…i ett småvintrigt solbelyst Gendalen utanför Sollebrunn.
Ingvar Nilsson med sin SkyLady…tror jag modellen heter.
Jag fick ett mail av Lasse Larsson och några bilder på nybyggda friflygande OT-modeller.
Modellerna på bilderna flögs av Ingvar, Henrik och Bosse. Lasse berättat att det var fint vinterväder och vinden 3 m/sek.
Så ni ser, att modellflygentusiasterna sitter inte hemma och kurar på vintern ! Det fanns även termik, för termik är inget som är
förbehållet sommaren !
Vill ni bygga en Skylady så kontakta Lasse Larsson, han har
byggsatser.
Vem som tagit bilderna vet jag inte, men jag tog mig friheten att
publicera det. Om någon har mer info så maila mig gärna.
Om någon vill ha bilder publicerade och som är av intresse för
modellflygare så skicka gärna in, så lägger jag upp de på bloggen
till nytta och nöje. Eller om ni har ett byggprojekt på gång, så visa det här.
Säga vad man vill om Gopro, men rätt hanterad tar den finfina
bilder och video.
Även om den inte är lätthanterad i alla lägen, är det den kamera,
jag föredrar som onboardcam/actioncam.
Som dashcam använder jag en Mobius, som tar just så bra videos,
som jag kräver.
Det finns mycket begagnat på marknaden nu. Se på Blocket. Du får
en Gopro 4 Black för 3000 och därunder.
Jag undrar ju, varför utbudet har blivit större ? Kan det vara, för
att man kommit med nya versioner ?
Egentligen är det prestandamässigt ingen skillnad mellan Gopro 3+ Black och en Gopro 4 Black. Men det skiljer i pris.
Man ser också annonser, då säljare säljer flera kameror i stöten. Kan väl var de, som trodde det skulle gå att skära guld via flygfoto. Men som överraskades av verkligheten.
Sen har det kommit andra kameror och den store konkurrenten
är Mobius med sina olika versioner. Solen har under några år lystpåägaren till Gopro, Nick Woodman.
Han har ju tjänat några dollars…han tog förra året ut 287.000.000 dollar
i lön… det är 2.3 miljarder kronor.
Men ser vi på lite nyckeltal i företaget, är det inte speciellt mycket
solsken. Jag har tagit uppgifterna från Bloomberg, som publicerat det.
Läs och begrunda…
En gång var det så, att Gopro revolutionerade marknaden för
kameror och den var en av de mest önskade julklapparna. Varje kvartal steg vinsten i en brant kurva. Men nu är Gopro
en skugga av sitt forna jag. Gopro redovisade sina räkenskaper för tredje kvartalet i år och
det visar ett underskott på 700 miljoner. Totalt senaste året har det blivit ett underskott på två miljarder kronor. Antalet sålda kameror har minskat kraftigt på grund av minskad efterfrågan
och produktionsflaskhalsar.
De dåliga nyheterna fick aktien att dyka i torsdags med 7 % och i fredags
föll den med 20 %. Totalt under året har den fallit med 61 %, trots man lanserat en egen
drönare Karma. Men det resulterade bara i en tillfällig hausse.
Nedanstående Bloombergs slutsatser.
Planerar du att köpa en begagnad Gopro så ha is i magen och pruta. Utbudet är större än efterfrågan, så det är köparens marknad.
…som jag hoppas ger en bild av verksamheten vid tävlingen. Som jag tidigare skrivit, var det blåsigt och kallt, vilket naturligtvis påverkade antalet deltagare.
Ni ska veta, att det var inte heller lätt att fotografera modellerna, som i vinden försvann “in a jiffy”.
Men icke desto mindre, så genomfördes tävlingen med glatt humör och med social samvaro, vilket gjorde, att vi kunde åka hem inspirerade, väl genomblåsta och med tanke på dagens aktiviteter var vi garanterade god nattsömn.
Lite bilder som inte kräver så mycket förklaringar. Och som vanligt vill
vill jag framhålla, att jag är dålig på namn på modeller och klasser, men
ni har i varje fall prislistan att tillgå.
Vi ses vid Stibners Memorial till våren !
Det gäller att ha ordning på startlinorna…
Lasse med sin Skylady
Andrea ska släppa Lasses modell.
Sådär !!
Linan trasslade in sig vid kopplingen
Freddys Carioca
Ingvar ser klurig ut…innan start med sin modell i klass P 30
Mylar eller…?
Dags veva in gummipower…
…nu gäller det Ingvar !
…rakt och fint…
…nu vertikalt tills den stallar…
…tar fart och gör en looping…
…och sen blir det…
…att sikta på marken…
Stig släpper…
Freddys Carioca
Är detta Martins modell ? Någon som ge mig info ?
Lars-Erik jobbar med sin Webra 1.5 cc…
Björn Källman
Lars Karlsson Västervik med eldriven modell i klass F1S
Allt är lätt…med elektricitet…
fusening påbörjad
Lars modell fusar perfekt.
Perfekt fuesening med modellen i kontrollerat läge hela tiden.
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Ingvars synnerligen välfyllda bil.
Lars- Erik Fridström Anderstorp
Ordföranden för SMOS, Bo-Eskil sitter och njuter i solen…
Just kopplat.
Kom igen nu, säger Freddy…
Tre samtalande gentlemän.
Från vänster Bo-Eskil ordförande i SMOS , Nils-Åke Linusson 87 år ung från Lidköping
som jag såg hade varit med på “Ålleberg Open 2004 ” i rc-segel. ..och längst till höger
Stig Sjöstedt Lidköping.
Pickaboo, säger Lasse Karlsson.
Ännu en kopplingsovillig modell, beroende på hård vind…
Eftersom det var friska vindar och termik, for modellerna iväg långt från startplatsen.
Andreas modell hade försvunnit mot lä en bra bit och jag, som den gentleman jag är sa jag, att jag kan ta bilen och åka och leta.
Så en koll på kartan och iväg i västlig riktning. I området fanns andra som letade efter sina modeller också. Jag parkerade en bit närmare startplatsen och gav mig ut
i naturen. Marken var antingen vall eller stubbåker efter skörd. Det borde vara
lätt att finna modellen, men man ska aldrig vara säker. En modell har en mkalös
förmåga att försvinna i naturen.
Inget plan syntes, men jag var efter en längre promenad tvungen att ta mig över
en stor bäck, där det fanns en bro, som knakade betänkligt, då jag försiktigt tog mig över.
På andra sidan bäcken, vilken var ledsagad av alar som skymde sikten, fanns en
åkersnibb som gick in i ett hak.
Jag skulle kunna tro, att modellen kunde finnas i närheten, eftersom Andrea
angivit denna riktningen. Det kändes , som om att detta kunde vara platsen.
Marken var en stubbåker och jag såg ingen modell. Förrän jag var 3 m från
åkerns spets.
Där låg hennes modell och den var nästan helt maskad i stubben, bara ren
tur att jag fann den. Så jag plockade upp modellen och begav mig mot stora vägen.
Andrea hade själv givit sig iväg för att leta och befann sig på andra sidan bäcken,
som rann i en djup ravin och jag ropade på henne att jag funnit modellen.
Glad i hågen höll jag upp den och visade henne, lite triumferande,
den återfunna dyrgripen. Nu var det så, att jag kunde inte ta mig över och
överlämna modellen för bäcken var hindret. Alltså fick jag gå en längre runda
ochta mig runt bäcken för att sen kunna ta mig ut till vägen.
Allt gick enligt planerna och framkommen gick jag över diket upp på vägen….då.. en kraftig vindby tog tag i modellen och helt abrupt blåste ena vinghalvan av planet.
Planet var ju mycket lätt och denna vindbyn klarade inte konstruktionen.
Så, det var ju en någon moloken upphittare, som mötte Andrea och fick berätta sorgligheten med vingen. Men hon sa, att det är lättlagat.
Vilket jag hoppades. Tillbaka till startplatsen åkte Andrea upp till Bygdegården
och lagade vingen och klädde om vid brottet på 0-tid.
Den blev som ny, vilket gjorde det möjligt för henne att fortsätta tävlingen med sin dyrgrip.
Ja, där ser ni ännu ett exempel, på vad som händer, då jag är ute och modellflyger…
Timern på modellen.
Förberedelser för en start
Mycket ska stämma innan man startar…
…men till slut svingar sig Andreas “Robin” som flyger i klass P30 uppåt.
Det blåste så mycket…
…att Robin vid landningen…
..på grund av sin ringa vikt, hjulade sig fram på marken i vinden.
Här ser ni vingen som bröts av vid en hastig vindby,
då jag var på gång att överlämna Andrea hennes Robin…..
Andre just tillbaka efter en snabb vingreparation i Bygdegården.
Ni ser…Andreas Robin som ny…
Fågel Fenix, Andreas Robin har rest sig om inte ur askan så från byggbrädan…
En trimstart…
…och som förut hjulade modellen i den starka vinden efter landningen…
Men Robin flög som aldrig förr, trots mitt debacle med vingen !
Här kommer en bunta bilder i något så när tidsordning. Ni ser ju alla, vad det är så därför sparsamma kommentarer.
Se det som en dagboksanteckning från tävlingen för friflygande OldTimermodeller i Gendalen.
Håhå jaja, säger Freddy från Alingsås
På bordet Stig Sjöstedts Odenman Kondor…tror jag.
Varför fanns det inte små elektriska skruvdragare då köpte en Lill-Klas 1957 ?
OldTimerflygare är fullständig enmanciperade. Vi har många kvinnor i vårt FI. (Flygande initiativ)
Här fördelas arbetet inom familjen.
Modellflyg…en hobby för alla !
Freddy väntar på släppet…av termikblåsan.
Och naturligtvis släppet av Stig Sjöstedts Aurikel.
Så här högt orkar jag lyfta modellen…
“Nu orkar jag inte längre”, säger Freddy och släpper iväg….Aurikel
Det som räknas…Stigs Aurikel iväg på linan.
Stigs flottilj av segelkärror, Odenman Kondor och Aurikel, visar oblygt sin undersida.
Jag gilla att kolla detaljer av mekaniken.
Men metallskruven längst bak ?
Kurvrodermekaniken som går in efter urkoppling.
Freddys Carioca. Carioca kommer från ett språk som heter Tupi-språket i Brasilien. Vilket talades av ett folk som bodde vid Cariocafloden. Betyder nu allt
som kan relateras till Rio De Janeiro. Är också namnet på en dans. Förutom
att Volvo döpte PV 36 år 1935 till ” Volvo Carioca”.
såedemede.
Kurvrodermekanik
Vid fusening fälls stabben upp, resulterande i ett platt sjunkmönster på modellen
Elen har gjort sitt intåg inom friflyget.
Denna modellen flyger i den moderna klassen F1S. Lars Karlsson med modell.
Friflygare betyder en full bil.
Ordning och reda på allt. Vingarna fastspända i en gigg så de håller formen.
Biltemas kikare med pejlkompass inbyggd.
Martin mäter…
Stig Sjöstedt Lidköping justerar
Så där, uppvevat och klart.
Borrmaskin med varvräknare…
Björn Källman
Ingvar Nilsson monterar.
Timerinställning.
Andreas modell, som jag i senare post ska berätta, vad jag gjorde med…
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Självklart är man glad om man får friflyga !
Freddy beredd släppa Odenman Kondor…för Stig.
Freddy storsläppen.
Det är allvarliga grejor detta pojkar…
säger Bo Eriksson hållande sin P 30.
Lars på väg ut med sin modell i klass F1S
En pilot från Anderstorp med en trilskande Webra 1.5 cc.
Tyko håller koll på Ingvars uppdragning.
Är stabben klädd med …
…mylar, Ingvar ? En modell i den moderna klassen P 30
…SMOS Hösttävling i Gendalen den 15. Oktober 2016 !
Att anordna en modellflygtävling i Oktober månad kan vara det omöjligas konst. Beroende på att vädret är så ombytligt under hösten.
Ena dagen fint högtrycksbetonat höstväder med svaga vindar, solsken och kyligt…eller…bara blåsigt och kyligt.
Vi var lovade 5-6 m/sek sydostlig vind och 6-8 graders temperatur. Det blev det också, förutom att vinden låg närmare 8 m/sek än 6 och i byarna upp mot 10 m/sek. Friflyväder för OldTimer modeller ?
Jovisst. Inte hindrar lite vind riktiga modellflygare.
Vi som är intresserade av flygning med friflygande OldTimer modeller
samlades vid Bygdegården i Gendalen och på fälten nedanför för vår Hösttävling. Flygytorna framförhandlade av Lasse Larsson,
vilket han ska ha en eloge för. Platser för friflyg är inte lätta att hitta
i dagens Sverige.
För egen del trodde jag, att jag aldrig skulle komma fram till rätt plats. Jag litade på min navigator, men bitvis vacklade jag i min tro på
teknikens förmåga, då jag tycktes köra i konstiga cirklar…
Jag trodde att navigatorn inte visade rätt….men det gjorde den.
Jag kom fram och sträckan mellan mitt hem och bygdegården stämde ungefär. med den beräknade sträckan.
Då jag körde hem, fick jag tips om en annan väg, vilken var enklare.
Tävlingen startade kl 1100 och avslutades vid 16-tiden. Då hade vi samtliga fått mycket frisk luft och motion efter att ha hämtat och letat modellerna.
Vinden var ju ca 7 m/sek och om maxtiden är 90 sekunder, förstår ni att att modellen kunde driva iväg 6-800 meter.
Alla modeller kom tillbaka till sina respektive piloter.
Denna första posten visar lite miljöbilder och den officiella prislistan för SMOS Hösttävling, vilken administrerades av MFK Sländan och
Martin Larsson.
Det kommer, så fort jag har tid att administrera det, ett par poster till om tävlingen.
Hur många vi var, som tävlade ? Det kan ni se på bilderna, därför prislistan är inte rättvisande då det gäller antalet deltagare.
Det är så, att en modellflygtävling är inte bara en tävling, utan det är ett tillfälle att träffa likasinnade och utbyta information och ideer. Helt enkelt en social samvaro under gemytlig former.
Som vanligt har jag säkert tagit fel på deltagare, klasser och modeller…
Så här såg det ut på platsen så häng med !
Ingvar Nilsson demonstrerar en Yagi-antenn för pejlning
av modeller försedda med en beaconsändare.
Parkering vid tävlingsplatsen.
Ungdomarna pockar upp utrustningen.
Ingvar drar sin historier för bland andra Lasse larsson i röd jacka.
Freddy Dahlstrand från Alingsås.
Samling för briefing och annan information.
Martin informerar de tävlande.
Sekretariatet och längst till höger Andrea, som reste till tävlingen med sin stora flygplanlåda med modellerna. Starkt gjort att lita på de allmänna kommunikationsmedel !
Mitt bidrag till tävlingen, ett Biltemametspö
med 4 m videoband för vindindikering.
Naturligtvis hade OldTimerflygarna med sig sin egen kokgrupp som skötte utspisningen !
Friflygkorvar…utan skinn för att spara vikt…
Det vilar lite höst över bilderna…
Det är förvånandsvärt så mycket utrustning som behövs för att få friflygande modeller i luften.
En pilot och hans modell samlar psykisk energi inför starten.
Segelmodel över Gendalen. Gendalen som ligger jämte Sollebrunn i Västerötland.
Piloten samlar sig…
Freddy beredd att släppa Stigs Odenman Kondor.
Höstbild.
Ser nästan ut som ett motiv från en holländsk målning från 1600-talet…
Marken maskerad av mycket kraftledningar. Dock klarade vi oss från närkontakt med 10 kV ledningarna.
Officiell resultatlista SMOS Hösttävling för friflygande OT-Modeller
15. Oktober i Gendalen. Korrigerad version.
Just då vi började tävlingen.
Det kommer mycket mera från tävlingen, så häng på låset !
Vi ser ut att få bra väder på lördag, för de två tävlingarna som avhålls i Gendalen/Sollebrunn på lördag. Dels SMOS tävling för friflygande
OT-modeller och dels MFK sländans Höstmax.
Växlande molnighet = termik och max 5 m/sek vind. Fast jag tro vi kan
få upp till 7 m/sek under dagen.
Det får vi stå ut med. Således ser allt ut att bli en fin modellflyghelg för oss entusiaster ! Väl mött i Gendalen, där vi OT-intresserade
samlas för briefing vid Gendalens Bygdegård klockan 1000 på lördagen !
Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från “Seglare” till “Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är. Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser… En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz. Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de “gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de “fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Dimona motorseglare
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start. Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från, startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
…jag har byggt tre stycken…och jag har samtliga kvar i flygbart skick.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En liten påminnelse om frifygtävlingen nästa helg i Gendalen
SMOS HÖSTTÄVLING 2016-10-15
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser:Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
Eftersom det är två år sen jag besökte museet,
är här en uppdatering.
Att driva ett så stort museum som detta är ingen lätt uppgift. Det kostar mycket pengar att hålla det i skick, så det visar objekten på ett bra och pedagogiskt sätt.
Man måste idag som privat museiägare försöka påverka så många sinnen som möjligt hos besökaren, så den får mycket information presenterad . Den tid då man kunde ställa upp ett plan och inget
annat, de tiderna är förbi.
Besökaren i dag vill ha objektet visat med rätt ljus, kanske tidsenlig
musik, en tv-skärm med dokumentärt av objektet osv.
En stor tv-skärm ca 50 tum där man kan välja mellan filmer till olika
plan hade ju varit en möjlighet.
Sen ska den besökande ledas i sin genomgång. Han ska alltså följa en viss väg, där han får objekten förevisade på ett sätt som skapar sammanhang. Alltså inte en propellerkärra från 1934 efter en AJ-37 Viggen…
Men knuten i det hela är naturligtvis, att det kostar mycket pengar.
Pengar, som man i detta museums fall kanske kunde skaffat
genom att sälja ut 70 % av bilarna, 95 % av kuriosan och 20 % av planen.
Säljer man via internationella auktionsfirmor, får man ut bästa priset.
Sen är ju frågan, hur stor efterfrågan är på dessa objekt ?
Pengarna från dessa försålda objekten kunde investeras i anläggningen, för att göra den attraktivare och ge den en egen struktur och karaktär.
Gör man inte det, kan framtiden vara osäker, med tanke på all
konkurrens som tävlar om besökarna.
Ja, det är bara mina egna privata åsikter och inget att bry sig om…
Men hur som helst, var jag där på sista dagen för året och jag var den
siste besökaren 2016.. Jag hade kommit egentligen för att fotografera
Canberran, vilken har en intressant historia i Sverige.
Av ägaren fick jag tips om nyheter, bland annat en Mig-21, vilken de som kört E6 söderut har kunnat se uppställd vid Löddeköpinge köpcenter .
Vidare plåtade jag den Gloster Meteor, som håller på att renoveras.
Häng med och kolla lite bilder och framför allt, så åk till Svedinos Bil och Flygmuseum i Ugglarp.
Det finns massor att se på, både om du är turist och om du är flygintresserad.
Mig-21 med sin stora radom, som också är en luftregulator för motorn.
Planet hade ett öknamn ” Humpback”. (Puckelryggen)
Denna Mig-21 kom ursprungligen från Ungern och sedan till Lettland tror jag. Därifrån importerades den till Sverige.
En sliten glasfiberkon…
Luftinsläppen i nosen, som reglerades på de senare versionerna
med hjälp av en enkel dator, beroende på flyghastigheten.
Innanför glasfibern satt radarns skärm
Kroppen bakifrån utan motor. Man kan ana det relativt lilla luftinsläppet i nosen.
Horisontala och vertikala windvanes i nosen givande data för attitydkontrollen.
Inte elegant, men det funkade. Ryska raketstolar har bra funktion.
Det har vi ju fått se, vid alla haverier med ryska militärplan vid flyguppvisningar.
Cockpit-layout…
…ser ut som om man placerat ut instrumenten efter hand…
Ser ni den gröna färgen ? Används på många ryska applikationer.
En produkt av 60-talet.
Mig-21 ett plan med bra stigförmåga, kunde göra 3 anfall och sen hem,
för då var bränslet slut…
Förhållningsbestämmelser på nackstödet till stolen.
Vad står det ? kanske kontrollera säkerhetssprintarna före och efter flygning…?
Inga försänkta skruvar här…
…pitotrör. Lite skadligt motstånd runt om…gör inget, vi har en stark motor…
Enkelt och kraftigt noshjul.
Flygplan 09 från Ungerska Flygvapnet.
Ska vi säga typiskt ryskt bygge ?
Ledskenor på vingen för att förbättra dess egenskaper.
Helt rörlig stabbe. Kanske man tog iden från F-86 Sabre ?
Pilform på stabben, gav goda egenskaper åt planet.
Jag har aldrig sett ett plan med så mycket luckor och utväxter som denna Mig-21.
Ni ser själva…
1.5 m klaff.
Det är väl denna vyn man känner igen Mig-21 på ?
..eller denna ? Ni förstår varför den hade öknamnet “Puckelryggen”…
Kraftiga kolvar och kolvstänger till landställets hydraulik.
Kolla hur man löst mekaniken till luckorna.
En av vapenbalkarna för exempelvis Atoll IR-robotar för avstånd upp till 3000 m.
Rör- och ledningsdragning…?
påfyllning bränsle/syrgas , markström ?
Noshjulet
Ledskena på kroppen. Ska jag gissa…underlätta urgång ur spin ?
Förbättra stabbens funktion ?
Mikojan-Gurevitj MiG-21 ser aggressiv och snabb ut !
Detta är den klass, som jag personligen hade mest minnen från. Bilarna var bekanta och att dessutom få träffa en förare, som redan 1964 låg på topp och som jag såg första gången 1964, Erik Berger som är 91 år ung. Det är en upplevelse.
På 70-talet hette det Escort BDA och jag minns många dyra motor- ras på Ring Knutstorp. Bosse Emanuelsson med sin Timex-sponsrade Escort var väl den bil som drog uppmärksamheten, då hans stall var det mest professionella vid denna tiden. Bosse bytte bil sedermera till Ford Capri. Det var 1974. Sen sadlade han om till hästar…
Jag har flera hundra bilder på dessa bilarna från Falkenberg, men jag publicerar ett urval. Vann gjorde “Myggan” Eriksson med sin Escort. Han sa till mig att hans motor kostar en halv miljon och hans gräsmatta hemma är en halv m hög, då han inte har tid att klippa på grund av tävlingsverksamheten.
Det kallar jag en hängiven förare, som lever ut sina drömmar !
Här kommer bilderna och de blir blir de sista ? från Falkenberg Classic-2016.
Vi ses nästa år !
Vinnaren Rolf “Myggan” Nilsson. En ungdomlig pojk på 71 år.
Erik Berger har fått en smäll på näsan…
En P 1800 med modern hjulupphängning och en vass turbomotor, det hade varit något att ha…
Saab Sonett. Tvåtakts räserbil…
Som jag brukar säga, man ska köra så det ryker !
En Prinz från NeckarSuhlUlm…
Lite japanskt
Lotus Cortinor
Denna mercedespiloten gasade verkligen på…
…men det var lite överstyrt.
Opel Ascona. Många grabbars första bil. Tacksam att trimma för hyfsade pengar.
Dollargrinet….
…men med de ljuddämpade motorerna i dag…
..Kunde man lika gärna kört med en 4-cylindrig Ford Anglia motor från 1954…
…därför en V-8 motor ska mullra !
Men kan man inte mullra kan man sladda…
Ingen V-8 här utan en inline 4:a. Den gick nästan lika fort som de stora Fordarna…
Hösttävlingen för friflygande OT-modeller genomförs i Gendalen.
Jag fick ett mail från en av redaktörerna på vår tidning enligt nedan:
SMOS HÖSTTÄVLING 2016-10-15
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser:Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
E-Post: ffservice@swipnet.se
Anmälan senast: 2016-10-09
Ange ert mobilnummer vid kontakt, så ni vid behov är nåbara.
Vi ses !
Jag tar med min nya pejlram, så vi kan leta upp bortflugna modeller utrustade med beacon.
Jag tycker, det är mycket intressant att gå runt i depån och studera de olika sätt, man tacklat tekniska problem och vilka lösningar, man kom på.
Dessa bilarna byggdes långt innan CAD eller CAM fanns, så ofta blev det Trial and Error metoden, som gällde.
Lösningarna som jag såg det var kluriga och man gjorde det absolut bästa av situationen.
Här kommer lite bilder med mer eller mindre kloka kommentarer av en bilnovis…
Säkert har jag skrivit fel, men då får ni rätta mig.
Hoppa in !
Kolla fjädringen….vajern över bryttrissor till bromsoket..
ingen hydraulik här….undrar hur man justerar hjulinställningen…
Innan skivbromsarna kom, gällde det att ha så stora trummor som möjligt för att kunna få stopp på härligheten.
Handbroms på en racerbil…sådana handbromshandtag
hade man på stadsbussarna i min hemstad 1955.
6 cyl inlinemotor. Avgassystemet krävde mycket krökning
och svetsning. Jag kommer att tänka på en 18-cylindrig
dubbelstjärnas avgasmanifolders, när jag ser detta.I
Som denna Wright-motorn till Skyraiderplanet. 2300 bhp !
Drivaxlarna är av modellen kraftiga
Framvagnen med kylflänsar på trumman till bromsarna. ser mycket stabilt ut även med sin bladfjädring.
Framvagn på en modernare monoposto. Här finns fler justeringsmöjligheter.
Jag tycker detta ser ut som en VW-framvagn…
Tejpen på ratten….är det för att föraren ska komma ihåg växellägena ?
Det vi åldringar minns…Volvo B18-B20. Är det en ventilhuskåpa från Comfort Racing ?
2-takt….7000 varv i minuten…
Att höra 4 Saabar komma med 7000 varv samtidigt…en översinnlig upplevelse !
Tre cylindrar är ju bättre än två….
Alla min nostalgivibbar drar igång då jag ser detta. Mina tankar går till min racinggröna Amazon 123 GT direkt. Som hade hyvlad topp, Iskendrian vass kam, dubbla Weber, hemsvetsat extraktorgrenrör, Mahle smidda kolvar och annat godis.
Ok, tiderna kommer aldrig tillbaka, men man får drömma….
Stromberg förgasare…om jag inte minns fel.
En klassisk 1000 cc motor…
En B18 med kläm i.
Undrar om motorn satt i en……? Staget tvärs över motorn är för att styva upp karossen.
Ford Capri Jag minns Bosse Emanuelssons Capri. Det var innan han började ägna sig åt hästar.
En FII motor…
En Austinmotor i tidstypisk lackering.
Inget billigt inte….
Färgen i motorrummet är nästan samma som motorerna i stridsvagnen Centurion hade, då jag gjorde lumpen, eller som det hette på militärspråk strv 102. Motorerna var ju Rolls Royce Meteor, 27 liters cylindervolym 650 bhp.
Enkel lösning för drivning av fläkten…
En av förarna berättade, att det var problem med kolvarna på Saab. Då knasterna för kolvringarna lossade…
Varför använder man inte Dykes-ringar i stället ?
Kanske inte är bra på tvåtaktare…
En klassisk fälg.
Fiat med drag i….
GT 40 replikabil
Auto Union 1000 S
DKW/Auto Union 1000S, en av de fulaste bilarna, om jag vågar skriva det…
Porsche är ju alltid Porsche oavsett ålder.
Cortina Lotus. En drömbil för oss som var 18 år 1966
Innan monocoquernas tid var det rörram som gällde.
Cooper byggde inte bara motorer och bilar utan även växellådor.
Så här såg det ut i början av 60-talet.
Kolla wiren som aktiverar bromsen….bryttrissorna och låsningen av wiren…
Så här låser man centrummuttern på en Bugatti.
Spetsteknologi med mittmonterade trumbromsar för att minska ofjädrad vikt.
Man ska ha varselljus , då man tävlar på bana eller ?
För oss som inte har möjligheter, kanske en Bugatti finns i vår drömvision som ovan.
En sådan Bugattibil har ett värde, efter lite googling, på cirka 2 mille om det är en original. Är det en replika cirka 800000 kr…..
Och dessa juveler tävlar man med så det ryker… Då jag går runt i depån och ser på de tekniska lösningarna man hade vid denna tid, då blir jag imponerad av kunnande och innovationsförmågan hos konstruktörerna
för att förbättra bilarnas prestanda.
Det enda som gjorde mig besviken var, att man är tvungen av miljöskäl att använda ljuddämpare. Det känns lite, som om upplevelsen blir snöpt.
Jag minns för många år sen, då jag vid ett av Kvällspostens Newsrace hörde en Bugatti, körd av prins Bertil runt banan. Det var grejor det ljudet. Jämför jag ljudet från en racerbilsmotor från 1930 med trafikbullret från E6….. så är trafikbullret från vansinnet på E6 sju resor värre !
Men vi ska vara glada, att entusiasterna visar upp sina bilar och kör så det ryker !
Kolla bilderna får ni se röken !
Förresten på en classic racing får ni se, hur förarna verkligen får ratta sin bil genom kurvorna. Skulle en modern Formula I förare behöva ratta en tiondel så mycket, hade
han klagat och sagt att bilen inte är i balans eller dåligt körbar…
Jag kommer att publicera massor med bilder från Falkenberg Classic-2016
och allt sett med den glade amatörens kamera.
PS.
Monoposto är italienska och betyder: En ensitsig bil
Förra året besökte jag arrangemanget för första gången och fann
det mycket givande. Eftersom jag är intresserad av OldTimerflyg, så varför inte också
av gamla historiska och klassiska tävlingsbilar ?
Träffen pågick i tre dagar med final på söndagen. Vi var där på
lördag och söndag. Det fina och roliga med träffen är, att man kan gå runt, som man vill,
i den stora depån och prata med förare och mekaniker.
De människorna som håller på med klassisk racing är intressanta
personer, som har mycket att berätta. De är hängivna sitt intresse
och har nästan oändlig kunskap.
Inte bara om tekniska detaljer och hur man kör, utan man har i
regel kunskaper i bearbetning av metaller med fräsar, svarvar,
slipar och olika svetstekniker.
En jag uppskattade att träffa och prata med, var Erik Berger,
som fortfarande ligger i toppen på resultatlistorna. Han är 91 år gammal
…Undrar vad jag kör för bil om jag blir 91 ??
Bara motorn i hans Escort kostar 500000 kr….
I depån kan man gå från morgon till kväll. För har man fått
igång samtalet med en förare och han får berätta om sina äventyr med
bilen, så är han en självgående pratmaskin, som kan hålla på hur länge
som helst. Vi var i depån ett par timmar pratande och och plåtande.
De första bilderna blir kylarmärken och andra angivelser av fabrikat.
Jag har personligen haft uppfattningen, att de olika versionerna av Avorna har en mycket användbar profil. Jag kan flyga sakta utan avlösning/stall och jag kan flyga fort utan att behöva betala sträcka med mycket höjdförlust. Vingen på en Ava är mycket effektiv,
beroende på dess allsidiga profil Ag 24- 26.
Den är effektiv att göra vad den ska och det är, att ändra riktning och hastighet på den passerande luften över vingen med hjälp av Bernoullis Lag.
Så jag beslöt att försöka visa, hur det ser ut i själva verket… Jag fäste bitar av smalt videoband vid framkanten, för att kunna indikera flödet av luft.
Resultatet är inget högskolearbete, men det visar, det vi vet generellt och nu vet hur våra Avavingar fungerar oxå.
Det som slog mig, var att vingen fortfarande flög med den laminära strömningen på väg att övergå till turbulent och den vek sig inte. Ökade jag anfallsvinkeln ytterligare löste vingen av. Nu filmade jag bara ytterpanelen av vingen, men du ser ganska bra hur avlösningen kommer.
Först i spetsen och vid skarven mellan ytterpanel och centralvinge. Kanske man ska bygga högvärdiga modeller med en elliptisk vinge utan skarv ?
Det andra som slog mig, var hur snabbt vingen åter började flyga, efter att man minskade anfallsvinkeln.
När vingen börjar överstegras, kan du se på streamern, att den börjar bli orolig och “krullas”, innan videobanden ställer sig rakt upp.
Vid återgång till normalt flygläge, ser du att videobanden är mera raka, eftersom strömningen över översidan är laminär igen. Naturligtvis har vi det turbulenta gränsskiktet och eventuell seperationsbubbla. Dock tror jag inte, att seperationsbubblan är något problem med Avan. Dels på grund av högt Re-tal, dels på grund av min “miniturbulator” i form av en tjock smal taperemsa klistrad på D-balkens front. Taperemsan är klippt ur Biltemas “Antihalktejp”
Slutsatsen jag drar, det är att en Ava har en profil, vilken är så nära det bästa, man kan begära.
Min HyperAva, som du åkte med, har 732 timmar i termik…
Här kommer en stor mängd bilder, som illustrerar strömningen och en video. Jag kommenterar ett fåtal av stillbilderna, som jag klippt ur videon från min Mobiuskamera, som är en för sitt pris 600 kr i Kina, en mycket bra kamera.
Jag glömde skriva att profilen på HyperAva är Mark Drelas Ag 24-26.
klicka på länken och läs artikeln. Mycket informativ för oss modellflygare.
Flyg med !
Här är det laminärt flöde runt vingen. Ni ser banden är “limmade” vid bakkanten.
Här börjar det bli oroligt. Banden har släppt bakkanten , då den turbulenta strömningen kryper upp på profilen från bakkanten.
Här håller vingen på att lösa av helt…
Vingen stallade och är på väg att öka hastigheten och återgå…
Här en bild på en avlöst panel…
Här kan man se på banden att strömningen över vingen åter är laminär och banden är på väg till bakkanten igen.
Ny avlösning på gång…ni ser att banden “krullar” sig…
Är det någon som undrar, varför en överstegrad vinge inte flyger ???
Recovery och se att banden nu inte är krulliga…
Snart laminärt igen…
Flyger jag med hög nos, är profilen på gränsen att sluta funka…
…men Avans profil är bra…
..men för mycket alfa…
…då blir det knapert med det laminära…
…och då flyger lyftkraften bywest…
..ser du det börjar bli korkskruvslockar på banden…
…det indikerar att en…
…rejäl avlösning…
…är på gång…
…inte mycket lyftkraft kvar…
Vinge som fungerar…
Nu ska jag kurva termik med max höjdroder och balansera nosen i horisonten…
…så får vi se hur Avan klara detta…
…nu börjar det prassla…
..och så slutar vingen att flyga…
…men den återgår…
…snabbt till…
…till flygande läge igen…
En icke flygande vinge !
Kanske termikflygare inom RC-segel skulle bygga vingar med denna konfiguration ???
Markku Tähkäpäs mästerverk med elliptiska vingar utan skarv.
Här är en video, jag tycker den är värd de 3.5 minuterna….för man lär sig kanske lite…
En videosnutt som på ett enkelt och uppenbart sätt visar begreppet “Cirkulation”.
Observera skillnaden i “flykt” då bollen inte spinner och spinner.
Jag hittade en video på tuben, som beskrev ett antal starter med en SeaFire. En friflygande skala modell med gummimotor med spännvidden 27 tum = 52 cm.
Seafire är kommit från Sea – Spitfire. Varför den heter Seafire, var att den var avsedd för att vara baserad på hangarfartyg. Ni kan läsa om SeaFire här.
Modellflygaren i videon visar, hur utomordentligt fint en friflygande modell kan flyga. Att se dessa trimflygningar är en verklig estetisk upplevelse.
Denna kvällsflygning var nästan något överjordiskt vacker.
Några skärmdumpar tog jag från filmen. Filmen är ca 8 minuter lång och jag kan bara rekommendera att se den i fullskärmsläge med högsta möjliga upplösning !
Så kolla videon och dröm…
Han har lagt upp flera suveräna filmer till exempel denna.
Du finner många modeller och filmer på hans YouTubekonto.
Nedan en treplansritning av en SeaFire Mk 47 från Wikipedia.
