O.S Cougar, ett närmast desperat försök
att ta igen marknadsandelar från Futaba som kommit med
sin nya servoförstärkare i mitten 70-talet. Det hjälpte inte.
O.S servona knirrade lika mycket som förut. Sanwa fick ett genombrott i Sverige tack vare Bertil Beckman.
Försvann ganska snabbt efter kvalitetsbrister bl. a.
Logon Kungsbacka.
Egenbyggd tändstiftsmotor.
Det gäller att ha ordentligt skärmade tändkablar. Viktigt att skärmen är helt ansluten runt om i ändarna, annars går skärmen som en antenn, vilken sprider RF som Grimetonsändaren.
Hembyggd Mills diesel av Hannes i Kungsbacka.
Jag tänkte på en sak…om man hade glasblästrat vevhuset ?
Vi har ju bara 10 fingrar…
Heron Diesel som tillverkades på Isle of man 60-talet.
Anordningen bakom propellern är mekatroniken som styr tändimpulsen till stiftet.
Antar att impulsen styrs av ett Hall-element.
Ove Anderssons modell. Motor en Webra. Beteckningen på främre lagerhylsan “R” torde väl betyda” Rear intake”.
Lars-Eriks fina diesel.
