Månad: maj 2020

Kategorier
Flyghistoria

HÄR FLÖG VI F3F MED 50 DELTAGARE 1977 I HOVS HALLAR TÄVLINGEN

 

 

 

 

 

I ett anfall av nostalgi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…begav jag mig till den södra delen av Segeltorpshanget vid Hovs Hallar.

Orsaken var, förutom nostalgiska känslor också, att jag ville
komma bort för skärmflygarna, vilka höll till vid norra delen.

Platsen där jag ville återuppleva lite flygning var där vi flög
mycket förr i tiden.

Vi körde Sveriges största hangtävling där 1977. Vi var, om jag
minns rätt, 47 anmälda deltagare.

Hur många modellflygtävlingar, förutom OT-friflyg, samlar
detta antal i dag ??? Hur många meetings samlar lika mycket folk ??

Nä, tiderna har förändrats. På sent 70-tal flög vi mer än vi snackade.

Nåväl, jag körde ner till Norrehamns Hamn och parkerade bilen
på en lämplig plats, tog mitt pick och pack och knatade iväg.

Då jag närmade mig hanget,  såg jag, hur kanten nästan är totalt
igenväxt med sly…Om 10 år är kanten totalt ogenomtränglig,
om inte de som förvaltar marken gör något.

Jag krånglade mig upp och letade upp en plats, där jag kunde
kasta ut. Inte var det gott om plats. Efter start gällde det att
klättra, så jag kunde se modellen,  då den skyldes av träd och sly.

Vinden var 3-5 m/sek nästan rakt på. Vinden kom lite från
norr.

Ok, jag kastade ut,  så hårt jag kunde för att ha lite överskotts-
energi i modellen, vilket skulle mig frihet att manövrera.

Efter start flög jag en lång mjuk sväng åt höger och lyckades
klättra 20 meter.

Sen var det enkelt att flyga trots begränsad sikt.

Efter 40 minuter i luften landade jag, vilket gick bra tack
vare mina klaffar. Sedan montering av min Mobius i nosen
för att dokumentera.

Ny start och jag märkte omedelbart, att vinden börjat
lägga sig. Det gick att flyta, om jag flög noga.

Slutligen landade jag upp i branten utan skador på modellen.

Monterade isär och packade ner allt och gick nerför hangkanten
till den flacka ytan framför hanget.

På nervägen hade jag att passera en bäck. Jo, det hände det du tror…
jag trampade ner i gyttjan med mina nya Echo-sandaler…

Typiskt. Fördelen med sandaler är fötterna torkar fort…

Sen promenad till bilen följd av mina kritiskt beundrande
kvigor…

Det var troligtvis sista gången jag flög hang på denna södra
delen av Segeltorpshanget. Det var för bökigt att flyga där.

Som sagt tiden går…för alla.

Hemfärd och under färden tillfälle att analysera dagens
flygningar.

Jag fotograferade med min Mobius från glasögonskalmarna
och med en kamera i nosen på min modell.

Så här kommer lite enskilda ögonblick och en del samlade i
en videosnutt från flygningarna.

Häng med…det är i alla fall vacker natur.

 

Länk som visar hur det var förr…

 

Jag lyckades finna några fria kvadratmeter framför ett hus…

…som ersatte en gammal sommarstuga. Det sägs tomten kostade 9 mille…

Vy mot norr

Flygstripen. I hangaren en Sukhoi…

Vindstrut till nytta även för modell- och skärmflygare.

Här står piloten…

1977 var här tomt på sly…

Just kastat ut.

Sly har en nästan oövervinnlig växtkraft.

I horisonten till höger Hallands Väder
och till vänster skymtar kyrkan i Torekov.

Alléträden nu…döda.

Som sagt,  denna kant var helt utan sly,  då vi tävlade 1977

Mina beundrare följer efter mig…

SKärmflygare…

Inget vidare lyft.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

JA…VAD SKA MAN GÖRA I DESSA TIDER MED CORONAVIRUS ?

 

 

 

 

Vi kan ju alltid flyga…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…det kräver ju ingen större ansträngning.

Annars tycker jag,  att det är ganska veset just nu,
med hur allt har gått i stå,  vad gäller samfällda
aktiviteter.

Mycket av det vi vill deltaga i,  är det restriktioner på.

Jag personligen iakttar reglerna noga, då jag enligt
myndigheterna är en person,  som tillhör en riskgrupp.

De har klassificerat mig som en åldring…

Att åka och flyga innebär ingen riskökning för
smitta,  om vi iakttar reglerna. Vi håller alltså
kontakt och avstånd.

Ok, mina inlägg blir lite enahanda,  eftersom jag just
nu är inne i en hangperiod. Det betyder mycket
material från Hovs Hallar.

Dock ska jag i dag torsdag åka ut och flyga  termik
med mina modeller. Det är svag vind och solsken.

I början av veckan var det fint hangväder på HH.

Solsken och ca 5 m/sek rakt på med laminär havsvind.

Naturligtvis sög HH och jag gav mig iväg, där jag vid
framkomsten såg,  att Jan från Eslöv hängde under sin
skärm framför restaurangen på Hovs Hallar.

Jag tog mig ner till pilotplatsen med min modell,
monterade och startade ut i ett underbart lyft.
 Det var en helt bekymmersfri flygning med massor
av öveflödslyft. Jag kunde stiga till nästan 100 m
nere vid Segeltorpshanget.

Samtidigt med mig anlände Sven “Pennan” med
bilen lastad med skärm och dam.

För skärmflygarna var det lite problem,  då vinden
för dessa var i klenaste laget. Men med hjälp av
böner och skicklighet gick det att studsa fram över
Segeltorps skrovliga kant.

Således flög jag, filmade lite och hade en riktigt
fin dag. Min modell, en Spirit är ett utmärkt allroundplan,
som för det mesta är flygbart.

Jo,  jag har fina F3F modeller, men varför ska det gå 
så fort ?

Det är faktiskt en konst att kunna landa sin modell vid
Hovs Hallar med tanke på alla hinder, både terräng-
och mänskliga,  som finns i landningsområdena.

Inget oväntat skedde, vilket är ovanligt för mig,
utan efter 3 timmar i luften packade jag ihop
och knegade upp till bilen på parkeringen nöjd
och glad efter dagens flygning.

Som vanligt dokumenterade jag dagen med min
Mobiuskamera.

Orkar du så hoppa upp och häng med !

 

 

 

Jan flyger med sedvanliga lätthet och elegans.

Sven tyckte han var lite tung för skärmens storlek…

..men visst gick det att flyga.

Sven viktstyr vid Segeltorpshanget.

Start för min modell.

Sven kallad “Pennan”, en erfaren skärm och paramotorflygare från norr om Halmstad.

Jan, en pigg yngling från Eslöv.

Hur många mil har min Spirit glidit på hangen ???

Här är vackert att vistas.

Flygare från Ängelholm, Eslöv och Halmstad i luften.

 

Landning

Just i sättningen.

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

HIMMELSFÄRDSDAGEN…

 

 

 

 

 

…fick vi en som hette duga.

 

 

 

 

 

 

 

Solsken, 4/8 Cu, 20 grader varmt och västlig laminär vind.

Det var flygförutsättningarna i torsdags.

Naturligtvis ville jag flyga med någon av mina termikmodeller.
Med i bilen var en av mina Avor, gissa vilken… och en DLG av
fabrikatet “Raven”.

Då jag skulle starta och jag  kollade roder fria och fulla
roderrörelser, märkte jag,  att mitt sidoroder stod stilla…

Roligt om servot lagt av, då man står i begrepp att just starta !

Men det var en enkel sak att fixa. Den korta stötstången mellan 
servot i fenan och sidorodret hade hoppat isär,  eftersom en av
skruvarna som håller servot i fenan lossat.  Det var  enkelt lagat
genom att plocka fram asken med småskruv och sätta dit en ny.

Kl 1000 skickade jag iväg min 4 m Ava mot skyn. En sky som 
var azurblå och då utan ett moln.

Att det inte finns Cu-moln, betyder inte,  att det inte finns termik.
(Det var många negationer.)
Termik finns, men det är torrtermik. Alltså termik där fuktigheten
inte kondenseras och bildar Cu-moln.

Det gör det lite svårare att leta termik, men varför ska allt vara
så lätt ?

PÅ 50 m höjd träffade jag den första blåsan,  vilken var stark
som en höfläkt och turbulent.

Det blev en snabb klättring till xxx m höjd,   ackompanjerad
av det  glada spelandet av höga toner från min variometer.

En timma fick jag i luften,  innan jag avbröt för att landa och
montera min kamera på modellen.

Då jag monterade,  kom en gul sportbil uppför grusvägen och
det var  Anders, som liksom jag var flygsugen.

Han hade med sig 3 modeller, samtliga elseglare av det lätta slaget.

Jag fotograferade hans modeller och startade därefter min Ava igen.

Oturligt nog upplevde vi ett avbrott i termiken,  varför vi hade
att landa tidigare,  än vi förväntat.

Ett inlandshang under termikpåverkan fungerar som hang
på ett pustande sätt. 

Efter en stund kom lyftet i gång igen,  efter att ett antal blåsor 
släppt från kanten på hanget. Det kallas “Orografisk utlösning”,
då blåsorna släpper vid ett hinder i terrängen.

Anders och jag fick en härlig dag med våra modeller i luften
tillsammans med ormvråkar, glador och tornfalkar.

För övriga fåglar var det klent med antalet.

Märklig årstid denna vår. Vi har haft osedvanligt svalt en tid
och man ser,  hur ekarna tagit en paus i lövsättningen.

Min käpphäst, avsaknaden av tofsvipor som flyger skrikande
och tumlande över åkrarna,  manifesterade sig ånyo.

Undrar vad som hänt vissa flyttfågelarter ? Storspov ?

kl 1400 avbröt vi och packade ihop. Anders kom iväg snabbare
än mig,  varför jag gick kvar en stund och fotograferade.

Under min fotografering kom en kvinna i min ålder fram och 
började ett intressant samtal. Hon hann på 5 minuter berätta
sitt livs fängslande  historia.

Så du ser, det händer alltid något oväntat,  då jag är ute och flyger.

Jag satte ihop en liten FotoStory med bilderna för att få lite
dynamik i inlägget.

Hoppa ombord,  om du vill hänga med oss upp genom skyarna !

 

Anders flyger min “Raven” från HobbyKing.
En liten DLG kärra. Radion är min JR GX8.

“Raven” högteknologi från Kinalandet.

Tornfalken som är stationär vid Tjärbyhanget.
Mycket vackert tecknad fågel.

En modell med lite släktskap till “Alula”.

U-glider, en mycket lätt modell.

Flyger bra då den är lätt.

Pilot på väg tillbaka efter en utelandning

 

 

 

…Ett litet bildspel…

 

 

 

 

 

Kategorier
Teknik, allmän

ALLT VARAR INTE FÖR EVIGT…

 

 

 

 

 

…inte heller mina trogna Sony A 58 SLT

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har använt mina två Sony A58 SLT i 9 år nu och
de har fungerat precis så bra, som jag önskade.

Varför jag har två likadana kameror ?
Jo, det är för jag ska kunna ha ett zoomobjektiv 300 mm
och ett zoomobjektiv 75 mm fast monterade.

Ska jag skifta objektiv, är sannolikheten stor, att min
sensor kontamineras av smuts  och orsakar fläckar på
bilden.

Ett kamerahus har jag slitit ut under åren.
Felen har varit elektroniska på kamerans
moderkort, vilka inte lönade sig att reparera.

Så ett nytt kamerahus har jag köpt på Ebay

Häromdagen skedde det igen.

Under en fotograferingssejour i naturen fick jag upp
ett glatt meddelande på skärmen som sa:

Kamerafel, stäng av och sätt på strömmen.

Jovisst, det gjorde jag minst 25 gånger utan att något
resettade. Hemkommen bytte jag batteri och googlade
felet för att se,  om det fanns någon fix. 

Men nej, intet var att finna.

Jag ringde en servicefirma i Linköping som sa:
Jovisst, vi fixar felet. Kostnad 5000 spänn.

Inte mycket lönt att lägga så mycket pengar på
en gammal kamera.

Dessutom laddade jag ner ett program, som
kollade,  hur många bilder jag tagit…det var
261000 exponeringar !

Sony garanterar 150000 exponeringar och min
kamera hade klarat ytterligare 100000 ! 

Alltså jag bestämde mig för att köpa ett nytt kamerahus.
Det jag var ute efter,  var en Sony A77 SLT, som ju har
funnits några år på marknaden.

Kollade de vanliga ställena Blocket, Tradera, Ebay
och jag förstod,  de var attraktiva med hänsyn till
priserna och buden.

Efter mycket letande hittade jag ett kamerahus hos
Elgigantens motsvarighet i Norge,  som var nytt.
Jag beställde och det kom efter ett par dar.
Priset just under 10 k.
Firman i Norge var mycket hjälpsam.

Kameran kan mer än jag och bland annat går slutartiderna
till 1/8000-dels sekund.

Kameran har samma objektivfattning som min gamla,
vilket är A-fäste.

Det lilla jag plåtat har glatt mig. Bilderna blir tekniskt
bra från lekmannens öga betraktat, då de är tagna med
dels normal- och dels med mitt nya Sony Zoomobjektiv.

Nu får vi se,  hur länge det håller.

Här kan du kolla hur många exponeringar din
kamera gjort.  Programmet finns online. Enkelt att
använda. Bara att ladda upp en bild, så får du svart
på vitt vad gäller antalet exponeringar.

Klarar alla fabrikat.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÄDERLÄGET…

 

 

 

 

 

 

…inte lockar det mig till modellflyg just nu.

 

 

 

 

 

 

Regnskurar och 8 grader varmt med frisk sydlig eller
sydvästlig vind…

Jag blir helst hemma med mina modeller då.

För att inte förgås av leda i virustider, åkte vi  en
sväng till bygderna öster om Halmstad. Bara för att
komma ut lite.

Med på vår resa var mina kameror,  4 mopsar och
en kanna kaffe.

Mopsar är makalösa djur. Man kan stoppa in dem
i sina tygburar i bilen. Sen hör man inte ett ljud mer
än en och annan  diskret snarkning. Inga bekymmer.

VI passerade platser kända  av mig och hade för
avsikt att ta linfärjan från Sunnanryd till Bolmsö.

Som vanligt grinade oturen oss i ögat. Färjan inställd
just denna vecka.

Men jorden gick inte under för det,  utan vi körde
runt om och fick fina naturupplevelser. Träden står
ju nu i sin skiraste ljusgröna grönska och ger betraktaren
ett löfte om angenämare tider.

Vi körde till Klerekull,  där det gick hundratals tranor
och betade på de stora vallarna jämte mossen.

Tranor är imponerande djur inte bara utseende-
-mässigt, utan de besitter till sin storlek oanade
röstresurser,  som hörs kilometerlångt,  då de flyger.

Förutom tranor har det under en period funnits rikligt
med sångsvanar på platsen. Sångsvanen, gul näbb, tycks
ha stärkt sin population kraftigt de sista åren, kanske på
bekostnad av sin släkting knölsvanen.

Det fanns eller hördes inga storspovar i området, vilket
jag aldrig har upplevt tidigare.

Det fanns en enda tofsvipa.

Bristen på fåglar hänger kanske ihop med det kalla
vädret.

Vad vi såg många av,  var rådjur. De ser nu ganska
raddiga ut, eftersom de skiftar från den gråaktiga vinterpälsen
till den rödbruna sommarpälsen. Att de ser lite ankomna ut
nu och toviga, beror på att de släpper underullen.

Under resan passerade vi många kalhyggen, eller
som skogsägarna vill kalla det föryngringsytor.
Det ser hemskt ut.

På en plats jämte vägen i närheten av Simlångsdalen,
såg jag något gult vid sidan av vägen vid en bäck.

Det var Gul Skunkkalla, en invasiv växt som fullständigt
tagit över biotopen. Här gäller det,  att Länsstyrelsen Halland
agerar snabb

Jag mailade till länsstyrelsen och informerade med text
och bilder.

Ett djur med bra djurintelligens är kajan. Den ser dessutom
ganska rolig ut,  då den marscherar på gräsmattan.

Kolla bilderna så förstår du. Bilderna på tranorna är
tagna på ca 250 m avstånd.

Mina bilder är inte malda genom någon  PhotoShopkvarn.

Om du vill, så häng med på en rundtur.

 

Hus med fritt läge med behov av viss renovering…

Bilden blev mer verkningsfull i svart/vitt.

…och nu blir det trandans-vals-dekadens…

 

Jag medger en tofsvipa ser lite malplacerad ut här…

 

 

…ett ystert dansskutt…

 

 

 

 

 

 

Två sångsvanar  under sista delen av finalen före  landningen.

Kom i min famn…

1777 hade man stabila vägskyltar…Observera att N skrivs omvänt.
Med texten: WägWisare. Wenster til Tiraholm och Hult.
Höger til Kronobergs Län 1777
Du kan se påverkan från latinet då bokstaven U skrivs V.

En rådjursbock  350 m bort under pälsbyte.

Rak i ryggen med fast blick. Som en marscherande soldat.

Den Gula SkunkKallan. Som ska utrotas,
då det är en inkräktare i vår svenska fauna.

Jag är sömnig, jag vill hem…

 

Kategorier
Old Timer flyg

HOPPET LEVER !

 

 

 

 

Till min oförställda glädje…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…läste jag i SMOS tidning “Oldtimer”,  att Riksmästerskapet
för friflygande OT-skalamodeller ska avhållas som
planerat i Skånes Fagerhult.

Något att se fram emot.

Alltså Skånes Fagerhult/Fedinge Flygfält den 27 juni kl 1000.

Tävlingen heter Stibner Memorial.

Ännu mera glädjebud: SM i OT-friflyg avhålls vid Bollerup.

Datum 27-29 augusti.

Allt ovanstående giltigt om inte nya förhållningsregler
ges ut angående hanerandet av Covid.

Kolla SMOS hemsida för info om tid, plats och inkvartering.

Så deppa inte,  utan upp med huvudet alla som är
intresserade av OT-friflyg !

Här nedan en lite återblick på 2019 i Bollerup.

Luta dig bakåt och försvinn upp i nostalgins sfärer !

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden  men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder
bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

STUDSA PÅ KANTEN…

 

 

 

 

…kan bli resultatet om vinden är svag…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…då man beger sig ut för att få en stund på hanget.

Lördagen bjöd på svag västlig vind och solsken.
Som upplagt för att glida på hanget vid stranden i 
Tönnersa.

Jag var startklar kl 1000 och skickade ut min Spirit
i den svaga vinden, som enligt min Stiga vindmätare,
var 1.5 m/sekund. 

Inte mycket att hänga i granen,  men eftersom havsvinden
är laminär, modellen lätt och hanget fint utformat, förutsatte
jag,  det skulle bära modellen.

Vilket det gjorde. Men nu är det ju så att vinden är inte 
konstant, utan den varierar uppåt och nedåt, som
medförde,  att lyftet bitvis var dåligt.

Dock, hur dåligt eller bra vinden var, blev det 2.5 timma 
i luften för mig och jag njöt varje sekund av det.

Det var härlig flygning i fint väder och vacker natur.

Som vanligt lite bilder och en videosnutt.
Allt taget med min Mobius.

Sedermera kom Anders ner med sin modell och
han var i luften då jag var på väg hem.

Häng med på min utflykt om du orkar…

 

 

Spiriten med anordning för att filma framifrån-nedåt.

Flygegenskaperna försämras inte i någon högre grad
med kameran på en pinne…

Laholmsbuktens båge avspeglas i skyn.

Min framåtfilmande kamera. Enkel fastsättning:
Ett gummiband och ett varv tejp.

start

En och annan promenerade vid stranden.

Min Spirit med vad den gör bäst, flyger !

Lyckligt landat.

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

ATT FAIL – SAFE…ÄR EN BILLIG LIVFÖRSÄKRING FÖR DIN MODELL…

 

 

 

 

 

 

…det fick jag en påminnelse om häromdagen.

 

 

 

 

 

 

 

I veckan hade vi fint väder för hangflyg på Hovs Hallar.

Nordväst 3-6 m/sek, vilket är rakt på Segeltorpskanten.

Förutom jag, fanns en skärmflygare från Halmstad på plats.
Då jag anlände,  låg vinden på ca 3-4 m/sek, varför skärmflygaren
fick avvakta starkare vind, vilket kunde  möjliggöra flygning.

Jag,  som modellflygare,  monterade modellen snabbt och
var beredd att starta.
Allt såg bra ut…och jag kastade ut, efter att jag kollat som vanligt
fulla roderrörelser och åt rätt håll.

Utkastet perfekt rakt mot den laminära vinden och omedelbart
efter utkastet,  skulle jag trimma upp nosen lite.

Jag gjorde det, trodde jag, men det jag egentligen gjorde…
jag stängde av min sändare ! 
Ett generalfel, men inte så otroligt som det låter. Knapparna
sitter jämte varandra.

Vad hände ? Modellen flög åt vänster, men jag kunde inte korrigera.
Vid sådana här tillfällen får jag möjliga och omöjliga scenerier i min
hjärna, vad som bör göras.

Dock slog mig tanken att kolla sändaren. Den var avslagen.

Nu var modellen 150 bort till vänster och började svänga in
mot den bakomliggande potatisåkern.

Jag slog på sändaren in a blink of an eye för att knyta ihop 
förbindelse mellan man och maskin.

Just som modellen vek sig på 10 m höjd över åkern,  fick jag
bindning och jag lyckades hjälpligt räta upp modellen för
en någotsånär kontrollerad landning.

Du ska veta,  att tidsförloppet från start till landning i åkern
var ca 6 sekunder.

På den tiden skulle jag komma på felet, rätta till det,
få mottagaren att binda till sändaren och få kontroll på
modellen.

Men rutinerna, vågar jag påstå, sitter i ryggmärgen efter
47 års hangflyg på Hovs Hallar.

Framkommen till modellen såg jag den var oskadd och det
var bara att gå till kanten och starta igen.

Tack vare modellen gick i Fail-Safe, då jag slog av sändaren,
flög den tills jag lyckades binda igen !

Dagen förlöp snabbt och jag fick ett par timmar i luften,
som också blev skärmflygaren förunnat.

Då vi flög samtidigt,  försökte jag plåta honom från modellen
i luften och jag var övertygad om, att bilderna var bra.

Dock sprack den illusionen, då jag hemkommen kollade
bilder och video från min Mobius.

Inget..nada…filerna var korrupta på kortet och gick inte
att rädda. Varför det blev så  ? Bra fråga.

Men sensmoralen av dagens flygning måste ju vara, att
inte stänga avsändaren under flygning, formatera ditt
minneskort rätt i kameran och kolla att du har ställt in
Fail-Safe på din modell !

Annars var allt jättefint.

Lite bilder blev det ju…och allt taget med min Mobius.

Häng med  men håll avståndet!

 

 

 

Detta foto just efter start .

Här ser du att nosen pekar lite ner.
Jag ville alltså trimma upp den lite.

Nu har  jag justerat höjden…trodde jag.
I realiteten hade jag stängt av sändaren !

Modellen gled åt vänster och mottagaren hade gått i Fail-Safe…

…vilket innebar, lite höjd och lite sidoroder åt vänster…
som du kan se,  så är modellen efter en mindre vikning på väg
att blåsa in över potatisåkern…just i detta ögonblicket hade jag
slagit på sändaren igen…

…vilket möjliggjorde en något så när kontrollerad landning
utan skador på modellen.

Sen var det bara att starta igen…med sändaren påslagen.

Jag fick en underbar flygdag vid Segeltorp…
Jag påpekar än en gång; Ser du så skarp horisonten är ?
Det är oss förunnat, som bor vid havet att få uppleva.

Naturen är vacker här…

Mannen på stigen är en skärmflygare på väg upp
till starten med sin sele och skärmsäck.

Det är fult att peka 1.

Fult at peka 2.

Uppdragning skärm.

Volare !

Vi som hangflyger , vi flyger  miljövänligt.

Här trodde jag att jag fick fina bilder på skärmflygaren…

Kan inte bli bättre !