Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

SMOS HÖSTTÄVLING FÖR FRIFLYGANDE OLDTIMER MODELLER

 

 

 

Ett glädjens budskap för alla flygentusiaster.

Hösttävlingen för friflygande OT-modeller genomförs i Gendalen.

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag fick ett mail från en av redaktörerna på vår tidning enligt nedan:

SMOS HÖSTTÄVLING 2016-10-15

 

 

 

 

Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer  kommer
att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar
vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras
med den årliga HÖSTMAXEN.

Tid och plats:                  Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.

Startavgift:                     100 kr plus 20 kr per extraklass.

Klasser:                            Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.

Kontakt:                           Lars Larsson 0709-400482.  Martin Larsson 0709-347573.

E-Post:                              ffservice@swipnet.se

Anmälan senast:             2016-10-09

Ange ert mobilnummer vid kontakt, så ni vid behov är nåbara.

Vi ses !

 

Jag tar med min nya pejlram, så vi kan leta upp bortflugna modeller utrustade med beacon.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

EN AV MINA PERSONLIGA FAVORITER PÅ HANGET ÄR…

 

 

 

 

…min Arrow som inhandlats hos Staufenbiel.

3-arrow-fkopiera

Jag har ägt 3 Arrows,  eller som den heter hos Valenta,   Fredy.

Det första som attraherade mig,  var modellens utseende. Den såg ut att
kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt,  vilket  skapade en känsla
av Vitesse, som vi säger på franska…

Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.

Spännvidd 155 cm, profil en  Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp
och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.

Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad
vid Laholmsbukten.

Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg
och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.

Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip
flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.

Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten
är för stark vid
kanten.

Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek,
vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga
med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med.

Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.

Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning,  så efter landning på
stranden
minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.

Både skevroder och höjdroder har jag,  som på den enda modelltyp jag
använder det på, 
differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.

Jag kan tänka mig,  att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.

Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller  i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag,  att den tjänade inte så mycket
hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.

Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen.
Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går,  för att bevara
agiliteten hos modellen.

Problemet med en snabbare modell där jag flyger,  är landningen.
På Hovs Hallar är det
svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen,  utan jag
fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.

Jag har sålt en modell,  men har de andra två kvar.

Här nedan kommer  två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.

Köp en Arrow och kittla nerverna !

1-sep-18-2012-03-53-pmpanasonic-dmc-tz204320x3240

Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.

2-sep-16-2012-02-43-pmpanasonic-dmc-tz204320x324098522

En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen.
Lagades med kolfiber och epoxiplast.

 

 

 

Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt.
Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.

Kategorier
Segelflyg

AIRFLOW OVER AN AVA WINGPANEL

 

 

 

 

 

Wingflow at different angles of attack

with the Hyperava visulized by streamers.

 

Jag har personligen haft uppfattningen,  att de olika versionerna av Avorna har en
mycket användbar profil.
Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva
betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.

Den är effektiv att göra vad den ska och det är,  att ändra riktning och hastighet
på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.

Så jag beslöt att försöka visa,  hur det ser ut i själva verket…
Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten,  för att kunna indikera flödet
av luft.

Resultatet är inget högskolearbete, men det visar,  det vi vet generellt och nu vet
hur våra Avavingar fungerar oxå.

Det som slog mig,  var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen
på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln
ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen,  men du
ser ganska bra hur avlösningen kommer.

Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske
man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?

Det andra som slog mig,  var hur snabbt vingen åter började flyga,  efter att man
minskade anfallsvinkeln.

När vingen börjar överstegras,  kan du se på streamern,  att den börjar bli orolig
och “krullas”,  innan videobanden ställer sig rakt upp.

Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka,  eftersom
strömningen över översidan är laminär igen.
Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla.
Dock tror jag inte,  att seperationsbubblan är något problem med Avan.
Dels på grund av högt Re-tal,  dels på grund av min “miniturbulator” i form av
en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur
Biltemas “Antihalktejp”

Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är  så nära det bästa,  man kan begära.

Min HyperAva,  som du åkte med,  har  732 timmar i termik…

Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video.
Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min
Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.

Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.

Flyg med !

01-02-rec_0001-003

Här är det laminärt flöde runt vingen.
Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.

02-03-rec_0001-004

Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten ,
då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.

03-05-rec_0001-006

Här håller vingen på att lösa av helt…

04-06-rec_0001-007

Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…

05-07-rec_0001-008

Här en bild på en avlöst panel…

06-11-rec_0001-013

Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär
och banden är på väg till bakkanten igen.

07-12-rec_0001-014

Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…

08-14-rec_0001-016

09-17-rec_0001-019

Är det någon som undrar,  varför en överstegrad vinge inte flyger ???

10-18-rec_0001-020

Recovery och se att banden nu inte är krulliga…

11-21-rec_0001-023

12-22-rec_0001-024

Snart laminärt igen…

13-27-rec_0001-032

Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…

14-28-rec_0001-034

…men Avans profil är bra…

15-29-rec_0001-035

..men för mycket alfa…

16-32-rec_0001-038…då blir det knapert med det laminära…

17-34-rec_0001-040

…och då flyger lyftkraften bywest…

18-35-rec_0001-041

..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…

19-39-rec_0001-049

…det indikerar att en…

20-40-rec_0001-050

…rejäl avlösning…

21-41-rec_0001-051

…är på gång…

22-43-rec_0001-053…inte mycket lyftkraft kvar…

27-57-rec_0001-071

Vinge som fungerar…

28-58-rec_0001-078

Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…

29-59-rec_0001-079

…så får vi se hur Avan klara detta…

30-61-rec_0001-082

…nu börjar det prassla…

32-65-rec_0001-089

..och så slutar vingen att flyga…

33-66-rec_0001-090

…men den återgår…

34-67-rec_0001-093

…snabbt till…

35-68-rec_0001-095

…till flygande läge igen…

37-70-rec_0001-098

                                                                    En icke flygande vinge !

SONY DSC

Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???

SONY DSC

Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.

Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…

 

En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.

Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.

Kategorier
Hangflyg modell Segelflyg

SVÄVA I LYFTET…

 

 

 

 

 

 

..gör jag mer än gärna med mina segelmodeller.

 

 

 

 

22-45-_dsc8356

 

                                                                                                     Välkommen käre besökare vem du än är !

Det vackra vädret med solsken och en högtrycksrygg som växt in, gav
förutsättningar för sjöbris och det fick mig till Segeltorp vid Hovs Hallar
för ett par
timmars flygning. 3 m/sek, laminär vind och solsken.

Begär jag mer ?

Nä, det var en perfekt fredagseftermiddag bland nyfikna turister.

Jag filmade lite. Finns längst ner på sidan.

Lördagen bjöd på fina Cu-moln,  som lovade termik. Vi åkte
till Tjärby
och jag fick 2.5 timma i luften med min kärra.
Att få sitta i min flygstol
i skuggan med Avan på betryggande höjd
…det bästa jag vet… nästan.

Pär flög med sin Odenman, antagligen för han ville testa sin
nymodifierade
Tarananis. Ja, till och med jag kunde flyga hans
modell med singel stick
konfigurationen.

Det var mycket regelbunden termik. Termiken släppte framför hanget
med
regelbundna intervall. Då vinden lade av på hanget, visste vi,
att en termikblåsa
bygges upp och att vi kunde förvänta möjligheter
till att kurva upp oss. Pärs lätta friflygmodell visade,  hur effektivt
den kunde ta termiken och få höjd.

Nåväl, jag började flyga kl 1000 och dagens sista landning skedde
ganska prick kl 1500.

Sen åkte jag hem nöjd med flygning och vacker natur. Samt,  att jag
varit förskonad
från termikflygarens fiende nummer ett: Sjöbrisen.

Innan jag drog hem tog jag lite bilder.

01-01-_dsc7990

Undrar,  om de som reste stenen för mer än 1000 år sen
såg samma bistra ansikte som min kamera ?

02-02-_dsc8010

Naturen tog ny sats. Blomman ca 8 mm stor.

03-03-_dsc8012

Här har två av stenarna svimmat av i sommarvärmen…

04-04-_dsc8016

Viggarna njuter i sjön.

05-05-_dsc8018

Som sagt, fortfarande ymnig blomning…

06-06-_dsc8024

Gulmåra

09-11-_dsc8070

Blicken påminner mig om den,  min lärarinna
i småskolan bestod oss med för 65 år sen…

10-13-_dsc8088

De senaste dagarnas väder har medfört,  att varm luft från Afrika
har strömmat upp mot Skandinavien,  vilken då tar upp
fuktighet från havet,  som kondenseras på mark och växter…

11-14-_dsc8096

…en utblommad växt får sina flygfärdiga frö
dekorerade med vattendroppar glittrande som diamanter…

12-15-_dsc8100

…även markkrypande örter blir överdragna med fukt, så det ser ut som frost…

1-dsc05572

Det förstår man,  varför det heter Stolt Fjällskivling,
rak i ryggen som en tennsoldat …

2-dsc05551

Min favorithimmel, såsom varande termikflygare,  i lördags.

14-21-_dsc8133

Bland andra artefakter, en avvaktande modellflygare…

17-28-_dsc8225

Rodret dikt babord !

18-33-_dsc8300

…och flytten pågår för fullt…

20-36-_dsc8307

21-44-_dsc8349

25-52-_dsc8372

Gladan, en inte alltför duktig flygare.
Lätt att kurva ifrån i en blåsa. Dessutom enkel
att locka  till piggybacking,  även om man ligger

och kurvar i sjunk !

Piggybacking kan man  översätta till  svenska med uttrycket: Åka snålskjuts.
Egentligen att rida på någons rygg. Att Piggybacka i  termik är att
utnyttja någon
annans förmåga att finna termik.

27-64-_dsc8428

För att citera författarens ord  i Radioflygboken 1973:
Lågflygning på hang, en spännande upplevelse !”

1-fullskarmsinfangning-2016-09-11-180004

Den första riktiga handboken om RC-flyg.  Första upplaga 1973.

DCIM208GOPRO

Med hjälp av min övermänskligt långa selfie-stång i kevlar och kolfiber
lyckades jag ta ovan- och nedanstående bild…

DCIM209GOPRO

13-16-_dsc8106

 

Kategorier
Segelflyg

TARANIS SINGLE STICK SÄNDARE

 

 

 

 

 

…det är nåt det !

 

 

 

 

 

 

13-11-IMG_0020

Klart vi var ute och tog oss en sväng i måndags.
Därför,  vi tröttnar aldrig på att flyga våra modeller !

Ostliga-NO vindar indikerade lyft på ett hang vid en liten
sjö öster om Veinge. Inget superhang, men vill du öka din
flygskicklighet,  är det utmärkt.

Här kan man inte tala om laminära vindar, utan om synnerligen
rikligt förekommande turbulens. Eftersom vinden kommer
över land, där det finns mycket hinder,  blir vinden störd och
full med virvlar av olika storlek och styrka.

Men om du flyger din modell under turbulenta förhållanden,
sätts din förmåga på prov. Dels att kontrollera din modell
och dels hålla dig uppe på ett litet hang.

Du förstår säkert,  att ett litet hang och en motor som hackar,
alltså den turbulenta vinden, det kräver en del,  för att du ska
kunna bli en  södra Hallands Ikarus.

Vinden var ca 3-4 m/sek alltså inget överväldigande och hangets
förmåga att skapa lyft,  stördes av termikblåsor i lovart.

Men dessa förhållande har ju aldrig avskräckt vare sig Pär L
eller mig, då det gäller modellflyg.

Vi menar, varför måste allt vara enkelt ? Då skulle jag ju lika
gärna stått på en åker och flugit min elseglare upp och ner som
en motorkärra…

Men jag och Pär vi är termikflygare !

Pär flög sin lätta  modell “Odenman”, som ursprungligen
är en friflygande modell,  konstruerad ca 1950 av Ragnar Odenman.
Fast han var nog mest intresserad i dag av att testa sin nya nyss
ombyggda radio.
Taranis Single Stick –  Lundqvist Edition .

Ganska imponerande namn…det finns bild på den längre ner
på denna posten. Den funkade ok och pratade nästan hela tiden…

Jag kuskade runt med min kompis Avan. Den gör vad jag vill
och protesterar aldrig. Termiken var på höjd kraftig, men jag steg
inte högre än 400 m,  då jag har problem med synen. Inget stort
problem, grå starr och jag ska få det fixat inom en månad. Nya
linser i ögonen. Sen så….

Om vi flyger på ett inlandshang,  är det en omväxling till den
vanliga hangflygningen som vid exempelvis Hovs Hallar eller Ystad.
Det krävs lite mer, men utmaningar ska ses som en chans till
någon ny upplevelse, inte som ett oöverstigligt hinder.

Jaha, vi fick ett par timmar i luften och åkte hem belåtna över
en fin flygdag med positiva upplevelser både av flygningarna
och Pär med kollen av sin sändare.

Jag tog lite bilder med min GoPro och en enkel kompaktkamera.

Flyg med !

01-01-IMG_0001-001

Pär på post…med Taranis Single Stick i handen

02-03-IMG_0003-001

Ny sändare…skapar glädje !
Speciellt,  då man byggt om den själv !

19-21-IMG_0035

En annan åldring spanar mot sin Ava i vänstra övre hörnet.

15-16-IMG_0028

Hanget-Sjön-Odenmannen

DCIM204GOPRO

Ok, två gamla gubbar, men de är inte gamla i sinnet !

DCIM206GOPRO

Varför ska det var obekvämt att modellflyga ?

03-04-IMG_0004-001

Den  nya sändaren,
Taranis Single Stick
Lundqvist Edition 2016

17-17-IMG_0030

Fast Pär är naturligtvis lyckligast, då han får flyga min Ava…

18-20-IMG_0034

…eller hur ?

04-05-IMG_0006-001

Veinges enda hav…

DCIM203GOPRO

…och Veinges enda modellflygare…

DCIM206GOPRO

…som hamnat i gröngräset.

DCIM203GOPRO

Tror du det fanns termik i dag ?

DCIM203GOPRO

Ett par bilder från kullens topp…

DCIM203GOPRO

 

DCIM203GOPRO

Olika flygstilar…och sätt att fokusera visas med kroppsspråket.

12-10-IMG_0019

Odenman med kamera på nosen.

14-13-IMG_0025

Kameran fäster man med: 1 gummiband och 2 dm Biltematejp.

20-22-IMG_0041

Förbiflygningar med min HyperAva

21-23-IMG_0047

Fotograf  var Pär.

22-25-IMG_0055Ja, där satt min Ava framför fötterna efter dagens sista fina flygning !

Kategorier
Segelflyg

BÄTTRA ATT RAMLA IN I EN BLÅSA, ÄN ATT RAMLA I DVALA I EN SOFFA FRAMFÖR EN TV…

 

 

 

…därför var jag ute och flög termik i det vackra vädret.

 

 

 

 

 

06-_DSC7732

 

 

När jag kollade väderläget kl 0700, var det molnigt och ca 17 grader varmt.
yr.no lovade växlande molnighet med risk för nån lite skur, men dock
uppklarnande.
Eftersom en splittrad kallfront passerat, hade jag skäl att
tro, att det
skulle vara adiabatiskt. Således bra med termik, om det blev lite

solinstrålning.

Jag åkte till mitt vanliga termikställe och spanade väder. Ute i
Laholmsbukten
låg ett Cb/Cumulus Congestus-moln och drev med sitt
tillhörande regn åt nord.
Över Halmstad
låg en skur.

Söder om mig klarnade det upp och jag beslöt, att montera modellen.
Det går rätt snabbt nu…att få ihop HyperAvan.  Jag har gjort det några
gånger, så det har nästan blivit ett vanemässigt handlande. I och med
det har blivit det, är sannolikheten för misstag mindre, eftersom jag inte
bryter en invand rutin.

Nåväl modellen ligger klar på alla sätt med nyladdade ackar i flygplan
och
i kameran, som jag så gott som alltid har monterad. Man vet aldrig, 
vad som kan hända,  men har jag en kamera, kanske jag får det
dokumenterat.

Eftersom vi är i början av September,  har ormvråkarna börjat att
flyga söderut
mot södra Europa eller kanske bara Centraleuropa för vintern.

Så jag satt i min stol i väntan på termik och spanade på fåglarna.
Men jag såg ju
ganska snart,  att fåglarna flög termik, så jag tänkte
varför skulle inte min Ava
klara det lika bra eller bättre ?

Klockan 1100 skickade jag iväg min modell med en tickande kamera ,
som tar 2
bilder i sekunden om utifall att…

Jag steg med motor till 75 m fick en svag och ojämn termikblåsa,
men gnetade
upp mig ett par hundra meter.

Har jag väl kommit upp på lite höjd,  är det problemlöst att hålla sig uppe.
Då är det bara att luta sig bakåt i sin flygstol och njuta.

Som jag tidigare skrivit,  så bruka jag alltid ha ett mål  för min flygning,
oavsett vad jag flyger 
och var. 


I dag ville jag se, i just detta väderläget med 6/8 Cu,  hur stora blåsorna
var.
Alltså hur stor diameter skulle mina svängar ha ? Hur mycket
skulle jag korrigera ?

Ibland tycker jag att modellen själv, så småningom,  centrerar sig
själv i blåsan, så det piloten
behöver göra, är att se till han flyger rent.


Jag testade i dag att låta modellen själv
centrera sig i blåsan.  Det vill
säga,  jag flög stora flata svängar genom att trimma min Ava till det.

Hur kan en modell centrera sig i en termikblåsa utan påverkan från
en styrande pilot ?

Fråga friflygarna de vet ! Men då jag flyger nyss ingången i en blåsa,
flyger jag på just stallgränsen. Om jag flyger in i lyft,  kommer ena vingen
att lyftas och det innebär, 
att stjärten vrider sig motsatt vingen, som går
upp och då ökar anfallsvinkeln på vingen.

I och med att anfallsvinkeln ökar avsevärt, kommer min modell att
vika sig över den upplyfta vingen.

Varför det då ? Jo,  du flög ju precis på stallgränsen och en ytterligare
ökning av anfallsvinkel, 
medför omedelbart en vikning, eftersom vingen
är överstegrade och avlösning har skett, så lyftkraften
försvann.

Nu kommer modellen att vika sig, vilket innebär,  att den “ramlar” in
i blåsan. För det var ju den vingen, 
som gick in i blåsan,  som överstegrades.

Efter vikningen kommer modellen att öka hastigheten och åter börja flyga,
om den är vältrimmad och det är min HyperAva.

Men att flyga så med en högpresterande RES-modell är oekonomiskt.
Du flyger din modell effektivare genom att
flyga den aktivt.

Men att flyga aktivt innebär inte,  att man ska veva på spaken,
som om man skulle vispa ägg. Styr med små  utslag, för varje utslag
kostar luftmotstånd,  som du ytterst betalar med höjdförlust.

Jag flyger själv med minsta möjliga utslag, därför jag flyger med kreativ
fantasi.
Det gäller,  att lite grann kunna förutse skeendet, 
dels med väder och
dels med modell.

Flyger du termik och vi förutsätter  du har gradientvind ,
kommer du,  efter att du flugit med vinden och svänger upp mot
vinden
att stiga,  då din hastighet nu är relativ högre. Då får man
vara med på höjdrodret och plocka den höjdvinst, som du kan
betala
tack vare din skenbara fartökning.

( Gradientvinden är den förhärskande “tryckvinden”   i atmosfären,
som inte är påverkad
av några hinder,)

Är du inte med i svängen,  kommer din modell, om den är trimmad,
som min är, att höja nosen,
stiga,  för att sen om man har otur vika sig.

Så flyg jämnt i varvet. Det vill säga använd ditt höjdroder att hålla rätt
nosläge.
Ett utomordentligt hjälpmedel att öka sin skicklighet med , är att ha en
variometer. Har man en TEK-tillsats,  så den blir
totalkompenserad,
då vet du exakt,  vad som händer och slipper “spaktermiken”.

Jag har i 15 år bara använt Picolario i olika versioner. De två sista
jag köpte i våras,  är av naturliga skäl senaste typen  och de kan mycket
mer, 
än vad jag har nytta av.

Picolarion, som kostar 2500 exklusive mottagare,  fungerar  perfekt tagen
rakt ur kartongen. Ändra inget i defaultinställningen som den levereras med,
då har du minst bekymmer.

Det enda du behöver göra, är att ställa in den frekvens, som passar dig.
Detta
är mycket enkelt .

Det finns säkert billigare kinesprylar, men mina Picolarios ,
av olika versioner,  har skött sig  sen 2000 utan minsta problem,
vilket gör,  att jag ändrar inget,  som fungerar bra.

Att flyga termik handlar om,  att du  har  kunskap om mikro- och makroväder.
Det handlar om att ha din modell perfekt trimmad och att veta var
modellens
gränser och kapacitet ligger. Men framför allt handlar det om ,
att öva och nöta in ditt beteende,  då du flyger i termik.

Termikflyg är fantastiskt roligt. Enkelt att komma upp nu, inget klabb
med gummirep eller vinschar utan nu använder man  elmotor,  modeller
som är högpresterande och en teknikutveckling,  som inte 
sätter några
gränser.

Ja, det var en liten utvikning….

Jag fick fina bilder på flygande ormvråkar i alla fall i min GoPro.
Efter  mer än en timma i luften landade jag för att byta acke i GoPron
och för att informera två  pensionärer i  en husbil vad gravstenarna
är för något där jag flyger.

Samtidigt gjorde jag skamlöst propaganda för modellflyget !

Efter en kort paus ny start kl 1230 och efter en ny paus kl 1345 landade
jag slutligen kl 1450.

Inget regn fick jag på mig,  utan jag hade finfint väder för termikflyg.
De stora molnen drog norrut.

Så efter lastning av min modell och tillbehör i bilen bar det av söderut
till metropolen Laholm, där man vid torget
köper lösglass 10 kr
billigare än i Halmstad !

Om jag tog bilder ? Jo, det blev 100 bilder med min Sony och min GoPro
tog 8000 i luften ! Tur jag har 64 Gb minneskort.

Här kommer några Sonybilder från min sejour vid Tjärby med min trogna HyperAva:

01-_DSC7714

Synen som mötte mig tidigt på förmiddagen. Regn ur ett Cumulus Congestus/Nimbus

02-_DSC7721

                                                                                                                                  Även över Halmstad strilar det.

04-_DSC7725

Ser ni klipporna till höger ?
Där flyger vi hang.

05-_DSC7728

Rakt fram bakom vindkraftverket ser ni till vänster om
pelaren vägen från Kattvik över åsen till Hovs hallar.

1-_DSC7743

Just där vi flyger. Bilden tog jag vid Tjärbyhanget.
Avstånd 20 km. Ser ni de markerade träden vid kanten
till vänster ? Till höger om dessa är pilotplatsen på Platån.

08-_DSC7749

Ännu en sten på gravfältet har fallit…

09-_DSC7755

…och denna är på gång att falla.

10-DSC05476

Vid 12-tiden klarnade det upp och termiken drog igång rejält.

11-DSC05491

...och bocken på Tjärbyhanget sa bara :
“Håhåjaja , att han aldrig tröttnar på att modellflyga här”…

12-DSC05506HyperAva + GoPro + Biltemastol + termik = Perfekt.

13-DSC05510

Om det fanns termik ?

Kategorier
RC-Utrustning

PÄR LUNDQVIST TESTAR SIN NYA TARANIS SÄNDARE SINGLE STICK

 

 

 

 

Första flygningen med ombyggda sändaren

 

 

 

 

 

 

DSC04983

 

 

Vinden var frisk väst, med aningen dragning på nord
och jag och Pär träffades på Tärbyhanget, där han skulle
testa sin nyombyggda Taranis.

Han har byggt om en konventionell sändare med två
spakar till en Single Stick sändare.

Jag tycker resultatet blev bra. Det vill säga ergonomiskt
anpassat och elektroniskt lättmanövrerat.

Hur det är gjort, kanske han redovisar en dag på denna blogg…

Enkelt uttryckt,  har han tagit innehållet minus spakarna i en
Taranissändare och placerat i en hembyggd glasfiberlåda.

Pär testade räckvidd och placerade sig både med fri sikt till
modellen från sändaren, som bakom en kulle och passerande
en tät björkdunge. Radion fungerade  som förväntat.

Fördelen med Pärs Taranis/SingleStick är,  att den pratar högt
och tydligt på svenska, vad som sker. Uppstår det ett avbrott
i kommunikation mellan sändare och mottagare,  säger den till.

Det gör min JR också,  men jag får en varningssignal, sen får jag kolla
displayen. Vem kan läsa en display,  när solen står rakt på den ?

Pär flög  sin f.d. Odenman friflygande A2 och tack vare att han
har kunnat programmera alla förhållande mellan spakens
rörelse och output till roderna, flög hans modell mycket bättre
och lugnare.

Så han var nöjd efter sitt hang- och termikflygande, Det var bra
termik och problemet kan vara att komma ner inte upp.

Jag tog ju lite bilder,  varav någon blev hyfsad.

Flyg med Pär,   buren av en Single Stick !

DSC04992

Så här håller man en Single Stick

DSC04995

                                                                       Vänster hand sticker man igenom bandet på baksidan. Genom att handen
                                                                       har stöd av bandet, är det lätt att trycka mot radion ,så den ligger stadigt.

DSC04998

Höger handsida vilar mot gaveln lite lätt och spaken håller man om som på bilden.

DSC05001

Vänsterhandens  pekfinger manövrerar throttle och klaff pottar,  modell mekaniska trimrar
     Det är mycket bekvämt att manövrera pottarna på baksida, för de sitter som
       på Pärs sändare,  exakt där han har sitt pekfinger, så man behöver aldrig leta.

DSC05002

Originaldisplay från Taranis. Pär har rensat bort
för honom onödiga knappar och reglage.
Samt han har programmerat om radion så den är svensktalande
och anpassat det till sig själv. Radion pratar väldigt mycket…

DSC05006

Pär förbereder sin Odenman A2 som är radiofierad.

DSC05029

Och där första starten med ny radioapparat !

DSC05032

 DSC05046

 DSC05051

Här kan du se hur man håller radion.

DSC05064

                 Kyttigt på låg höjd 

DSC05069

DSC05077

Jag tror, detta är en av Sveriges mest fotograferade modeller…

DSC05092En av de sista av de första hangmodellflygarna med rc-modeller.              

_DSC1515

Det gäller att trampa sidoroder…

_DSC1524

Snyggt med ljuset genom sidenet…

_DSC1546

_DSC1569

Klart,  man måste kunna fippla på iphånen, om man motionerar sin häst.

_DSC1597

Jag menar inget symboliskt eller allegoriskt med denna bild.

_DSC1613

Som sagt, lite turbulent på låg höjd vilket kräver aktivt flygande.

_DSC1616

Dags att landa

_DSC1627

_DSC1630

På baslinjen

_DSC1641

_DSC1498

_DSC1648

Där satt den på kanten

_DSC1671

…och piloten hämtar sin modell…

_DSC1673

…nöjd med sin ombyggda radio, vilket inte var enkelt att utföra
utan det 
har tagit lång tid av tankemöda och hantverk av olika slag !

Har du frågor angående Pärs ombyggnad av sin Taranis
till singel stick så kan du maila honom här.

Kategorier
Hangflyg modell

5 M/SEK NORDVÄST

 

 

 

 

 

Ovanstående betyder, hangflygning !

 

DCIM204GOPRO

Eftersom jag är en aktiv modellflygare, med betoning på “FLYGARE”,
håller jag kontinuerligt spaning på vindarna vid vår kust.

Under 2016 har det varit ovanligt lite nord/nordvästliga vindar,
vilket är en förutsättning för att kunna flyga på Hovs Hallar.

Året har i stället inneburit mycket ostliga vindar och mycket lite
regn. Vårt nederbördsunderskott ligger på 600 mm nu. Det är
en årsnederbörd, som fattas. Detta märks i grävda brunnar och
vattenståndet i våra större sjöar.

Som alla märker,  så går tiden fort, vi är redan inne i augusti och
sommaren är snart förbi. Jag undrar ibland,  när var det sommar
2016 ? Var det de två veckorna i Juni ?

Nåväl, tisdagens väder såg fint ut och jag lastade bilen med det
som behövdes och for till Segeltorp.
Vädret var 22 grader, vind 5-6 m/sek från nordväst.
Det betyder
att havsvinden låg rakt på kanten, vilket garanterade
bra lyft.

Det var bra lyft och upplevelsen då man startar sin modell
från
pilotplatsen och då jag känner,  att lyftet är bra och jämt är en
härlig känsla.

Jag flög, nån trimning behöver inte göras på min kärra,
den är redan
perfekt trimmad efter 224 timmar i luften,
längs hangkanten mot
Norrehamn där jag vände bland en
flock kråkor,  som vinglade iväg
aningen förnärmade av min
närvaro. Tillbaka mot Hovs Hallar
och vidare bort till
parkeringen vid värdshuset , där jag hade andra
vändpunkten.

Allt var perfekt och det var en utsökt njutning att sitta
på kanten
och låta modellen göra,  det jag ville.
Detta kan jag aldrig uppleva framför en tv eller dator.
Jag föredrar
ett liv i verkligheten i stället för i en låtsasvärld.

Ytterligare något som för mig är viktigt, är att jag kommer
i kontakt
med människor, vilka passerar förbi under deras
promenad i den
vackra naturen. Naturen är vacker nu efter
nystarten då växtligheten
fått energi av regnet,  som har
fallit sista 14 dagarna.

Jag har flera gånger sagt,  att människor är nyfikna hur
modell- och hangflyg
fungerar och jag tar det som ett
hedersuppdrag att berätta om vår fina hobby.

De flesta män jag talar med, som är i stadgat ålder, berättar
för mig att
de har ett modellflygförflutet. Det manifesterar
sig på så sätt,  att de nämner namnen
på modeller, som
ungdomen flög på 50- och 60 talet. Biet, Vespus, Sigurd Isakssons

förtryckta balsamodeller, Tempo och så vidare. Jag undrar
vad generationen
som växer upp nu och som är modellflygare
kommer att  minnas av
sina modeller om 50 år ?

Segeltorpshanget är utmärkt, ca 30 m över havsytan
och genererande ett
jämnt och fint lyft.

Ibland har jag funderat hur det skulle kännas att sitta
på modellen och
skåda bakåt ? Jaja, den som lever ser.

Efter 3 timmar i luften sammanlagt landade min Spirit,
som jag varmt
rekommenderar både för termik och hangflyg,
i gräset med full klaff
så det liknade en helikopterlandning.
Allt skedde framför  två kommunalanställda, 
som inte kunde
få nog info,  hur modellflyg som jag bedriver det här
fungerar.

Sedan  ihopplockning av grejorna och hemfärd efter ännu en
dag med
upplevelserikt modellflyg i mitt liv.

Jag har lite ögonblick från min dag med mig hem nedan.

All bilderna är tagna med min modifierade GoPro 3+.
Modifieringen
är att jag fått monterat en professionell lins
i Tyskland .

Flyg med !

 

 

 

 

 

DCIM203GOPRO

Vågorna bryter = mer än 5 m/sek vind.

DCIM203GOPRO

Riktning söderut, Hallands Väderö i horisonten.

DCIM203GOPRO

Mot Hovs Hallar, med mitt landningsområde på den gröna ytan i mitten.

DCIM203GOPRO

Segeltorpshanget i all sin gröna prakt.DCIM204GOPRO

Min modell beredd till start.

DCIM204GOPRO

Sista kollen

DCIM204GOPRO

One for the camera !

DCIM204GOPRO

Japp, förväntan står det skrivet i pilotens nuna !

DCIM204GOPRO

Start

DCIM204GOPRO

Du ser själv…lyftet efter start.

DCIM204GOPRO

Koncentration då man flyger lång bort.

DCIM204GOPRO

Spirit Elite

DCIM204GOPRO

Jag försökte svänga så jag skulle få med min modell med min fasta kamera…
…den tar 2 bilder i sekunden, så man ska ha lite tur.

DCIM204GOPRO

Det finns en träbänk omedelbart till höger,
som jag sitter på, då jag flyger.

DCIM204GOPRO

Bilderna på mig är tagna i samband med start.

DCIM204GOPRO

Jo, man får lova att flyga med en hand i fickan här…

DCIM205GOPRO

Att flyga på Segeltorpshanget innebär,
att man har modellen nära sig och upplever
hastigheten på ett realistiskt sätt.

DCIM205GOPRO

En modellflygare och hans modell.

DCIM203GOPRO

På väg att landa…

DCIM203GOPRO

Ser du stenen till vänster…jodå den har jag  träffat en gång för ett par år sen.

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I OT-KLASSEN RINKABY 2016 (DEL 12 )

 

 

 

 

 

Det rullar på…

 

 

 

 

 

_DSC0821

 

 

…med flera bilder. Jag har fortfarande många på mitt lager från
OT-SM Rinkaby.

De presenteras fortlöpande här. Eftersom det är grått väder
och ostlig vind, är det inte väder vare sig för termik- eller
hangflygning idag. Så jag kan ladda upp,  det de flesta vill se: bilder.

Jag skrev om att pejla en sändare, som sitter på modellen.
Efter att ha googlat runt har jag flera uppslag och idéer jag ska
kolla och testa.

Resultatet kommer jag att redovisa här.
En pejlsändare på modellen kan vara bra till alla  modeller,
som man flyger på ett sådant sätt,  att man riskerar bortflygning.
För egen del flyger jag ju med mina termikmodeller ofta långt bort
och då kan man flyga väck sin modell. Eller om jag får en
felfunktion på hög höjd och modellen dimper ner långt i från mig.

När det gäller hangmodeller, som ofta ligger på 150-200 cm
spännvidd, kan det vara problematiskt att finna en sådan modell,
som slagit ner i exempelvis i något av Hovs Hallars risiga snår.
Själv har jag använt pipare i modellen för att
kunna lokalisera den. Den har jag använt ett par gånger,
då jag flugit i dåligt lyft då modellen vikit sig och ramlat
ner vid Segeltorpshanget.

Utan pipare helt omöjligt att hitta modellen i snåret.
Det går
inte att planlöst irra bland de taggiga buskarna.

Här kommer nästa laddning bilder. Hoppas de duger…

Flyg med !

 

_DSC9826

En tjeckisk GX-46
_DSC0053

_DSC0056

_DSC0060

_DSC0088

_DSC0374

Time to pull

_DSC0453

På tå för en Aurikel

_DSC0459

Aurikel

_DSC0465

 

_DSC0526

En tornfalk får representera rovfåglarna.
Tyvärr ingen obs av havsörn, som vi brukar kunna se vid Rinkaby.

_DSC0539San Jose

_DSC0547

Lasse Larsson funderar…

_DSC0569San Jose un modelo agradable

_DSC0572

_DSC0579

Vinnare i Rc-tävlingen.

_DSC0585

_DSC0587

_DSC0589

_DSC0590

_DSC0591

_DSC0643

Sten Persson bär sin modell…

_DSC0647

…och Pär bär vingen som bröts av vid uppdraget…

_DSC0675

Det vackraste !

_DSC0690

Kolla profilen av modellen …vad säger du ?

_DSC0722

Teamet startar modellen…

_DSC0730

_DSC0732

_DSC0713

En glad flygare !

_DSC0604

En flygare.

_DSC0830

Einar Håkansson

_DSC0744

_DSC0748

_DSC0750

_DSC0751

_DSC0754

_DSC0757

_DSC0766

_DSC0771

Hasse Bengtsson Halmstad…

DSC03899

…och till höger Hasses fru.

_DSC0718

_DSC0772

_DSC0700

_DSC0704

_DSC0707

_DSC0507

_DSC0515

_DSC0786

_DSC0790

Hej, jag är Bo-Eskil och jag är ordförande för SMOS.

_DSC0808

_DSC0846

Sans Egal på väg ut…

_DSC0848

_DSC8542

_DSC8644

Chad

_DSC8648

_DSC8765

En Slicker är aldrig fel.

_DSC8784

Göran dragen…

_DSC9075

Karl-Erik har släppt…

_DSC9077

_DSC9141

DSC03260

Så var det 1953…

_DSC9298

_DSC9313

_DSC9393

_DSC9397

_DSC9404

_DSC9409

_DSC9315

Flyoff med gemensam start för  friflygande kanadagäss…

_DSC9416

Sten med sin Contestor

_DSC9585

_DSC9591

_DSC9739

_DSC9755

Andrea och Ingmar Knivf

_DSC9794

_DSC9815

_DSC9834

Kurt Strömdahl laddar.

_DSC9845

Här släpps kraften lös i hans Cyklon

_DSC9894

_DSC9900

_DSC9998

Inte famnen full av solsken, men med modeller…

DSC02423

Är det meningen att Christer Jönsson ska hoppa på sin Blue Phoenix…

DSC02424

…eller stampa till den…

DSC02425

..här ser det ut som om han hejdat sig…

DSC02426

…eller utför han en rituell dans innan första start…

DSC02427

…nä, jag tror han klev över en stängseltråd.

DSC02439

DSC02448

Alingsåspojkarnas modeller tror jag…

DSC02662

Martin på huk och Fredde spanande.

DSC02689Den finska lastbilen med modeller

DSC02710

Det är klart det kan behövas en lastbil,  med så många modeller man har med sig.

DSC02735

Ett ögonblick från tävlingen.

DSC02743

Ser ni den lilla blå husvagnen med vitt tak, som rymmer en sittande…

DSC03777

Det säkra sättet att transportera modellerna.

DSC03781

DSC03886

En liten del av deltagarna vid Sveriges största modellflygtävling,
både vad gäller antalet tävlande 50 st som deltagande modeller
149 st  vid
OT-SM 2016 Rinkaby.

 

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I OT-KLASSEN RINKABY 2016 (DEL 11 )

 

 

 

 

 

 

Allmänna tävlingsbilder…

 

 

 

 

 

 

_DSC8648

 

Jag fortsätter mitt redovisande av bilder från OT-SM 2016.
Vi var ju förunnade med ett, som vanligt vågar jag påstå,
fint flygväder. Enda klagomålet var,  att vi hade lite för mycket
vind på lördagen, men hårda grabbar backar inte för lite blåst !

Vad jag,  som lite utomstående,  hade önskat: Fler fält som vi kunde
få disponera för friflyg i Sverige, så vi kunde öka antalet tävlingar
och träffar. Jag tror,  de flesta hade önskat någon tävling till…
Till exempel en vårtävling på Rinkaby i samband med Kristi Himmelsfärdsdag.

En friflygtävling är förutom tävlingsmomentet en social institution
där man träffas, utbyter tankar  och diskuterar. En friflygtävling är
inspirationen för en OT-flygares hobbyutövning. En sammankomst
gör,  att piloter
tar nya tag och skapar sig nya mål. Det vill säga,
man för sin hobby
vidare och framåt.

Tävlingen med friflygande Old Timermodeller på Rinkaby 2016,
 var Sveriges obestridligt största modellflygtävling, både vad
gäller antalet deltagare, 51 och antalet modeller 149 styck !

Det är inte konstigt,  att så många dyker upp, för det är ju så roligt !

Här en bunta bilder, relativt kommentarslösa. Flyg med mig och låt
fantasi och drömmar veva igång!

 

_DSC8362

_DSC8374

_DSC8639

Ibland blir det inte som piloten vill…

_DSC8640

_DSC8388

Göran tunar under överinseende av Martin

_DSC8392

En pilot som alltid presterar.

_DSC8405

Briefing inför…

_DSC8412Andrea, Sten och Bo-Eskil som tar en kaffeslurk.

_DSC8488

Modellflyg är aldrig fel.

_DSC8604

Lars-Erik på väg att starta sin Slicker.
Till vänster Lars, Bo-Eskil och Karl-Erik .

_DSC8633

Lars-Eriks kärra svingar sig uppåt.

_DSC8642

En Chad, tror jag,  som vann sin klass… flugen av Lars Tolkstam .
Inte konstig…därför den ser ut att kunna flyga bra !

DSC03397

Denna vackert byggda och dekorerade Wakefield-modellen med rörkropp
kommer från Rune “Termik-Johans” dödsbo och proxyflögs av Lasse Larsson.

DSC03403

DSC03405

Bärande stabbe. Inte enkelt att trimma.

DSC03408

DSC03412

…och sekretariatet går som ett urverk.

DSC03443

En OT-tävling kan tyckas avslappnad…
med till synes planlöst  promenerande människor på en vall.

DSC03452

Fusat

DSC03455

En Wakefield, men jag tycker det, som det sitter här, ser ut som en Zeppelinare…
men det är i verkligheten Lars-Erik Fridströms italienska Merlu.

_DSC8571

Igångblåsning av en fuse. på Johan Wallins Sperwer.

_DSC8596

Stilstudie

DSC03459

DSC03464

Utseendemässigt en ganska osannolik modell,
som fått sitt form av reglementet.
Men de flyger makalöst bra, trots de ser ut som…

DSC03467

Om jag förstått allt rätt så proxyflögs modellen som var byggd av S-O Lindén.

_DSC8585

DSC03475

Piloten med sin Korda 37, en välbyggare som heter Hans Karlsson.DSC03478

Hej på er, säger Hans  och ser lite pillemarisk ut…

DSC03510

Pär försöker skaka ut piloten…

DSC03519

…men han fick tas ut längst bak istället eller ?

DSC03524

Japp, där fick Pär honom i handen…

DSC03527

…så nu kan Sten vrida in energi i motorn.

DSC03533

Stens Contestor, ett normalt sett “säkert” kort på tävlingar…

DSC03534

Lars-Erik, Pär med tersur och Sten startande.

DSC03535

Släppet

DSC03536

En representativ bild för hela iden om OT-friflyg.

DSC03537

Contestor…

DSC03539

…eller som det står på vingen CONTE – STOR

DSC03560

Från SMOS årsmöte och middag på fredagskvällen…

DSC03568

…vilka hölls i Rinkabys Församlingshus…

DSC03569

…tack för lånet !

DSC03573

Maten var catering och alla uppskattade den.
Gott och rikligt !

DSC03590

Fredde, har han vunnit högsta vinsten ?

DSC03606

Andrea hämtar ett av sin priser.

DSC03609

Synnerligen trevlig tillställning

DSC03612

Bo-Eskil förlänar Thomas med gratis öl för resten av livet….tror jag.

DSC03622

Anders, bra organisatör prisutdelar till Thomas.

DSC03643

Klart Anders är glad då han får inspektera en J-3 Cub på undersidan…

DSC03648

Undrar vad det fanns i lådan som pristagaren  Hans Karlsson fick ?
För den verkar tung.

DSC03650

Under årsmötet, som flöt igenom snabbt under Bo-Eskils ledning.

DSC03732

Detta är modellen som vann OT-RC-klassen.
En San Jose, byggd och flugen av Per Larsson.

DSC03734

Det kommer flygbilder av den i kommande post.

DSC03735

Så här borde alla nybörjarkärror se ut !

DSC03739

DSC03741

Motor ?  Ja,  som  ni vet,  så idag går allt med elek-tri-ci-tet…

DSC03743

DSC04024

DSC03750

DSC03765

DSC03769

DSC03854

Tyko Andersson sitter och filosoferar bakom en hangar  försedd med dörrmatta.

DSC03858

Familjen Borglund förbereder

DSC03860

Richard Borglund med sin Korda Wakefield.

DSC03940

Piloten med chefsmekaniker.

DSC03983

DSC03866

DSC03869

Piloten Ove Roland Svensson.
Modellen Sans Egal, vilket kan översättas med “Utan dess like” om man
försvenskar franskan lite. “Sans” betyder utan och “Egal” betyder lika.
Kom ihåg vad som står på en del franska mynt än i dag:
Liberté, égalité, fraternité
Frihet, jämlikhet, broderskap.

DSC03877

Ett namn lättare för en svensk att förstå.

DSC03882

Lars- Erik avslappnad.

DSC03898

Hasse Bengtsson med fru.

DSC03901

DSC03915

DSC03919

Bo-Eskil laddar

DSC03923

DSC03935

Nu djädrar, säger ordföranden SMOS…
ska jag proxyflyga med Marttis One and a half !

DSC03945

Kikaren, ett viktigt instrument för att hålla koll på modellen…

DSC03953

En ung pojk,  som gläds åt sinGipsy 40 som han proxyflög för Martti Bogdanoff.

DSC03957

Nu gäller det…

DSC03960

DSC03966

Arne Fridén som kom gående till platsen,  efter en tåg- och
bussresa…med sin modell i en liten blåmålad trälåda.

DSC03967

Modellen…är det en Graupner “Topsy” ?
Jag hade en sådan. Med en Webra 1.5 cc
motor, som för mig då var svår att ställa in.

DSC03982

Byggare, pilot  är Arne Fridén.

DSC03992

En Lancer 72

DSC04000

DSC04003

Ser ut som en 1/4 Racer från 30-talet ?

DSC04008

Pilot..,och ägare var Christer Jönsson Lund tror jag.
Tyvärr fick jag inte se den flyga, men enligt Sten Persson
flög den mycket bra och penetrerade vinden fint..

DSC04020

Det kommer mycket mera flygbilder !

Som ni  har märkt,  har jag svårt med piloternas namn.
Tänk om vi kunde ha foto på piloterna på medlemslistan
för att underlätta , för oss som
inte har personkunskapen?
I alla fall på de mest aktiva.
Går det att lösa ?

Kategorier
Old Timer flyg

ATT PEJLA EN BORTFLUGEN FRIFLYGMODELL MED EN RIKTANTENN.

 

 

 

 

 

En riktanten, eller direktiv antenn

gör pejlandet enklare.

 

 

 

 

 

IMG_0037

 

 

 

 

Som en räddningsplanka kan man säga,  att en pejlsändare fungerar,
då den sitter monterad på en friflygmodell och då den är aktiverad.

Flyger en modell bort och den hamnar i en växande gröda, exempelvis
den stora fasan nummer ett: Uppväxt majs.  Eller om den hamnar i
tät skog,  är det den stora fasan nummer 2.

Ja, du vet, att man har ju aldrig tur, utan modeller tenderar att hamn  i högt
växande gröda eller högt upp i ett träd…

Båda platserna kan göra det omöjligt för dig  att finna modellen.
Jag har
personligen ägnat mig åt radiopejlorientering på
amatörradiobanden och
har bra erfarenhet av det.

Men som friflygare, vad ska man tänka på , för att öka chansen att få
tillbaka modellen ?

Först och främst ska du ha en bra kikare. Ju fler som har kikare ju
bättre.
Det är fördelaktigt,  att ha kikaren monterad på ett billigt kamerastativ.
Därför att stå och hålla en tung kikare och hålla en liten modell i fokus
är svårt. Ett kamerastativ kostar inte mycket.

Kikaren kan med fördel köpas på Biltema, som har en bra kikare
med pejlkompass för en tusenlapp.

Kom ihåg,  att det är utomordentligt  svårt att bedöma avstånd.
Jag brukar säga, om du tror avståndet är 1000 meter, börja leta vid 500,
för man bedömer för långt.

Om man ser modellen försvinner i höjden,  då den inte fusat,  ta en pejl via
kikaren,  vilken bäring den sågs sist i. Har du ingen kikare, rita ett streck
i marken,  så du får en ungefärlig bäring, som du sen kan lägga in på kartan.

Jag förutsätter,  du har en riktig bäring via kikaren. Ta sen din kompass
och överför riktningen till din karta. Då får du ett ganska smalt område
att söka av. Att överföra en riktning från terrängen till kartan, förutsätter jag
att du kan. Kan du inte så googla.

Kartan visar också,  om du kan köra din bil fram till sökområdet. När du
kommer fram,  hoppa inte ut och spring planlöst runt   som berusad höna,
utan ta det lugnt.

Gå ur bilen och placera  dig så högt du kan och spana av terrängen systematiskt.
Ta först och kolla misstänkta punkter, dela sen in sökområdet i sektioner
som du spanar av en och en.

Finner du inget,  flytta dig 150-200 m,  ställ dig åter  igen så högt du kan och spana
med kikaren. Har du nu ingen pejlsändare , så återstår inget annat än
att leta inom rimligt avstånd från den linje,  du lagt in från där du startade.

Erfarenhetsmässigt kan man säga,  att kurslinjen din modell tagit,  som du
fått bäringen med via din pejlkompass
brukar inte avvika alltför mycket från
din reella färdlinje.

Alltså modellen högst 100 meter från denna linje.

Speciellt svårt är att leta i en skog. Den största modell kan maskera
sig totalt ! Det är svårt att leta i skog systematiskt. Då man letar i en
skog fäster man blicken omedvetet mot marken. Men man ska spana
i trädens löv- och grenverk.

Hittar du inte den, är det bara att hoppas,  att någon annan gör det,
För jag förutsätter,  du har nummer och namn på din modell. Kanske både på
vingen och kroppen.
Upphittare har då  nånstans att ringa. Hamnar du i en gröda med modellen,
som ska skördas med en tröska, är risken den far ut med  hacken
där bak i mycket finfördelat skick…

Men du ska veta,  att precis alla upphittare är inte ärliga.
Men jag påstår 99% är det.

Om du har en pejlsändare aktiverad,  har du mycket större chans
att finna din bortflugna modell, för då har du kontakt med den bortflugne.
För att finna modellen behöver du en mottagare,  som kan ta emot
pejlsändarens signal.

Mottagaren bör vara av god kvalitet, för ju bättre mottagare,
desto större chans att höra signalen.

Om du har en pejlantenn , som på mina bilder och du hör signalen,
då är halva jobbet gjort.

En pejlantenn har en lob som är relativt  smal och som har ett distinkt
fram/backförhållande.

Du kan jämföra en direktiv antenn med  ljuset från en bra ficklampa, 
som ger en smal och långt räckande stråle, medan en vanlig taklampa,
fördelar ljuset runt horisonten.

                                 Loben från en riktantenn:

Du står i centrum, din antenn täcker enligt skissen.
Allt är schematiskt, verkligheten är sällan så entydig  som bilden.

Kör till en plats som du tror är i närheten av den förmodade
nedslagsplatsen för
din modell. Klättra upp  på en yta så
högt som möjligt.

Slå på mottagaren,  håll antennen vertikalt/horisontellt och vrid dig runt
och lyssna först med brusspärren engagerad. Hör du inget så släpp
brusspärren, så du erhåller allt till örat som mottagaren tar emot.

Så här funkar det schematiskt

brusspärr 3 sista

Fyrkanten visar det,  som kommer till mottagaren i form
av brus och signal.

Det vi vill ha är signal, alltså det som är  under det röda strecket.

Din gräns då brusspärren ska öppna,  är den gula linjen.
Från botten av rektangeln till det röda strecket finns signalen,
du vill lyssna på.
Därför ska man aldrig dra brusspärren för hårt.
Alltså vrid
brusspärren tills du precis vrider bort bruset, men inte mer !
Ibland kan du behöva
vrida bort brusspärren helt och hållet
för att kunna höra signalen.
En tumregel alltså: Du ska vrida din brusspärr,  så bruset
just försvinner eller ligger och småfräser.

Åt det håll där du hör signalen bäst, där finns modellen,
om allt stämmer.

Ta ett märke i terrängen,  ta kompassriktningen dit och
för över bäringen till din karta. Nu har du ett streck på kartan.
Därefter ska du åka,  låt oss säga,  200 m vinkelrätt mot bäringen och
lyssna en gång till.
Upp på det högsta föremålet om möjligt,  pejla och hör du signalen,
slå fast varifrån den hörs starkast. Om du inte hör signalen,
åk 180 grader åt andra hållet.

När du hör signalen, ta kompassriktningen dit, överför det till kartan,
där du redan
dragit en bäring. Nu har du två bäringar och om världen
vore fullkomlig,  ligger ditt plan i krysset.

Men nu är det inte så,  på de frekvenserna vi använder. På de frekvenser
vi använder,  är vågutbredningen inte linjär och snygg,
utan vågorna reflekteras lite oberäkneligt. Det tar tid att lära sig ,
vad som är rättvisande pejlar. Så därför ska du pejla efter
förflyttning 2 gånger till.

Lägg in bäringarna och de kommer att förhoppningsvis att resultera
i  en månghörnig ruta på din karta,  som inte är alltför stor.

Där, eller i omedelbar närhet,  ligger modellen. Åk till platsen och
lyssna och pejla.

Om signalen är väldigt stark, kan mottagaren få spader (bli överstyrd,
alltså den kan inte hantera de starka signalerna)
och då får man
flytta sig  förslagsvis ca 10 khz, alltså om frekvensen är 150,100,

så gå till 150.110 och lyssna.

Eller flytta till en frekvens där du just kan uppfatta signalen.
Man gör så för att dämpa signalen och göra det lättare att pejla
sista biten. Det är ofta sista biten,  som är svårast.

Pejlsignalen är i regel en omodulerad bärvåg,  som låter som ett
“Skrapande” ljud i högtalaren. Varför signalen är omodulerad, alltså
man har inte lagt ett “Ljud” på bärvågen, det är troligtvis för att
spara vikt i sändardelen,  som finns i din modell.

Det viktigaste är, att man hör NÅGOT att pejla på ! Så vad sändaren
gör är att producera en sönderhackad  bärvåg , ungefär som telegrafisändare.

Använd pejlantennen och pejla aktivt under din promenad mot sändaren.
Antennens “Fram” kommer att indikera den riktning, du ska gå.
Det kan kräva lite irrande fram och tillbaka,  av skäl jag tidigare angivit,
men med träget arbete,  kommer du att finna modellen.

Det krävs mycket träning,  för man ska bli duktig. Men med en
fungerande pejlantenn, bör
även nybörjaren ha en  rimlig chans att
hitta sin modell.

Att pejla med en bärbar mottagare med en rundstrålande antenn,
alltså en “pinne”,
då litar man mer på turen än på  sin skicklighet.

Nu har jag,  för att underlätta för framtida eftersök av pejlsändare,
tillverkat en
pejlantenn, som är uppbyggd enligt konceptet HB9CV.
HB9CV var amatörradiosignalen  en schweizare hade,  som uppfann
denna mycket goda antenn. Jag har själv använt den och den fyller i
alla fall mina krav. Antenn är en typ av Yagi med två element.

Till pejlantennen,  som är byggd för 150 Mhz där antennen är i exakt
resonans,   har jag köpt adaptrar,  så ni med BNC kontakt för antennen
eller SMA-kontakt kan använda den.

Pejlantennen tar jag med vid nästa tävling,  så kan ni, som
har pejlsändare testa den,  vid en liten genomgång  vi kan hålla.

Jag donerar antennen till SMOS för framtida bruk vid tävlingar.

Om någon vill bygga en egen så kan ni kontakta mig för info, för den
går att bygga lättare och elegantare.

Slutsatser:

För att hitta en bortflugen modell behövs:

En kikare med syftkompass.
En karta med aktuellt område,  50000-del eller mindre.
Kartan försedd med meridianer för utläggning av kompassriktningar

från terrängen..

Om du pejlar: En mottagare som är laddad och aktiverad  och en pejlantenn.

Du måste kunna hantera en kompass fullständigt.
Ta ut riktning i terrängen
och kunna  överföra bäringen till kartan.

Du måste lära dig din handapparat,  så du vet hur signalstyrkan indikeras.
Du måste har den inställd rätt. Alltså “Wide FM” eller “Narrow FM”.
Du får pröva dig fram.
Du måste veta,  hur man öppnar  brusspärren, då signalen är svag.

Allt för att den ska funka under bästa möjliga omständigheter.

IMG_0020

Här ser ni olika mottagare,  som kan användas vid pejling. De är alla amatörradioapparater
och man får bara sända, om man har av Post och Telestyrelsen
utfärdad licens och tillståndsbevis.
Enkelt uttryckt passar SMA=Skruvfattning,  som på vänstra radion eller BNC = bajonettfattning,
som de flesta andra har. En apparat som den i mitten köper du billigast på E-Bay från Kina.
Den kostar med frakt 30 pund, under 400 kr !

IMG_0024

Adaptern som medföljer antennen.
Överst för SMA (skruva) och underst BNC (bajonett)

IMG_0025

BNC-änden

IMG_0026

SMA-änden, med det smala stiftet i mitten

IMG_0028

HB9CV för 150 Mhz försedd med BNC-hane.
Bry er inte om,  att antennen ser ut,  som något jag hittat
på soptippen. Det är en i hast hopsatt konstruktion.
Det är funktionen som räknas och den finns där.

IMG_0029

Elementen gjorda i koppar, Det är lite tungt men starkt.

IMG_0030

Matningen och anpassningen av antennen med  12 cm koax = 12 pF

IMG_0032

Jag har försökt göra den så oöm som möjligt.

IMG_0033

Här uppkopplad med min Yaesu amatörradio.

IMG_0035

Så fungerar antennen. Skillnaden på fram/back är stor och där kan man inte missta sig.

IMG_0038

Man kan pejla både vertikalt och horisontalt.

 

Pär Lundqvist sa,  man kanske kunde använda en Keyfinder ?
Här är en med 50 m räckvidd,  som används ihop med din telefon och en app.
Kanske,  om man slaktade den del som sitter ihop med nyckelringen på allt,
som går att
undvara, plasthöljen, ringar,  alltså allt som går att
ta bort, utan att
funktionen förändras ? Detta för att spara vikt.
Troligtvis kan man öka räckvidden till kanske 100 m, om man sätter dit
en bättre antenn på sändaren. Jag ska testa och labba lite och rapporterar
resultatet senare. Det är ju skillnad i pris….100 mot 2000 spänn…

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I OT-KLASSEN RINKABY 2016 (DEL 10 )

 

 

 

Suomen pojat lentävät paras

 

 

 

 

 

 

 

_DSC0681

Jag har så länge jag känt Matti Pyykkö och Markku Tähkäpää
beundrat deras förmåga 
att flyga och bygga.

Markku är en ekvilibrist då det gäller byggandet. En artist av högsta
potential. För att ge sig på sådana byggen ha gör måste man ha en
begåvning
utöver det vanliga och en idoghet som få människor har.

Se på modellerna nedan och hans elliptiska vingar byggda med sitt speciella
sätt. Hur kan han få det så exakt ?

Matti är också en duktig byggare, men jag ser honom som en mer
experimenterande
modellflygare med goda kunskaper i aerodynamik
och flygmekanik. Eller kanske vill jag säga, en förståelse för varför
ett plan beter sig på ett visst sätt.

Dessa finska pojkar besöker oss varje SM och det är alltid lika
spännande att se vad
de har med sig på lastbilsflaket under presenningen !

Vad som fångade min blick denna gången var ankan “Anders And”.
Jag talade med Matti
ganska länge om denna modell och han berättade
om svårigheterna att få den
att flyga som piloten ville.

Detta SM lyckades våra representanter för vårt broderfolk inte lika bra som
vanligt, men jag antar de flyger inte bara för att vinna,  utan de uppskattar den
sociala samvaron med likasinnade också.

Jag är övertygad,  de kommer nästa år igen med lastbilen  och under
flakpresenningen döljer sig  nya överraskningar !

Denna posten handlar bara om det finska teamet  och deras plan i Rinkaby,
så håll tillgodo !

 

 

 

DSC03906

En av de vackraste modellerna!

DSC03843

Matti  med en av sina många modeller

DSC03839

Matti demonstrerande sin metod för fusesystemet.

DSC03834

Ser ni säkerhetsnyckeln i högra handen ?

DSC03826

Ser ni att trimtabben är direktimporterad från Italien…

DSC03824

Fusen på en friflygande modell är tillsammans med allt
som behövs av komplicerade kompononenter inte så enkelt.

DSC03813

Allt ska var enkelt och funktionellt om det går…

DSC03812

Maskinen som sprider stjärnpuder…

DSC03809

Jag tycker denna modell utstrålar…robusthet !

DSC03791

DSC03795

DSC03803

DSC03804

DSC03808

Fick aldrig se den flyga tyvärr…för Matti vann sin klass.

DSC03787

Ordet Aspjut…jag har googlat men ingen förklaring.
Någon annan som vet ?

Jag fick en förklaring av Matti:

Aspjut:
Vi, som är brist-tidens pojkar, ( 1945…), har lärt, att spara på.
Med min hemmagjord svenska, tänkte jag, att haapa är asp,
och keihäs heter spjut. Men, varför nu använda två gånger
de samma bokstäver efter varannan? Så sparade jag de andra A+S.
Jo,De gamla kloka brukade säga: när man är ung, måste man spara,
att när man blir gammal, har man nånting kvar, att spara på.
Nu i vår nollräntornas paradis, är det nog just tvärt-om?
Matti.

DSC03790

 

 

DSC03799

Finsk modellplanslåda. Kan ni finska, så vet ni vad flugorna gör om våren….

DSC03444

 

DSC03432

 

DSC03430

Anders And, vilket är detsamma som Kalle Anka på svenska.

DSC03421

 

DSC03417

Nog är det en anka alltid…en Canard.

DSC02901

Markkus “Gös”.

DSC02898

 

DSC02894

 

DSC02892

 

_DSC9645

Mattis Bernfest

_DSC9650

Markku Tähkäpää

_DSC9651

 

_DSC9652

 

_DSC9655

 

_DSC9659

 

DSC02885

 

DSC02890

 

_DSC9422

_DSC9428

Ett imponerande plan…

_DSC9431

 

_DSC9433

_DSC9434

_DSC9436

_DSC9437

…fast jag undrar om jag vågat släppa det friflygande…?

_DSC9438

 

_DSC9523

 

_DSC9505

 

_DSC9498

Koppling !

_DSC9496

 

_DSC9457

 

_DSC9443

 

_DSC9439

 

Kuha flög mäktigt bra.

_DSC9337

Mattis Bernfast flög som Lasse Larssons lika dana modell, bra.

_DSC8827

_DSC9325

Friflygande flygetyg

_DSC8830

 

_DSC0684

Som sagt, den  vackraste friflygande modell jag sett.

_DSC0690

Gick perfekt på linan. Vingarna uppbyggda geodetiskt.

_DSC8684

Markku Tähkäpää

DSC03728

På eftermiddagen då flygarna åkt hem för dagen.
Endast min streamer och Ingvar Nilsson hangar står kvar.

Kategorier
Hangflyg modell

HÄR KOMMER EN LITEN HANGFLYGRAPPORT

 

 

 

Det har varit tunnsått med nordlig vind vid Hovs Hallar i år.

 

 

 

 

 

_DSC1294

 

 

Detta året ha haft lite nordliga vindar. Ok, nordväst har vi haft, men
ren nord har vi  ofta förgäves spanat efter.
Normalt sett har vi relativt mycket nord på våren eller i alla fall på gränsen
mellan vår-sommar.

Men i år har vi haft mycket ostliga vindar. Detta är i och för sig bra för
termikflygning, då den ostliga vinden innebär,  att sjöbrisen inte uppstår,
vilket stoppar termik effektivt.

I tisdags hade yr.no utlovat nordligt, varför jag åkte ner till HH.

Jag var aningen tveksam om vindens styrka, eller om sjöbrisen skulle
“felvrida” gradientvinden.

Vid ankomsten, urlastning på parkeringen, uppbärning av det som behövs
för flygandet till Platån. Vinden då jag, massor av turister och 30 ungdjur
av kor stod på toppen var 2 m/sek rakt på.

Efter att ha monterat och varligt flyttat koflocken 30 m,  blev det det vanliga
övervägandet, om hanget skulle klara att bära min ärrade Spirit.

Slutligen beslutade jag att starta parallellt med hanget, vilket ger mig en möjlighet
att rädda mig in på kanten,  om förhållandena inte medgav flyg.

Så till åskådarnas glädje kastade jag ut. Hanget bar och trots den svaga vinden,
kunde jag enkelt stiga till 286 m. Jo,  jag har höjdmätare ombord. Den visade 200
m och adderar man hangets höjd 80 m blir höjden över havets nivå som ovan.

Jag testade lite idag,  hur långt in och hur högt kusten bär vid HH. Förvånansvärt
långt och högt.

Nu var förhållandena extremt gynnsamma , men jag blev förvånad , hur
högt hanget
lyfte “bakom” värdshuset.
Bra att veta.

Just innan sjöbrisen drog igång vid 13-tiden var vinden mycket termisk.
Jag kunde flyga termik ca 250 m ut från kanten mot havshorisonten
ihop med andra fåglar. Eftersom vinden på lite höjd är starkare än
vid marknivån, drev modellen iväg in över land, så man kunde inte hänga med för länge.

Två busslaster med holländska turister passerade mig och jag fick berätta om
modellflyg och hangflyg i synnerhet.

Holländare är mycket trevliga människor.

Det kom två svenska unga kvinnor som gick Skåneleden,  som satte sig
ner då de var helt slut. Hur är det med ungdomens kondition ?

Efter en timma i luften landade jag framför fötterna, då jag tyckte jag märkt
att mitt höjdroder var degigt. Jag erinrade mig,  att modellen hade jag stött emot
bilen,  då jag lastade i garaget. Kanske något hade hänt ?
Jovisst, växellådan hade
blivit av med en kugge på utgående axelns drev.

Hur löser man det, om man inte har reservdelar och man är flygsugen ?

Jo jag tog isär servot, klippte bort “spärren” som sitter på utgående drev
och vred drevet 180 grader, så den skadade delen inte kom i ingrepp.

Sen var det bara att flyga igen. Fäste en mobius med BilTematejp på en
gren av rönn 
i nosen,  så jag kunde filma bakåt mot min stabbe under flygningen.
Resultatet blev upplysande och bra.

Efter hand, jag startade 1230, tog sig vinden och låg kl 1330 på ca 5-6 m/sek
rakt på hanget. Detta skapade i sin tur perfekta hangförhållanden.
Konstig att inga skärmflygare var här ? Som jag tidigare beskrivit,
kan man lätt se då vinden går från 5 till 6 m/sek. Just vid denna vindhastighet
börjar vågorna bryta på havet.

Den enda fågel jag såg var en ormvråk. Jag har aldrig sett så lite fåglar
generellt sett som i år. Varför ? Ingen aning.

Men dagens flygande var en fullträff och än en gång slog mig tanken,
då jag satt på min grästuva, att jag kan vara glad, jag får uppleva detta !

Vacker natur, fina flygomständigheter och upplevelser samt  möten med
trevliga människor.

Jämför detta med “livet” de har, som redan kl 1300 ligger framför en tv…
Alltnog, var och en förvaltar sitt eget liv och gör vad de vill med det.

Kl 1545 landade jag bakom betongfortet efter min fina dag på Hovs Hallars Platå.
Det blev 2.5 timma i luften med min lite ärrade Spirit.

En av de finaste flygupplevelserna hittills i år !

Spirit Elite är ett mycket användbart plan. Tror man kan köpa den
hos HAB till ett hyfsat pris. Annars finner du den i England. Spirit är
ett mångsidig plan , bra både på hang och även bra i termik.

Här är lite diversebilder. De flesta är  klippta ur en video,  därav får
du tåla den något sämre kvaliteten.

_DSC1255

Min Spirit lurar i gräset på Platån.

_DSC1206

Det var relativt god sikt i dag, vilket gör att Silon i Falkenberg blev lätt att se.

_DSC1236

Turister passerar i en jämn ström på platån.
I dag dominerade holländare och de som vandrade Skåneleden.

_DSC1245

Segelturister kom dragande förbi på sin färd till ingenstans…

_DSC1283

Enda fågel jag ansåg värd att fotografera. Vilket jag gjorde
samtidigt jag flög min Spirit. Inte enkelt.

_DSC1319

Nord 5-6 m/sek indikerar flaggan vid värdshuset.

DSC04112

Trogna och nyfikna åskådare.

DSC04117

Mycket sociala djur,speciellt intresserade av hangflyg.

DSC04124

Anpassa sig och improvisera.
Då det gäller att fästa en GoPro på modellen med tejp…

DSC04131

Halmstad med Gopro…

DSC04134

Just då sjöbrisen kom.
Ni ser att vinden kommer med dragning väster…

DSC04135

Nu börja det bryta och därmed vet vi att styrkan är mer än 5 m/sek.
Sjöbrisen kom in från norr, vilket syns på havet.

DSC04140

Mot Hallands Väderö

GOPR7913[1]-002

Det är denna kanten, som gör det.

GP017913[1]-002

Denna bilden tog jag med en extremt lång osynlig “Selfiepinne”.

REC_0001 (1)-002

Start med bakåtfilmande videokamera.

REC_0001 (1)-003

Ni ser jag kastar ut med bra energi,
då jag behöver ett par meter bromssträcka…

REC_0001 (1)-004

Sådär, nu är det bara att flyga…

REC_0001 (1)-005

Längs kanten finns en rotor.

REC_0001 (1)-010Full aerodynamisk broms inför landningen.

REC_0001 (1)-011

Spiriten återbördad till Terra Firma

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE MODELLER I OT-KLASSEN RINKABY 2016 (DEL 9 )

 

 

 

 

 

Bilder från tidslinjen.

 

 

 

DSC02594

En ny packe bilder tagen rakt ur min laddning. Den enda
ordning det finns med dessa bilderna,  är att de ligger
tidsmässigt i ordning.

Här kan du se de utomordentligt fina och estetiskt tilltalande starterna
Kurt Strömdahl utför assisterad av sin fru.

Mer eller mindre vettiga kommentarer av mig under bilderna…
om du hittar tokigheter,  som jag som obildad friflygintresserad
skrivit, var snäll och rätta mig med exempelvis en kommentar
längst ner på sidan.

DSC02463

Björn Källman med sin “Tern”.

DSC02468

Tern lite närmare

DSC02469

Kan detta vara en “Flax II” .

DSC02473

Nordost

DSC02476

Vid denna tävlingen fick jag veta att BilTema säljer
en hyfsad kikare med pejlkompass för 1000 spänn.
För friflygaren ett viktigt redskap.

DSC02508

tillhör Andrea…

DSC02573

Ingvar Nilsson förbereder

DSC02498

Ingvars modell.

DSC02586

Fredde

DSC02611

Ett gryn som slappar lite…

DSC02613

Andrea flyger fram under en hämtning…

DSC02615

Anders Sellman marscherar målmedvetet på…

DSC02648

Göran vid sin bobuss.

DSC02735

Kullen som hyste min vindvisare. Videoband suveränt som streamer.

DSC02763

Inge och Göran.

DSC02993

Ingvar fundersamt betraktande sin Slingsby Cadet.

DSC03027

Fredde släpper…

DSC03029

…modellen till dess eget flygliv.

DSC03065

Andrea justerar stabben.

DSC03072

Där startkorten lämnades.

DSC03080

Ordnung muss sein !

DSC03085

Görans modell.

DSC03096

Ingemar Knif.

Varför tänker jag på Albert Engströms böcker
om folket i skärgården,   när jag ser denna bilden?

DSC03097

Hans Karlsson som ankare av modell.

DSC03098

Korda 37, alltså en konstruktion  79 år gammal,
byggd och flugen av Hans Karlsson.

DSC03102

DSC03112

DSC03115

DSC03184

Sten förbereder sin Contestor

DSC03186

Lite brådis nu…

DSC03187

DSC03200

DSC03204

DSC03211

Nu ska vi bara ladda power in i motorn.

DSC03216

DSC03220

Hoppas motorn inte flyger i bitar…

DSC03226

DSC03237

Iväg nu, säger  Sten.

DSC03241

Contestorn klättrar.

DSC03246

Är det Lars modell ?

DSC03247

DSC03250

DSC03254

Här kan ni förstå,  hur en frihjulande propellermekanism fungerar.

DSC03266

DSC03275

Kurt Strömdahl packar in power i gummit…

DSC03279

…på sin Cyklon.

DSC03284

Det gäller att skydda modellen om motorn går amok.

DSC03285

Är modellen konstruerad 1953.

DSC03288

Kurt med sin depåchef, hustrun, som gör ett förtjänstfull jobb,

DSC03293

Det finns ingen som gör…

DSC03295

…så estetiska starter…

DSC03300

…som Kurt !

DSC03343

 Taifun

DSC03350

En estetisk modell , minutiöst byggd av Hans Karlsson.
Jag får lite Markku Tähkkäpä-vibbar,  när jag ser bygget.

DSC03366Kurt med sin “Sluka”

DSC03376Här ställer han timern.

DSC03377

Minns ni jag skrev,  att Kurt gör de mest estetiska starterna …

DSC03381

Som en början på ett Pas de Deux.
Där den ena parten är Kurt och den andra hans modell.

DSC03382

Nu sveper Kurt iväg kärran i en mjuk rörelse.

DSC03383

…väl inövat sen många år…

DSC03384

Där satt den…starten.

DSC03385Ingvar Nilssons högkvarter under Rinkabytävlingen.
Läs hans kommentar i kommentarsfältet nedan.

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER RINKABY 2016 (DEL 6.)

 

 

 

 

 

Lasses och Mattis modeller av Bernfest S-Int.

 

 

 

 

DSC02753

 

 

I Rinkaby fanns det minst två,  av den av Bernfest konstruerade
S-Int modellen.

Lasse Larsson hade en med sig och Matti Pyykkö hade en.

Mitt intryck som lekman var,  att båda modellerna flög bra.
Jag kunde
inte se någon skillnad i prestanda mellan Lasses
och Mattis modeller.

Båda gick perfekt upp på linan, justerade in sig i blåsan och
vid fuseningen
sjönk den stabilt ner.

Ni vill ha bilder och här kommer en bunta på deras modeller:

DSC02714

Matti Pyykkö med sin S-Int

DSC02715

En modell med harmoniska linjer…

DSC02752

Lasse, en modell av Bernfest, Göran, Inge och Matti.

DSC02758

Lars Larsson med sin version av Bernfests S-Int.
“If it looks right, it flies right”,
sa Kelly Johnson chef för  Lockheeds Skunkworks.
De orden kan man applicera på Bernfests konstruktion.

DSC02892

Matti och Markku med sina modeller.

DSC02943

Nu kommer en sekvens med bilder,  som visar,
hur man kan parar ihop två Bernfestmodeller…tror jag.

DSC02947

Lasse närmar sig med nästan menuettsteg…

DSC02948

… Mattis modell…

DSC02949

DSC02950

Nu kommer det svåra…

DSC02951

…att få modellerna synkade…

DSC02953

…så det ser bra ut på bild.

DSC02957

För då blir det så här.

_DSC8904

Mattis modell på linan.

_DSC8909

Modellen gick som på räls för Matti.

_DSC8945

Lasses modell gick också fint på linan.

_DSC8954

_DSC8973

…och här kopplade Lasses Bernfest-modell.

_DSC8942

Mattis modell efter koppling

_DSC8996

Lasses modell.

_DSC9002

Just NU fälls stabben upp för fusening !

_DSC9007

Sjunker stabilt som en våt filt.

_DSC9015

…utan några oväntade rörelser.

_DSC9017

Snart…landning.

Kategorier
Old Timer flyg

VAD MAN INTE HAR I HUVUDET, DET FÅR MAN HA I TANKEN PÅ BILEN.

 

 

 

 

Det  fick jag erfara dagarna efter OT-SM .

DSC04059

Efter SM kom ett telefonsamtal från Bo-Eskil, ordförande i SMOS,
som frågade om
jag saknade min stol sen OT- SM i Rinkaby…

Efter en sekunds eftertanke fick jag medge,  att stolen var på drift.
Bo-Eskil informerade,  han hade tagit hand om den och att den stod i hans förråd.

Jaha, tänkte jag, ännu ett bevis på att jag kan vara glömsk. Nu var det så,
att min stol
stod 50 m ifrån den plats,  där jag hade min bil och utrustning
och i brådskan inför
avresa,  så glömde jag,  att stolen var på annan plats.

Sådant händer även den bäste.

Nå, nu var frågan,  vad gör jag ? Stolen är för mig ett nödvändigt verktyg,
då jag är
ute och flyger på grund av en rygg och nackskada. Skadan gör,
att jag har svårt att
stå mer än en kvart. Just denna stolen är mycket bra och
praktisk och det fick
mig att ta beslutet:

Jag kör ner och hämtar den !

Ok det blir 42 mil fram och tillbaka, men stolens värde överstiger
bensinkostnaden,
så det var ekonomiskt försvarbart.

Vi åkte iväg kl 0900 och landade efter diverse tråcklande på de sydskånska vägarna
slutligen i Fröslöv hos Bo-Eskil. Det var inte svårt att hitta,  för navigatorn ledde
oss exakt rätt.
Men utan navigator…hade vi kanske irrat runt fortfarande.

Bo-Eskil bodde i ett fint gammaldags hus med ett uthus,  som var en gammal skola,
där han inrett sin verkstad. Modellflygfabriken hade han inne i boningshuset.

Vi besåg hans domäner, tog lite bilder, glömde inte lasta stolen tackade och sade
adjö och styrdesen  kosan
mot Halmstad. Vägen gick via Simrishamn-Kivik-
Brösarp -Kristanstad-
Hässleholm -Markaryd och till Halmstad.

Vi tänkte ätit i Kivik, men det var bara att glömma. Byn var helt igensatt av turister,
vilket gjorde,  det var köer  till allt.

Men hur som helst kl 1700 landade vi hemma efter stolräddningen.

SÅ kan man tillbringa en dag….

 

DSC04055

Bo-Eskil framför den gamla skolbyggnaden.

DSC04063

Inne i det gamla klassrummet hade han inrett sin “Grovverkstad”.

DSC04064

Verkstaden var välutrustad.

DSC04065

På bänken en gammal dubbeldäckare, som skulle renoveras.

DSC04066

…undrar hur gammal modellen är ?

DSC04067

Väl utformade spryglar.

DSC04068

DSC04069

DSC04070

DSC04071

Bo-Eskil ville jag skulle fotografera en smälld modell,
så han kunde visa bilder hur det kan gå, då han var ute
och talade och informerade om modellflyg.

DSC04074

Så jag tog lite bilder i naturen på kärran.
Som väl är en Wakefield, om jag ser rätt.

DSC04106

Bo-Eskil bor fint med sin fru.

DSC04108

DSC04111

DSC04097

Hej då Bo-Eskil !

Kategorier
Old Timer flyg

SM FÖR FRIFLYGANDE OT-MODELLER RINKABY 2016 (DEL 3.)

 

 

 

 

 

RC- Segel OT tävlingen på SM Rinkaby

 

 

 

 

 

 

 

DSC02154

 

 

Man kan nästan kalla tävlingen SM i att flyga Blue Phoenix.

Blue Phoenix är den nästan helt dominerande modellen i klassen
RC-Segel inom Old Timer. Det fanns med en Harlequin, flugen av
Thomas Johansson.

Modellen är  utomordentligt välflygande och för sin konstruktion en
väl presterande modell. Det är ett av de absolut bästa planen i sin klass.
RC-Segel är en relativt ny klass inom OT, som kom till för att bredda
intresset för OT-flyg, genom att ge rc- flygare en möjlighet att deltaga.

Denna gren inom OT-flyget har alla förutsättningar att vidareutvecklas
och locka till
sig många piloter.

Vädret var relativt bra med termik som var lite gles, då vi hade bitvis
mindre solinstrålning
. Men tävlingen gick bra att genomföra  under
likartade och rättvisa förhållanden utan problem.

Klass OT-RC Segel

1 Sven-Olov Schedvin -Blue Phoenix 260 262 267 529
2 Lars Karlsson -Blue Phoenix 262 183 274 509
3 Ove Roland Svensson- Blue Phoenix 237 264 219 501
4 Thomas Johansson- Harlequin 259 221 130 480
5 Christer Jönsson- Blue Phoenix 212 256 205 468
6 Hans Meynert- Blue Phoenix 216 233 184 449
7 Inge Sundstedt- Blue Phoenix 164 230 214 444
8 Sven Landervik- Blue Phoenix 125 160 226 386

 

Jag vet,  det du vill ha,  är bilder och här kommer en bunta !

Jag skulle tagit fler bilder på Rc-Segel, men jag hjälpte till att pejla en
bortflugen modell,
vilket gjorde,  jag inte fick med,  allt jag önskade.

Men nästa år då …

DSC01977

Nybyggt…och en gedigen Graupner MC-14 …

DSC01979

DSC01986

Christer Jönssons modell.

DSC02012

Det gäller att bygga lätt.

DSC01990

DSC02021

DSC02039

DSC02063

DSC02074

DSC02090

DSC02125

DSC02133

DSC02138

DSC02146

DSC02152

DSC02160

DSC02171

DSC02015

En mycket välbyggd och snygg modell.

DSC02017

DSC02029

Blue Phoenix är kanske den segelmodell,  som är mest byggd i världen.
Vi kan vara stolta för det är en svensk konstruktion av Leif Eriksson.

DSC02034

_DSC8445

_DSC8453

Thomas och hans Harlequin

_DSC8458

_DSC8477

_DSC8488

_DSC8505

_DSC8508

_DSC8518

_DSC8522

_DSC8526

_DSC8532

Thomas och hans Harlequin laddar.

_DSC8537

_DSC8542

_DSC8563

_DSC8568

DSC02039

Att klä med Oralight kanske en del materialtalibaner anser ett helgerån..
men Oralight är starkt och lätt och även en ovan byggare brukar lyckas bra med
klädseln av sin modell. Det är lättare och enklare än att klä med siden.

DSC02044

DSC02048

DSC02065

DSC02069

DSC02079

DSC02083

DSC02086

DSC02093

DSC02095

DSC02097

DSC02098

DSC02099

DSC02101

DSC02103

DSC02110

DSC02123

DSC02128

DSC02146

DSC02148

DSC02150

DSC02157

DSC02172

Kategorier
Naturbilder

JUST NU – NATUR

 

 

 

 

 

En promenad längs Oceanhamnen

 

 

 

 

 

 

 

_DSC7579

 

Bara lite intryck, då jag flanerade i Halmstads hamn häromdagen.

Inga kommentarer, utan det överlåter jag till betraktarens fantasi.

Det är svårt att fotografera hussvalor.

Nu är jag några dagar i Rinkaby på OT SM för friflygande modeller.

_DSC5994

_DSC6061

_DSC6075

_DSC6091

_DSC6104

_DSC6110

_DSC6973

_DSC7578

_DSC7733

_DSC7736

_DSC8141

_DSC7800

_DSC7959

_DSC7971

_DSC8107

DSC05742

DSC03380

strätta

DSC05552

DSC05606

DSC05665

DSC05683

DSC05685

DSC05698

DSC05717

DSC05740

Kategorier
Hangflyg modell

HAR NI SVETTATS I VÄRMEN ?

 

 

Håll ut ytterligare tre månader

  har det svalnat !

 

_DSC9302

 

_DSC9317

 

 

DCIM192GOPRO

 

såärdetmeddet …

Kategorier
Hangflyg modell

OM DU UNDRAR, VARFÖR JAG OCH PÄR ÄR HANGFLYGARE ?

 

 

 

 

Läs och se på nedanstående bilder,  så röjs  dina tvivel !

 

 

 

 

 

 

DSC01278

 

 

 

Att vara hangflygare,  är inte bara ett intresse inom modellflyget.
För mig och och Pär Lundqvist har det  format vårt förhållningssätt
 också till natur, väder och havet.

Det är ju dessa begrepp,  som  intimt hör ihop med vår hobbyutövning.
Vi har
hållit  vårt hangflygintresse  levande,  genom att vi  har båda
45 år av hangflygande bakom oss.
Naturligtvis danas och påverkas man av detta på flera olika sätt.

Att utöva vår hobby, hangflyg,  ger oss så mycket mer än bara flygandet.
Vi upplever
naturen starkt, vi ser miljöns  förändringarna,  som uppträder
vid de platser vi flyger. Jag vill säga,  att på det sättet som vi flyger, har
det nästan blivit en livsstil, som vi känner viss stolthet över.

Kan vi inte flyga, då vi  kommer till ett hang på grund av fel eller
ingen vind , sitter vi inte och hänger läpp för det, eller sitter maniskt
och planlöst  fipplar på
våra ifånar.
Vi  kan sitta och filosofera vid  hangkanten och se ut,  mot det vi
är förunnade med,  som bor vid en  kust, en obruten horisontlinje.

Jag lovar… det händer alltid oss något oväntat.

Som,  då jag för 15 år sen hade lyckan att observera en kaskelott,
som passerade  förbi Hovs Hallar. Det var en helt stilla dag och valen
syntes
tydligt, då den blåste ut sin fuktiga utandningsluft.
Hur många har sett en kaskelott i verkligheten i Kattegatt ?

Den observerades sedan i danska farvatten.

Eller så går jag en sväng med min kamera. Det finns alltid motiv.
Det gäller bara,  att ditt öga ser de och att fantasi- och associerings-
maskinen i din hjärna fortfarande fungerar.

Det trevliga  för oss med hangflygandet på en plats som Platån eller
Segeltorp vid Hovs Hallar är,  att det lockar åskådare,
som är nyfikna. Alltså de sociala kontakterna utvecklas.

Både jag och Pär är utåtriktade människor,  som inte går och blänger
i marken,  då vi möter folk, utan vi försöker vara lite ambassadörer
för vår hobby och sprida positiv information och om möjligt ge våra
åskådare positiva upplevelser med sig hem.

Vid Segeltorp,  just söder om HH,  är det vid semestertid, gott om
flanerande
turister.
För de flesta människor tycks vårt flygande vara trolleri.
Vanlig fråga: Var sitter motorn ?
Då pekar  vi upp mot solen och förklarar sammanhanget mellan
solinstrålning och vindar.

Speciellt  i lördags  fick vi berätta om vår hobby, hur hangflyg
fungerar och allt det,  som hör vår  hobby till .

Vi försöker göra så bra positiv propaganda, som vi kan för
modellflyghobbyn och vi tycker,  det är mycket givande,
att vi får möjligheterna att  berätta om vår hobby och det,
som hör den till.

För det är så, att om människor är ute i behagligt  väder i vacker natur
och
ser  modellflygare,  som kan sin sak och skärmflygare som är duktiga
med sin hangflygning,  så skapar det en positiv situation och känsla
hos betraktarna , som gör det lättare  för oss  att berätta , motivera och
förklara vår hobby
för en allmänhet, som då är genuint nyfiken och påverkbar.

I lördags samtalade jag  en god stund med ett mycket trevligt par från
Stockholm,
vilka var i 60-års åldern. De var nyfikna och jag försökte
berätta i stora drag om modell- och hangflyg.
När de gick sa de:

Det var ett jätteintressant och trevlig samtal om flyg !
Vi fick reda på så mycket,  som vi inte hade en aning om och vi förstår,
att ni som utövar hobbyn
blir fascinerade och fångade av den.

Roligt att höra sådan feedback.

Jag har aldrig träffat någon  person, då jag varit ute och utövat min hobby
hangflygning,  som visat en negativ inställning till våra flygaktiviteter.

Jag ställer vårt agerande mot exempelvis diskussionerna och
navelskådandet på en
del fora om SMFF och om MFN ska ha
4 eller 5 bilder per sida. Det handlar i vårt och i deras fall
om bilden,  av vad som är det viktigaste för att främja vår hobby.

Vilket tror du,  gör det mest positiva  avtrycket  hos presumtiva
nya modellflygare ?
Jag vet inte, jag kan bara gissa.
Emellertid är jag övertygad ,
att en positiv bild av vår hobby är en bättre
investering än
diskussioner,  som har irrat ut sig till meningslösheter och nonsens.

Är vi dessutom förunnade,  att ha det  underbara flygväder vi hade i
lördags, blir våra upplevelser ännu bättre.

Vinden i lördags var NV ca 5 m/sek rakt på Segeltorpshanget och temperaturen
låg på 23-25 grader.

Kan det bli bättre ? Nix ! Solen sken naturligtvis och havsvinden som kom
var stundtals termisk. Det betyder,  att luft varmare än gradientvinden/sjöbrisen
kom
inblåsande och då dessa lager av varm luft samlar sig framför hanget,
stör de hangets uppbyggnad,
så lyftet ibland blir sämre. Men aldrig så det blir
problem att flyga. Man kan säga att hangmotorn hackar till ibland.

Vi hade 3 skärmflygare i aktion och så var det  jag och Pär med våra modeller.

Pär flög sin Lunak och jag gled omkring med min Spirit II. Båda
våra modeller flög bra och blev livligt avfotograferade av passerande
kamerautrustade åskådare . Vi har lärt oss hur vi ska presentera
våra modeller för de som fotograferar, för det blir en möjlighet att
sprida information om vårt modellflygande till fler människor..

I naturen såg vi, att starungarna har flockat ihop sig och förbereder flytten
söderöver.
Vi såg att algblomningen i havet var i full gång,  manifesterande sig som
stora ganska ljusgröna områden.
Jag har aldrig sett algblomning så tidigt här.

Vi såg att det är knastertorrt i naturen med mycket låga nivåer även
i “säkra” bäckflöden..

Pär och jag var överens,  att denna dags möjligheter vid Segeltorp,
de hade vi fångat !
Vi var på rätt plats,  vid rätt tid,  med rätt utrustning.

Allt var perfekt. Vi fick uppleva maximalt vid vår flygning vid Segeltorp.

Vilket man aldrig kan göra i dvala framför en tv, surfa planlöst på en dator,
eller då man maniskt fipplar på en
ifåne !

Vi anlände till hanget 1620 och vi landade till slut kl 1938.

Här kommer ögonblick ur två  glada hangflygares lördag på Segeltorpshanget :

_DSC7399

En djupt koncentrerad pilot.

DSC01286

Lundqvist med sin Lunak.
Ser ni flocken med starungar ?

_DSC7423

Pärs Lunak uppvaktad…

_DSC7454

Lunak

_DSC7455

Lunak, som betyder Glada på tjeckiska.

_DSC7459

Blänk i huven från lågt stående kvällssol.

DSC01313

En scratchbyggd balsa modell i gammal stil.

DSC01525

Klaff in.  Modellens nos går ner och planet accelererar.

DSC01160

Piloten på väg att landa sin modell.

DSC01196

Här är turbulent…

DSC01197

…och det gäller att väja för buskar och träd…

DSC01198

…bra broms är guld värt i dessa lägen…

_DSC7521

Kråkbroms..kolla sidorodret. Eftersom landningen sker
i sidvind, måste piloten flyga  planet” på skråe “under finalen,
för att vid sättningen svänga upp det längst den
tänkta banan med  sitt sidoroder vid landningen

DSC01199

Full klaff.

DSC01200

Det kräver en del att landa här med en modell som Lunak.

DSC01201

…där satt den..nästan !
Landning 1. vid grusvägen.
Modellen har just gjort en studs och
är här 5 cm över marken
och är på väg att slutligt komma till ro.
Ser du huven har snäppt loss…

DSC01202

That´s how it should be done, sa Pär…

DSC01457

Det kom annalkande CB-moln,  men inget drabbade Segeltorp då vi var där.
Det finns vissa likheter i utseendet,  bortsett från fenan,  mellan en
Lunak och den finska Vasama. Vasama betyder “Pilen” på finska.

Vasama

DSC01518

Lunak på kanten med ansatt klaff.

DSC01537

Om jag ser rätt,  klaff ner och skev upp = Kråkbroms.

_DSC7483

Landning  2.

 

_DSC7522

 

Inte lätt att landa här.

 

_DSC7523

Ajaj…detta kan bli..

_DSC7524

 …och blev, en hjulning över vingspetsen…

_DSC7525

…vilket resulterade i en skada på kroppen,
då kroppen slog i marken..
Skadan var gammal.
Lättlagat. Lagades samma dag av Pär enligt lägesrapport.

DSC01243

Pär filosoferar över dagens flygning kanske….
Jo. vi har personligt tillstånd av markägaren att ha med bilen.

DSC01249

Skärmarna har slagit ut för säsongen och blommar i det gröna kustlandskapet.

DSC00954

                      Titta, säger piloten. Jag kan balansera på ett ben på en sten.
Och sen kan jag flyga också

DSC01014

Vänster fot på speedpedalen. Selen en lättviktssele
med,  tror jag,   airbag som impact-protection.

DSC01036

En glad skärmflygare som förr RC flög, heter det Imac ?
Han tog sitt förnuft till fånga och började med hangflyg
och  paragliding i stället.

DSC01065

I dag var det bara High Spirit över hela linjen.

DSC01087

Min Spirit med en utväxt på näsan..
…kan det vara en kamera ?

DSC00924

En pensionär ska landa…full klaff, uppfällda skevroder,
styr med sidoroder…

DSC00925

…titta, han klarade det. En bild klämd i rätt ögonblick…
fast fotografen fick modellen serverad på ett fat eller …?
Just 10 cm över marken in med klaffen,  för att inte skada servo eller linkage.

DSC00931

Där ligger Danmark , eller vad menar han ?

IMAG4252

Han kanske pekade på algblomningen vid Segeltorp den 30. Juli.

DSC01136

En Super Cub, SE-CKY,  passerade ett antal gånger mycket lågt.
Byggd 1959, havererad och lagad.  En PA-18.
Klicka på registreringen och få planets historia.

DSC01509

Klockan här ca 1900.

DSC01330

Ser du,  så skarp horisonten är i skymningsljuset ?

DSC01563

Klockan 1938 lördag Segeltorp då vi landade.