I dag lördag var det utsikt till en liten uppklarning i vädret.
Givetvis såg jag det som en möjlighet för solsken, svaga vindar och termik.
Eftersom jag är morgonpigg, jo jag går upp, som jag alltid gjort, klockan 0600. Oavsett när jag lagt mig.
Min sömn är mycket god, så jag somnar på 1 minut och sen vet jag inget förrän klockan är 0600…det är jag glad för.
Kan det bero på ett aktivt och stimulerande sätt att leva ?
Nåväl, jag tog med min Spirit, som så gott som alltid är möjlig att flyga med, även om förhållandena inte är perfekta.
Mitt mål var Tjärbyhanget, vilket kräver västlig vind.
Vid ankomsten konstaterade jag, att vinden var 3 m/sek och VNV.
Den var alltså svag, vilket inte är en nackdel, om jag vill flyga termik med utgångsläget på ett hang , men vinden var sned, som gör, att hanget blir avsevärt sämre i sin funktion.
Vinden kom från höger ca 20 grader. Detta gör att man tappar, enligt min bedömning efter 42 års hangflygande, ca 40% av lyftet.
Men, man får ju inte vika sig för petitesser, utan jag kastade ut.
Visst gick det att flyga. Men eftersom det var termiskt, störde termikblåsorna den laminära vinden på hanget, så att lyftet blev ojämnt och intermittent.
Men som jag brukar säga, varför ska allt vara lätt ? Det är under sådana omständigheter, jag hade idag, som man ökar sin personliga skicklighet.
Hur mycket du än har flugit, lär du dig nytt, varje gång du är ute med dina modeller och flyger.
Två timmar höll jag på, för klockan var 1400, när jag avbröt.
Tjärbyhanget är en utmärkt plats att flyga på med en lätt termikmodell. Man kanar fram och tillbaka på kanten och då en blåsa släpper orografiskt, tar man den och följer med upp så högt man vill.
Orografisk hävning = Då en luftmassa tvingas uppåt av ett hinder. Vid hävningen sjunker temperaturen i den stigande luftmassan och fuktigheten kondenseras. Det innebär att Cumulusmoln kan bildas.
Vid Tjärbyhanget ploppar cumulusmolnen upp just bakom och över kanten, som då man blåser såpbubblor.
Platsen har också en hänförande utsikt över den Sydhalländska kustslätten.
Åk dit och prova.
Jordbrukaren hade spridit och spred flytgödsel på åkrarna framför hanget.
Den lukten kopplar jag ihop med förnimmelsen, som heter vår.
Den starka ammoniaklukten gjorde, att man inte somnade, när man stod och flög i alla fulla fall !
I morgon blir det visst dåligt väder, så då får man sukta och minnas dagens flygning !
Jag tog lite bilder.
Vad flög du idag ?
Klart att starta med kameran på nosen. Gott om Cumulusmoln, vilket borde borga för termik.
Första starten använde jag ingen klaff.
Man behöver inte ta i speciellt med en Spirit. Den har mycket goda flygegenskaper.
Iväg…hoppas det bär nu…björken till vänster..
måtte blixten slå i den snarast !
Ekarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.
Det finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet. Dock skulle de som fallit omkull behöva resas och andra behöver justeras. Att Riksantikvarieämbetet inte har pengar, det är det givna svaret, men finns det ingen hembygdsförening, som kan ta ett tag ?
Jo, man kan flyga in i stenarna, men under alla mina flygningar
har jag aldrig gjort det. Däremot har jag landat i samma tall 3 (tre) gånger.
Landning på kanten om 1 sekund…
Japp, då är det till att hämta modellen på kanten…
Det tar lång tid att köra dubblettkontroll. Dessutom tar det lång tid att flytta 235000 bilder fram och tillbaka på datorn. Jo, jag har en mycket potent datamanick, så den gjorde, så gott den kunde.
För att kunna köra en riktig dubblettkoll var jag tvungen,
att kopiera allabilder, tvåhundratrettiofemtusen stycken
till en enda mapp.
Låt mig säga, det tog sin tid. 600 Gb att flytta !
Att dubblettkolla 235000 bilder tar ca 10 timmar. (Jag fick göra det två gånger, för det hängde sig första gången, vilket var mitt fel).
Efter dubblettkoll kan jag åter importera bilderna i etapper till mitt bildprogram. Efter editering ska jag omedelbart lägga en säkerhets- kopia på en ny 1 Tb hårdisk, så inte jag får samma problem igen förhoppningsvis.
Hela operationen var oändligt tidskrävande, men den har fördelar. Jag fick rensat alla dubbletter vilket sparade 25 % utrymme på hd.
Jag kastade bilder, som inte hade något viktigt innehåll,
vilket var en befrielse. Återstoden blev 40 %, av vad det varit….härligt.
Dessutom fick jag ordnat bilderna i mera adekvata mappar.
Nu säger ju vän av ordning, att du kan lagra dina bilder på nätet. Jo, det är jag medveten om, men det vill jag inte.
End of discussion.
Så sysselsättningsproblem, om man är flitig fotograf bland annat, det existerar inte i sinnevärlden för mig.
Nu får vi se framåt mot den landande våren och de möjligheter, det ger till modellflygande !
Härligt med alla våra förväntningar på aktiviteter och alla
meetings i in – och utland vi ska besöka.
Klart jag är förväntansfull.
Är inte du det inför den ljusa och varma årstiden ?
13 juni Motorbyggarnas träff på Segelflygskolan på Ålleberg i närheten av Falköping tillsammans med modellflygets “storseglare” och deras motordrivna bogserflygplan. Tid: 9-17. Kontakt: Ingvar Dahlberg Tel: 0501-12565
Jag har köpt en ny kamera med tillbehör och tog lite bilder för att kunna jämföra med min gamla kamera.
Om jag är nöjd ? Det är jag aldrig, men jag är inte så intresserad, att jag skulle kunna tänka mig att investera 100000 för att få halvproffsiga prylar.
Nej, det jag har, det räcker för mig.
Bilderna på strandpipare och strandskata är tagna med
ett zoomobjektiv på ca 45 mavstånd.
Fåglarna på bilderna är ännu en bekräftelse på, att våren har anlänt till min hemstad Halmstad.
Vårfågel…en duvhök…kan väl diskuteras…
Inte så där vacker eller…
Strandskatan. Ser nästan ut som en fågel i en Walt Disneyfilm…
En art som brukar häcka på samma plats år från år. Vi hade utanför mitt jobb 3 par strandskator, som varje år lade sina ägg på de gamla platserna, som vi inte tyckte var passande, men det tyckte fåglarna.
De försvarade sina revir med högljudd frenesi.
Varför har en grågås så lång hals ? Kan det vara, för den ska kunna hålla uppsikt, då den står på marken ?
Bilden tog jag på 125 m avstånd.
Den lilla vackra strandpiparen.
Det finns ett otal varianter av strandpipare. Att det heter strandpipare förstår jag då jag hör dess läte. Det vanliga lätet är ett enkelt ” Piip”.
Detta exemplaret har jag sett på samma plats nu ett antal dagar.
Lättfotograferad. Inte speciellt skygg. Bilderna tog jag på 40-45 m.
Efter svartmålningen av min förening, ÅMFK på SMF, kanske det är på sin plats med ett vykort från Falköping, som beskriver en vanlig flygdag uppe på Ålleberg.
Ålleberg, som väl alla flygintresserade känner som segelflygets centralpunkt i Sverige, vad gäller utveckling, utbildning och flygsäkerhet.
Två hang finns. Ett väst- och ett osthang.
I dag var det perfekt vind på västhanget, som inte bara lockade ett gäng modellflygare, som uppnått pensionsåldern, utan även skärmflygare, som fick luftat trasan.
När förhållandena är perfekta på Ålleberg med lagom vind, skapar det förutsättningar för fint termikflyg. Man tar blåsorna, då de släpper framför hanget och kurvar med uppåt.
Alltså en helt lyckad dag för ÅMFK uppe på berget !
Här är lite bilder jag fick från klubben, som visar en dag med Ållebergs Modellflygklubb.
Fotografen är för mig okänd, men jag har inhämtat rätt att publicera bilderna.
Depån mot hangarväggen. Soligt och varmt.
Knuts Ka-8. En segelkärra byggd av Schleicher i Tyskland ca 1963.
Det tillverkades 1100 exemplar.
Jag har flugit en sådan fullsize mycket. De finns fortfarande
i flygandeskick i relativt stort antal i Europa.
Jag vet inte vilken byggsats detta är,
men Staufenbiel har en i 3 m storlek till hyfsat pris.
Men denna dagen skulle vara den första med start vid Haga.
Det känns som säsongen startat, då vädret lovar termik och fina förhållanden för segelflygning.
Vädret var sagt bli sydostlig vind upp till 5 m/sek och i stort sett molnfri himmel, eftersom ett högtryck växt in över Sverige.
Alltså beslöt jag att ta med en av mina termikmodeller och det blev min Hyperava och eftersom jag klätt om vingen, var jag ivrig att testflyga modellen, så jag fick koll på, om den flyger lika bra som förut.
Jag har alla tillbehören för flygning med termikmodell i en aluminiumlåda, så slipper jag springa och leta, för jag vet allt som behövs finns med.
Nedkommen till Haga var väderläget perfekt. Det var vindstilla och inte ett moln i skyn.
Jag monterade, kollade, tog ut min stol och startade.
Avan flög lika bra som före jag klätt om vingen, så jag behövde inte bekymra mig.
På Avan hade jag monterat en Gopro, som videofilmade. Kameran hade jag ställt in för maximal upplösning.
På 50 m höjd stannade jag motorn, eftersom jag flög in i en blåsa.
Du ska veta, att klockan var bara 0915, då jag startade.
Blåsan tog jag på 50 m och sen klättrade jag upp, så långt som behövdes. Under stiget kom 3 glador och piggybackade på min Ava.
Detta är ett mycket vanligt beteende av glador, i alla fall när man segelflyger vid Haga. Avan stiger lätt ifrån gladorna i blåsan. Ormvråkar och tornfalkar är bättre termikflygare. ..eller så anstränger sig inte gladorna…
Efter 50 minuter landning och omställning av kameran till stillbilder. Ja, jag vet jag kan göra det med min iphåne, men varför krångla och riskera en modell ?
Samtidigt bytte jag batteri i kameran.
Ånyo en blåsa och hiss upp till lagom höjd, där jag kände, att man kunde flyga säkert. Det väder vi hade i torsdags med stark sol och blå himmel, gjorde att modellen inte syntes speciellt bra. Hade det funnits moln som bakgrund, hade modellen varit lättare att se.
Men att sitta i sin stol med Avan på betryggande höjd, tagande 4 bilder i sekunden med ombordkameran, livet kunde varit sämre !
Hur som helst, när klockan var 1245 landade jag Avan och kände mig mycket tillfreds med dagens flygningar.
Jag missar inte gärna chansen !
För den kanske aldrig återkommer…vem kan veta ?
Trakten runt Haga är välfotograferad av mig och jag har publicerat många bilder, så denna flygningen får illustrera då jag flyger rote med ormvråkar och glador.
Alla bilder tagna med en Gopro. De flesta klippta ur en video, men jag tycker kvaliteten är acceptabel.
Förstår ni, när ni ser bilderna, att jag blir fångad av min hobby ?
Häng med !
Platsen där jag flyger är en plats med gravhögar enligt skylt. Här är utmärkt att termikflyga.
Min depå.
Biltemas campingstol är perfekt då man segelflyger.
Bra att kunna lägga modellen på armstöden för mekning.
Här kan ni få musik associerad till ämnet. Klicka på pilen och ni blir flyttade 70 år tillbaka !
Denna melodi, skrevs av Lasse Dahlqvist, som också
spelade en av huvudrollerna mot Alice Babs.
Melodin blev mycket populär, då den beskrev något positivt. Betänk att filmen spelades in under kriget.
Filmen är ett pekoral, men, filmen handlar om segelflygning
på Ålleberg och Skarpnäck och är ett viktigt kulturhistoriskt
dokument om segelflygning i Sverige på 40-talet.
70 år gammal film som innehåller värderingar präglade
av kriget och den tiden.
Jag har filmen på dvd, om nån är intresserad.
Här är en bild som visar hur man såg ut och var 15 år…han till höger i hatten…
Start
Min stolta HyperAva i sin rätta miljö !
Kör jag så det ryker…eller raketmotor ?
Här kan ni se kameran på vänster sida av nosen fotograferande snett framåt/nedåt.
Men det finns inget härligare, när man är ute och flyger, än att höra just sånglärkans drillar.
En spelande sånglärka är bekräftelsen på vår.
Naturen har en enastående kraft och uthållighet. Redan nu spirar det i vallarna.
Dags för landning. Avan finalglider över klorofyllgrön växtlighet.
Med tanke på att man i utlandet, till exempel Tyskland Wasserkuppe,
kräver att man är försäkrad då man flyger där, läste jag igenom
villkoren för förbundetsförsäkring.
Summan av kardemumman är, att försäkringen gäller på klubbfältet
och de platser, somföreningen har godkänt samt vid tävlingar och
meetings utanför Sverige under förutsättning du flyger som representant
för SMFF…
Inget annat.
Nedanstående tål att tänka på. Kontakt med det egna försäkringsbolaget angående ansvarighetsförsäkringens giltighet i hemförsäkringen skadar det inte att kolla upp.
SMFF:s omtalade försäkringsskydd…inte mycket att hänga i granen.
Undrar hur många av SMFF:s medlemmar som läst igenom villkoren ?
Här är ett utdrag:
Röd text är mina kommentarer
Ansvarsförsäkring
SMFF:s ansvarsförsäkring täcker den skada ditt modellflygplan kan åsamka
person och materiel. Några exempel är att ditt flygplan störtar i en bil eller då det kolliderar med
ett annat flygande föremål. Även personskador täcks. Försäkringen gäller även då icke-medlemmar
tillfälligt deltar i verksamheten, till exempel under skol- eller “prova på”-flygning.
Försäkringen gäller på de platser som varje enskild klubbstyrelse beslutat
vara klubbens officiella flygfält.
(Jaha och om jag flyger på en åker på bygden och far igenom taket på grannens
hönshus och slår ihjäl hans avelstupp, då gäller inte försäkringen.)
Det kan gärna vara flera fält, men klubben måste formellt besluta om detta.
Försäkringen gäller således inte vid flygning på icke anvisad plats.
Platsen ska vara dokumenterad på ett papper innan den är godkänd.
(Åker jag till Wasserkuppe gäller icke försäkringen, för den
enskilde modellflygaren)
Högsta ersättningsbelopp är 20 000 000 kronor. Självrisken är 4000 kr.
Försäkringen gäller för alla medlemmar som genom klubbar anslutits
till Sveriges Modellflygförbund vid all flygning under förutsättning att
denna sker enligt de regler och bestämmelser som gäller inom Sveriges Modellflygförbund (SMFF)
Försäkringen gäller vidare för all övrig verksamhet som arrangeras
av klubbar och SMFF.
Försäkringen gäller även för elever/nybörjare under handledning av
klubbfunktionär samt ickemedlemmar som, efter föranmälan till SMFF,
vid enstaka tillfällen deltar i verksamheten.
Försäkringen gäller även under internationella tävlingar och träffar i hela världen (inklusive USA och Kanada) för den som representerar
SMFF eller ansluten klubb.
(Flyger du inte vid tävling eller meeting, är du således inte försäkrad)
(Om jag åker på en träff, hur manifesterar sig faktumet att jag
representeraren SMFF-ansluten klubb ? Ska tävlingen eller
meetinget vara sanktionerat avSMFF ?)
Försäkringen gäller inte för skador som inträffar när modelluftfarkosten
dirigeras från en platsutanför område som godkänts för start och landning
av SMFF eller ansluten klubbstyrelse.
De delar av SMFF:s försäkringsbrev från IF som rör ansvarsförsäkringen
hittar du i en separat flik.
SMFF:s olycksfallsförsäkring
SMFF:s olycksfallsförsäkring täcker den skada som drabbar medlemmarna
under utövande av modellflygning.
Ersättningar sker i relation till den uppkomna skadan efter försäkringsbolagets
normer. maxbeloppen är:
Medicinsk invaliditet
5 basbelopp
Ekonomisk invaliditet
10 basbelopp
Dödsfall
0,5 basbelopp
Läke-, rese- och tandbehandlingskostnader
skäliga kostnader
Rehabilitering
2 basbelopp
Merkostnader:
Personliga tillhörigheter
0,5 basbelopp
Extra kostnader under den akuta läkningstiden
3 basbelopp
Genom vårt medlemskap i Riksidrottsförbundet omfattas vi även
av RF:s grundförsäkring. Den försäkringen gäller de funktionärer och ledare i ideella föreningar
som inte är aktiva utövare.
Som ni kanske läste i min förra post, körde jag ånyo ner till Tönnersa Strand i dag för att försöka flyga DS och det men en enkel Zagimodell.
Den visade sig för lätt och inget bly hade jag med. Den behöll inte hastigheten, utan den flög mer som ett flarn för vinden.
Eftersom jag var flygsugen, gjorde jag en omgruppering till Tjärby Kyrka för att få mig en sväng på hanget där.
Det var lite vårkänsla i luften och jag hörde försynta drillar av sånglärka.
Vinden låg lite snett från VSV och styrkan var ca 4 m/sek.
Inte perfekt, men hur ofta är det perfekt ?
Så jag monterade min Spirit och kastade ut, så hårt jag vågade för att få lite höjd.
Som vanligt vid sned vind var det turbulent närmast kanten, men det tog sig, ju högre upp jag kom.
På ca 40 m höjd var det problemlöst att flyga. Det kan vara spännande att flyga på ett litet hang under lite svårare omständigheter. Alla hang har sin tjusning och kräver speciellt av piloten.
Jag märkte, att termikblåsorna kom vältrande från väster och jag lyckades kurva upp mig ordentligt. Med sådant väder som idag, kom man upp fort, men man kom lika fort ner.
Under turbulenta omständigheter gäller det, att styra med alla roder.
Med det menar jag, att sidorodret inte ska sitta som död last, utan man måste använda det i turbulensen.
Styr du bara med skevroder, är det stor möjlighet du snaprollar in i en spin och är du på låg höjd, så är det kanske kört.
Så lär dig använda ditt sidoroder. Går din modell i spin på låg höjd, tänk inte tanken att gå ur spinnen med motsatt skevroder.
Därför, då blir det sju resor värre. Ligger du i höger spinvarv och försöker häva spinnen med vänster skev, vad händer ?
Höger skevroder går ner och vänster upp. Det betyder att anfallsvinkeln på höger vinge ökar med det nedfällda skevrodret och vingen blir än mer överstegrad.
Vad du ska göra:
Neutralt höjdroder, motsatt sidoroder, följ med i spinnen med lite höger skev och då planet blir stabilt neutralisera skevroderna igen.
Efter lite mer än en timma i luften landade jag, packade och åkte hem.
Det gäller att passa på. Ögonblicken kommer aldrig tillbaka !
Jag hade inga flitecams med mig, så det blir bara statiska bilder…
En favoritflygplats än så länge. Perfekt då man vill var ensam och flyga.
Min Spirit som är en favoritmodell, med osedvanligt goda egenskaper.
Det kändes som våren är och tassar i förstugan.
Har inte naturen fått en anstrykning av klorofyll ?
Här ser ni att vinden låg i stort rakt på.
Vindkraftverken, teknikmonoliter som förstört det kustnära Sydhalländska landskapets miljö, kan i alla fall visa vindriktningen.
Det är lite paradoxalt för en gammal hangflygare att flyga i lä, i stället för som vi brukar, i lovart av ett hinder.
När man ser på video från ds-flygningar från exempelvis Mount Mammouth i Ca, kan man få intrycket, att det behövs 1000 m höga berg…
Inget kan var mer fel.
Det behövs kanske 3 m höjdskillnad vid ett hinder, för vi ska kunna flyga våra modeller dynamiskt.
Jag vill förklara lite, hur det fungerar. Det finns många mer eller mindre komplicerade och vetenskapliga förklaringar på dynamiskt segelflyg.
Men jag tror denna förklaring gör det lätt att förstå, hur det fungerar:
Förutsättning för att man ska kunna flyga dynamiskt är, att det finns en kant, som är så hög, att det bildas lä med i stort stilla vind.
Det enda som behövs på en plan yta, är en kant eller höjdskillnad.
Alltså, om vi har ett fält och det finns en sluttning,
då är detta nog, för att man kan flyga dynamiskt.
Ett fält, en sluttning och vind, det är vad du behöver.
Du kan också ha ett större hinder på fältet. Exempelvis en tät trädridå kan räcka, för att skapa förhållandet mellan laminär vind/ lä.
Så vi säger, vi har en åker med en sluttning. Då är problem nummer ett att komma upp och kunna öka farten. Med dagens fina elseglare möter detta inget problem.
Så starta och klättra upp i lovart av sluttningen, så ni får så mycket höjd, att ni kan omsätta höjden i hastighet.
Sedan dyker man från den laminära vinden ner i den statiska luften, där det alltså är lä.
Man tar upp och stiger upp i den laminära luften ovanför sluttningen och gör en tight sväng åter ner i den stilla luften.
Låter det enkelt ? Allt är enkel när man kan…
Rent fysiskt sker följande:
Du flyger ner i stillastående luft med bra fart.
Svänger upp i vinden som blåser ovanför sluttningen på den plana marken. Det som händer då, är att du får ett energitillskott av vinden, som ökar din hastighet.
Tänk dig att det fungerar som ett bollspel.
Om du sparkar en boll till din medspelare och han inte gör nåt, utan bollen rullar fram till honom och stannar, då blir det inget hastighetstillskott så bollen åker tillbaka mot dig.
Men, om medspelaren sparkar till bollen, då far den tillbaka med ökad fart !
Precis så fungerar dynamisk segelflygning. Byt ut bollen mot modellen och byt den sparkande medspelaren mot den mötande vinden, så förstår du, hur det funkar.
Varje gång du går upp i den dynamiska vinden får du ett hastighets- tillskott och det kommer att gå fortare och fortare.
Det finns nästan hur många ställen som helst att flyga dynamiskt på i Sverige. Som jag skrev, det kräver inga 1000 m höga ryggar.
Nere vid Hovs Hallars låga hang vid Segeltorp, där hanget är ca 30 m högt går det utmärkt att ds:a vid sydostlig vind. Alltså när vinden blåser ut mot havet.
Dessa hang kräver ju en elseglare eller ett dubbelt gummirep, så man kan skjuta modellen till hyfsad höjd.
Jag fick ju inspiration av en dansk pilot på Youtube, som flög vid ett lågt kusthang. Så jag testade med min Spirit. Efter initiala svårigheter, då modellen var för lätt, fick jag ballasta med 600 gram, så den behöll hastighetsmomentet och sen gick det bra.
I dag var jag ute igen, men vinden var bara 4 m/sek. Jag testade att flyga med en frigolitvinge, men den visade sig vara för lätt.
En idealisk modell för testning av DS-platser borde ha 250 cm spv, hyfsat snabb profil och elmotor. Då har du valfrihet att prova och kan lätt ta dig upp.
Att flyga dynamiskt med en segelmodell är otroligt, för det känns “konstigt” att flyg i lä.
Då jag flög dynamiskt nere vid Hammar på Sinushanget var det ca 12 m/sek rakt på sist jag var där. Modellen var en Arrow. När man går från läluften upp i dynamisk vind passerar du gränsskiktet och det hörs som en liten “duns”.
Man ska inte “sträcka ut” det du flyger i dynamiskt luft, utan göra som vid en sväng på en F3F- tävling, dra ordentligt i svängen. Då skapas fartökning.
Som sagt stick ut och prova med en elseglare. Det är roligt.
Vi medlemmar i Ållebergs Modellflygklubb ska ner och flyga dynamiskt vid Ystad i April, om vindar och väder är med oss.
Här är två skisser jag hastigt petat ihop:
Denna skiss visar det klassiska läget med ett dubbelsidigt hang.
Denna skissen visar hur enkelt det kan vara. En plan yta med en sluttning !
…så jag begav mig till stranden i dag tisdag för att testa. Vinden var kraftig, ca 12-14 m/sek med lite dragning mot nord.
Inte helt perfekt, men pröva kostar bara lite energi.
Modellen var svår att välja, men jag tog med min Spirit och två ballastvikter bly, sammalagt 600 gram.
Först testade jag utan bly, men det fungerade inte i den hårda vinden. Man måste ha ett dynamiskt moment i modellen hela tiden man flyger. Annars kommer man inte runt.
Med 600 gram var det lättare. Det var inte lättfluget, men det gick.
Helt otroligt på detta låga hang. Men området bakom kanten innehöll helt stilla luft i den avsikten var förhållandena bra.
Denna kort flygning lärde jag mig enormt mycket på. Jag lärde mig hur denna platsen fungerade för DS i alla fall.
Det är ingen idealisk plats, men det går.
Modellen bör vara en modell som är vändbar och som kan flygas med hög vingbelastning.
Eftersom jag var ensam och flög hade jag ingen fotomöjlighet.
Men nästa gång ska jag ladda upp med kameror.
Här är videon som inspirerade mig att fara ut klockan 0800 och flyga vid Tönnersa:
Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.
Men vi är i början av mars. Naturen håller på att ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.
Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.
Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget dåligt substitut.
One gets enlighted !
Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra, vad man som flanör upplever.
Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.
Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän i dag ?
Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst, utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.
Passar mig perfekt.
Därför då har man tid, att låta naturen påverka alla ens sinnen.
Har du tänkt på, hur många olika dofter det finns vid en strand ?
Tallskogen med sin barrlukt , passagen genom kärret med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
dåman passerar genom dynerna och lukten av hav, när man kommer ner till stranden.
Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.
På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och ingen kan ta miste på, vad det kommer från.
På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.
Även lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften, som bär med sig karaktären av en sydsvensk å.
Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigtkammar.
Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.
Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva frasandevågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden grundar upp.
Havet är aldrig helt tyst.
Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min Sonykamera.
Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut- resultatet.
Häng med mig under min dag vid stranden !
Dimman låg tät på väg till stranden.
Resan in i det okända…
Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.
Vinden saknades, men havet andades sakta, nästan försiktigt.
Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.
Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?
En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….
Den här knarriga individen kom hastigt,på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.
En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.
En annan al strävar framåtlutad i motvinden…
Lagan har gått ända upp till dynkanten. Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.
Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.
Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…
…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.
Har du aldrig varit här så åk dit. Det är vackert och mycket att uppleva !
Jag önskar jag kunde……förnya mitt segelcertifikat .
Bilden i ingressen är blogginnehavaren, då han kliver
i Skövde Flygklubbs Ka6Cr med registreringen SE-TFD
på fältet vid Hasslum.
Kolla skjortan på piloten. Så var det 1970…
När jag ser på Bruna Vassels filmer, spelas mina
erfarenheter av mitt EGET fullskalasegelflygande
upp i min hjärna.
Det strömmar tillbaka bilder av flygningar, människor,
spännande ögonblick, ljud och även lukter.
Kommer du ihåg hur det luktade i hangaren,
då man drog upp dörrarna en tidig solig sommarmorgon ?
Kan du erinra dig, hur det knäppte i den korrugerade plåten i hangarväggarna, då solen värmde upp ?
Kommer du ihåg, hur otåliga vi var, innan vi fått ut
kärrorna till fältet och ringt in en bogserpilot ?
Minns hur vi tankade och kollade bogserkärran,
för att bogserpiloten skulle kunna börja bogsera så
fort som möjligt ?
Vet du, att varje flygplan har sin egna säregna lukt,
som känns, då man sitter under stängd huv? Minns hur
de första plastkärrorna luktade av släppmedel efter
gjutningen.
När jag ser Bruno Vassels filmer, då får jag nästan
ont i magen av en intensiv längtan.
För det är så, vilket jag efter många samtal med
gamla piloter har fått bekräftat, att en gång segelflygare,
alltid segelflygare.
Alla säger ungefär samma sak, det är känslan och
förväntningarna vi saknar.
Känslan och förväntningarna som börjar, då man
ser ut genom sitt fönster och dagens första Cumulus
dyker upp i skyn.
Fantasin som spelar i hjärnan på väg ut till fältet,
om vad och hur jag ska flyga.
Förväntningarna om att känna lyftet i sitsen, då jag hänger
i släpet och förväntningen, när jag kurvar efter urkoppling,
då jag hoppas variometern står på +3 m/sek hela varvet.
Fantasin om en flygning i svag vind och med stark och utbredd termik.
Förväntningen om att få flyga på 2500 m, då molnbasen är så hög för att kunna njuta av det svenska landskapet.
Förväntningarna om att kunna njuta av din egen flygskicklighet.
Förväntningarna att vara med i snacket vid kaffet efter flygningarna.
Det är lite av de känslor jag genomströmmas av,
då jag tänker på segelflygning.
Det är svårt att förklara för en icke segelflygare, men att just flyga utan motor, det är något speciellt.
Dessutom så skapade denna hobby, som är så beroende av
andras hjälp,en mycket bra kamratskap och man får chansen
att träffa intressanta och hängivna människor.
Som segelflygare kommer jag nära elementen och du känner hur den fysiska omgivningen, påverkar ditt flygplan och dig själv.
Min första start överhuvudtaget i en segelkärra, det var en mycket stark känslomässig upplevelse.
När vi lättade i Bergfalken, slog mig tanken då vi var på 25 m höjd: “Herre Gud, nu flyger vi” !
Min lärare, Nisse Blom i Skövde Flygklubb, som var
en mycket stark personlighet, var den somlärde mig flyga
på sitt sätt.
När jag fick flyga i den första termikblåsan under skolningen, kändes det som något makalöst, nästan en sinnlig, existentiell upplevelse.
Jag tänkte då , detta att flyga och kunna stiga utan motor,
att det är obeskrivligt!
Tänk, att jag kan få lov att vara del av det. Det såg jag som ett
stort privilegium.
Att få chansen att få flyga termik under bra förhållande
är en erfarenhet, som skapar bestående avtryck i hjärnan
på piloten.
När jag hör variometern pipa och indikera stig, samt ser
variometerns mätaren stå på +4 m/sek,det skapar adrenalin
och glädje hos en sann flygare.
Då termiken är stark, känner jag det i sitsen och då höjdmätaren snurrar som sekundvisaren på en klocka, den stunden upplever jag intensivt, som just då inte kunde ersättas av något annat.
Eller då vi flög torrtermik i tidig vår och vi stötte i inversionstaket,
vilket kändes som ständig småturbulens under vingarna.
Hur man än gnetade, kom vi inte högre än hit.
Jag tänkte ofta då jag flög, att vilken tur jag är segelflygare, som får lov att uppleva detta magiska. Att få flyga !
En Phoebus C. En av de första helkompositkärrorna. Flygplanet då ägt av Egon Andreasson Eslöv. Bilden tagen på
Skövde Flygklubbs fält vid Hasslum sommaren 1969. I bakgrunden
bogserkärran, en Pa-18 med registreringen SE-CEH. En Phoebus
var ett plan, som vi bara kunde stå och drömma om vid den tiden.
Min trogna Marieholms 26 med sitt nya vindroder. Samma känsla av en sorts frihet, som då jag flög fick jag,
när jag seglade min segelbåt för första gången, sen jag byggt
om den för singlehandsegling och jag ställde in mitt vindroder
för första gången och jag märkte, hur fint allt fungerade. En känsla av frihet och samarbete med väder och vind.
Mitt segelflygande var mycket intensivt de kommande åren.
Det jag upplevde, kommer jag aldrig att glömma och jag
drömmer ofta tillbaka.
Denna längtan blev förra året för stark och då jag samtidigt fick reda på, att man kunde gå en “pensionärskurs”
på Ålleberg och förnya ett sedan länge avsomnat cert,
då bestämde jag mig för att slå till.
Kostnaden för att förnya certet under en intensivkurs
var ca 15000 kr.
Det har blivit dyrare, naturligtvis, att flyga i dag.
Flygplanen kostar inte inte 40000 kr, utan de kan
kosta en miljon. Försäkringar och underhåll är dyrare i dag.
Men jag var beredd att betala.
Man kan inte sitta hemma och vänta på, att något
ska hända, för var förvissad om,det gör det aldrig,
om man är passiv.
Innan jag skulle gå kursen, tog jag en läkarkoll,
så jag skulle veta, om jag klarade kraven för cert.
Men där brast illusionen om termikflyg med eget cert !
Jag drabbades av en stroke för nästan 7 år sen och
rent subjektivt och enligt min strokeläkare, är jag
återställd .
Men, men jag är satt på medicin och det faktum,
stroke och medicinsk behandling, gör att jag aldrig
kan klara kraven för certifikat.
Vad gör jag ?
Jag kan inte påverka nåt. Utan jag har att inse mitt
öde ochvara tacksam för, det jag redan har fått uppleva .
Minnena försvinner aldrig, från det man upplevt,
som varande segelflygare.
Att vara modellflygare och flyga med mina fina
välflygande modeller, det är ingen dålig ersättning.
Eller att kunna ägna mig åt paragliding.
Men det kan aldrig ersätta verklighetens upplevelser, då man själv sitter i ett plan och flyger. Antingen det är en
segel- eller motorkärra.
Nu återstår att erinra mig mina minnen sittande
i selen under min paraglider under magiska ögonblick
i termiken i Spanien eller på hanget vid Hammar-Kåseberga
flygande rote med tornfalkarna.
Men var säkra på att jag ska ta en tur i en Bergfalke på Ålleberg under Veteranflygdagarna till sommaren !
Så fram tills dess får jag och du njuta av Bruno Vassels filmer från hans flygningar ovanför Utah.
Han har lagt upp många fina videos på YouTube.
Om en gammal segelflygare ser dessa filmer, är jag
säker på, de väcker en ström av minnen och en stark
önskan att uppleva fullskalaflyg med en högvärdig
segelkärra igen !
Jag önskar jag var i denna pilots ställe !
Förresten…vet du om, du som innehaft segelcert, att dit C-diplom aldrig blir ogiltigt. Om man inte de sista åren ändrat bestämmelserna. Så en C-diplomat, tror jag, har ett giltigt tillstånd att flyga ensam under vissa betingelser.
Första starten använde jag ingen klaff.
Ekarna på vallen ser lite spöklika ut innan lövsättning.
Det finns ett stort antal stenar, som är från 1000-talet.
Japp, då är det till att hämta modellen på kanten…
Jaha, då är man uppe igen.
