Kategorier
Termikflyg

EN KÄNSLA AV ATT NU ÄR DET KÖRT…

 

 

 

 

…för min Ava,

då den inte var att finna i skyn…

 

 

 

 

 

DSC07142

I lördags var det sagolikt termikväder med sol, 24 grader varmt och 4/8 Cu.
Naturligtvis var jag ute och flög. Jag missar inte sådana chanser.
Så iväg med grejorna upp till våra marker öster om staden 25 km.
Vinden var ca 3-4 m/sek sydost. Någon sjöbris fanns inte här , utan allt
såg mycket positivt ut.

Jag startade och fick en blåsa på ca 75 m höjd. Stängde motorn och mallade
in mig. Det steg med uppskattningsvis 4 m/sek, vilket inte är kattskit.

Hängde med upp till 450 m för i det starka solskenet är modellen svår att
se på högre höjd mot blå himmel.
Efter en 30 minuter i luften landade jag, för jag behövde nåt att dricka i värmen.
Under nedstigningen märkte jag,  det var dåligt med termik…Men jag vet ju,
att termiken släpper med viss rytm.

Klockan var vid min start 1300, vilket är sent för mig, men med tanke på hur
det såg ut med väder och moln, kunde jag förvänta,  att det blir flygbart till 1900.

Jag inmundigade en halv liter vatten, applicerade min nya GoPro på Avan och startade.
Under stiget märkte jag ingen indikation på termik, vare sig från min Picolario eller
på min modells uppförande. Det var helt finito med vertikala rörelser. Små kytt, javisst,
men inget som man kurvar i med reda.

Så det var till att klättra upp till 150 m ca, där jag fick en svag och trång blåsa.
Genom att finflyga mallade jag in mig i centrum och hade stig under hela varvet.

Det är vid dessa tillfällena en Picolario visar sin styrka som ett hjälpmedel att
flyga effektivt. Förresten,  min Picolario har jag inte förändrat något i
inställningarna, 
som kommer som default. Det funkar bäst för mig.
När jag passerat 250 m,  märkte jag,  att den vertikala rörelsen i luften ökat betydligt.
Nu steg jag med 4 m/sek igen, vilket höjdmätaren bekräftade, genom att varje varv
gav mig  20 m i höjdvinst.

Ok, jag fortsatte flyga i den härliga termiken i en timma till, innan det var dags att
göra en mellanlandning för att inta vätska. Det var mycket varmt att sitta i solen !
Jag har en mindre parasoll,  som jag kan fästa på min stol, men naturligtvis hade jag
inte den med…

Klockan var nu ca 1445 och jag bytte acke i Avan. Inte för jag behövde, men jag ville
testa en ny Kokam-acke jag köpt. Fortfarande var vädret precis så bra,  det kunde vara,
varför jag startade. I stiget märkte jag,  att Kokam-lipon levererade mer Ampere än den
andra “vanliga” Lipo-acken.

Förhållandena var lika som under förra starten. Dålig termik upp till 125 m.
Blåsan jag tog på denna höjden var liten och turbulent. Men jag visste av erfarenhet,
att den skulle bli större och starkare,  ju högre vi steg.

Så skedde också. Picolarien knattrade som en kulspruta och höjdangivelserna,
var 50 m, kom tätare och tätare.
På 475 m avbröt jag stiget, flög ut i stilla luft och njöt. Allt var,  precis som jag ville ha det.

Alltså en fin vältrimmad modell, härligt väder och vackra omgivningar, så inte kunde jag
klaga på något.

Men….snart skulle det bli bekymmer, stora sådana !

En passerande cyklist stannade och frågade något och då gjorde jag något,  man aldrig ska göra,
om man har sin modell på 4-500 m höjd.
Jag kastade ett öga på mannen och sen….
kunde jag inte hitta min Ava i skyn !

En Ava på 450 m i skarpt solsken är inte stor för ögat. Jag spanade,  där jag släppt den
med blicken
5 sekunder tidigare, men intet syntes. Sen spanade jag till vänster och sen
till höger. Inget.

Nu fick jag den där typiska känslan i magen, som när man står inför ett obehagligt faktum,
vilket
tycks oundvikligt: Bortflygning.

Eftersom det blåste sydost,  kollade jag med vindriktningen ca 200 m,  men inget.
Min tanke var, nu flyger mina Ava bort och det innebär med all elektronik, ombyggd kamera
23000 spänn upp i rök.
Jag måste medge,  att tanken var svår att förtränga, så jag kunde
agera logiskt.

Jag hörde Picolarion tuta idogt och modellen steg högre och högre. Man känner sig väldigt
hjälplös
i detta läget, då man inte kan se sin modell. För att få en chans att få syn på modellen,
drog jag  ca 30 sekunder
efter jag förlorat den ur sikte full aerodynamisk broms och detta
kombinerat med full sida och full höjd.

Då visste jag,  den skulle spirala ner snabbt utan att överskrida den hastighet, då strukturella skador
skulle kunna uppstå.

Trots broms och korsade roder steg Avan bitvis till en början. Men efter 10 sekunder hörde jag
den sjönk snabbt.

Min blick var riktad mot en plats med vinden 300 m, där jag bedömde modellen borde dyka upp.
En modell som spiralar är lättare att se,  än en som ligger rätt på vingarna, då ett plan som spiralar
skapar mer rörelse för ögat.
Jag hörde höjdmätarangivelserna från 500 – 250 m. Nu borde jag snart få syn på modellen.

Samtidigt som modellen sjönk, snurrade tankarna i hjärnan,  om hur terrängen såg ut,
där den kunde komma ner.

Det var ganska öppet, med det fanns gammal granskog också, som lätt maskerar en modell.

Precis då Picolarion anmälde 200 m,  fick jag syn på min Ava. Den spiralade ner ungefär
300 m mot lä.

En mycket stor sten föll från hjärtat ! Det kändes,  som om jag vunnit en miljon !

Så jag stabiliserade modellen och flög mot mig, samtidigt som jag drog in bromsen.
Efter en minut var Avan rakt över mitt huvud och jag kunde planera och landa.

Det kändes utomordentligt skönt,  att se min kära Ava med vidhängande kamera ligga
på marken 5 m från mig !

Efter en kortare paus och efter att ha demonterat GoPron,  startade jag igen,
eftersom jag
ville konstatera,  hur mycket min modell drev i vinden.

Likaså ville jag se,  hur den flög,  om jag släppte spakarna. På egen hand efter jag släppt
spaken,  flög den först med bibehållen kurs
och gick sedan in i en svag och stabil sväng.
Det är ju bra,  att den är i stort självstabil utan
att gå in i en självinducerad dykning.

Efter detta drog jag full broms, vilket medförde , den gick in i en 25-gradig dykning,
dock utan
att maxfarten överskreds. Efter ca 10 sekunder började den svänga svagt,
men fortfarande
under kontroll.
Det sista jag kollade,  var vad som skedde,  då jag korsade sida och höjd.

Modellen gick in i grävande spiral under kraftig höjdförlust,  utan att hastigheten skenade.
Detta är precis, som jag vill ha det.

Som sista punkt i mitt testprogram, slog jag av sändaren,  för att kolla failsafens inställningar.
Efter någon eller några sekunder slog failsafen till, vilket innebar full broms, lite sidoroder
och höjdroder. Modellen flög i stora cirkla under kraftigt sjunk, så failsafen var ok.

Nu kom det spännande. Jag slog på sändaren, vad hände ? Jo sändare och mottagare
band omedelbart och jag kunde landa. Failsafen hade jag ju prövat förut, så jag visste,
det
skulle fungera.

Sen var det att packa ihop och jag kan säga,  jag kände glädje,  då min Ava med tillbehör
ånyo låg i bilen !

Kanske en lösning på problemet om man flyger långt bort ifrån sig kanske skulle vara
att använda RPV-glasögon…

Sen åkte jag till en granne där upp och fikade.

Vad är moralen i historien ?

 Släpp aldrig din modell med blicken,  då du är över 250 m.

Var 100 % fokuserad på din modell.

Låt dig aldrig distraheras av något ovidkommande.

Ha ett begrepp om,  hur långt din modell kan driva med vinden under en minut.

Om du förlorar modellen ur sikte. Drabbas inte av panik, utan försök agera logiskt.

Det första måste vara,  att aktivera dina bromsar,  så du kommer ur termiken och
förlorar höjd.

Bedöm hur långt modellen kan ha drivit och koncentrera dig på den delen av skyn.

Spana av skyn systematiskt. Inget irrande med blicken, utan dela in sökområdet i
segment
och scanna dessa.

Tänk på att chansen att se modellen säkert, uppstår på ca 250-200 m, så sänk din
blick till den höjden.

Min Ava hörs i luften,  då jag drar broms och spiralar,  så lyssna efter din modell.

Om du inte får tag i din modell…beroende på inställningar,  lägg den i Fail-Safe,
så den har
möjlighet att göra en landning med så lite skador som möjligt.

När du ska ge dig ut och leta,  så märk ut på marken vindriktningen, vilken du
kan lägga
in på kartan och minska sökytan.

Tänk på att man bedömer i regel avståndet till modellen varande för långt.
Bedömer du avståndet till 500 m, börja leta vid 250 m.

Ha alltid namn och telefon på modellen. Både på vingen och kroppen.

I min andra Ava Pro har jag en gps-tracker. Men det hade ju inte hjälpt idag…

Så tänk på detta, bli ingen modern Ikarus och flyg för nära solen. Dina vingar lossar
inte,  men kontakten med modellen kan gå förlorad !

 

 DSC07147

Perfekta betingelser. Termik och fält.

DSC07153

Efter flygningarna på väg att plocka ihop

DCIM196GOPRO

Ramla ner i en sjö ??

DCIM197GOPRO

Här är en bild på Avan vid landningen efter att jag fått syn på det igen.
Ni kan se på skuggan att min GoPro sitter på vänster sida av kroppen.

 

Kategorier
Hangflyg modell

HANGFLYGNINGEN PÅ HOVS HALLAR SOM…

 

 

 

 

 

som blev en sorts kompensation för de oturliga vindarna i Ystad.

 

 

 

 

 

 

DSC06175

 

 

 

 

 

Jag kollade väderutsikterna för Hovs Hallar i går kväll och fann,
att
det fanns goda möjligheter för hangflyg på HH i dag lördag.

Man lovade, enligt yr.no, att dagens skulle börja med NNO ca 2 m/sek
för att så småningom dra över på N och vid 15-tiden gå till NV.

Klockan 1000 stod jag på Platån med min modell monterad och kollad
liggande på marken vid den grästuvan,  på vilken jag brukar sitta och flyga.

Väderläget var något märkligt, som ni kommer att se på bilderna längre ned.
Vid Hovs Hallar var det blå himmel och solsken, temperatur ca 12 grader.
Men söderut, i riktning Danmark fanns höga Cumulus i långa gator.

Redan kl 1000 hade dessa övergått till Cu Congestus,  vilket tydde på,
att den
nordliga vinden dragit ner kall arktik/polarluft, som vid
kollisionen med
den varma luften skjutit varmluften i höjden,
då den kalla luftmassan glider
in under varmluften.
Det blir labilt skiktat således och adiabatiskt.

Ungefär som då vi får ett kalluftinflöde i slutet av sommaren, vilket orsakar
kraftiga
åskväder.

I riktning norr mot Halmstad fanns 2 stora Cumulus med dragning på Nimbus,
som betyder
höga moln med risk för nederbörd. Det märkliga var,  att molnen
låg i princip stilla.

Jag såg, att det kom nederbörd ur molnen, men om den föll över land eller
hav, 
kunde jag inte avgöra.
Enligt yr.no kunde vi väntat åska och det bekräftades av de höga molnen.

Då jag kl 1530 var tillbaka i Halmstad, regnade det bitvis. Men hur mycket
man fått
i form av nederbörd,  har jag ingen aning om.

Nåväl, detta var en liten redogörelse för väderläget. Vi kan säga,  jag var
klämd mellan två
Cu-fronter med nederbörd, men inget regn på HH.

Eftersom jag kommit för att flyga,  kunde jag trots vinden bara var ca 1 m/sek
inte hålla mig,
utan jag gick med modellen så långt åt öster på Platån det gick,
kollade om löven
rörde sig i växtligheten på kanten, vilket sa,  att det troligen
skulle fungera med
min lätta Spirit.

Jag kastade iväg så hårt,  jag mäktade med, gick över kanten och ut i en
mycket stark
kantrotor. Med nöd och näppe kunde jag kontrollera min
modell i rotorn, vilket
jag fick betala med förlorad höjd och jag fick rädda
mig in över kanten och göra en oplanerad
landning i en lågt krypande enebuske.

Det var så,  att turbulensen berövade mig på min modells rörelseenergi  och
höjd, det var därför, 
jag var tvungen att landa lite oplanerat.

Så jag fick sätta mig på min tuva och filosofera för att invänta något
starkare vindar.. Träffade glada och trötta vandrare
som gick Skåneleden.
Det kom två unga kvinnor och de såg verkligen medtagna ut.
Men det är
friskt och sunt att vara ute i naturen.

Efter 15 minuter märkte jag på havet,  att det mörknade en aning, vilket
kunde vara ett
tecken,  på ökande vind. Dessutom rörde det sig  i löven
på en nästan utslagen björk, som står just vid kanten, där det vertikala
hanget övergår till 45 graders lutning.

Med den erfarenheten jag har av HH,  tog jag beslutet att pröva igen,
för det borde gå att hålla en lätt Spirit i luften  nu.

Så jag gick upp på det högsta mot NO,  kollade av roder, fulla rörelser och rätt håll.
Dessutom, 
genom en ödets försyn kollade jag vingfastsättningen, som består av
två 5 mm polyamidbultar.

Tur jag gjorde det, för en av skruvarna hade tappat huvudet…..troligtvis då
jag oplanerat
landade i enebusken. Så åter till min depå, upp med väskan
där jag har mina reservbultar.
Bara för att finna att inga M5 fanns kvar….
Bittert. Vad gör man ? Ja,  jag hade bara att
bära mitt pick och pack upp emot
ett hus som ligger vid skogen, där jag nödtorftigt gömde
mina grejor,
ty jag var tvungen att gå ner till bilen och hämta en skruv…

Inget att be för, för vill jag flyga,  var detta enda optionen.

Ner, där jag  fyllde min vattenflaska, rotade fram ett par M5 skruv och
begick den mödosamma vandringen
från parkeringen upp på Platån igen.
(Tur jag har hyfsat flås tack vare flitig cykling).

Åter uppkommen  hämtade jag grejorna och bar fram de till min depåplats,
där jag skiftade ut
den huvudlöse skruven,  till en som var hel.
Nu var det klart för start.

Jag kastar ut min modell,  så hårt jag förmår nästan parallellt med hangkanten,
för att jag skulle få handlingsfrihet
att manövrera, om utifall jag skulle behöva
avbryta på grund av kraftig turbulens.

Jag gick en bit innanför hangkanten,  där den övergår från att var helt
vertikal till sista 20 meternas
45-gradiga lutning. Jag fick nästan omedelbart
30 m höjd i turbulensfri luft,  vilken  jag
hade kvar då jag svängde höger och
tillbaka. Efter svängen, hade jag god fart och jag gick ut från hanget.

Fick omedelbart en rejäl  smäll av kantrotorn, som jag dock tack vare min
högre fart kunde bemästra.

Flyger jag denna min Spirit, behöver jag aldrig tänka på att fippla med
trimrarna efter start,
för jag vet,  att med alla trimrar neutralt, så flyger
modellen perfekt. Det gör allt lättare vid
kärva startförhållanden.

Sen var det bara att glida. Vinden var ca 2 m/sek rakt på 85 m hang.
Laminär vind som kommer från havet, 
gör att lyftet en bit ut från hanget
och en bit upp är absolut kyttfritt. En njutning att bara glida!

Naturligtvis satte jag mig ner på min tuva och bara njöt av flygningen,
naturen och modellen.

Jag tänkte, att sitta här och flyga under dessa avkopplande förhållanden,
det är ungefär
samma känsla jag får,  när jag flyger skärm i perfekt vind vid
Hammars Backar.

Bättre kan jag inte ha det. Regnet ramlade ner i Halmstadtrakten från de
i stort sett
stillastående molnen. Molnen söderut såg inte ut att ge regn,
men de var höga och då kan,  vad som helst
hända.

I bilen hade jag med en snabb F3F-modell, men jag brydde mig inte om att
hämta den. Jag var så nöjd, 
med det jag flög med. Ok, det är
adrenalinframkallande att flyga en snabb modell på HH, men det som är
viktigt
för mig, flygupplevelsen, den är för mig lika intensiv med en väl
influgen Spirit Elite. 

Flyger jag min Spirit, så vet jag,  den modellen gör exakt,  det säger till den.
Jag känner dess gränser och vet,  vad den kan. I och med jag känner min

modell,  som jag gör, kan jag flyga totalt avslappnad.
Själv upplever jag miraklet med flygning lika intensivt nu med min Spirit bara
glidande i den svaga vinden, 
som då jag utförde min första EK-start 1968,
då jag tog mitt flygcert.

En del kanske tycker,  det här med flygning, det är inget konstigt…Tänk efter,
så ändrar du uppfattning,  om vad
som gör det möjligt för oss att sitta på en grästuva
och styra en maskin, som till synes utan motor glider förbi.

Efter en timma i luften landade jag för att hänga på en GoPro i nosen, så jag
kunde dokumentera min flygning.

Visserligen har jag dokumenterat mina flygningar förut, men dagens väder
var så exceptionell bra, så en video
hade säkert gjort sig i den absolut
turbulensfria luften.

Det var bara det,  att batteriet i kameran var slut av någon okänd anledning.
Jag vet,  vad den okända  anledningen var, det var operatören som
hade glömt
stänga av den, då han åkte hemifrån…..
Man lär sig förhoppningsvis. Jo,  jag hade extrabatterier i bilen,
men jag orkade
inte gå ner en gång till parkeringen. Kalla det lathet.

Efter hand drog vinden mot NV och efter min start märkte jag,  hur mycket
sämre lyftet blev på Platån jämfört med
förra starten. Trots vinden nu
var 5 m/sek,  hade jag bättre lyft med 2 m/sek, då vinden låg vinkelrätt
mot kanten.

Inga skärmar syntes nere vid Segeltorp. Kanske man inte fick rätt indikation
av vindmätaren i Norrehamn ?

Vinden kan variera 40 grader mellan Norrehamn och Hovs Hallar,  beroende
på sjöbris.

Jag stod nu vid Fortet och flög för att kunna gå ner över Segeltorp,
där lyftet på det låga hanget var bra.
Efter ett antal flygpass beslöt jag kl 1445
att avbryta, svänga in,
dra aerodynamisk broms och landa lätt som en fjäder på gräset.

Detta var min dag på HH och jag har inga bilder på min modell i luften bara
lite runtomkringbilder,  som jag
vill ska beskriva miljön,  jag flyger i !

Vill du uppleva din modell och naturen, då ska du värva dig i Hangflygvapnet !

Att flyga hang, det är mera än  bara flygning !

Här lite bilder sen lördagsflygningen:

 DSC06169

Depå med Spirit och kameror

DSC06172

                                                                                                                   Riktning söder med Cu Congestus  DSC06187

Tuvan som är mitt mekbord…

DSC06194

Hallands Väderö.
Observera iskristallerna vid CU-molnen.

DSC06199

Regnet ? över Halmstad. Molnet låg nästan stilla.

DSC06207

Till höger nederbörd i centrum ett nybildat Cu-moln som växer till på höjden

DSC06218

Upptornande Cumulus över Bjärehalvön ungefär.

_DSC6032

Silon i Falkenberg. Bilden tagen på ca 50 km avstånd från Hovs Hallar.

_DSC6035

Halmstad på 25 km avstånd

_DSC6059

Nu kommer snart skäggmesar och andra fåglar till dukat bord.

_DSC6073Kanske en knölsvan är lika svårstartad som en hangkärra i dålig vind…?

Kategorier
Termikflyg

EN FÖRSIKTIG PREMIÄR FÖR EN AV MINA AVOR…

 

 

 

…blev det i fredags.

 

 

 

 

 

 

 

_DSC2743

 

 

 

Fredagen bröt in med fint väder,  så när som på det dis som rådde.
Men det är ett naturligt resultat, när relativt sett varma och kalla
luftmassor möts.

Så jag åkte ut en snabb sväng  till hamnen på förmiddagen och såg
då en pilgrimsfalk, 
som satt i ett av de mindre träden längs vägen
ut till Oceeanhamnen.

Naturligtvis saktade jag in i god tid, tog fram min kamera och ställde in
den på  1/4000-dels sekund slutartid.

Sen rullade jag sakta fram, för jag har  inte  just nu, ett zoom-objektiv.
Väntar på ett nytt. Så jag var tvungen att använda normalobjektivet.

Pilgrimsfalken satt kvar och jag siktade genom dörrens nedvevade ruta
för att få en bild,  då den satt och då den troligtvis skulle flyga upp,
när jag rullade fram.

Allt såg bra ut, men avståndsmätaren förmådde inte, tack vare det breda
motivet
låsa på fågeln. Det blev ingen bild.

Emellertid såg jag den flög ca 200 m till ett annat träd, varför jag körde dit
och försökte förgäves igen. Fågeln lättade och försvann söderut längs
stranden av
Laholmsbukten med sina energiska vingslag. Men nästa gång….

Eftersom vädret stabiliserades med blå himmel och därmed mycket instrålning,
borde detta kunna betyda bra betingelser för termikflyg.

Tanken slog mig, att kanske man skulle åka ut med en Ava och testa ?

Jag menar,  en Blue Phoenix är ju vad det är, men en Ava presterar mera.
Min Ava har ju legat på hyllan sen slutet av oktober och var ivrig att komma
upp i luften. Allt på modellen genomgått och testat nyligen, så jag visste att
allt
vad som ankom på mig, det var gjort med min trogna Ava.

Kolla Vladimirs elseglare och övriga modeller här.
Han är mycket hjälpsam. Om du skulle behöva en speciell del av din modell
fixar han det för dig utan problem.

Således in med modell och tillbehör i bilen och klockan 1100 startade jag
vid ett av mina termikflygställen.
En HyperAva är otroligt enkel att förbereda för flygning. 2 plastskruvar
till vingfastsättningen. Jag använder aldrig metallskruv till vingfastsättingar !
Bättre att skruvarna knäcks än vingfastsättningen, som ofta är svårreparerad.
En servosladd för de aerodynamiska bromsarna, anslut LiPo och på med
huven. Klart !

Kommen upp på 50 m höjd började variometern pipa med hög frekvens
och jag
stängde motorn. Japp, jag hade hamnat i en blåsa, förresten
tillsammans
med en tornfalk. Min första tanke var, tur jag flög termik i dag
för det verkar
ju vara mycket bra förhållande. Men den uppfattningen
skulle jag revidera !

Avan hängde med upp till 400 m (icke kontrollerat luftrum, som info till HöPo,
HöjdPoliserna), där jag avbröt. Jag kunde flugit högre, men sikten var dålig på
grund av konvektionsdimma.

Denna blåsa var den enda riktiga blåsan jag fick under min flygning
mellan 1100-1500.
All övrig termik var aldrig så utbredd,  så jag hade stig
under hela varvet. Visst jag kunde
gneta och hålla mig uppe, men inte var
det optimala förhållanden.

Men så är det för en aktiv modellflygare, man har att göra det bästa av det,
vilket
om man flyger  en vältrimmad Ava, inte är svårt eller oinspirerande.

Om du är i närheten av en flygande Ava och för långt bort, lyssna på det
laminära bruset,
som uppstår då luften passerar vingen. Det är en ren klar
och hög ton, som hörs långt. Lite som en timid
kyrkorgel i skyn. Kan man
inte kalla det en sorts Eolsharpa ? Förklaring nedan från Wikipedia.

Eolsharpa, även kallad vindharpa, är ett stränginstrument
där vinden sätter strängarna i rörelse. Eol är äldre svensk namnform
för vindguden Aiolos.

Eolsharpan består av en rektangulär resonanslåda av trä över
vilken vanligen 16 likstämda strängar av olika tjocklek är spända.
När instrumentet ställs i ett öppet fönster låter strängarna genom
vindens inverkan höra både sin grundton och sina alikvoter i
brutna ackord av en ofta förtrollande klang.

Dimman gjorde,  att jag upplevde vädret som kyligt och strax före 1500 landade jag.

Då hade jag flugit upp 2380 mA ur acken, vilket var vad jag fick i,  då jag laddade
efter hemkomsten.
Som sagt första flygningen med Avan är en liten milstolpe i termikflygandet

varje vår.

Förresten lärkorna spelade intensivt och jag såg också två glador flyga runt den
dungen i närheten,  där jag vet, de regelmässsigt häckar. Dock såg jag  eller
hörde inga tranor.

I morgon lördag är det utsikt för nordlig svag vind, vilket kan innebära en tripp
till Hovs Hallar för lite avslappnat hangflyg.

Lite allmänna bilder av min fredag kommer här.

_DSC2765-001

Foto från en modell eller från en kulle ?

_DSC2760

Min Ava inför premiärstarten 2016.

DCIM208GOPRO

Snart så…

DCIM206GOPRO

                                                                                                                                                        …då dra vi på försiktigt

DCIM210GOPRO

…och iväg !

_DSC2713

Det Avan gör bäst…flyger.

_DSC2754

Varje sekund med en vältrimmad Ava i luften är en njutning !

_DSC2785-001

Som ni ser blommade Cumulusmolnen vid 12-tiden…

DCIM206GOPRO

Piloten hade glömt sin stol, så han satt i bilen mellan varven och flög.
Radion funkade ua,  trots jag satt i en Faradays Bur…
_DSC2755-001

Undra hur många timmar min gamla Ava ska logga 2016 ?

DCIM209GOPRO

Jag fick syn på en bock och tre getter av rådjur framför
mig nedanför kullen,  där jag har min pilotplats..

DCIM209GOPRO

Två getter och en bock på jordbrukarens privata mark.
Skuggorna blir långa redan kl 1400.

DCIM209GOPRO

Djuren har koll på modellen…i sin vinterpäls

_DSC2778-001

Min HyperAva efter 3 timmar i luften 11. Mars 2016

 

Kategorier
Segelflyg

STRÖVTÅG I LUFTEN OCH PÅ MARKEN

 

…ger mig möten med situationer,

natur och upplevelser.

 

Min,  nu till perfektion  trimmade Hyperava,
är den ultimativa flygupplevelsen för mig.

Efter lite motorstrul och servobyten är den nu så bra,
den kan bli i stort sett.

Jag ställer inte några  högre,  vidare krav på min modell,
för den är i alla avseenden mycket  flygbar.

Det betyder,  den flyger,  som jag förväntar mig,
den är agil
och producerar rätt output, då jag ger ett kommando
via mina roder.

En vältrimmad modell är en förutsättning, för att jag ska kunna
njuta
av flygningen. 

Om  den är  i bra flygtrim, då kan jag utnyttja modellens inneboende
potential fullt ut.

En Hyperava är normalt sett mycket lätt.

Om jag är tvungen att lägga i 100 gram bly i nosen för att få CG,
där jag vill ha den,
tvekar jag inte i valet, utan gör det.

En modell som är alldeles för baktung, kommer du aldrig att bli nöjd med,
då du inte kan få  fram och utnyttja de fina egenskaperna,
som ger din Ava sin  unika  flygkaraktär.

Jag var tvungen att lägga bly i nosen,  på grund av att jag bytt mina
servo i fenan.

De gamla servona vägde 8 gram styck, de nya väger 22.5 gram styck.
Det är ytterligare 29 gram,  jag måste kompensera för genom mer
tyngd i nosen.

Kroppen är ju en tvåarmad hävstång och att väga upp 29 gram i fenan
kostar på i nosen av lättförståeliga skäl.

Vad jag kan göra ytterligare,  är till exempel att pröva   med olika trimning
på höjdrodret i olika hastigheter för att kunna observera
hur planet reagerar i olika avseenden.

En Ava ska inte flygas för sakta, då flyger den inte effektivt,
eftersom dess fina profil
inte kan utnyttjas fullt ut.

Avan kan flyga sakta,  men den har en hastighetspolar,
som är mycket gynnsam, om du flyger med högre hastighet.

Alltså om du ökar hastigheten behöver du inte betala det med
en
kraftig höjdförlust.
Således flyger vingen effektivt även i högre
hastighet tack vare en utmärkt profil.

Nåväl,  i fredags var det utomordentligt goda betingelser för att flyga termik.
Lagom temperatur, solsken  och så gott som ingen vind var förutsättningarna.

Start klockan 0955 och sedan termikflyg,  tills jag utförde sista
landningen 1405.

Det blev minst 3 timmar i termiken sittande i min goa Biltemastol.

För dig som söker en bekväm stol, om du har något fysiskt handikapp,
som gör det svårt
för dig att stå och flyga, rekommenderar jag den varmt.

biltemastol

                                                                                                                                                                      Fakta stol

Under min flygning kunde jag njuta av kontinuerliga cu-nybildningar,
som gav mig en rask skjuts uppåt.

När vädret är med segelflygaren,  blir det en storartad flygupplevelse.

Inga problem att hålla sig uppe och med hjälp av de aerodynamiska
bromsarna
kunde jag reducera höjd,  då jag så önskade.

När jag flyger under en längre stund, är det en nästan en meditativ situation
jag
upplever.
Flygandet av min modell blir mitt mantra.

Tiden går för mig  mycket fort, då  begreppet tid  mister sin vikt och
jag går helt upp i
flygandet av mitt plan.

Härligt !

Efter en flygning upplever jag,  att jag är uppladdad på nytt med
psykisk energi,
som möjliggör och initierar andra aktiviteter
genom att verka som en katalysator.

Bättre att lyckligt få flyga en timma, än gå omkring  förgrämd  och
bitter tänkande om jag hade…

I de korta pauserna mellan flygpassen flanerade jag omkring
med min allestädes närvarande 
kamera.
Det kan ju dyka upp något…fast gör det inte det,  kan jag ju försöka
ta några naturbilder.
Det blev några hastiga snapshots.

Kallas det impressionism, om jag och min kamera  tecknar
en känslomässig bild av min verklighet ?

Min flygning i  fredags och naturupplevelser, det gjorde mig
glad och på
gott humör !

SONY DSC

Nybildningar som hela tiden poppade upp vid mitt flygställe.

SONY DSC

Platsen där jag landar. Vaktad av vältor och en trädridå…

…att landa i sidvind kräver planering och vaksamhet.

SONY DSC

Min trogna…i väntan på start.

SONY DSC

 

SONY DSC

  SONY DSC

Jag tycker hägern är en ful fågel !

SONY DSC

Lite blomsterbilder illustrerande begreppet… överflöd .

SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

 

SONY DSC

  SONY DSC

SONY DSC

 

SONY DSC

The evil eye… på Tjärbyhanget

SONY DSC

“Jag vann”, sa han som svettig kom i mål och sträckte upp armarna…

SONY DSC

  SONY DSC

Se på frönas aerodynamiska bihangs utformning,  så de ska spridas för vinden…genialiskt !

Kallas evolution.

SONY DSC

 

SONY DSC

Detta var en dag i mitt modellflygliv.

För mig innebär begreppet “Modellflygare” just vad det säger.

Att jag flyger mina modeller !

Fast jag ser med förväntan fram emot SM i OT-friflyg nästa vecka.

En friflygande modell som kurvar upp sig till ett par hundra meters höjd utan radio…det är imponerande !

Kategorier
Segelflyg

TÄNK SÅ HÄRLIGT DET VAR…

 

 

…när det var 25 grader varmt, termiken var bra…

 

 

 

 

 

 

 

DCIM177GOPRO

 

…och man kunde sitta i sin stol i skjortärmarna och flyga.

Jag ser ut genom fönstret, just inkommen efter en cykeltur i snöyra/regn
och stark vind. Självplågeri..javisst.

Just därför,  är det ett nöje att se bakåt på förra sommarens flygningar.

Personligen flög jag mycket förra året. Riktigt mycket.

Speciellt med min Avor var jag aktiv. Varför ? Jo Avan flyger så
makalöst bra. Varje minut i luften med en Ava är en njutning
för en gammal man…Modellen gör  det,  man ber den om.

Ett problem har jag kvar att lösa på mina Avor. Det är hur man
ska låsa ytterdelen av vingarna med den centrala vingen.

Jag har som de flesta använt tape, därför det är enkelt och säkert.

Vidare har jag prövat skruva i M3 polyamidskruvar jämte varandra på
respektive vingdel.

När man satt ihop yttervingarna med den centrala vingen, använde
jag en O-ring,  som jag trädde över skruvarna. Det höll ihop
vingarna utan problem…men, jag lyckades skada min klädsel
för mycket med de utstående skruvarna, så jag gick tillbaka
till tape.

Det finns säkert andra lösningar, men jag vill inte ha något
komplicerat,  som adderar vikt till modellen.

Jag har just haft framme mina termikmodeller och kollat upp
allt inför vårens och sommarens flygningar.

Ett problem, för de flesta tror jag, är att få helt glappfria
linkage. På Avorna har man stora roderytor och det ställer
krav på servo- och stötstångsinstallationer.

Som stötstänger har jag kolfiberrör och i ändarna kullinkar
för servoarm och roderhorn.

Jag kör med högkvalitativa servo med metallåda.Inte bra nog.
Efter en tid blir det mittglapp.

Så jag ska köpa servo med kolfiberväxellåda, för att se om
problemet med glapp försvinner.

Annars funkar allt på modellerna och jag väntar på första
riktigt fina termikdagen med lite värme i luften också.

Vi ses i luften !

Så här kan det se ut, när jag flyger:

DCIM177GOPRO

Här börjar molnen fläska till sig lite och anta congestusform. Jag minns termiken var stark.
Ett varv i termiken gav 25 – 30 m höjdvinst.

DCIM177GOPROKan inte ha varit bättre dag. Knalltermik, sol, varmt och landning kl 1620 !

Klart jag längtar .

Kategorier
Segelflyg

DET VAR JU INTE LÄNGE SEN…

 

 

 

 

 

…jag kunde flyga termik under bra förhållanden med Avan…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

men tiden maler på och vi går mot kortare dagar.

Enda trösten är ju, att det vänder om 39 dagar.

Sen blir dagarna längre igen. Väldigt vad tiden går fort.

Men det gör den, då man är sysselsatt.

Denna termiksäsongen som varit är jag nöjd med. Det har varit
förhållandevis goda termikförhållande, tack vare ganska envis
ostlig vind, vilket inte gynnat sjöbrisen för oss boende vid kusten.

På grund av sjöbris har jag ett par ställen jag brukar flyga på vid
västliga vindar, för att minska sjöbrisens inverkan på termiken.

En plats ca 7 km från kusten och en som ligger 20 km från kusten.

Nedanstående bilder är från platsen 7 km från kustbandet.

Jag tog bilderna i månadsskiftet augusti/september.

 

 

DCIM192GOPRO

Solen står lågt, vilket visar jag är tidigt ute

 

DCIM193GOPRO
     Sättning.

Jag skrev jag ville ha 20 % större yta på bromsarna. Orsaken är att ofta är termiken
så stark,
  så även om jag drar full broms så stiger jag. Alla vet ju att detta inträffar i
regel då
man är högt och långt bort, så man har svårt att se sin modell.

I sådana läge är det bra att ha “Engage and forget” bromsar. Alltså full broms då
sjunker modellen kontrollerbart i en svag sväng.

Har man för lite bromsyta, måste man styra modellen för att komma ur blåsan.
Det kan var knepigt i det läget jag beskriver ovan, då modellen är högt och långt bort
från piloten.

Jag tror jag ska maila Wladimir om detta, så kan han tänka över det.

Kategorier
Hangflyg modell

TYPHOON

 

 

 

 

…det är hangkärran jag ska ha till mitt stall snarast !

 

 

 

 

Robert från Aspenäset utanför Krokom hade med sig en Typhoon
till Hovs Hallar.

Den väckte direkt mitt intresse, för den såg BRA ut.

Ser det bra ut, brukar det flyga bra också !

Roberts variant var en elseglare och dess flygegenskaper var
av vad jag kunde se mycket bra och positiva.

Den var snabb, vändbar och verkade behaglig att flyga.

Jag  vill ju, att en högpresterande modell förutom att ha
ovanstående egenskaper också ska var  förutsägbar i luften.

Efter att ha kollat modellen bestämde jag mig, jag ska ha en.

Modellen görs av RcRCM. Spännvidd 2 m, klaff och skev, sid och höjd.

Byggd i komposit för att tåla belastning. En allroundmodell som
säkert kommer till sin rätt, på de hangen jag utnyttjar.

Här är några bilder på modellen och en videosnutt.

Ska bli spännande att få den så småningom.

Först en videosnutt:

 

 

Här ett par bilder

typhoon 2

typhoon

typhoone 3

Vad säger ni om denna modellen ?