Kategorier
Naturbilder

EN AV MINA FAVORITFÅGLAR…

 

 

…större strandpiparen.

 

 

 

Detta är en allmänt förekommande vadare i kustnära landskap.

Du kan se de trippande på raska ben i vattenbrynet letande efter föda.

Nu, under häckningsperioden försvarar de sitt bo och ungar med stor aggressivitet mot trutar och måsar, vilka försöker inkräkta.

De är lätta att känna igen även i luften,  då de flyger med vingarna vinklade på mitten i en rask flykt.

Varför de kallas strandpipare ? Jo, då de flyger,  kan man höra deras typiska pipande läte. Inte att missta sig på.

Jag tog några bilder på långt håll…

 

Kategorier
Naturbilder

JAG KUNDE INTE MOTSTÅ…

 

 

 

…tillfället att fotografera lite vadarfåglar.

 

 

 

 

Vi har nu haft,  i stort sett,  ostlig vind i 10 dagar,
vilket naturligtvis påverkar vår natur.

Längs västkusten innebär det, att tång och alger,
som ligger vid strandkanten ackumuleras och växer
till större depåer, där fåglar finner mycket mat.

Vår Laholmsbukt ligger som ett parkettgolv vid ostlig
vind, vilket skapar betingelser för att observera sjö-
och vadarfåglar.

Jag åkte ner till Skummeslöv igen, eftersom det var
gott om småvadare där i strandkanten, där de letade
mat inför flytten.

För ett par dagar sedan var jag där och vi  såg då
en ägretthäger. Tyvärr bommade jag den med kameran.

Ägretthägrar fanns även uppe vid Ringhals.

I dag var det gott om strandpipare,  som springer på
sina oroliga  spindelben i letandet efter godbitar i
vattenbrynet.

Många unga kärrsnäppor dök upp och de var ganska
lättplåtade.

Jag kunde komma ca 50 m från fåglarna.

Så här kommer några fågelögonblick från min expedition
till stranden Skummeslöv.

Strandpipare

 

 

Ung kärrsnäppa

 

 

Kärrsnäppan lutar sig mot sidvinden…

 

 

 

Kategorier
Okategoriserade

NYA INTRYCK…

 

 

 

 

…som inger hopp om framtiden.

 

Den fria horisonten…viktigt för mig.

 

 

 

Trots vi har vår…tycker jag inte,  jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.

Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser,  som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..

Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…

Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.

För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.

Han höll på att dö.

I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.

Han sa,  att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande,  som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.

Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.

Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer
om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.

Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.

Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?

Sverige…Finland…Moldavien ?

Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.

Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.

Vid en promenad,  där får jag nya intryck,  som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.

Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.

Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal  med.

Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.

Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.

Det blev några bilder så håll tillgodo !

 

 

 

 

Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…

Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.

Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…

Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…

Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.

Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.

Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?

Förstår du min tanke?

Sädesärlan bygger sitt hus…

En fågel som sprider energi och glädje…

…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !

 

Kategorier
Naturbilder

FÖLJ MIG FRAMÅT VÄGEN…

 

 

 

 

 

För det blev strövande i stället för hangflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förresten,  vet du,  att ordet “Rover”, som bilmärket,
betyder “Strövare” på engelska…

Strövare, det är,  vad jag är.

Eftersom jag var vid stranden,  tog jag en promenad
till mynningen av Genevadsån och tillbaka, vilket
är 8.7 km enligt min GPS.

Tur man är ung och vital…?

Vackert i naturen nu då den väntar på att dra igång
växtligheten.

Hela promenaden i skogen var jag beledsagad av
vanvettigt spelande bofinkar,  som exekverade hela
sin vackra sångmelodi.

 

Det du…det är annat än det som kallas “Melodifestival”
på svensk public service tv !

Lite ögonblick fångade med min kamera blev det.

Jag tröttnar aldrig att promenera i naturvårdsområdet.

Alltid något nytt händer under promenaden.

Det gör det aldrig,  då man ligger i dvala framför en tv.

 

 

 

Ser du skillnaden på vattnets färg?
Det är Laganvatten, respektive Kattegattvatten.

Reveln som var försvunnen dagen förut…
Nu byggs den åter upp.

Som sagt…den fria horisonten utan granar.

Tja, vad säger du om bilden ?
Jag vågar inte säga nåt…

Under mina strövtåg längs stranden har jag märkt svenskens önskan
att bygga monument av olika slag.
Här är ett med en vakare som centralelement.
Fast bilden ser av någon anledning
ut som ett gulnat vykort från 1963…

Den tönnerska trämarulken låg och rullade med sina stora ögonvitor…

Glädjeupplevelse under den lång promenaden på grusvägen…
en citronfjäril som flög sin osannolika aerobatik i luften
ungefär som ett torrt löv,  vilket far omkring i virvlarna,
då vinden blåser runt en husknut.

…och strandpiparen sprang på sina pinniga ben framför mig och åt
vad han fann.
Klart fågeln är hungrig efter en lång flyttning.

En hydrofoil av kevlar och kolfiber. Kostar nog en 1000-lapp.
Trodde först en hangflygare glömt sin flygande vinge…

Kategorier
Naturbilder

ORKAR DU MED EN STRANDPROMENAD IGEN ?

 

 

 

 

 

 

Att gå längs stranden har blivit en daglig rutin för mig.

 

 

 

 

 

 

 

Därför,  då jag gjort det,  är jag,  som det står i böckerna vederkvickt.

Jag vill översätta ordet “Vederkvickt” med “Återlivad” eller något ditåt.
“Veder” kan  härledas till det germanska “Wieder” som betyder “Åter”.

Mitt  liv består till stor del av naturupplevelser, vilka jag får,  då jag
flyger med mina segelmodeller,  eller då jag strövar omkring.

Det är för mig en omöjlighet, med tanke på livets förgänglighet,
att  sitta i dvala framför en tv eller bara vara fullständigt inaktiv.

Jag har bara  ett liv och det vill jag fylla med så mycket upplevelser
som möjligt. För annars…

Jag tänker på Monty Pythons film “Life of Brian”, där man
sjöng sången: Always look on the bright side of life !

En bra devis.

I torsdags förmiddag begick jag min promenad, 8 km, som
vanligt från Lagaoset – Genevadsån – Lagaoset.

Stranden fullkomligt folktom då jag  kom dit 0730.

Men alltid då jag går längs strandkanten, dyker det upp något,
som fångar min uppmärksamhet.

Det gäller  bara att vara receptiv för alla sinnesintrycken,
som roterar igång din fantasihårddisk i hjärnan.

Även i dag såg jag lite ovanligheter i det fantastiska vädret.
Det var då på morgonen vindstilla så gott som och solsken.

Det första jag fann,  var en tumlare, som alla vet,  är en liten
tandval,  vilken  är relativt allmänt förekommande i Kattegatt.

Den låg i vattenbrynet, där kråkor och vitfågel fick ett skrovmål
serverat. Vikten uppskattar jag till 30 kg.

Emellertid…enligt lagen om allts djefvlighet så skrev inte min
kamera
till minneskortet just då…
Varför ? Ingen aning.

Jag hade just köpt nya högkvalitativa 128 Gb minneskort till 
alla mina kameror och vid kontroll av minneskortet hemma med
programmet  H2testw, vilket tog 2 timmar, fanns inget fel.

Men,  som det heter, att det inte skriver till kortet,” these things
happen” !

Då  jag är en envis människa,  åkte jag till samma strand
dagen efter för att plåta om.

Då var tumlaren borta !

Det jag kan tänka hade  skett, var att någon sett den
döda tumlaren, ringt Länsstyrelsen i Halland och rapporterat,
varefter dessa hämtat kadavret och skickat det för obduktion
på Naturhistoriska Riksmuseet….

Min strand- och skogspromenad tog 2.5 timma.
Veckan som passerade,  knegade jag glatt 46 km sammanlagt
vid stranden.

På eftermiddagen startade jag min Ava upp i termiken i årets
första riktigt fina termikflyg.

Så jag har fullt upp.

Bilder kommer med mer eller mindre vettiga kommentarer.

Häng på om du orkar.

 

 

 

 

Den fria horisonten…värd oändligt för en vandringsman.
Har du tänkt på hur vass horisontlinjen är vid havet ?

I horisonten kryper Sten-Lines färja till Grenaa fram.
Vid Lagaoset har Lagan skapat ett näs dekorerat av snäckskal.

När klorofyllen försvinner blir grönt blott blått.

“Kom igen…jag är beredd” !

“Love fifteen”

En vakare som transporterat sig med strömmen från Helsingborg till stranden Tönnersa.

Hela familjen ute och promenerar med sitt senaste slanka sladdbarn i kön.

Den mindre Sandcrawlaren övar torrsim…

Jag tycker detta liknar ett bagghuvud ?

Energidryck…dock innehöll det inte så mycket energi,
så konsumenten orkade bära med den tomma burken hem.

Stornästa Strandskrymtaren ser ganska förvånad ut…

En Euro-pall. Endast Gud och skattmasen vet,  hur många sådana jag sålt i mitt arbete.
Då, för 10 år sen,  fick man 40-60 kr för en begagnad Euro-pall. En bonus i arbetet…

Ingen kommentar.

“Jag orkade inte längre” !

Naturvårdsområdet efter restaurering.

Våren laddar…

Tranor spatserade långt bort på en äng med sina röda baskermössor.
Gick värdigt med försiktiga kliv och inspekterade marken.

Storskarv. Rövare av havets djur. Det finns för många nu,
vilket medför,  att de negativt påverkar fiskbestånden lokalt.

Strandpiparen flög nervöst upp och ner i sitt letande efter föda.

Vad detta föreställer ? Ingen aning, men det är mer lättförståeligt
än de fruktansvärda rostiga plåthjärtan,  som Halmstad Kommun
satt upp i stadens rondeller som någon slags trendig dekoration.
Någon tjänsteman i
hierarkin  har
antagligen fått sitt livs idé och
förverkligat den med skattepengar.

Dyndymlaren har just fått korn på ett betesdjur och ser allmänt glad ut…

Hjärnlös. Varför tänker  jag på FHM och Tegnell, när jag ser bilden ?

Kråka vacker ?  Tja allt är berättigat antar jag.

Kategorier
Naturbilder

DESSA GILLAR JAG

 

 

 

 

…strandskatan för dess  karaktär,

strandpiparen för den är vacker.

 

 

 

 

 

 

DSC02991

 

Jag har köpt en ny kamera med tillbehör och tog lite bilder
för att kunna jämföra med min gamla kamera.

Om jag är nöjd ? Det är jag aldrig, men jag är inte så
intresserad, att jag skulle kunna tänka mig att investera
100000 för att få halvproffsiga prylar.

Nej, det jag har, det räcker för mig.

Bilderna på strandpipare och strandskata är tagna med
ett   zoomobjektiv på ca 45 m
avstånd.

Fåglarna på bilderna är ännu en bekräftelse på, att våren
har anlänt till min hemstad Halmstad.

DSC02343

Vårfågel…en duvhök…kan väl diskuteras…

DSC02350

Inte så där vacker eller…

DSC03008

Strandskatan. Ser nästan ut som en fågel i en Walt Disneyfilm…

En art som brukar häcka på samma plats år från år.
Vi hade utanför mitt jobb 3 par strandskator,  som varje år lade sina ägg på de gamla
platserna, som vi inte tyckte var passande, men det tyckte fåglarna.

De försvarade sina revir med högljudd frenesi.

DSC03042

Varför har en grågås så lång hals ?
Kan det vara,  för den ska kunna hålla uppsikt, då den står på marken ?

Bilden tog jag på 125 m avstånd.

DSC03096

Den lilla vackra strandpiparen.
Det finns ett otal varianter av strandpipare.

Att det heter strandpipare förstår jag då jag hör dess läte.
Det vanliga lätet är ett enkelt ” Piip”.

DSC03183

Detta exemplaret har jag sett på samma plats nu ett antal dagar.
Lättfotograferad.

Inte speciellt skygg. Bilderna tog jag  på 40-45 m.

DSC03229

“Nu går jag”…

DSC02320
Duktiga flygare med stor manövrerbarhet.