…kan vara bra att ha inställt på modellen…

…för man kan ju aldrig veta.

Att jag hade ställt in Fail-Safe på min Spirit noga,
räddade min modell från haveri i går.

Jag var nere vid Segeltorp för att flyga hang,
då vädret tycktes kunna bli, enligt yr.no, mycket
bra.
Det norska väderinstitutet lovade nordligt till kl 12
och sedan vridning till nordväst sakta ökande till
ca 5 m/sek.

När jag anlände 1030, var det mycket svag nordväst,
men jag vet, efter 50 års erfarenhet från HH, att
sjöbrisen tar sig runt 12-tiden.

Med modellen monterad, svassade jag runt på
hanget som en äggasjuk höna och överlade med mig
själv, om den svaga vinden skulle bära min modell.

Till slut klarade jag inte väntan mer, så jag startade i
en vindstyrka på ca 1.5 m/sek.

Jag vet, min Spirit klarar mycket svagt lyft och
det finns möjligheter till en forcerad landning,
om så krävs.

Vilket jag fick erfara lite brutalt senare…

Hanget fungerade och det lyfte svagt.
Under marginella förhållanden är det viktigt att
flyga rent.

Alltså inte kana eller glida i svängarna,
använda i huvudsak sidoroder därför om du
flyger enbart med skevroder i svängarna,
då modellen ligger just över viknngsgränsen i hastighet,
då är risken att det nedfällda skevrodret överstegrar
vingen och du får en snaproll…

Du ska inte heller veva med spakarna i onödan.
Om du flyger med spakarna så de går som
gräddvispar skapar du motstånd, som naturligtvis
du få betala med din flyghastighet.

Ja, du förstår säkert mitt resonemang.

När modellen var perfekt intrimmad, var det en
njutning att flyga.

Jag tröttnar aldrig på att hangflyga. Hangflyg är
för mig essensen av det magiska begreppet
” att kunna flyga”.

Efter en timme i luften landade jag, då vi skulle
intaga fika.

Eter pausen monerade jag på en ombordkamera
som filmar snett nedåt, bakåt.

Vinden hade tagit sig lite, så det blåste ca 3 m/sek.

Så start med mycket förväntan och laddad Mobius
i hopp om fina bilder…

Sekunder efter starten märkte jag, att roderna
“frusit”.
Jag kunde inte svänga in på kanten, som jag ville,
utan modellen flög sin egen bana.

Inget gick att röra, utan jag såg som passagerare
på, hur min Spirit följde kanten och sakta svängde
över kanten in till vänster mot en nysatt potatisåker.

Ingenting kunde jag göra, men nödläget löste
ut en gammal betingad reflex hos mig. Just
som hos Pavlows hundar…

Jag lyfte upp sändaren och vred den, så antennen
kom i annan polarisation.

Det var ju så vi gjorde, då vi körde AM på 27 mHz.

Dock inget hjälpte, utan modellen försvann i ett
mindre rökmoln av jord från potatisåkern.

Landningen…såg bra ut…inga delar som flög i luften,
utan modellen låg snyggt i potatisåkerns tiltor.

Problemet är snarast att ta sig över gärdsgården
och elstaketen.

Men det lyckades utan benbrott, modellen hämtades
och jag felsökte.

Felet som orsakade FailSafen, var att kopplingen
mellan rx och satellit-rx var glapp.

Jag fixade problemet, provade att failsafen var ok
och startade på nytt.

Allt fungerade, som det skulle. Jag kollade om allt ,
då jag kom hem och nu är allt ok.

Jag startade kl 1055, landade två gånger varvid
den sista kl 1433.

Då kan du räkna ut ungefär, hur mycket jag flög.

Hemkommen laddade jag min mottagaracke, vilket
är 5 celler av BilTemas Mh-batterier av nya sorten.

Jag fick i 1255 mA.

Vilket ger mig en tanke då vi flög på 70-talet med
Deac-DKZ-celler på 350 mA….

Nu flyger vi med Mh 2700 mA!

Japp, jag tog bilder endast med min Mobius.

Stillbilderna är klippta ur videon från Mobiuskameran.
Denna lilla eminenta kamera har tagit större del
av mitt fotoliv, då den levererar bilder av hög kvalitet
, enligt mitt sätt att se det.
Jag använder min Mobius ofta som en “Fångare av ögonblick”
om jag är ute på något. Enkel och bekvämt.

Med minneskort på 64 Gb kan jag låta kameran
tugga på med 4 bilder/sek en halv dag
Allt hänger på ackens kapacitet i kameran.

Så här kommer resultatet av min dag på Segeltorp,
vilket blev en av de finaste flygdagar, jag någonsin haft
å Hovs Hallar.

Börja med hangflyg, du kommer att få ett rikare liv !