… om jag ska få spänning och ström i mina LiPo-ackar.
Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.
Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad, förrän jag sett modellen i luften.
Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.
Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…
Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.
Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med zoom-objektivet tillhanda.
Men så är det.
Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.
Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.
I ett sådant läge med en aerodynamisk instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.
Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.
40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.
Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.
Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.
Men trots bruset kände jag, att mina batterier blev uppladdade.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.
Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten “Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.
Häng med på mitt flanerande !
Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.
Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.
Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.
Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.
Vad säger du om denna startbanan ?
Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…
Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.
Märkligt att inte vattnet blandar sig…
Forcerat flyttar flitiga fötter folk fort framåt…
Det var i alla fall blåa skyar…
Bara skuggan återstår…hade du kunnat kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.
Jaha…är det en ung havsörn månntro ?
Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.
Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat av Lagan.
Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.
De enda isflaken i Laholmsbukten.
Ser du, att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?
En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan, om inte flytta berg, så i alla fall genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.
Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.
“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”
Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.
Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…
…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt detta ?
Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?
En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.
