…därför var jag ute och flög termik i det vackra vädret.

 

 

 

 

 

 

 

När jag kollade väderläget kl 0700, var det molnigt och ca 17 grader varmt.
yr.no lovade växlande molnighet med risk för nån lite skur, men dock
uppklarnande.
Eftersom en splittrad kallfront passerat, hade jag skäl att tro, att det
skulle vara adiabatiskt. Således bra med termik, om det blev lite
solinstrålning.

Jag åkte till mitt vanliga termikställe och spanade väder. Ute i
Laholmsbukten låg ett Cb/Cumulus Congestus-moln och drev med sitt
tillhörande regn åt nord.
Över Halmstad låg en skur.

Söder om mig klarnade det upp och jag beslöt, att montera modellen.
Det går rätt snabbt nu…att få ihop HyperAvan.  Jag har gjort det några
gånger, så det har nästan blivit ett vanemässigt handlande. I och med
det har blivit det, är sannolikheten för misstag mindre, eftersom jag inte
bryter en invand rutin.

Nåväl modellen ligger klar på alla sätt med nyladdade ackar i flygplan
och i kameran, som jag så gott som alltid har monterad. Man vet aldrig, 
vad som kan hända,  men har jag en kamera, kanske jag får det
dokumenterat.

Eftersom vi är i början av September,  har ormvråkarna börjat att
flyga söderut mot södra Europa eller kanske bara Centraleuropa för vintern.

Så jag satt i min stol i väntan på termik och spanade på fåglarna.
Men jag såg ju ganska snart,  att fåglarna flög termik, så jag tänkte
varför skulle inte min Ava klara det lika bra eller bättre ?

Klockan 1100 skickade jag iväg min modell med en tickande kamera ,
som tar 2 bilder i sekunden om utifall att…

Jag steg med motor till 75 m fick en svag och ojämn termikblåsa,
men gnetade upp mig ett par hundra meter.

Har jag väl kommit upp på lite höjd,  är det problemlöst att hålla sig uppe.
Då är det bara att luta sig bakåt i sin flygstol och njuta.

Som jag tidigare skrivit,  så bruka jag alltid ha ett mål  för min flygning,
oavsett vad jag flyger  och var. 

I dag ville jag se, i just detta väderläget med 6/8 Cu,  hur stora blåsorna
var. Alltså hur stor diameter skulle mina svängar ha ? Hur mycket
skulle jag korrigera ?

Ibland tycker jag att modellen själv, så småningom,  centrerar sig
själv i blåsan, så det piloten behöver göra, är att se till han flyger rent.

Jag testade i dag att låta modellen själv centrera sig i blåsan.  Det vill
säga,  jag flög stora flata svängar genom att trimma min Ava till det.

Hur kan en modell centrera sig i en termikblåsa utan påverkan från
en styrande pilot ?

Fråga friflygarna de vet ! Men då jag flyger nyss ingången i en blåsa,
flyger jag på just stallgränsen. Om jag flyger in i lyft,  kommer ena vingen
att lyftas och det innebär,  att stjärten vrider sig motsatt vingen, som går
upp och då ökar anfallsvinkeln på vingen.

I och med att anfallsvinkeln ökar avsevärt, kommer min modell att
vika sig över den upplyfta vingen.

Varför det då ? Jo,  du flög ju precis på stallgränsen och en ytterligare
ökning av anfallsvinkel,  medför omedelbart en vikning, eftersom vingen
är överstegrade och avlösning har skett, så lyftkraften försvann.

Nu kommer modellen att vika sig, vilket innebär,  att den “ramlar” in
i blåsan. För det var ju den vingen,  som gick in i blåsan,  som överstegrades.

Efter vikningen kommer modellen att öka hastigheten och åter börja flyga,
om den är vältrimmad och det är min HyperAva.

Men att flyga så med en högpresterande RES-modell är oekonomiskt.
Du flyger din modell effektivare genom att flyga den aktivt.

Men att flyga aktivt innebär inte,  att man ska veva på spaken,
som om man skulle vispa ägg. Styr med små  utslag, för varje utslag
kostar luftmotstånd,  som du ytterst betalar med höjdförlust.

Jag flyger själv med minsta möjliga utslag, därför jag flyger med kreativ
fantasi.
Det gäller,  att lite grann kunna förutse skeendet,  dels med väder och
dels med modell.

Flyger du termik och vi förutsätter  du har gradientvind ,
kommer du,  efter att du flugit med vinden och svänger upp mot
vinden att stiga,  då din hastighet nu är relativ högre. Då får man
vara med på höjdrodret och plocka den höjdvinst, som du kan
betala tack vare din skenbara fartökning.

( Gradientvinden är den förhärskande “tryckvinden”   i atmosfären,
som inte är påverkad av några hinder,)

Är du inte med i svängen,  kommer din modell, om den är trimmad,
som min är, att höja nosen, stiga,  för att sen om man har otur vika sig.

Så flyg jämnt i varvet. Det vill säga använd ditt höjdroder att hålla rätt
nosläge.
Ett utomordentligt hjälpmedel att öka sin skicklighet med , är att ha en
variometer. Har man en TEK-tillsats,  så den blir totalkompenserad,
då vet du exakt,  vad som händer och slipper “spaktermiken”.

Jag har i 15 år bara använt Picolario i olika versioner. De två sista
jag köpte i våras,  är av naturliga skäl senaste typen  och de kan mycket
mer,  än vad jag har nytta av.

Picolarion, som kostar 2500 exklusive mottagare,  fungerar  perfekt tagen
rakt ur kartongen. Ändra inget i defaultinställningen som den levereras med,
då har du minst bekymmer.

Det enda du behöver göra, är att ställa in den frekvens, som passar dig.
Detta är mycket enkelt .

Det finns säkert billigare kinesprylar, men mina Picolarios ,
av olika versioner,  har skött sig  sen 2000 utan minsta problem,
vilket gör,  att jag ändrar inget,  som fungerar bra.

Att flyga termik handlar om,  att du  har  kunskap om mikro- och makroväder.
Det handlar om att ha din modell perfekt trimmad och att veta var
modellens gränser och kapacitet ligger. Men framför allt handlar det om ,
att öva och nöta in ditt beteende,  då du flyger i termik.

Termikflyg är fantastiskt roligt. Enkelt att komma upp nu, inget klabb
med gummirep eller vinschar utan nu använder man  elmotor,  modeller
som är högpresterande och en teknikutveckling,  som inte  sätter några
gränser.

Ja, det var en liten utvikning….

Jag fick fina bilder på flygande ormvråkar i alla fall i min GoPro.
Efter  mer än en timma i luften landade jag för att byta acke i GoPron
och för att informera två  pensionärer i  en husbil vad gravstenarna
är för något där jag flyger.

Samtidigt gjorde jag skamlöst propaganda för modellflyget !

Efter en kort paus ny start kl 1230 och efter en ny paus kl 1345 landade
jag slutligen kl 1450.
Inget regn fick jag på mig,  utan jag hade finfint väder för termikflyg.
De stora molnen drog norrut.

Så efter lastning av min modell och tillbehör i bilen bar det av söderut
till metropolen Laholm, där man vid torget köper lösglass 10 kr
billigare än i Halmstad !

Om jag tog bilder ? Jo, det blev 100 bilder med min Sony och min GoPro
tog 8000 i luften ! Tur jag har 64 Gb minneskort.

Här kommer några Sonybilder från min sejour vid Tjärby med min trogna HyperAva:

Synen som mötte mig tidigt på förmiddagen. Regn ur ett Cumulus Congestus/Nimbus

                                                                                                                                  Även över Halmstad strilar det.

Ser ni klipporna till höger ?
Där flyger vi hang.

Rakt fram bakom vindkraftverket ser ni till vänster om
pelaren vägen från Kattvik över åsen till Hovs hallar.

Just där vi flyger. Bilden tog jag vid Tjärbyhanget.
Avstånd 20 km. Ser ni de markerade träden vid kanten
till vänster ? Till höger om dessa är pilotplatsen på Platån.

Ännu en sten på gravfältet har fallit…

…och denna är på gång att falla.

Vid 12-tiden klarnade det upp och termiken drog igång rejält.

...och bocken på Tjärbyhanget sa bara :
“Håhåjaja , att han aldrig tröttnar på att modellflyga här”…

HyperAva + GoPro + Biltemastol + termik = Perfekt.

Om det fanns termik ?