Här är den troligtvis det sista av redovisningen
från en resa till Helsingör.
Den avslutande delen av berättelsen bjuder på diverse bilder och en del,
som har lite specifikt intresse, när man tar reda på historien bakom.
Objekten som redovisas, har sin bakgrund i 50- och 60-talen. En del är
svenska, annars är det mesta USA-tillverkat.
Vi ska veta, att detta museum är jämfört med RAF-museet i Hendon (Colindale)
och Flygvapenmuseum på Malmen ett litet museum.
Men läser man på nätet , så verkar det som om, man ska bygga ett nytt museum
i Helsingör som blir modernt och större. Då åker vi dit igen.
Jag vet inte, om jag påpekat det, men ljuset inne i lokalerna är dåligt, men inte så dåligt
att det inte går att fotografera utan blixt.
Så åker ni dit, så ta med kameran. Om man får använda blixt vet jag inte.
På de engelska museerna får man inte plåta med blixt. Inte heller sist när jag
var på Deutsches Museum i Muenchen fick man använda blixt.
Ok, nog gaggat så här kommer det bilder:
En ritning av en Blohm & Voss BV 138 flygbåt
Här är en film med rysk kommentar över den engelska
men det är ju filmen som är viktig…
BV 138 hittades vid bottenundersökningar för Öresundsbron. Det är det enda
existerande exemplaret av typen idag
Utrustat med 3 dieselmotorer och en märklig vingbalk som syns ovanför kroppen.
Jag fick reda på att i balken hade man tankar för dieselbränslet.
Länk att läsa:
http://en.wikipedia.org/wiki/Blohm_%26_Voss_BV_138
Cockpiten på BV 138.
Planet kallades av de tyska piloterna för:
“Den flygande träskon”
Här en modell som visar hur flygbåten kunde sett ut.
Observera startraketerna under vingarna, som assisterade
vid takeoff med maxlast eller i bleke.
Ett segelplan konstruerat av den Polytekniska högskolan i Danmark.
Vi är i Danmarkoch här är flaggan vit och röd.
Stabben på F-84 ser ut, som något vilket suttit
på en propellerkärra från 1935.
Republic Thunderjet F-84
F-84
Länk för att läsa:
http://en.wikipedia.org/wiki/Republic_F-84_Thunderjet
Lockheed T-33 Shooting StarLänk att läsa:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_T-33
Man kan se det är en produkt av sent 40-tal.
Flög för första gången 1948
Användes i Korea
En Gruanu Baby som ser riktigt fin ut.
Konstruerades på 30-talet i Tyskland och blev mycket spritt genom licenstillverkning
i andra länder. I Sverige tillverkades över 100 exemplar.
Hela konstruktionskonceptet ser man att det är 40-tal.
En av de avgörande skillnaderna mellan propellerplan
och jetplan var, att jetkärrorna hade mycket lägre ställ.
De senaste propellerplanen, exempelvis Corsairen hade så stora propellrar,
att det var problem med markfrigången. Man var tvungen att ha stora
snurror, för att få ut energin ur de starka motorerna och för att undvika
att propellerspetsarna passerade Mach 1, då verkningsgraden sjönk drastiskt
på grund av kavitation.
T-33 fighting face.
65 år gammal konstruktion…jag skulle gärna flyga den !
Ni ser att nosställsgaffeln är rejäla don.
Vingkonfigurationen ger ett högt Re-tal, vilket alla flygare vet vikten av.
Med den dayglowmärkningen har den väl synts ordentligt.
Nosen på en Starfighter eller F-104
Planet konstruerades av Clarence “Kelly” Johnson. Ett geni som arbetade
vid något som kallades Skunk Works vid Lockheed.
Vill ni vet mer om F-104 och till exempel gränsskiktskontrollen på vingarna
med hjälp av små hål där man sög luft för att strömningen skulle vara laminär,
så kan ni klicka på länken:
http://www.militaryfactory.com/aircraft/detail.asp?aircraft_id=113
Detta var den sista stolen många piloter satt i, då F-104 hade
många haverier.
Instrument från vänster:
Accelerometer, Utetemperatur, Machmeter, Höjdmätare, Radarscoope,
Kula och Spade, Rate of Climb, Horisontgyro, Varvräknare, Oljetryck
Motorutloppstemperatur, Ögonlocksinställning, Bränsletryck/flöde,
Bränslemätare 1, Bränslemätare 2, Horisontgyro.
Inte var det mycket instrument…och det är ju bra.
Det som fattas är scoopet till radarn. Annars är det de vanliga instrumenten.
En Sud-Aviation Caravelle.
Kolla det stadiga stället. Nästan som på en Yak-12.
Detta var ju en av de plan som tog turisterna till sydliga länder.
Det är skillnad på cockpit då och nu.
Man har blandat teknik från perioden.
Ultralätt hembygge.
Kanske nåt för modellflygaren ?
Gyrokoptrar eller heter det autogiro…?
Konstruerade av Vincent Seremets
Kolla videon:
Drakens cockpit
SAS Caravellen Ulf Viking.
4 x 20 mm akan i nosen
Spaningsversionen av 35 Draken.
Under två fälltankar för bränsle.
Dykbroms
Undrar vad man mäter med detta pitotrör ?
Jo, jag vet, man mäter det dynamiska trycket, men jag har svårt
att tänka mig, det skulle vara planets hastighetsmätare
med dess placering just i luftintaget till jetmotorn…?
Ännu ett glidflygplan, får man väl kalla det.
Vy mot entre och café.
Avisningsgummi på vingframkanten.
“Rubber boots på vingarna , Man tar luften från jetmotorn och blåser upp
en “ballong” på vingframkanten som spränger bort isen.
De plan som inte har rubber boots har oftast pneumatisk, alltså
man tar luft från motorn och leder den ut i vingframkanten utan att blåsa upp något.
Men det är även för att öka slagsegheten
( alltså tåla mer stötar tex om en birdstrike skulle uppstå) “
En Dakota eller DC-3.
Här har konstruktören insett vikten av att ha täta roder, för att förhindra
att luft strömmar från undersidan upp till översidan, vilket
orsakar turbulens och sämre roderverkan.
DC-3 har en mycket enkel klaff som heter klyvklaff.
Viktigt med en DC-3 vid landningen är att man snabbt
får ner stjärten i marken.
Motorkåporna med öppna kylklaffar.
Vid körning på marken har man klaffarna öppna, medan
man vid normal flygning har de stängda.
Kylklaffarna kan var styrda manuellt eller med termostat.
Höjdroderlås på en Dc-3.
Det var detta lås man glömde ta bort före start med den Dc-3 som skulle flyga
prins Gustav Adolf från Köpenhamn till Stockholm på slutet av 40-talet.
Vid denna tid fanns ingen obligatorisk checklista för piloterna prestart.
Hade man haft det hade man märkt vid kontrollen:
“Samtliga roder fria, fulla roderrörelser”
att låset satt på plats.
Framför Dc-3 en avskalad De Havilland Tiger Moth.
Så här är en Jodelvinge uppbyggd.
Balken är en lådbalk, som ger bra styrka.
Det är annat än de balkar av 10 mm massiv rundstav, som en
modellflygkonstruktör tyckte, var en god idé på slutet av 70-talet.
Jag vill inte avslöja hans namn.
En lite dimmig bild av cockpit på Draken.
En Draken i spaningsversionen.
Men varför har danskarna målat sina kärror i denna hemska blanka färg…?
Efter museibesök och inmundigande av lunch inväntade vi skeppet, som skulle föra oss till Sverige igen.
Ja, detta var en liten ytlig redovisning, av vad du finner i Danmarks Tekniska Museum i Helsingör.
Har du några frågor så kan du maila mig.
mats
