…kom jag i söndags,
efter att ha blivit hindrad
av dålig sikt i två dagar.
Jag var helt inställd i går, att vädret skulle bli perfekt på HH i dag söndag.
Enligt yr.no skulle det bli NNV. Men det sprack. Kl 1130 blåste det sydväst
1.4 m/sek på Hovs Hallar och det var markdimma.
Eftersom jag alltid är flygsugen, spanade jag inåt landet och såg då, att
där inte fanns någon dimma.
Alltså blev det lite omdisponering av resurser och resmål.
Jag beslöt att flyga termik med min trogna Ava, på en plats som jag vet är
suverän för det syftet, oavsett om sjöbrisen rasar som värst, för hit orkar den
nästan aldrig.
På plats kollade jag av läget och vinden var ca 2 m/sekunden från väst
och i skyn hade vi 5/8 Cu med mycket hög molnbas. Uppskattningsvis
ca 6000 ft. SÅ nog var det möjligheter för termikflyg.
Jag monterade, kollade före flygning roder fria och fulla roderrörelser åt
rätt håll och att min FailSafe var rätt inställd. För man kan aldrig veta !
Sen iväg och ett lugnt motorstig till 100 m, där jag slog av motorn.
Försökte hitta termik, men det var stendött i luften. Jag gnetade, men
fann ingen korkverkan, så jag landade.
Efter 5 minuter började vinden blåsa från öster, alltså tvärs emot huvudvinden
och jag anade, att en blåsa släppte därav vindskiftet.
Så jag hivade iväg modellen, klättrade till 150 m och stängde motorn.
När jag stiger med motor, tutar ju varion hela tiden ganska uppfordrande.
Efter stängningen på 150 m fortsatte den tuta nästan hysteriskt, så jag
fattade, att jag tagit en stark blåsa.
Det känns gott, när man har bra stig hela varvet och man kan justera sin
kärra och riktigt finflyga den i blåsan.
Flyger jag rent i blåsan, stiger jag bäst. Höjdangivelserna sprutade på
i 50 m intervall, eftersom jag konfigurerat min nya Picolario på det sättet.
Ja, jag var mycket högt på kort tid och avbröt av det enkla skälet, att Avan var
svår att se på grund av avstånd, bakgrund och rådande ljus. Dessutom
stod en passerande bils passagerare och ställde frågor, så jag var ju inte helt
koncentrerad på flygningen. Det måste man vara, om man tänjer gränserna.
Trots jag drog full aerodynamisk broms på Avan, vilket innebär bromsklaffarna
står i 90 graders vinkel kontra vingen, steg den i blåsan. Det betydde, jag var tvungen
att gå på rakkurs, tills jag kom ut i sjunket, där min Ava tappade höjden som en sten
och jag kom ner i ett nafs.
Att som en mycket aktiv modellflygare få komma ut en vårdag med sin fina modell,
samtidigt som betingelserna är positiva, det är en härlig upplevelse.
Det kan jag aldrig få framför en tv, eller om jag planlöst irrar runt på
internet. Vid sådana tillfällen kan jag inte få min modell i luften fort nog,
kan jag tycka.
Nej, inget kan ersätta verkligheten, såsom den var i söndags.
Den verkligheten ger i alla fall mig mycket glädje, positiva upplevelser och laddar
mitt interna batteri !
Min första start var kl 1200 och jag landade för dagen kl 1500. En kort paus inlagd
för att byta batteri i kameran, annars flög jag hela tiden.
Fast jag erkänner…det är bättre då temperaturen är 25 grader i stället för 7 !
Tyvärr, fick jag inte med mig bilder hem från min vanliga kamera…jag hade glömt
minneskortet på bordet hemma.
Jag tyckte kameran fotograferade lite väl snabbt och aldrig tog paus, när jag
plåtade. Då jag kör avtryckningen enligt ksp-modellen, brukar den stanna
någon sekund efter 10 bilder och ordna till sitt processorminne.
Men det skedde inte nu, varför jag borde anat ugglor i mossen.
Men jag lär mig till nästa gång. Jag tycker det låter ungefär lika korkat gjort
av mig, som då Svante Grundberg i ”Sällskapsresan” glömde ta bort
objektivskyddet på sin 8 mm filmkamera…
Jag såg lite fåglar och djur och naturligtvis stannade jag för att klämma några bilder,
som ett minne av en fin dag med termikflygning med min fina och ytterst vältrimmade
HyperAva, som bara flyger och flyger….
Släppet första starten.
Så här ser marken ut där jag flyger…en GoProbild
…kan väl inte vara bättre !
Min Ava högt i skyn…
Bilderna på Avan tagna med 300 mm zoom…
…så ni förstår att avståndet är stort.
Denna bilden tagen på 400 m höjd och 200 m horisontalt från mig.
Om mina avståndsuppskattningar är ok, så är avståndet kameralins
– modell 447 m…
Inne i markägarens skog, ligger isen kvar på mindre gölar 20. Mars.
Jag är bekant med markägaren och han har berättat, hur intensivt man
får arbeta, för att få en skog som producerar goda produkter och i tillräcklig
mängd. Det gäller, som skogsproducent, att tänka 25-35 år framåt…
Vad säger ni, som har kunskap om segelflyg och meteorologi ?
Är det 4/8 Cu ? Med en mycket hög molnbas. Kan det bli bättre ?
På väg att landa för dagen.
Tofsvipan ett vårtecken så gott som något.
Under vår och försommar flyger tofsviporna tumlande och till synes utan styrsel i luften…
Jag ser mer och mer dovhjortar i markerna…
…precis som jag ser mer och mer sångsvanar på knölsvanens bekostnad...
…liksom jag ser mer och mer grågäss och tack och lov mindre och mindre Kanadagäss.