Är vi ute och flyger , händer mycket annat, som inte har direkt med flygning att göra. Det händer saker i naturen, förbipasserande stannar och frågar om vår hobby, vilket gör, att vår närvaro präglas av dynamik.
Det är inget statiskt eller stillastående tv- eller Ifåneliv, utan saker
sker i verkligheten.
I söndags i det härliga höstvädret hade vi många passerande,
som ville ha information om, hur man flyger dels skärm och hur man
kan flyga ett flygplan utan motor…
Jag tycker det är fantastisk roligt att få förklara undret “flygning” för
passerande och försöka tala om, varför man så lätt blir fångad av
just begreppet “Flygning”.
Så varje passerande betraktar jag, som varande en potentiell
modell- eller skärmflygare.
Ett fåtal bilder har jag över “OffTopic” ämnen, som jag tänkte,
jag kunde redovisa.
Se vad som händer utanför hangflygvärlden vid Hovs Hallar !
Översta bilden visar förresten några sångsvanar sträckande förbi.
Sångsvanarna har ökat markant, medan knölsvanen har minskat.
En annan iakttagelse är, att grågässen kraftig ökat sin population
och tack och lov, att kanadagässen har minskat.
Denna motorseglaren, tror jag, hör hemma i Torekov. Om det är den jag sett under flera år,
kan jag säga att den är en pärla. Byggd i trä, både i skrov och stående rigg. Riggad med klyvare,
fock som båda kan rullas upp på förstagen och gaffelstor. Undrar hur detta skeppet klassificeras ?
Finns säkert någon som vet. Undrar hur hon seglar egentligen ? Stora utrymmen ombord och hon
borde vara en bra sjöbåt. Jag tycker om den i alla fulla fall. Fast kanske jag skulle föredragit att
ha den riggad som en galeas med stormast och mesanmast. Proportionerna kanske
hade varit lite vackrare då…?
Min depå med trogna Spiriten och min nya F3F-modell.
Sämre depåer och vyer har jag upplevt !
Duvhöken var engagerad i ett våldsamt slagsmål med kråkorna på hanget. Jag har aldrig förr sett en duvhök här. Den havsörn vi observerat här under
flera år, har jag inte sett på 10 månader. Det var en ung havsörn, som ofta
kom flygande från Kattvikshållet och vidare mot Hallands Väderö. Vidare
har jag inte sett någon berguv de sista två åren. Vi hade en häckande berguv
nedanför kanten i en spricka/hålighet i berget under flera år.
Lars Agnas. Duktig pilot som utstrålar förtroende och lugn.
Mobius. Enkelt. Tre varv tejp, så sitter den där.
Kravatt på skärmen…
Högre än så här kommer inte solen mitt på dagen…konstiga färger , men det blir så med detta ljuset.
En Hallberg-Rassy med lösfotad stor, som vevas in i masten, då man revar .
Detta fartyget har legat på svaj i minst en vecka i väntan på frakt. Om inte annat så är fartyget en bra vindriktningsvisare.
Hamnområdet i Halmstad som till höger domineras av RetLogs stora magasin. RetLog ett dotterbolag till Biltema. Halmstad är huvudimporthamnen för feederbåtarna
från kontinenten med sina laster av containers fulla med kinesgods avsett för Biltema. De
stora byggnaderna till vänster är Swedish Malt, ett mycket solitt företag.
Ett bulkfartyg på väg att angöra Halmstad och då gående i ca 2-3 knop, detta för att spara bränsle och spara kajhyra. Ni kan se att på styrbords sida hänger lotslejdaren riggad och klar, så hon kan ta lots vid angörings-
bojen.
Fredagen var en härlig dag med solsken och minus 5 grader.
Vinden ostlig omkring 5-7 m/sek. En högtrycksdag av högsta dignitet.
Ingen vind som passar hangflygning dock, eller som fick mig ut
medförande någon annan eldriven modell.
Det fick bli en sväng i naturen upp till Torvsjön för att strosa runt slingan där. Den är 8 km och mycket fin att gå.
På vägen dit såg jag några dovhjortar beta på en av de platser, där man brukar finna djuren.
I Stjärnarp finns sedan länge ett större hjorthägn, varifrån många djur har rymt, vilka senare har etablerat sig på olika platser, där djuren finner
biotopen vara lämplig. Där jag jagar, finns det nu gott om frilevande hjortar och populationen ökar stadigt.
På Torvsjön var det blankis. Jag tänkte, att om isen håller en människa,
då kunde man ju…och frågan besvarades nästan omedelbart med ett ja,
av de åkare som på sina långfärdsskridskor med lugna skär svepte förbi
på den inbjudande isen.
Förhållandena var antagligen ideala för denna motion. Jag har själv åkt med denna typ av skridskor några gånger och det är en härlig upplevelse av fart och förbiilande natur.
Om ni ser en person med stavar eller ispikar åkande i lugnt men vägvinnande
tempo på isen, tar de sig fram troligtvis utrustade med långfärdsskridskor.
Hur tjock isen var ? Ingen aning för jag mätte aldrig, men eftersom skridskoåkarna var aktiva, bör den ha varit över 5 cm, vilket väl är minimitjocklek för sötvattensis.
Det det ska bli rejält kallt ytterligare i alla fall 10 dagar .
Vi kan räkna med en tillväxt av istäckets tjocklekpå ca 1.5 cm per dygn .
Då kan jag flyga med mina modeller på isen om två dygn, utan risk att behöva
uppleva det jag upplevde med min Sparky förra vintern…
En familj, som liksom jag stod på stranden och var avundsjuka på skridskoåkaren,
kom jag i samspråk med och under vårt samtal framkom det, att de skulle köpa en hund,
som ersättning för den de hade haft, vilken de på grund av hundens sjukdom varit
tvungna att ta bort.
Jag fick ju chansen att prata mig varm för en mops naturligtvis och jag tror,
jag fick de intresserade. De skulle i alla fall kontakta en uppfödare i södra Sverige.
Mitt starkaste argument som gjorde intryck var nog att:
Har ni en mops, har ni aldrig tråkigt, för mopsen är en hejdlös glädjespridare utan broms !
Som sagt, några bilder utan större ordning blev det, så om ni vill så häng på !
En ejderhane i praktfull dräkt…fotoavstånd 50 meter.
En feederbåt väntar på att anlöpa kaj, liggande på svaj vid Halmstad Redd.
Denna meningen innehöll lite fackuttryck. Låt mig förklara:
Feederbåt är ett fartyg som transporter enhetslast i form av container, tankar eller flak, som kan lastas i ett fartyg byggt för containers. Feederbåtar kommer till exempel från Hamburg
där de fått last, som tidigare lossats av stora containerfartyg från exempelvis Asien, för att gå
sina fasta turer upp till Skandinavien och Östersjön.
Att anlöpa är ett begrepp som betyder att fartyget går till kaj.
På engelska blir det: to birth.
Ligga på svaj gör man genom att lägga ut en ankare i fören, så båten ligger och “svajar”
i vinden under det att, man väntar för att få komma till kaj.
Halmstad Redd är den anvisade plats, där fartyg i väntan på lossning/lastning avvaktar .
Att angöra Halmstad Hamn innebär pro forma, att man kommit till “Halmstad Angöring”, vilket är en boj 2.5 sjömil från Halmstad Fyr.
Fastän bara 3 sjömil ut, kan du erfara horisontens och jordens krökning.
Torvsjön – Blankis -Smaskis !
Då jag var yngre…åkte jag och många med mig mycket skridskor just här.
Platsen var populär, då isen snabbt lade sig vid kyla.
En dovhjortsget håller koll på mig, där jag stod vid en gärdsgård 150 m bort.
En liten flock dovhjortar…
…övervakade av den kapitala bocken med den stora hornkronan.
Har ni märkt hur dofterna från ett rinnande vattendrag som denna ån kan variera ? På sommaren känner man en rik nästan sötaktig doft från det humusrika vattnet, medan man på vintern erfar en tillbakahållen doft av en kall jordkällare…Ovan Fylleån
vid Simlångsdalen, vilket är en säker observationsplats för en riktig dare-devil,
det vill säga strömstaren.
På Torvsjön har en räv spatserat i snön, packat den under
trampdynorna. Sen snön försvunnit, finns fotspåren starkt
framträdanden kvar i det starka motljuset.
Några knölsvanar kom resande skapande ett ljud då luften passerade
deras vingpennor, som påminner om ljudet från 5 celli. Som mina läsare
vet är “Celli” pluralis av Cello vilken i sin tur är ett klassiskt stråkinstrument. Jag tycker knölsvanarna har minskat och sångsvanarna har brett ut sig…
En man med långfärdsskridskor kom förbi
dansande en vals på det hala underlaget…
…och här är han på väg att dansa omkull i en piruett…
…men han var snart igång igen. Här kan ni se, hur just denna typen av skridskor ser ut.
Längre skenor och kort avstånd mellan hålfot och skena,
troligtvis för det ska vara bekvämt…
De avslöjande spåren från en skridskoåkare manifesteras i blankisen…
Har ni funderat på fysiken och mekaniken, varför det går framåt,
då man åker skridskor ? Just det, det är inte så enkelt, som det ser ut,
utan det är en sammansatt ganska avancerad fysisk/mekanisk rörelse.
Försök konstruera en robot som kan åka långfärdsskridsko …
Jag slutade mitt arbete, då jag var 62. Vi hade möjlighet att slippa de tre sista åren, om vi nöjde oss med 90% av vår lön.
Inte en sekund tvekade jag.
Nu har det gått 7 år och jag märker, att då man besöker jobbet är
min tanke, vid mötet med gamla jobbarkompisar :
“De har ju blivit gamla”…
Precis samma tanke som de jag möter tänker:
” Som han har åldrats”….
Men så är det, för har du något bättre alternativ till att leva och
åldras?
Ju mer tiden går och nya människor anställs på min före
detta arbetsplats, desto mer som en främmande fågel,
känner jag mig. Vilket inte är konstigt, för vi saknar gemensamma
erfarenheter och upplevelser.
Mina pensionerade arbetskamrater , som är ungefär min ålder,
bekräftar att de upplever samma känsla.
Tror att de flesta märker detta.
Men, det kan jag leva med utan bekymmer, därför jag har lyckan,
att kunna fylla mitt liv med upplevelser. Alltså, jag sitter inte och
väntar på, att något ska hända, eller att n å g o t knackar på min dörr.
Jag vill vara bland och ta del av skeendet.
Allt hänger på, att man har en hälsa, som tillåter, det man vill.
Nåväl, jag hittade lite bilder från min tid i hamnen, som kanske kan ge en vision, hur det är, till exempel, att hantera en kran, som
väger 370 ton.
Senare på söndagen hade jag ett flygfotoärende öster om stan
och naturligtvis träffar jag intressanta och roliga människor.
Människor som bor på landet och umgås i och med naturen,
de har ett helt annat sätt än en tv-, dator- eller iphånberoende
stadsbo att förhålla sig till verkligheten.
De är mycket mer frigjorda och mer oberoende och självständiga
än den så kallade moderna stadsmänniskan .
Fick ett tips att åka till “Sagolandet” en bit från Lidhult. Där är
vackert och då man stod på toppen av “Hunnsberget”, hade man
en milsvid utsikt.
Sju kyrktorn kan man se.
Ja det är bara ett tips , för det är värt ett besök. Om ni skulle
fara till Hunnsberget så stanna till, just innan ni kommer fram,
när ni är mitt på den stora mossen.
Gå mot norr (åt höger) 50 m och ströva runt, ett sen många år nerlagt hemman och fundera över de människornas liv och villkor, som levde och fick sin bärgning här.
Här lite bilder från hamnen och bygden en halvgrå söndag.
Kran 2. Numera museikran stående vid före detta Tullhuset.
Hoppas den kommer att underhållas i framtiden, med tanke på alla
pengar, som las ner under dess renovering. Som ni ser, kan man inte
“vippa” med kranarmen. Det löste man genom, att man”åkte” med
kranen åt något håll på kranspåret, då man önskade en långskepps
rörelse på hivet.
Då man förr lossade exempelvis kalksten eller tackjärn använde man en “Bask” dit man för hand plockade godset innan kranen körde iland det.
Denna basken är säkert 75-90 år gammal minst.
En bild med kran 2 från ca 1920-1930 lossande bulkmaterial, från steambåten “Monika”.
Vid lastrumsöppningen står luckebasen som dirigerar kranmannen.
Om du ser på den elektroniska utrustningen på fartyget, ser ni att den har
inte mycket mer än lamporna. Ingen radar, ingen VHF, ingen satnav, ingen
satellittelefon, ingen gyrostabbad satmottagare, ja det finns inte ens
en radiopejl ombord, utan man navigerade med landmärken, farledsutprickningar,
sextant och kanske mest kompass och död räkning.
Nedanstående bilder visar två andra namn hon hade.
S/S Tord
S/S Masen
Jag blev ju nyfiken på fartyget, som finns längst upp och heter Monika. Så jag började googla och hittade dels bilderna, men framför allt dess historia.
Hon byggdes 1907 av W Harkess & Sons i Middlesborough England
för Rederi AB Rex. Hon var på 2400 tons DW och hade 820 hk maskineri.
Hon döptes till “Tord”. 1915 minsprängdes fartyget utanför Folkstone. Fartyget klarade sig genom hon flöt på virkeslasten och blev tagen till Blyth för reparation. 1917 såldes hon till AB Transatlantic, Göteborg och döptes till S/S Fagern. 1920 såldes hon till Afrikanska Ångfartygsrederiet i Göteborg . 1921 såld till AB Tempus Göteborg och döptes till Monika. 1932 Såld till AB Sjöstjärnan och omdöpt till S/S Masen. 1950 såld till Rederi AB Beku och döpt till S/S Malevik. 1958 Såld till Grekland och döpt till S/S George Kathreptis. 1959 Upphuggen i Perama.
Men, vad som är intressant, är att en av våra största författare, Harry
Martinson, gick som eldare på detta fartyg just efter Första Världskrigets slut. Alltså det var ombord på S/S Monika han arbetade, som på översta bilden
lossar i Halmstad. Jag ska försöka datera bilden, för tänk om Harry Martinsson var ombord ? Läs hans böcker “Kap Farväl” eller “Resor utan mål” av honom,
så får ni en inblick i sjömanslivet och de miljöer, han mötte i hamnarna.
De böckerna bygger till stor del på Harrys erfarenheter från S/S Monika.
I dag ser kranarna något annorlunda ut. Man använder det som kallas “Lasthanterare”, vilket väl är ganska självklart,
för vad ska man hantera om inte last ? Hydrauldrivna maskiner som är minst
dubbelt så snabba som en konventionell linkran. Dessutom går armen med
lasten direkt dit man vill. Inget som svänger och slänger.Maskinerna kan
programmeras, att i stort sett självständigt lossa ett fartyg med bulklast.
Här ser dessa kranarna ut som två långhalsade urtidsdjur…
Hamnens två Liebherrkranar. Kan var ett bra val för en mindre hamn, som måste vara anpassbar för olika godsslag.
Två lasthanterare fyller ett fartyg med virke fortare än du tror…
Hur det går till ? 2-4 truckar kör fram det virket, vilket luckbasen via radio beställt.
Luckbasen har den viktigaste funktionen eftersom han ska se till att
de paket som tas ombord passar in i mönstret av virke.
Det kräver fantasi, kreativt tänkande, improvisationsförmåga och planering.
Framför gäller det att hålla huvudet kallt i den mycket intensiva stressen. Landfolket snärjer virket med ändlösa terylensling och hänger
det på kranens krokar. Kranen kör ombord, ställer paketen där luckebasen vill, trycker på en knapp varvid krokarna släpper slingen.
Klart.
Här är lasthanteraren försedd med en grip för massaved.
Liebherrkranar i hamnen utrustade med Brommaok, som används för containerhantering 20-30-40-fotsburkar.
Brommaoket är världens mest sålda containerspreader.
Till vänster verktyget som lasthanterare använder vid virkeslastning. Till höger en skopa för bulklast.
Här heter fortfarande stuveriet i Halmstad, Halmstad Hamn och Stuveri.
Nu är det döpt till det meningslösa och intetsägande Hallands hamnar…
Under en Liebherrkran är det alltid Hjulafton…
En polyp.
Alltså ett redskap som är döpt efter det månghövdade monstret. Denna polypen avsedd för lasthanterare och drivs via hydraulik.
En ny polypgrip justeras till på verkstaden.
Här får du ett begrepp om storleken av redskapet
jämfört med Micke på verkstaden.
Redskapet drivs elektriskt/hydrauliskt.
Ni ser att polypens skänklar passar noga tillsammans.
Här åker en 20 fots container ombord. Ett fartygs förmåga att lasta containers mäts i TEU , vilket betyder Twenty-foot Equivalent Unit. Alltså 20 fots ekvivalenter.
Världens för närvarande största containercarrier är MSC Oscar. Fartyget kan lasta nästan 20000 TEU !
På väg upp…min näst sista arbetsdag.
Det är högre än du tror…
En av informationsdisplayerna.
Lite utsikt från förarplatsen.
En förare av en containerkran ska sätta containern med en precision på +- 5 cm !
Jag är full av beundran, av de duktiga kranförarna som finns i hamnen.
Om jag ska vara elak, vilket jag är, så vill jag säga, att det krävs mer motorik
att köra container i 15 sekundmeters vind, än att landa en jumbojet i samma vindstyrka.
Man ska betänka, att eftersom lasten hänger i wires, måste kranmannen i sin hjärna ligga före i input till kranen, för det ska bli rätt i nuet.
Du kontrollerar inte bara kranen med två joysticks fullbestyckade
med funktioner, även dina fötter är engagerade i att rotera containeroket
eller som det heter spreadern.
Blocket hänger längst ner i två wires och är anslutet till kranen
med en el- och signalkabel. Längst ner finns krankroken,
vilken är roterbar via en golvpedal.
Videon heter: “Container laden und laschen auf einem Frachter”.
Ett förtydligande; “Laschen” är ett förtyskat engelskt ord, som heter “Lashing,” vilket på svenska betyder, att man surrar fast lasten, Det sker här med spännare och armar av stål, så burkarna står still.
En äldre polyp som har fått haveri på en lyftwire. Det finns 4 wires till polypen. 2 är fasta i polypen och 2 går till linhjulen som manövrerar klorna och som man lyfter med.
Pågående lastning av bilfragment.
Biltema bygger lager på 75000 kvadratmeter…det är 15 tunnland…
Där få säkert plats mycket eltejp och många Yosemitecyklar…
Jag var tvungen att kolla, om de fått det rakt…
Hunnsberget utanför Lidhult.
Jag fick syn på denna sent födda kalven. Den stod skild från de andra vid en sankmark och vågade inte flytta på sig.
