…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.
En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått satt in en ny lins har
varit nere hos firman, för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.
Problemet var, att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.
Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.
Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisionsarbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.
Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett kameratest.
Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen ner till stranden och flög ett par
vändor.
Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju garanterat turbulent i luften.
Men jag ger mig inte, utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.
Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.
Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.
Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera, att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den ny !
Härligt.
Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min Mobius, som alltid är med.
I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera, långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.
Häng med om du har lust och orkar !
Släpp…
Fly baby, fly !
Ensam pilot i diset och dimman.
Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.
Landning
Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.
Beware of the hun in the sun…
The galloping Blue Phoenix.
Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.
Detta är det verkliga Lagaoset.
Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.
Jag antog, att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns, vilka prövade lyckan…
Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.
Vad blänger han på ?
Strandens förträade hare…
Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.
Jo…det kommer en vår !
En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…
Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?
Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?
Jag säger inte ett ord !
Det ängsliga onda ögat…
Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.
En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !
Strandinspektör av 1. klassen.
En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.
Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…
…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?
