Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MFK I YSTAD DEL IV

 

ibland blir kontakten mellan modellerna för intim…

 

 

 

SONY DSC

När man är flera som flyger inom ett begränsat område, kan det uppstå tillbud och olyckor.
Det är ofrånkomligt och om vädret är turbulent och vinden är hård, ökar risken för närkontakter.

Ett par kollisioner inträffade med för modellerna icke dödlig utgång…
Åkes modell var väl den som mest stryk, men minns jag rätt så tog
Rolf-Erik med sig den hem för att laga den för honom.

Connys modell sa han att han skulle skrota, men det tro jag inte.
Jag tror Conny lagar den när nerverna lugnat sig.

Ok här kommer lite intryck från lördagen vid Hammar:

 

 

SONY DSC

Kalle glider på…

 

SONY DSC

David, Roffe, Kalle och Ari på kanten vid Hammars NO hang.

 

SONY DSC

Roffe och Kalle piggybackar

 

SONY DSC

Det är något visst med högvärdiga modeller…mycket kapacitet.

 

SONY DSC

Jag vet inte…men borde modellen ha lite mer anfallsvinkel på vingen…?

 

SONY DSC

Knut och Conny rattar sina semiskalakärror.

 

SONY DSC

Som synes kör inte alla med 2.4 i alla lägen…men 2.4 har gjort allt mycket enklare.
Inga frekvensklämmor och inga problem med interferens från reglagen.

SONY DSC

Davids state of the art modell och Aris frigolitvinge.

 

SONY DSC

Connys kärra möter en Boing-757

 

SONY DSC

Connys modell…ännu med två kompletta vingar…

SONY DSC

Dagens teknik..modellen, gårdagens teknik 747 lite högre upp.

 

SONY DSC

En trio i blåsan.

 

SONY DSC

 

SONY DSC

Knuts och Connys modeller

SONY DSC

Bara man inte flyger för nära varandra….

SONY DSC

Några av piloterna vid Hammar. Resten låg i gräset och dåsade…

 

SONY DSC

Nu blir det lite nära eller …

 

SONY DSC

Hoppas ingen kolliderar nu…

SONY DSC

Tyvärr…vingkontakt av tredje graden för Connys modell…..

SONY DSC

Nu gäller det att minimera skadan, genom att styra emot med skev
och sidoroder, så modellen ligger rätt på vingarna…

 

SONY DSC

Det ser ju inte katastrofalt ut i detta läget…

 

SONY DSC

Överlevarna cruising the skies..

 

SONY DSC

Denna traktorn har att göra med harvningen på de stora arealerna.

 

SONY DSC

En EDF-modell startar som hangmodell.

 

SONY DSC

Iväg !

 

SONY DSC

Visst flyger det.

SONY DSC

Kroppen påminner om kroppen på en stör, som ju är en fisk…

SONY DSC

Ett styck avflugen vinge.

SONY DSC

Fena och sidoroder skadade.

SONY DSC

Hela härligheten minus vingspetsen…

SONY DSC

Gullvivor

SONY DSC

Gullvivan är allmänt förekommande vid Hammar.

Det kommer mera

 

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MFK I YSTAD DEL III

 

Det gäller att utnyttja tiden väl.

 

 

 

 

SONY DSC

Från vänster, David, Roffe, Kalle och Ari på hangkanten.

Även om väderläget inte är perfekt, behöver man inte ge upp flygandet. Det gäller att vara
envis och hängiven, så man utnyttjar chansen att flyga på ett bra hang, även om
vinden skulle vara från “fel” håll.

Vi blev väl lite överraskade, att baksidan på Hammar lyfte så bra, som det gjorde
och att termikblåsorna rullade in med sån regelbundenhet.

Jovisst var det turbulent, men det är det på inlandshang eller då vinden kommer
över land. Kommer vinden från havet, är den laminär så gott som alltid, då
det inte finns fysiska hinder, som gör det turbulent.

Undantaget är ju, när det är kraftiga termiska förhållanden.

Ska du flyga på NordOst, så flyg vid Hammar. Där är det inte så turbulent
som vid jordgubbsodlingen och det är mera lättlandat, då ytorna är större.

Här kommer bilder från Hammar på lördagen. Vädret var varmt och vinden ca 7-10 m/sekund NO.

Lite småsmällar blev det, men ingen hängde läpp för det. Det är ju så, att om man
är en aktiv modellflygare och man flyger mycket, då blir det skador på modellen.

Inte att man kraschar utan fastmer transportskador, landningsincidenter eller småkollisioner.

Det hör till den aktive modellflygarens lott !

Bilderna på Conny och Knut visar att man har skoj också. Allt är inte dödens allvar…

Här bilder:

SONY DSC

Roffes F3J kärra. Mycket snygg i luften

 

SONY DSC

Vid Hammar var vinden förvånansvärt laminär, vilket gjorde, att man kunde flyga lågt och fort.

 

SONY DSC

Vi höll på länge, det syns på ljuset…

SONY DSC

En modern kompositmodell flyger bra och är förutsägbar,
vilket möjliggör avancerade rörelser på låg höjd.

 

SONY DSC

Gick man mot vinden framåt, tog man lätt de termikblåsor som kom med vinden.
Blåsorna var stora och starka.

God hjälp som termikindikatorer var de allerstädes närvarande gladorna.

 

SONY DSC

Vägen som syns är vägen från Kabusa till bland annat Kåseberga.

 

SONY DSC

Roffe ställer in mixningen med hjälp av David.

 

SONY DSC

Nu är det nog ok, säger Roffe.

Att ställa in radion är väl kanske det svåraste inför första flygningen.
Det är ju många mixrar,  som ska vara engagerade och funka under olika moder.

 

SONY DSC

Rolf-Erik visar hur vingbalken och vingsammansättningen  funkar på sin modell.

 

SONY DSC

Kalle Thorsell laddar och spanar. Han ser ut att vara verkligen på hugget.

En sån modell blev jag sugen på…

 

SONY DSC

Ett mindre missöde med stabben…

SONY DSC

…men det ordnar sig säger kanske Knut…

SONY DSC
Conny ska provflyga sin vinge……med hjälp av kastaren Knut.

SONY DSC
Jag är beredd signalerar Knut hållande Connys modell.

SONY DSC
Nu är det dags

 

SONY DSC
…för att se om modellen kan erövra lufthavet…

 

SONY DSC
…än så länge…

 

SONY DSC

…fast nu börjar det luta lite…

 

SONY DSC
…och det kan bli en groundloop…

 

 

SONY DSC
…kolla säger Knut….när jag håller händerna ovanför mitt huvud, så balanserar modellen på vingspetsen..

 

 

SONY DSC
…i alla fall en stund…

 

 

SONY DSC
…Ok säger Knut, nu ska jag hålla händerna ovanför huvudet, så nu ska vi se,
om den ställer sig på vingspetsen igen…?

 

 

 

 

 

SONY DSC
…fast det gjorde den inte, så vi försöker igen…

 

SONY DSC
Snygg start i alla fall…

 

 

SONY DSC
There she flies…

 

SONY DSC
…än så flyger hon…

 

 

 

SONY DSC
….och än…

 

 

SONY DSC
…men nu tog det slut. Fast den landade i en bit i alla fulla fall !

 

SONY DSC

Nu har jag modifierat modellen, säger Conny, så den kommer att få magiska egenskaper !

 

 

SONY DSC

Tror ni mig inte så titta nu !

 

 

SONY DSC

Starten kräver ett omvänt huvudkast med skruv…

 

SONY DSC

…och modellen ska startas i medvind, vilket syns på piloten hår om inte annat.

 

SONY DSC

Tack vare sättet att starta och den goda medvinden gör modellen
en inverterad Ållebergsskruv med propellervingar.

 

 

SONY DSC

Just innan den fina landningen..

Det kommer mera !

mats

 

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MFK I YSTAD DEL II

 

 

 

 

 

Lite bilder från fredagen och lördagen.

 

 

 

SONY DSC

Rolf-Erik utrustad för hangflygning. Skyddsglasögon eftersom ögonen tåras i den hårda vinden.

 

Fredagen och lördagen var väderleksmässigt likadana som torsdagen.
Det betydde nordostlig vind 6-10 m/sek, vilket innebar, vi skulle
flyga på baksidan av Hammar.

Att vi flög vid Hammar i stället för vid Sinushanget, berodde
på att det var inte lika turbulent vid Hammar. Dessutom var det
inte så långt att gå.

Lyftet var mycket bra och termikblåsorna kom rullande med jämna
mellanrum, så det var enkelt att plocka mycket höjd i termiken.

Så gott som hela tiden hade vi sällskap av gladorna, då vi flög.

Vi sa, att hade vinden varit 3-5 m/sek, hade det varit perfekt,
men vi var inte missnöjda, för flyga blev det.

Min ena kamera krånglade under lördagen, så jag fick inte
så många ombordbilder,  som jag ville ha.
Kameran fixade jag till,  så den var fit for fight till söndagen.

Men här några bilder:

 

SONY DSC

Aris frigolikärra och Åke Junanders med en Pet-flaska ombyggda elseglare.

 

SONY DSC

Här ser ni Åkes elseglare med en Petflaska i nosen…

 

SONY DSC

Modellflyg över Österlen.

 

SONY DSC

Ari flyger rote…

 

 

SONY DSC

Åke Junander, även kallad Skånes siste cowboy startar sin modell.

SONY DSC

Åke har gått nerför hanget en bit för att underlätta starten.

SONY DSC

Davids fina kärra, som var den snabbaste på kanten.

SONY DSC

Priset för en sådan modell är cirka 15000

SONY DSC

Ibland var det incidenter mellan kärrorna. Åke Junande smällde sin
nyinköpta F3J-modell under provflygningen, när han kolliderade..
Otur.

SONY DSC

Åke Junander.

Det ska till mod att gå omkring med en sådan mössprydnad…

SONY DSC

En F3J-modell som bitit i gräset. Stabben skadad.

SONY DSC

Här ser ni att det blåste frånlandsvind.

SONY DSC

De först anlända på lördagen.

SONY DSC

Ari laddar. Många bilder på Ari…Jovisst, för
han var den som flög hela tiden !

SONY DSC

Åkes modeller är estetiska upplevelser av
 den högsta digniteten…

SONY DSC

Åkes skevroderservoinstallation och stötstången…

SONY DSC

Vem sa man inte kan använda tape ?

Men vad är “fönstret” i fenan till ?

SONY DSC

Det typiska österlenska landskapet.

SONY DSC

Rolf-Erik får hjälp med starten med sin LS4.

SONY DSC

Roffe på väg med sin modell till kanten.

SONY DSC

Som vanligt Kalle som hjälper till.

SONY DSC

Iväg !

SONY DSC

Modellen väger cirka 6.5 kg.

SONY DSC

..och den flög mycket fint.

SONY DSC

SONY DSC

Modeller med stort sidoförhållande på vingen är snygga.

SONY DSC

Rolf-Erik sitter och flyger….vilket är tillåtet.

SONY DSC

Karl-Henrik har hämtat sin modell efter landningen.
På nosen sitter min flitecam.

SONY DSC

Man kan inte bara leva på inspiration från flygandet,
kroppen måste ha sitt också .

Vi har alltid med grillen när vi flyger!

Det kommer mer !

mats

Kategorier
Okategoriserade

ÅLLEBERG MODELLFLYGKLUBB I YSTAD 2014.

 

 

För 11. året i följd anordnade ÅMFK en hangträff

i all anspråkslöshet nere i Ystadtrakten.

 

 

 

SONY DSC
Backsippan. Allmänt förekommande på Österlen.

 

Träffen är inriktad på att flyga, umgås och byta idéer. Med andra ord en trevlig och positiv
gemenskap, där man kan hämta inspiration.

Dock kräver det ju att man tar sig dit rent fysiskt. man kan alltså inte sitta hemma
och uggla framför en tv och tänka att man ska åka dit, utan man måste vara med.
Om man nu inte redan  kan allt om hang-
och segelflyg förstås…

Boendet löses, genom att man hyr stugor i Sandskogens Stugby, där man renoverat,
så det är fräschare nu än förut.
Själv bor jag sen flera år tillbaka hos Henry, som är ägare till Österlens Gästhärbärge,
vilket är ett B & B i Glemmingebro,  5 km från hanget.

Länk: http://www.ost-gast.com/

Jag kan varmt rekommendera detta boendet. Det är billigt, 300 kr/dygnet/enkelrum och
då ingår en mycket fin frukost.

Nåväl, innan man åker, håller ju den sanne flygaren en noggrann koll på det kommande vädret.
I år såg  det inte bra ut. Ett högtryck över Skandinavien, som ligger i stort sett still
har ju gett nordostlig vind i 10 dagar nu.

NO är ju helt tvärtemot, vad vi önskar. Vad vi flygare vill ha är sydväst,
då  vinden ligger rak in på Hammar.
Även om vi inte har vind, brukar sjöbrisen dra igång vid 1300-tiden och ge fint lyft.

Men som sagt, utsikter på en  vindriktning som inte är den bästa,  avhåller inte
de riktigt flygintresserade, som inte följer minsta motståndets lag.

Kunde vi inte flyga på framsidan mot havet, kunde vi ju flyga på baksidan.
Detta eftersom hanget är ganska likt åt båda hållen.
Nackdelen med vind från land, är att vinden inte är laminär, vilket skapar turbulens.
Efter att vi installerat oss på respektive boende, träffades vi vid jordgubbsodlingen.
Flygarna från Västergötland hade först varit och flugit bort vid Kivik innan
de anlände till Hammar.

Eftersom jag var där först, kånkade jag upp med modeller och tillbehör till Sinushanget,
förberedde och startade.

Lyftet var mycket starkt. Deta beroende på att vinden låg runt 10-13 m/sek.
Således det blåste så det pep.

Med så stark vind inifrån land var det upplagt för turbulens av en högre dignitet.
Det gällde att ha ordning på grejorna och hjärnan, då man ska  ner i ett stycke.

Min allra äldsta Arrow (11-12 år gammal) fick sig en bra smäll vid landningen.

För er som är nyfikna, så gick det till så här: Vid landningen så började jag
vid ena sidan på 50 m höjd och hade för avsikt att göra en medvindssväng
och sedan glida in bakom hanget och helikopterlanda på toppen.

Så var det tänkt och för att få säkerhet flög jag fort. Direkt efter medvindssvängen,
klippte min modell och gick i spin. Alla som flugit en Arrow, vet att
att det är en krävande modell, som intet förlåter. Spinnen kunde jag häva med
motsats sidoroder och neutral skev samt lite dykroder.
Problemet var bara, att höjden började ta slut. Jag vågade inte svänga mer
utan försökte landa längs med hanget på framkanten.

Enligt lagen om allts djäklighet, högg ena vingspetsen tag i marken och modellen
hjulade snabbt som en väderkvarns vingar.

Längs vägen där den hjulat låg bitar av modellen…

Det som skadades var kroppen. Vingen lossande snabbt eftersom den var fäst
med nylonskruvar. Kroppen gick av på två ställen.

Ok tänkte jag, du har levt ett långt liv kära modell och du har gjort ditt nu.
Jag bestämde mig att skrota modellen. Vingen var hel,  så den sparar jag,  för jag har
två nya Arrow hemma, knappt influgna.

Så var det med min smäll.

När övriga kom blev det ett flitigt flygande som alltid. Ållebergskillarna har ju
fina F3J modeller, vilka är högpresterande. Själv kuskade jag runt med min Spirit,
som fick bekänna  färg i den hårda vinden.

Att flyga vid Sinushanget går mycket bra. Problemet vid hård vind är landningen.
Det är lätt att göra bort sig och driva bakom, alltså ut över havet, vid landningen.

Fråga Knut…..bilder nedan.

Dagen avslutade vid detta hanget och vi konstaterade att “fel vind” inte är ett
hinder för hangflyg här nere.

Jag har samlat ihop 250 bilder på flygandet, vilka kommer att redovisas
i något så när kronologisk ordning.
Som vanligt kommenterar jag lite under bilderna.

Min avsikt med bilderna är att skapa en känsla hos betraktaren hur det går till
när vi i Ållebergs ModellFlygKlubb flyger hang i Ystadtrakten.

 

 

 

 

SONY DSC

Ållebergarna erövrar de skånska höjderna…

Conny och Kalle .

 

SONY DSC

Ni kan se den kraftiga vinden hur den lägger gräset parallellt med marken.

 

SONY DSC

Ari flyger sin frigolitmaskin vid jordgubbsodlingen.

 

SONY DSC

Om modellen är vacker…? nä, men den flyger bra !

Tape kan man ha till mycket.

 

SONY DSC

Time för landning.

 

SONY DSC

Ari var den som flög mest och längst i tid räknat.

 

SONY DSC

Jag tycker detta ser ut som en Foka…? Rätta mig om jag har fel.

 

 

SONY DSC

Roffe förbereder sin “Pace” hangracer. All carbon.

 

SONY DSC

Rolf-Erik startar

 

SONY DSC

En stor modell flyger i regel bra…

 

SONY DSC
Roffe rattar sin modell med sin trotjänare Mc-24 Gold Edition.

 

 

SONY DSC

Om det var trångt i luften ? Vänta på bilder ska ni få se sen…

 

SONY DSC

Om detta är en ilandfluten pirat..? Nä det är Conny från Falköping
utrustad för hangflygning i hård vind.

 

SONY DSC

Är det en Foka ?

 

SONY DSC

Vi tar en bild till, så ni kan se den har elmotor.

SONY DSC

Kalle glider iväg med sin fina F3J kärra.

SONY DSC

Jo, han fick upp den utan problem.

SONY DSC

Knut startar…med oväntat resultat.

SONY DSC

Än ser det ju fint ut…

SONY DSC

Men så vid starten pitchade modellen upp och drev bakom hanget,
vilket ju innebär att havet verkar som en magnet…

SONY DSC

Knut knatade kallt  kavat koncentrerad…..

SONY DSC

…ner till stranden, strippade för att kunna rädda sin modell
innan den seglat till Polen.
SONY DSC

Ja, det finns inget att be för, utan det som krävs är handling och det snabbt !

SONY DSC

Undrar om det var kallt i vattnet ?

SONY DSC

Snart så…

SONY DSC

… är saken klar.

SONY DSC

Modellen i trygga händer igen.

SONY DSC

Nu gäller det att kvickt slå av strömmen, om han inte redan gjort det.
Annars är det risken att kretskorten ser ut på baksidan
som en Kvibille Ädelost.

SONY DSC

Conny hjälper Knut att få med sig prylarna.

SONY DSC

Ena vingen har lossnat, men inge skada på den. Kroppen fick en spricka.
Hur det gick med elektroniken, vet jag inte.
Jag vet, att reglaget är känsligt för salta bad…

SONY DSC

Karl-Henrik belåten efter flygning och landning.

SONY DSC

Roffe på väg in med sin Pace.

SONY DSC

Full klaff och sen sitter modellen som ett spjut i marken…

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Här ser ni, säger Rolf. Så här gör man…

   SONY DSC

Rolf-Erik förbereder sin lite större seglare.

SONY DSC

Starten fixar jag, säger Kalle Thorsell…

SONY DSC

Bara det inte blåst så mycket eller…?

SONY DSC

Kalle brottas med modellen.

SONY DSC

Nu kör vi !

SONY DSC

Kalle tog i för kung och fosterland…

SONY DSC

Den flyger väldigt fint och skalenligt.

SONY DSC

Rolf-Erik har en elmotor i, men den är så svag så han kan inte handkasta modellen
och sen klättra
, det är fastmer en hjälpmotor, säger han.

SONY DSC

Men i luften ser man vilket modellens rätta element är.

SONY DSC

En Ållebergare över Österlenlandskapet.

SONY DSC

Rolf-Erik gör en tryckare framför hanget.

SONY DSC

Snyggt!

SONY DSC

Att det var kraftig vind ser ni
på den framåtlutande ställningen
på de som står på kanten…

SONY DSC

Det var nästan så att modellerna blåste bort…

SONY DSC

Förutom segelmodeller på hanget, så fanns det ett rikt mått …

SONY DSC

…av landskapsfågeln gladan.

Detta var del 1 av 4 eller 5  från Ystad.

 

 

mats

Kategorier
Okategoriserade

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

I BRIST PÅ ANNAT I DAG..

 

 

 

 

…blir det fåglar..

 

 

 

SONY DSC

 

Som sagt, inget modellflyg, men jag hade lite fågelbilder,
som jag visar. Inget märkvärdigt överhuvud taget rent fototekniskt.
Utan fastmer exempel vad man kan åstadkomma med
enkla medel

Klart jag hade önskat jag haft ett Canon 1200/5.6L USM.

Priset ?
Å en bagatell 840000 kr…men
jag får harva på med mitt Sony 50/300.

SONY DSC

Det är inte lätt att springa igång 10-12 kg !

 

SONY DSC

Jag associerar till en landande Concord här

SONY DSC

Kärrhök, som häckar här sen minst 6-8 år varje sommar.

SONY DSC

Herr och fru gås

SONY DSC

                                                                “If it looks good, it flies good,” Kelly Johnson Lockheed Skunk Works.

SONY DSC

SONY DSC

Varför tror ni vingpennorna ser ut som de gör i vingspetsarna ??  SONY DSC

Familjen grågås, som redan har ungar, storskrak och knipor

SONY DSCKnipan en trevlig fågel

SONY DSC

De har problem att hitta häckningsplatser. Bygger ofta jordhålor som de häckar i.

SONY DSC

Knölsvanen är starkt revirhävdande mot inkräktare.

SONY DSC

Ni ser själva, den jagade individen har besvär att
få med sig halsen i de tvära svängarna.
..

SONY DSC

Knölsvanen kan väga upp till 12 kg. Starkt att kunna flyga med det deplacementet.

SONY DSC

Jo, fåglar kan spatsera på vattnet…

mats

Kategorier
Naturbilder

DET HÄR MED TRANOR

 

 

 

 

…som jag försökte flygfotografera häromdan..

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Resultatet var ju inget vidare, så jag ville visa några andra bilder.

Tranorna är en vacker fågelart…på sitt sätt.

Det vackra är ju förbundet med dess sätt att flyga och deras oöver-
träffade röstresurser.

Här lite bilder, tagna sent om aftonen med ett 300 mm zoomobjektiv
mycket långt håll. (250 – 300 meter)

Hoppas bilderna ger er en känsla för fågelns rörelser !

SONY DSC

Jaha säger tranan, vad vill en kråka mig ?

SONY DSC

Tranan gav kråkan en vass blick, så den vek av…

SONY DSC

Alltid vaksam

SONY DSC

Trana Airways clear for take-off…..

SONY DSC

V-2 !

SONY DSC

Rotate !

SONY DSC

Lite sidvind var det…

SONY DSC

..men det går nog.

SONY DSC

Nu ska vi bara dra in stället.

SONY DSC

SONY DSC

Man ser ju hur väl anpassad tranan är till flygning på vingkonfigurationen.

SONY DSC

SONY DSC
Tranan flög upp till ett bestånd av björkar, där andra artfränder fanns

vilka ropade  ut sin högljudda glädje  att få sällskap av just denna trana.  

mats

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

NÄSTAN INGEN VIND MEN…

…har man en lätt och vältrimmad modell,

då kan man flyga,  även om vinden är svag.

 

 

Jag har suktat efter att få flyga hang med min Spirit

på Hovs Hallar, men vädret……

Det har ju varit regn, för mycket vind och fel vind. Tills i dag.

Väderutsikterna lovade nordväst 2-4 m/sek från kl 1200 idag, varför
jag bestämde mig för att åka till HH med min suveräna
Spirit.
En modell jag missat helt då den kom.

Den har utomordentligt bra egenskaper både för termik och för hangflygning.
Dess klaffar är mycket effektiva och modellen är
lätt !

Nåväl jag kom till Segeltorp kl 1300 och kånkade ner till hanget med
mina prylar.

Jag mätte vinden och min mätare sa 2.5 m/sek rakt på.

Inte så mycket men det borde räcka tyckte jag.

Så på men kameran och kasta ut.

Modellen flöt majestätiskt, men man fick flyga den väl! Sen jag kommit
upp på lite höjd kunde jag släppa modellen
så den hittade sitt eget läge i luften.

I nästan två timmar kunde jag njuta i det vackra vädret. Min Spirit provade
jag olika inställningar på för att kunna
utnyttja och flyga den optimalt.

Vid 1600-tiden dog vinden helt. Men som vanligt då jag var på väg hem,
visade det sig, att det blåste minst 5 m/sek NV i Båstad…

Detta är inget ovanligt vid denna tiden av året. Speciellt när det råder
kraftig instrålning som idag.

Man kan ju säga, jag hade tur, för jag prickade just de timmar det fanns vind.
Men sista vändorna då studsade jag längs kanten…

Jag plåtade mig mig själv med min  GoPro,  som satt på en stolpe vid hanget.

 

Här kommer lite bilder:

DCIM113GOPRO

Jaha, då är det dags…

DCIM113GOPRO

Hoppas allt funkar, för jag har klätt om vingarna och hängt om roder och klaffar…

DCIM113GOPRO

Point of no return

DCIM113GOPRO

Jo den flög precis lika bra som förut.

DCIM113GOPRO

Bulan på nosen är Mobiuskameran.

DCIM113GOPRO

Jag minns vad Pär Lundqvist skrev i Radioflygboken 1974…

                          “Lågflygning på hang, en spännande upplevelse”!

DCIM113GOPRO

Att använda en sele till radion är bekvämt, om selen är väl utformad och det är Graupners.

Påsarna på marken innehåller bland annat en dyna, som jag sitter på, när jag flyger.

05-28-IMAG1250

Landningsbild 1.

06-37-IMAG1362

Landningsbild 2.

07-38-IMAG1363

Landningsbild 3.

        DCIM113GOPRO

Nästa landning bild 1.

DCIM113GOPRO

Bild 2.

Knäar piloten ?

DCIM113GOPRO

Det är ju inte helt superlätt att komma ner snyggt.

DCIM113GOPRO

Men har man varit och flugit här sen 1973, så är det lugna puckar !

DCIM113GOPRO

Piloten ser uppgiven ut……men det är väntan på mer vind.

DCIM113GOPRO

Det börjar spira nu…

DCIM114GOPRO

Klart man ser lite sur ut när vinden lagt av och klockan bara är 1550.

DCIM114GOPRO

Men så ser man en liten blomma och humöret stiger.

DCIM114GOPROPiloten har bestämt sig:

Packa ihop och åk hem !

 

 

 

Nu är det snart den 24 april. Då träffas hangflygarna nere i Ystad och deltar i  Ålleberg Modellflygklubbs årliga

Hangträff.

mats

Kategorier
Flyghistoria

SOLAR IMPULSE

 

 

 

 

En utmaning….!

 

 

Se på videon och se vad man kan åstadkomma om man är hängiven.

 

 

 Här är en video om deras flygning till Marocko.

 Googla “Solar Impulse” och läs om deras projekt att flyga runt vårt klot utan mellanlandning.

mats

Kategorier
GoPro kameror

DET GÄLLER ATT VARA OM SIG OCH…

 

 

 

 

…kring sig, när man köper batterier till  kameror.

 

 

Jag behövde två reservbatterier till mina GoProkameror

Det finns inget värre, än om batteriet lägger av,
då man är ute och ska fotografera.

Det är milt sagt snopet.

I min bil kan jag ladda, men det tar ju nästan 2 timmar att ladda fullt.

Så jag ville ha en enklare lösning med extra batterier.
Det var ju till att kolla på nätet och priserna varierar.
Från 260-595 spänn hos svenska återförsäljare.

Då är det billigare batteriet bara på 1000 mA.

E-Bay blev nästa stopp där jag googlade till det på batterier.
Där fanns oändligt.

Jag hittade detta och kolla bilden:

 

1-batteri för gopro

 

Du får 2 (två) batterier med 1600 mA kapacitet. Dessutom en mobil laddare
man kan ha i bilen.
Hade jag köpt original GoPro hade batterierna kostat mig 1100 spänn
och laddaren minst 300.

Var jag handlade ?  Var tror ni ?

1 veckas leveranstid och fraktfritt.

Priset ? 16 pund = 185 kr.

Kategorier
Naturbilder

FLYG SOM FLYG

 

 

 

 

 

Kan man inte plåta plan, kan man plåta fjäderklädda flygare…

 

 

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

Naturligtvis var jag ute och flög i dag torsdag. Det var så gott som ingen vind,
men jag chansade på att det skulle blir nordligt på Hovs Hallar i alla fall.
Jag körde om Tjärby hanget, men det blåste i nacken.

De enda som flög var gladorna,  som flög termik.

Jag kollad vår vindmätare på Hovs Hallar och den indikerade ingen vind….

Vädret klarnade ju upp,  så jag vände min bil mot öster i stället och
for upp till en plats öster om Halmstad för att flyga termik med Avan.

Där var det knallfint termikväder och jag fick 1.5 timma i luften.
Jag har visat så mycket flygbilder härifrån, så idag blir det inga.

Däremot när jag åkte hem,  såg jag lite tranor och trots mitt vanliga objektiv, 
fick jag lite bilder på dessa imponerande fåglar.

Så här kommer några bilder:

 

 

SONY DSC

Gladan på Tjärby

SONY DSC

Denna tranan var ganska orädd eller i alla fall mindre varsk.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Fast denna lyfte just då jag stannade.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Deras varnings- eller varskoningsläte hörs väldigt långt i den stilla luften i dag.

SONY DSC

Kategorier
Kuriösa modellflyghistorier

ATT MODELLFLYG SKAPAR MÖJLIGHETER TILL KONTAKT MED MÄNNISKOR..

 

 

 

 

…fick jag uppleva i lördags….

 

 

 

 

3-IMG_0045-2

 

Vädret först: Det blåste västlig vind ca 4 m/sek, vilket innebar,
att det är rakt på för
hanget vid Tjärby Kyrka.

Solen skymtade fram under perioder, vilket borde borga
för termiska förhållanden.

Nåväl, ihopmontering av modell, utställning av min stol
och iväg. Jag hade bytt propeller
till en snurra med mindre
stigning, som borde ge bättre stig utan att knäcka reglaget.

Det var precis,  som jag beräknat. Modellen klättrade
bättre. Nu är det inget självändamål
för mig att ha en modell,
som kan stiga rakt upp. För då hade jag skaffat en F5J kärra
eller
en vanlig motorkärra.

Mina elseglare har precis så mycket motor, som krävs för
att nå min utgångshöjd inom
rimlig tid. Varför bränna
acken i jojo-flygning ?

Det är ju termik, jag vill flyga.

Ok, på 75 m stängde jag motorn, då jag hörde på varion,
att det hissade bra. Det kunde
ju vara så, att jag låg i en
blåsa redan.

Mycket riktigt så hade jag ett bra stig och jag klättrade till XXX meter.
Jag ville inte gå högre, då
dimmolnen rullade in med oregelbundna
intervall.

Således satte jag mig tillrätta för att njuta av min modell i skyn.


Då…
hör jag något,  som knakar i skogen bakom hanget.

Jag kollade och fick uppfattningen, att någon människa kunde
vara i en sorts nöd och kunde behöva hjälp av något slag.

Varför trodde jag det ? Jo,  personen betedde sig mycket
märkligt och oberäkneligt.

Jag tyckte personen var utrustad med kryckor.

Bäst att landa tänkte jag,  om varelsen behöver hjälp. Så 2 x 90
och  landning, vilket i och för
sig skar i hjärtat, eftersom
konditionerna var så bra.

Jag spanade mot skogen och en märklig figur lösgjorde
sig pratande med sig själv ur grönskan och uppenbarade sig
för mig på
ett märkligt och  orationellt sätt.

Jag kunde inte se,  om det var en man eller kvinna.

Så småningom, efter en gång som en berusad blind myras
kom en kvinna fram till mig.

Hon hade en röd kofta som gick till knäna och under huvan
till koftan bar kvinnan en
stickad mössa modell Ingemar Stenmark
1980 neddragen till ögonbrynen.

I midjan hade hon, en som jag tyckte, en  gammal militärlivrem
åtdragen utanpå koftan.

På benen hade hon ett par Fjällrävenbyxor ungefär 8 nummer
för stora. För att bli av
med överflödigt tyg i byxbenen hade
hon knutit upp det överflödiga tyget med 
persiennsnöre,,,

På fötterna hade hon sandaler från troligtvis sent 40-tal
utan strumpor och som
kronan på verket hade hon två antika
skidstavar i bambu med enorma kringlor nedtill.

Är väl det, som kallas stavgång…klädseln fulländades med
stickade vantar där fingrarna var avklippta.

Jag uppskattade åldern till att ligga i intervallet (30,100(.
Det skulle vara klammer i stället för  paranteser.
Definitionsmängden är ju ett öppet intervall åt höger.

Ansiktet var, utan att jag säger det är fult på nåt sätt, mest likt
ett gammalt förtorkat
vinteräpple.

Så nu vet ni,  hur varelsen ser ut,  som står framför mig och
mönstrar mig och min modell
noggrant och kritiskt.

Jag tänkte, att jag får väl säga nåt i alla fall för att inte verka
osocial, så jag klämde till
med: “Nu kommer nog våren”…

Det blev ingen respons från denna kvinnornas Ahasverus,
utan hon såg med sträng och uppfordrande blick på
min modell
och min radio.

Efter nån minut gjorde hon sitt första uttalande..

“Jag har flygmaskiner som är datormaskinstyrda, som flyger
och spionerar på mig hemma”..”jag blir fotograferad genom
fönstren”.

Ja, men sa jag, denna flygapparaten spionerar inte, den bara
flyger.

Sen var det,  som att öppna en dammlucka. Orden forsade ur
kvinnan och jag fick en
noggrann redogörelse,  hur någon
spionerade på hennes förehavande, med något man kan kalla
en drönare.

Jag frågade,  varför hon trodde, hon var övervakad och svaret var,
att någon ville kontrollera,  att
hon inte var otrogen…

Hmm, tänkte jag, här är väl nåt,  som inte i ligger i rätt fack kanske…

Under tiden jag tog Avan till min bil, egentligen för att montera
min GoPro, men det
ville jag inte, eftersom kvinnan hävdade
hon varit utsatt för övervakning, så jag simulerade
underhåll på
planet i hopp om, att hon skulle fortsätta sin irrande promenad.

Men icke, hon pratade på utan hejd. Jag fick hennes livs historia
två gånger, tror jag.

Till slut sa jag, att nu ska jag flyga och då måste jag  vara lite
oartig, för jag är tvungen vara
uppmärksam på min model
och inte nåt annat.

Under hela vår diskussion gick damen omkring under ett
ständigt stegande och mätande
med de groteskt stora
bambustavarna, samtidigt som hon hela tiden mumlade och
småskällde.
Ska jag likna kvinnan vid något, så blir det den galna
“Kattkvinnan” i “The Simpson´s Family”, som terroriserar
sin omgivning.

Jag tog min modell och innan jag gick ut till hanget, sa jag,
att det stod ett rådjur borta vid
åkern förut, om hon ville se på det.

Kvinnan svalde mitt bete och irrade iväg riktning det fiktiva rådjuret.

Ja ni ser själva, det händer alltid det oväntade, då man är ute och
modellflyger.

Man möter människor av alla sorter.

Den risken löper man aldrig i den virtuella världen.

Flygandet då, hur gick det slutligen ?

Jag fick 1.5 timma i luften, sen började det regna lite och dimman kom.

Jag fick dock flyga ihop med 3 glador i en blåsa.

Det är inte det sämsta !

Fast det var konstigt,  att hon blev övervakad, för att hon
inte skulle vara otrogen….
hon hade flera gånger sagt,
att hon var  ogift!

 

Kategorier
Okategoriserade

VILKEN UPPLÖSNING PÅ SKÄRMEN ?

 

 

 

 

för att kunna se på min blogg med behållning?

 

 

Det är så att min blogg är skapad för skärmupplösningen 1920 x 1080

Har du mindre upplösning,  händer det konstigheter med redigeringen av bloggen.
Det blir omkastningar och texterna förskjuts, vilket gör,  att det blir svåröverskådligt.

Som sagt, bloggen är gjord för upplösningen 1920 x 1080. Då blir den,  som jag tänkt mig.

Dessutom är den gjord för helskärmsläge. Alltså ingen sidomeny modell IE eller Firefox.

Det finns ett enkelt sätt att ändra upplösningen på din skärm:

Tryck Ctrl +rulla på hjulet på musen.

Då kan du ändra upp eller ner

tills det ser ok ut.

 

mats

 

Kategorier
Hangflyg modell

OMVÄXLING FÖRNÖJER…..

 

 

 

 

 

…när man har hållit på länge med en sak…

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

 

…vilket i mitt fall har varit ett intensivt termikflygande de  sista 10 dagarna.

Jag längtade efter lite annat segelflyg och det som återstår för mig är hangflygning.
Min bil,  är ju alltid, så gott som, laddad med modeller.

Således även i dag var den lastad med tre segelmodeller. En termikkärra, en hangmodell
och en allroundmodell för segel.

De sista dagarna har det varit stadig nordlig vind på Hovs Hallar,  trots vinden i Halmstad
varit allt från ost till nordost. Min kurs med bilen blev mot Hovs Hallar.

När jag kommit en bit söderöver,  fick jag infallet att köra till mitt flygställe för termik,
när jag ändå hade vägarna förbi.

Jag monterade min Ava, tog ut min stol och klockan 1200 var jag i luften.

Det var torrtermik och jag misstänkte,  att kanske sjöbrisen kommit. Men det var det inte,
för termiken var stark, som de sista gångerna jag varit här.

Att stå på ett fält och flyga med en elseglare, där det råder sjöbris, det är för mig meningslöst.
Att fara upp, stå mot vinden och stånga under kontinuerligt sjunk, upp och ner hela
tiden , det  är ju fjärran från segelflyg för mig i alla fall.

Efter en timma i termiken drog jag broms, landade och demonterade modellen.
Lastade min bil och vidare mot HH.

Jag var väl medveten om,  att lyftet på HH blir bara bättre, ju senare på dagen det är,
så därför var det ingen brådska.

Nåväl,  med lite bävan kom jag till parkeringen vid värdshuset, jag gick upp en bit och
kollade vinden….den låg rakt på på det höga hanget.
Så försedd med Spiriten och övriga tillbehör, knatade jag upp för att  kunna starta.

Gräset på Hovs Hallar platån var översållad med vitsippor. Härligt att se!

Nåväl, jag monterade Spiriten,  gjorde en preflightcheck med radio och roder.

Allt funkade och iväg över kanten åkte kärran.

Lyftet var magnifikt. Trots vinden var bara ca 2-3 m/sek lyfte det mycket bra.
Det var helt laminärt strömning. Inga kytt utan det var, som att flyga i filmjölk…

Modellen som sådan flyger utomordentligt bra och är en fröjd att ha i luften.
Jag har skev, sida, höj, och klaff. Klaffen suverän vid landning, då jag kan fälla
den 90 grader ner.

Ånyo fick jag känslan,  när jag satt på min vanliga plats och flög med vältrimmad
modell under perfekta förhållanden, att man är ju privilegierad, när man kan 
utöva sin hobby så här !

1530 landade jag mitt framför min fötter. Tack vare klaffen vill jag erkänna.

EN sådan härlig dag på Hovet väger upp det mesta !

Jag försökte fotografera med min Sony, då jag flög, men det är inte lätt.

 

Här kommer lite pics i alla fall. Jag tog inga bilder,  när jag flög termik,
för det har jag haft så många på bloggen redan.

 

 SONY DSC

Min Great Planes Spirit Elite.

SONY DSC

Modellen blir inte stor med normalobjektiv…

SONY DSC

Spirit rekommenderar jag varmt, både för den rutinerade flygaren
och den som har lärt sig grunderna i segelflygning med en modell.

Modellen har mycket goda egenskaper. Den finns så vitt jag vet
inte att få tag i Sverige, men den finns i England.
Jag köpte en till med glasfiberkropp. Min nuvarande är ju en
byggsats. Så att jag skaffar en till är mitt bevis att jag tycker mycket
om modellen.

Om någon skulle vara intresserad av en Spirit kan han eller hon
maila mig
så ska jag ge adressen.

Kategorier
Modeller värda att se på

MAN KAN JU BARA INTE LÅTA BLI…

 

 

 

 

 

…att ta med sina termikmodeller ut för att flyga…

 

 

 

 

DCIM112GOPRO

 

 

 

 

…i det makalöst fina väder som rådde i dag tisdag.

Det var hyfsat varmt, även om natten varit kall med frost. I ett högtrycksbetonat läge
gör en molnfri himmel, att all värme från marken strålar ut uppåt under natten, så marktemperaturen
blir därför låg.

Dock solen värmer ganska snabbt redan nu i början av april, så jag förväntade mig bra
väder för termikflygning.

På förmiddagen var det stabilt skiktat med dålig termik, men vid 1100-tiden kom
torrtermiken igång och gjorde flygningen njutbar.

Redan klockan 1200 började det blomma Cumulus och molnbasen var ganska hög.
Detta lovade gott för dagens övningar med min Ava.

Molnbasen låg på 770 meter,  vilket jag märkte då modellen gick in tunna slöjor där.
Jag har ju höjdmätare och vario i mina  modeller, som hela tiden håller mig uppdaterad.

Jag flög termik i  mer än 2 timmar och det var inga svårigheter att hålla sig uppe.
Man lär sig på platsen,  där man flyger,  ganska snabbt hur karaktären är på dels
frekvensen med vilken blåsorna släpper,  dels hur de är utformade, samt  hur stark
termiken är.

Där jag flög i dag,  släppte blåsorna ungefär var 10 minut. Nu räknar jag inte småblåsor
utan bara  de riktigt rejäla. Medelstiget låg på ca 3  m/sek. Som alltid är ju termiken starkast
på tidig vår.

Så jag fick flyga, filma och fotografera. Fast fotograferingen med min systemkamera sket sig,
då jag glömt ladda ett tomt batteri.

Synd, för jag skulle ha kameran hos Pär för att kunna fotografera hans bygge av en Breguet,
efter hand som det fortskrider.

Det löste jag genom att använda min GoPro,  som var inställd på stillbild.
Nackdelen med den kameran är,  att den är automatisk och är det dåligt ljus som i Pärs
källare,  blir det problem, genom att kameran väljer för lång exponeringstid, så bilderna
kan bli suddiga. Men det fick gå.

Efter mitt  flygande och fotograferande kunde jag åka hem nöjd i alla avseenden.

Nöjd efter att ha fått uppleva en dags härlig termikflygning med en fin modell.
Det är ju detta man drömt om under vintern.

Det jag drömt om,  försöker jag på
alla sätt genomföra i verkligheten. Jag sitter inte bara och pratar om det.

Här kommer lite bilder om ditt och datt:

DCIM112GOPRO

Klockan 1200 mot norr. Absolut ingen vind vid marknivå.
På 250 m kanske 1-2 m/sek östlig vind.

DCIM112GOPRO

Avan tar igen sig där hon landade.

   DCIM112GOPRO

Sen ställde jag kosan hem till Pär för att se hur
hans bygge av Bregueten fortskrider.

DCIM112GOPRO

Kroppen börjar man kunna se formen på nu.
Bilderna tagna med min GoPro, som har svårt att
hantera det dåliga ljuset.

DCIM112GOPRO

Som tidigare påpekats, så är det mycket finsnickeri…

DCIM112GOPRO

Men byggaren har mycket energi, vilja och uthållighet.
Det krävs till allt man vill göra, om man ska bli tagen på allvar.

DCIM112GOPRO

När man vill ha en kropp rak med denna byggteknik med
spant, longeronger och andra förband, är det en gyllene regel,
att man ska fixera kroppen. Gör man inte det,  kommer kroppen
att sluta som en korkskruv.

DCIM112GOPRO

Om du fått 10 kronor i timman, för den tid du suttit i din
verkstad Pär under alla år, då hade du kunnat bjuda
mig på en resa till Amerika minst…

DCIM112GOPRO

Kroppen kommer att bli lätt och stark.

DCIM112GOPRO

Clas Olsonklämmor funkar bra.

DCIM112GOPRO

Sen tycker jag att Pär skulle skaffat en riktig stol….

DCIM112GOPRO

Pär Lundqvists patenterade lövsågningsmaskin.

Under bordet en kaninpick med ett kraftigt lövsågsblad isatt.
I bladets övre fäste en bra fjäder som är spänd till ett kvast-
skaft. Skaftet  sitter sen fäst i taket.

Denna konstruktionen gör att  lövsågsbladet hela
tiden hålls sträckt, vilket är en förutsättning för
att man ska kunna såga rakt längs en linje.

DCIM112GOPRO

Här håller Pär sitt “barn” i famnen för uppvisning.

DCIM112GOPRO

Det kan nog bli bra.

DCIM113GOPRO

Man kan redan nu ana linjerna på kroppen.

SONY DSC

SONY DSC

Pär slipar lätthålen i spanten.

SONY DSC

SONY DSC

Pärs lövsågningsapparatur.

SONY DSC

Modellens ritning.

SONY DSC

Indragbart ställ…javisst.

SONY DSC

Ställmekaniken.

SONY DSC

Stjärtpartiet.

SONY DSC

Profilspryglar till stabbfästet.

Det ska bli spännande när bygget avancerat lite längre så man kan
skapa sig en bild av det färdiga resultatet.

mats

Kategorier
Flyghistoria

DANMARKS TEKNISKA MUSEUM DEL V

 

 

 

Här är den troligtvis det sista  av redovisningen

 

från en  resa till Helsingör.

 

Den avslutande delen av berättelsen bjuder på diverse bilder och en del,
som har lite specifikt intresse, när man tar reda på historien bakom.

Objekten som redovisas,  har sin bakgrund i 50- och 60-talen. En del är
svenska,  annars är det mesta USA-tillverkat.

Vi ska veta,  att detta museum är jämfört med RAF-museet i Hendon (Colindale)
och Flygvapenmuseum på Malmen ett litet museum.
Men läser man på nätet , så verkar det som om,  man ska bygga ett nytt museum
i Helsingör som blir modernt och större. Då åker vi dit igen.

Jag vet inte, om jag påpekat det, men ljuset inne i lokalerna är dåligt, men inte så dåligt
att det inte går att fotografera utan blixt.
Så åker ni dit, så ta med kameran. Om man får använda  blixt vet jag inte.

På de engelska museerna får man inte plåta med blixt. Inte heller sist när jag
var på Deutsches Museum i Muenchen fick man använda blixt.

Ok, nog gaggat så här kommer det bilder:

 

 

 

 

 SONY DSC

En ritning av en Blohm & Voss BV 138 flygbåt

Här är en film med rysk kommentar över den engelska
men det är ju filmen som är viktig…

SONY DSC

BV 138 hittades vid bottenundersökningar för Öresundsbron. Det är det enda
existerande exemplaret av typen idag
Utrustat med 3 dieselmotorer och en märklig vingbalk som syns ovanför kroppen.

Jag fick reda på att i balken hade man tankar för dieselbränslet.

Länk att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Blohm_%26_Voss_BV_138

SONY DSC

Cockpiten på BV 138.
Planet kallades av de tyska piloterna för:

“Den flygande träskon”

SONY DSC

Här en modell som visar hur flygbåten kunde sett ut.
Observera startraketerna under vingarna, som assisterade
vid takeoff med maxlast eller i bleke.

SONY DSC

Ett segelplan konstruerat av den Polytekniska högskolan i Danmark.

SONY DSC

Vi är i Danmarkoch  här  är flaggan vit och röd.
Stabben på F-84 ser ut, som något vilket suttit
på en propellerkärra från 1935.

SONY DSC

Republic Thunderjet F-84

SONY DSC

F-84

Länk för att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Republic_F-84_Thunderjet

SONY DSC

Lockheed T-33 Shooting StarLänk att läsa:

http://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_T-33

SONY DSC

Man kan se det är en produkt av sent 40-tal.
Flög för första gången 1948

Användes i Korea

SONY DSC

En Gruanu Baby som ser riktigt fin ut.

SONY DSC

Konstruerades på 30-talet i Tyskland och blev mycket spritt genom licenstillverkning
i andra länder. I Sverige tillverkades över 100 exemplar.

SONY DSC

Hela konstruktionskonceptet ser man att det är 40-tal.

SONY DSC

En av de avgörande skillnaderna mellan propellerplan
och jetplan var, att jetkärrorna hade mycket lägre ställ.

De senaste propellerplanen, exempelvis Corsairen hade så stora propellrar,
att det var problem med markfrigången. Man var tvungen att ha stora
snurror, för att få ut energin ur de starka motorerna och  för att undvika
att propellerspetsarna passerade Mach 1, då verkningsgraden sjönk drastiskt
på grund av kavitation.

SONY DSC

T-33 fighting face.

65 år gammal konstruktion…jag skulle gärna flyga den !

SONY DSC

Ni ser att nosställsgaffeln är rejäla don.

SONY DSC

Vingkonfigurationen ger ett högt Re-tal, vilket alla flygare vet vikten av.

SONY DSC

Med den dayglowmärkningen har den väl synts ordentligt.

SONY DSC

Nosen på en Starfighter eller F-104

Planet konstruerades av Clarence “Kelly” Johnson. Ett geni som arbetade
vid något som kallades Skunk Works vid Lockheed.

Vill ni vet mer om F-104 och till exempel gränsskiktskontrollen på vingarna
med hjälp av små hål där man sög luft för att strömningen skulle vara laminär,
så kan ni klicka på länken:

http://www.militaryfactory.com/aircraft/detail.asp?aircraft_id=113

SONY DSC

Detta var den sista stolen många piloter satt i, då F-104 hade
många haverier.

SONY DSC

Instrument från vänster:

Accelerometer, Utetemperatur, Machmeter, Höjdmätare, Radarscoope,
Kula och Spade, Rate of Climb, Horisontgyro,  Varvräknare, Oljetryck
Motorutloppstemperatur, Ögonlocksinställning, Bränsletryck/flöde,
Bränslemätare 1, Bränslemätare 2, Horisontgyro.

Inte var det mycket instrument…och det är ju bra.

Det som fattas är scoopet till radarn. Annars är det de vanliga instrumenten.

SONY DSC

En Sud-Aviation Caravelle.

Kolla det stadiga stället. Nästan som på en Yak-12.

SONY DSC

Detta var ju en av de plan som tog turisterna till sydliga länder.
Det är skillnad på cockpit då och nu.

SONY DSC

SONY DSC

SONY DSC

Man har blandat teknik från perioden.

SONY DSC

Ultralätt hembygge.

Kanske nåt för modellflygaren ?

SONY DSC

Gyrokoptrar eller heter det autogiro…?

SONY DSC

Konstruerade av Vincent Seremets

Kolla videon:

SONY DSC

Drakens cockpit

SONY DSC

SAS Caravellen Ulf Viking.

SONY DSC

4 x 20 mm akan i nosen

SONY DSC

Spaningsversionen av 35 Draken.

Under två fälltankar för bränsle.

SONY DSC

Dykbroms

SONY DSC

Undrar vad man mäter med detta pitotrör ?

Jo,  jag vet,  man mäter det dynamiska trycket, men jag har svårt
att tänka mig,  det skulle vara planets hastighetsmätare
med dess placering just i luftintaget till jetmotorn…?

SONY DSC

Ännu ett glidflygplan, får man väl kalla det.

SONY DSC

Vy mot entre och café.

SONY DSC

Avisningsgummi på vingframkanten.

“Rubber boots på vingarna , Man tar luften från jetmotorn och blåser upp
en “ballong” på vingframkanten som spränger bort isen.

De plan som inte har rubber boots har oftast pneumatisk,  alltså
man tar luft från motorn och leder den ut i vingframkanten utan att blåsa upp något.


Men det är även för att öka slagsegheten
( alltså tåla mer stötar tex om en birdstrike skulle uppstå) “

SONY DSC

En Dakota eller DC-3.

SONY DSC

Här har konstruktören insett vikten av att ha täta roder, för att förhindra
att luft strömmar från undersidan upp till översidan, vilket
orsakar turbulens och sämre roderverkan.

SONY DSC

DC-3 har en mycket enkel klaff som heter klyvklaff.

Viktigt med en DC-3 vid landningen är att man snabbt
får ner stjärten i marken.

SONY DSC

Motorkåporna med öppna kylklaffar.
Vid körning på marken har man klaffarna öppna, medan
man vid normal flygning har de stängda.

Kylklaffarna kan var styrda manuellt eller med termostat.

SONY DSC

Höjdroderlås på en Dc-3.

Det var detta lås man glömde ta bort före start med den Dc-3 som skulle flyga
prins Gustav Adolf från Köpenhamn till Stockholm på
slutet av 40-talet.

Vid denna tid fanns ingen obligatorisk checklista för piloterna prestart.
Hade man haft det hade man märkt vid kontrollen:

“Samtliga roder fria, fulla roderrörelser”

att låset satt på plats.

SONY DSC

Framför Dc-3 en avskalad De Havilland Tiger Moth.

  SONY DSC

Så här är en Jodelvinge uppbyggd.

SONY DSC

Balken är en lådbalk, som ger bra styrka.

Det är annat än de balkar av 10 mm massiv rundstav, som en
modellflygkonstruktör tyckte,  var en god idé på slutet av 70-talet.

Jag vill inte avslöja hans namn.

SONY DSC

En lite dimmig bild av cockpit på Draken.

SONY DSC

 En Draken i spaningsversionen.

Men varför har danskarna målat sina kärror i denna hemska blanka färg…?

SONY DSC

 Efter museibesök och inmundigande av lunch inväntade vi skeppet, som skulle föra oss till Sverige igen.

Ja, detta var en liten ytlig redovisning, av vad du finner i Danmarks Tekniska Museum i Helsingör.

Har du några frågor så kan du maila mig.

mats