En liten påminnelse…
här, här, här, här , här här här
så kommer ni till sidorna, som har mycket bilder.
Månad: juli 2016
Läs och se på nedanstående bilder, så röjs dina tvivel !
Att vara hangflygare, är inte bara ett intresse inom modellflyget.
För mig och och Pär Lundqvist har det format vårt förhållningssätt
också till natur, väder och havet.
Det är ju dessa begrepp, som intimt hör ihop med vår hobbyutövning.
Vi har hållit vårt hangflygintresse levande, genom att vi har båda
45 år av hangflygande bakom oss.
Naturligtvis danas och påverkas man av detta på flera olika sätt.
Att utöva vår hobby, hangflyg, ger oss så mycket mer än bara flygandet.
Vi upplever naturen starkt, vi ser miljöns förändringarna, som uppträder
vid de platser vi flyger. Jag vill säga, att på det sättet som vi flyger, har
det nästan blivit en livsstil, som vi känner viss stolthet över.
Kan vi inte flyga, då vi kommer till ett hang på grund av fel eller
ingen vind , sitter vi inte och hänger läpp för det, eller sitter maniskt
och planlöst fipplar på våra ifånar.
Vi kan sitta och filosofera vid hangkanten och se ut, mot det vi
är förunnade med, som bor vid en kust, en obruten horisontlinje.
Jag lovar… det händer alltid oss något oväntat.
Som, då jag för 15 år sen hade lyckan att observera en kaskelott,
som passerade förbi Hovs Hallar. Det var en helt stilla dag och valen
syntes tydligt, då den blåste ut sin fuktiga utandningsluft.
Hur många har sett en kaskelott i verkligheten i Kattegatt ?
Den observerades sedan i danska farvatten.
Eller så går jag en sväng med min kamera. Det finns alltid motiv.
Det gäller bara, att ditt öga ser de och att fantasi- och associerings-
maskinen i din hjärna fortfarande fungerar.
Det trevliga för oss med hangflygandet på en plats som Platån eller
Segeltorp vid Hovs Hallar är, att det lockar åskådare,
som är nyfikna. Alltså de sociala kontakterna utvecklas.
Både jag och Pär är utåtriktade människor, som inte går och blänger
i marken, då vi möter folk, utan vi försöker vara lite ambassadörer
för vår hobby och sprida positiv information och om möjligt ge våra
åskådare positiva upplevelser med sig hem.
Vid Segeltorp, just söder om HH, är det vid semestertid, gott om
flanerande turister.
För de flesta människor tycks vårt flygande vara trolleri.
Vanlig fråga: Var sitter motorn ?
Då pekar vi upp mot solen och förklarar sammanhanget mellan
solinstrålning och vindar.
Speciellt i lördags fick vi berätta om vår hobby, hur hangflyg
fungerar och allt det, som hör vår hobby till .
Vi försöker göra så bra positiv propaganda, som vi kan för
modellflyghobbyn och vi tycker, det är mycket givande,
att vi får möjligheterna att berätta om vår hobby och det,
som hör den till.
För det är så, att om människor är ute i behagligt väder i vacker natur
och ser modellflygare, som kan sin sak och skärmflygare som är duktiga
med sin hangflygning, så skapar det en positiv situation och känsla
hos betraktarna , som gör det lättare för oss att berätta , motivera och
förklara vår hobby för en allmänhet, som då är genuint nyfiken och påverkbar.
I lördags samtalade jag en god stund med ett mycket trevligt par från
Stockholm, vilka var i 60-års åldern. De var nyfikna och jag försökte
berätta i stora drag om modell- och hangflyg.
När de gick sa de:
Det var ett jätteintressant och trevlig samtal om flyg !
Vi fick reda på så mycket, som vi inte hade en aning om och vi förstår,
att ni som utövar hobbyn blir fascinerade och fångade av den.
Roligt att höra sådan feedback.
Jag har aldrig träffat någon person, då jag varit ute och utövat min hobby
hangflygning, som visat en negativ inställning till våra flygaktiviteter.
Jag ställer vårt agerande mot exempelvis diskussionerna och
navelskådandet på en del fora om SMFF och om MFN ska ha
4 eller 5 bilder per sida. Det handlar i vårt och i deras fall
om bilden, av vad som är det viktigaste för att främja vår hobby.
Vilket tror du, gör det mest positiva avtrycket hos presumtiva
nya modellflygare ?
Jag vet inte, jag kan bara gissa.Emellertid är jag övertygad ,
att en positiv bild av vår hobby är en bättre investering än
diskussioner, som har irrat ut sig till meningslösheter och nonsens.
Är vi dessutom förunnade, att ha det underbara flygväder vi hade i
lördags, blir våra upplevelser ännu bättre.
Vinden i lördags var NV ca 5 m/sek rakt på Segeltorpshanget och temperaturen
låg på 23-25 grader.
Kan det bli bättre ? Nix ! Solen sken naturligtvis och havsvinden som kom
var stundtals termisk. Det betyder, att luft varmare än gradientvinden/sjöbrisen
kom inblåsande och då dessa lager av varm luft samlar sig framför hanget,
stör de hangets uppbyggnad, så lyftet ibland blir sämre. Men aldrig så det blir
problem att flyga. Man kan säga att hangmotorn hackar till ibland.
Vi hade 3 skärmflygare i aktion och så var det jag och Pär med våra modeller.
Pär flög sin Lunak och jag gled omkring med min Spirit II. Båda
våra modeller flög bra och blev livligt avfotograferade av passerande
kamerautrustade åskådare . Vi har lärt oss hur vi ska presentera
våra modeller för de som fotograferar, för det blir en möjlighet att
sprida information om vårt modellflygande till fler människor..
I naturen såg vi, att starungarna har flockat ihop sig och förbereder flytten
söderöver.
Vi såg att algblomningen i havet var i full gång, manifesterande sig som
stora ganska ljusgröna områden.
Jag har aldrig sett algblomning så tidigt här.
Vi såg att det är knastertorrt i naturen med mycket låga nivåer även
i “säkra” bäckflöden..
Pär och jag var överens, att denna dags möjligheter vid Segeltorp,
de hade vi fångat !
Vi var på rätt plats, vid rätt tid, med rätt utrustning.
Allt var perfekt. Vi fick uppleva maximalt vid vår flygning vid Segeltorp.
Vilket man aldrig kan göra i dvala framför en tv, surfa planlöst på en dator,
eller då man maniskt fipplar på en ifåne !
Vi anlände till hanget 1620 och vi landade till slut kl 1938.
Här kommer ögonblick ur två glada hangflygares lördag på Segeltorpshanget :
En djupt koncentrerad pilot.
Lundqvist med sin Lunak.
Ser ni flocken med starungar ?
Pärs Lunak uppvaktad…
Lunak
Lunak, som betyder Glada på tjeckiska.
Blänk i huven från lågt stående kvällssol.
En scratchbyggd balsa modell i gammal stil.
Klaff in. Modellens nos går ner och planet accelererar.
Piloten på väg att landa sin modell.
Här är turbulent…
…och det gäller att väja för buskar och träd…
…bra broms är guld värt i dessa lägen…
Kråkbroms..kolla sidorodret. Eftersom landningen sker
i sidvind, måste piloten flyga planet” på skråe “under finalen,
för att vid sättningen svänga upp det längst den
tänkta banan med sitt sidoroder vid landningen
Full klaff.
Det kräver en del att landa här med en modell som Lunak.
…där satt den..nästan !
Landning 1. vid grusvägen. Modellen har just gjort en studs och
är här 5 cm över marken och är på väg att slutligt komma till ro.
Ser du huven har snäppt loss…
That´s how it should be done, sa Pär…
Det kom annalkande CB-moln, men inget drabbade Segeltorp då vi var där.
Det finns vissa likheter i utseendet, bortsett från fenan, mellan en
Lunak och den finska Vasama. Vasama betyder “Pilen” på finska.
Lunak på kanten med ansatt klaff.
Om jag ser rätt, klaff ner och skev upp = Kråkbroms.
Landning 2.
Inte lätt att landa här.
Ajaj…detta kan bli..
…och blev, en hjulning över vingspetsen…
…vilket resulterade i en skada på kroppen,
då kroppen slog i marken..Skadan var gammal.
Lättlagat. Lagades samma dag av Pär enligt lägesrapport.
Pär filosoferar över dagens flygning kanske….
Jo. vi har personligt tillstånd av markägaren att ha med bilen.
Skärmarna har slagit ut för säsongen och blommar i det gröna kustlandskapet.
Titta, säger piloten. Jag kan balansera på ett ben på en sten.
Och sen kan jag flyga också
Vänster fot på speedpedalen. Selen en lättviktssele
med, tror jag, airbag som impact-protection.
En glad skärmflygare som förr RC flög, heter det Imac ?
Han tog sitt förnuft till fånga och började med hangflyg
och paragliding i stället.
I dag var det bara High Spirit över hela linjen.
Min Spirit med en utväxt på näsan..
…kan det vara en kamera ?
En pensionär ska landa…full klaff, uppfällda skevroder,
styr med sidoroder…
…titta, han klarade det. En bild klämd i rätt ögonblick…
fast fotografen fick modellen serverad på ett fat eller …?
Just 10 cm över marken in med klaffen, för att inte skada servo eller linkage.
Där ligger Danmark , eller vad menar han ?
Han kanske pekade på algblomningen vid Segeltorp den 30. Juli.
En Super Cub, SE-CKY, passerade ett antal gånger mycket lågt.
Byggd 1959, havererad och lagad. En PA-18.
Klicka på registreringen och få planets historia.
Klockan här ca 1900.
Ser du, så skarp horisonten är i skymningsljuset ?
Klockan 1938 lördag Segeltorp då vi landade.
Kategorier
VILL NI HÄNGA MED OCH SEGELFLYGA ?
Hoppa in !
Så får ni åka med en sväng med Bruno Vassel från Utah USA.
Jag önskar, jag hade fått segelflyga där !
En liten update:
Jag fick 3 timmar i termik i fredags. Startade 1150
och landade 1510. En kort paus för ackbyte och social
samvaro men för övrigt i luften hela tiden.
Kategorier
KREATIVITET….
…för fritiden ?
Jag läste i tidningen, att de som ansvarade för kollektivtrafikens bussar
i en del av Södertälje har ställt in den, då “Stenkastande ungdomar” enligt
polisen slängt större stenar på bussen, krossat dörren och hotat chauffören.
Som vanligt drabbas de, som behöver bussen för att exempelvis ta sig
till arbetet.
Jag bara undrar, vad gör den ansvarige, polischefen Eliassons ordningsmakt ?
Tror ni korvgrillande hen-hbtq–dialog poliser kan lösa detta ?
Undrar vad en riktig polisman i yttre tjänst tänker, då han ser Eliasson
uppträda i polisuniform, fastän herr Eliasson aldrig varit polis.
Han är lika trovärdig som polis, som då vår operettkung mannekängar
i generalsuniform och utropar Givakt !
Tur vi har melodifestivalen varje år att förankra våra liv i….
Kategorier
EN TID FÖR HJÄLTAR ?
Solar Impulse har fullbordat sin jorden runt flygning.
Det solenergidrivna planet Solar Impulse har slutligt landat
efter sin jordenruntresa.
Drevs av solenergi som laddade via solceller LiPo-batterier,
vilka drev motorerna under den mörka delen av dygnet.
Jag följde deras flygning över Atlanten via direkt live-feed. Det var
intressant.
Färden gick i stort utan problem och vad som händer med planet
nu, det är antagligen promotion och reklamuppdrag.
Därför allt handlar om pengar.
Projektet kostade 170 miljoner Euro, vilket är cirka 1.6 miljarder SEK.
Kunde pengarna främjat vetenskapen på ett bättre sätt ?
De som var piloter…var de hjältar ?
Jag ser inget hjältemod i deras bedrift.
Hjältemod och stort ledarskap uppvisade däremot Ernest Shackleton
som ledare för en Sydpolsexpedition i början av seklet.
Efter att deras fartyg Endurance skruvats ner, företogs en seglats
i en räddningsbåt först många sjömil till Elefantön och sedan därifrån
720 sjömil till Syd Georgien, i kanske den hårdaste av oceanerna
och samtliga deltagare blev räddade.
Detta kallar jag heroism.
Det finns en bok utgiven på svenska om hans expedition, som är en
översättning från en engelsk bok. Boken är otroligt fängslande
och spännande. Googla så hittar du den.
Jag vill inte förringa Picard och hans co-pilots prestation, men som sagt,
hjältemodigt ?
Däremot var de pionjärer !
Bilderna har jag laddat ner från projektets hemsida, där det finns mycket
bilder för gratis nedladdning.
Ankomst New York. Manhattan, Hudson River och Frihetsstatyn på Liberty Island.
Ni ser…stort plan.
Världens största solkraftverk i Marroko.
ABB står tydligen för motorerna
Vid Giza Egypten
Landning
Heter det “selfie”, då man gör så här ?
Över Abu Dhabi
De två piloterna.
Vi ses i Rinkaby 4-5-6 Augusti !
En av årets höjdpunkter: Svenska Mästerskap för Friflygande Old Timer Modeller.
Jag kan knappt bärga mig ! Har du möjlighet, besök Rinkabyfältet.
Bilden ovan är Sven Rågwall i tidstypisk kostymering med trenchcoat,
hatt och en fin FI-1 segelmodell. Bilden troligtvis från mitten- slutet av 40-talet.
Bilder ovan från avhållna SM i Rinkaby.
Det är varmt nu !
Önskar jag kunde tillbringa dagen som mopsen.
Badkaret fanns i alla fall förr på Rusta.
Det är varmt att modellflyga….var ute i går och flög
termik med start kl 1700. Avslutade kl 1900 och då
var termiken lika stark. Jag brukar inte ge mig,
men det var tungt i värmen, även om jag satt i skuggan
i min flygstol.
Men vem vet ? Kanske det kommer en snöby snart ?
Cumulus Congestus övergående till Cumulonimbus.
Är man en självplågare, om man flyger vid +30 …
Nä, jag flyger för jag njuter av det !
Avan i termik, min flygstol och bil i skuggan och vind 3 m/sek,
det är ok för mig.
Kategorier
EN SANN FLYGHJÄLTE
Eric “Winkle” Brown
Eric ‘Winkle’ Brown var den, som testflugit flest
flygplanstyper , närmare bestämt 487 styck.
Som jag ser det, kommer det rekordet aldrig att slås.
Eric Brown dog 2016.
Om du söker på hans namn i min sökruta, finner du
mer om honom.
Hans öknamn “Winkle”, som betyder en liten snäcka,
vilket egentligen heter på engelska “periwinkle“ fick han,
då han endast var 168 cm lång.
Ovanstående video är en högklassisk produktion,
gjord av BBC, vilket borde borga för god kvalitet.
Eric “Winkle” Brown är innehavare av följande utmärkelser:
,Commander of the Order of the British Empire ,
Läs om Eric Brown via denna länken. Du blir inte besviken,
om du är en sann flygentusiast.
Mera fakta här.
Här är en lista på de typer av plan Brown flög.
Svenska plan han testat: J 21, J 29 Tunnan, A 32 Lansen, SAAB Safir, SAAB 105
Kategorier
STORA VERTIKALA RÖRELSER I DAG…
…eller varför sjöbris och termik inte trivs ihop.
Efter ett par dagars svalare väder kom det in en högtrycksrygg,
som gav möjlighet för mycket solinstrålning och därmed termikbildning.
Vi vet ju, att sommaren är kort, det går mot slutet av Juli redan….
så för mig gäller det att utnyttja de fina flygdagar, som erbjuds.
Ja du vet…vi går mot mörkare tider nu…
Väderläget utvecklade sig bra med ca 3 m/sek VNV vind och mycket
Cumulusbildning.
Således in med lite flygetyg i bilen och ner till Tjärby. För ovanlighetens
skull var jag inte nere förrän kl 1400 och då var termiken i sitt bästa
läge.
Blåsorna släppte med en frekvens på en blåsa varje 5. minut. Så det var
ju, som du förstår inga problem att sitt i stolen och njuta väder, natur
och den egna flygningen. Vid 1530-tiden märktes hur sjöbrisen snabbt kom.
Det blev ett typiskt Laholmsbuktenväder, som vi har det under dagar som dessa.
Alltså Cumulusbildningen försvinner, vinden blir svalare och det blir
svårare att hitta termik under 150-200 m.
Enstaka blåsor kan man hitta, men avgjort nästan hopplöst.
Då sjöbrisen uppstår, strömmar luft, relativt landet kall sådan, in
och glider över marken under den varma luften, därmed förhindrade
konvektionen.
Sjöbris är det stora problemet, då man är bosatt vid kusten.
Där jag flyger, ca 8 km från havet är jag relativt förskonat mot sjöbris,
beroende på…? Kanske de topografiska förhållandena med närheten
till Hallandsåsen.
Nu vet jag av erfarenhet, att i elseglarnas tidevarv, så kan man komma
över problemet genom att motorisera sig upp till 200 m.
Och voila, här finns det termik, precis som före sjöbrisens inbrott.
Nu har jag själv lite problem med synen på grund av grå starr.
Ska opereras innan 1. september. Väntetiden hos landstinget där
jag bor är 15 månader…så jag ordnar det privat. Ska bli skönt att
få tillbaka mina eagleeyes, så jag kan flyga riktigt högt igen !
Jag säger ofta, att införandet av elflyg, har på många bra sätt
revolutionerat vår hobby.
Att slippa gummirep, som går av och rappar en i örat,
linor som hakar sig och ett evigt travande fram och tillbaka.
Nä allting går bättre med elektricitet från Ringhals…
Jag landade kl 1700 efter att Pär besökt mig. Dock hann han inte flyga…
han hade fått paket från Kina…guess what ?
Jag skickar bara med ett fåtal bilder från dagen.
Morgondagen ser ännu bättre ut, så jag har laddat allt som kan behövas !
Undrar vad örten heter på översta bilden. Har försökt med digitala floran
men skamlöst misslyckats.
En av våra absolut vanligaste fjärilar:
Luktgräsfjäril pollinerar en väddblomma.
De evigt förstenade och ständigt stumt spanande väktarna av Tjärbyhanget.
Här är läget kl 1500.
Ni kan se att sjöbrisen har börjat sopa rent, där jag flyger. Blå sky.
Men söderut vid Hallandsås ser ni pigga Cumulus Congestus, som
brutit igenom inversionen och rakar i höjden, vilket indikerar
mycket tillförd energi och fuktighet till molnen. Lägg också märke
till molnens platta undersida. Det beror på, att just där börjar
kondensationsnivån och således börjar molnen bildas just där.
Uppåt finns ingen gräns förrän på ca 12-15000 m höjd, då molnen
övergått till CB och Nimbus.
Denna bilden visar läget 30 minuter senare. De förut pigga Cu-molnen
har börjat drabbas av ålderssymptom. De börjar falla ihop.
Vaffö gör de på de vise ?
Det beror på att den tillförda värmeenergin är avstängd av den inströmmande
kalla havsluften, som ligger som ett lock över marken. Alltså sjöbrisens negativa
inverkan på segelflygarens motor.
såedemede !
…med gamla flygkompisar.
Vi var nere vid Tjärby för lite stillsam hang/termikflygning i dag.
Vädret vackert med 5/8 Cu och västlig vind, något dragen
åt norr, men inga flygproblem. Jag träffade Pär och han sa, att
Johnny skulle dyka upp med sin nyinköpta segelkärra.
Johnny var en av de första radioflygarna jag mötte på tidigt
70-tal, då jag började radioflyga. Sedermera blev han upptagen
av sitt företag och vi träffades i stort sett inte på 30 år.
Förrän idag…Han kom till Tjärbyhanget med sin modell.
Det är ju alltid spännande att se hur en människa ser ut
efter trettio år ?
Vi var båda överens, att tiden hade gått….
Så idag var vi tre veteraner, vad gäller hangflyg, som flög ihop
igen. Det var mer än 30 år sen.
Tänker jag efter, så fattades från det urgäng vi var 1973 två man.
Det är Bertil Dahlqvist Laholm och Kurt Lennå Halmstad.
Båda avlidna.
Jag frågade Johnny vad han tyckte var den största skillnaden
med vår hobby om man jämför 2016 med 1973….
Det var att tekniken gått fram så snabbt och att elen tagit över.
Modellen Johnny hade med var en DuoDiscus som med motor,
radio, acke och hela kitet kostade 1700 kronor.
Om vi ser vad en radio kostade 1974, så kostade en Futaba
4-kanalare 995 kr. En Skyleader kostade 1850 kr.
Hur mycket tjänade man 1974 ? Jag skulle uppskatta, att hade
en radio i dag kostat samma procent av lönen som 1974, skulle
en Futaba kostat upp mot 20000 kr.
Roligt att Johnny tagit upp sin gamla hobby igen.
Jovisst, vi flög också och jag passade på att ta lite bilder.
Termiken släppte i dag regelbundet ungefär varje 5. minut.
Man såg det på hussvalorna som flög ut till den lättande blåsan
för att fånga de insekter som for upp.
På eftermiddagen vid 1430 tiden kom sjöbrisen in,
Cumulusmolnen försvann, men det visade sig vara torrtermik.
Enstaka blåsor poppade upp och kl 1530 fick jag en liten trång
blåsa på 50 m över åkern, hängde på och flög noggrant.
Blåsan blev större, starkare och jämnare, ju högre jag kom
och på 400 m steg jag av, då vi skulle ge oss av.
I sommar har jag flera gånger flugit termik sent på dagen.
Hos en kamrat som bor 20 km från kusten, flög jag termik
kl 2100 den 19. Maj.
Så det är aldrig för sent.
5/8 Cu kan inte bli bättre. 3 m/sek väst.
Min kära Ava ligger och väntar på start i min flygstol vid Tjärby.
Pär kommer med sin gamla…radiofierade A-2:a från 1952.
En koncentrerad Pär flyger sin lätta modell på Tjärbyhanget.
Passerar en magnetisk björk ganska nära…
…från båda hållen.
Ni ser att finns människor, som fortfarande styr på 35 mHz…….
Nu är han lågt i turbulensen…
…men enkelt att landa med en lätt modell på kanten.
Modellflyg är en estetisk upplevelse !
Här ser ni 35 mHz antennen till rx.
Sidenklätt = Starkt och lätt.
Min kamera tar 10 bilder i sekunden och denna och nästa bild ligger efter varandra…
…då jag hade solen just utanför bild. Ser ni, vad en 1/10 dels sekund gör med ljuset på modellen ?
Bilderna är inte manipulerade mer än att de är beskurna likadant.
Pär kämpar på…
En modell och två skuggor… jag satt längst uppe i en ek och tog bilden….om det är sant….
Här hjular Pär vid sin landning. Jag hann inte få dit kameran riktigt, men ändå….
Sen var det bara att montera på vingen igen, för allt var helt.
Jag lade ner mycket möda för att få en bra bild på tornfalken,
men fick nöja mig med detta.
Johnny monterar.
Ännu en ung pojk som återupptagit in hobby.
Småjusteringar
Flygkapten Pär övervakar…
Nu är det bara det här med vingbalken….
Koll av radio
Preflightcheck
It´s now or never…
Pär satsar…
När han ska provflyga Johnnys kärra.
Nu !
Förlaga till modellen är en schweizisk DuoDiscus.
Här har motorpodden rest sig.
Ser realistisk ut i luften med böjda vingar.
Skalalikt
Johnny var inte nöjd med skevroderna. Jag föreslog att han differentierade utslagen,
kopplade ihop skev- och sidoroder med en Y-sladd, så borde den svänga bättre.
Här ser man att konstruktören har använt kolfiberrör som förstyvning i vingarna.
Jag skriver inte man använder ett rör som balk
Pär finflyger
DuoDiscus med uppfälld motor.
Johnny rattar sin modell.
Final med aktiverade aerodynamiska bromsar…
…av Schempp-Hirth -modell
Utflytning…
En nöjd Johnny.
Två glador höll oss sällskap…
…just då vi skulle avsluta dagen.
HyperAva modell 2008 med 705 timmar i termik…
Fast dagen var inte slut för mig på Tjärby. När jag var hemkommen
märkte jag att min goa flygstol var glömd…..
Pär körde ner och bärgade den för mig.
Han ska få en glass för det…nån sommar.
Jag och Pär prickade den dagen,
då vi hade nordväst på Hovs Hallar…
Efter att vi under tre veckor inte haft annat är sy-väst eller ostliga vindar,
fanns det möjligheter, att vi kunde få nordväst i fredags.
Det betydde, det kunde bli läge för hangflyg på Segeltorpshanget vid HH.
Detta hanget är flygbart från VNV till NNV. En normal hangkärra bär det
från 2-3 m/sek. Höjden på hanget ca 30 meter och inga konstigheter
att flyga där. Landning utför du på gräset norr om hanget. Bara håll
din hastighet uppe och undvik stenarna…
Vill du fega lite så landa på åkern bakom hanget, nu när där står säd.
När vi kom fram blåste det 5-7 m/sek snett från vänster ca 25 grader.
Men det lyfte och inga problem att hålla oss uppe. Solen tittade fram
och dagen artade sig bra. Pär flög med sin Lunak och jag fortsatte slita
på min Spirit.
Eftersom det var vackert väder, kom många turister och var nyfikna.
Det är det roligaste jag vet, att övertyga icke modellflygare att bli modellflygare !
De flesta är intresserade och som jag påpekat ofta, de människor man träffar
är ofta nyfikna på “Hur det funkar” ?
Vi kastade ut vid 13-tiden och efter varsin mellanlandning för att fixa
med kameror och annat, gjorde vi dagens sista landningar vid 1630-tiden.
Vi hade fått ett par timmar i luften eftersom vi hade “underskott på hangflygning”.
Båda våra modeller flög som vi förväntade och de återvände hem utan så mycket
som en skråma !
Vi tog bilder naturligtvis och jag klämde en liten video på Pärs modell, som ni kan se på
här nedan.
Att flyga hang vid Hovs Hallar är inte bara flyg, det är en fin naturupplevelse i alla
avseenden. Kan jag inte flyga, om vinden är emot oss, kan jag ta fram kikaren
och spana fåglar, eller så tar jag fram min fältflora och kollar växter.
Så det finns många orsaker för dig att bli hangflygare, i stället för att du ligger i dvala framför en tv
eller sitter limmad framför en dator- eller Ifåneskärm !
Ut i naturen segelplansburen !
Lunak
Spirit Elite
Botaniker Pär L
Innehållet i själva verket…
Vildkaprifol nu gul/vit senare får den tulpanröd anstrykning.
Ståndare och pistill vildkaprifol.
Ser ni att blomman är pollinerad av insekter ?
Det blir ett rekordår med björnbär i år på HH.
Pär studerar ett hål i en gärdsgård…
Pär suger in luft och pustar iväg Lunaken.
En annan gammal hangpilot.
Glöm inte att välj bästa upplösning ! Klicka på HD !
Kategorier
VÄSTKUSTLOPPET FALKENBERG 2016
…som STCC arrangerade, hjälpta av Falkenbergs Motorklubb.
Det enda som har med” flygkultur” att göra i denna posten,
det är en flygande och rollande bil…
STCC, vilket är ett företag, som administrerar en räcka tävlingar i Sverige med,
kan man säga, standardiserade rörramar och motorer. Det som skiljer är
karossen, där man i stort kan hänga på vad som helst.
Jag måste erkänna, jag aldrig sett en STCC-tävling live, men då jag fick
chansen åkte jag med till Falkenbergs motorbana.
Väder = Regn till och från. Publik söndag uppskattningsvis 3-4000.
Inte var det som förr….
Endast 9 bilar ställde upp i huvudklassen, 8 bilar i Formula Renault och
min behållningen av tävlingen var ca 15 tämligen snöpta Camarobilar.
Vad jag tyckte om det? Tja, läs mailet jag skickade till STCC marknadsansvarige:
Halmstad 11. Juli 2016
Hej,
jag är Mats Strömberg, en motorintresserad person, som följt
svensk och utländsk bilsport 1962 – ????, genom besök på tävlingar
och tv-utsändningar.
Nu för tiden inskränker sig mitt intresse till att se på F1 och
DTM tävlingarna på tv. Till Västkustloppet i Falkenberg
helgen 9-10 Juli blev jag bjuden av en kamrat.
Vi åkte dit med stora förhoppningar, då STCC borde garantera ett
visst mått av kvalitet, underhållning och spänning, då man marknadsfört
begreppet STCC så hårt.
Vi betalade 100+ 60+300+60 = 520 kr per person för inträde och
parkering.
Inget att säga om, för det förväntade utbudet från arrangörerna,
borde motivera priset. Väder kan man inte påverka, det är som det
är och det accepterar jag.
Men…
Det var 9 (NIO) deltagande bilar i STCC kungaklassen.
Jag trodde min kamrat skojade, när han sa, det var bara 9 deltagare.
Ni får förstå, jag relaterade bakåt och kopplade till mina minne från
70 och 80-talet då det fanns 30-40 bilar i motsvarande startfält.
Hur många bilar fanns det i Formula Renaultfältet ? 8…9…
V-8 Thunder hur många bilar ?
Jag minns Camaro-Cup på 70-talet. 30 -40 bilar…650 bhp…muller.
Man märkte rent fysiskt bilarnas närvaro.
STCC för mig, efter Falkenbergsbesöket, är något, som om
någon har byggt ett stort lyxfartyg och att redaren
vid sjösättningen plötsligt upptäcker, att haven hade torkat ut för
2o år sen…
En vilsen lokal politiker läste stapplande innantill och
förrättade en sorts stendöd invigning. Tror ni, någon i hela världen,
kom ihåg ett enda ord, som politikern yttrade ? Jag tror den absoluta
majoriteten av publiken tänkte: Börja tävlingen, det är därför vi är här.
Vi är inte här för att lära oss retorik.
Jag förstår, varför ni vill ha dit en politiker. Det är ju för
att rättfärdiga begreppet ”Motorsport” hos det politiska
etablissemanget, då det är myndigheterna, alltså politikerna som
sätter ramarna för agendan.
Nej, ge han och hans politikerkompisar fribiljetter, en STCC-keps
och bjud på en korv och bröd och avsluta med en rundtur i en tävlingsbil.
Det blir han gladare för än att läsa upp ett meningslöst tal, som
absolut ingen lyssnar till. Dessutom skapar det ett förhållande mellan
politiker och motorsport.
Det som utgör gränssnittet mellan förare och publik är speakern.
Personen /personerna som i Falkenberg utgjorde speakerpersonalen
var fullständigt odugliga. De hade vare sig kunskap, begåvning eller teknik.
Hade de kunskap, så inte fick publiken ta del av den.
Att kalla speakern dålig, hade varit ett beröm utan gräns.
Inte under en enda sekund lyckades de skapa publikkontakt.
De pratade i munnen på varandra och saknade timing.
De klarade inte ens av att ge en bild av en sådan enkel sak,
som placeringarna , så det uppfattades.
Hade jag varit speaker, hade jag för varje klass informerat
om att ”Detta är den och den klassen, bilarna har 260 bhp
motor, de väger 1100 kg och kostar 600000 kr att göra i ordning”.
Alltså kort och informativ fakta för att få de, som inte är
experter att förstå, vad som kör runt, genom att de då kan
relatera till sin egen bil.
Personen, som var huvudspeaker, lät som en parodi på
cirkusdirektören Bronett, då han presenterar den itusågade damen.
Jag spelade in hans presentationer av förarna och hemma fick
mitt sällskap sig många goda skratt på grund av hans infantila
och usla teknik.
Så se till att ni får en riktig speaker. Han betyder mycket,
speciellt när vädret är dåligt och publiken behöver peppas upp.
Men ingen info kom. Tomt.
När jag kommer till en biltävling, vill jag inte betala för långa pauser,
som det var i söndags.
Pauser, där sponsorers bilar kanar runt, är en fullständigt död anka ,
vad gäller marknadsföring, därför publiken kopplar begreppet ” Tråkig paus”
med de uppvisade bilarna. Enkel känd fakta om “Guilt by association” reklam.
Reklam är ett latinskt ord , som betyder ”Ideligen ropa” vilket man
inte ska göra under onödiga pauser på en biltävling..
Publiken är totalt ointresserad av sådan utfyllnad. Som publik sitter
vi bara och väntar på en sak och det är:
När börjar nästa heat.?
Ett pausprogram var 4 gamla raggarbilar, som körde runt.
Det kan bara glädja de absolut närmast sörjande.
Jag trodde , att pauser var något, som blev struket ur programmen
på biltävlingar redan på Gelleråsen 1966 vid Kanonloppet….
Under tävlingsdagarna förekom ett mera intensivt körande
i depå och på publikytor av diverse fyrhjulsdrivna terrängfordon
än tävlingsfordon på banan. Både fordon från falkenbergsklubben
och fordon som tillhörde teamen körde runt.Varför är det
nödvändigt med så mycket fordon i depåer och på
publikutrymmen ? Är det inte bättre att ha fordon på banan i stället ?
Ofta framfördes de av underåriga. Det var flera i publiken,
som klagade, men som fick till svar, att ingen visste ,
vem som är ansvarig.
Det har inte slagit er, att något måste göras, om ni ska
överleva med ert koncept STCC ?
Hur många åskådare hade ni i lördags och söndags som
betalade ? Ungefär så många som ser en fotbollsmatch i division II ?
Jag vet, ni sysslar bara med STCC bilar, Clio och Formula
Renault.
Jag förstår sammanhanget med Volvo. All verksamhet måste
betalas så även tävlingsverksamheten inom STCC. Vilka betalar ?
Jo det gör förare, sponsorer och betalande publik. Som publik
var jag inte nöjd med den vara, jag fick i Falkenberg. Jag undrar,
om de andra, som är med och betalar, var det.
Vidare saknar STCC en klart lysande stjärna, som kan
representera sporten, även utanför den publik, som är motorsporten
trogen.
Har ni hört , en enda förare eller teammedlem säga något oväntat,
som lämnat bestående spår eller rubriker i allmän press ?
Nej det är bara välkända och välvevade floskler.
Ni skulle behöva en frispråkig som Frank Andersson eller en
personlighet som Zlatan .
Hans kunglig höghet Carl Philip drar ingen publik, då jag tror,
att majoriteten av publiken har svårt att ta honom på allvar.
(Efter en snabbenkät av mig bland publik).
Prisutdelningsceremonierna var en uppvisning i fantasi- och håglöshet
och påminde mig om ett möte i en frikyrkoförsamling utan sång och spel.
Mitt huvudintryck av STCC-tävlingen i Falkenberg är,
För mig tycks det, som om ni inte tar publiken på allvar och …
att ni har så mycket resurser, att ni klarar er utan publik…
Som konsument av motorsport verkar STCC vara en uppblåst ballong,
som försöker flyta ovanpå ”vanlig” motorsport som någon sorts Crème de la Crème ,
men en ballong som det är hål i, vilket kommer att göra att STCC i nuvarande
form kommer att försvinna med ett diskret pysande .
Om jag är en gnälligt pensionär ? Visst är jag det, men jag har också sett mycket motorsport.
Vänliga hälsningar
Mats Strömberg
Jag har ännu den 17. Juli inte fått svar på mitt mail…ignorans eller arrogans ?
Efter denna min synpunktssalva kommer här lite bilder av vår söndag…
det var ju därför vi var där…
Först STCC-bilar
Det var bitvis…
…wet race.
Undrar hur många som kom för att få se en riktig prins ?
Herr Bernadotte
Det blir tätt då alla bromsar…
…och då kan små sammanstötningar…
…som synes…
…inträffa.
…sedan Porsche Carrera Cup….
Wet race med slicks, då blir det kana av…
…därefter Formula Renault…
Stopp och belägg säger Monsieur Michelin.
...Camaroklassen, det som framkallade mest racingkänsla.
Tja klassen kallas V-8 Thunder….men så mycket muller
upplevde vi inte på grund av bullerbegränsningarna.
Jag minns Camaro-Cup på 70-talet….700 bhp !
Raka rör…då kände man fysiskt, det fanns power.
Säkerhetsbil
Det kan bli trångt…
..vilket skapar situationer…
..så denna bilen rollade 5 varv.
…innan den lade sig tillrätta vid däckbarriären.
Först kontakt med föraren…
Hjälp honom ur bilen…
Recovery snabbt på plats…
Föraren omtumlad men fysiskt ok.
småskavanker…
…här och där.
Inte direkt trångt med åskådare…
En STCC bil serverad på bricka.
Kategorier
NU HAR ETT EXTRANUMMER KOMMIT…
…av Sveriges särklassigt bästa modellflygtidning.
Jag känner igen det nu…Det speciella ljud som uppstår, då Oldtimer
frasar ner genom brevlådan, eftersom tidningen i likhet med andra
dyrbarheter ligger paketerad i ett plastfodral.
Det är alltid lika spännande att läsa tidningen, som genom Stens och Pärs
försorg är välskriven och välredigerad.
Således en högtidsstund för oss modellflygintresserade.
Vill du läsa tidningen Oldtimer ?
Gå till denna länken och bli medlem, så kan du njuta ynnesten att få
läsa denna högt skattade publikation, eftertraktad av modellflygare
från hela världen.
Denna edition innehåller förutom medlemsmatrikel, linflyg Kungsbacka,
motorhistoria och nyheter från 50- och 60-talet !
Bakre omslag från Linflygträffen SMOS Kungsbacka juni 2016
Det var bättre förr…
Ovanstående plan en Rhönsperber. “Rhönhök”
Här är några videos att se på , då vädret som nu
inte inbjuder till utomhusmodellflyg.
Skalamodeller av äldre segelkärror är populära på kontinenten
både som bygg-och flygobjekt.
Om du googlar på YouTube, finner du en och annan pärla.
Om jag minns rätt, har Conny i den flygklubben jag tillhör,
Ålleberg Modellflygklubb en årligen återkommande träff
med just gamla skala segelplan.
Många av de gamla modellerna från 40-50-talen flyger
förvånansvärt bra.
De segelplan som konstruerades före 1950 ca, har ju profiler,
vilka inte har de goda egenskaper, som dagens moderna profiler har.
Det vill säga högt glidtal och en gynnsam polarkurva.
Med det menas, att hög hastighet med en modern profil inte måste
betalas med så mycket höjdförlust.
Låt mig ta ett exempel. Grunau Baby eller för den delen SG-38.
Bygger du dessa modellerna med originalprofil, blir det svårt, då du ska
gå mot vinden.
En litet inpass; SG-38 betyder INTE SchulGleiter 38,
utan SG står för “Schneider Grunau”.
Ska du gå mot vinden med dessa kärrorna, får du ställa de på nosen
generellt, för att tag dig fram.
Originalprofilen skapar så mycket inducerat (Lyftkraftsmotstånd)
motstånd, då du trycker, att du får en jätteräkning i höjdförlust att betala.
För en månad såg jag en Grunau Baby med en modifierad profil,
flygande som en dröm.
Vilken profil det var, kan jag inte säga, men den var tunnare och laminär.
Ofta en svår kombination under de Re-tal vi rör oss.
Men redan 1943 byggde bröderna Horten i Tyskland en flygande vinge
med 1:43 i glidtal !
Vill ni läsa om det, googla.
Ok deomdetta, nu kommer fyra videofilmer om OldTimer Rc-modeller
och en video om fullskalasegelflygplan.
Luta er tillbaka och glöm inte köra filmerna i högsta upplösning genom
att ställa in och klicka på HD.
Jag hittade extra video…
En video från England med fullskalasegelkärror från 30-50-talet.
Slutligen en liten snutt nedan av OPEL RAK 1.
Sten Persson har byggt en sådan, som ni kan läsa om i en av
posterna i presentation av “Stibergs Memorial”
Kategorier
RADIAL ENGINES
Bara en liten påminnelse, om en nästan glömd epok…
Bilden ovan en av de lastglidare, man byggde för svenska försvaret.
…då vi hade en flygplansindustri under Andra Världskriget i Halmstad.
Jag har publicerat 8 poster om AB Flygindustri i Halmstad.
Allt grundat på material från den ende, som jag tror
fortfarande är i livet av den dåvarande personalen,
Kurt Persson Halmstad.
Denna länken går till första posten. Det finns minst 6 till.
Text- och bildmaterialet är garanterat unikt.
Bild från Digitalt Museum. Får publiceras i icke kommersiellt syfte.
OBSERVERA:
Alla bilder publicerade om AB Flygindustri på min blogg
ägs av Kurt Persson Halmstad, om inte annat anges.
Jag har fotograferat av Kurts bilder och editerat.
Kurt Persson äger all Copyright till publicerade bilder,
vilken är skyddad av svensk och internationell lagstiftning.
Om du fortfarande är tveksam Läs gärna här.
Kategorier
HÅLLA I HATTEN…
…fick jag göra i dag här på västkusten.
Enligt yr.no kunde vi förvänta frisk nordvästlig vind idag.
Aha, tänkte jag, då kan det bli läge att flyga vid Segeltorp
nere vid Hovs Hallar.
Men då jag kollade vindmätaren där, sa den 11 meter medelvind
och 15 i byarna. Vinden höll sig hela dagen, så till och med en flyg-
entusiast som jag höll mig hemma, även om jag var sugen.
Jag trodde vinden skulle avta fram mot kvällen, men icke.
Så då fick jag ju göra annat, för sitta hemma och uggla….
och bara låta tiden gå, det är ingenting för mig.
Jag vill uppleva något, om jag har möjlighet och det har man
alltid. Det enda som behövs, är energi och intresse.
Således begav jag mig ut med en kamera, för att fånga lite av
årstidens växter och örter.
Efter det senkomna regnet vi fått, har växtligheten fullkomligt
exploderat. Örterna gjorde en raketstart med blomning, för att
ta igen det de förlorade under vår- och försommartorkan.
Så ge dig ut i naturen nu och se hur den överflödar.
Kantarellerna har säkert också kommit och jag ska ut i morgon
till ett av mina (o) säkra ställen och kolla.
Temperaturen ligger på ca 19 grader, vilket jag tycker tillhör
det vädermönster, vi fått de senaste åren.
Alltså en relativt varm vår och försommar med nästan noll
nederbörd, sedan kyligare väder med nederbörd, då lågtrycken
kommer på löpande band från sydväst och väst.
Att det blev väderomslag för en vecka sen, kunde man läsa om
på NASA:s hemsida, berodde på att jetströmmen på norra
halvklotet ändrade sitt läge. Lågtryckens centrum följer ju
jetströmmen från väster mot öster.
Kanske sommaren 2016 var de tre veckorna, vi upplevde i Juni ?
Resten av sommaren kanske bara blir en inbromsning inför
hösten ?
Bilderna visar örter av olika slag och för er som vill examinera
de, så kan ni använda denna länken.
Då kan ni troligtvis identifiera en del.
Här kommer en eftermiddag i Halmstadtrakten.
Pickaboo !
När man rivit sitt staket hemma, är det enklast att slänga det i naturen.
Nån annan får ta det !
Ett uttryck jag hört till leda av de lata !
Käringtand.
Undrar om PK-eliten eller FI, hade godkänt ett sådant namn idag,
eller om de hade anmält det för DO och krävt 100000 kr för kränkning ?
Hur som helst så är Käringtand en ärtväxt som har en knölrot.
Knölroten ackumulerar kväve, vilket gödslar naturen då käringtanden vissnar.
Så den är nyttig.
Lupiner står på listan i Sverige som en växt som bör begränsas,
då den sprider sig ohejdat och tränger undan andra växter.
Jag associerar till uggleungar…
Vattenliljor blommar över mycket snabbt och tappar sina kronblad.
jaha, vad är detta ?
Kronbladen här är ca 5 mm.
I naturen råder symbios, som synes.
Ser ut som tistlarna dansar en glad hambo…
Jag tycker kärrtistel är en vacker växt…
Denna örten kan ni examinera i digitala floran…
..ni kan räkna kronblad, ståndare och pistiller.
Backglim
Mycket blomställningar.
Så här ser en blomställning ut
Flitiga jordhumlor
Kan man flyga med dessa små vingarna ?
Här är vackert. En viss rofullhet råder.
Slut för denna gången.
Kategorier
JAS 39 GRIPEN C AIR DISPLAY…
…den absolut bästa uppvisning med Gripen jag sett.
Videon från YouTube.
Piloten är från Tjeckien liksom planet.
Jag har aldrig sett något liknande. Undrar vad skvallernålen
på G-mätaren sa om max belastning efter uppvisningen.
Kolla svängen han gör efter 2 minuter 11 sekunder,
eller upptagningen vid 1.45 !
Inga dåliga grejor.
Här kommer sista posten från OT-skalflygtävlingen
för friflygande modeller på Fedingefältet.
Enligt uppgift höll tävlingen på till 2130 och då jag var tvungen
att åka hem kl 2000, fick jag inte med allt.
Dessa bilderna är vad jag har valt ut från min bildsamling från
tävlingen..
Resultaten kommer jag att publicera, då jag har de i min hand.
Bilderna kommer med mer eller mindre kunniga kommentarer av mig.
Men jag hoppas, att tillsammans alla mina bilder från Stibners Memorial har förmått
skapar en känsla, för vad OldTimer friflyg kan innebära.
Vi ses på nästa tävling !
Anders Sellmans Rieseler R III/22
En produkt av efterkrigstiden i Tyskland,
då man hade hårda tekniska restriktioner på flygplanen.
Här kan du läsa om konstruktören.
Anders fena på sitt blåmålade plan.
Fenan på fullskalaplanet på museet i Laatzen Hannover.
På Arlanda hänger det enda i originalskick varande flygplanet.
Jag tog ett par bilder då vi var i Laatzen för två år sen.
Här kan ni se en redogörelse för vårt besök.
Det är minst två poster.
Jag kan bara beundra Reginald Mitchels mästerverk, Supermarine Spitfire.
Det var inte helt lätt för tyskarna att hamna i detta läget bakom en Spitfire…
Ibland tittade solen fram och gav liv åt modellen.
Hör du ljudet från Merlinmotorn ?
Om inte kolla videosnutten !
Andrea Hartstein vevar in rubber power i sin Westland Widgeon...
…assisterad av Ingvar Nilsson.
Med mina små kunskaper tyckte jag den flög ok.
J 3 Cub 65 bhp
Anders, tror jag, Lacy M-10
Monoplan… REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
Modellen är byggd av Anders och drivs av en kolsyremotor.
Tack för info till en okunnig Andrea.
Anders informerar.
Ingvar Nilssons Slingsy Cadet i sin specialdesignade låda…
Jag försökte googla fram modellen, men jag misslyckades skändligen…tills
jag fick reda på, att det är ett REP (Robert Esnault Pelterie) typ B från ca 1910.
En vacker modell, som jag tycker, har begreppet “Lätt” skrivet över sig.
Sten Perssons nya Bücker.
Sten hade en brännskadad Lansen, som han beslöt offra på friflygets altare…
Men det var inte lätt att få fyr…
…det rök mest…
…men med hjälp av papper och Pärs björknäver…
..tog det sig.
Modellen hade blivit brännskadad vid en raketstart.
Ja, detta är resterna.
Sten handkastar sin raketkärra…
Jag väntar förväntansfullt på en raketstart !
Jag tar med lite fler bilder på Ingvars Slingsby Cadet, här på linan.
Den som inte tycker detta är vackert, han kan ta på sig dumstruten !
Ingvars modell gick som på räls på linan.
Snart koppling…
Off she flies !
Samling runt Ingvars tält för tävlingsstarter.
Stens helikopter.
Pär tänder med björknäver…
…jag tycker, vi döper Pär till Pälle Näver.
Jo den flög…något vibrerande, så har jag inte använt hyperboler.
…gjorde ett par förbiflygningar…
…då de flesta intog lunch. Jag var i stort sett ensam,
vid den delen av fältet vi utnyttjade.
Jag hörde motorljud och det lät faktiskt som en gammal
Antonov-2 med sin radialmotor.
Men när jag spanade mot skyn, såg jag, att det som jag trodde
var en gammal rysk kärra, var en SeaBee…
Jag fick fram min kamera med zoomobjektiv och lyckades ta
några bilder i duggregnet. Kanske han skulle landa, men det
gjorde han varken på sjön eller banan.
Efter 5 minuters visit försvann han norrut.
Väl hemma fick jag kollat mina bilder och då såg jag,
att det inte alls var en SeaBee utan en TwinBee.
Alltså en tvåmotorig ombyggd SeaBee.
Ni kan läsa om den på sidorna från tillverkarens hemsida, hur
den är uppbyggd och annan data och prestanda.
Det var i alla fall ett lite ovanligare flygplan, som man inte
ser varje dag.
SeaBee var ett vanligt plan i Sverige på slutet av 50-talet och början
av 60-talet. Speciellt i fjällvärlden var den populär och Sverige var en
det producerande företagets största marknader.
Här kommer lite fakta och bilder.
Så här såg den ut.
Registering N9512U…
…som står på ett företag i USA…
…vad planet gör i Europa ? Kanske för försäljning…
Det som slog mig, var att det var mycket buller från motorerna.
Bilder och skisser nedan från tillverkarens hemsida.
Detta är planet som flög över oss. Det verkar omlackerat.
Detta är originalet.
Republic RC-3 SeaBee
Cockpit SeaBee.
Ovanstående två bilder från Wikipedia.