… i sin kanske vackraste form.
Jag råkar ju ha ett väl laddat arkiv med bilder från OT-friflygtävlingar.
I stället för att det ska ligga där, vill jag gärna publicera mina alster,
i hoppet att de få fart på drömmar om flygning och skapa lite verklighetsflykt,
då vårt väder inte direkt inbjuder till modellflygaktivitet.
Personligen tar jag alla chanser att komma ut och flyga och det innebär,
att ibland blir det noll med flygningen, om jag ger mig iväg och det
råder tveksamma förhållanden.
Men det gör inget, för om det är så, att jag inte får flyga, får jag en annan
upplevelse att ta med hem.
För mig är att sitta overksam det värsta jag vet. Man ska betänka, att
livet är ju ganska kort…det gäller att utnyttja den tid man har.
För min del handlar det om att uppleva min modellflygverklighet,
så bra det kan låta sig göras.
Om det inte blir flygning, då har jag funnit, att om min kamera är
med, vilket den alltid är, finns det alltid några ögonblick från mina
promenader, jag vill ha med hem.
Min kunskaper som fotograf är usla. Med min tekniska kompetens kan
jag bara utnyttja min kamera till 10 %, men det är lika spännande var gång,
jag är kommen hem och har importerat bilderna till min dator.
Det kanske är 300 bilder…av dessa kanske 3 är bra. Då blir jag nöjd.
Kameratekniken i dag sätter ju inte upp något varnande bildsparande
finger. Har jag ett minneskort på 64 Gb, kan jag ta cirka 4500 bilder
i RAW-format.
Ja, så är det, om man inte får flyga. Fast i förra veckan fick jag en härlig
dag på Hovs Hallar, som jag beskrev i ett tidigare inlägg.
I dag Påskafton, hoppas jag vi får lite solinstrålning, så det blir betingelser
för termikflyg. Som sagt, blir det inte det, får jag kanske en fotosejour i
stället, mellan allt annat som ska göras denna helg.
Att man som åldring…skulle ha livet bakom sig, det betyder ju inte,
att man inte har en framtid. Den vill jag utnyttja så gott jag kan,
för jag vill inte sitta hemma väntande på att något ska ske. Det gör
det inte, om man inte håller dörren öppen !
För mig har verkligheten inneburit, att två av mina kamrater har gått
bort sista månaden. Båda i 60-65-års åldern.
Man blir lite mera klarvaken av sådana händelser.
Därför, dröm er bort till modellflygets härliga verklighet, kanske med
hjälp av mina bilder !
Bilder kommer utan inbördes ordning.
