…att flyga hang på Hovs Hallar…
Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.
Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.
Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.
Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.
Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset, men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.
Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.
Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.
Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till motion.
Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.
Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.
Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.
Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen, då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.
Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.
Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla
mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med antireflexbehandlat glas.
En timma pallade vi att flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.
Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.
Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.
I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.
Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.
Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.
Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.
Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.
Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.
Det längtar jag efter…
Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan, tagna med min GoPro.
Spirit Elite…en enkelt val.
Vändbar och agil i luften.
På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder, om ni har behörighet :=)
Den gamle… men han ger sig aldrig.
Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.
Det denna mannen helst gör…
Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.
Riktning nordost.
Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.
Där vi flyger och rekommenderad startplats.
Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !
Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.
Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.
En flyger och en fotograferar.
Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.
Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.
Den snötäckta ytan är landningsområdet.
Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.
Landning på gång i turbulensen…
Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…
Ser ok ut…
Där sitter den med snö yrande runt kroppen.
And now for something completely different…
Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.
Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.
Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.
