För 11. året i följd anordnade ÅMFK en hangträff
i all anspråkslöshet nere i Ystadtrakten.
Backsippan. Allmänt förekommande på Österlen.
Träffen är inriktad på att flyga, umgås och byta idéer. Med andra ord en trevlig och positiv
gemenskap, där man kan hämta inspiration.
Dock kräver det ju att man tar sig dit rent fysiskt. man kan alltså inte sitta hemma
och uggla framför en tv och tänka att man ska åka dit, utan man måste vara med.
Om man nu inte redan kan allt om hang-och segelflyg förstås…
Boendet löses, genom att man hyr stugor i Sandskogens Stugby, där man renoverat,
så det är fräschare nu än förut.
Själv bor jag sen flera år tillbaka hos Henry, som är ägare till Österlens Gästhärbärge,
vilket är ett B & B i Glemmingebro, 5 km från hanget.
Länk: http://www.ost-gast.com/
Jag kan varmt rekommendera detta boendet. Det är billigt, 300 kr/dygnet/enkelrum och
då ingår en mycket fin frukost.
Nåväl, innan man åker, håller ju den sanne flygaren en noggrann koll på det kommande vädret.
I år såg det inte bra ut. Ett högtryck över Skandinavien, som ligger i stort sett still
har ju gett nordostlig vind i 10 dagar nu.
NO är ju helt tvärtemot, vad vi önskar. Vad vi flygare vill ha är sydväst,
då vinden ligger rak in på Hammar.
Även om vi inte har vind, brukar sjöbrisen dra igång vid 1300-tiden och ge fint lyft.
Men som sagt, utsikter på en vindriktning som inte är den bästa, avhåller inte
de riktigt flygintresserade, som inte följer minsta motståndets lag.
Kunde vi inte flyga på framsidan mot havet, kunde vi ju flyga på baksidan.
Detta eftersom hanget är ganska likt åt båda hållen.
Nackdelen med vind från land, är att vinden inte är laminär, vilket skapar turbulens.
Efter att vi installerat oss på respektive boende, träffades vi vid jordgubbsodlingen.
Flygarna från Västergötland hade först varit och flugit bort vid Kivik innan
de anlände till Hammar.
Eftersom jag var där först, kånkade jag upp med modeller och tillbehör till Sinushanget,
förberedde och startade.
Lyftet var mycket starkt. Deta beroende på att vinden låg runt 10-13 m/sek.
Således det blåste så det pep.
Med så stark vind inifrån land var det upplagt för turbulens av en högre dignitet.
Det gällde att ha ordning på grejorna och hjärnan, då man ska ner i ett stycke.
Min allra äldsta Arrow (11-12 år gammal) fick sig en bra smäll vid landningen.
För er som är nyfikna, så gick det till så här: Vid landningen så började jag
vid ena sidan på 50 m höjd och hade för avsikt att göra en medvindssväng
och sedan glida in bakom hanget och helikopterlanda på toppen.
Så var det tänkt och för att få säkerhet flög jag fort. Direkt efter medvindssvängen,
klippte min modell och gick i spin. Alla som flugit en Arrow, vet att
att det är en krävande modell, som intet förlåter. Spinnen kunde jag häva med
motsats sidoroder och neutral skev samt lite dykroder.
Problemet var bara, att höjden började ta slut. Jag vågade inte svänga mer
utan försökte landa längs med hanget på framkanten.
Enligt lagen om allts djäklighet, högg ena vingspetsen tag i marken och modellen
hjulade snabbt som en väderkvarns vingar.
Längs vägen där den hjulat låg bitar av modellen…
Det som skadades var kroppen. Vingen lossande snabbt eftersom den var fäst
med nylonskruvar. Kroppen gick av på två ställen.
Ok tänkte jag, du har levt ett långt liv kära modell och du har gjort ditt nu.
Jag bestämde mig att skrota modellen. Vingen var hel, så den sparar jag, för jag har
två nya Arrow hemma, knappt influgna.
Så var det med min smäll.
När övriga kom blev det ett flitigt flygande som alltid. Ållebergskillarna har ju
fina F3J modeller, vilka är högpresterande. Själv kuskade jag runt med min Spirit,
som fick bekänna färg i den hårda vinden.
Att flyga vid Sinushanget går mycket bra. Problemet vid hård vind är landningen.
Det är lätt att göra bort sig och driva bakom, alltså ut över havet, vid landningen.
Fråga Knut…..bilder nedan.
Dagen avslutade vid detta hanget och vi konstaterade att “fel vind” inte är ett
hinder för hangflyg här nere.
Jag har samlat ihop 250 bilder på flygandet, vilka kommer att redovisas
i något så när kronologisk ordning.
Som vanligt kommenterar jag lite under bilderna.
Min avsikt med bilderna är att skapa en känsla hos betraktaren hur det går till
när vi i Ållebergs ModellFlygKlubb flyger hang i Ystadtrakten.
Ållebergarna erövrar de skånska höjderna…
Conny och Kalle .
Ni kan se den kraftiga vinden hur den lägger gräset parallellt med marken.
Ari flyger sin frigolitmaskin vid jordgubbsodlingen.
Om modellen är vacker…? nä, men den flyger bra !
Tape kan man ha till mycket.
Time för landning.
Ari var den som flög mest och längst i tid räknat.
Jag tycker detta ser ut som en Foka…? Rätta mig om jag har fel.
Roffe förbereder sin “Pace” hangracer. All carbon.
Rolf-Erik startar
En stor modell flyger i regel bra…
Roffe rattar sin modell med sin trotjänare Mc-24 Gold Edition.
Om det var trångt i luften ? Vänta på bilder ska ni få se sen…
Om detta är en ilandfluten pirat..? Nä det är Conny från Falköping
utrustad för hangflygning i hård vind.
Är det en Foka ?
Vi tar en bild till, så ni kan se den har elmotor.
Kalle glider iväg med sin fina F3J kärra.
Jo, han fick upp den utan problem.
Knut startar…med oväntat resultat.
Än ser det ju fint ut…
Men så vid starten pitchade modellen upp och drev bakom hanget,
vilket ju innebär att havet verkar som en magnet…
Knut knatade kallt kavat koncentrerad…..
…ner till stranden, strippade för att kunna rädda sin modell
innan den seglat till Polen.
Ja, det finns inget att be för, utan det som krävs är handling och det snabbt !
Undrar om det var kallt i vattnet ?
Snart så…
… är saken klar.
Modellen i trygga händer igen.
Nu gäller det att kvickt slå av strömmen, om han inte redan gjort det.
Annars är det risken att kretskorten ser ut på baksidan
som en Kvibille Ädelost.
Conny hjälper Knut att få med sig prylarna.
Ena vingen har lossnat, men inge skada på den. Kroppen fick en spricka.
Hur det gick med elektroniken, vet jag inte.
Jag vet, att reglaget är känsligt för salta bad…
Karl-Henrik belåten efter flygning och landning.
Roffe på väg in med sin Pace.
Full klaff och sen sitter modellen som ett spjut i marken…
Här ser ni, säger Rolf. Så här gör man…
Rolf-Erik förbereder sin lite större seglare.
Starten fixar jag, säger Kalle Thorsell…
Bara det inte blåst så mycket eller…?
Kalle brottas med modellen.
Nu kör vi !
Kalle tog i för kung och fosterland…
Den flyger väldigt fint och skalenligt.
Rolf-Erik har en elmotor i, men den är så svag så han kan inte handkasta modellen
och sen klättra, det är fastmer en hjälpmotor, säger han.
Men i luften ser man vilket modellens rätta element är.
En Ållebergare över Österlenlandskapet.
Rolf-Erik gör en tryckare framför hanget.
Snyggt!
Att det var kraftig vind ser ni
på den framåtlutande ställningen
på de som står på kanten…
Det var nästan så att modellerna blåste bort…
Förutom segelmodeller på hanget, så fanns det ett rikt mått …
…av landskapsfågeln gladan.
Detta var del 1 av 4 eller 5 från Ystad.
mats
