…fick jag uppleva i tisdags…
…tillsammans med skärmflygarna.
Vi har haft ett stabilt högtrycksläge nu i ca 5 dagar, vilket gett soliga och klara dagar med svag vind från norr.
Detta väder ger förutsättningar för olika sorters hangflyg på Hovs Hallar.
På tisdagen utlovades svag nord till nordvästlig vind 3-5 m/sek.
Eftersom vinden riskerade att vara svag, tog jag med en lätt modell, som kan flyta på minsta lyft, vilket är min ”Introduction”.
Framme vid parkeringen kollade jag vimpeln på taket på värdshuset och såg, att den hängde i stort sett slak…
Men jag var säker, det skulle dra nere vid Segeltorp, så jag tog mina prylar och gick ner till pilotplatsen.
Där jag mycket riktigt möttes av ca 1-2 m/sek vind. Monterade modellen kollade och startade.
Hanget lyfte bra och det var en piece of cake att hålla sig uppe. Jag kunde flyga utan bekymmer och kunde klättra enkelt till 50 m AGL.
Efter första korta flygningen, landning på den frusna marken, vilket alltid är en utmaning här, speciellt med en balsamodell som lätt skadas.
Efter landning montering av två kameror och sedan iväg igen.
Förvånansvärt mycket turister som spankulerade i det fina solskenet och som var nyfikna på det jag höll på med.
Jag hade en fin dag, där jag satt på modellflygbänken och beundrade min modell, samtidigt som jag undrade, varför inga skärmflygare dök upp. Just då jag tänkte tanken kom 6 stycken. Okända och gamla bekanta.
Vinden låg då på ca 5 m/sek vilket är aningen för lite, för det ska bära skärmar på hanget. De försökte, men flygandet slutade nedanför hanget, då det inte bar.
Det var utlovat ökande vind, men vindförhållanden runt Hovs Hallar är oförutsägbara. Vindmätaren vid Norrhamn visar ofta helt annat värde jämfört med den reella vinden Segeltorp.
Men jag hoppas, de fick flyga någotsånär, då vinden friskade.
Jag startade flygandet kl 1200 och jag gjorde dagens sista landning 1550.
Sen var jag mätt på flygande och fina upplevelser, packade och åkte hem.
Jag brukar alltid hålla span på fågellivet då jag modellflyger på platsen, men i dag var nästan inget att se. Det gäller att hålla ut, för våren kommer…
Jag tog lite bilder med mina små Mobiuskameror. Stillbilderna är klippta ur videofilmer, vilket förklarar den icke helt goda kvaliteten.
Häng med en tur !
När jag åkte hem, satt jag i bilen och filosoferade över det faktum, att i dag är jag oftast ensam och flyger med mina modeller på Hovs Hallar. Det är roligare och mer inspirerande att vara flera, då man får nya intryck och idéer från kompisar.
För 50 år sedan kunde vi vara 15 personer som dök upp vid hanget då det var bra väder…och vi flög så mycket det gick !
Alla var vi entusiaster, som fångats av det märkliga, att man styra en maskin i luften, som håller sig uppe utan motor. Just att man kan kontrollera en modell med hjälp av en låda på magen, var ju det otroliga !
Vi upplevde makalösa saker med modellerna och vi reparerade på plats, om vi slog sönder. Vi hade inga datorstyrda laddare, utan körde vi slut på acken ”snabbladdade” vi genom att köra på ström från våra bilbatterier. Vid denna tid var förbindelserna mellan cellerna på ett bilbatteri ovanpå batteriet, varför man kunde få ut 6 Volt. Det körde vi rätt in i NiCad-acken tills den blev varm…
Sen flög vi igen.
Varför inte fler flyger hang i dag ? Ingen aning. Hela modellflyghobbyn är under stark omstrukturering.
I dag ska allt var färdigbyggt, så man kan flyga med en gång.
Har vi för brått ? Alla föreningar har det svårt med klubbaktivitet och gemensamma sammankomster.
Jag vet inte, men det kallas väl ”utveckling” ?
Så länge jag är flyttbar, kommer jag att ta mig till hangen för att kunna uppleva fenomenet ”Hangflygning med min segelmodell” !
…modellflygarbänken
Klart att starta.
Klaff ett oundgängligt hjälpmedel då man flyger här.
”Off she goes”…
Ser du ombordkameran ?
Segeltorpshanget söder om parkeringen.
Kattegatt. Vind ca 3 m/sek, inga vågor som bryter.
En hangflygare med 53 års flygerfarenhet på Hovs Hallar…
Segeltorpshanget mot Hovs Hallar.
Det som möjliggör hangflyg; Sol, vind och ett hinder som ändrar vindens riktning.
Ett favoritmotiv vid Tönnersa
Den norska husbilsägaren glömde en del…på parkeringen i naturreservatet.
