Kategorier
Naturbilder

STRANDEN

 

 

En plats för avkoppling och eftertanke för mig…

 

 

 

 

Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.

Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.

Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.

Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.

Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.

Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.

Detta naturområde  är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.

Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu,
är det som gör promenaden
spännande.

Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !

Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.

Här kommer lite bilder jag fick med mig.

Mina bilder vill jag,  att de ska ha ett tema.

I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…

Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.

 

Häng med !

 

 

Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.

Överflöd

En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?

Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.

Öronmaneten är ett  djur…

En symbolbild av Tönnersastranden för mig.

En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.

Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.

Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.

En surgubbe…med horn i pannan…

Överflöd igen…

 

Klöverblomma

Vildnyponen bara blommar på…

…för att locka insekter för  pollinering.

Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…

Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…

Kolla färgen på växtligheten…

Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?

Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.

Hur många ansikte kan du se ?

Kanadagäss

 

 

 

En man och ett hav…

 

 

Kategorier
Okategoriserade

NYA INTRYCK…

 

 

 

 

…som inger hopp om framtiden.

 

Den fria horisonten…viktigt för mig.

 

 

 

Trots vi har vår…tycker jag inte,  jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.

Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser,  som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..

Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…

Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.

För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.

Han höll på att dö.

I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.

Han sa,  att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande,  som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.

Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.

Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer
om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.

Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.

Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?

Sverige…Finland…Moldavien ?

Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.

Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.

Vid en promenad,  där får jag nya intryck,  som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.

Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.

Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal  med.

Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.

Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.

Det blev några bilder så håll tillgodo !

 

 

 

 

Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…

Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.

Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…

Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…

Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.

Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.

Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?

Förstår du min tanke?

Sädesärlan bygger sitt hus…

En fågel som sprider energi och glädje…

…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !

 

Kategorier
Naturbilder

EN DAG, VILKEN SOM HELST…

 

 

 

 

 

…i mitt liv.

 

 

 

 

 

 

 
En promenad längs stranden…
tar jag , om det inte ösregnar eller blåser storm.

Blåser det storm, vilket betyder mer än 24.5 m/sek
medelvind, då besöker jag med glädje stranden
dagen efter.
 
Allt för att kunna registrera eventuella omvälvande
förändringar i naturen som ett resultat av de aldrig
tröttnande vågorna eller vinden.
 
I dag hade det skett, att gamla träd som kämpat med
vinden i många år, de hade fått ge sig och fått lägga sig
uppgivet på rygg.
 
Vädret var nästan lite vårlikt, då jag gick inne i
strandskogens skydd och lä. Det luktade lite vår också,
talldoft och lukten av blöt skogsmark.

En föraning om den vår som kommer
 
På stranden observerade jag några sillgrisslor,
som vilade sig. Troligtvis var de utmattade, efter den
hårda vinden som varat i ett par dagar.
Sillgrissla är en vanlig fågel och kan normalt ses i flockar
en bit ut från stranden, 3-400 meter,  där de håller till
under sina matsök.
 
En person släppte lös sin hund på stranden, trots skyltarna
vid parkeringen påminner om,  att det är naturskyddsområde,
vilket  betyder, att hundar ska hållas kopplade.
 
Hunden gav sig på en utmattad sillgrissla i strandkanten,
som vilade sig och som jag kunde konstatera försvarade
sig väl.
Hoppas hunden eller ägaren fick ett tjyvnyp av näbben !
 
Men trots allt, jag hade en lyckad dag och min telefon sade
jag promenerat 6.8 km.
Som du märker i mina skildringar från mina strövtåg,
det händer alltid något oväntat…Inte alltid dramatiskt som idag,
men jag får uppleva något oplanerat.
Därför tycker jag om stranden.
 
                           Häng med…

Kategorier
Naturbilder

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod,  som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

“Var är min modell” ?

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms
av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till
Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras
snabbt bland befolkningen utan käbbel
och
en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

ÄNNU MER NATUR…

 

 

 

 

 

…kan jag inte flyga, så vad ?

 

 

 

 

 

 

 

Vi har haft ett för termik- och hangflygning
uselt väder sista 10 dagarna.

yr.no lovar inget bättre för de närmsta veckorna
heller.

Surt, för det drar i flygtarmen.
Men vad göra med ständigt ostliga och sydostliga
vindar ?

Jo, inte kan jag sitta inomhus och uggla…jag får
ge mig ut i naturen, vilket för mig för det mesta
är vid havet.

Du får stå ut med mina motiv.

Alla bilderna tagna med min Mobiuskamera,
som tar 4 bilder/sekunden.

Det blir som det blir.

 

 

Den obrutna horisonten

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

FÖLJ MIG FRAMÅT VÄGEN…

 

 

 

 

 

För det blev strövande i stället för hangflyg.

 

 

 

 

 

 

 

 

Förresten,  vet du,  att ordet “Rover”, som bilmärket,
betyder “Strövare” på engelska…

Strövare, det är,  vad jag är.

Eftersom jag var vid stranden,  tog jag en promenad
till mynningen av Genevadsån och tillbaka, vilket
är 8.7 km enligt min GPS.

Tur man är ung och vital…?

Vackert i naturen nu då den väntar på att dra igång
växtligheten.

Hela promenaden i skogen var jag beledsagad av
vanvettigt spelande bofinkar,  som exekverade hela
sin vackra sångmelodi.

 

Det du…det är annat än det som kallas “Melodifestival”
på svensk public service tv !

Lite ögonblick fångade med min kamera blev det.

Jag tröttnar aldrig att promenera i naturvårdsområdet.

Alltid något nytt händer under promenaden.

Det gör det aldrig,  då man ligger i dvala framför en tv.

 

 

 

Ser du skillnaden på vattnets färg?
Det är Laganvatten, respektive Kattegattvatten.

Reveln som var försvunnen dagen förut…
Nu byggs den åter upp.

Som sagt…den fria horisonten utan granar.

Tja, vad säger du om bilden ?
Jag vågar inte säga nåt…

Under mina strövtåg längs stranden har jag märkt svenskens önskan
att bygga monument av olika slag.
Här är ett med en vakare som centralelement.
Fast bilden ser av någon anledning
ut som ett gulnat vykort från 1963…

Den tönnerska trämarulken låg och rullade med sina stora ögonvitor…

Glädjeupplevelse under den lång promenaden på grusvägen…
en citronfjäril som flög sin osannolika aerobatik i luften
ungefär som ett torrt löv,  vilket far omkring i virvlarna,
då vinden blåser runt en husknut.

…och strandpiparen sprang på sina pinniga ben framför mig och åt
vad han fann.
Klart fågeln är hungrig efter en lång flyttning.

En hydrofoil av kevlar och kolfiber. Kostar nog en 1000-lapp.
Trodde först en hangflygare glömt sin flygande vinge…

Kategorier
Naturbilder

STRANDINTRYCK…IGEN

 

 

 

 

 

 

 

Mitt sätt att fylla på med  energi…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…är att promenera vid- eller i anslutning till en strandmiljö.

Jag kan inte flyga varje dag, men den tiden närmar sig fortare
än du tror. Dagarnas ljus sträcks ut mer och mer, vilket gör
livet lättare att fördraga.

Min promenader vid Laholmsbukten är för mig ett måste
nästan. 

Jag upplever skeenden och ting, vilket stimulerar mig att
göra nya saker.

Att bo vid ett hav och kunna se en fri horisont är värt allt.
Aldrig jag skulle vilja leva mitt liv där horisonten utgöres av
mörka dystra granar, vilka står som centurioner och vaktar
horisonten.

I Laholmsbukten växer inga granar.

Häromdan var jag där och min vanliga dagliga runda.

Vill du hänga med så är du välkommen…annars kolla på
Big Brother eller Melodifestivalen på kvalitets-teve.

Bilder från min makalösa Mobius.

 

 

 

Havet i stort som en spegel

Det mörka området är där Lagan möter Kattegatt.

Nybildad is skapar vackra mönster…

…ser ut som slipat kristallglas…Du kanske tycker,
att  detta är väl inget att fotografera…men jag tycker det !

Har någon glömt sin strandstol ?

Undrar vem som sjösatte denna  grupp ? Jag menar,  detta kostar säkert 2500 kr…

Al som gått på grund efter en åktur i Lagan.

Inte en enda rynka på Laholmsbuktens yta till synes…

Laholmsbuktens 1,5- benta strandelefant låg och plirade mot solen.

Bäcken som avvattnar våtmarkerna just innanför sanddynerna
vid Lagaoset.
En plats där öring och lax leker.

Mikrodyningar fräser försynt mot strandkanten för att
göra omgivningen uppmärksam på sin reella existens

Den lataste av dem alla,  stranddrönaren,  vars huvudintresse är
att se på tv och fippla på sin Ifåne
har just hört en rolig historia,
drar på munnen och ser fånig och ovetande ut som vanligt.

Lagans kraftiga utflöde i Kattegatt skapar ständigt ny strukturer på botten.

             Alla stigarna bland sanden en produkt av människans ibland slumpmässiga val.
     Den gamle modellflygaren i en paradoxal splendid isolation trots alla fotspår.
                                                           Jaha,  här är oset vid Lagan.
                                         Alen som gått på grund sedd från ett högt träd.

Ser du sandflykten under vattenytan ?

Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och
börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord
då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.

Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och
få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag
vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet
Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind
och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje,
som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor,
inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, 
som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren
och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma
via den groteska bron och kunde anträda
promenaden
söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad
av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog,
med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra
släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det
gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett
av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den
intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några
av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder

VAD GÖRA, OM DET INTE ÄR MODELLFLYGVÄDER ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan ta en promenad vid stranden.

 

 

 

 

 

 

 

Har jag inget särskilt för mig går jag min dagliga promenad
vid stranden på 8 km.

Som jag skrivit åtskilliga gånger är detta ett sätt att bli av
med stress och ladda själens batterier.

Jag blir en ny människa efter ett strövtåg längs Laholmsbuktens
strand.

Jag vet vad jag förväntar mig, men alltid blir jag överraskad av
något nytt som dyker upp.

Framför allt träffar jag trevliga människor där, som gör samma
sak som jag, njuter naturen.

Och det som för mig är viktigt,är att jag kan se den fria havshorisonten
vilket ger flykt åt mina tankar.

Väderläget i dag var gråmulet och temperaturen, då jag gick ur bilen,
var -4 C. I sanden såg jag stråk av rimfrost, då jag gick mot stranden.
Dock slog temperaturen snabbt om till +4C.

Min promenad började vid Lagaoset längs stranden norrut till
Genevadsån, sedan längs skogsvägen tillbaka till Lagasoet.

Det blir 8-10 km och rundan tar ca 2,5 timma.

Inga speciella fåglar såg vare sig jag eller en ornitolog som satt
på en av de högsta dynerna och spanade ut över havet.

Under min promenad tog jag lite bilder, mer eller mindre fantasifulla,
som visar ögonblicken från min odyssé.

Häng med om du vill…

 

 

 

Florsocker…

Min fria horisont…

En raritet…en unge av den Laholmska saltvattenkrokodilen låg i solen.

Damen utan överkropp eller ?

Bara jag och en stolpe med pekfinger på stranden.

En trähydra

Detta är troligtvis ett förträat exemplar av en unge
till den halländska skogsmammuten som spolats i land…

Hanget vid Tönnersa Strand har aldrig varit så högt som nu. 

Dit ska du gå !

  Sen satte han nosen i vädret och teg…

Laholmsbukten 5. Januari 2020

Storskarvarna kom i bombplansformation

Höger sida naturen betad av får, vänster om vägen obetat…

Ståndaktiga tennsoldaterna…

 

Kategorier
Naturbilder

EN PROMENAD VID HAVET VÄCKER KÄNSLOR…

 

 

 

 

 

… positiva eller negativa.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade spetsat på att få mig några vändor hangflyg i dag
nere vid Tönnersa Strand,  eftersom vädertelemetrin från
Hovs Hallar
angav västlig vind 5 m/sek.

Blåser det väst vid HH,  borde det blåsa väst vid Tönnersa
oxå…

Så in med prylarna i bilen och iväg. Fast efter 5 minuter
på väg såg
jag,  att flaggorna,  i den mån de rörde sig,
indikerade ostlig vind…

Surt !

Men jag for ner till Lagaoset i alla fall, eftersom jag var
tidigt ute
redan klockan 0730.

Morgonpigg ? Självklart !

Inte en människa på stranden och med min kamera gick
jag min vanliga
8 km runda,  vilket jag gjorde med viss
förväntan, då vi haft friska vindar
från väst de senaste
dagarna.

Efter starka vindar brukar det dyka upp lite fynd längs
stranden värda att
dokumentera.

Fast i dag var det fattigt. De vanliga objekten fanns där,
men de har jag 
plåtat otaliga gånger förut.

Eftersom det var tomt på människor på stranden,  tog
jag fram min
Blue Phoenix med min Gopro monterade
och fick 30 minuter
i luften, under vilken tid kameran
tog 2 bilder i sekunden.

Bilderna kan ni som behörighet kolla på det vanliga
stället :=)

Där jag parkerat min bil, hade vandaler vräkt omkull
länsstyrelsen
Hallands informationstavlor.

Dessa tavlor är mycket väl utformade och ger värdefull
information till besökaren.

Området vid Tönnersa Strand  Lagaoset är en plats,
som just
genomgått en renovering och återställning,
vilket har höjt dess
biologiska värde avsevärt.

Varför ska då dessa vandaler, som troligtvis också är
skyldiga till
tidigare förstörelse få förstöra för oss,
som inte river ner och förmenar
andra information?

Vilka som är gärningsmännen ? Enkelt uttryckt:
“White Trash” !

Eller på svenska 18 -22-åriga skitstövlar !

Hoppas de någon gång får sota för vad de gjort !
Ett lämpligt
straff hade varit att de skulle städat området
under sommarmånaderna !

Oavsett denna negativa upplevelse får jag mina batterier
laddade 
och erfar en känsla av “Reset” i min hjärna,
som gör att jag kan möta
dagen med optimism och energi
efter mitt strövtåg vid Tönnersa!

Har du aldrig varit där ? Åk dit och promenera och
framför allt
ta med din kamera och dokumentera.
Det finns oändligt med motiv.

Fågelbilder tagna på alldeles för långt håll med min
enkla utrustning som vanligt.

 

Vill du,  så häng med mig på dagens strövtåg  !

 

 

 

 

Ett behornat urtidsdjur stirrade  på mig med gapande mun med viss irritation…

Den gamle gårdvaren…still going strong efter 6 år i strandkanten,
trots tidens tand tärt på dess fysionomi.

Han börjar bli lite fårad i hyn nu…kanske dags för Botox ?

Ett os.

Varför växer det så här ? Slumpen ? Nej, inget i naturen är slumpmässigt, allt har en mening.

Nu är det den skira grönskan,  som väcker känslor för sommar.

En förträad marulk bara låg och var allmänt sur…

En sällsynt observation, en Hjolbänning !
Känns igen på dess något satta kroppskonstitution och stora näsa.

Hovs Hallar avstånd 20 km.

Båstad, vilket inte är nåt speciellt, men du kan märka att jorden är en sfär…eller ?
Om du kollar den knivvassa horisontlinjen i havet.

Den mindre långhalsade strandkyrassiären.

Bara en sädesärla som…

…som i sin eviga jakt…

…på mat…

…tar ett och annat snedsteg…

..för att kunna…

…dra hem mat till ungarna i boet.

“Se så duktiga vi var, vi kunde fördärva skylten” !

Fast det är skattebetalarna som står för kostnaden.

“När jag blir stor, ska jag bli en pitbull och  ordningsvakt vid Tönnersa Strand” !

Saltarven har ställd upp sig på led för inspektion…

Här har det blåst sydväst och nordväst. Om vi ska döma efter sandens form.

Ett makabert fynd. Underbenet och foten efter en pirat som fått gå på plankan…

Den mindre petimätern, som har väldigt korta ben, men desto längre Monohorn…
Metaforen tycks stämma in på en del människor oxå…

 

Kategorier
Flygkameror - Teknik

ÄNTLIGEN EFTER 2 MÅNADER…

 

 

 

 

 

…fick jag tillbaka en av mina GoProkameror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En av mina gopro, som jag byggt om genom
att ha fått
satt in en ny lins  har
varit nere hos
firman,   för översyn.
Linsen jag har är de i den översta raden.

Problemet var,  att min kamera inte fokuserade
100 %.
Jag försökte själv att ställa in, men insåg efter
fruktlösa oändliga trial-and- errorförsök, att det
var dömt att misslyckas.

Så jag ringde till företaget och de berättade,
hur
de går tillväga med tysk vetenskap och
grundlighet.

Att ställa in fokus exakt med denna lins är
ett precisions
arbete. Det handlar om 1/10 mm
vridning av linsen
i dess infattning i kamerahuset,
för att du ska hamna exakt rätt.

Alltså var jag ju mycket nyfiken på resultatet.
Som vanligt, då jag vill ut och testa kameror,
var det
disigt och dimmigt.
Alltså inte optimalt för ett
kameratest.

Men hursomhelst for jag iväg med kameran
på modellen
ner till stranden och flög ett par
vändor.

Vinden 8-10 m/sek och den var sydost, så det
var ju
garanterat turbulent i luften.

Men jag ger mig inte,  utan jag for iväg luftburen.
Flög i 40 minuter sammanlagt, sedan packa in
och promenera en rejäl sväng på stranden, då
jag ändå var där.

Det var ju lä bakom stranddynerna på grund av
den ostliga
vinden, vilket gjorde promenaden
bekväm.

Efter hemkomst förde jag över bildfilerna till mitt
fotoprogram och kollade.

Med hänsyn till förhållandena kunde jag ändå
konstatera,
att kameran tog bilder, som var lika
bra, som då den
ny !
Härligt.

Jag tog lite bilder med min GoPro och framför
allt med min
Mobius, som alltid är med.

I dag använde jag min Mobius dels som
glasögonskalmskamera,
långt ord, dels som
upptäckarkamera vid mina strövtåg.
Bilderna med gulaktig anstrykning är Mobius,
vilken har svårt att hantera dåligt ljus.

Häng med om du har lust och orkar !

 

 

 

Släpp…

Fly baby,  fly !

Ensam pilot i diset och dimman.

 

Den fyrsidiga pyramiden, som är högst av dynerna.

Landning

Åldringen med sin Glasögonskalmkamera…ett bekvämt sätt att dokumentera skeendet.

Beware of the hun in the sun…

The galloping Blue Phoenix.

Nu gäller bara att sätta modellen under full kontroll.

Detta är det verkliga Lagaoset.

 

Den ständigt irrande bäckfåran som avvattnar området mellan
strandskog och dynområde.

 

Jag antog,  att det i dag skulle finnas gott om fiskare
här, då vinden var ostlig och det var lä.
Men kanske det var den ostliga vinden, som gjorde,
att här inga fanns,  vilka prövade lyckan…

Den ostliga vinden flyttar enorma mängder sand från
dynerna till stranden.
Ett evigt fram och tillbaka som bälgen på ett dragspel.
Fast massmedia, speciellt kvällstidningsträsket kallar det
resultatet av det de benämner global uppvärmning.

 

Vad blänger han på ?

Strandens förträade hare…

Den uppnästa strandödlan gav mig ett vasst ögonkast.

Jo…det kommer en vår !

En beskrivning av en skenbar oordning och ordning i naturen.
Eller kalla det kaos eller konformitet…

Ser du hur sanden samlas i lä av stammen på grund av förhärskande ostlig vind ?

Jag får associationer till ett märkligt magert löpande djur med stora horn på väg ut i havet ?

Jag säger inte ett ord !

Det ängsliga onda ögat…

Ett vildsvin som låg i strandkanten. Dittransporterad med Lagans hjälp.
Skjutet lågt i buken. Man såg revbenen var sönderskjutna.
Inget eftersök här inte…Men nu blir kadavret mat åt vitfågel och kråkor.

En fågel vita rester. Se hur evolutionen har utvecklat skelettet med lätthål…
Det är just som lätthålen i ett modellplan. Gör som naturen, så blir det bra !

Strandinspektör av 1. klassen.

En tornfalk flög förbi lång från mig. Vackert tecknad med sin rostbrunröda färg.

Här bestämmer jag, säger råkan på parkeringen utanför Lidl…

…för jag har störst…näbb !
Känner du igen resonemanget ?

Kategorier
Hangflyg modell

BLÅ FENIX BESÖKER ETT KUSTHANG

 

 

 

 

 

En av de första dagarna 2019 som ger

mig en känsla av, att våren är på gång.

 

 

 

 

 

Jag har en Blå Fenix,  som är byggd som en ren segelmodell.
Den ville jag testa efter lite modifieringar.

Modellen ville svänga vänster, varför jag torderade en vinge
för att få bort tendens till sväng.

Platsen som jag flög på,  är ett makalöst fint kusthang vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten.

Jag kvistade dit och möttes av solsken och väldigt svag vind.
Vinden låg på ca 2 m/sek och minskade.

Men eftersom min Blue Phoenix är lätt,  gjorde jag mig inga
bekymmer om flygningen som sådan.

En ganska lång promenad till min pilotplats, där jag raskt
monterade modellen och kastade ut.

Kärran flög i mitt tycke perfekt med absolut neutrala
trimmar och centrerade roder och utan tendens till stall.

Det visar med all tydlighet,  att Leif Eriksson, som är
konstruktör
av modellen, har lyckats med sin Blå Fenix
i alla avseenden.

Jodå, det gick fint att flyga. En landning gjorde jag på toppen,
men med en modell med endast sida/höjd rekommenderar
jag inte,  detta sättet att landa.

Bakom kanten var det mycket turbulent. Det är svårt att
kontrollera modellen, då den är utsatt för dynamiska
krafter,  eftersom det inte finns skevroder på den,
vilka snabbt kan återföra den i rollplanet till ett korrekt
läge.

Jag landade hel med ett litet nödrop.

Jag flög i nästan 2 timmar i svag vind, vilket i sig ger
en spänning till flygandet, då man måste flyga rent och
ekonomiskt. Alltså inget vevande med spakarna, för varje
rörelse med roderna kostar motstånd och därmed prestanda.

Landningen vid den senaste flygningen gjorde jag på
stranden, för att inte riskera något och dessutom ville jag gå
längs stranden på min väg till bilen.

Så summa summarum var dagen hellyckad i alla avseenden.
Vilket naturligtvis gjorde,  jag kände mig nöjd,  då jag
åter kuskade
hem och rekapitulerade min flygning i huvudet,
då jag körde.

Jag tog naturligtvis bilder med min Mobius. Både som
headcam och som ombordkamera på modellen.

Denna lilla kamera är nu för mig oumbärlig.

Håll tillgodo med ett hangreportage…..

 

 

 

En Blue Phoenix i färdigställning.

Vyn som möter en hangflygare vid stranden.

Förberedelser av min Blue Phoenix.

Ready to launch !

I luften…

Bilderna tas med min Mobius, som är fäst på min högra glasögonskalm,
vilket gör att jag fotograferar det jag ser på. Kameran tar 4 bilder/sekund.

 

 

En Blue Phoenix kan se kantig ut på marken…
men inte i luften.

 

 

Piloten ska försöka landa…

Det är inte enkelt i den kraftiga turbulensen…

…som trots att vinden var svag…

…fick min kärra att dansa jitterbug…

…eftersom det är svårare att kontrollera en modell i kytten utan skevroder.

                                                                              Fast en mops som är med i  “The Flying Pugs”,har ju både sido- och skevroder eller ?                 

 

Undrar du varför jag trivs här ?

Denna plats ger mig allt jag önskar ur flygsynpunkt och behovet av  naturupplevelse.

Min kärra har lagt sig till ro efter landningen och njuter av havsutsikten.

Hanget har blivit bättre och bättre !

Det fanns lite vårtecken. Gräset börjar bli grönt och flyttfåglarna börjar anlända.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA ATT FINNAS

 

 

 

 

 

Ögonblick från en söndag

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inget flyg utan bara lite bilder.

Bättre än inget.

Det kommer flyg snart.

 

 

 

 

 

Uppriktigt sagt, vet jag inte varför bilden tycks “vriden” ?
Jag tog den på språng efter att ha varit nere vid en skummande
fors och då jag fått vatten på uv-filtret, torkade jag av det lite
hastigt. Så hastig avtorkning av filter och rörelse av kameran
har antagligen produdcerat ovanstående.

 

Kategorier
Naturbilder

STRÖVTÅG IGEN…

 

 

 

 

 

…ty något eget modellflygande

har jag inte att förtälja om…nu.

 

 

 

 

 

 

 

Vårt väder har inte känts speciellt inbjudande ,
så det skulle få  mig ut för att flyga med någon
av mina modeller.

Dock käre gäst, det går mot ljusare tider nu. Solen går
inte ner klockan 15, utan det dröjer till ca 1620 nu,
så håll ut och lev på hoppet, som loppan gör…

Om jag inte kan flyga, kan jag ströva vid stranden.

Förresten har du tänkt på den ganska subtila
skillnaden mellan orden promenera, ströva, flanera
och promenera ?

Vi har inte upplevt någon riktig höst- eller vinterstorm
under en lång tid nu, även om kvällstidningsträsket
utmålade blåsandet för 14 dagar sen som jordens undergång,
varför strandens tillstånd är relativt indifferent.

En rejäl storm rör om och presenterar fynd, vilka kan vara
spännande på strandremsan.

Jag begav mig till stranden vid Laholmsbukten, där Lagan
mynnar i Kattegatt. Platsen heter Lagaoset vilket på
halländska..bland annat betyder Lagans mynning.

Denna strand är omtyckt av människor, som söker
vederkvickelse och ro för att kunna ladda lite själslig
energi och spola hjärnan från halva tankar och som
det heter i Windows “Lösa filfragment”.

Det är en åsikt,  jag har mött hos många vandrare
under mina
promenader.

Vad som fångar mig personligen  vid en havsstrand ?
Det är ljuset, havet och de dofter,  vilka vinden och havet
för med sig.
Dessa luktintryck startar hos mig funderingar och
stimulerar min fantasi.

Just i dag var vädret i stort vindstilla,  då jag startade
mitt
lite planlösa flanerande norrut. Jag var på plats
0830 och
möttes av ett blekt lite disigt ljus.

Fram emot 10-tiden manifesterade sig en praktfull halo
med sidosolar i skyn. Du kan se bilderna.

Detta är ett fenomen, som uppstår, då solens ljus bryts i
sig högt befinnande
iskristaller, vilka kommer att fungera
som ett prisma.

Som du ju vet sen skolan, bryter ett prisma ljuset och
presenterar
det i spektrets färger. Det är vackert och
kan ses relativt
frekvent.
Speciell vid vintertid då atmosfärens temperatur
är
relativt låg.

Jag gjorde inga fynd under min promenad,  mer än
att jag lade märke
till ganska många ilandflutna maneter,
som låg som mångfärgade
glaslinser,  just där dagens små
vågor bröt mot strandkanten.

Lagan tillförde Laholmsbukten mycket vatten och det
utströmmande
vattnet,  fick den svaga dyningen,
som sakta rullade in mot stranden
att försynt bryta,
då den mötte Lagans snabbt strömmande vatten.

Då dyningen möter Lagans vatten,  kommer dyningen
att bryta.
En våg är ju en cirkulär rörelse av vatten och
om den möter strömmande ,
vatten kommer den att
“överstegras” och bryta.

Lagans vatten flöt glatt porlande längs stranden norrut
med ca 3 knop, vilket man, om man är ovan simmare,
ska ha i åtanke vid sommarens bad.

Jag filmade det försiktiga vågspelet och ska redigera en
film, som
jag hoppas får betraktaren att förstå,  vad jag
menar med avslappnad
miljö. Problemet är att den
“gamla” Moviemaker inte funkar i Win 10.

Tursamt nog,  har jag en laptop med XP,  där jag kan
editera i gamla
Moviemaker. Så stay tuned, det kommer
en video.

I brist på video ska jag trötta dig med bilder…lite info
om bilderna;

Bilderna är tagna med min nyinköpta ifåne. Som jag
naturligtvis inte lärt mig hantera då det gäller
kamerainställningar.

Vi kan vi hålla i minnet att bilderna togs mellan
0830-1130,
vilket betyder motljus och en lågt stående
sol.

Därför knackig teknisk kvalitet…

På stranden jag märkt,  att ett stigande antal människor går
och
letar bärnsten.
Bärnsten förekommer här sparsamt och vill
du maximera
chansen att hitta sällsyntheterna här, ska du passa på
efter
en storm.
Rota i den ilandflutna tången i strandkanten,
då kan du
vara fyndig.

Generellt kan man plocka bärnsten enklast nere vi Skånes
ostkust
i trakten av Ravlunda.
Ordet Ravlunda,  tror jag, kan härledas
till det fornnordiska
ordet “Rav”,  vilket betyder just bärnsten.

Hoppa upp och häng med längs stranden av Laholmsbukten,
där du kan njuta av en fri horisont !

Jag brukar säga,  att de som transporterar sig på E6 njuter
av Halland som förtjänar epitetet; “Halland…horisonternas landskap.”

Speciellt  då du passerat höjdsträckningen vid Påarp på E6
och du blickar mot havet och Halmstad vid passage.

Några snapshots  från mina 3 timmars irrande på stranden
kan du finna efter textsjoket.

 

Deomdetta

 

 

 

Varför  glömmer Tina Turner ständigt sin peruk vid Lagaoset ?

Frosten biter sig fast i skuggan som puder på sanden.

Lagans utströmmande vatten skapar svart oro i Laholmsbukten.

Lagan viker norrut parallellt med stranden.

Här ser du, hur den långsamma dyningen bryter, då den möter Lagans snabba vatten.

Ilandflutna grenar får en glasering av is i den svaga kylan.

Fenomenet “vädersolar”

Solen skapar en skugga som ger en illusion av en man,
som bestiger en stege…eller en bild från 1000-talet
utvisande en viking i sin järnhjälm..

Det är bara använda fantasin…fantasin är din  verklighets
katalysator och smörjmedel.

Ett ilandspolat djur där ryggkotorna sticker upp som varande  från en förhistorisk ödla…

Ett rep som hängt i havet ger möjligheter för blåmusslelarver att
etablera sig
och växa till . Naturen utnyttjar alla möjligheter !

Ett annat havsdjur som lämnat in på stranden.

Det enda som flög förbi under min promenad. 

Stranden som ger mig så mycket.

Så här såg det ut tidig förmiddag.

Vågorna och vattnet skapar osannolika mönster.
Slumpmässig ? Nej ett resultat av hydro- och geodynamik.

Den något magerlagde mannen till vänster pekar och säger: Där !

Skummet skapas av en alg. Vattnet som spolas upp på
stranden av vågorna rinner tillbaka till havet och
lämnar efter sig en miniwadi.

Hela familjen ståndaktig iakttar stranden i god ordning.

Fader, moder och två telningar…

En vakare som flutit iland. Märkt H77, vilket inte indikerar  mycket.
En svensk vakare tillhörande licensierade fiskare i Sverige har en två-
eller treställig beteckning. Ser ut att vara nån hemmagjord beteckning
av en fritidsfiskare…man har två vakare på en länk. I den ena änden
vakare med en flagg och i den andra en vakare med två flaggor.

En bild jag vill ska visa, hur högt och fint hanget är nu.

Vindbrunn som är skapad av den sydvästliga vinden.

Fri horisont

Den lååånga stranden, där jag ofta flyger hang med mina modeller.

En tall som dukat under från den eviga vinden.

Denna bilden varför ? Jag tycker det är en bra komposition…

Två tallar som slagit armarna om varandra i dödsdansens slutpiruett.

“Jag är också död” !

50 meter bakom nuvarande dynlinje finner vi ännu en.
Ett bevis på strändernas metamorfos.

 

hejsvejs

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell Skärmflygeri

JAG VILL INTE MISSA MIN CHANS…

 

 

 

 

 

…att  komma ut med min modell

för att få flyga i vacker miljö.

 

 

 

 

 

 

 

Därför packade jag en modell i bilen och for
iväg riktning Hovs Hallar.

Jag tror,  min bil hittar vägen nu själv…

Vädret enligt yr.no skulle bli  ca 3 m/sek Nord.

Eftersom jag vill vara säker på att få lite tid i luften,
tog jag med min trogna HyperAva. Kan jag inte
flyta med den på hanget, då flyter inget.

Vädret var uppklarnande tack vare en svag högtrycks-
rygg,  som kommit in. Solen kom och allt såg bra ut.

Utom för de skärmflygare som fick parawaita upp på
toppen av Platån. Det var ju för lite vind. För att kunna
flyga säkert,  behövs det 5-6 m/sek för en skärm på det
höga hanget vid HH.

Jag tog mig upp till toppen och fick en trevlig pratstund
med tre flygentusiaster,  som rest till ända från Blekinge.

Det är väl  cirka 250 km enkel resa för att få en eventuell
chans att hänga under trasan.

Men så är det,  om man är en hängiven flygentusiast !

Efter en stunds prat tog jag min Ava och startade i den
nu mycket svaga vinden. Styrkan ca 1-1.5 m/sek.

Jodå det bar, men det tycktes svårt att gneta sig högre
upp än 40 m över kanten. Dock var det inga problem
att hålla sig uppe.

Att flyta sakta på HH i vackert väder med en mycket
välflygande modell är en sinnlig belöning för piloten,
som uppväger långa resor och promenader.

Efter en lång tur landade jag och vi fortsatte att
diskutera
eventuell vind…Det eviga diuskussionsämnen
då hangflyg
intresserade står på ett hang.

Långt ut syntes mörka stråk på Kattegatt, vilket
kunde
indikera ökande vind. Prognosen hade ändrat
sig
och yrkade på avtagande vind. Dock är ju hoppet,
det sista som överger en hangflygare.

Finns det en chans, så väntar vi, för att kunna utnyttja
en förhoppningsvis kommande vindökning.

Tyvärr lade vinden av,  vilket märktes då jag startade
igen.

Inte ens en Ava kan flyga på noll lyft…så jag packade
ihop
och drog mig hemåt,  bara för att se då jag
passerade
Segeltorp, att vinden snabbt hade ökat.

Tillfälligt bara tänkte jag, för jag inte skulle frestas
att fara tillbaka.

Det är så att vinden runt halvön är mycket svår att
prognosticera.  Detta bevisades,  då jag körde längs
havet vid Norrviken mot Båstad, där det var stadigt
5-6 m/sek N.

Men som sagt, jag stod emot lockelsen att vända,
då vi
hade annat att göra hemma.

Hur som helst, även om man inte får flyga varje dag
i 4 timmar,
träffar man trevliga, kunniga och intressanta
flygare
och entusiaster vid en tur till Hovs Hallar.

Åk du dit med eller utan modell du också och upplev
mycket,
som du aldrig gör i den eviga dvalan framför en tv !

Vill du ha info om väder kan du ringa eller mejla.
Min mejladress
finner du här. Telefonnummer
kan du googla.

Vi ses, för nu går det mot ljusa tider !

Bilderna är tagna med min lilla Mobius i fotoläge.
Därför
är inte kvaliteten super. Men betänk att
bildstorleken är
endast ca 0.3-1.2 Mb !  Till skillnad
mot Raw=20 Mb eller
jpg=4-5 Mb

Sen har jag problemet med lågt stående sol, vilket gör
motljusproblemen stora.

Min Mobius satt som vanligt tejpad på min högra
glasögonskalm. Då plåtar jag, det jag ser på.
Mycket bra sätt att dokumentera sin dag.
Kameran tar 4 bilder/sekund.

Med ett 64 Gb minneskort kan jag med en genomsnittlig
bildstorlek på 1 Mb ta ungefär 6000 bilder…
Mitt batteri,
som jag bytt till ett med dubbel kapacitet
klarar 5000 bilder.

 

 

 

 

 

 

Det mörka stråket på havet som höll fort hopp levande.

Där är det lyft !…

Den förväntade vinden…gick upp om inte i rök, så i all fall i intet.

Min Ava beredd med en Mobius tejpad på vänster vingpanel.
Enkelt ska det vara !

Du ser att det rådde mycket,  som förknippas med stillhet och ro på HH i detta ögonblicket…

Men nu kör vi !

Ut och testa ödet…eller i alla fall eventurellt lyft.

Ser ok ut nu.

Inte mycket korkverkan dock.

Här ser du hur lågt jag gnetade.

Som du säkert förstår, är det inte ett önskeläge att landa in i branten under kanten…

Här ser du, att jag är under kanten.

Det gäller att  ha kalla nerver under dessa betingelserna !

Min pilotplats och kärran under kanten…

Men ner kommer man ju alltid…

De tre aviatörerna från Blekinge

Min Ava belyst av en blek januarisol.

De flesta bilderna är uppdragna, därav den sämre kavaliteten.

Du ser min Ava lämna Contrails…

Det eviga problemet…vindens riktning och styrka.

Smarta telefoner underlättar faktainformation till en del.

Flygentusiast nummer 1.

Flygentusiast 2.

Flygentusiast 3.

Klart man är glad att vara på Hovs Hallar !

Havet som det tydde sig då vi lämnade.

Den gamle på väg att hämta sin Ava efter dagens sista flygning och landning.

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG HAR VÄL EGENTLIGEN…

 

 

 

 

…inget nytt att presentera på min blygsamma blogg…

 

 

 

 

 

…men en blogg som inte uppdateras är en död blogg.
Eller som det låter bättre: A dead duck !

Säger man det på tyska låter det annorlunda:
Eine tote Ente… Satsmelodin är bättre på tyska.

För att inte hamna bland de döda ankorna får jag
publicera lite om min dagliga promenad vid havet.

Dessa promenader betyder mycket för mig, då det
laddar mina psykiska batterier och ger mig lust att
företa något, även sen jag kommit hem.

Är jag ute och strövar, händer alltid något oväntat,
som jag inte har planerat. Jag ser saker i naturen,
jag träffar människor som har något intressant att
berätta,
eller så sker helt osannolika saker ibland.

I dag fredag var en dag med nästan ingen vind. Havet
låg stilla, bara små vågor smög in till stranden, där
de lade sig tillrätta med ett försynt frasande.

Solen sken från en molnfri himmel och temperaturen
låg runt 2 grader C.

Förutsättningarna var goda för en vistelse på stranden.

Som vanligt, vill jag säga, stod de bilarna jag känner igen
på parkeringen vid Lagaoset, vars passagerare liksom jag
fördrev tiden med ett strövtåg längs den tysta stranden.

Hela området där vi vandrare håller till, är ett naturvårdsområde
där vissa regler gäller. Länsstyrelsen som är ansvarig lägger
ner att gott arbete, då man försöker bevara området och
dess olika biotoper.

Alla följer inte dessa regler. Vissa människor har en
oförstående
attityd eller brist på uppfostran, vilket enligt
de själva, ger dem
rätten att bryta reglerna.

Det kommer du att få se i mitt lilla reportage.

Vi har nyss haft “Liten Kuling”, som det heter på norska, vilket
enligt mig borde borga för, nya ting skulle dyka upp på
stranden.

Men det var nog mest på kvällstidningsträskets löpsedlar
det
hade blåst…Här på stranden märktes intet.

Själva den ständigt föränderliga mynningen av Lagan,
Lagaoset,
manifesterade sig genom att sandreveln som
vanligtvis  brukar finnas var borta. Men hav
förtröstan,
den kommer tillbaka förr eller senare.

Jag observerade inga fåglar att tala om. Min förhoppning
var
att få se en havsörn passera, men intet av den arten syntes.

Av arten människa fanns två kvinnor med 7 jaktlabradorer,
som sprang lösa på stranden. Jag dristade,  att upplysa
damerna
att lösa hundar i detta området är förbjudet,
enlig uppsatta skyltar.

Deras svar var, att “att det gäller bara bland dynerna”…
Jag uppmande kvinnorna att läsa noga på uppsatta skyltar.

Den andra gruppen var ett antal fiskare. De tillhör kategorin
av människor, som aldrig ger upp hoppet eller drömmen.
Drömmen om stor och mycket fisk. Men som de sa, det är
inte fisken som är viktig, utan det är den sociala samvaron
och naturupplevelsen,  som hjälper till att hålla drömmen
om jättefångsten vid liv.

Vid en av parkeringsplatserna hade några skjutit raketer
för att fira något.

Platsen var överströdd av skräp och för att framhålla sin
innovativa förmåga hade dessa vandaler stoppat raketer
bakom Länsstyrelsens informationsskyltar och sprängt
sönder dessa. Till vilket syfte ?

Att visa att man kan förstöra.
För mig visar deras handlande en brist på uppfostran
och kognitiva defekter.

Hela deras verksamhet var meningslös.

Jag blir förbannad,  då jag ser sådant. Att anmäla upplever
jag som meningslöst. Det handlar om brist på uppfostran i
hemmet
och i skolan, där man borde fått lära sig förstå,
vad som är rätt eller fel.

Skulle inte vetskap om vad som är moraliskt rätt eller fel,
vara en
kardinal dygd ?

Nåväl, denna sprängning…vad spelar det för roll om 1000 år ?

Då jag går längs leden genom strandskogen, har jag ständig
spaning
efter  en av de två vita älgar, som rör sig här.
Det skulle vara
roligt att lyckas ta ett par bra foto av någon
av dessa.

Efter 2 timmar i naturen bar det hemåt, där vidare uppgifter
väntade, vilket tack vare min naturpromenad jag kunde starta
med bra energi och mycket ideer.

Jag tog lite bilder, som det var problem med då en av
inställningarna
på min trogna Sony inte var helt rätt.
Men jag försökte 
rätta till det mest uppenbara felaktigheterna.

Om du har lust så följ mig bakåt stigen…

 

 

 

 

Detta långsmala djuret överraskade mig lite i motljuset.

Jag har fotograferat denna märkligheten förut…

Få vi bara tid på oss, så ska vi rita våra cirklar…

Två torra träd tråder en trängtande tango…

Lagaoset den 4. Januari 2019

“Jag ger upp”

Det enda vintriga, frosten i kanten av Lagan.

Lagan smyger förbi strandkanten

Alles ist Ruhe…

Naturligtvis är det gråtrutarna som har druckit kaffe
och slängt emballaget på stranden. Vem annars ?

ett Os

En hare som lagt huvudet  tillrätta i sanden en sista gång.

En rot som vore den hoptryckt av en hydraulisk press.

Kattegatts milda dyning bryter mot Lagans utsrömmande vatten.

Det vita skummet. Beror på närvaron av en alg.

Fiskare

Allt handlar om aerodynamik…

Vandalernas gemensamma små hjärnor lyckades efter möda med detta.

Nedskräpat och förstört.

Vattendraget bakom dynerna isbelagt.

Japp, här flanerar jag.

Ett förhistoriskt djur med snabel reser mödosamt  på sig.

I och med att detta är ett naturvårdsområde,  får skogen sköta sig själv,
så det så småningom blir en urskogsliknande biotop.

En lätt  dimma svepte in naturen och jämnade konturerna.

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

JAG VAR BARA SÅ INFERNALISKT FLYGSUGEN I DAG.

 

 

 

 

 

Bara ut för att flyga med vad som helst !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi hade i dag måndag en fin dag, då det gäller
modellflyg.

Det var solsken och nästan ingen vind och -2C.
Tack vare frånvaron av vind kändes inte kylan.

Eftersom jag inte varit ute och flugit på 3 veckor,
var
jag utsatt för ett envetet sug efter att få flyga.

Så jag bestämde mig för att dra iväg. Tur jag har
fina platser att flyga på, vilka ligger nära min bostad,
som passar mina ändamål både vad gäller hang
och termik.
Motorflyg ägnar jag mig inte åt.

Då jag ville prova en gammal   kamera, plockade
jag med
mig en Blue Phoenix, som alltid är flygbar
och som jag kan montera olika kameror på
och åkte till
havet för att få mig en flygtur och lite bilder.

Framkommen erfor jag,  att havet låg i stort sett som
smält bly och ett par hundra meter från stranden,
kunde jag se ganska gott om sjöfågel.

Vilket också en man sittande på en dyn gjorde, då
han hade monterat en häftig tubkikare för att kunna
studera sagda fåglar.

Min Blue Phoenix och kameran ombord monterade
jag på 5 minuter
och sen gick jag ner till dynkanten
vid havet, där den sittande
ornitologen var rädd,
jag skulle skrämma fåglarna med min modell.

Men då han såg  den nästan ljudlösa modellen,
försjönk han ner i sina
sina fågelstudier igen.

Jag fick 45 minuter i luften och jag säger igen, att det
är
fantastiskt så länge jag kan flyga med 2.5 Ah acke,
om man
inte gasar fullt och hushållar med Amperen.

Stranden tom på människor förutom fågelskådaren
och jag.

Fast det kom 2 kvinnor…med 7 lösa hundar.
Hundar är förbjudet
att ha lösa i naturskyddsområdet.
Det finns gott om skyltar, som
upplyser om det.

Men tydligt är, att vissa anser sig inte behöva
rätta sig efter bestämmelser, lagar och förordningar.

Jag brukar kunna se havsörn vid stranden, men det
blev noll observation idag.

Fågelskådaren hade sett en passerande havsörn långt
ut på havet,
en timma innan jag kom.

Så efter i stort en timma i luften gjorde jag en superfin
landning
jämte stigen på den plana ytan.

Ingen speciell flygning i dag, men det omedelbara
pockande
på flyg minskade ner i kroppen.

Jag var nöjd. Märkvärdigt att jag aldrig tröttnar på att flyga...

 

 

 

 

Jämte stigen ner till havet finns bord och bänkar, som var vita av rimfrost
trots intensivt solljus. På den plana ytan i bakgrunden landade
jag min Blue Phoenix efter avslutad flygning.

Innanför stängslet betar under den varmare årstiden ett hundratal får och ett
tiotal islandshästar.
Det är för att hålla området öppet och hindra slytillväxten.

Rimfrosten glaserar växtligheten i motljuset.

2 kvinnor och 7 lösa hundar.

Ser du så blank Laholmsbukten är…?

                                                En avslappnad pilot njuter av sin flygning.
                                               Hangkanten. Har  aldrig varit bättre !
 Här syns, om du ser efter, en modellflygare och en ornitolog. Var och en njutande av sin hobby.
                             Hangkanten är vass och hanget blir bara högre och högre.
       “Mitt” hang. 15 km långt, 4-12 meter högt och byggt för västliga vindar, 2-8 m/sekund.
       Bakom hanget rinner en bäck som bildat små vattenytor vilket gynnar biotopen.

5 sekunder efter landningen

Du ser själv…min Blue Phoenix gnistrar som en diamant !

Den gamle på väg att hämta modellen efter dagens enda och sista landning.

Om det var  blåsigt ? Du kan kolla röken …

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

BARA LITE FUNDERINGAR…

 

 

 

 

…när dagarna blir kortare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Då jag går hemma och kurerar min lunginflammation,
som tack och lov nu är nästan utläkt, när jag en stark
önskan
att få komma  ut och röra på mig.

Jag  kan inte gå hemma som en gammal huskatt och
vänta på något,  som inte
kommer att  hända.

Först vill jag säga lite om det tragiska försvinnandet av
en 12-årig pojke i Falkenberg. Enligt tidningsuppgifter
har man funnit honom död vid ett kraftverk i Ätran i
Falkenberg.

Jag funderade, innan jag använde ordet “död”.
Jag vet, vi ryggar lite tillbaka för ordet, därför
det är på ett sätt brutalt och definitivt, men jag
skrev det i alla fall, då det är verkligheten.

Ingen undgår den.

Försvinnandet har väckt stort uppseende och skapat ett
mycket brett engagemang hos befolkningen.
Flera tusen människor har varit engagerade i letandet.
Kom sen inte och säg att vi svenskar är känslokalla !

Att engagemanget för pojkens försvinnande blev så
starkt
kan bero på,  att han bodde i en liten ort, där
många visste,
vem han var.

En annan orsak till  varför människor också utanför
närområdet tog del i eftersökandet kan kanske vara,
att det i samhället
bland människorna fanns en känsla
av en sorts kollektiv skuld till de med Downs
Syndrom
efter händelsen då en man med DS blev ihjälskjuten av
vår svenska polis, då mannen gick omkring med
en
leksakspistol.

Jag ska inte moralisera över polisernas handlingar,
det kommer
förhoppningsvis att klargöras vid utredningen,
men kunde
inte ordningsmakten väntat att skjuta,  tills
de fått bekräftat, 
att vapnet var verkligt ?

Hoppas detta aldrig händer fler gånger.

Hur ska man kunna minska risken  att handikappade
människor försvinner ?

Det finns inga enkla svar, men en möjlighet är,
att utrusta
dessa personer med en GPS-tracker.
Då har man koll på,
var personen finns i realtid.
Detta är ingen rymdteknik,
utan allt finns tillgängligt
och är billig och lätt att använda.

Ja, det  är bara ett förslag.

Hösten är den tid,  då naturen drar på sig en fuktig filt
inför vilotiden på vintern.

Naturen är enligt mitt sätt att se det en vacker tid,
som
skapar ett visst lugn. Alltså dags att bromsa
upp i ekorrhjulet och dra ett djupt andetag
för att
kunna tänka efter.

Jag tog mig  en promenad i det dimmiga vädret,
som dock
innebar 9 graders värme.

Dimman omöjliggjorde flygande i någon form,
även om jag hade
en enkel elseglare i bilen laddad
och klar.

Jag fick två timmars promenad i naturreservatet
Tönnersa,
där stillheten härskade.
Inga fåglar av intresse och stranden
tom på människor.

Naturreservatets betesdjur bestående av får och
islandshästar hade flyttat hem. Blir roligt att åter
få se dessa naturvårdare till våren.

Men, för mig är det mycket givande att promenera,
fundera
och uppleva, det som sker.
Mina batterier blir laddade och
jag står parat inför
nya upplevelser.

Det var nästan noll vind i går. En svag ostlig vind
drog sakta
över stranden, vilket betyder,
att inga vågor rullade mot
stranden.

Endast små försynta vågor bröt,  då den svaga
havsdyningen
rullade upp och bröt mot Lagans
utgående vatten.
Det var enda rörelsen på
havets yta i dag.

Förhållandet att havet ligger stilla,  skaparen en
stark ro hos
flanören.
Gå ner till havet om du kan. Allt du riskerar är bara
att bli
en ny människa !

Nåväl, jag tog lite bilder,  som illustrerar mina strövtåg.

Häng med !

 

 

 

Jag vet, att träden fäller sina löv på hösten. Tydligt är att mopedträden gör samma sak…

Lagaoset klockan 0930.

En av strandens märkliga djur står och torkar sina vingar efter en simtur.
Långa vingar lite huvud. Som en F3J kärra…

Den enda vågen …

Sköldpaddor vid Lagaoset ? Självklart finns det sköldpaddor här.
De går upp på stränderna för att lägga sin ägg. Fast de är sällsynta.

Tja, vad säger du detta är för art ? Påstridig verkar
han vara i alla fall, men han har glimten i ögat !

Hon låg bara och plirade med halvslutna ögon på oss flanörer.

Reminiscenser av björnbär i November.
Mycket söta och lite jästa frukter nu. Goda att äta.

Jag vågar  inte säga, vad det är…

Lagan för med sig det, som  träden längs ån släpper i vattnet och deponerar det
vid stranden, där det ger småvadare möjligheter att finna mat.

   Den stolte riddaren på Tönnersastranden håller ställningarna med sin lans.

En surmulen strandsskrävlare med sina långa framben har synpunkter på…

…passerande flanörer, vilka kan tänkas störa hans tankar så här på morgonen.

 

 

Hej, jag är en fransk bulldogg och jag är 8 veckor gammal !
Jag tycker om att sprida glädje.

Vänta bara tills jag blir stor…

…därför då kanske jag blir en…

…vakthund med rätt att skälla på dig !

Kategorier
Hangflyg modell

NORDLIG VIND 2-4 M/SEK PÅ HOVS HALLAR

 

 

 

 

 

Det såg lovande ut i lördags…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för att kunna få sig en hangsvängom på HH.

Det var lovat stadig nordlig vind, visserligen svag,
men fullt tillräcklig att kunna flyta på.

Kom på plats 0900 och tog mitt pick och pack och
strävade upp på Platån.

Såg mig omkring och kollade vind, riktning och
eventuella
rotorer på toppen.

Vinden var  som förväntat ca 2-4 m rakt på
kanten.

Den var stadig och det  lovade gott.

Så jag monterade, inte min Spirit, den har
gått till
ett bättre…liv, som du säkert läst på min
blogg.

Jag hade med min 40 år gamla Multiplex “Hobby”.

Tog modellen för att  kasta ut vid högra kanten.
Där jag stod och väntade på,  att topprotorn skulle
sluta
mala på.

Men tyvärr, den slutade inte snurra. Den roterade
runt
med minst 5 m/sek, vilket innebar, det
blåste ut från hanget,
då jag stod på toppen.

Helt omöjligt att starta under dessa betingelserna.

Hade jag haft en mera lättflugen modell så kanske.

För jag såg hur korparna och vitfågeln gled på
hanget utan
minsta problem.

Lite moment 22 nu. Lyftet bra, men rotorn
gjorde det alltför
riskfyllt att kasta ut i medvinden.

Jag har lärt av erfarenheten och vet,  vad som
kan hända, om man tappar modellen under kanten.

Så det blev till att sätta sig på sin tuva och filosofera
i stället.

Korparna utförde sin sedvanliga akrobatik i
luften framför mig och några
fjällvråkar kom och
samlades i en flock, vilken fick termik
och fåglarna
försvann riktning söderut.

Mycket folk som promenerade och de flesta
ville veta mer
om min modell och hur ett hang
fungerar.
Jag tycker, 
det är inspirerande att få göra ohöljd
propaganda för
modellhangflyget !

När jag gått/suttit där i 2.5 timma, utan att
topprotorn
visade något tecken på att försvinna,
tog jag ett beslut
att ge mig hem.

Alternativen var ju att försöka starta och
komma ut i det laminära lyftet och då fanns
risken,
då du går från medvind till motvind,
att du får en stall och en resulterande vikning.

Flyger du medvind och du möter stigande luft,
kan din
vinge överstegras, eftersom vinkeln mellan
vinge och mötande
luft ändras så tillvida,  att
anfallsvinkeln relativt luften
snabbt ökas väsentligt.

Får jag en stall och viker mig…blir det att ta en
lång promenad
för att i bästa fall hämta en smälld
modell, i sämsta fall
blir det att anse sin modell,
som förlorad.

Ovanstående ville jag inte uppleva. Visserligen
var jag
infernaliskt flygsugen, men jag bet nacken
av skam, 
demonterade, packade och åkte hem.

På hemvägen stannade jag vid en gård,  då jag
skulle
justera en pryl i bagaget.

Jordbrukaren odlade äpple och päron, så min
fråga blev,  då han kom: Vad kostar din frukt ?

“Ta vad du vill, som ligger på marken”, blev svaret.
Jag tog,  tills jag nästan skämdes, av de bästa äpplen
och päron jag smakat.
Vi vet ju, vad svensk frukt kostar
i dag…25-40 kr kilot !

Det kändes som lite plåster på modellflygsåren,  att
jag fick frukten gratis.

 

 

 

 

En 40 är gammal Multiplexmodell…

…och en tuva som är pilotplats för en pensionär.

Som du kan se,  ligger Oceanen jämn…

Jag påstår att detta är en fjällvråk…

…därför den har ett svart band som avslutar stjärten…

…den har ingen “kant” på främre delen av undergumpen…

 

 

…och den stod och ryttlade…

…under en längre tid, då jag…

…kunde se de fjäderklädda benen..tarserna.

Att påstå jag är dålig på att artbestämma fåglar, det vore
ett gränslöst beröm för mig.

Att påstå jag är usel på att artbestämma,  kommer avsevärt
närmare sanningen.
All min eventuella
kunskap om fåglar, namn, utseende och
uppträdande blev formaterat ur mitt minne,
tillsammans
med annat för min kognitiva
förmåga väsentligt, då jag
drabbades av en stroke för 7 år sen,

Så är det bara. Om jag har döpt en fågel till fjällvråk i stället
för exempelvis
kalkon, så behöver du inte påtala det för mig.
Lev i stället i din lyckliga
stämning och känsla,  att du faktiskt
kan skilja på en kalkon och en vråk.

Här flyger fågeln med yttervingpennorna indraga,
eftersom det är bra lyft på hanget…

…här flyger fågeln termik och då fälls “wingletsen” ut
för att minska det inducerade motståndet och öka
spännvidden
, vilket gör, att fågeln flyger kostnadseffektivare.

Akrobatiserande korpar.

Hugin och Munin.
Tanken och minnet
Vilka var den fornnordiska guden Odins springpojkar
vilka flög omkring och noterade vad som skedde i landet,
vilket de sedermera rapporterade till Odin.
Sådana finns fortfarande i sinnevärlden i landet Lagom.