Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade modell, som ska flyga fritt…
Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.
Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad kan få hänga med i utvecklingen.
Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.
“Löst ihoplagt. Vingarna skall riktas och en del småpyssel”
“Den otålige fransosen är grön av ilska – “Men hallå! Det är ett krig som skall skötas!!!
När blir min dödsmaskin färdig, så jag kan knäppa de fula tyskarna”
“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,, (just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.
Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”
… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.
Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky, då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.
Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang. Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var inte övertygad, förrän jag sett modellen i luften.
Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken. Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande mot den ljusa skyn.
Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden att leta modell i nu…
Stranden var helt tom på människor, så när som på en som rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel, som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.
Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med, så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat. Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med zoom-objektivet tillhanda. Men så är det.
Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars perfekta flygegenskaperna lite.
Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten. I ett sådant läge med en aerodynamisk instabilitet blir resultat en något oscillerande flygning i loopingplanet.
Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.
40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina. Ni som har behörighet, ni kan logga in på min fotosida och njuta av vyerna.
Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de trötta vågorna mot stranden.
Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.
Men trots bruset kände jag, att mina batterier blev uppladdade.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes bilder med min gamla telefon.
Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt, så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten “Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.
Häng med på mitt flanerande !
Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.
Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.
Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.
Spåren i sanden efter en landning med min modell. Huvudstället och sporrhjulet.
Vad säger du om denna startbanan ?
Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor. Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…
Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.
Märkligt att inte vattnet blandar sig…
Forcerat flyttar flitiga fötter folk fort framåt…
Det var i alla fall blåa skyar…
Bara skuggan återstår…hade du kunnat kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.
Jaha…är det en ung havsörn månntro ?
Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.
Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat av Lagan.
Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.
De enda isflaken i Laholmsbukten.
Ser du, att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?
En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan, om inte flytta berg, så i alla fall genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.
Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.
“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”
Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.
Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…
…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset. Hur kan den veta allt detta ?
Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ? Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?
En kråka. Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.
…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?
Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome vid Biggleswade i Bedfordshire.
Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller. Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs med gummimotor.
Jag tycker, man också ska lägga märke till den mycket avspända stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och utbyta erfarenheter och bli inspirerad.
Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.
Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .
Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och engelskt gemyt.
Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.
Här kommer en film, som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet. Fint fotograferat och njutbart att se.
Dröm dig bort tillbakalutad !
Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.
Ett av de vackraste planen från De Havilland. Konstruerades för 85 år sedan…
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare. Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka. Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter, gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma. För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida. Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
En snyltare…fältkråkan. En fågel som absolut inte är mesig…
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor, modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde, hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer, för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap, än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.
Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av en friflygande WACO lastseglare. Här kommer det:
WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”. som liksom hänger undertill. Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen, att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)
När man läser berättelser. om hur dessa var att flyga. så framgår det, att de trots överlast lät sig trimmas , så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan nämnvärd insats från piloten.
Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
Landställen visade sig ta i vingstöttorna! De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
Här är den utan hjul och vingstöttor.
Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”, som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat, så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.
När man köper PU-lim, skall man kolla datum, men dessutom klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.
Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Onsdag kl 1030…inget man kan påverka i flygbar riktning.. Man får gå som en gammal katt inne i värmen och fixa med sina modeller inför den nya kommande modellflyg- säsongen, som naturligtvis kommer att bli en toppsäsong !
UFO ?
Nej, vi släppte en kinesisk lykta en kväll och jag försökte plåta med felaktig kamerainställning, så bilden blev lite, som om vore det utomjordiskt…
PS
Om du applicerar lite “braständarmaterial” med tunn metalltråd
på den wellpappsbit som impregnerad med stearin utgör motorn,
så flyger din lykta trefalt längre och högre.
Detta använde jag. Jag använde 4 av de små fyrkanterna,
som jag applicerade ovanpå original tändsatsen.
Kinesiska lyktor finner du hos Teknikmagasinet.
Som jag tycker är värt att publicera. Välskrivet och intressant för alla som har intresse för aviatiken.
Här kommer det och det är en kommentar till mitt inlägg här.:
Som vanligt läckra foton från Mats!
För egen del har det gångna 2016 inneburit stora förändringar.. Jag totaltröttnade på jobbet och sa upp mig och gjorde min sista arbetsdag 8:e april. Nu skulle jag ut och geocacha, flyga såväl friflyg som linflyg, köra mina veteranmotorcyklar, ut och paddla och och och…
Nu blev det inte riktigt så – det allra bästa med detta nya liv visade sig vara, att när brevbäraren släppt av någon av de många tidskrifter jag aldrig haft tid att mer än bläddra i och lagt i stora högar för att läsa ”senare” – kommer t.ex. Oldtimer (föreningstidning för modellflygare som flyger på klassiskt vis), MC-Veteranen eller SFT (Svensk Flyghistorisk Tidskrift), så blir det en lååååång kaffestund med den pinfärska tidskriften.
Men en hel del friflyg har det blivit, jag har nu många vältrimmade modeller, även en riktig trunk för att transportera segelmodeller i. En ny ”fältlåda” för friflyg som sitter på en mes (alltså stommen till en ryggsäck) .
En långdragen förkylning har medfört, att jag är i det närmaste klar med en friflygande s.k. Cargo Glider – en WACO Hadrian CG-4A. Mats har lagt upp några foton på den tidigare i bloggen. Nu väntar jag på mer färg, så jag kan måla kroppen.
Har även haft kontakt medBoris Borotinski i Finland, en operasångare
med modellflygdille, han har en som han byggde för 40 år sedan,
som han brukar kasta ut på hanget. Den jag bygger skall kunna
startas med 50 meter lina vilket är ett oprövat sätt på denna klumpeduns. Boris säger att den är väldigt vindkänslig, kan säkert bero på den stora klumpiga kroppen, som rymmer t.ex. en Willys Jeep…
Apropå bilderna ovan – Strandskatan är en av mina favoritfåglar. Men att lyckas plåta en Kungsfiskare är ju inte vardagsmat!
Jag hade arbetskamrater som är ornitologer och jag berättade om ett Kungsfiskarbo i Lärjeån som jag och min pappa ofta satt på andra stranden och tittade på, detta var tidigt 60-tal. Jodå – denna häckningsplat s är känd men hålls litet ”hemlig” för att inte det skall bli för många störande tillfällen just där.
Och ornitologer – dessa är ett underligt släkte. Hade en arbetskamrat vars make tillhörde någon inre krets med ett personsökarsystem så dom kunde se var det var det fanns någon ovanlig pippi. Att detta system fungerar har jag hört från min kusindotter som jobbar på IKEA i på Hisingen i Göteborg. Det hör alltså till saken att på ”baksidan” av IKEA där så finns Göta Älv och på andra sidan en strand med vassruggar och ris. Hon berättade att dom hade sett att det glimmade till i vassen på andra sidan älven en solig vårdag – och visst – det smög omkring folk och tittade på just IKEA med mer eller mindre vidlyftiga kikare. Ikeapersonalen fattade inte vad som var så intressant så man tog reda på vad det var… Jo – det visade sig att en observant ornitolog tyckte sig ha hört en fågel som aldrig tidigare observerats i Sverige. Den hördes inte sällan på denna plats men riktningen var solklart IKEA men vid IKEA hördes inga ovanliga fåglar. När IKEAfolket fick höra detta fick man sig ett gott skratt – dom har problem med duvor, måsar, kajor etc på taket så man hade satt upp högtalare och från dessa kom sporadiskt och inte särskilt ofta dessa främmande fågelläten – detta skulle hålla våra vanliga inhemska fåglar borta.
På modellflygfältet i Kungsbacka brukar vi ha några Gulärlor som häckar. 2015 såg vi ingen av dem alls, 2016 har jag sett en enda individ vid ett enda tillfälle (när man kör gräsklipparen så har man några timmar på sig att upptäcka ett och annat.
Å andra sidan har jag sett sidensvansarna denna senhöst/förvinter. De har varit här vid flera tillfällen och kalasat på de sista äpplena och rönnbären.
I fredags hade vi finfint modellflygväder, men som vanligt kom annat emellan. Jag hoppades på lördagen, men fick naturligtvis en örfil av vädret.
Annars hade vi planerat att flyga på isen på en sjö öster om staden.
Som du ser på ingressbilden var det optimalt om än något tunn is.
Det snöade i dag , ett par grader kallt och gråväder. Alltså lät jag mina modeller stå i hangaren.
För trots allt går vi mot ljusare tider, vilket vi som är observanta på dagsljuset redan märker på eftermiddagen. Dagen har redan nu tänjt sig märkbart.
Dock ville jag trots vädret ut lite sent på eftermiddagen på fredagen och ta lite bilder.
Det blev en bunta. Som fick påfyllning på lördagen efter påfyllningen av snö, som förändrar landskapet och framför allt ljuset.
Jag lägger upp några bilder som skildrar Halländsk vinter i skogs- och slättbygd.
Blankis…den bästa startbanan. Varför ? Jo, marken är exakt lika hög… det gör, att du kan flyga och rita nollor i isen med vingspetsen.
De mänskliga svinen har varit framme. Fast det är förnedrande mot de fyrbenta att blanda in dem i samband
med dessa klass 3 tvåbenta grisar, som sprider skräpet, där de står och går.
Den nedåtgående solen får de vindvajade torkade blomställningarna vid sidan av vägen att lysa.
Hopp om framtiden…årets första Cumulus !
En ejderhanne ligger parkerad på en sten.
Ett fartyg som transporterar malt/korn lämnar Halmstad
Den varma luften över havet lyfter upp, tycks det för betraktaren, miljoner ton berg i luften enkelt.
Biltransportcarriern “Schelde Highway” på väg till Halmstad för att lossa 1000 VAG-bilar.
En fälthare trycker i brodden och lapar sol…se så väl han smälter in mot omgivningen.
Men han stördes av mig och…
…satte iväg
En självplågare mäter upp vägen mot Eldsberga…
Det höstsådda ger färg åt landskapet
Gässen spankulerar i skafferiet
Som sagt, cumulusen blommar den 6. januari..
Plötsligt ser jag i diket en smygande 12-taggad älgtjur…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
På taket sitter fiskmåsar på kolonn i snålblåst och snö.
Fältkråkorna lyfter ilsket upp, när människan kommer och stör deras verksamhet.
Björktrastarna provianterar i träd som bär frukter nu.
Nationalfågeln sedd bakifrån ser ut som en domare…
Koltrasten sitter och funderar över lördagen…
Herr och fru kaja filosoferar över vardagen. Kajor är till skillnad mot människan monogam.
Ser du att fru Kaja har punkfrisyr..?
Björktrasten vacker ? Dess sång vacker ? Nä inget av delarna tycker jag. Tycker den låter som en rasp man drar i en plywoodskiva
Vindkraftverken snurrar in skattesubventionerade arbetsfria pengar till ägarna. Läste i veckan att bladet på ett vindkraftverk i Sverige klöv en kungsörn på mitten…. Jaa, lite få vi allt vara beredda att offra på teknikens altare…
Halländsk kustvinter…ganska glåmigt.
Det absolut säkraste sättet att få tjuvfiskare till att tömma vattendraget.
Nära mig anlades ett fiskevatten med träden dekorerade runt om med diverse hotfulla varningar. Efter en vecka fanns garanterat
inte en fisk i sjön. Traktens unga hade genom flitigt tjuvfiske tömt
sjön, tack vare den inviterande och utmanande skyltfloran.
Så här såg det ut där i går…men det kan bli modellflygis om ett par dagar.
Denna plats, som ligger i anslutning till “The Shuttleworth Collection”
Biggleswade, som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar med fullskala historiska plan och modeller.
Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen är grandios.
Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid The Old Warden Aerodrome
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad som varit. Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Min första balsa Spirit under en av dess sista landningar.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Ny uppdatering av Ingvar Nilssons bygge av WACO Hadrian.
Ingvar skrev till mig:
Hej!
Nu fortsätter Hadrianeringen, sedan jag kommit fram till, att landställen skall fästas med magneter… Den har ju helt separata ställ på varje sida.
Ja jisses vilket bygge detta blir – undrar om det flyger, fast ett glidtal på 13:1 skall väl även en masonitskiva klara…
Lurigt med bogserlinan som sitter uppe i taket av styrhytten. För att starta den med draglina, måste jag ha ett fäste på undersidan
Jag har fått äkta celluloid från Ronald Borg, som han generöst delat med sig av.
Just styrhytten bygger jag färdigt allra sist, som arbetsplanen är i dagsläget – nu när jag har ett material till fönstren, som går att limma med kända tekniker.
Jag vet att Boris Borotiskij har en skala WACO Hadrian.
Det blir vanliga rodergångjärn i hyttens överkan, t så att den kan fällas upp för i och ur-lastning. Tar man ur sprintarna, så blir ju hela nosen lös och det går att finlira med inredningen…
På fotot syns fena V3.0 – denna här harmonierar med originalet, det kanske blir en nya stabbe likaså, för den som jag lagt dit på fotot är förvisso lätt, men det skall ju dit stöttor och några skumma krokar, kan vara roderhorn – jag får konsultera min gliderkonsult Mats Strömberg, när det är så dags för finliret, som ju gör mycket för utseendet. Det skall dit sådana krokar på sidrodret och skevarna också.
Människans längtan efter att erövra luften är stark. I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner. Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.
Det viktiga var att spänna bågen högt !
Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde dessa luftens erövrare mot andra, det var att de gav aldrig upp !
Ingvar Nilsson håller på med en friflygande version av denna kända
lastseglare.
Suffixet Hadrian, som flygplanet hade i England, kommer från den romerske kejsaren med samma namn. Kanske mest känt i England på
grund av Hadrian´s Wall.
Här kan du läsa och få lite fakta om flygplanet. Dessutom finns det gott om film på nätet, som beskriver planet och dess betydelse för möjligheten att genomföra en luftlandsättning med både personal och tyngre material.
Ingvar bygger en modell som har spännvidden 120 cm.
Jag hoppas få fler bilder på hans bygge, allt eftersom det fortskrider.
Alltid intressant att se hur ett bygge med en relativt ovanlig modell utvecklar sig.
En Waco hänger i taket och på golvet bogserkärran C-47 Dakota.
Rejäla don. Kan tänka mig båda piloterna kunde behöva hålla i ratten
under för planet påfrestande situationer. Basinstrumenten från vänster:
Hastighetsmätare, variometer, libelle och girindikator, höjdmätare och
kompass. Hjulbromsarna sitter som tåbromsar ovanpå sidoroderpedalerna.
Hela konstruktionen utstrålar enkelhet och funktionalism.
Ingvar skrev:
Här kan du se, vad jag håller på med.
Jag får anledning att återkomma till dig, när bygget är klätt och det är dags att inreda styrhytten.
Spännvidd 1,2 meter – skall nog vara lättare att hitta än den gula Slingsbyn. Bygger från en friflygritning från RCM&E i skala 1:19, som visade sig i det närmaste bortkastat arbete. Vingspetsarna felvända (uppochner), ena vinghalvan är ritad 10 mm längre än den andra. Ingen angivelse om var och hur, man skall dra upp den i luften. Kroppen har en starkt förenklad form.
Var tvungen att göra en Willys Jeep i rätt skala för att testa, så jag inte sätter någon stagning e d för tajt. Just nu letar jag efter lämplig plast att göra fönstren av framme på nosen.
Ingvar
Här en ritning med en modell försedd med elmotor, men som i övrigt är korrekt.
Ritningen och bilderna tillhandahållna av Leif Friman Trelleborg.
Kroppen med en profil på en Willysjeep, som anger hur stor kroppen behöver vara i skala.
Så här beskrivs planet i tidskriften “Flying”
“The Waco CG-4 Hadrian played a critical role in the war, landing thousands
of allied soldier behind German ines with guns and equipment. Cheap to
build and easy to fly (if not land), the CG-4 could carry a jeep or Howitzer
into battle, along with the men to operate the machines. After D-Day
, the gliders were simply abadnoned in the fields on which they had landed.|
Another wave of support came many hours later in the form of thousands of soldiers arriving on scene in gliders, American-made Waco CG-4 Hadrians and the larger British-made Airspeed Horsa models. The gliders were forced to arrive in the pre-dawn hours, since the airborne troops, who would already be on the ground, could not afford to wait many hours before re-establishing the supply of equipment and troops they would need to fight German soldiers. The prospect of a night landing in a glider into occupied territory, into fields riddled with defensive features and rocky farm fence lines, terrified pilots and soldier occupants alike. After the battle some pilots reported not being able to see anything until their craft touched ground in a near-stall.
Despite the anti-glider poles and ditches the Germans had created in larger fields across the area and the numerous and closely spaced hedgerows of the countryside, the glider invasion was a success, though, again, many of them failed to find their intended landing zones. Many gliders crashed, some with fatal results, including rough landings that dislodged heavy equipment that killed the gliders’ occupants.
The Waco gliders could carry around 15 troops, including pilots, though many were used for transporting heavy equipment, including Howitzer cannons and Jeeps.”
Nytt från Ingvar Nilssons bygge.
Ingvar skrev bland annat om en träningsdag i Gendalen och sin lastseglare.
“Hej Mats! Efter gårdagens träff i Gendalen med hela 7 deltagare avslutades
sannolikt årets trimträffar med helt fantastiskt väder. Jag har nu
en mycket välflygande Skylady II och Lasse Larsson spannn som
en katt i vintersolen. Då är det bara att vänta på Lilla Friflygcupen,
kanske blir det en post-tävling denna vinter. Skulle vara bra att
öva på start. Hörde att den som flyger utan medhjälpare och inte
har startramp kan lägga modellen i ett dike!
Jag har även nu fått snurrekroksstart demonstrerad. Jag har
tittat på dessa märkliga grunkor, men inte fattat varför det heter
snurrekrok, men nu har jag sett detta med egna ögon och det
måste se komiskt ut vid en tävling med en massa segelmodeller,
som deltagarna håller i luften i cirklar, för att när luften bär bättre
öka hastigheten och koppla loss med ett våldsamt ryck.
WACO Hadrian börjar likna något nu. Jag hade jättegammalt
papper, som jag fått av Alf Eskilsson. Detta papper, PLYSPAN, är
mycket trevligt att klä med. Fiberriktningen ligger tvärs på pappret,
vilket passade bra, så jag kunde klä yttre delarna på vingen och limma
ihop mitten därefter. Spännvidden blir 130 cm ser jag nu, när vingen
är ihoplimmad. Jag valde, att inte göra den delbar. “
Jag fick en trevlig kommentar av Ingvar om flygningarna i Gendalen,
som förtjänar en plats på min blogg.
Här kommer den:
Hej! Det är Lars Larsson som tagit bilderna. Min modell heter SKYLADY II. Avsikten med träffen var att trimflyga segelmodeller. Hade även med 2 st gummi P30 att trimma efter reparationer, men jag trassalade in mig i de alldeles för långa staglinorna till stogen (Stoge = en ställning som håller en gummimotormodell så att man utan medhjälpare kan veva in önskat antal varv i motorn) och markfästet bestående av en gammal skruvmejsel med avsvarvat skaft blev väldigt sprött i kylan och gick av. Henrik hade kommit ända bortifrån Karlstad för detta.
Gendalen – eller väderkvarnarnas dal – har en hel del möjliga naturupplevelser . Det är gott om rådjur här, om du ser ett rådjur som är litet mörkare och ett rätt mysko horn – då är det dovhjort du ser. Det lär vara rymlingar från ett hjorthägn i Koberg. Just denna vackra lördag kom först en grann råbock skuttande och några sekunder senare så kommer dovhjortar, en bock vad jag kunde se och tre utan horn.
Lasse blir väldigt glad när intresset är så stort. Just den torra luften när det är en aning minusgrader efter en kall och stjärnklar natt ger extra fördelar för trimflyg. Luften är stilla och trevlig. Finnarna brukar alltid säga att vintern är bästa tiden på året – då kan man trimflyga… Litet snö på marken minskar skaderisken om man landar på s.k. stubbåker.
Lektion 1 i trimflygning på vintern: Blås inte bort snön! Den skall borstas bort med en pensel. Jag blåste givetvis bort snön från timern varvid Lasse kastade sig fram och vred upp den med orden ”Blås ALDRIG. Nu har du blåst in fuktig utandningsluft i den kalla timern som är av metall och då blir det is i den direkt. Snö skall man borsta bort.”
Ja så försvann vintern i ett nafs… om det blir en riktig vinter så kan vi flyga på Hullsjön som ligger sydost om Trollhättan. Hullsjön har stora vassruggar längs sidorna och är ett naturreservat. Längs den västra stranden finns en grävd kanal som man kan läsa mer om på fornsök, Riksantikvarieämbetets förnämliga kartverk med mycket hög detaljåtergivning. Den är bara någr a meter djup sägs det och fryser ganska snabbt.
Att flyga över sjöis är litet speciellt, finns det ingen snö är det halt som en skridskobana, är det nysnö så kan modellerna gömma sig under snötäcket. Det lär även förekomma en sorts termik. Att veva upp en gummimotor på sjöis kräver isskruvar, sådana som man har när man klättrar på stora istappar. Segelmodeller är väldigt tacksamt på sjöis eftersom bortsett från halka är väldigt lättsprunget och inget man kan springa på om man springer baklänges med ögonen fixerade på modellen 50 eller 100 meter beroende på klass.
…eller varför får man tandvärk bara på en fredagskväll…
På bilden okänd stackare med tandvärk…
Har ni tänkt på, att tvekampen mot en värkande tand är som ett fältslag med motanfall, tillbakaryckningar och insättande av olika vapen ?
Jag hade haft lite ilningar i en kindtand, som var försedd med en porslinskrona, under
tio dagars tid.
Inga problem tänkte jag, jag ringer min tandläkare på måndag, så får han fixa den. Men kl 1630 förr fredag eftermiddagen efter vår middag slog blixten ner. En tandvärk knöt sitt ovillkorliga, knakande järnband om min högra käkhalva. Det gjorde kvalificerat ont, både i över- som i underkäken.
Jag har lyckligtvis bara haft tandvärk en gång i mitt liv och det var 25 år sen,
så det är kanske läge att betala den upplupna traumaräkningen för tänderna nu… Om jag ska försöka bedöma smärtan på en 10-gradig skala var det 9.5, för 10 kan man aldrig få, det är reserverat för världsmästaren i tandvärk.
Det fanns ingen pardon denna fredagskväll Vad gör jag för att lindra spänningen av järnbandet ? Tja en fredag..optionerna är inte många, utan man får taga vad man haver. Jag hade Treo och starkare värkpiller, som jag använder för min förstörda rygg.
Kapitulera och låtsas jag ligger på en badstrand och läser en bra bok….nä,
det vore en omöjlighet.
Naturligtvis tog jag två Treo och satte mig en fåtölj i en yogaliknande ställning i hoppet att smärtan skulle sjunka ner till en nivå, som jag kunde stå ut med. Bara jag hörde ljudet av klicket i mina fjärrstyrda strömbrytare, var det som att få en 8 tums spik
nerkörd i en av rotkanalerna. Om man inte blir hjälpt, vad gör man ? Ingen jourtandläkare förrän på lördag. Åka till akuten lasarettet ? Då sitter det säkert 50 man i kö före mig, så det är bara att
glömma. Treo hjälpte inte det minsta , mer än att det började att susa i päran. Alltså tog jag
till mitt tyngsta artilleriet som var tillgängligt och intog dubbel dos ,vilket är halva
maxdosen för en dag.
Gode Gud tänkte jag, dämpa min värk och jag lovar bli en snäll människa !!.
Efter 40 minuter märkte jag, att jag somnat till i min goa fåtölj. Klockan hade blivit 1930.
Kan jag somna i en fåtölj, kan jag somna i min säng, men lägga sig 1930….inga problem,
fråga mig. Jag lyckades inta en kroppställning värdig en kinesisk gymnast där
smärtan inte kändes som något terminalt läge…
Sov till morgonen och 0800 satt jag hos tandläkaren i stolen med härligt pulserande värk. Röntgades fram och baklänges och för en gångs skull önskade jag, det fanns ett fel att finna… men ack nej, det syntes inget på bilderna och det kändes inget, då den gode tandläkaren knackade på mina tänder.
Det är ju så, att man kan ju inte på måfå börja borra i käften bland kronorna, utan man måste ha ett hyfsat begrepp, om var den onde sitter i gapet på mig.
Eter ytterligare 3 dagas pulserande värk, som höll på att driva mig till ättestupan, visste jag vem i käken uschlingen var. Jag kom på det, då jag promenerade vid Lagaoset då jag andades in kraftigt efter en klättring i dynerna. Ja du vet latent tandvärk och iskall luft rakt på en värkande tand…..resultatet är omedelbart och tveklöst. Djävulsk värk och återigen kändes det, som ett spännband satt runt käken på mig.
Nytt telefonsamtal till tandläkaren, som tursamt nog hade en tid ledig på eftermiddagen. Jag sa till min tandläkare, att jag kan komma klockan 0300 på natten om det är så. Ny röntgen, men inget, noll, nada. Beslutet blev att borra upp kronan för att komma åt att rensa rötterna, eller som det heter en rotbehandling. Nu är det så, att att en porslinskrona får stadga av rostfritt längst in, så det skulle han också ta sig igenom. Det var inga problem, även om det gnistrade runt borret, som om jag satt med ett tomtebloss i gapet…
Ja sen blev det det vanliga köret med nålar och filar i rotkanalerna och avslutades med med en rejäl borrning ner i rotkanalen för att att den skulle bli glatt och fint, som tandläkaren sa. Eftersom jag var bedövad, kände jag inte ett skvatt och jag var i sjunde himlen nu utan smärta. Jag fick en ny tid den 20 december och…..en liten diskret påminnelse av min tanddoktor att: ”Det kan bli lite värk, då bedövningen släpper”…Jag tänkte inte så mycket på det utan tog mig hem.
Klockan 1630 släppte bedövningen och smärtans dammluckor öppnades på fullständigt vid gavel igen. Det gjorde lika ont som under första dagen med 9.5 smärtnivån.
Nu låg den på 9.75.
Men jag visste, den skulle avta inom 3-4 timmar, då tandläkaren lagt jod och kalk i rotspetsarna för att sjå ihjäl , vad som kan finnas levande där , men som inte ska vara där. Men inte tänkte jag sitta och lida i 4 timmar, vis som jag blivit av en synnerligen smärtfylld genomliden värkattack.
Nä, jag tog ett par starka värktabletter vilket är 1/3 dagsdos, satte mig ner i fåtöljen och kontemplerade inväntande smärtornas förlösning. Som smög på mig omärklig, ty jag somnade den bedövades sömn. Visst jag stapplade i säng kl 2000, somnade omedelbart och vaknade 0800 nästa dag utan någon värk nästan.
Så hans behandling av denna stygga tand hade lyckats och jag kunde åter leva ett normalt liv. Jag tycker synd om alla , som är drabbade av tandvärk.. För man kan ju inte åtgärda något själv i stort sett.
Inte tar man fram en polygriptång och drar ut själv…men jag tror det finns människor av rätta virket som gör det själv, då man nått en lämplig desperationsnivå… !
Och du, gå till tandläkaren i god tid. För som det heter i visan:
“Det blir alltid värre fram mot natten”…
Nu har ju inte sista veckan bara varit bedrövlighet och onda tänder.
Nej, jag var inne och opererade in en ny lins i mitt högra öga.
Som jag skrev , upplever jag förbättringen som helt makalös. Det är nu 5 dagar
sen och jag ser med den fixade linsen oerhört bra och skarpt. Nu vänta jag
på vänstra ögats renovering den 29 dennes.
Sen säger jag bara: ”look on the bright side of life and keep a smile on your face” !
…som jag hoppas ger en bild av verksamheten vid tävlingen. Som jag tidigare skrivit, var det blåsigt och kallt, vilket naturligtvis påverkade antalet deltagare.
Ni ska veta, att det var inte heller lätt att fotografera modellerna, som i vinden försvann “in a jiffy”.
Men icke desto mindre, så genomfördes tävlingen med glatt humör och med social samvaro, vilket gjorde, att vi kunde åka hem inspirerade, väl genomblåsta och med tanke på dagens aktiviteter var vi garanterade god nattsömn.
Lite bilder som inte kräver så mycket förklaringar. Och som vanligt vill
vill jag framhålla, att jag är dålig på namn på modeller och klasser, men
ni har i varje fall prislistan att tillgå.
Vi ses vid Stibners Memorial till våren !
Det gäller att ha ordning på startlinorna…
Lasse med sin Skylady
Andrea ska släppa Lasses modell.
Sådär !!
Linan trasslade in sig vid kopplingen
Freddys Carioca
Ingvar ser klurig ut…innan start med sin modell i klass P 30
Mylar eller…?
Dags veva in gummipower…
…nu gäller det Ingvar !
…rakt och fint…
…nu vertikalt tills den stallar…
…tar fart och gör en looping…
…och sen blir det…
…att sikta på marken…
Stig släpper…
Freddys Carioca
Är detta Martins modell ? Någon som ge mig info ?
Lars-Erik jobbar med sin Webra 1.5 cc…
Björn Källman
Lars Karlsson Västervik med eldriven modell i klass F1S
Allt är lätt…med elektricitet…
fusening påbörjad
Lars modell fusar perfekt.
Perfekt fuesening med modellen i kontrollerat läge hela tiden.
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Ingvars synnerligen välfyllda bil.
Lars- Erik Fridström Anderstorp
Ordföranden för SMOS, Bo-Eskil sitter och njuter i solen…
Just kopplat.
Kom igen nu, säger Freddy…
Tre samtalande gentlemän.
Från vänster Bo-Eskil ordförande i SMOS , Nils-Åke Linusson 87 år ung från Lidköping
som jag såg hade varit med på “Ålleberg Open 2004 ” i rc-segel. ..och längst till höger
Stig Sjöstedt Lidköping.
Pickaboo, säger Lasse Karlsson.
Ännu en kopplingsovillig modell, beroende på hård vind…
Men som vanligt var det en illusion. I form av en trädrot.
