Lämna närheten till havet ?

Aldrig !

 

 

 

Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.

Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett privilegium.

Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än skådade, det är för mig en omöjlighet.

Att man får en känsla för vyerna,  där man bott och växt upp, det
är något som tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.

Får jag promenera längs stranden,  då blir jag och  det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.

Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga som en grund,  för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.

För den som inte är född vid havet,  låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en kust är det  naturlig  realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.

Nåväl,  vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt strandpromenadväder .

Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men då vi har ett högtrycksläge,  så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig vind.

Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande, tog det gott 2 timmar.

Kameran är alltid med  som  min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.

Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !

För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.

Det blir tredje gången,  jag hittar ett sådant föremål…

Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !

Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?

Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.

Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av  Aspergers Syndrom .

…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens,  då jag gick förbi…
men han är ofarlig,  för han är helt enkelt genuint  dum i skallen.

En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?

Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.

Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…

…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…

Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…

…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad

…när jag inte ville betala,  vände han sin sämsta sida mot mig.

Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.

Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.

På stranden fann jag en just ilandkommen ballong,  som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?

Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem,  Holland.

Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige,  firar olika
händelser med ballonger.

Ballongen hade flugit 1000 km minst.

 

Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna  färger nu.