Per Qvarnström, en meriterad friflygare.

 

 

 

 

 

 

 

 

Första gången jag såg Pers namn var i MFN på 70-talet.

Det var då,  Lars G Olofsson var redaktör för tidningen och det betydde
mycket friflyg. Dessutom var inte Lars G rädd,  att skriva vad han tyckte,
varför det ibland osade svavel mellan raderna. Men bättre det än en
menlös brunsås.

Per tillhör  MFK Fladdermusen i Lund och denna klubb hade en
mycket innovativ logo, som väl var inspirerad av Flower-Power-eran.

Snyggt ritad i alla fall. Undrar,  om inte Per var upphovsman till den ?

De  gamla MFN,  som finns på nätet att beskåda, låt oss säga till mitten
av 80-talet ,  är en guldgruva med fakta,  för den som söker något om friflyg.

Per har mycket tävlingsmeriter i form av svenska mästerskap och han
placerade  sig som 2. vid VM i USA 1979 i klassen F1A.

Per är en hängiven och kunnig modellflygare och som sådan,
är han också aktiv inom grenen friflygande OT-modeller .

Talang är medfött, men  kunskap, och erfarenhet är inget, som ramlar
på en utan möda. Man måste vara hängiven och uthållig för
att lyckas.

Det är Per Qvarnström.

Nere på Rinkaby träffade jag Per för första gången, då Per flugit bort sin Dixie.
Tursamt nog hade han försett den med en pejlsändare och jag erbjöd
mig att åka med och vara behjälplig med pejlingen.
Det är inte lätt att pejla med en handapparat,  endast försedd med en
rundstrålande 1/4-vågsantenn.

Men efter lite irrande hittade jag Pers Dixie häckande uppe i ett träd.

Via tips av Sten Persson fick jag reda på,  att både han  och Per byggt varsin
ny Torontonian, som finns med på bilderna. Modellen flög mycket bra
och den modellen jag såg, vilket var Pers,  var en snygg produkt från
den Qvarnströmska modellflygplansfabriken..

Jag skrev denna posten inte som en devot hyllning till Per utan fastmer
som en lekmans uppskattning av begreppet “Skicklig modellflygare”.

Här kommer bilder från dels Rinkaby och dels  gamla bilder, som jag
skärmdumpat från gamla MFN på nätet. Om det gör mig till en simpel tjuv
….ja, då får ni kalla mig det, för jag gjorde det för att kunna illustrera min post
och sprida lite propaganda för det svenska modellflyget.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ovan,  svart på vitt Pers 2. plats vid VM 1979.

 

Här sitter Pers Dixie i ett träd och piper …sin pejlsignal.

Modellen hängde här  ca 3500 m från startplatsen.

Dixien var helt oskadd.

3570 m hade Pers Dixie flugit iväg. Starten till vänster och landning i
ett träd i skogskanten vid gården. Redan där kurslinjen skär de två
vägarna ungefär i mitten av bilden kunde jag höra sändarens signal.
Det är nästan 2 km. Men frekvensen 150 mHz har den egenskapen att
signalerna kan reflekteras helt slumpmässigt. Det betyder,  att en signal
som hörs 2 km från modellen,  den kan vara ohörbar 100 m från sändaren.

Dixien återbördad till piloten.

Tre av instrumenten för man ska lyckas inom friflyg:
Bra modell, kikare med pejlkompass och pejlmottagare.

Blogginnehavaren efter att ha funnit modellen.

Nu var det ju så, att marken var full av björnbärsbuskar, vars revor låg dolda i gräset.
Alltså repade jag benen och till och med tårna. Jag var ju senare  ute och letade  andra
modeller oxå, vilket gjorde,  att mina ben såg än värre ut än detta. Så enligt lagen  om allts
djevflighet fick jag en allergireaktion och fick stoppa i mig en rejäl dos Cortison under ett par
dagar. Sen blev det ok.Vad jag lärde mig ? Gå inte barbent med sandaler i skogen om du ska
leta modeller i Rinkaby !!

Sten Persson gled förbi och blev naturligtvis
intresserad av Pers Torontonian, eftersom…

…Sten också hade byggt en sådan modell…

..Sten flög inte sin, då den visserligen var färdigbyggd, men inte trimmad.

Per slutjusterar en annan av sina modeller innan start.

Team Qvarnström

Torontonian

Jag fotograferade vingspetsen för att visa Pers  hantverk.

Stabbe med dubbla fenor.

 

 Lars-Erik Fridström i väntan på start tillsammans med Per.

Innovativ logga för MFK Fladdermusen Lund.

Kontroll

Torontonian, en vacker modell.

Snart start.

Dags att ladda in lite gummipåver…

Min kamera har tydligen fokuserat på kon, men det får hänga med i alla fall.

Skulle jag vilja säga en pilot stolt över sin modell.

Per får simulera…

…en tävlingsstart…

…inför fotografen…

Men detta är en riktig bild med allvar och  inbyggd spänning…

…och här erövrar Pers Torontonian skyarna över Rinkaby
och dessutom segern i G-Int-klassen !

Man kan bara göra sitt bästa,  kanske Per säger.

Alla bilderna jag tog på Per och hans modell, tog jag under tidspress.
Jag var inte nöjd med mitt foto, men nästa gång ska jag klämma
bra bilder på Pers modell i luften !