…med sitt innehåll av fina artiklar och bilder.
Vill du läsa välskrivna artiklar om OT-flyg, då ska du bli medlem
i Sveriges modellflygares oldtimer sällskap SMOS, som du hittar här:
www.smos.info
Även fina bilder finns det i varje nummer av ett flertal fotografer.
Det kostar 300 kr om året att vara medlem och då kommer tidningen
med jämna mellanrum i brevlådan. Så vänta inte utan häng med.
Vi har passerat höstdagjämningen, vilket är den tidpunkt på året då
natt och dag är lika långa.
Nu vänder, för oss på norra halvklotet, det mot den mörka glåmiga årstiden.
Jag tycker inte om den mörka årstiden ! Jag försöker fylla den med
väsentligheter, vilka är för mig viktiga.
Ljuset påverkar våra hormoner, vilka påverkar vårt sätt att se på
realiteter…eller kanske ska jag säga, det jag uppfattar som verklighet.
Eftersom jag har många tusen bilder på OT-friflyg, vill jag visa några,
så vi kan drömma tillbaka i tid, då vi gick i shorts och sandaler.
Häng med på en okommenterad resa !
Bara bilder.
Jag kommer att publicera OT-friflygbilder varje vecka så häng på låset !
Nu får ni ge er till tåls, till OT-flygarnas nästa träff eller trimflygning.
Då hänger jag på låset.
För jag vet genom mejl jag får, att bilder är populära.
De skapar ju en möjlighet att dagdrömma lite…
Här kommer det bilder.
De tarvar ingen förklaring, tycker jag.
Jag har publicerat mer än 300 bilder, så jag tror det räcker nu.
Hoppas det givit en känsla hos betraktaren, hur en OT-tävling
går till.
Har ni möjlighet så åk på en sådan och se på. Det är en upplevelse !
Information om tävlingar och meetings hittar ni på SMOS hemsida:
Som sagt här är de slutliga bilderna.
Vassego !
Detta är lite blandat, men som jag tyckte värt att visa…
Ovanstående tre bilder har jag fotograferat av från bilder Tyko hade med sig.
Är det någon som har info om modeller och piloter ?
Den nedersta är väl Anders Håkansson med sin ???? ?
Anders med sin Wakefieldmodell “Tjosan”.
Bilden har jag helt samvetslöst och medvetet
kopierat från en Modellflygnytt år 1956.
Länk:
så kan ni läsa mer om modellen och där finns också ritning.
Ibland går det ju inte som man vill…
Modeller flyger bort och man måste leta.
Vår flygplats var vaktad i vindriktningen av vetefält, betfält och ärtfält.
Alla har en medfödd förmåga att maskera och gömma även en
i en skrikig färg målad modell.
Allt enligt lagen om allts djevflighet…
Men en friflygare ger sig inte, då det gäller att få tillbaka sin
ögonsten, även om det kostar blod svett och tårar !
I Bollerup var det vanligt, att piloter gick och till synes planlöst
botaniserade på de sådda ytorna.
Att vara friflygare, det ställer krav på fysisk spänst.
Tursamt är ju medelåldern låg på OT-flygare…så vi orkar.
Naturligtvis har ju friflygare lärt sig att bedöma avstånd på ett hyfsat sätt.
Likaså att man tar kompassriktning från startplatsen, dit modellen tycktes landat.
En del har pejlutrustning i modellen.
Kanske man skulle placera en man, där modellerna dimper ner, som
är utrustad med en radio, så han kunde kommunicera med startplatsen ?
Vidare att han var utrustad med en pejlkompass, som ger kompassriktningen
från den kända platsen, han står på ?
Då kan man ju få någon sorts krysspejl härifrån och från starten,
vilket avgränsar sökområdet.
En del hade det svårt att hitta modellen till exempel i de fält,
som hade en gröda, vilken var en meter hög.
Jag erbjöd mig att plåta från luften för att se, om jag kunde hjälpa
till att lokalisera deras bortflugna ögonsten.
Annars är ju risken, att modellen slutar i en sädsilo, efter att tröskan
kört av fältet och modellen reducerats till bitar stora som ett vetekorn….
Men även om har tillgång till flygspaning, kan det vara svårt, intill omöjligt
att finna en bortflugen modell.
Hur många bortflugna plan ligger det i den svenska naturen ???
Här kommer nedan en illustration, hur vi upplevde det.
Längst till höger Freddy Dahlstrand, till vänster om honom Göran Larsson,
vilka letade efter sina modeller,
hjälpta av längst vänster stående Freddy Dahlstrand junior.
Både Göran och Freddy fick tillbaka sina modeller och flög sedan max !
Som sagt, bilder vill betraktaren ha och bilder kommer här,
så håll tillgodo !
Förberedelser och flygning med sina två modeller tillhörande och flugna av Sten P
Så här kan det gå…
när draget blir hårt…
Turbulator.
För att hålla kontroll på gränsskiktet när Re-talet kniper.
Ett turbulent gränsskikt har mycket bättre
stall-egenskaper än ett laminärt.
Likaså håller en turbulator kontroll på separationsbubblan
så den inte växer sig för stor och löser av vingen.
Normalt sett är gränsskiktet laminärt innan omslagspunkten,
eller skulle jag vilja säga omslagsytan.
Vid denna yta uppstår en seperationsbubbla
då den strömmande luften återgår till vingytan.
Genom denna strömning kommer bubblan att rotera.
Blir bubblan för stor, kommer strömningen över vingen att
lösa av och då är det ingen lyftande vinge mer.
En seperationsbubbla är ett roterande skikt på ovansidan
av vingen som skiljer laminär från turbulent strömning.
Att hålla seperationsbubblan i schack är utomordentligt
viktigt om vingen ska fungera optimalt.
Speciellt på tryckcentrumstabila profiler.
Den första modellen man utförde höjdstart med.
Detta är 6. delen av min redovisning av det Svenska Mästerskapet för Friflygande OT-Modeller.
Jag är övertygad om att det är bilder ni vill ha…
…så här kommer det en påse…
Martti i väntan på en tävlingsstart
Markku Tähkäpää filosoferar vid sina modeller.
Världspressens representant i form av en journalist från “Ny Teknik” besöker oss
Lasse Larssons modell skär ut, men han får tillbaka den på rätt kurs.
Vacker silhuett i skyn
Som sagt elen erövrar OT-flyget.
Jodå, det fanns playboys redan 1941…
En väl använd modell.
Hasses fru håller upp.
Emancipation…
En kärra i i fin termik…
Thomas monterar, Tyko kollar i bakgrunden, så allt blir ok…
…allting går med elektricitet…
…utom dessa ty de ha havremotor…
Martin släpper Freddys modell.
Koppling…
och kurvning.
Matti startar en av Markkus modeller.
Vackra elliptiska vingar…
Matti Pyykkö ser nöjd ut.
Markkus modell…kolla vingformen.
Lätt att bygga …?
Försök !
Matti startar
…och kopplar
Markku startar en för modellen ödesdiger flygning…
…det var just nu stark vind…
…som frestade konstruktionen…
…och detta hände…
1.
2
3
4
5
6
Impact !
Dags för, som jag förstod det, den första tävlingsstarten.
Nu gäller det…
Modellen flög mycket bra !
Ånyo säger jag, modellflyg är vackert !
Byggaren, flygaren längst till höger…visst ser han nöjd ut !
Här häller jag fler bilder från tävlingen över er kära besökare …
När jag ser ovanstående bild av en modell från 70-talet, slår det mig
att fullskalasegelkärror i dag ser ungefär likadana ut !
Ännu en gång ser vi att utvecklingen leds av modellflygare !
Freddy Dahlstrand släpper.
Modellen går spikrakt på linan.
Koppling i en blåsa förhoppningsvis…
Kurvroder 1.
Kurvroder 2.
Kurvroder 3.
Glada glädjer glidflygarna galant.
Martin knegar och bär…
Så här ser en bra flygplanslåda ut. Den stora “prylen” är en fixeringsjigg för vingen.
Elen erövrar mer och mer…
Pilot och modell från modellflygvapnet i Anderstorp…
Climb baby…climb !
Över hästhagen…
“Keep ém coming”,, säger Pär Lundqvist…
Karl-Henrik Widell med sin tror jag KHW 53, som flög suveränt som vanligt.
Det är nu det syns….all möda vid byggandet och alla trimstarter…tävlingsstarten avslöjar allt.
Jo, det blev en max !
Fru Lars Larsson skickar makens fina modell.
Tävlingens nästvackraste modell !
Nosblocksmontaget
Norman Blacklockmodell.
Sista justeringen…
Belöningen för mödan.
Överst modellen-undertill inte en fladdermus utan vimpeln som hjälper till att dra ringen av kroken.
Ingvar Nilssons New Yorker.
Klart Ingvar är stolt över sin fina kärra !
…för den flyger ju !
Ingvar ser nöjd och belåten ut eller …
En start med en friflygande segelmodell…
…är det essensen av modellflyg
Det är inte mycket att orda om, utan vi fortsätter vår vindlande färd i en friflygande OT-värld.
Mina kommentarer blir sparsamma. Hoppas bilderna talar för sig !
Håll i er och häng på !
Explosionsmotor ??
Depån i sent eftermiddagsljus.
Lars-Erik mekar …
…sin Silvermås
Stabbe och kurvrodermekanik på en mås…
Sten planterar…
…staglinor så han kan ladda Power till sin modell.
Testflyg
I väntan på…
…bra förhållanden…
…så man kan fånga termikblåsan då den lyfter.
Slicker
Gunnars modell.
Som inte var helt resonlig i dag.
Våra finska bröder hade så mycket modeller, så det krävdes en lastbil…
En så vacker stabbe…
…och modellen går inte av för hackor…
MFK Fladdermusen med sin snygga logga. Jag tror…det är Per Qvarnströms modell.
Kurt Strömdahls Cyklon 53. Lika välbyggd som hans andra modeller.
Hela stabben fälls upp via gångjärnen vid fusening.
Glad och förväntansfull naturligtvis.
Chefen för sekretariatet Birgit med Thomas jämte.
Karl-Erik Widells välflygande modell.
En påse modeller…
Frede Juhl om jag har rätt…
Stabila grejor från Finland.
Ingmar Knif
Tävlingens i mitt tycke vackraste modell.
Matti Pyykkö Finland
Matti kan verkligen visa upp en modell.
Åke och Anita förbereder
Nu !
Vackert…jovisst ! 
.. 
Ett SM i OT-friflyg är en till synes avslappnad föreställning.
Man upplever som utomstående ingen direkt tävlingsstress,
vilket man märker vid andra grenars mästerskap.
Tävlingen flyter stadigt fram som en skånsk mindre å
gör under sommartorkan vid dess färd genom landskapet.
Men, man ska inte låta lura sig. De tävlande, får jag säga
gräddan av Sveriges ungdom…, går in för sin uppgift
helhjärtat och fokuserat.
Jag, som inte är aktiv OT-flygare, utan jag är rc-pilot och allmänt
flygintresserad, jag åker på dessa träffar, för här upplever jag
den anda, som jag söker inom modellflygvärlden.
Deltagarna ställer upp i en strävan att skapa gemenskap,
tävlan och kamratskap.
Man letar inte efter fel, utan man ser till, att träffen har en
positiv anda, vilket gör, att det blir en berikande upplevelse för alla.
Därför åker jag på dessa träffar och tävlingar, för efteråt känner jag
mig glad och kanske har jag fått tips och inspiration till något nytt.
Det råder bland OT-flygare en lättsam och generös anda,
som gör att dagen går fort och att man längtar till nästa
tävling eller träff.
Kunskaperna hos denna grupp av modellflygare är djupa och
breda efter ett mångåriga liv som aktiva modelllflygare.
Dessa kunskaper delar man med sig, så vi som inte är så erfarna
kan lära oss något nytt. Det kan gälla både teoretiska och rent
praktiska kunskaper i samband med byggandet och sedan flygandet
av modellen.
Fast jag tror, att för majoriteten är det inte tävlandet, som är viktigast,
utan det är den social kontakten, samtalet, idéutbytet och nostalgiserandet
vilket är det väsentliga.
Jag upplever heller inte, att någon med modellflygintresset som bas
marknadsför den egna personen, utan här ser man till allas väl och
intresse i en positiv anda.
Detta hindrar ju inte, att tävlingsmomentet finns där och att man
slåss fram till målsnöret.
Det som har underlättat skapandet av denna atmosfär och fungerat lite
som det sociala umgängets katalysator, är nog det faktumet att andelen
kvinnor som är med i gruppen är högt.
Nog med ord, nu kommer det bilder !
OT-RC Segel
Depån Bollerup.
Blue Phoenix
Taktiksnack…
Lasse Larsson
Christer Jönsson Blue Phoenix.
Nöjd pilot och medhjälpare tycks det vara…
Ännu en fint byggd Blue Phoenix
There she goes…
Modellflyg…visst är det vackert att se på !
Jag finner det lätt, att skapa mig en rörlig bild av vad som händer och vad som kan hända…
Det byggs många blå fenixar…därför de flyger mycket bra.
Thomas koncentrerad.
Thomas en av stöttepelarna tillsammans med sin fru Birgit…för SMOS.
Denna modellen ser ju modern ut. Men man kunde som sagt redan då.
Christer Jönsson assisterar vid Thomas start.
Klart !
Christer till höger, en välbyggare av modeller.
Ja, nu gäller det…
Modellflyg
Koncentrerad…säkerligen.
Matti Pyykkö med en Salmiak.
Här drar Markku upp sin modell.
Lite segkopplat eller…
En för friflygare välkänd profil.
Markku Tähkäpää Finland
F-knarr jämte vetet.
Freddy tar det coolt…
Jag är intresserad av mekaniken…enkelt och ändamålsenligt.
En kontradiktion vill jag säga med eftertryck…
Konsten att döpa en modell…
Torque-roll eller ?
Så ska det vara. Cumulusmoln och en modell som vill ha termik.
Martti Bogdanoff ska ha fart på fusen i blåsten…
Martti klar med modellen och Bo-Eskil klar att trycka på klockan.
Martti sponsrad av Posten ? I så fall Luftposten väl ?
Spända anleten.
Martti mycket erfarenhet och en stillsam människa.
Jaha, då ska vi se säger Bo-Eskil…
Markku i sin typiska stil med linan.
Provstart tro jag.
I bakgrunden kyrktornet.
Man ser det är byggt också som ett försvarstorn,
med höga smala skottgluggar och en rund form
En smålands- och en hallandspilot.
Gissa vem som byggt denna vackra modellen …
Kan ni se namnskylten ?
Vårt tävlingsfält.
Undrar vem modellen ska lura ?…med tanke på namnet…
En konstnär och en modellbyggandets ekvilibrist.
Matti släpper för Markku
Andrea…presterar alltid bra med sina modeller.
Starkt gjort att kunna ta sig till tävlingar med stor flygplanslåda utan att äga bil !
Jag tog flera tusen bilder vid tävlingen och det är svårt,
att redovisa de på ett bra sätt.
För att göra det enkelt, så redovisar jag i den ordning,
jag fotograferade.
Det betyder, att jag hoppar mellan klasser och ämnen.
Men det får ni stå ut med.
Det blir en slingrande och oförutsägbar resa…
Eftersom ni har mycket mer kunskap om modeller
och piloter, än vad jag besitter, kommer jag inte att
kommentera sådant i detalj.
Men har ni information om något, ni tycker
jag ska lägga till mejla gärna till mig, så kan jag
komplettera. Till exempel om pilot, modell eller
något anekdotiskt hörande till vad jag presenterat.
De enda kommentarer jag skriver, är om det jag vet.
Mina kameror var Sony A58 . Två med normalobjektiv,
vilka jag använde till 90 % av bilderna och en med zoom
till 300 mm.
En del bilder är bra, andra är mindre bra, men min
avsikt är att försöka återskapa lite av den känslan, hur
tävlingen upplevdes av en betraktare, vilken inte har djupa
kunskaper om friflygande OT-modeller.
Om någon vill ha bilder i stort format så mejla mig.
Min mejladress hittar ni under rubriken “Welcome” på första sidan
längst upp till vänster på bloggen.
Ok kära betraktare, här kommer ögonblicken, som min kamera
såg det.
Således människor, modeller och miljöer från tävlingen:
Kurvroder till Mattis modell från 1945.
Matti Pyykkö, en skicklig byggare och flygare.
Vem har inte byggt Lill-Klas ?
Kostade 2 kronor och 10 öre för en byggsats i
sportaffären i Halmstad, där jag handlade 1954.
SM OT-friflyg 2015 Bollerup
Kanske den överhuvudtaget bästa nybörjarmodellen.
Blue Phoenix.
En av världens mest sålda segelmodeller.
Kopierad till många versioner men originalet aldrig överträffad.
Vem säger, att det inte behövs prylar till friflyg…
Ingvar Nilsson har dubbla väskor !
En glad smålänning !
Trädallen till Bollerups gård.
Lars Larsson laddar inför Rc-klassen.
En hängiven modellflygare
En glad man.
…som nästan slår knut på sig själv i inlevelsen med sin modell.
Det är bara lite fintrimning som krävs, sen går det piccobello !
Flygkontrast
Fly baby !
Ingvar Nilsson HiTech vev.
Ingen campingplats utan depå vid SM för Friflygande OT-Modeller 2015.
Göran Larsson med vidhängande välkända husvagn…
…och på marken några av hans modeller.
Ingvar vevar upp sig…
…å då blir han så här glad…
…så han fixar till en fin flygning.
Det är kvinnan bakom allt…
Koppling !
Några av piloterna.
Det behöver inte vara komplicerat för att flyga bra.
Känslan hos piloten efter en fin flygning är lika stark
efter en flygning med några pinnar och gummiband,
som det är efter en flygning med en skalamodell,
som krävt 2000 timmar i byggtid.
Gunnar Wivardssons osannolika modell…
…som flög sagolikt fint förra året…
…så jag var spänd att se den i skyn…
…men enligt Gunnar var den inte på flyghumör just nu.
Den ville inte samma som…
….Gunnar ville…
…trots god omvårdnad och lämpor.
Inte bara själen behöver sitt, utan Bollerups ambulerande korvkiosk besökte oss båda dagarna.
Uppskattat !
En ung pilot startar sin segelmodell i den byiga vinden…
…och belastningen blev lite väl hård…
…så vingen gick av…
…och singlade ner som ett flarn…
…mot marken tillsammans med…
..kroppen.
Men det är ingen katastrof. Det är sådant som händer
och det är lättlagat.
Sten Persson kör prefightcheck på sin utomordentligt
framgångsrika modell Contestor.
I väntan på…
…det rätta ögonblicket.
Sten lade sin Contestor rakt in i en blåsa !
…och modellen kan man säga upplevde något, som vi kallade
“Kry korkverkan” ,
då vi fullskalasegelflög och det var fin termik.
Självklart är Sten glad och belåten.
Ja detta var några bilder.
Det finns många kvar att visa så stay tuned !
Det efterlängtade SM:et i friflyg för OldTimermodeller avhölls 23-23 Juli i Bollerup.
Egentligen skulle tävlingen gått i tre dagar, men på grund av förväntat regn
kortades tävlingstiden till 2 dagar, om inget ändrats i sista stund.
Men jag utgår från, att det blev kortat till 2 dagar.
Bollerup är en lantbruksskola, vilken drivs av en stiftelse.
Det är en stor och modern anläggning som tar emot ett stort antal elever.
Genom vår ordförande Bo-Eskil, som har arbetat vid skolan, fick vi möjlighet
att både tävla på markerna och utnyttja skolans elevförläggningar.
Förläggningen var mycket bra till ett facilt pris.
Tävlingsplatsen var en relativt nyslagen vall, som var vaktad av fält med
betor, ärtväxter och brödsäd.
Det är ju alltid svårt med friflygande modeller om de landar i högt beväxta
odlade fält. Ett par modeller flög bort och om alla blev upphittade, får vi väl
reda på så småningom.
De brukar dyka upp förr eller senare.
Som vanligt hade vi gäster från Finland, Norge och Danmark, som tävlade.
Efter orientering och briefing av Bo-Eskil hölls en tyst minut för hedra
minnet av en av våra kamrater, som för en kort tid sen hade avlidit.
Kurt Sandberg boende i Halmstad, avled i början av veckan 90 år gammal.
Med honom förlorade vi en framstående flygare och en god kamrat, som
under sin mer än 70-åriga tävlingskarriär nådde stora sportsliga framgångar.
Tävlingen började därefter och den var naturligtvis påverkad av vädret,
som bjöd på sol och ca 20 grader varmt med relativt byig vind upp till
8 m/sek.
Nu är det så, att friflygare är ett segt släkte, som inte ger sig för lite byig vind,
utan flygandet gick igång omedelbart.
Vad resultatet blev, redovisar jag sen.
Här kommer nu några inledande bilder inför tävlingen som en introduktion.
Jag har massor med bilder på gång och jag har nog aldrig lyckats så bra
med bilderna som denna gången….om jag får säga det själv…
Troligtvis blir det 5 redovisningar med massor av bilder, så häng på låset
Piloterna samlas för briefing och orientering.
Bo-Eskil håller briefing utanför vår förläggning.
Hela karavanen på väg ut till platsen för SM-tävlingen.
Tävlingsplatsen vid den för dagen rådande vindriktningen.
Platsen en nyslagen vall.
En illustration av modernt jordbruk…
Tänk er en jordbrukare från 1700-talet som sett dessa ax…?
Hustrun till en pilot som är expert på att släppa sin mans modell.
Bilderna från tidigare tävlingar.
Platsen är Bollerup, som ligger en bit från Tomelilla i Skåne.
För den sanne entusiasten är detta en av modellflygårets höjdpunkter.
Du bjuds på hängivenhet, skicklighet, dramatik, taktik och rävspel
och inte minst estetiska flygupplevelser av rikt mått.
Vill du veta mer så sök på “OT friflyg“ i sökrutan till vänster.
Klicka sen på rubriken på den post du vill läsa.
Här kan du läsa om tävlingen (hämtat från SMOS hemsida) :
Den 23 – 25 juli 2015
Förläggning och matsal i Lantbruksgymnasiets anläggning,
som ligger 16 km norr om
Ystad. Samlingarna äger rum vid matsalen.
Torsdag 23 juli. Klasser: A, B, S1, F-klassisk och OT-RC segel.
Tider: 14.00 samling. 14.30 – 19.00 tre starter utan periodindelning.
Fredag 24 juli. Klasser: D, G-int, S2, S3 och S-int.
Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 16.00 andra
och tredje start.
Lördag 25 juli. Klasser: A1, A2, C, F-nostalgi och OT-RC.
Tider: 09.00 samling. 09.30 – 12.00 första start. 12.00 – 15.30 andra
och tredje start. 11.30 – 13.30 OT-RC. 17.00 årsmöte. 18.00 middag.
Information om tävlingen lämnas av: Thomas Johansson
tfn 046-248 537 samt Sven Landervik tfn 0703 542 401.
Hjärtligt välkomna! SMOS tävlingskommitté.
Som jag skrivit flera gånger tidigare, är det värt ett besök.
I synnerhet om du aldrig sett en OT-tävling förr.
Ta med en bekväm stol, dricka och din kamera.
Du kommer att möta gräddan av Sveriges ungdom !
Varmt välkomna !
Första högtidsdagen för friflygande OldTimerpiloter infaller till helgen
i Sollebrunn.
Har ni inget speciellt för er, kan jag rekommendera ett besök, för att upp-
leva sann flygglädje, hängivenhet och möjlighet att träffa piloter med
mycket kunskap och skicklighet.
Samtidigt pågår på samma plats Vårmaxen, en tävling med moderna friflygmodeller.
Om ni är intresserade kolla först vädret så det inte snöar…
Reservdag är söndag, men enligt yr.no i dag tisdag,
bör den troligaste tävlingsdagen bli lördag.
Väderprognos Sollebrunn:
http://www.yr.no/sted/Sverige/V%C3%A4stra_G%C3%B6taland/Sollebrunn/langtidsvarsel.html
Vid RiksMästerskapen i friflyg, OldTimermodeller i Skånes Fagerhult
skulle Per Nilsson provflyga sin nybyggda “Tempo” en A1:a.
Tempo är en segelmodell vars konstruktion har 50-60 år på nacken…minst.
Jag brukar säga att allt kan hända då man flyger med sina modeller,
det gäller både friflygande som radiostyrda.
Det samma skedde i dag för Per. Vid första starten på lina bar det sig inte
bättre, än att modellen drog mot skogsbrynet där höga björkar och
talar vaktade.
En björk var magnetisk, för i kronan på björken lade sig Pers “Tempo”
tillrätta.
Den satt högt och var inte nåbar med stege. Vi försökte med lina och kastlod,
men det gick inte.
Jag sa till Per att vi kan åka ner i veckan efter tävlingen försedda med det
som kan behövas för att få ner den.
I början på veckan ringde Per och sa att hans Tempo hade blåst ner från trädet
och var därmed räddad.
Att landa i ett träd högt upp är svårfixat. Helst en lång stege och vem har med
sig det ? Dessutom ett långt glasfiberspö minst 10 m långt. Kastlod eller en
enkel pilbåge, så man kan få över en så småningom grov lina, så man kan
resta ner modellen om möjligt.
Per fick hjälp av naturen att få ner sin modell och den var helt oskadd.
Således ett lyckligt slut.
Här kommer bilderna på äventyret vid provflygningen:
Per Nilssons nybyggda A1:a “Tempo”.
Förberedelser för första linstarten.
Modellen gick fint på linan…
…till skillnad mot mina A1:or för 50 år sen…
Vinden var ca 2 m/sek
Här börjar modellen dra lite åt sidan, men den rätade upp sig.
Koppling
Första starten…den gled fint…
…men kursen var mot de mycket höga björkarna…
…där modellen ordnade ett rede för sig längst upp !
Matti till vänster under en vintertävling. Modellflygaren till höger är Markku Tähkäpää.
…som modell- och friflygare.
Finns det någon friflygare, som har gamla bilder så skicka gärna till mig.
Det är många, som efterfrågar nostalgibilder på friflyg.
Har du bilder, kan du fotografera av bilderna rätt upp och ner med en
digitalkamera. Gå så nära bilden du kan och utnyttja makroläget.
Har du inte makro på kameran, så gå så nära du kan, då du fotograferar.
Att fotografera bilder brukar gå bra på spisen och då utnyttjar man
belysningen från fläkten, som väl alla har. Lägg bilden på ett vitt A4 papper,
då du ska ta fotot.
Kör i auto-läget och utan blixt.
Om du skickar bilder så skicka med, vad det föreställer. Modell och pilot
samt vid vilket tillfälle bilden är tagen.
Jag publicerar allt på bloggen och jag har möjlighet att förbättra bilderna,
så de behöver inte vara perfekta.
Här ett mail jag fick av Matti om bilderna:
Jo, det var Nordisk landskamp for fri-flyg modeller arrangerat av Norsk Aero Klubb
i Lilleström, år 1962. Det var på insjöis, lite norrut från Oslo.
Kan Du inte känna igen Markku jämte mig?
Det gick fint då, på tävlingen.
Vädret var annars bra, men blåsig.
Den tiden tränade vi nästan varje söndag här i Åbo,vi hade säkra och bra maskiner till det.
Killar fanns också många på fältet alltid, och liten “lektävling” med korta maxtider alltid på.
Ps. Markku hade på bilden i handen en skidformig välflygande A-2, namnet var U-2
efter det Amerikansk spionplan, som Ryssarna skjutit ner över Sibirien.
Det var för lätt att bygga för Markku, och det var de hel-elliptiska konstverk,
som vi alla känner till. (men efter min mening flög U-tvåan bättre).
Om det går fint, tar vi med båda modeller nästa sommar till Rinkaby
Ok några bilder:
Matti vid resultattavlan för A2.
Man kan se, om man tittar noga, att Matti slog Markku Tähkäpää !
Matti släpper på Rinkaby 2014.
Markku Tähkäpää med sin modell, som flög majestätiskt.
Lördagen grydde med finfint väder. Redan klockan 0900 syntes nybildade Cumulus,
vilket bådade goda förutsättningar för termik.
Men det bådade också möjlighet för sjöbris, som kunde förväntas bli relativt stark.
Fram till kl 1100 höll sig vinden på en svag nivå, men mot lunchtid ökade den upp.
Vi hade under eftermiddagen 5-7 m/sek med kraftigare byar.
Termiken var kraftig, men naturligtvis på lägre höjd sönderblåst, vilket gjorde
val av starttid vansklig.
I den relativt kraftiga vinden blev det ett par vingbrott på segelmodeller under
uppdraget på linan.
Vidare flög två modeller bort och vad jag vet nu, hittade man en på söndagen
avsevärt länge bort, än man hade antagit.
En person hade funnit den under ett träd vid kiosken i Rinkaby…som tur var
hade ägaren namnlapp på sin modell med telefonnummer angivet.
Flygandet var intensivt och vi var på samma plats hela dagen till klockan 1830.
På kvällen var det sedvanligt årsmöte i SMOS med middag.
Nu kommer hälften av lördagens bilder. Varför jag inte lägger upp alla med en gång?
Det blir för maffigt och det tar faktiskt tid att editera bilder och ladda upp och sen
anpassa bildmaterialet till bloggen.
Texten och kommentarer riktar sig till de, vilka liksom jag inte har kunskaper
eller dåliga sådana om friflyg.
Jag vet att experterna kan mycket mer, men på bloggen är det, som det är.
Vi var många deltagare i år !
Göran från Dalarnas husvagn är välkänd
Två glada västgötar, Freddy och Kjell !
En finsk modellflygare som heter Knifv, men han kanske skulle hetat Puukko i stället,
som ju är det finska ordet för kniv eller dolk.
Göran kollar fusen
Inge Sundstedt monterar
Lars Larsson, en duktig byggare, tävlingsflygare och taktiker.
Lars-Erik Fridströms fru hjälper sin man att montera.
En av det norska broderfolkets OT-flygare.
Operasångaren Boris, Finland till vänster med viss pondus…
Frede Juhl tror jag nästa heter och Karl-Erik Widell i stolen,
de sistnämnda från Danmark.
En man och hans modell,
Lars Karlsson
Det blev bra.
En av de finska flygarnas modell från 1945. Kolla fenans placering…
“Tiira” betyder tärna
Så här ser mekaniken ut för stabbe och fena med kurvroder.
Curt Sandberg förbereder….
…sin modell, som väl flög långt bort under söndagen.
Men som till all lycka återfanns igen.
Åke Gustavssons Wakefield
Nu kommer en stilstudie av Lasse Larsson då han drar upp sin modell…
Lasse Larsson in action !
Total kontroll
Koppling och där satt den !
Detta…är en vass motor !
Inge släpper…
Balanserat…
Gick fint på linan…
…men snäppte ur tyvärr…
..kanske kroken för långt bak eller…
…men modellen landade hel och kunde justeras.
Jag kan inte namnet på detta paret, men någon vet säkert.
Nu vet jag, vad de heter och vad som hände,
för jag fick ett mail från Ove Svensson, som lyder:
Hej! Paret med ”Laruska” ( som flög bort och hittades i en rödbetsåker
på söndagen, strax innan vi skulle åka hem till Nynäshamn.
Vilken röta!)
är Ove Svensson med fru Ann-Mari.
Modellen heter i alla fulla fall “Laruska”.
” Gör nu som jag säger”,
talar Ann-Marie om för sin man… Ove.
Hold on steady baby !
Off she goes !
urkoppling för tidigt…
Vi kör igen…
Ser bra ut…
Erövring av skyarna…
Nu hänger modellen kvar…
..tills den ska koppla.
Freddy med tävlingsblicken kopplad.
Det är bara lite gummiband…
…som förmår lyfta…
..lyfta modellen så högt, där det bara är skyn, som förmår sätta gränsen…
Andrea spurtar iväg efter sin modell.
Stilstudie av Freddy
Lite feltrim…
..men det löste sig till slut.
Vi släpper inte ut K-strimmor i alla fall…
Karl-Erik Widell släpper
Går upp perfekt.
..för en max.
Göran släpper och tar tid.
En något yngre generation jämfört med oss andra stofiler…
..men den yngre generation kan de oxå.
men så har han erfaren mentor, Frede Juhl .
uppdragning…
…och koppling.
Snyggt !
Ser ni…infällbart ställ…
High in the sky !
Åke har varit och hämtat.
Fruarna är skickliga mekar….
…och släppare.
…för ni ser själva hur fint modellen går på linan…
…vilket resulterar i bra höjd och fin urkoppling.
Marko från Finland, byggeniet och mästaren.
Här agerar han släppare för kompisens modell.
Som förväntat…rakt och stadig på linan.
Koppling
Marko tar tid och håller koll på modellen.
“Hämtare” och tidtagare spridda över Rinkabyfältet.
Markos mästerverk
Lite ironisk text på vingen…
Om du skulle bygga en modell med en…
…sådan vingkonfiguration, hur skulle du lägga upp det ?
En modell med helt annat koncept flugen av en norrman.
Kjell Lindkvist förbereder sin Elminator.
Nu !
Modellen som vanligt flygande perfekt !
Klart Kjell är nöjd.
Fast han håller tummarna…
…och ber kanske en stilla bön.
Kolla linan som stabiliserar vingspetsarna….
Kompen finjusteras.
Klart !
Dags att starta när luften är bra och termikrik…
Modellen klättrar som ett skolexempel.
..och flög en max.
Aktivitet på fältet hela dagen.
Lars-Erik med sin Eastwind
DieselPower !
Motorn Webra. Säkert minst 50 år gammal, men still going stronger.
Flyger man bort är en adresslapp ett måste på modellen.
Dags för start.
En flip på propellern sen…
…går motorn som en klocka…
…och medan frun håller för öronen
startar Lars-Erik kärran.
60 deltagare på SM i OT för friflygande modeller 2014.
Som vanligt avhålls nationella mästerskap i OT-flyg på det militära övningsfältet Rinkaby
utanför Kristianstad 8-9-10 Augusti 2014.
Jag åker alltid dit i spänd förväntan att se nybyggda modeller och fina flygningar.
Som jag skrivit tidigare, så har ni aldrig sett en friflygtävling förut, så har ni
chansen att se friflyg och OT-Friflyg nu. VI tävlar från fredag ca kl 1200 till och med
söndag eftermiddag om inget exceptionellt sker.
Man kör in i Rinkaby och tar inne i samhället vänster mot Åhus. Kör vägen och spana
ut mot fälten, så ser du var vi är.
Så här ser planen ut om ni undrar:
Det är inte näsdropp denna modellen har, det är gummimotorn som luftar sig lite.
Jag tog ju många bilder vid träffen och har redovisat de med störst relevans,
men ändå var det mycket bilder kvar i lådan.
Därför valde jag ut en bunt, som för de inblandade och intresserade
har ett visst intresse.
Se bilderna som en mix av diverse motiv, allt tillhörande RM i Friflyg-Skala
i Skånes Fagerhult 2014.
Bilderna är inte speciellt editerade, men jag har tagit med varje bild av någon
speciell anledning.
Bilderna och texten vill jag ska vara så, att de eventuellt kan väcka intresset för
denna del av modellflyghobbyn bland de som aldrig upplevt friflyg tidigare och
speciellt då friflyg med modeller konstruerade för 50-75 år sen.
Det är inte skrivit för experten, ty han hämtar informationen någon annanstans.
Jag vill bara försöka skapa en positiv känsla hos betraktaren/besökaren på min
lilla blogg, vilket kanske kan inspirera till ett mer aktivt deltagande i friflygeriets
byggande och aktiva flygande.
Eftersom jag skriver från okunnighetens horisont, vad gäller OTfriflyg,
tar jag med dilettantens plikt med glädje emot rättelser och information
från mina läsare.
För jag vet, mängden av kunskap ute i den puttrande cybergrytan är ett öppet intervall !
Om betraktaren skulle vilja bli medlem i SMOS, Sveriges Modellflygares
Old Timer Sällskap, så gå till vår hemsida, där det finns all info, du kan
behöva, för att få veta hur det går till.
Länk:
Ja, här kommer de sista bilderna.
Förresten om någon vill ha en speciell bild i fullt format så maila mig.
Jag kommenterar bilderna, om jag har något vettigt eller ovettigt
att tillägga…
Som allmän information vill jag tala om, att alla markbilder är tagna med
normalobjektiv med min Sonykamera.
Tävlingsledaren beslutar: Här !
En mycket skicklig och hängiven modellflygerska, Andrea Hartstein.
Johan Wallin skymd av Andreas modell.
…å här står en man, som helst skulle vilja flyga alltid.
Westland Widgeon
Koncentration inför en tävlingsstart.
Thomas provar Christers nybyggda fina Zlin 24 Krajánek
Anders Sellmans nya Rieseler Stahlwerk verkade färgmässigt anpassad
till växtligheten på Fedingefältet…
En ganska enkel och välflygande modell redan efter 2 starter.
Lars-Eriks provstart med “Silvermåsen”
Tycho håller Christers Zlin 24 i ett stadigt grepp.
När jag hör namnet Tyko, som väl inte är ett så vanligt namn idag,
tänker jag ofelbart på det, som de flesta kan dialogen utantill på:
“Karl-Bertil Jonssons Julafton” i tv .
Alla minns Karl-Bertils vördade fader, som heter just Tyko.
“Up she goes”….
Tursamt att Zlinen inte kom in i balmaskinen,
för då hade den slutat som ett kosttillskott i ensilaget…
Johan startar sin Westland Widgeon.
Här gäller det att hoppa åt rätt håll !
Gissa vem…
…som har modeller som flyger bra…
…nästan alltid…
Andrea
Final och utflytning för Zlinen
Jo det klarade markeringen.
Som sagt, i allt väsentligt två lika flygplan, fast det skiljer nästan 100 år på tillverkningen.
Här flyger Stens Sukhoi-11 med dubbel ljudhastighet.
Anders kollar Thomas Thulinjagare
Johans dotter som lyste upp vår dag på fältet.
Jag undrar hur mycket Anders Me-109 väger ?
Denna aerodyn konstruerades för 97 år sen.
Thomas fick sin nya kärra ordentligt trimflugen . Den flög bra.
Sikta mot stjärnorna Sten….eller befinner du dig på en karriärstege ?
Avdelning cirkusakrobatik…eller ska vi kalla det cirkusaerobatik…?
Bagaget i en friflygares bil.
Gunnar Stedts trilskande motor på hans Consolidated PT3
Kolv och foder var utslitna…
Anders Sellman i elegant huvudbonad.
Dags för tävlingsstart.
Anders Lacey i aktion.
Har ni lagt märke till ställets vinkel ?
Som sagt, märkligt att planet flyger så bra, som det gör,
med hänsyn tagen det första synintrycket jag fick…
Jag fick lite info av Andrea Hartstein och satte mig ner och kollade Re-talet.
Re-talet är inte så lågt, som jag först antog. Länk:
http://airfoiltools.com/calculator/reynoldsnumber
Vidare googlade jag upp planets kända egenskaper och konstruktionen
är lyckad så tillvida att aerodynamiken och mekaniken fungerar väl,
vilket gör det till en lämplig friflygmodell.
För modellerna jag sett, de flyger i mina ögon fantastiskt bra !
Hawker Hurricane, den typ av jaktplan som sköt ner fler tyska flygplan än Mitchells Spitfire…
Christers scratchbyggda mycket välflygande och fina modell,
som jag just via E-mail fick reda på av Christer,
att den heter Lancer 49 och är byggd efter en ritning
köpt från Bob Holman i USA.
Detta är i mina ögon just en sådan modell,
som ser bra ut och som då också flyger bra.
Fina proportioner på flygplanet.
Reachin´for the sky…
Supermarine Sparrow med trött motor för Gunnar Stedt.
Vem är gladast ? Piloten eller byggaren ?
Ja, då gäller det att pusta upp sig Sten…
…så man får upp trycket…
…inför starten.
Christer Jönssons utsökta Zlin 24.
Med skevroder och några små justeringar….sen så !
Thomas tävlingsledaren har lastat för flygning…
Tempo byggd och flugen av Per Nilsson.
Flöt fint redan vid andra starten.
Här efter urkopplingen.
Ganska nära skogen…
Modellen värd ett bättre öde än att sitta i en björktopp.
Första linstarten. Kurvade för brant och spiralade.
Men landningen gick utan skador.
Senaste linstarten…
Denna björk utövar magnetism på en modell….just samma trädmagnetism
som hemma vid vårt hang vid Tjärby, där vi har en tall som gör samma sak.
Fråga både mig och Pär …
Nesting peacefully….
Min trogna Ava som jag tog en del av flygfotona med.
Thulinjagaren.
Thomas har mycket erfarenhet av just Thulinjagare.
Ja kära besökare på min blogg…..nu orkar jag inte mer
från RM i OT-Skalaflyg i Skånes Fagerult 2014.
mats