…när jag flanerar längs stranden.
1
Efter ett blåsväder kan man göra fynd vid stränderna.
I synnerhet längs stränderna i Laholmsbukten.
Min promenad gick från Lagaoset upp till Genevadsån längs
stranden, därefter in till promenadstigen i strandskogen tillbaka
till Lagaoset. Det blir cirka 16 km.
Fortfarande blåste det frisk bris och på en del ställen yrde sanden
vasst mot kinden.
Stranden var, efter att havet dragit sig tillbaka, jämn som en fotbollsplan.
Dynerna var naggade i fronten av de inrullande vågorna och erosionen
firade triumfer i dynkanten, då sanden mot havet hade glidit ner, som
smältande, rinnande glass.
Fynd gjorde jag och bilder tog jag.
Vill ni hänga med en flanör och strövare så hoppa upp…. !
Vyn som möter betraktaren vid Lagaoset efter stormen “Gorm”.
Där vågorna börjar bryta, där finns den normala strandkanten.
Nu högvatten på grund av det låga lufttrycket och västliga vindar,
som pressar in vatten från Nordsjön in i Kattegatt och Laholmsbukten.
Den återuppståndna bäcken har skurit en vass wadi genom marken…
som samlade upp den yrande sanden.
Här handlar det om att ta och ge i naturens kretslopp.
Du ser själv, hur sandflykten påverkar bäcken.
Läsidan utjämnad och lovartsidan vass och ståndaktig.
För en vecka sen fanns här ingen bäck.
Den var uttorkad.
Denna kanten vetter mot sydväst, vilket är en gudagåva
till hangflygare, För nu kan vi flyga på sydvästlig vind också.
Det minsta hinder, om det ligger still, skapar turbulens
och en grop bildas, då turbulensen drar med sig sanden.
När sedan vinden blåser över den långsmala gropen,
sjunker trycket i den och sanden kan lättare sugas med.
Den mindre strandfjanten stod och gapade i vinden med sin spetsiga näsa i vädret…
…medan vårt gamla strandmonster plaskade i bränningarna och bara njöt av tillvaron.
Det nyskapade sydvästhanget. Höjden 2-3.5 meter, alltså fullt flygbart på 400 m längd.
Så här ser erosion i dynkanten ut i verkligheten.
Kolla strandrågen och sandrörens rötter… sandrören har bladen som sticks,
inte konstigt de har överlevnadsförmåga torra somrar.
En nyss uppspolad fullvuxen knubbsäl…
…som inte företedde några yttre skador, vad jag som lekman kunde se.
Här brukar jag stå och flyga mina modeller.
Höjden bra både för modell-och skärmflygare.
Det kan inte bli högre nu…tror jag.
Som sagt, hanget är mer 20 km långt !
Ser ni stolpen…för ett år sen stod den 3 m från kanten.
Nästa storm så faller den…
Avtryck som talar om, hur högt havet gått, genom sedimenterade svarta ränder
av delvis organiskt material, här kanske tillfört från Lagan.
Efter “Gorms” påverkan ser detta nästan ut som ett derivat av en pyramid byggd av Mayafolket.
Detta är den polerade stigen upp till parkeringen och den allestädes
närvarande vinden håller stigen ren från lös sand. I dessa veck i
dynerna får vinden mycket högre fart på grund av det trattliknande utseendet.
Rhododendronens blomsterämne för nästa år syns redan i den lilla knoppen i mitten.
Ja, det är bara gråa moln, som inte direkt lyfter humöret…
Fåglar flyger lågt i den hårda vinden…
…och med vinklade vingar för att effektivisera flykten i kraftig motvind.
Jo det är sant…apelsinerna har just mognat vid Tönnersa Strand.
Den svartnosade knölormen håller upp nosen i vinden
och känner vittring av något…nåtgott…
Jag undrar, vem som kastade denna gamla plastflaska i sanden…och för hur många år sen ?
Den som slängde flaskan kunde inte veta, att en som hette Gorm skulle avslöja förbrytelsen.
På en åker jämte stranden två förvridna plåtar. Nej, det var inte en flygolycka,
men däremot ett före detta ladugårdstak som köpt vingar för pengarna,
då Gorm kom och erbjöd flygväder…
Som syns, inget riktigt klart ljus..glåmigt.
När jag promenerar här, har jag vanvettstrafiken
på E6 till vänster och havets starka brus till höger…
…och eftersom detta är ett naturvårdsområde, sker ingen avverkning,
utan skogen får sköta sig själv. I brist på gallring blåser träden ner
då och då. Marken är sur och rötterna får dåligt fäste eller ankring,
därav orsaken till fällningarna.
Som vanligt, höll jag på att säga, hittade jag en nödlandad ballong från Holland.
Det är, en av flera ballonger jag hittat här. Den leksaksballong som flugit dokumenterat
längst, var en ballong som släpptes i England , vilken sedermera landade i Australien…
Hur kan en liten ballong flyga så långt ? I dag finns småballonger tillverkade
i mylar, vilket är ett tätt material, som inte släpper ut heliumgasen. Är sen ballongen
inte mer än halvfylld, kommer den inte att spricka, då den når 30000 m.
Ja, sen flyger den på…
