Kategorier
Naturbilder

LUGNET VID ETT HAV…

 

 

 

…gör att vi mår bra.

 

 

 

Att bo vid ett hav är en gåva.

Det ger oss människor en möjlighet till nya upplevelser, vilka revitaliserar vårt inre.

Alltid sker något oväntat vid en promenad vid ett vatten, vars horisontlinje är obruten.

Att vi kan skåda en obruten horisont, det är något att vara tacksam för. Tänk om vi bott i en granskog…

Här promenerar jag flera gånger i veckan. Jag tröttnar aldrig på vyerna eller mina upplevelser.

Att havet  betyder så mycket för oss, som är födda vid det, det kan tyckas märkligt, men det är bara så.

I lördags gick vi en runda och här några ögonblick i form av bilder och en liten video.

Häng med…

 

 

Två stridande i naturreservatet

Sammanslingrade…

Den svaga gamla dyningen.

Havet

Havet har gått i vila… 

Laholmsbukten vid Tönnersa Strand i Mars 2023.

 

 

Kategorier
Naturbilder

HAR DU FÖRSÖKT FOTOGRAFERA …

 

 

 

 

…en vanlig svensk humla ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.

Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte,  att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.

Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.

Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.

Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.

Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.

Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …

På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.

Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.

En upplevelserik dag för mig i alla fall.

Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat
så många från Hovs Hallar redan.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

                                                                                    Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.

En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…

Den oförutsägbara humlan…

…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.

Kabbelekan sprider sin gula glädje.

Den allerstädes närvarande stenskvättan

Lätt igenkännbar.

Trifft, en havsnära växt.

Storskraken håller ordning i sitt revir.

Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…

En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.

Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…

“Jag sitter bara och relaxar”…

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

CYKELPROBLEM…

 

 

 

 

 

…och administrationsproblem för bloggen.

 

 

 

 

 

Eftersom jag i Coronatider inte är ute och rör mig lika mycket
som vanligt, drabbades jag av cykellust…

Ok, ut i garaget och  kollar min ganska fina velociped
och fann att det
inte var luft i däcken…

Ja, vad gör man, då man står laddad för en cykeltur i nya
regnkläder och med vattenflaska i handen ?

Jo, man pumpar. Problemet var bara det, att det finns
olika ventilssytem i dag på slangarna. Jag hade två olika.

Mitt framdäck hade det gamla ventilsystemet och det
kunde jag pumpa med min uråldriga gammaldags
cykelpump i förnicklad metall. Jag tror pumpen är minst
60 år gammal…

Den är en kär gammal vän, som jag har ett speciellt
förhållande till, därför den
har en själ…den talar med mig…

Vid varje pumptag så säger den “pffft” och indikerar ,
att luft gått
in i däcket. Det känns tryggt.
Dessutom, då jag fått upp
pumphastigheten och trycket
stiger i däcket, då bli
pumpen varm.

Men problemet var bakdäcket, som jag bytt och dessutom
bytt slang i.

Där satt en annan mekanism,  som har likheter med en
bilventil.

Jag gick i vrede in, bytte om,  tog bilen och åkte till
Biltema, där en ung dam visade,  vilken pump jag skulle
köpa, så alla ventiler blev nöjda.
Dessutom fanns det en tryckmätare på pumpen, men jag
vet inte hur många kg tryck man ska ha. Lagom…?

Sen, tänkte jag, att jag måste rasta den gamla kroppen
och som vanligt for jag till naturreservatet i Tönnersa.

Jag menar,  jag var ju ändå på det hållet.

Vädret var enstaka regndroppar, grått och dystert,
men
i söder  kunde man ana en ljusare himmel.

Så fram med kameran och iväg. Det blev 8 km strövtåg
till slut,
innan jag var tillbaka vid min bil.

Länsstyrelsen har lagt mycket energi i reservatet de
senaste åren. Man har återställt sandlandskapet, då
tall och björk spred sig som en gräsbrand.

Detta har gjort biotopen någotsånär,  som den var förr
till gagn för i alla fall fältpiplärkan, vilken jag och en
ornitolog kunde se i somras. Han kunde mycket mer,
än vad jag kan om fåglar, så jag litar på hans artbestämning…

Vidare har man rensat bort vrestall/kryptall och
öppnat upp i den strandnära skogen.

Man har sparat en del tallar, som har vuxit till
helt makalöst fantasirika former.

Letar du efter motiv till din kamera, så åk ner till
parkeringen och du kommer att se märkligheter
i överflöd,  som du kan odödliggöra med din kamera.

Det var ingen trängsel på stranden i dag, utan man
kunde gå där i splendid isolation.

Inga fynd i strandkanten förutom en liten bit röd
bärnsten.

Efter en promenad på ca 1.5 timma återvände jag
vederkvickt till min bil och kunde fara hem.

Där jag steg ur,  på något stela ben, men med en ny
cykelpump i handen…

I morgon ska jag, oavsett väder, ha en cykeltur.

Jag tänker montera en Mobius på styret som tar
en bild var 30 sekund, så får vi se,  hur den
dokumentationen ter sig.

Problem nummer två var min blogg. Den har funkat
utan problem i 11 år och är lite av mitt skötebarn.

Det är en bildblogg i första hand  och jag gläder mig,
att
ha många besökare.

Nu har verktyget jag bloggar med, vilket är WordPress
uppdaterats, vilket det gör med jämna mellanrum och
denna sista uppdatering medförde stora problem.

Det är så,  att då jag editerar en post,  använder jag ett
plugin som heter Classic Editor, vilket har fungerat
och fyllt alla mina krav.

Nu,  efter uppdatering,  vill WP att jag ska använda
något som heter Block Editor, som är ett fullständigt
odugligt och oanvändbart verktyg.
Det har en manual på 100 sidor
och jag och många
med mig undrar, varför ändrar
WP något som fungerar
och ersätter det med något
sämre ?

Det är stort uppror på diskussionsfora på nätet,
så jag tror,  att det kommer en ny uppdatering,
där problemen blir lösta.

Huvudproblemet är, att då jag använder Classic Editor
och flyttar arbetsytan, då var det så,  att innan denna
fatala uppgradering, så stannade verktygsfältet
klistrat i överkant, så även om man scrollade posten,
hade man tillgång till verktygen eftersom verktygsfältet
alltid var klistrat längst upp på redigeringssidan.
Nu försvinner verktygsfältet upp med arbetsytan,
vilket gör allt mycket svårare.

Mycket störande och tidsödande nu då man inte
har verktygen till hands.

Jag skrev till ett forum och såg att flera hade samma
problem. Från moderatorn fick jag flera förslag vad
jag skulle göra, men inget har hjälpt vare sig mig eller
andra …

Jag fick inte ordning på det och jag tog ett drastiskt
steg.

Jag nedgraderade min WP till version 5.5. 3.

Det är inte så enkelt som man tror,  därför det kommer
att bli ett långvarigt klickande.
Men som tur är,  finns det ett plugin, som sköter resan
bak i versionerna med ett klick.

Jag installerade pluginnet och tryckte något ängslig
på “Start”.

Då jag kommit hem efter promenaden var det klart.
Den senaste WP utgåvan var borta och version 5.5.3
var installerad.

Nu är det så, att WP uppdateras automatiskt och det gällde
då att förhindra detta.

Ännu en gång stod lyckan mig bi och jag slapp att editera
i config.php filen. Jag hittade en plugin, som editerade
om,  precis som jag ville ha det.

Nu gå den administrativa delen på min blogg perfekt igen.

Men det var en pärs.

Jag är ganska övertygad att WP kommer att få backa på denna
uppdatering, eftersom 98 % av dess 5 miljoner brukare
upplever samma problem som jag.

Jag har läst på utländska fora att brukare lämnar WP
och migrerar sin
blogg till annat program, som är
lätthanterligt.

Och nu blir det ögonblicksbilder…ingressbilden visar
skyn söderut, då jag for hem.

 

 

Tur vi inte bor i Lappland.

En biologisk sensation…Bävrar som är 2 m långa
har genom idogt gnagande fällt en tall eller…

… är det mänskliga bävrar,  som visar,
de kan  förstöra en tall ?

Det trodde du inte…att det finns giraffer  i Tönnersa ?

Kom i min famn…

Kolla…jag kan stå på ett ben !

Jag överlåter åt din fantasi, att se vad detta föreställer.
kan det vara en bagge med enorm hornuppsättning,
som är på ett uselt humör ?

Livskraft.

San Fransisco har Golden Gate Bridge…

…Tönnersa har Galvanized Gate Bridge över Genevadsån.

Är du på jakt efter ett hus med fritt och strandnära läge ?
Här är en arkitektritad fastighet med luftig planlösning till salu.

Något för den händige…

En miljövänlig byggnad.

Du får denna utsikten på köpet…

Inte behövde man trängas på stranden i dag.

 

I söder ljusnade det tillfälligt.

Letar du former…åk till Tönnersa Naturreservat !

 

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms
av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till
Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras
snabbt bland befolkningen utan käbbel
och
en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KÄNSLOR SOM SNABBT KAN ÄNDRAS

 

 

 

 

 

 

På en sekund kan sinnesstämningen svänga om

 

 

 

 

 

 

 

 

Blåsten var vass med ca 10 sekundmeter från nordväst.
Dock så sken solen, vilket gav förutsättningar för ett
fint strövtågsväder.

Jag hade en tanke att åka ner till Hovs Hallar med en av mina
F3F modeller, men med hänsyn till den ettriga vinden
avstod jag.

Bara för jag är modellflygare, innebär det inte,
att jag är en självplågare.

Så jag åkte till stranden, parkerade vid Lagaoset och utrustad
men en kamera var min plan att promenera till Genevadsåns
mynning vid Laxvik genom skogen, därför då skulle jag slippa
motvinden. Tillbaka till bilen från min vändpunkt gick jag
längs strandkanten för att vara nära havet.

Det är ca 10 km promenad och tar knappt 3 timmar.
Men jag har inte brått, därför mina promenader bjuder 
på så många intryck, som jag upplever som stimulerande
och som en katalysator för min psykiska energi.

Jg var på ett sällsynt gott humör, då jag anträdde min
promenad och efter en stund på skogsvägen fick jag
sällskap.

Det var en bofink som följde mig genom att flyga från
träd till träd
vid sidan av stigen. 
Hela tiden högljutt spelande. Hans spelande ett sätt
att hävda sitt
revir, eftersom det är parningstider nu.

Bofinken är en mycket vacker fågel med sina färger
och vackert
tecknade rygg.

Jag fick lite bilder på den med mitt nya zoomobjektiv.

Det har funnits där jag strövar två “vita” älgar och
jag har
önskat, jag skulle se någon, men turen har svikit mig.

Det är märkligt,  att det finns 2 vita älgar på detta lilla område.
Vitheten beror på en genetisk störning,  som styr pälsens färg.
Du kan läsa om det,  om du googlar begreppet vita älgar.

I buskarna längs Genevadsån flög nervöst buskskvättor
från buske till buske. En liten trevlig individ i vår fauna.

Vid vändpunkten har man att passera Laxviks egen
John Washington bro…

En enorm stålkonstruktion så man kan ta sig över till stranden.

Nedkommen till stranden såg jag till min överraskning inte
en enda
människa. Det brukar finnas gott om promenerare
på stranden 
men idag tomt.

Då jag gick längs havet,  lade jag märke till en sak;
Det var ett
förunderligt ljus ! Ljuset satte liv i de små vågorna,
som bröt mot stranden
i ett glittrande färgspel.

Varför ljuset var magiskt ? Ingen aning, men det var väl
för att
allt stämde av förutsättningarna.

Man brukar ju tala om det speciella ljuset som Skagenmålarna
beskrev av Jyllands
nordspets under slutet av 1800-talet
och början av 1900-talet.

Går jag från Genevadsån söderut, förstår man,  hur lång
stranden är här. Den är unik.

Jag såg inga speciella fåglar mer än enstaka ladusvalor,
de sedvanliga storskarvarna och vitfågel.

En tornfalk flög upp från beväxningen av strandråg på
dynkanten och jag närde hopp om att få några bra bilder,
men han drog sig söderut.

Efter en halvtimma observerade jag något stort,  som låg
i strandkantens brytande vågor.

Jag förstod det var en säl och jag trodde först att den levde,
då den rörde sig på ett realistiskt sätt.

Men framkommen såg jag vad det var. Det var en stor
knubbsälshanne,  som låg död i vattnet rullande fram
och tillbaka i vägorna.

Jag blir på något sätt ledsen, då jag ser en död säl eller
död tumlare. Det är ju stora varelser och däggdjur båda.

Det tror jag beror på , vi har lättare  på något sätt att
identifiera oss med större djur.
Lättare att känna sympati för en säl än för en daggmask…?

Knubbsälen var den absolut största jag sett i mitt liv
och jag förstod hur den dött.

Den hade troligtvis kört in huvudet i ett nät under sin 
jakt på föda. Det är vanligt att sälar tjuvvittjar 
fiskarnas nät. Denna gången fastnade han och drunknade.

Det är vad jag tror utan att veta. Längs stranden fann jag
plastband,  som används för att bunta material och som är
mycket starkt.

Men jag tror det var ett nät,  som blev sälens slutliga öde.

Mitt glada humör från det jag tidigare upplevt fick som
jag skrev en våt filt av ledsamhet över sig.

Så är det bara.

Du kan se mina bilder,  som dokumenterar det.

Kanske som plåster på såren fann jag en stor bit bärnsten
som var rödaktig, vilket lyckades höja mitt humör.

Borta vid Lagaoset fanns inte en enda fritidsfiskare.
Är det inte dags nu för havsöring ?

Jag satte mig vid en av bänkarna, njöt av vyerna och rekapitulerade
min resa.

Att en promenad på 10 km tar på kroppen,  då man är en åldring,
det märktes,  då jag skulle resa mig…det gick trögt som då
man startar ett gammalt ångdrivet mudderverk och min ålder

bekräftades på ett påtagligt sätt, då jag skulle svänga benen
över tröskeln på min bil…

Men skit samma, jag fick en härlig natur- och känslomässig 
upplevelse. Då får man stå ut med lite knak i lederna.

På hemvägen körde jag om hamnen i Halmstad och såg till min
glädje två kärrhökar, som förhoppningsvis kommer att häcka
där.

Vad jag däremot inte sett i år,  är tofsvipor. Jag har sett
5 exemplar
och det var 6 veckor sen.

Vidare saknar jag storspovarnas rop då flyger över
häckningsmarkerna vid Esmared.

Var har de tagit vägen ? Kallt i Marocko, Spanien ?

Den som lever får se !

Om du vill, häng med på min promenad !

 

 

Buskskvätta

 

Hej !

Sommarstuga med strandläge och öppen planlösning. För den händige…
Om intresse, kontakta mäklarfirman AB  Brustna Illusioner.

Detta var ljuset jag talade om..

Saltarven växer med obändig kraft i sanden.
Varifrån får den sin näring ?

Detta såg jag i strandkanten…

En knubbsäl med strypmärken…

Resultat av närkontakt med ett nät ?

Den var stor !

Sådana här plastband låg längs stranden och
ett tag trodde jag,  det var ett sådant,  som kvävt sälen.

Den oändliga stranden som det kan tyckas.

Hovs Hallar. Ser du havet “väller” uppåt ?
Det är jordens krökning du ser.

Metropolen Halmstad från Lagaoset.

Min kompanjon under min promenad…

…bofinken Boris..

 

Vackra färger…eller vad tycker du ?

Vill du slåss…

Tänk,  om jag varit lika pigg, som en sädesärla är …

 

Det börjar att grönska bland örterna.
Blomman endast 5 mm.

Kärrhöksparet som…

…nyss var ankomna och som terroriseras av en kråka.

Kärrhök en stor fågel med kraftig näbb.

En kråka på patrull i  strandkanten som en av Fredrik den Stores
preussiska soldater i paradmarsch,  så sanden stänkte om klorna.

 

 

Kategorier
Naturbilder

ORKAR DU MED EN STRANDPROMENAD IGEN ?

 

 

 

 

 

 

Att gå längs stranden har blivit en daglig rutin för mig.

 

 

 

 

 

 

 

Därför,  då jag gjort det,  är jag,  som det står i böckerna vederkvickt.

Jag vill översätta ordet “Vederkvickt” med “Återlivad” eller något ditåt.
“Veder” kan  härledas till det germanska “Wieder” som betyder “Åter”.

Mitt  liv består till stor del av naturupplevelser, vilka jag får,  då jag
flyger med mina segelmodeller,  eller då jag strövar omkring.

Det är för mig en omöjlighet, med tanke på livets förgänglighet,
att  sitta i dvala framför en tv eller bara vara fullständigt inaktiv.

Jag har bara  ett liv och det vill jag fylla med så mycket upplevelser
som möjligt. För annars…

Jag tänker på Monty Pythons film “Life of Brian”, där man
sjöng sången: Always look on the bright side of life !

En bra devis.

I torsdags förmiddag begick jag min promenad, 8 km, som
vanligt från Lagaoset – Genevadsån – Lagaoset.

Stranden fullkomligt folktom då jag  kom dit 0730.

Men alltid då jag går längs strandkanten, dyker det upp något,
som fångar min uppmärksamhet.

Det gäller  bara att vara receptiv för alla sinnesintrycken,
som roterar igång din fantasihårddisk i hjärnan.

Även i dag såg jag lite ovanligheter i det fantastiska vädret.
Det var då på morgonen vindstilla så gott som och solsken.

Det första jag fann,  var en tumlare, som alla vet,  är en liten
tandval,  vilken  är relativt allmänt förekommande i Kattegatt.

Den låg i vattenbrynet, där kråkor och vitfågel fick ett skrovmål
serverat. Vikten uppskattar jag till 30 kg.

Emellertid…enligt lagen om allts djefvlighet så skrev inte min
kamera
till minneskortet just då…
Varför ? Ingen aning.

Jag hade just köpt nya högkvalitativa 128 Gb minneskort till 
alla mina kameror och vid kontroll av minneskortet hemma med
programmet  H2testw, vilket tog 2 timmar, fanns inget fel.

Men,  som det heter, att det inte skriver till kortet,” these things
happen” !

Då  jag är en envis människa,  åkte jag till samma strand
dagen efter för att plåta om.

Då var tumlaren borta !

Det jag kan tänka hade  skett, var att någon sett den
döda tumlaren, ringt Länsstyrelsen i Halland och rapporterat,
varefter dessa hämtat kadavret och skickat det för obduktion
på Naturhistoriska Riksmuseet….

Min strand- och skogspromenad tog 2.5 timma.
Veckan som passerade,  knegade jag glatt 46 km sammanlagt
vid stranden.

På eftermiddagen startade jag min Ava upp i termiken i årets
första riktigt fina termikflyg.

Så jag har fullt upp.

Bilder kommer med mer eller mindre vettiga kommentarer.

Häng på om du orkar.

 

 

 

 

Den fria horisonten…värd oändligt för en vandringsman.
Har du tänkt på hur vass horisontlinjen är vid havet ?

I horisonten kryper Sten-Lines färja till Grenaa fram.
Vid Lagaoset har Lagan skapat ett näs dekorerat av snäckskal.

När klorofyllen försvinner blir grönt blott blått.

“Kom igen…jag är beredd” !

“Love fifteen”

En vakare som transporterat sig med strömmen från Helsingborg till stranden Tönnersa.

Hela familjen ute och promenerar med sitt senaste slanka sladdbarn i kön.

Den mindre Sandcrawlaren övar torrsim…

Jag tycker detta liknar ett bagghuvud ?

Energidryck…dock innehöll det inte så mycket energi,
så konsumenten orkade bära med den tomma burken hem.

Stornästa Strandskrymtaren ser ganska förvånad ut…

En Euro-pall. Endast Gud och skattmasen vet,  hur många sådana jag sålt i mitt arbete.
Då, för 10 år sen,  fick man 40-60 kr för en begagnad Euro-pall. En bonus i arbetet…

Ingen kommentar.

“Jag orkade inte längre” !

Naturvårdsområdet efter restaurering.

Våren laddar…

Tranor spatserade långt bort på en äng med sina röda baskermössor.
Gick värdigt med försiktiga kliv och inspekterade marken.

Storskarv. Rövare av havets djur. Det finns för många nu,
vilket medför,  att de negativt påverkar fiskbestånden lokalt.

Strandpiparen flög nervöst upp och ner i sitt letande efter föda.

Vad detta föreställer ? Ingen aning, men det är mer lättförståeligt
än de fruktansvärda rostiga plåthjärtan,  som Halmstad Kommun
satt upp i stadens rondeller som någon slags trendig dekoration.
Någon tjänsteman i
hierarkin  har
antagligen fått sitt livs idé och
förverkligat den med skattepengar.

Dyndymlaren har just fått korn på ett betesdjur och ser allmänt glad ut…

Hjärnlös. Varför tänker  jag på FHM och Tegnell, när jag ser bilden ?

Kråka vacker ?  Tja allt är berättigat antar jag.

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Naturbilder

VÅGSPEL OCH VATTENLEK

 

 

 

 

 Ett hav

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten sägs vara Eolus och Pluvius årstid.

Stämmer kanske till en del.

Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter
med mycket Stratusmoln.

Som du vet,  är ju karaktären på ett Stratus, ett moln
med regn.

Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det
“Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan,   frisk bris,
mera målande, tycker jag.

Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna,  då
vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.

Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.

Vågorna inte speciellt höga, då vinden var  nordvästlig.
Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta
en säls blanka huvud…

Fram med kameran  men till min besvikelse var  det
inte en knubbsäl jag hade i
sökaren utan en surfare
med sin bräda.

Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där
de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att
rida och uppleva friheten på.

15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse
liknade sälar.

Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar
spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.

Nu var det ingen trängsel i det oroliga  lufthavet
med fjäderklädda varelser.

Ett par vilsna storskarvar vevade sig obestämt  fram
i motvinden och några småfåglar
flög upp framför
mina fötter under min promenad.

Jag ber om ursäkt om jag störde er !

Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, 
kom regnet och vätte ner  stenarna med droppar,
vilka snabbt
blev nervätta och blänkte.

Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra
mig hemåt till skyl och skydd.

På hemvägen observerade jag  kanadagäss, grågäss
och fiskmås,
som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan  militär ordning.

Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.

Jag får intryck,  som får min hjärna att fundera.
Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?

Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…

 

En knubbsäl ?

Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…

Våglek…

Vågskvalp…

Våg med lockigt hår…

En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…

…med till synes irrationella hackiga rörelser.

Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget  vatten.

Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..

…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.

“Följ mig”,  säger molngatan,  “Så kommer du till Halmstad” !

Skummet yr vid Påarp

Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.

Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….

…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…

Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden,
Var och en på sitt sätt.

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Naturbilder

“KNUT”…ETT STORMLÅGTRYCK SOM LURADE METEOROLOGERNA ELLER…

 

 

 

 

 

 

Vi kunde förvänta oss, att apokalypsens ryttare

skulle komma på löddriga hästar i fredags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…eftersom SMHI, SVT och kvällstabloiderna hade
utlovat STORM. Lokala radiokanaler,  som inte är
kända  för nyanser  direkt, rekommenderade folk
att stanna inomhus…kanske bättre de som kallar
sig journalister hade tagit på sig foliehattarna…

SMHI, kända för sin dåliga förmåga att göra prognoser,
endast
överträffade av något institut som
heter “Storm”,
hade gått ut med klass 2 varning.

Nu blev det inte, vad man förväntade, vilket vi
såg i tidningarnas
reportage i lördags, om den blåst,
som aldrig kom.

yr.no gick redan ut  vid 12-tiden på fredagen
med en prognos,
som sa,  att lågtrycket tagit en
nordligare bana och inte skulle drabba
oss så hårt.

Nåväl, jag tog mig ner till Laholmsbukten vid Lagans
mynning kl 0830 lördag morgon
för att få lite bilder
och kunna dokumentera förändringen av stranden
efter den förmodat starka vinden.

Jag behövde inte trängas, då jag var ensam med
naturen.

Vattnet i Laholmsbukten hade stigit på grund av
lågtrycket
och den sydvästliga vinden, som pressade
in vattnet.

Så havet hade transporterat upp sand på stranden,
vilket sedan vinden tar med sig och lämnar
vid kanten på dynerna på grund av den turbulens,
som finns vid dynkanten.

Sandtransporten är ett evigt Pater-Nosterverk,
vilket öser sanden från havet och bygger upp dynerna.
Sedan kommer havet vid kraftig vind och eroderar
dynkanten och tar med sig sanden.

Vindhastigheten var kl 0900, mätt med min Silvia
vindmätare,  ca 10 m/sek SV i medelvind.

Jag fick en promenad på 1.5 timma och hittade lite
motiv för kameran.

Det var ju inte direkt läge, att flyga med en modell
i dag i den friska vinden.

 

Vill du hänga med så hoppa upp.

 

 

 

 

 

Lagans mynning. Som synes är sandreveln vid södra sidan
borta. Det är bevis på hur snabbt föränderlig naturen är.

Så här såg det  ut i torsdags.

Kattegatt hade vita mustascher i den styva brisen.

Sommarstugebygget får väl påbörjas igen…

Denna strandvarelsen, han blev så deppad, han körde nosen i sanden.

Strandvegetationen har spridit sig från dynlandskapet ner på den platta stranden.
Stiger havet och vinden ökar,  gäller det,  att växtligheten spänner klorna i Terra Firma
för att bevara sin växtplats…

…ty havet är oförtröttligt i sin påverkan.

Där Lagans utströmmande vatten möter Kattegatt uppstår något som liknar Hongkong-sjö
då vågorna bryter. Googla begreppet “Hongkongsjö” för att få reda på vad det är.
Men det är enkelt uttryckt motsatta strömförhållanden, som ger en
toppig “skvättig” sjö. Förekom i Hongkongs hamn förr och var ökänt.

Lite mörk bild men wtf….

Vågen bryter. Det gör den, då en våg är en roterande massa av vatten.
Då det grundar  upp, reser vågen sig och till slut tappar den balansen
för att ramla framlänges. Så funkar det.

Den spetsnosade bränningsgrisen ligger och njuter  i solen…

“Här bestämmer jag” !

En av mina favoritfåglar; Kustpiparen en ganska stor fågel.

Ungfåglarna drog fördel av situationen och provianterade inför flytten.

Alla bilderna på fåglarna har jag tagit på långt håll. Ca 50 m,
varför skärpan inte är så bra, som petimätrar
skulle önska,
men för mig får det duga.
Jag hämtade ut så bra resultat det gick
ur min enkla
utrustning.

 

 

 

 

 

 

Ett litet snedsteg i blåsten…

De har en vackert tecknad översida.

 

 

Strandrågen ligger slätkammad som håret på en raggare
med Brylcreme från 1959  i brisen.

Är detta en meteorolog som gör vindprognoser hos SMHI…?

Nä..det är en medlem i fårskocken som håller borta slyet i det nyrestaurerade
områdena inom naturvårdsområdet Tönnersa. Mycket effektiv maskin.

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

VÄDRET ÄR FÖR MODELLFLYG…

 

 

 

…till och med för mig,

nu bottenlöst 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag snö och slask i … morgon ?

Antingen 14 m/sek från nordväst, eller 4 m/sek från ost.

Inget av ovanstående passar för hangflyg.
Jovisst, 14 sekundmeter 
skapar garanterat gigantiskt
lyft på Hovs Hallar.

Men jag menar, stå på hangkanten i 3 grader och 14
sekundmeter…

Jag gör det inte. Ostligt 4 sekundmeter…inget bra för hang.

Höstens väder har gjort,  att jag stuckit iväg med en modell,
då det 
varit någon form av högtrycksläge med sol och lite vind.

Kan jag inte segelflyga,  kan jag ta en elmodell och åka ut
och få mig
lite flygbilder.

Jag måste ju tillgodose suget i flygtarmen…

Därför jag är en doer inte en  pratare,  som säger, om jag bla bla bla.

Har talat med skärmflygare som också bittert klagat över det
vrenskande
vädret med fel vindar. Även de som sysslar med
paragliding tycker sista året  ur flygsynpunkt
varit bedrövligt.

Det är klart,  att sitta med utrustning för 60-100000
bak i bilen utan att kunna använda den till det den är avsedd,
det känns
naturligtvis lite surt,  milt sagt.

Jag brukar säga till skärmflygarna,  att de borde skaffa en
radiostyrd segelmodell, 
som de kan ta till vid för lite vind,
så de inte bommkör för dyra bensinpengar.

Jag har varit ute den sista 30-dagarsperioden och fått
lite flygningar, eftersom jag ständigt hänger på flyglåset.

Det gäller att passa på, då vi får ett tillfälligt högtrycksläge
med svaga vindar och sol.

För att hålla liv i min blogg kommer lite bilder, om du tyar,
som man säger i Småland och Halland…

Bilderna från Tönnersa Strand och Tjärbyhanget.
Min GoPro tog alla bilderna.

Hur som helst,  du är välkommen med på två ströflygningar
då jag hoppade fram mellan lågtryckens regnområden.

 

 

 

 

Tönnersa Strand…lite spöklikt.

Sveriges längsta kusthang 25 km 

Segmentet av stranden där jag brukar flyga.
Hur högt hang som behövs för att flyga en
standardbetonad modell ?
0.5 meter…

                                                                                               Hanget vid Tönnersa. Perfekt både för modell och skärm.

Den gamle och erosionen…

Nu gäller det att gneta sig upp…

Naturen vid Tjärbyhanget ser inte lika vänlig ut nu, som den gör under sommaren.

Vårt inlandshang vid Tjärby Kyrka.
Någon som har en såg tillhanda  och överskottsenergi ?
Björken skulle vi uppskatta, att den fick  skatta  åt förgängelsen,
detta till fromma för hangflygeriverksamheten…

Ibland måste jag ha med en elseglare, som väger 345 gram,  om vinden är tveksam.

Montering innan flygning vid Tönnersa Strand.
Min äldsta Spirit med många, många  flygtimmar.
Hur mycket “många, många ” är ? Mer än 400 timmar
i luften. Jag slet,  bokstavligt talat,  ut denna balsamodell.
Fast vingarna har jag kvar …av nostalgiskäl.

Jag tröttnar aldrig på att flyga min modell på denna plats,
som frammanar så mycket  minnen 
 från  flygningar och naturupplevelser.

Kategorier
Naturbilder

VID HAVET

 

 

 

 

Odödliggjord på klipphällarna .

 

 

 

 

 

 

 

Måndag morgon tidigt. Solsken, -3 och vindstilla.

Drar igång min hjärna som startar avdelningen
“Vad börjar jag med i dag” ?

Med tanke på vädret vill jag ut,  så fort det var möjligt.

Helst med kamera och en av mina modeller.
Min modell skulle kunna vara min Sparky, som
begåvats med ny motor och nya ackar.

Vill se hur den flyger nu, utan att jag behöver  lyssna
på en skrikande och protesterande elmotor.

In med kameraprylar och modell i bilen.

Jag ville ner till Fylleåns mynning och fotografera/flanera.

Helt folktomt. Enda levande väsen var grågäss,  som
högljutt snattrande drog förbi.
Växtligheten försedd med en isglasyr från frusen dimma,
som kommit inrullande från det varmare havet.

Långt bort två rollatorförsedda pensionärer,  som sakta
rullade sig framåt på asfaltvägen som gick linjaldragen
mellan åkrarna.

Monterade Min GoPro på Sparkyn.  Startade Mobiusen
på solglasögonen, som tickade sina 4 bilder i sekunden.

Start med ny elpower.  Sparkyn gjorde en frustig takeoff
och var luftburen efter två meter. Startade i motljus från
den lågt stående solen. Svårt att se modellen.

Motor och acke funkade perfekt. Tyst i luften nu.
I alla fall från min elmotor.

Däremot inte från det  för mig aldrig upphörande trafikbruset,
emanerande från den vanvettiga
tunga trafiken på E6.

Människor boende i närheten av vägen. Att bli utsatt för
detta buller hela dygnet…
Men vem kan välja i dag ?

Vad är alternativet för godstransport på landsväg ?

Efter flygningen gick jag en lång strandpromenad och
fick uppleva
naturen och havet.

Upplevelser som lagrats på min hårddisk i hjärnan.
Dit jag kan återkomma och återuppleva.

 3 timmar vid stranden,  sedan  hem och kolla bilder.

Mobiusbilder…som vanligt en glädje att konstatera hur
bra denna lilla kamera är.

GoPro. En besvikelse.. Bilderna var oskarpa. Något jag
märkt de
senaste gångerna jag fotograferat, men  som jag
försökt förklara för mig själv med brist på ljus…

Hittade problemet efter jag kopplat upp kameran med en
HDMI-kabel till en tv. Objektivet var  feljusterat,  så
kameran var ut ur fokus.

Lätt fixat genom att vrida objektivet lite längre in. Fast jag
undrar
ju varför objektivet flyttat sig…det borde vara låst
med lite segt lim…

Låste med två O-ringar, så nu sitter det, men jag kan justera,
om det
behövs. Man vet aldrig. Jag ställde in fokus genom min
fönsterruta. Jag litar inte riktigt på det.

Det blev bilder och lite historier,  grundat på det jag upplevt.
En av bilderna genererade mera än jag kunnat ana…

                                                                                                                                   Vill du hänga med på mina strövtåg så välkommen  !

 

 

Lite grand en känsla av böljande kullar i morgonljuset…

Jag vet inte…men nu med en annalkande jul,  får jag tankar på en halmbock, då jag ser detta…

På skäret strax söder Fylleåns mynning bryter sjöarna.
En ensam knubbsäl såg jag där.

Ålkråkan, storskarven eller Cormoranen torkar efter fiskafänget.

Fasanhönorna har en utmärkt biotop här,
med alla buskar och snår,  som ger skydd.

“What´s up doc”?

Dags för Sparky att sparka loss in i den lågt stående solen.

Vilket den gör på 2 meter…

Jag ville upp innan staketet. Det blev lite överstegrat…

Landning i motljus på vägen.
Kortlandning

Mjuka skavmärken från stenar i inlandsisen.

Liten del av kolonin med 1200 ca, storskarvar.
De äter ca 600 kg fisk varje dag…

Jo, det har regnat på sistone…så vatten både hitom och bortom…

Alltid uppmärksam…undrar var deras tupp var…

Fjäderdräkten väl anpassad efter naturen.

När jag går i denna strandskog, får jag en känsla
tallarna ser ner på mig och säger: “Vi håller koll på dig” !

Raden med bilar som inte har någon början eller slut…

Brynolf Håkansson den 1. Augusti 1926.

Denna vackra sensommarsöndag satt Brynolf med hammare
och mejsel
och gjorde sitt namn levande för många
generationer framåt på klipporna vid Fylleåns mynning.

Jag blev lite intresserad av personen och tiden, då han
högg in sitt namn. Så jag googlade namnet och fann
en Brynolf Håkansson, boende i Trönninge.

Då han var boende i närheten, hade han väl cyklat ner
till stranden på sin Rex- eller Nordstiernancykel,
eller  promenerat.
Man var inte rädd att röra på sig 1926.
Kanske han hade sin slägghammare och mejsel på pakethållaren…

Det borde vara han, som hackat in sitt namn på klipphällen.
Vid denna tid, 1926,  fanns det 4 personer i Sverige med
namnet och tre av dessa kunde uteslutas på grund av icke
relevant  ålder eller
vistelseort med ganska stor säkerhet.
Fast helt säker kan jag inte vara men troligtvis…

Denna Brynolf var född  den 18 augusti 1908 och var
alltså 18 år gammal, så när som på 10 dagar, då han
mejslade in sitt namn.

Var han smedlärling ? Ser du städet och den på städet
liggande smideshammaren ovanför namnet ?

Brynolf var säkert stolt över sitt val,  eftersom han
mejslade in yrkessymbolen ovanför sitt eget namn.

Samma dag i Idrottssverige skedde det,  att den
1. Augusti 1926 spelade fotbollsklubben  Elfsborg
sin absolut första match i allsvenskan.
De fick stryk med 0-1 mot ÖIS.

I Göteborg genomfördes under augusti 1926
“De Internationella Kvinnospelen”.

Evenemanget kallades i den dåtida pressen för
“Den kvinnliga Olympiaden”.

I Malmö hade det nitiska tullverket den 2 Augusti
gjort ett stort spritbeslag på en svensk torpedbåt
tillhörig flottan,
som nyss anlöpt  från Köpenhamn.

Minns du  då “Älvsnabben”, flottans långresefartyg,  kom hem
från sin årliga kryssning 1963 fullastad  inte med kulor och krut
utan med brännvin och cigaretter ?

Fartyget döptes snabbt i folkmun till “Älvsnapsen“…

Vill jag vara lite stygg, vill jag säga,  att tullens makt över den
enskilde,  som darrande skulle passera tullfiltret och tullarnas
nitiska ögon och  som hade med en flaska för mycket efter en
utlandsresa, den tulltjänstemännens värld  rasade snabbt ihop,
då vi blev medlemmar i  Den Europeiska Unionen.


I lokaltidningen kunde man i en annons för den amerikanska
Oldsmobile Six läsa: “Den kräver ingen hänsyn och fruktar ingen väg “.
Priset var 5650 kr.

Vidare kunde man läsa att barkskeppet “Rolf” registrerat i Halmstad,
just anlöpt Boulogne från Sverige efter en mycket äventyrlig resa, där befäl-
havaren Thage Jönsson visade framstående ledaregenskaper och ett
starkt sjömansskap, då han förde sitt fartyg och besättning i hamn, trots
svåra skador på fartyget..

Här kan du se, vad de  som komponerade journalfilmen,
Paramountjournalen,  tyckte var viktiga händelser
i Sverige 1926.

 

 

 

 

Isen spänner sina förstärkningar från grenen.

Varför formar sig isen på ovanstående sätt månntro…

Den obligatoriska motljusbilden…

Här kan du se hur jag låst objektivet mot hylsan med två O-ringar. Jag hoppas min
kamera håller sig, om inte i skinnet, så i alla fall i fokus…

Kategorier
Hangflyg modell

NÄR SOLEN STÅR SOM NÄSTAN HÖGST DEN 21 JUNI…

 

 

 

…då passade vi på att åka till Tönnersa Strand

för att flyga hang.

 

 

 

 

 

 

 

Onsdagen,  i alla fall i södra Halland,  bjöd på ett underbart
väder i alla avseenden. Ca 23 grader varmt, västlig vind 5 m/sek.

Vad kan jag begära mer, om jag är flygsugen ?

Livet handlar inte om att ha prylar eller att vara omätligt rik.
Det handlar om att få goda och positiva upplevelser.
Mig kostar det i regel  bara  lite möda.

Det är därför,  jag är  en aktiv modellflygare i mitt  hjärta.

Alltså åkte vi ner med pick och pack till stranden, där vi
inte behövde
trängas med mer än oss själva…

Väderläget var som ovan och vinden var lite dragen mot nord.
Troligtvis hade det varit perfekt på Segeltorpshanget vid
Hovs Hallar.

Men nu var vi här och det gick utmärkt att flyga.

Under eftermiddagen drog sig vinden mot väst och
minskade från 5 till ca 2 m/sek.

Enda malörten i bägaren var, att jag glömt min GoPro hemma.
Så alla bilder och all video har jag tagit med min Mobiuskamera.

Jag tog video och stillbilder. Flera stillbilder klippta ur videon,
vilket visar,  vilken kvalitet denna lilla kamera kan prestera.

Jag gjorde ett bildspel,  för jag tycker det kan vara lite
tråkigt att
bara rada upp bilder. Lite rörelse gör det
intressantare.

En liten videosnutt blev det oxå.

Så har du inget för dig just nu så kolla det som finns här.

Det kan kanske ge dig en aning om,  hur fint vi hade det.

 

 

Ett sätt att tillbringa eftermiddagen.

Växtligheten har verkligen fått fart efter regnskvättarna vi fick.

Tur inte huvudet följde med…

En modell, ett fint hang, laminär vind och sol.

Perfekt läge.

En ärrad modell och pilot.

Skuggan plockar blommor eller ?

Min eftermiddag vid stranden

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

DE FRIA HORISONTERNAS LANDSKAP

 

 

 

Lämna närheten till havet ?

Aldrig !

 

 

 

_DSC6986

Jag är uppväxt med närhet till havet och har tillbringat nästan
hela mitt liv här.

Att man kan komma ut i naturen och se en obruten horisont,
ser jag som ett
privilegium.

Föreställningen att jag skulle bo i inlandet och se grantoppar i
vilken riktning man än
skådade, det är för mig en omöjlighet.

Att man får en känsla för vyerna,  där man bott och växt upp, det
är något som
tar tid. Låt oss säga att man danas av sin miljö.

Får jag promenera längs stranden,  då blir jag och  det finns
ett bra engelskt ord: enlighted.

Mitt inre batteri blir cyklat. Det töms och fylls på med nya
intryck, som kan ligga
som en grund,  för de andra aktiviteterna
jag kommer att företa mig.

För den som inte är född vid havet,  låter detta kanske främmande,
men för oss som levt vid en
kust är det  naturlig  realitet och jag
fick det senast i dag bekräftat, av en person jag
mötte, som strövade på
stranden i likhet med mig.

Nåväl,  vädret var vindstilla, 10 grader varmt och molnigt, således
perfekt
strandpromenadväder .

Jag hade verkligen hoppats på västlig vind, för att få mig en stunds
hangflyg, men
då vi har ett högtrycksläge,  så skapade det dåliga
förutsättningar för västlig
vind.

Jag gick min vanliga runda på 9 km och eftersom jag är en flanör
och upptäcktsresande,
tog det gott 2 timmar.

Kameran är alltid med  som  min fotodagbok och som vanligt
blev det bilder.

Häng med på min promenad och upptäck mina ögonblick !

För är du aktiv, då händer alltid något oväntat. Så och denna gång.

Det blir tredje gången,  jag hittar ett sådant föremål…

_DSC6977Som ni ser…ingen trängsel. Härligt !

_DSC6997.ARW

Ett havsodjur som spolats iland.
Undrar om man ska rapportera till Naturhistoriska Riksmuseet ?

_DSC7007.ARW

Den vitnosade sanningssliraren kan man se i sällsynta ögonblick.

Den verkar kroniskt oberäknelig och opålitlig. Jag tror denna arten
har en variant av  Aspergers Syndrom .

_DSC7014.ARW

…och den mindre…algaparen pratade som vanligt nonsens,  då jag gick förbi…
men han är ofarlig,  för han är helt enkelt genuint  dum i skallen.

_DSC7015

En skiss av Picasso eller Miró kanske…ser ni vad det föreställer ?

_DSC7016.ARW

Detta belätet hade smugit under sanden med bara huvudet synligt ända till strandkanten.

Han ser ganska korkad ut…och tycks ställa frågan: “Vad är det som händer”…

_DSC7018.ARW

…och denna varelse stack huvudet i sanden, för att jag inte skulle se honom…

_DSC7021

Ett enormt djur jag fotograferat flera gånger…

_DSC7023.ARW

…i dag sa han till mig, det kostade 4 dollar att fotografera honom…
…eftersom han var sminkad

_DSC7025

…när jag inte ville betala,  vände han sin sämsta sida mot mig.

_DSC7029

Vildsvinen lämnar sina visitkort på promenadstigen.

DSC03493

Det är mycket gott om grågäss i kusttrakterna fortfarande.

_DSC6999

På stranden fann jag en just ilandkommen ballong,  som ni ser på bilden,
vilket omedelbart satte igång mina funderingar: Var kom den ifrån ?

Fullskärmsinfångning 2015-11-04 191259

Efter en snabb googling fick jag reda på, att den kom från Harlem,  Holland.

Ett företag säljer ballonger för 80 års dagar i Holland.
Jag läste att man i Holland mycket mer än i Sverige,  firar olika
händelser med ballonger.

ny karta ballong

Ballongen hade flugit 1000 km minst.

 

DSC03477

Tornfalken en skicklig flygande jägare med vackra röda/bruna  färger nu.

Kategorier
Naturbilder

DETTA ÄR VARFÖR, JAG INTE KAN TÄNKA MIG…

 

 

 

 

…att vara bosatt i inlandet.

 

 

 

 

DSC02901

Att jag växt upp vid havet, haft mitt arbete vid havet i hela mitt liv,
det har naturligtvis präglat mig.

Det är inte så konstigt,  att jag ofta kör ner till stranden av Kattegatt
för att uppleva den fria horisonten.

Man borde sätta skyltar längs E 6 som säger:

“Halland, de fria horisonternas landskap”.

Om jag är i inlandet och ser mig om…ofta bara skog.

Nej, jag vill, som jag skrev ovan, ha en fri horisont.

Det får jag, om jag promenerar nere vid Tönnersa Strand.

Det är en favoritplats, både för  hangflyg och naturupplevelse.
Att spankulera där två timmar gör att jag blir vederkvickt.

Begrunda själv bilderna och föreställ er en mörk granskog
i strandkanten i stället för hav…

Inte minst så blir man inspirerad av alla sinnesintrycken,
man får vid en promenad.

Fantasin stimuleras och man upptäcker fantastiska saker,
som man kanske inte gjort annars. Till exempel om man
ligger i dvala framför en tv.

DSC02817

Denna bilden vill visa två saker. För det första, ser ni den vassa horisonten ?
Man ser ingen strandlinje…det beror på jordens krökning naturligtvis.

Det andra är,  om ni ser längst ut på spetsen av Hovs Hallar, ser ni klippväggen,
som tjänstgör
som hang,  för oss som hangflyger.

DSC02839

Det hade varit -5 grader.
Inga moln, högtryck =mycket värmeutstrålning från marken till atmosfären under natten.

DSC02844

Föreställ er en tät 20 m hög granskog vid strandkanten…därför vill jag bo vid kusten.

DSC02864

Min lilla hangkant. 10 km lång…

DSC02870

En bild mot Halmstad 12 km bort.

Här också en skarp horisont.

DSC02876

Den här figuren kom med långa steg klafsande i strandkanten, med rufsigt hår och kepsen på sned…

DSC02891

…och i sanden stack huvudet från en urtidsödla upp. Den måste ha varit stor…

Kategorier
Naturbilder

LAHOLMSBUKTENNATUR

 

 

 

Höstlikt…fast det är förvår…

 

 

 

SONY DSC

Färgerna i naturen på mina bilder hör hösten till.

Men vi är i början av mars. Naturen håller på att
ladda upp för våren och därmed ändrar sig färgskalan.

Förvänta lite mer grönt och violett närmaste månaden.

Modellflygväder…det har det ju inte varit direkt, men att
jag promenerar vid ett av mina favoritställen, det är inget
dåligt substitut.

 One gets enlighted !

Alla vet vad detta betyder och det beskriver bra,  vad
man som flanör upplever.

Läs Bo Bergmans böcker. Han var en sekelskiftesflanör
och en våra mest kända arbetarförfattare.

Kanske inte så många unga känner till en av våra största
litterära föregångsmän
i dag ?

Att flanera är ett sätt att promenera. Lite mera mållöst,
utan något direkt mål eller syfte. Iakttagande bara.

Passar mig perfekt.

Därför då har man tid,  att låta naturen påverka alla
ens sinnen.

Har du tänkt på,  hur många olika dofter det finns
vid en strand ?

Tallskogen med sin  barrlukt , passagen genom kärret
med sin tyngre lite dävna mosslukt, doften av strandrågen
man passerar genom dynerna och lukten av hav,
när man kommer ner till stranden.

Förresten strandrågen luktar annorlunda på sommaren.

På sommaren med värme blommar doften ut ordentligt och
ingen kan ta miste på, vad det kommer från.

På vinterhalvåret luktar det mera på nåt sätt… grönt.

Även   lukten av hav varierar. Ibland tar tånglukten
överhanden och ibland fylls luktorganen av den doften,
som bär med sig  karaktären av en sydsvensk å.

Ljuden är mångfacetterade. I tallskogen hörs susen i
grenverket,
i dynerna hör man rasslet i strandrågen,
som vinden ständigt
kammar.

Havets puls som oförtröttligt präglar en strand.

Antingen mjuka småkluckande vågor eller aggressiva
frasande vågor som energiskt utlöser sin energi, då stranden
grundar upp.

Havet är aldrig helt tyst.

Jag var ute och flanerade och var ledsagad av min
Sonykamera.

Lite smuts på sensorn, men det påverkar inte slut-
resultatet.

Häng med mig under min dag vid stranden !

SONY DSC

Dimman låg tät på väg till stranden.

Resan in i det okända…

SONY DSC

Dimman gör bilderna mjuka och ger dem en air av 1700-tals landskapsstilleben och romantik.

SONY DSC

Vinden saknades, men havet andades sakta,  nästan försiktigt.

SONY DSC

Strandträden är plågade av vinden…men de är inte knäckta,
de hämtar bara andan och anpassar sig.

SONY DSC

Det visste jag inte, att clementiner odlas vid Tönnersa Strand ?

SONY DSC

En sorts kräldjur i sanden stannar yrvaket upp
inför åsynen av en strandad al,
som ganska uppfordrande pekar finger….

SONY DSC

Den här knarriga individen kom hastigt, på styva ben springande,
för något brådskande ärende, han hade att ombesörja.

SONY DSC

En strandad al från Lagans stränder sträcker upp fingrarna
för att påkalla uppmärksamhet.

SONY DSC

En annan al strävar framåtlutad i motvinden…

SONY DSC

Lagan har gått ända upp till dynkanten.
Det strömmande vattnet i ån
har avsatt sina vågformade autografer i sanden.

SONY DSC

Denna något ilskna individ låg i strandkanten och tjurade för sig själv.
Men en rejäl nos har han i alla fall.

SONY DSC

Eftersom området är naturreservat får växtligheten sköta sig själv i stort sett…

SONY DSC

…vilket tar sig uttryck i att träd fällda av vinden får ligga där de ligger.

Har du aldrig varit här så åk dit.
Det är vackert och mycket att uppleva !

Kategorier
Naturbilder

STRANDBILDER

 

 

 

Ja, det är ju höst och det syns på ljuset.

 

 

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag gick en promenad längs stranden, tog några bilder.

Svag ostlig vind. Havet så långt man se helt platt.

Vassego !

 

 

 

 

 

SONY DSC

Skillnaden mellan ebb och flod här ca 25 cm vilket syns.

 

SONY DSC

Maneter som ser…

SONY DSC

…ut som bilder på rymdens nebulosor…

SONY DSC

…de är vackra. jag tog manetbilderna med blixt för att få med färgerna.
Blixt går som sagt att använda även på dagen.

 

 

 

 

SONY DSC

Taxen med huvudet i marken har stått så här nu en vecka…

SONY DSC

200 cormoraner…

SONY DSC

De enda svampar jag hittar…

SONY DSC

Naturvårdsområde. Här får naturen sköta sig själv. Nästan.

Jag försvinner på en längre semester, men jag har laddat upp
med poster,  jag kan
aktivera med en lånedator,
så ni slipper mig inte….

Kategorier
Naturbilder

EN BLÖT FILT…

 

 

 

 

 

…känns det,  som om det ligger över allt  just nu.

 

 

SONY DSC

 

 

 

Jag vill inte klaga, för att det regnar i och för sig.

Men jag kan ju önska,  vi hade fått ett högtrycksläge, som
hade stabiliserat vädret för oss.

Nu är det sydliga och sydostliga vindar, alltså har
vi,  som är hangflygare dåliga möjligheter att utöva
vår hobby.

Men i går ringde modellflygkamrater, som sa, att
de skulle ner till Ystad, då det var utsikter för SV-vind
till helgen.

Sydväst är vad som är bäst, om man flyger hang nere vid
Hammar eller
Löderup.

Naturligtvis hänger jag på, bara nu vinden blir ok.

Men i väntan på det, var jag ute en sväng idag och
upplevde en del av höstens stämningar.

Hoppas  det är varmare, dit vi ska åka förhoppningsvis
snart !

Men här är några ögonblick ur mina touch-and-go hos hösten.

 

 

 

 

SONY DSC

Till och med  björken stod och deppade i regnet…

SONY DSC

Stilla flyter…om inte Don så i alla fall Fylleån.

Tänk om Michael Sjolokov i stället skrivit: “Stilla flyter Fylleån”.
Då tror jag inte han fått Nobelpris i litteratur…

För er som vill stilla er nyfikenhet om den sovjetiske författaren Michael Sjolochov:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Michail_Sjolochov

SONY DSC

Vårens skott ligger i startgroparna.

SONY DSC

 

Jag kan villigt erkänna, att jag ville fotografera själva droppen,
så jag fick speglingen av omgivningen som ett fisheye-objektiv.

Men det gick inte, för vinden for omkring med grenen för mycket
…nästa gång då…

SONY DSC

Inte mycket klorofyll kvar nu.

Bladet svårplåtat på grund av vind och det är bara 3 cm stort.

SONY DSC

En blöt skata kom…

SONY DSC

..och sa, att jag sätter mig här så länge och ugglar i regnet.

SONY DSC

 

Kanske man kan äta dessa röda bären…

SONY DSC

Nä…jag tror jag sticker en sväng…

SONY DSC

…och träffar mina kompisar.

SONY DSC

Havet bara en gråskala i dag.

SONY DSC

En av den eviga vinden permanentad buske…

SONY DSC
Att bilar kan köra i diket, det förstår jag fullständigt,

men att båtar skulle råka ut för samma sak …

Ett litet tillägg till historien…

När jag körde för att se på en häst häromdagen sydost Halmstad,
såg jag något blått en bit från vägen.

Naturligtvis var jag tvungen att stilla min nyfikenhet,
parkerade och gled över elstaketen för att
kunna se vad det blåa var.

Det var en ballong med ett snöre i i vilket det satt en liten lapp.

Lappen och ballongen gjorde reklam för en McDonald restaurant
i Krakow i Polen.

När jag tagit bort reklamkortet och snöret, släppte jag den något
skrynkliga ballongen
som glatt,  fast med viss tvekan,
ånyo begav sig  i väg på okända vägar…

Undrar var den landade nånstans ?

Detta är en tredje reklamballongen jag hittat de sista 3 åren.

Jag hittade en vid Tönnersa Strand, som var uppsänd från Freiburg
i Schweiz vid öppnandet av en ny klinik vid det stora sjukhuset.

Jag skickade ett brev till sjukhuset med bilder och var jag påträffade deras ballong.

Det blev en historia som publicerades i de största tidningarna
i Schweiz och även i Frankrike.

Roligt.

Jag fick en fin present hemsänd vid jul.

Den andra ballongen fann jag  uppe vid Esmared och den gjorde
reklam för en Jylländsk
Sparbank .

Japp,  det gäller att ha ögonen med sig, när man är ute.

Här kan du läsa om ballongen från Schweiz:

https://hangflygning.se/?p=13545

https://hangflygning.se/?p=13642