…modellflygkamrater från Finland som lämnat oss.
Etikett: matti pyykkö
Kategorier
MATTI PYYKKÖ HAR GÅTT BORT.
En duktig friflygare från Turku i Finland har lämnat oss.
Enligt ett mail från Sten Persson fick jag idag info, att
Matti från Åbo har lämnat oss.
Han avled i April.
Jag, som betraktare på OT tävlingar i friflyg, blev bekant
med Matti för 10 år sedan.
Han var en mycket skicklig modellflygare och konstruktör
med många meriter.
Matti och Markku var ett oskiljbart par på tävlingarna.
De hade alltid med en mindre lastbil för att kunna hysa
alla sina modeller.
Jag minns Matti som en man, inte av yviga ord, utan som en
lite tillbakadragen person. Han hade en stor integritet.
Vi hade samma musiksmak och skickade sällsynt bluesmusik
och speciellt munspelsblues till varandra.
Jag och andra modellflygvänner kommer att sakna Matti !
Hoppas han och Markku nu flyger i modellflygarnas himmel.
Kategorier
AN OUTSTANDING BUILDER…
…of free flight model planes.
Jag har skrivit om Markku Tähkäpää förut och
uttalat min beundran, för hans förmåga att bygga.
Här kommer ännu ett bidrag med bilder på Markkus
modeller.
Han har under sin 70 år långa karriär som modellflygare
byggt ett stort antal .
För 10 år sedan gjorde en finsk tidning ett reportage om
honom och då lade Markku ut 200 flygplan på en fotbollsplan…
Sista gången jag träffade Markku var 2018 nere i Bollerup
på SM i OT friflyg.
Markku kom till tävlingarna med sin flygkompis Matti Pyykkö,
som assisterade vid flygningarna.
Markku byggde sin “Mara” 1999-2000
Jag pratade med Markku om bland annat hans “Mara”,
som var byggd med en vacker intarsiainläggning i D-boxen.
På min fråga varför intarsiabitarna var ilagda
med fibrerna åt olika håll, sa han, att det var för att inte
vingen skulle slå sig. Men också att det skulle det vara fint.
Han var i högsta grad en estet, då det gäller modellbygge.
Han hade flera modeller, där han format en kropp ur en
massiv bit asp !
Vem skulle göra det i dag ?
Här är ett bildspel, som är värt att se för att få en uppfattning
om Markkus produktion av modeller.
Luta dig bakåt och njut !
Markku Tähkäpää
1932 – 2019
Kategorier
MARKKU TÄHKÄPÄÄ HAR LÄMNAT OSS
En mästare i att bygga modeller
Modellflygaren och byggaren Markku Tähkäpää född
1932 avled oväntat i juni 2019, i följderna av en sjukdom.
Markku var friflygare i själen och fick sin största framgång
1959, då det finska laget vann VM i friflyg/segel.
Markku utsågs 1959 till Årets Idrottsman i Finland.
Markkus styrka var att konstruera och bygga modeller,
som präglades av nytänkande och djärva idéer.
Markku kunde, om han inte var nöjd med sin modell
genast, på kort tid bygga en ny.
Det tog honom kanske en vecka, medan det för andra
tog en månad.
Markku byggde sina modeller grundat på sina erfarenheter.
Han var inte speciellt intresserad av teorier, utan han
prövade sig fram.
Markku var snickare i grunden, men det sades han bytte
yrke, till brevbärare för att få mer tid för byggandet och
flygandet.
Ett av Markkus intresse var att undervisa och få ungdomen
till att bli modellflygare.
Han var aktiv i modellflygklubben ”Flugan” redan på 40-talet.
I Åbo domkyrka fanns lokaler där modellflygare samlades
under Markkus ledning.
Han var alltid närvarande och kunde hjälpa och sporra nyblivna
modellflygare, så de kunde göra sitt bästa.
Markku betraktade det som sin huvuduppgift att lära och
entusiasmera nya unga modellflygare.
Markkus modeller enligt Matti Pyykkö:
Enligt min mening är Markkus träarbete lika bra i dag som under
den gamla goda tiden.
Det som begränsar Markkus förmåga i friflyg i dag, kan vara
hans förmåga att springa upp modellen och att Markku
vid hans ålder inte har den snabba reaktion, som krävs av en
framgångsrik friflygare.
Markku har arbetet mycket med trämaterial.
Att bygga ett hus är inte svårt, men att bygga flygplan,
i synnerhet små modeller som flyger bra är inte lätt.
För mig som står som en åskådare och beundrare av
Markkus modeller, kan jag inte låta bli att presentera några
av Markkus byggen.
Det är oundvikligt, att jag måste visa några av hans modeller.
Matti Pyykkö skrev till mig:
Exakt antal av modeller han byggt, vet jag inte,
men när han dog, var det kanske 200 hundra
modeller kvar.
Den vackraste var kanske den första full-Ellipsi,
som han aldrig tävlade med och bara flög under goda
förhållanden i bra luft.
Skönheten ligger ju alltid i betraktarens öga.
De flesta av Markkus modeller innehöll väldigt fint
träarbete, lite överstyva efter min mening ( = tunga),
men de semireplikor av gamla fullskalaglidarna
han byggde var också väldigt fint utformade med
karvade kroppar av aspträd och med långa smala
trapetsvingar.
Kanske bäst flög hans A-2or under åren 1957 – 1965.
Man kan räkna med att Markku byggde minst 10 st
modeller per år. Under 70 år blir det minst 700 modeller,
eller hur?
Det är inte så lätt att skriva en minnesruna.
De flesta minnesrunor tenderar att bli kataloger,
om de vad personen gjorde och byggde, men
Markkus stora insats var som inspiratör och mentor
för nya modellflygare.
Ovanstående om Markku har jag fått av Matti Pyykkö,
som flög tillsammans med Markku under många år.
Här kommer de oundvikliga bilderna av Markku, som jag
tagit under OT tävlingar i Sverige.
Sitt ner och förundras !
Markku Tähkäpää sensommaren 2018 Bollerup
Finsk beslutsamhet och sisu.
Markku med sin modell och i bakgrunden hans stora amerikanska stationsvagn.
Markku byggde ofta stora segelmodeller.
Matti och Markku förbereder.
Matti släpper Markkus modell.
Markkus “KUHA” =gösen.
Ett av Markkus mästerverk, den flygande vingen “MARA”.
Som heter samma sak på svenska.
Men troligare är, att modellens namn är en diminutiv av namnet Markku.
Modellen byggd 1976 !
Bilden säger det mesta om begreppet modellflyg !
Hur många kan bygga så i dag ? Kolla den geodetiska uppbyggnaden av vingen.
Kolla intarsiaarbetet….fiberriktningen…
Kolla Markkus fina känsla för form på fenan ! Allt genomtänkt.
Modellen från 1943 piloten från 1932
Semiskala modell med kroppen formad av ett massivt stycke asp.
Först formades utsidan, därefter urholkade Markku insidan.
“MARA”
Han saknar inte ironi…
Europamästare i lag 1959
Ovanstående editerat i all hast.
…så jag än en gång får uppleva
de fantastiska friflygande modellerna !
Att vara friflygare i Sverige och i andra länder också förresten, det är inte lätt.
Som du vet, kräver en friflygande modell ytor, då den lever sitt eget liv i luften.
Du vet aldrig, hur en modell flyger med hänsyn taget till termik och vind.
Den kan hamna var som helst, speciellt om fusen inte funkar.
Att finna platser lämpliga för friflyg i Sverige, det är med förlov sagt svårt.
Det senaste dråpslaget var, då någon sorts korpral inom Fortifikationsverket
i sin allsmäktighet beslöt, att Rinkabyfältet inte fick användas för modellflyg.
Jag vet att intensiva försök har pågått för att få häva förbudet. Men en korpral
är ju trots allt en korpral…med makt.
Fast Allemansrätten råder väl också på Rinkabyfältet…?
Därför får friflygarna improvisera. SM för friflygande OT-modeller kommer
att avhållas vid Bollerup. Vi har varit där förut, tack vare vår ordförande
i SMOS, Bo-Eskils goda kontakter med markägarna.
Fram till dess får vi nöja oss med bilder från förr, då vi kunde utöva hobbyn
på Rinkaby-fältet.
Bilderna visar Matti Pyykkö, som släpper mästerbyggarens Markku Tähkäpääs
modell på Rinkabyfältet. Kommentarer behövs inte.
Håll tillgodo, dröm dig bort och beundra finskt modellbyggande och flygande.
…vilket handlar om en modell,
konstruerad av
Stepjan Bernfest ca 1950.
Uppdaterat 4. September
Här kommer mejlet från Matti efter jag översatt:
Mats, jag ber att du hjälper mig med att översätta igen.
För 3 år sen då Lasse Larsson återigen vann med Bernfest,
tänkte jag att jag ska bygga en till likadan.
Jag byggde modellen efter Sven Östlunds Ritning. En kopierad
ritning blir ju aldrig exakt, utan det blir som en återberättad
historia, lite förändrad var gång den kopieras.
I tidningen Teknik För Alla beskrev Robert Löwen Åberg väldigt
samstämmigt modellens egenskaper:
Efter start flög den rakt fram mot vindriktningen tills den träffade
på termik. Då lade sig modellen och kurvade.
Det jag var intresserad av att veta var, om detta var möjligt ?
Att en modell går rakt på linan, är naturligt för en modell med
V-stabbe, det säger mig min erfarenhet också. Men att den börjar
kurva, då den träffar på en termikblåsa, det har fastnat i mitt huvud
som en obesvarad fråga.
Alltså att den lägger sig att kurva utan kurvroder, som herr Bernfest
inte hade på modellen ?
Så frågan var, om modellen kunde lägga sig och kurva åt vilket
håll som helst ? Kanske det var pilformen på stabben, som var 25 mm,
om jag minns rätt ?
Var det pilformen, som gjorde, modellen så bra på att ta termiken ?
Bernfest konstruerades efter många och långa experiment och tester
på 40- och 50-talen, vilket gjorde den till en väl genomtänkt konstruktion.
Varför litade inte man inte på en konstruktion som fungerade och som
presterade bra, utan man byggde i stället en svensk Viking-liknande
Bernfest ?
En annan fråga: Har någon räknat ut vingytan ? Enligt folkskolans
matematik är den 36 kvadratdecimeter.
Denna vingytan hade modellerna första gången 1950, då man
tävlade med segelmodeller som betecknades A-2. Kanske herr Bernfest
hade sneglat på de nordiska bestämmelserna och satt spännvidden till
just under 1.5 m, som den är i S-2 ?
Matti
Matti skickade mig ytterligare info om Bernfests modell:
Hej igen Mats,
Då det gäller ytorna på modellen, så är det ju vinge och stabbe tillsammans ,
som utgör 34 kvadratdecimeter. Det är ju samma gräns som i dag i F1A.
Viktgränsen är också samma som idag 410 gram.
Det som inte var samma, var att kroppen skulle ha en viss tjocklek,
vilket försvann 1954 då Rudolf Lindners vinnarmodell i VM 1954,
som utnyttjade borttagandet av kroppssektionsregeln maximalt och
hade en minimal kropp.
Den fick namnet “Spinne”, d.v.s. spindel på tyska.
Enligt min mening hade Bernfest från Jugoslavien för mycket yta…cirka 2 dm.
Men det var kommunisternas era då i Yugoslavien och där hette det
att den som räknar rösterna är den som vinner valen.
Men en annan av mina teorier är, att pojkarna började med det så kallat Nordiska,
men läste fel i bestämmelserna om kategorin, för spännvidden i klass S2 är 1480 mm.
När det gäller kurvegenskaperna på Bernfest, gjorde den oftast bara en del
av ett varv och fortsatte sen rakt fram.
Varje gång jag flög på vårt lilla fält, blev det en skogspromenad för att hämta modellen,
innan jag gav upp och monterade kurvroder.
Matti
Mattis modell på linan
Just efter koppling
Lasse Larssons Bernfest nykopplad.
Kommentaren handlar om Markku
och hans flygning på Rinkaby.
Kommentaren av Matti står i original under posten, om ni vill läsa den.
Matti bad mig “översätta” den till svenska, vilket jag försökt göra
och samtidigt behålla tonen i kommentaren.
Intressant information om Mattis modellflygarliv.
Det är värt att begrunda. Här kommer min skrivning av kommentaren.:
Matti skriver:
Flugan
Vår flygklubb i Åbo heter Kärpänen (Flugan), apropå frågan
om texten på flygplanslådan.
Den grundades 1937, men jag vet inte exakta året, då Markku
började hänga med…
Jag kommer ihåg, att jag gick med i föreningen 1958-1959.
Ett av mina intressen var då att tälja med min kniv.
Då jag var 5-10 karvade jag mest barkbåtar, men flygplanen
började att fånga mitt intresse
.Det som verkligen fick mig att komma igång med modellflyget,
var vid en utställning om och med ungdomsföreningar i Åbo 1957,
där jag för första gången fick se Markkus modeller.
När jag såg modellerna, tänkte jag, att det var så man skulle göra !
Så ville jag lära mig att bygga modellplan, skulle jag gå med i
flygklubben i Åbo, Kärpänen.
Vid denna tiden var modell flyget inte det populäraste fritidsintresset
ungdomen hade, men vi var trots det många grabbar i klubben.
Vi hade ett bra fält, Artukainen, där vi hade bra förhållanden att
flyga och att starta modellerna på lina. Dessutom låg fältet nära
Åbo, så vi kunde cykla dit med våra modeller. Varenda söndag
var vi där och flög. Vi hade tävling på skoj varje gång vi träffades
med korta maxtider. Ofta med bara en minuts maxtid.
Hur vädret än var så flög vi. Vi sa, att en del som tävlade,
de hade talangen det i handen eller var födda med känslan för
modellflyg.
Men för att bli en bra modellflygare, var vi tvungna
att träna mycket.
Jämte fältet fanns en motocrossbana och en
söndag sa jag: Varför försöker vi inte starta längs banan ?
Detta var innan begreppet snurrekrokar fanns. Vi lärde oss
trots det att hålla på modellen på linan längs banan !
Många söndagar tränade vi och det roade oss mycket.
Markkus modeller.
Enligt min mening är Markkus träarbete lika bra i dag som under
den gamla goda tiden. Det som begränsar Markkus förmåga i friflyg
i dag, kan vara hans förmåga att springa upp modellen och att Markku
vid hans ålder inte har den snabba reaktion, som krävs av en
framgångsrik friflygare.
Markku har arbetet mycket med trämaterial.
Att bygga ett hus är inte svårt, men att bygga flygplan, i synnerhet
små modeller som flyger bra är inte lätt.
Mekaniken.
Den sista flygningen med Kuha misslyckades , när vinschaxeln bröts av.
Vinschen var från 40-talet och hade bara M6 gänga på veven.
Markku ville jag skulle förlänga veven, så man kunde lägga ner
mera kraft på de stora modellerna.
Jag modifierade veven för hans vinsch och det höll i tre år ! Nu när
han skulle flyga sin Kuha, hade den fått nog och bröts av.
Matti
Lasses och Mattis modeller av Bernfest S-Int.
I Rinkaby fanns det minst två, av den av Bernfest konstruerade
S-Int modellen.
Lasse Larsson hade en med sig och Matti Pyykkö hade en.
Mitt intryck som lekman var, att båda modellerna flög bra.
Jag kunde inte se någon skillnad i prestanda mellan Lasses
och Mattis modeller.
Båda gick perfekt upp på linan, justerade in sig i blåsan och
vid fuseningen sjönk den stabilt ner.
Ni vill ha bilder och här kommer en bunta på deras modeller:
Matti Pyykkö med sin S-Int
En modell med harmoniska linjer…
Lasse, en modell av Bernfest, Göran, Inge och Matti.
Lars Larsson med sin version av Bernfests S-Int.
“If it looks right, it flies right”,
sa Kelly Johnson chef för Lockheeds Skunkworks.
De orden kan man applicera på Bernfests konstruktion.
Matti och Markku med sina modeller.
Nu kommer en sekvens med bilder, som visar,
hur man kan parar ihop två Bernfestmodeller…tror jag.
Lasse närmar sig med nästan menuettsteg…
… Mattis modell…
Nu kommer det svåra…
…att få modellerna synkade…
…så det ser bra ut på bild.
För då blir det så här.
Mattis modell på linan.
Modellen gick som på räls för Matti.
Lasses modell gick också fint på linan.
…och här kopplade Lasses Bernfest-modell.
Mattis modell efter koppling
Lasses modell.
Just NU fälls stabben upp för fusening !
Sjunker stabilt som en våt filt.
…utan några oväntade rörelser.
Snart…landning.
…kommer här för att pigga upp oss,
i det ostabila vädret vi har just nu.
Jag, som alla andra modellflygare, väntar på den där riktigt fina vårdagen
fortfarande. Ja, du vet solsken, lite vindar som vi upplever som ljumma
och med spelande flyttfåglar.
I dag söndag var det lovat nordvästlig vind av yr.no på Hovs Hallar, vilket
hade gjort flygning möjlig på Segeltorp. Men aldrig får man vara glad…
prognosen ändrades till väst ca 2-3 m/sek.
Här kan ni kolla väder på Hovs Hallar i realtid, där mätstationen sitter
just vid hanget. Tack Parapente Syd, skärmflygföreningen som satt upp
mätaren.
Så där sprack det. Kanske det kan bli solsken, som eventuellt kan dra igång
lite termik för någon av mina termikmodeller…Vi får se.
Men som sagt, lite bilder från i somras på Old-Timer friflygande modeller
det kan jag åstadkomma, så du kan tänka tillbaka och beundra de
vackra flygmaskinerna.
Jag kommenterar sparsamt, för jag hoppas, bilderna förmedlar sitt budskap
själva.
Ingemar Knifv med en av Markkus modeller.
Kroppen formad ur ett massivt lindstycke.
Ännu en modell, som jag tror få skulle kunna reproducera, från mästaren Markkus verkstad
Sten Persson Halmstad är glad, för han just vunnit sin klass,
med en dramtisk sky bakom sig med en Gust-front.
Är man på rätt plats vid rätt tid kan man få ett foto på en brant svängande efter start Gripen.
Start i RC-klassen
En klassisk rc-modell, en Radio-Queen.
Det här med V-form alltså…
vi har hört det förut…man måste ha V-form…
annars flyger det inte…men denna flyger utmärkt.
Den flög så bra i Bollerup, att den flög bort och försvann…
Vårtecknet…tumlande tofsvipor.
Matti släpper Markkus modell.
Ibland kan det vara “segkopplat”…
Som jag sagt ett flertal gånger…
friflygande modeller handlar om estetik.
Flyg !
Friflyg kan inte bli mera klassiskt….Wakefieldkärra.
Vad tror ni, modellflygaren som just släppt tänker nu ?
Görans magiska händer…
Bara skyn är gränsen
Den gamle (fast inte i sinnet) står och njuter vid Segeltorp.
Jag fick ett mail, som frågade, varför jag inte har samma storlek på mina bilder ?
Just därför !
Det väcker uppmärksamhet, genom att det avviker från det förväntade.
Jag vill inte, min blogg ska vara uppbyggd som en militärparad i nordkorea.
Såedemede !
…en av Finlands bästa modellflygare.
Matti med Markkus modell “Mara”.
Jag vill inte undanhålla bilder eller text för mina
läsare, som jag vet är intresserade av friflygande
Ot-Modeller.
Matti skrev:
“Om Du har tid att läsa, kan jag berätta rolig story om små
aerodynamiska försök, vi gjorde med Markkus yngre kusin
Heikki Tähkäpää, som flyger ännu med moderna computerstyrda
kolfibergliders, med LD (low drag)-profil. Jag gjorde en bara 15m lina.
Vi tänkte, att starthöjden då blir u. 17m, med gubben inräknad,
och med normalstart, för-utan nån slut-acceleration.
Det var alldeles stilla väder under förra vecka.
Jag flög min Aspjut-60.
Flygtiderna varierade 55s…65s, och var genomsnittligt samma.
Ganska intressant?
Min S1 Pluto, gjorde u. 40s.
Mats, kanske är det nån fysikaliskt gräns, som en segellmodell
kan uppnå, och det har man nått redan 1959, Ritz, etc?, eller
före (Lindner, Hacklinger…).
Därför har man varit tvungen att koncentrera sig i flygteknik
som snurrekrok, etc.
Ändo, tänker jag, att det skulle vara möjligheter, att förbättra
glidförmögan ochså, med nu för tidens fina fibermarerial,
om man bara kunde utnyttja de, med att bygga effektivare vingar,
lättare och längre.. med en lyx-profil X?
Matti.“
Sen ett mail till med de två bilderna:
“Hej Mats, och tack för kortet.
Jag försöker att skicka bilder om Bernfest som jag har redan
trimmad litet, och S2 Myggan, Lennart Segerfelt, År 1944,
som var en av det bästä årgången inom konsten att bygga
segellmodeller i de Nordiska länderna ?
Gott Nytt År,
Matti.”
Kategorier
FILOSOFI OM FLYGNING
Jag fick en kommentar om en friflygande modell …
…från en finsk modellflygkamrat .
Hans namn är Matti Pyykkö och
han är en elitflygare och byggare.
Jag tycker hans kommentar beskriver
essensen just av begreppet “flyga”.
Här är kommentaren, precis som jag fick den från Matti:
|
Hej Matts, igen. Markku bygde de tre sammanslags på gång. Om man har öga för skönhet och form, är Nurmesniemis S2 härlig. Att flyga fint, är en hemlighet, som naturen har kvar i fickan, att de ingejörerna har nånting, |
Det Matti skriver här, det låter nästan som ett versmått
från 1000-talet, vilket vikingarna använde,
då de beskrev sina härnadståg på runstenarna.
Lyssna på satsmelodin i det av mig kursiverade avsnittet !
Här kan du läsa om tävlingen:
https://hangflygning.se/?p=29092
Här kan du läsa om Antti Nurmesniemi:
Kategorier
MATTI PYYKKÖ
Jag fick några bilder av Matti från hans tidiga karriär…
Matti till vänster under en vintertävling. Modellflygaren till höger är Markku Tähkäpää.
…som modell- och friflygare.
Finns det någon friflygare, som har gamla bilder så skicka gärna till mig.
Det är många, som efterfrågar nostalgibilder på friflyg.
Har du bilder, kan du fotografera av bilderna rätt upp och ner med en
digitalkamera. Gå så nära bilden du kan och utnyttja makroläget.
Har du inte makro på kameran, så gå så nära du kan, då du fotograferar.
Att fotografera bilder brukar gå bra på spisen och då utnyttjar man
belysningen från fläkten, som väl alla har. Lägg bilden på ett vitt A4 papper,
då du ska ta fotot.
Kör i auto-läget och utan blixt.
Om du skickar bilder så skicka med, vad det föreställer. Modell och pilot
samt vid vilket tillfälle bilden är tagen.
Jag publicerar allt på bloggen och jag har möjlighet att förbättra bilderna,
så de behöver inte vara perfekta.
Här ett mail jag fick av Matti om bilderna:
Jo, det var Nordisk landskamp for fri-flyg modeller arrangerat av Norsk Aero Klubb
i Lilleström, år 1962. Det var på insjöis, lite norrut från Oslo.
Kan Du inte känna igen Markku jämte mig?
Det gick fint då, på tävlingen.
Vädret var annars bra, men blåsig.
Den tiden tränade vi nästan varje söndag här i Åbo,vi hade säkra och bra maskiner till det.
Killar fanns också många på fältet alltid, och liten “lektävling” med korta maxtider alltid på.
Ps. Markku hade på bilden i handen en skidformig välflygande A-2, namnet var U-2
efter det Amerikansk spionplan, som Ryssarna skjutit ner över Sibirien.
Det var för lätt att bygga för Markku, och det var de hel-elliptiska konstverk,
som vi alla känner till. (men efter min mening flög U-tvåan bättre).
Om det går fint, tar vi med båda modeller nästa sommar till Rinkaby
Ok några bilder:
Matti vid resultattavlan för A2.
Man kan se, om man tittar noga, att Matti slog Markku Tähkäpää !
Matti släpper på Rinkaby 2014.
Markku Tähkäpää med sin modell, som flög majestätiskt.