Kategorier
Naturbilder

STRANDEN

 

 

En plats för avkoppling och eftertanke för mig…

 

 

 

 

Om jag vill fylla på min hjärnas förråd av intryck,
går jag en promenad, utan större mål, längs stranden
vid Lagoset – Tönnersa.

Alla intrycken påverkar mig att tänka i lite annat än
vardagens rutinmässiga banor och ger mig chansen
att uppleva, det jag inte förväntat.

Du kommer till Lagaosets parkering genom att köra av
E 6 vid Snapparp. Därifrån är det skyltat “Lagaoset”.

Parkera din bil och gå ner till vänster till Lagan och sedan
fortsätter du riktning Halmstad norrut.

Är du ambitiös går du till Tönnersareservatets parkering
svänger där av söderut längs grusvägen, som går parallellt
med E 6. Då kommer du så småningom till din bil.

Under ditt strövtåg genom skogen kan du just nu
uppleva ett intensivt spelande av våra fåglar.

Detta naturområde  är ganska okänt för
gemene man, men det är sannerligen värt ett besök.

Just omväxlingen mellan strandmiljön och dess påverkan
av havet och den intensiva växtligheten i strandskogen
med sitt rika fågelliv nu,
är det som gör promenaden
spännande.

Det överraskande sker, man upplever alltid något oväntat !

Så gör du också en promenad och upplev världen
genom egna ögon.

Här kommer lite bilder jag fick med mig.

Mina bilder vill jag,  att de ska ha ett tema.

I dag kallar vi det lugnet och dramatiken…

Jag kommer att publicera bilder från gamla promenader
här på bloggen med jämna mellanrum, eftersom jag vill
delge dig lite av mina upplevelser och ögonblick vid ett hav.

 

Häng med !

 

 

Ett ganska svårfångat objekt: Sjöflickssländan med
sin vackra färg och osannolikt långa kropp.
Båda vingparen lika långa.

Överflöd

En märklig varelse i vinden med fladdrande mantel eller ?

Öronmanetens tid nu. Stranden full av ilandspolade.
Till en början vackra…efter någon dag…en blöt fläck i sanden.

Öronmaneten är ett  djur…

En symbolbild av Tönnersastranden för mig.

En tumlare har givit upp livet och blivit mat för vitfågel.

Tumlaren är en allmänt förekommande liten tandval i Kattegatt.
Du kan se valens garnityr på bilden.

Havssula som lämnat detta livet. Fågelinfluensa ?
Enligt dansk tv kom fågelinfluensa från de skotska öarna till Jylland.
Det har drabbat främst havslevande fåglar som havssulor.
Havssulor har ju hittats under nästan ett års tid längs
Laholmsbukten stränder. Detta fyndet anmälde jag till
Statens Naturhistoriska Museum.

En surgubbe…med horn i pannan…

Överflöd igen…

 

Klöverblomma

Vildnyponen bara blommar på…

…för att locka insekter för  pollinering.

Vid Laholmsbukten sätter man näten på land,
som synes av denna vakare…

Detta magra beläte har varit på språng
upp i dynerna nu i 6 månader…

Kolla färgen på växtligheten…

Strandpiggsvinet…vid Porcupine Bay ?

Ja…du ser bäst själv, vad det är…använd din fantasi.

Hur många ansikte kan du se ?

Kanadagäss

 

 

 

En man och ett hav…

 

 

Kategorier
Okategoriserade

NYA INTRYCK…

 

 

 

 

…som inger hopp om framtiden.

 

Den fria horisonten…viktigt för mig.

 

 

 

Trots vi har vår…tycker jag inte,  jag har samma positiva
framtidstro som förr. Jag tänker på Covid-pandemin, som
ingalunda är överstånden. Vi vet alla hur påverkat samhället
och människorna har blivit av denna den moderna tidens
smitta.

Som väldresserad medborgare har jag naturligtvis tagit
de vaccinationsdoser,  som rekommenderats mig och
iakttagit den försiktighet som förväntas..

Det har aldrig varit problem med de första tre doserna,
men nu…

Jag blev riktig dålig ett par dagar efter vaccineringen.

För 14 dagar sedan träffade jag en man som haft Covid.

Han höll på att dö.

I 4 veckor låg han i konstgjord koma, så hans kropp skulle
kunna klara påfrestningen.

Han sa,  att det var det värsta han varit med om och han
kunde inte förstå, varför folk inte tar de säkerhetsregler
beaktande,  som man bör följa.
Han påpekade, att vi har en pågående pandemi.

Därför vaccinerade jag mig utan tvekan.

Dessutom blir jag betryckt av att våldsverkaren i öster,
som drömmer
om att återupprätta Sovjetunionen genom att anfalla och
förstöra ett självständigt alliansfritt land, inte en gång,
utan två gånger. Glöm inte han annekterade Krim som tillhör
Ukraina 2014.

Vad gjorde omvärlden ? Ja, Tysklands före detta förbundskansler,
Gerhard Schröder (spd) åkte och fjäskade för Putin för att kunna
genomföra NordStream. Inte så konstigt eftersom Schröder
hade ekonomiska intressen i projektet.

Vad blir den nya tsar Vladimirs nästa mål ?

Sverige…Finland…Moldavien ?

Måtte denna dvärgliknande varelse få betala för sitt agerande
mot Ukraina. Hans soldater har redan fått göra det med sina liv…26000 gånger.

Synnerligen usel kände jag mig och för att skingra mina
tankar och få lite annat att tänka på, så for jag till stranden
av Laholmsbukten för en rejäl promenad.

Vid en promenad,  där får jag nya intryck,  som stimulerar
min hjärna, så jag på något sätt känner mig, låt oss säga,
pånyttfödd.

Jo, det kändes bättre efter promenaden, efter jag sett
och upplevt min omgivning.

Inte bara natur och djur utan oftast möter man positiva
och intressanta människor under promenaden, vilka man
kan ha berikande samtal  med.

Det kändes bra efter min promenad och dagen efter började
de märkliga influensasymptomen sakta avklinga.

Naturligtvis hade jag släpat med min kamera, för det kunde
ju dyka upp något motiv, som jag ville dokumentera.

Det blev några bilder så håll tillgodo !

 

 

 

 

Krokodiler vid Lagaoset ? Jovisst finns de.
Här en hona på väg upp för att lägga sina ägg
i sanden…

Storskarven tycker jag…har minskat i antal.
Tack och lov.

Större strandpiparen trippar runt på sina pinniga ben
med oanad fart. En vanlig fågel, men i år inte så talrik
som vanligt. Precis som tofsvipan. Har inte sett en
enda tofsvipa vid de kustnära ängarna i år…

Ett långsmalt beläte klättrar mödosamt uppför dynerna för att…

Ejdrarna ordnar nu sina familjeförhållanden.
De tycks ökat i antal, om man jämför med de föregående åren.

Saltarven sticker upp sina läderartade blad genom sanden.
Undrar vad de får sin näring ifrån ? En perfekt anpassad art.

Varför tänker jag på Elsa Beskow, då jag ser en styvmorsviol ?

Förstår du min tanke?

Sädesärlan bygger sitt hus…

En fågel som sprider energi och glädje…

…som även mopsar gör !
Du ser…de är ständigt på hugget… !

 

Kategorier
Naturbilder

NYA HANGMÖJLIGHETER VID LAGAOSET, LAHOLMSBUKTEN.

 

 

 

Trots uselt väder…

 

 

 

 

 

 

 

…sker det något positivt, då man är ute och strövar.

Då jag gick en promenad vid stranden, Tönnersa, 
såg jag,  att vind och vågor påverkat dynkanten ,
så att det skulle vara möjligt att flyga där med  en
modell.

Höjden på kanten är  mellan 6 – 3 meter och
vindriktningen ska
var sydväst, om hanget ska
bära.

Blir spännande att testflyga. En annan fördel
med hanget
är,  att det ligger bara 200 m från
bilparkeringen. För oss pensionärer är det utmärkt.
Jag menar,  vi som knarr i knäna…

Det var inte önskeväder,  då vi vi var där.
Vinden
från nordväst 12-20 m/sek…

Men vi traskade på i vind och duggregn.

Lite bilder, som i alla fall inspirerade min fantasi…

Häng med om du orkar…

 

 

                        Foppa-Toffelträdet bär frukt nu i Januari…

Finns det inte krokodiler vid Lagaoset ? 
Jo det gör det kolla själv bilden…

Denna gamla hannen har varit i kamp om reviret
och fått stjärten avbiten, men han reder sig trots det.

Tjänare !

Ett alträds kvistar har ställt sig i givakt.

Här är hangkanten för sydvästlig vind. 
Vind och vågor; Ett Pater Nosterverk in finitum.

Alkottarna dinglar och pinglar för en snäcka…

Nordlig vind innebär ofta en stilla Laholmsbukt.
I fjärran anar  du Hovs Hallar i diset.

Nu fick jag greppet !

Miljön skapar märkvärdiga former hos en tall vid havet.

Vet du att denna ek lagrar lika mycket koldioxid, som en bil släpper ut
under sin livstid ? Därför borde varje bilägare varje år plantera en ek !

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

KAN JAG INTE FLYGA SÅ…

 

 

 

 

 

…kan jag ta en promenad ledsagad av min trogna kamera.

 

 

 

 

 

 

Modellflygbetingelserna senaste  tiden har inte varit goda.

Jag har ställt in planerade flygningar på grund av alla
väderrelaterade skäl som finns…

Vi har haft dåliga vindar för hangflyg på HH och Tönnersa.
Vinden har i stor utsträckning varit ost eller sydost.
Inget vidare då man vill vistas på hangen.

Ett par fina termikdagar har vi haft med svaga vindar och
bra adiabatik. Naturligtvis var jag ute och flög då.

Just nu ser det dystert ut med prognostiserat regn de
kommande 8 dagarna !

Bara att bida sin tid.

Vi hoppas på nästa år, då vi också kanske kan leva ut
våra
intressen utan restriktioner med hänsyn tagen
till pandemin.

Dock, häromdagen gick jag en sväng vid Laholmsbukten.

Det är ett av mina vanliga promenadstråk längs havet,
vilket påverkar mig,  så  att jag känner mig vitaliserad
både till
kropp och själ.

Eftersom vi haft kraftiga sydvästliga vindar senaste
veckan, förväntade jag mig,  att naturen hade blivit
förändrad.

Det hade den. Jag vet inget som är så föränderligt
som just Lagaoset och kuststräckan norrut mot Halmstad.

Ett resultat av vinden och vågorna men framför allt av
Lagans utrinning i Laholmsbukten, där den flyttar
stora mängder sand,  beroende på vind- och strömriktning.

Jag tillbringade två timmar där och det enda som bröt
vardagen
 , om jag kallar det så,  var en båt, som gick
på grund
vid Lagans mynning.

Jag såg inga speciella fåglar eller andra djur.

Men min kamera fann ändå några motiv.
Som kanske kan stimulera fantasin…

Så håll tillgodo med vad jag kan erbjuda.

 

 

 

Lagaoset vid Laholmsbukten

Ett nytt monster vid strandbrynet vakande på rov…

Det jag är förunnad, som bor vid havet: En fri horisont.

Inte speciellt mycket badgäster i dag…i bakgrunden Sveriges längsta hang.

Har du läst Daniel Defoes bok “Robinson Crusoe” ?
Då minns du,  vad vad han sa,  då han upptäckte fotspåret
på stranden….“Jag stod,  som om träffad utav blixten,
eller som om jag hade sett ett spöke..”.

Ovanstående tallar har …

dött det senaste året…märkligt alla dog samtidigt…

Den gamle skiltvakten vid Lagaoset…

…han blir som vi alla,  äldre och mer medfaren.
Men han är lika stolt som förr.

En belåten strandgalt med ett leende i mjugg njuter av solen.

 

De ständigt närvarande matoppertunisterna, havstrut och storskarv.

En ung skrattmås tar ett snabbt morgondopp.

Hjälp på väg för den grundsatta båten…

Japp, två fots djup….piratflaggan borgade inte för sjömansskap.

Till slut en större båt som drog den grundstötte ut på fritt vatten.

Gulsparvar

“Var är min modell” ?

Kategorier
Naturbilder

HAR DU FÖRSÖKT FOTOGRAFERA …

 

 

 

 

…en vanlig svensk humla ?

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är inte lätt. För en svensk jordhumla den flyger
ungefär som en UFO. Helt irrationellt med snabba
riktningsförändringar.

Du kan aldrig förutse en humlas flykt…
Förvänta dig inte,  att humlan sitter stilla och poserar
vid en blomma, så du kan få din bild.

Nä, precis då du fokuserat på den, då flyger den
snabbt till ny plats.

Ja , det var vad jag upplevde häromdagen, då jag
besökte naturen vid havet på min väg till Hovs Hallar.

Det var den första riktigt varma dagen med temperatur
på 24 grader, vilket var en befrielse efter en kylig vår.

Naturen vaknar och jag lyckades få några bilder.

Hoppas bilderna en ger en känsla av spirande liv och
pånyttfödelse i naturen …

På Hovs Hallar var det sjöbris och jag kunde kana på
hanget i splendid isolation.

Inga andra flygare, vare sig modell- eller skärmflygare.

En upplevelserik dag för mig i alla fall.

Jag har inga bilder från mitt flygande, då jag redan
publicerat
så många från Hovs Hallar redan.

Häng med !

 

 

 

 

 

 

                                                                                    Det är just nu, som du kan uppleva naturens skira grönska bland björkarna.

En av våra vackraste och vanligaste fjärilsarter; Påfågelsöga.
Varför den heter så…tja…

Den oförutsägbara humlan…

…hon vände mig ryggen…och försvann båder ur kamerafokus och sikt.

Kabbelekan sprider sin gula glädje.

Den allerstädes närvarande stenskvättan

Lätt igenkännbar.

Trifft, en havsnära växt.

Storskraken håller ordning i sitt revir.

Sångsvanpar. Sångsvanen ar ökat kraftigt i Sverige på bekostnad
av knölsvanen. Orsaken ? Fråga de som vet…

En rådjursget på språng. Fortfarande med lite av den grå vinterpälsen.

Jordbrukaren hade med sig linjalen, då han satte sina potatis…

“Jag sitter bara och relaxar”…

 

 

 

 

 

Kategorier
Naturbilder

CYKELPROBLEM…

 

 

 

 

 

…och administrationsproblem för bloggen.

 

 

 

 

 

Eftersom jag i Coronatider inte är ute och rör mig lika mycket
som vanligt, drabbades jag av cykellust…

Ok, ut i garaget och  kollar min ganska fina velociped
och fann att det
inte var luft i däcken…

Ja, vad gör man, då man står laddad för en cykeltur i nya
regnkläder och med vattenflaska i handen ?

Jo, man pumpar. Problemet var bara det, att det finns
olika ventilssytem i dag på slangarna. Jag hade två olika.

Mitt framdäck hade det gamla ventilsystemet och det
kunde jag pumpa med min uråldriga gammaldags
cykelpump i förnicklad metall. Jag tror pumpen är minst
60 år gammal…

Den är en kär gammal vän, som jag har ett speciellt
förhållande till, därför den
har en själ…den talar med mig…

Vid varje pumptag så säger den “pffft” och indikerar ,
att luft gått
in i däcket. Det känns tryggt.
Dessutom, då jag fått upp
pumphastigheten och trycket
stiger i däcket, då bli
pumpen varm.

Men problemet var bakdäcket, som jag bytt och dessutom
bytt slang i.

Där satt en annan mekanism,  som har likheter med en
bilventil.

Jag gick i vrede in, bytte om,  tog bilen och åkte till
Biltema, där en ung dam visade,  vilken pump jag skulle
köpa, så alla ventiler blev nöjda.
Dessutom fanns det en tryckmätare på pumpen, men jag
vet inte hur många kg tryck man ska ha. Lagom…?

Sen, tänkte jag, att jag måste rasta den gamla kroppen
och som vanligt for jag till naturreservatet i Tönnersa.

Jag menar,  jag var ju ändå på det hållet.

Vädret var enstaka regndroppar, grått och dystert,
men
i söder  kunde man ana en ljusare himmel.

Så fram med kameran och iväg. Det blev 8 km strövtåg
till slut,
innan jag var tillbaka vid min bil.

Länsstyrelsen har lagt mycket energi i reservatet de
senaste åren. Man har återställt sandlandskapet, då
tall och björk spred sig som en gräsbrand.

Detta har gjort biotopen någotsånär,  som den var förr
till gagn för i alla fall fältpiplärkan, vilken jag och en
ornitolog kunde se i somras. Han kunde mycket mer,
än vad jag kan om fåglar, så jag litar på hans artbestämning…

Vidare har man rensat bort vrestall/kryptall och
öppnat upp i den strandnära skogen.

Man har sparat en del tallar, som har vuxit till
helt makalöst fantasirika former.

Letar du efter motiv till din kamera, så åk ner till
parkeringen och du kommer att se märkligheter
i överflöd,  som du kan odödliggöra med din kamera.

Det var ingen trängsel på stranden i dag, utan man
kunde gå där i splendid isolation.

Inga fynd i strandkanten förutom en liten bit röd
bärnsten.

Efter en promenad på ca 1.5 timma återvände jag
vederkvickt till min bil och kunde fara hem.

Där jag steg ur,  på något stela ben, men med en ny
cykelpump i handen…

I morgon ska jag, oavsett väder, ha en cykeltur.

Jag tänker montera en Mobius på styret som tar
en bild var 30 sekund, så får vi se,  hur den
dokumentationen ter sig.

Problem nummer två var min blogg. Den har funkat
utan problem i 11 år och är lite av mitt skötebarn.

Det är en bildblogg i första hand  och jag gläder mig,
att
ha många besökare.

Nu har verktyget jag bloggar med, vilket är WordPress
uppdaterats, vilket det gör med jämna mellanrum och
denna sista uppdatering medförde stora problem.

Det är så,  att då jag editerar en post,  använder jag ett
plugin som heter Classic Editor, vilket har fungerat
och fyllt alla mina krav.

Nu,  efter uppdatering,  vill WP att jag ska använda
något som heter Block Editor, som är ett fullständigt
odugligt och oanvändbart verktyg.
Det har en manual på 100 sidor
och jag och många
med mig undrar, varför ändrar
WP något som fungerar
och ersätter det med något
sämre ?

Det är stort uppror på diskussionsfora på nätet,
så jag tror,  att det kommer en ny uppdatering,
där problemen blir lösta.

Huvudproblemet är, att då jag använder Classic Editor
och flyttar arbetsytan, då var det så,  att innan denna
fatala uppgradering, så stannade verktygsfältet
klistrat i överkant, så även om man scrollade posten,
hade man tillgång till verktygen eftersom verktygsfältet
alltid var klistrat längst upp på redigeringssidan.
Nu försvinner verktygsfältet upp med arbetsytan,
vilket gör allt mycket svårare.

Mycket störande och tidsödande nu då man inte
har verktygen till hands.

Jag skrev till ett forum och såg att flera hade samma
problem. Från moderatorn fick jag flera förslag vad
jag skulle göra, men inget har hjälpt vare sig mig eller
andra …

Jag fick inte ordning på det och jag tog ett drastiskt
steg.

Jag nedgraderade min WP till version 5.5. 3.

Det är inte så enkelt som man tror,  därför det kommer
att bli ett långvarigt klickande.
Men som tur är,  finns det ett plugin, som sköter resan
bak i versionerna med ett klick.

Jag installerade pluginnet och tryckte något ängslig
på “Start”.

Då jag kommit hem efter promenaden var det klart.
Den senaste WP utgåvan var borta och version 5.5.3
var installerad.

Nu är det så, att WP uppdateras automatiskt och det gällde
då att förhindra detta.

Ännu en gång stod lyckan mig bi och jag slapp att editera
i config.php filen. Jag hittade en plugin, som editerade
om,  precis som jag ville ha det.

Nu gå den administrativa delen på min blogg perfekt igen.

Men det var en pärs.

Jag är ganska övertygad att WP kommer att få backa på denna
uppdatering, eftersom 98 % av dess 5 miljoner brukare
upplever samma problem som jag.

Jag har läst på utländska fora att brukare lämnar WP
och migrerar sin
blogg till annat program, som är
lätthanterligt.

Och nu blir det ögonblicksbilder…ingressbilden visar
skyn söderut, då jag for hem.

 

 

Tur vi inte bor i Lappland.

En biologisk sensation…Bävrar som är 2 m långa
har genom idogt gnagande fällt en tall eller…

… är det mänskliga bävrar,  som visar,
de kan  förstöra en tall ?

Det trodde du inte…att det finns giraffer  i Tönnersa ?

Kom i min famn…

Kolla…jag kan stå på ett ben !

Jag överlåter åt din fantasi, att se vad detta föreställer.
kan det vara en bagge med enorm hornuppsättning,
som är på ett uselt humör ?

Livskraft.

San Fransisco har Golden Gate Bridge…

…Tönnersa har Galvanized Gate Bridge över Genevadsån.

Är du på jakt efter ett hus med fritt och strandnära läge ?
Här är en arkitektritad fastighet med luftig planlösning till salu.

Något för den händige…

En miljövänlig byggnad.

Du får denna utsikten på köpet…

Inte behövde man trängas på stranden i dag.

 

I söder ljusnade det tillfälligt.

Letar du former…åk till Tönnersa Naturreservat !

 

Kategorier
Naturbilder

HÖGTRYCKET ÖVER RYSSLAND…

 

 

 

 

 

   …har de senaste veckorna pumpat ostvindar över Sverige.

 

 

 

 

 

 

Jag och många med mig, som är vindberoende för vår flygning,
har väl svurit åt den eviga ostvinden, som omöjliggör
hangflyg på de bästa hangen i Sydsverige.

Hovs Hallar är kört, skärmflyg Ystad är kört, så vad
återstår att göra…mer än att gnälla på vädret på vädret.

Högtrycket över Ryssland innebär ett  låst väderläget över
Skandinavien och har  hindrat väst- och nordvästliga vindar
att nå oss.

Det är ett, vad som kallas låsande högtryck.
Platsen för det bestäms
av jetströmmarna med sin
lågtrycksvandring.

Det finns vissa utsikter till förändring, då högtrycket
hotas av lågtrycksfronter från väster, som om inte
annat,  för med sig något kallare luft med regn.

Vi får se hur det går. Om framtiden kan vi inte sia.

Det kan bara politiker och kvällstidningsjournalister…

Ja, jag har inte ens försökt flyga, men jag har mina
grejor ständigt lastade i bilen,  om möjligheten skulle
dyka upp för flygväder.

Så det som för mig återstår i dessa virustider, det
är att gå ut i naturen.

Som vanligt promenerade jag mina  8 km vid stranden.
Men det var segt. Det brukar alltid ske något oväntat,
då jag går där.

Jag brukar  finna sådant som havet spolat iland, men
eftersom det är ostlig vind flyter det till
Jylland i stället.

Inte ett enda strandfynd i stort sett.
Men jag var nöjd i all fall.

Att promenera vid havet då det ligger platt och kunna
fästa blicken på en fri horisont, det är upplyftande.

Jag tog några föga optimistiska bilder, som jag vill
ska skapa en känsla för miljön, där jag tycker om
att ströva.

Vi håller ut, men jag hoppas vaccinet för Covid-19
distribueras
snabbt bland befolkningen utan käbbel
och
en massa förbehåll.

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Hangflyg modell

MIN “ARROW” FICK SIG EN GENOMKÖRARE

 

 

 

 

 

Hanget vid Tönnersa Strand lockade …

 

 

 

 

 

 

Vinden var västlig med dragning på nord, vilket
kunde resultera i fint väder vid vårt kusthang
vid Tönnersa Strand.

Normalt sett hade jag åkt till Hovs Hallar med en
prognos, som lovar nordväst.

Men jag vet, att nu i Covid-19 tider kommer HH att
vara packat med människor. Är det något jag försöker
undvika, så är det folk…med tanke på smittorisken.

Jo, det är  tråkigt, men vad är alternativet ? Köra  på
som om vi inte hade en pandemi ? Detta kommer vi att
få dras med länge ! Oavsett om vi får vaccin.

Så jag drog till Laholmsbukten med min Arrow.
Min Arrow som jag ägt i 12 år och är i skick som ny.
Därför jag har inte flugit den speciellt mycket, då den
kräver rätta förutsättningar.

Spännvidden 150 cm och vikten under kilot. Den har
kort kropp, vilket är negativt på ett litet hang som
Tönnersa. Min Arrow behöver ett relativt stort hang,
där man kan använda modellens fartresurser som en
stabiliserande faktor.

Men min Arrow fick åka med.

Framkommen möttes jag av ca 6 m/sek med vind
som kom från NV. Alltså låg vinden snett i förhållande
till kanten ca 30 grader.

Min bedömning var, att det skulle nog gå att flyga,
med det jag hade med.

Iväg och jag märkte omedelbart, att lyftet trots
snedanblåsningen var bra.

Jag fick bra höjd i lovartssvängen och fick bra hastighet
på den följande rakan.

Sträckan i motvind var seg. Jag hade något hastigt
programmerat min sändare till modellen och hade inte
finjusterat utslag, differentieringar osv.

Mina utslag på skeven var alldeles för kraftiga, vilket
gjorde det svårt att ligga rätt på vingarna på rakan.

Men alla justeringarna kan jag göra nu hemma,
då jag vet, vad som krävs.

Sen kommer min Arrow åter att bli harmonisk och
agil i luften för piloten. På Hovs Hallar har jag haft
mycket fina flygningar med modellen.

Den är snabb och kan matcha modeller som är 10
gånger dyrare. Allt under rätt omständigheter.

Om den är lättflugen ? Nä, eftersom den är byggd
för att prestera, är gränserna tänjda, vilket gör att
du måste ha styr på dina fingrar, då du styr…

Landningen funderade jag över…Skulle jag landa
på toppen, eller skulle jag ta det säkra före det osäkra
och landa på stranden ?

Jag landade på stranden, vilket var knepigt,
då vi hade högvatten och stranden
hade krympt.
Det tvingade mig att flyga finalen nära

kanten och då fick jag lyft, jag inte ville ha.

Andra försöket lyckades och jag kom lyckligt ner.

Förutom jag och min modell var jag totalt ensam
på den långa sandstranden…

Här brukar var fullt med folk.

Här kommer lite bilder och en videosnutt.
Allt gjort i hast…

Kameran är en Mobius. Bilderna klippta ur video.

Hoppa in och häng med...

 

 

Sista minutenprogrammering.

Härligt sommarväder.

Knölen på nosen är min Mobius onboardcam.

Mycket vita mustascher på Laholmsbukten i dag.

Hanget är lång…

Ser du piloten till höger ?

Inga badgäster.

Här är riktning söderut…och du ser att vinden ruskar om växtligheten på kanten.

 

Efter landningen

Skuggspel

Sista dynbestigningen innan stigen till parkeringen.

 

 

Kategorier
Naturbilder

ORKAR DU MED EN STRANDPROMENAD IGEN ?

 

 

 

 

 

 

Att gå längs stranden har blivit en daglig rutin för mig.

 

 

 

 

 

 

 

Därför,  då jag gjort det,  är jag,  som det står i böckerna vederkvickt.

Jag vill översätta ordet “Vederkvickt” med “Återlivad” eller något ditåt.
“Veder” kan  härledas till det germanska “Wieder” som betyder “Åter”.

Mitt  liv består till stor del av naturupplevelser, vilka jag får,  då jag
flyger med mina segelmodeller,  eller då jag strövar omkring.

Det är för mig en omöjlighet, med tanke på livets förgänglighet,
att  sitta i dvala framför en tv eller bara vara fullständigt inaktiv.

Jag har bara  ett liv och det vill jag fylla med så mycket upplevelser
som möjligt. För annars…

Jag tänker på Monty Pythons film “Life of Brian”, där man
sjöng sången: Always look on the bright side of life !

En bra devis.

I torsdags förmiddag begick jag min promenad, 8 km, som
vanligt från Lagaoset – Genevadsån – Lagaoset.

Stranden fullkomligt folktom då jag  kom dit 0730.

Men alltid då jag går längs strandkanten, dyker det upp något,
som fångar min uppmärksamhet.

Det gäller  bara att vara receptiv för alla sinnesintrycken,
som roterar igång din fantasihårddisk i hjärnan.

Även i dag såg jag lite ovanligheter i det fantastiska vädret.
Det var då på morgonen vindstilla så gott som och solsken.

Det första jag fann,  var en tumlare, som alla vet,  är en liten
tandval,  vilken  är relativt allmänt förekommande i Kattegatt.

Den låg i vattenbrynet, där kråkor och vitfågel fick ett skrovmål
serverat. Vikten uppskattar jag till 30 kg.

Emellertid…enligt lagen om allts djefvlighet så skrev inte min
kamera
till minneskortet just då…
Varför ? Ingen aning.

Jag hade just köpt nya högkvalitativa 128 Gb minneskort till 
alla mina kameror och vid kontroll av minneskortet hemma med
programmet  H2testw, vilket tog 2 timmar, fanns inget fel.

Men,  som det heter, att det inte skriver till kortet,” these things
happen” !

Då  jag är en envis människa,  åkte jag till samma strand
dagen efter för att plåta om.

Då var tumlaren borta !

Det jag kan tänka hade  skett, var att någon sett den
döda tumlaren, ringt Länsstyrelsen i Halland och rapporterat,
varefter dessa hämtat kadavret och skickat det för obduktion
på Naturhistoriska Riksmuseet….

Min strand- och skogspromenad tog 2.5 timma.
Veckan som passerade,  knegade jag glatt 46 km sammanlagt
vid stranden.

På eftermiddagen startade jag min Ava upp i termiken i årets
första riktigt fina termikflyg.

Så jag har fullt upp.

Bilder kommer med mer eller mindre vettiga kommentarer.

Häng på om du orkar.

 

 

 

 

Den fria horisonten…värd oändligt för en vandringsman.
Har du tänkt på hur vass horisontlinjen är vid havet ?

I horisonten kryper Sten-Lines färja till Grenaa fram.
Vid Lagaoset har Lagan skapat ett näs dekorerat av snäckskal.

När klorofyllen försvinner blir grönt blott blått.

“Kom igen…jag är beredd” !

“Love fifteen”

En vakare som transporterat sig med strömmen från Helsingborg till stranden Tönnersa.

Hela familjen ute och promenerar med sitt senaste slanka sladdbarn i kön.

Den mindre Sandcrawlaren övar torrsim…

Jag tycker detta liknar ett bagghuvud ?

Energidryck…dock innehöll det inte så mycket energi,
så konsumenten orkade bära med den tomma burken hem.

Stornästa Strandskrymtaren ser ganska förvånad ut…

En Euro-pall. Endast Gud och skattmasen vet,  hur många sådana jag sålt i mitt arbete.
Då, för 10 år sen,  fick man 40-60 kr för en begagnad Euro-pall. En bonus i arbetet…

Ingen kommentar.

“Jag orkade inte längre” !

Naturvårdsområdet efter restaurering.

Våren laddar…

Tranor spatserade långt bort på en äng med sina röda baskermössor.
Gick värdigt med försiktiga kliv och inspekterade marken.

Storskarv. Rövare av havets djur. Det finns för många nu,
vilket medför,  att de negativt påverkar fiskbestånden lokalt.

Strandpiparen flög nervöst upp och ner i sitt letande efter föda.

Vad detta föreställer ? Ingen aning, men det är mer lättförståeligt
än de fruktansvärda rostiga plåthjärtan,  som Halmstad Kommun
satt upp i stadens rondeller som någon slags trendig dekoration.
Någon tjänsteman i
hierarkin  har
antagligen fått sitt livs idé och
förverkligat den med skattepengar.

Dyndymlaren har just fått korn på ett betesdjur och ser allmänt glad ut…

Hjärnlös. Varför tänker  jag på FHM och Tegnell, när jag ser bilden ?

Kråka vacker ?  Tja allt är berättigat antar jag.

Kategorier
Naturbilder

EFTER HÅRD VIND…

 

 

 

 

 

 

… lägger sig en viss stillhet över stranden.

 

 

 

 

 

 

Vi hade lite blåst häromdagen…om det undgick någon.
Media varnade  i tid och otid för jordens
undergång.

Men som vanligt sköt man över målet.

I går tog jag en promenad vid min strand.

Bara för att kolla att den fanns kvar…

Det gjorde den…och tror du mig inte
så kan du kolla mina bilder !

 

 

Den armlöse sandpekaren har kollapsat.
Inte konstigt, han är ju mager, så man ser revbenen…

Den platthalsade strandopportunisten ser sig förvånat omkring efter blåsten…

Strandålen lider av multipla diskbråck…

…men han säger bara, att ett långt och strävsamt liv sätter sina spår på kroppen.

Laholmsbukten välkomnar besökaren med öppna vida vyer…

En tillfällig frostnatt skapar isgardiner i en ilandfluten al.

…ser ut som om någon stöpt ljus eller …?

Strandfånen sticker upp huvudet och ser allmänt korkad ut…

Han har en extern USB-hjärna ovanpå skallen. Men det hjälper
inte,  han är frånvarande som alltid.

Två vilsna grönsiskor for omkring till synes slumpmässigt.

Detta ger mig associationer,  till de avgjutningarna man
gjorde av människor i Pompeji i Italien efter vulkanutbrottet.

 

 

Ja detta var några ögonblick från min promenad på 8 km.
Hoppas jag inte tröttar dig med bilder?

Men håll ut, snart startar modellflygsäsongen och
då blir det, vad min blogg ska handla om; flygerier !

 

Kategorier
Naturbilder

DET ÄR BARA ATT HÅLLA UT…

 

 

 

 

…för du vet aldrig, vad som

 väntar längre framåt vägen..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag höll på att säga, att aldrig får man vara glad, då man kollar
yr.no:s 10 dygnsprognos för vårt väder…

Regn, sydvästliga kraftiga vindar, grått och dystert förmörkar
sinnet,  för oss som vill ut och flyga.

Men det finns så mycket annat att göra,vilket är upplyftande.
I alla fall på mig. 

Till exempel då jag varit ute och lagt vantarna på en packe bra
böcker.

Då kan jag självgott placera mig i min fåtölj, tända läslampan
och
börja min läsfrossa.

En av böckerna var en bok av en mina favoritförfattare och
illustratörer; Gunnar Brusewitz.

Titeln “Hemma vid Fågelsången”. En imponerande skildring
av naturåret.

Han skriver lika bra som Harry Martinsson. Inte ett onödigt
ord
då han lågmält och utredande beskriver sin natur.

Att han är en av våra främsta illustratörer och tecknare av vår
svenska natur, det gör inte boken sämre.

Gunnar Brusewitz dog 2004 80 år gammal.

Men min oroliga själ kan inte sitta en hel dag försjunken
i en bok.

Även om jag mycket väl skulle stå ut med det….jag måste
ut och
få lite motion, så den gamla…kroppen inte stelnar till.

För mig är det en självklarhet att ta mig till stranden för dels
motionens skull och dels för att skapa energi hos mig, genom
alla sinnesintrycken jag får under min promenad.

Min expedition startar vid parkeringen Tönnersa Strand.

Ner till strandkanten och marsch mot Lagaoset.

Motvind ca 12-14 m/sek och duggregn. Men vadå ?
Det är bara att streta på.
Belöningen får jag då jag
vänder vid Lagaoset och
går tillbaka norrut mot målet
Genevadsåns mynning
vid Laxvik.
Då har jag medvind
och kan fotografera, utan att
kameran blir alltför blöt.

Hela stranden full av skum. Som inte beror på,  att vi
har diskat med för mycket Yes, utan det beror på en alg,
som heter Phaeocystis. Algen har ett proteinhaltigt
geléhölje,
som slås sönder och piskas till vitt skum i
bränningarna. 

Jag var alldeles ensam på hela strandremsan.
Inga människor,
inga hundar. Det fanns knappt en
fågel mer än ett par trutar, 
som vinden oblygt tumlade
iväg med i turbulensen längs dynkanten.

Det känns lite,  som om vi ligger i startgroparna inför
våren
och med dess anländande flyttfåglar.

Visserligen såg jag för tre dagar sen 5 strandpipare,
som flög i sin nervösa stil längs strandkanten avbrutet
av snabba matsök.

Efter framkomsten till Genevadsån korsade jag
densamma
via den groteska bron och kunde anträda
promenaden
söderut mot parkeringen längs ån,
vilken är flankerad
av alar. Alarna är en art,  som
breder ut sig, konstigt nog,
med tanke på att
våtmarkerna minskar.

Stigen var välströsslad av ett lager alkottar. Överflödet
ska säkra
släktets fortbestånd.
Sådan är det i naturen.

Då jag promenerade längs E6,  blev jag påmind om den 
vanvettiga långtradartrafiken, som obönhörligt maler på
likt ett PaterNosterverk som skenar.

En bit framför mig hade jag en yngre man med, heter
det
gåstavar,  som arbetade med hastigheten som synålen
i en symaskin och mitt mål blev ju genast att passera honom.

Sista 5 km la jag in högsta växeln, utan stavar och passerade
mannen med god fart.

Om du promenerar och målmedvetet ökar hastighet och
steglängd, kommer du att bli överraskad av,  hur fort du
tar dig fram.

Du behöver inte springa med hörlurar från din
mobiltelefon i öronen, stegräknare på armen och
kroppsnära spandexkläder som de riktiga blodhingstarna
gör.

Jag minns en gång,  då en sådan passerade mig under
ett
av mina strövtåg. Hans passerande förebådades av
den
intensiva lukten av liniment, eller som vi brukade
säga “Racerolja”…

Lukten låg 10 m före honom…

Efter 2 timmar och lite till anlände jag ganska belåten
till min bil med lite bilder i min kamera, som fångat
några
av mina ögonblick under   9 km strövande .

Fast ljuset var visset, som  vanligt, då jag plåtar.

Men såedemede !

Häng med på turen om du har lust !

 

 

 

Alla får ge sig för vinden oavsett…

Tre meters höjd…sen är det stopp.

Länsstyrelsen har återställt dynområdet i naturreservatet.

…och allt det vita tack vare en alg…

Japp, det stämmer. Att det i huvudsak varit sydvästlig vind.

Ett hornförsett beläte i sanden…

Sommarstuga med luftig konstruktion och  grindstolpar…
Renoveringsobjekt.

Om du har behov att kontemplera, då har  en solitär bänk här.

Är det Brooklyn Bridge ?? 
Den monstruösa bron över Genevadsån…

Genevadsån flyter försiktigt framåt  som en
halländsk Ganges brunfärgad av passerade lermarker.

En djungel av alar.

…och vildkaprifolen slår ut sin håriga blad.

Kaprifolen säger till vandraren, att den är ett förebud om vår

Ja, det är grönt.

Mycket regn ger höga flöden. 
Inte jordens undergång, även om kvällspress och tv vill
övertyga oss om det.

“Klart jag längtar till våren” !

Kategorier
Naturbilder

MÖTE MED EN GANSKA SÄLLSYNT FISK

 

 

 

 

 

 

Mitt strövtåg vid stranden en grå onsdag morgon.

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom det inte är vare sig hang- eller termikflygväder
och jag
inte vill gå hemma och bita på naglarna, for jag
till stranden
av Laholmsbukten.

Det är en plats jag gärna besöker, vilket medför, att jag
är där nästan
varje dag, då en promenad och de upplevelser
jag får, är en lisa för
själen.

Jag känner mig vitaliserad både själsligt och kroppsligt
efter en
promenad där.

Det som gör att jag och andra som brukar promenera
där blir 
revitaliserade,  är att vi har en fri horisont i havet.

För mig och andra betyder detta ofantligt mycket och
denna betydelse blir
större, ju äldre vi blir.

Jag tackar Gud,  att jag inte bor omgiven av mörk och
dyster
granskog, utan att jag kan lyfta blicken och se
en horisont
som öppnar upp för visioner och fantasi.

Vädret var grått och dystert, men jag tänkte som så, att
det händer säkert något oväntat i dag också.

På stranden var jag nästan ensam, så när som en kvinna
med 4 lösspringande hundar. Stranden ingår i ett
naturvårds
område och där är förbjudet att hundar lösa.
Men det gäller
tydligen inte alla. Jag ville inte påpeka
faktumet ,att hundar ska hållas
i koppel, då det just nu
inte är häckningssäsong för fåglar.

Min promenad tog mig, från det jag brukar kalla
“Det ständigt
föränderliga Lagaoset”,  vidare norrut
just i strandkanten.

Eftersom vi inte har haft en enda riktig höststorm än,
har det
inte spolats upp något intressant på stranden
i stort sett.

I år har vi knappt haft en kuling ens vid Hallandskusten.

Det kanske kommer nu,  då jetströmmen har flyttat
på sig.

Vi är lovade ett väderomslag till kallare väder och därvid
nordliga vindar.

Efter en km promenad observerade jag något, som låg i
strandkanten 100 meter bort. Min första slutsats var, att
det kunde vara en utlekt laxhane, men det var det inte.

Det var en något sällsynt gäst i Laholmsbukten, som inte
syns så ofta, en klumpfisk.

Denna märkliga fisk, både vad gäller utseendet och
beteendet.
Fisken vägde ca 10 kg och såg frisk ut utan synliga
skador.

Klumpfisken är inte världens bästa simmare i svenska
vatten,
så den kanske bara har spolats iland, eller så
har den fått en
sötvattenchock i Lagans vatten, som
flyter norrut längs
Laholmsbukten.

Klumpfisken blev fotograferad och jag informerade
fiskbasen.se
om det jag funnit.

Således ett lite oväntat fynd. Den största klumpfisk
man fångat
i svenska vatten vägde 375 kg. De kan dock
i varmare vatten
väga upp till 2500 kg !

Jag såg inga fåglar som sträckte, utan de enda fåglarna
som
uppehöll vid stranden var de vanliga matoppertunisterna
kråkor och havstrutar.

Det blev lite bilder, på det jag såg under min promenad,
som
varade i 1.5 timma.

Om du vill se några ögonblick från mitt strövtåg så häng
med det är gratis !

 

 

 

 

En liten planta, som vägrar erkänna det är senhöst, en Saltarv.

En som inte klarade det ända upp…

Ett litet strå – vind – tid. Slutligen skapades det en cirkel.
Ett tecken som visar, att det blåst mest sydostlig vind på sistone.

Denna gamle tjurbocken var lika vresig, som då jag sist gick förbi.

Jag fick en skymt av den Huvudlöse Strandcrawlarern, då han körde
högerarmen i sanden för att snabbt kunna försvinna.

Dagens överraskning; En Klumpfisk i strandkanten.
Märklig fisk på alla sätt. Inte helt ovanlig i våra vatten.
Dock ser man den sällan.

Lagaosets skarpa näsa, som är under ständig och snabb omskapning.

Du ser själv att du har valet; barkad eller obarkad alstock.

Förstår du det är rofyllt att gå längs havskanten här ?
Ser du ryggfenan på knölvalen bakom sandreveln…eller
…är det en våg ?

En strandad manet, vars färger fortfarande är att ana…

Ännu en bild på Klumpfisken.

En knubbsäl ligger på stranden och utgör nu föda för fåglar.
Det är naturens kretslopp. Inget går tillspillo. Tänk om vi
människor hade lärt oss ?

Jag såg en liten välslipad träbit på stranden. Undrar hur länge den
flutit omkring på sin resa utan mål ? Det måste ha varit länge
då träbiten var impregnerad med tjockolja,  som hindrar den från
att ruttna och brytas ner. Tänk om träbiten kunde berätta,  var den växt
och hur den hade rest ..

Kategorier
Naturbilder

STRANDSTRÖVERIFUNDERINGAR OCH ÖGONBLICK

 

 

 

 

 

…bara för att ladda mina själsliga batterier…

 

 

 

 

 

Det var några dagar sen, jag gick vid stranden,
beroende på att jag varit ute i en vecka i stort
för att plocka svamp.

I dag var det lagom grått väder för att gå ut
en runda längs Laholmsbuktens strand och sedan
avsluta med en skogsvandring tillbaka till bilen.

Min bil parkerade jag vid parkeringen Lagaoset.
Sedan är det nära att gå ner till Lagan.

Längs stigen ner mot Lagan finns det på vänster sida
tallar, som är
hårt tuktade av den eviga vinden.

Vinden tycks ha vissa regler för hur höga tallarna
kan bli…
Hit men inte längre
säger vinden och det ser man,
då det ser ut som om trädens kronor
vore snaggade
med en maskin.

Deras kronor är platta som frisyren på en USMC-soldat
1960.

Detta fenomen har tvingat fram fantastiska former
i trädens lägre grenverk.

Jag har fotograferat detta förut. Bäst är om du går dit
för att uppleva det själv.

Tänk om vi människor hade varit lika idoga,
som
vinden är, då det gäller att förändra något ?

Min ingressbild ovan vill jag  ska utstråla en  känsla,
som ger dig ro i sinnet och tid för att bromsa upp
dina tankar, så du förstår, vad du egentligen tänker…

Lagaoset, som betyder floden Lagans mynning,
är under
ständig förändring.

Det sker hela tiden sandflytt orsakad av Lagans strömmar,
havet och vinden. Så bli inte överraskad,
om du
finner platsen helt annorlunda från en dag till en annan !

Jag gick längs den absolut folktomma stranden riktning
norrut,
för jag vet,  det  dyker alltid upp något intressant.

Jag blev inte heller denna gång besviken.

Den gamle gårdvaren, som har funnits  på post vid
Lagaoset i 7 år,
han var fortfarande på alerten och
blängde lite ilsket på mig, då
jag använde blixt för
att plåta honom…

Diverse mystiska och kanske mytiska djur brukar alltid
dyka upp och stimulera min fantasi.

Utan fantasi har du inga drömmar…vad har du då att
leva för ?

Under promenaden vid den absoluta strandkanten
skrämde en gigantisk, ja jag säger gigantisk,  lax nästan
slag på mig, då jag stötte den just i strandkanten.

En kraftig plums en meter från mina fötter resulterade
i en stor virvel av sand och en stor skugga, som försvann
i det grunda vattnet över en sandrevel ut i havet.

Mitt hjärta slog i alla fall några extra slag, då det skedde
fullständigt överraskande.

Då jag såg den simma iväg,  som en lång mörk skugga
skapande en våg ovanför sig, var min första tanke,
att detta
måste vara en knubbsäl…eller en tonfisk…
men efter att
jag lugnat mig,  förstod jag det var en
jättelax.

Tonfisk har uppträtt de senaste tre åren i södra Kattegatt
i större stim, så tanken på tonfisk var inte helt galen
.
Fast en tonfisk tror jag inte uppehåller sig så nära stranden.

Vattendjupet vid strandkanten var  knappt en meter,
på grund av att Lagan eroderar kanten och skapar en
ränna med djupare vatten än normalt.

När jag hämtat mig från denna häftiga upplevelse
fortsatte
jag längs kanten norrut riktning Laxvik och
hittade en nyss ilandspolad havsöring på
ca 5 kg.
Öringen var blank.
Vitfågel och andra matoppertunister hade just börjat
kalasa på den.
Jag undrade ju,  vad som hänt ?

Men det är klart, även fiskar blir sjuka och dör.

Efter ytterligare 25 m fann jag en utlekt laxhanne, så kallad
“Besa” på ca 7-8 kg. Han var antagligen på väg ut ur Lagan,
eller något av dess biflöden efter lek.
Men han orkade inte efter älskogen

Han var mera illa medfaren och hade säkert legat död i sjön i
mer än ett dygn.

Platsen där jag fann fiskarna,  var där Lagan sveper längs
med stranden
norrut, så det är sötvatten där.

Nåväl, promenaden fortsatte och på stranden låg en ganska
nyilandspolad knubbsäl. Det är inte ovanligt att finna döda
sälar på stranden. Vi har en relativt stor knubbsälspopulation
längs stränderna i Halland och de ska ju ta vägen någonstans,
då det dör i havet.

Efter dessa tre fynd tänkte jag med viss ängslig förväntan,
vad blir nästa objekt jag finner ?

Jag såg en gammal grön militärmössa på stranden,
drog efter andan och tursamt nog
fanns det inget huvud
eller kropp till den…

Då jag promenerar här nästan varje dag, ser jag hur
naturen
förändras. Sanddynerna minskar och ökar.
Det börjar växa björkar
på dynernas framsida nu.
Det gjorde det inte förut.

Dynerna har aldrig varit så höga, som de är nu. Varje
riktigt
ordentlig västlig storm, ser till att dittransporterad
sand
bygger upp sanddynerna till förut osedda höjder.

I en av de största dynerna, vid nedgången från parkeringen
till stranden, stack en trätrall ut, som en gång badgäster
gick på. Den var sen många år begravd, men vinden hade
eroderat fram den från sanden.
Trätrallen såg ut som en väg ut i evighet och ingenting.

Vind och sand är Pater Nosterverk som kör kontinuerliga
skift  utan att förtröttas.

Under mitt gående i skogen kunde jag se, hur effektivt
fåren och
hästarna hade betat av växtligheten inom
det nytt inhägnade området.

Dessa djur är utomordentliga miljövårdare.

Jag mötte inte en mänsklig varelse på hela promenaden.

Tillbaka till bilen,  aningen stel i benen,  vände jag kosan
hemåt
nöjd med intryck och frisk luft och med mina
batterier
nyladdade.

Även hemvägen bjöd på natur. Vid Fladje Gård stod 8
rådjur och betade i brodden av det höstsådda vetet.

Just vid denna tid kan du få se större flockar av rådjur på
åkrarna.
Jag ångrar jag inte stannade och fotograferade, då djuren
stod på en liten ås och bildade vackra siluetter mot skyn.

Här är några bilder som ingår i bildspelet nedan med lite
förklaringar.

Om du vill, häng med !

 

 

 

 

 

Den gamle gårdvaren har bevakat Lagaoset nu i 7 år
och sitter lika stabilt som tiggarna utanför Maxi.

Se hur naturen strävar uppåt mot ljuset. Ser ut som julgranar från de översta grenarna.

Det är ett hårt liv, sa dessa till mig…men vi dansar ibland en glad hambo tillsammans…

Den vanvettiga lastbilstrafiken skapar en solid och mycket störande bullermatta,
som i den ostliga vinden hördes bra nere vid stranden. Kan man inte uppfinna mer
tystgående däck ? Eller bygga en järnväg på mittrenen…

Detta är den otrevliga Sandoppertunisten, som ligger med sin näsa i vädret
väntande på sin chans…En art alltför välkänd som ständigt utnyttjar andra,
men som aldrig skulle hjälpa någon i hans omgivning.
Det latinska namnent är Oppertunistus Gigantae Hypocrisis.

Är detta en knubbsäl ?

Detta är en knubbsäl. Fotograferad i regndiset på 200 m avstånd.

Denna spensliga individ  stod på öronen, då han skulle ta sig uppför
en sanddyn och hamnade alltså på rygg med paddlande ben och armar i vädret.

Halsstarren sticker upp huvudet ur sanden, kollar läget och frågar: “Har de vatt nåt”?

Den större Krafsaren med fru och barn kopplar av i sanden…

Strandens Surikater, fast här kallas de helt enkelt De Långhalsade Strandspanarna.
Mannen med stolt hållning och kvinnan beundrande sin reslige man  tillsammans
med två av sina barn, som ännu inte utvecklat sina långa halsar…

Denna individen blev så förvånad, då jag fotograferade honom i våras,
att han tappade hakan. Han har inte återhämtat sig än…

Knubbsäl som om inte vandrat vidare, så i alla fall gått iland för gott.

En utlekt stor laxhanne, ca 7-8 kg. Det verkar,  som om den var drabbad av parasiter
eller svamp. Undrar vad den vägde,  då den gick upp i Lagan för att leka ? Kanske  12 kg ?

En nyss ilandfluten havsöring på 4-5 kg.

Lagan flyter längs stranden och deponera det som flyter med.

“November” ? Bryr mig inte, jag blommar i alla fall !

Jag undrar om Elsa Beskow blev inspirerad av styvmorsviolen,
då hon ritade kläderna och särskilt bahytterna i  sagan om
Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå
?
Hette inte hunden Prick…

 

 

Kategorier
Naturbilder

VÅGSPEL OCH VATTENLEK

 

 

 

 

 Ett hav

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten sägs vara Eolus och Pluvius årstid.

Stämmer kanske till en del.

Vi fick ett lågtryck över oss i veckan som producerade
varmfronter
med mycket Stratusmoln.

Som du vet,  är ju karaktären på ett Stratus, ett moln
med regn.

Vinden friskade på till 10-14 m/sek.
Som det kallas i Norge blev det
“Liten kuling”.
Detta namnet beskriver vindstyrkan,   frisk bris,
mera målande, tycker jag.

Eftersom jag är född och uppväxt vid ett hav, dras
jag till stränderna,  då
vinden ökar och vågorna
rullar in med allt högre höjd och kraft.
Det blir och är en fysisk och sinnlig upplevelse för
mig.

Min resa gick först till stranden söder om Halmstad.

Vågorna inte speciellt höga, då vinden var  nordvästlig.
Under min spaning ut över det hastigt andandes havet,
tycktes jag skymta
en säls blanka huvud…

Fram med kameran  men till min besvikelse var  det
inte en knubbsäl jag hade i
sökaren utan en surfare
med sin bräda.

Två av surfentusiasterna höll till vid Handikappbadet,
där
de ibland fick uppleva vågor med lite höjd, vilka
dög att
rida och uppleva friheten på.

15 grader i vattnet…krävde våtdräkter, vilket gjorde,
att de på avstånd till förvillelse
liknade sälar.

Min färd forstsatte söderut mot Fylleåns mynning,
där jag brukar
spana på fåglar och njuta den fria
horisonten.

Nu var det ingen trängsel i det oroliga  lufthavet
med fjäderklädda varelser.

Ett par vilsna storskarvar vevade sig obestämt  fram
i motvinden och några småfåglar
flög upp framför
mina fötter under min promenad.

Jag ber om ursäkt om jag störde er !

Just då jag lämnade stranden och hade fotograferat
färdigt, 
kom regnet och vätte ner  stenarna med droppar,
vilka snabbt
blev nervätta och blänkte.

Det blev signalen för mig till att avbryta exkursionen
och dra
mig hemåt till skyl och skydd.

På hemvägen observerade jag  kanadagäss, grågäss
och fiskmås,
som var och en på sitt sätt hade ordnat
sig på åkrarna i nästan  militär ordning.

Eftermiddagen blev en upplevelse, som trots vädret,
blev positiv.

Jag får intryck,  som får min hjärna att fundera.
Är inte upplevelser en stor del av våra liv ?

Några ögonblick från mitt möte med havet,
om du orkar…

 

En knubbsäl ?

Nä, två surfentusiaster som lögade sig i böljorna…

Våglek…

Vågskvalp…

Våg med lockigt hår…

En brädseglare som rider i horisonten som en fjäril…

…med till synes irrationella hackiga rörelser.

Skummet glider av klipporna efter en kaskad av sönderslaget  vatten.

Ett brusande hav…jag kan inte vara utan dess lukt,
dess mäktiga ljud och dess oförutsägbara rörelser..

…utan hav blir det inget liv…säger storskarven,
som ror sig sakta framåt i motvinden.

“Följ mig”,  säger molngatan,  “Så kommer du till Halmstad” !

Skummet yr vid Påarp

Strandkål. Just nu rikligt förekommande. Duger att äta om så önskas.

Regnet kom som att vrida på en kran och blötte stenarna blanka snabbt….

…kanske därför fiskmåsen körde huvudet i jorden…

Kanadagäss, fiskmås och grågäss har ställt upp sig i den friska vinden,
Var och en på sitt sätt.

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 4

 

 

 

 

Bilder från fredagen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…Å nu blir det bilder igen !

Mina kommentarer är den okunnige lekmannens…
Du får ursäkta mina misstag

 

 

 

 

 

 

Åke justerar

Ånyo visar bilden koncentrationen som krävs, om man ska kunna prestera.

 

Klicka här så får du veta mer om Åke

“Flyg nu lika bra som du brukar”, tror jag Åke tänker just nu.

Bilden,  tycker jag,  visar den samlade koncentrationen hos Åke  och hans son.

 

 

 

Jovisst flyger modellen bra.

Undrar hur mycket Åke under ett långt modellflygarliv
stått i spänning betraktande sin modell i skyn ?

En av Åkes söner har hämtat modellen.

Bilden tog jag med, då den hos mig skapade associationer till filmen
“Äppelkriget”, där Gösta Ekman förekom med en liknande hatt…

Ingvar Nilsson visar det solitära i vår hobby…

En beskrivning på energin och dess omvandlingar.

Jag tror…Richard Borglunds modell.

En samlad  Göran Larsson, som jag döpte till något helt annat först…

Göran har, enligt min mening, ordning på sina modeller i alla avseenden.

 

 

En vacker modell…

…Anders Sellmans Lanzo – Duplex.

 

Anders Sellman tar det långa benet före det korta…

 

 

Hämtningstös – Hämningslös…jag tyckte det rimmade bra…

Esko släpper sin “Oja 1”.

 

 

Kurt Strömdahl på språng. En av de,  som jag tycker,  bästa byggarna.

Matti i teten före Ingemar Knif.

En av våra norska modellflygvänner.

 

 

 

 

Jag får associationer till något djur…men vilket ?

 

 

Lars…hämtar sin modell.

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS 2019 SWEDEN PART 3.

 

 

 

 

Hoppas du tycker om bilder från Bollerup…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…för här kommer en ny laddning till påseende.

Jag har funderat lite på platser att utöva friflyg på.
Det jag kommit på, är att det är tur för vår hobby,
att vi överhuvudtaget kan finna en plats att flyga på.

Att flyga friflyg ställer krav på terrängens karaktär
och att det finns fria ytor.

Som tidigare skrivits är det en gåva från skyn…
att Bo-Eskil lyckats utverka tillstånd för vår tävling
på Bollerup Lantbruksgymnasiums marker.

Alla OT-piloter och OT-intresserade skickar  en
tacksamhetens tanke till ordföranden i SMOS.

Som vanligt kommenterar jag sparsamt, för jag
hoppas, du ser budskapet med mina bilder.

Säkert kommer det med dubbletter, men bättre fem
för mycket än en för lite.

Om någon vill ha bild i full storlek, så kan
du maila mig. Adressen finner du på min blogg
under rubriken: “Welcome to my blog”.

Nu flyger vi igen !

 

 

 

 

Andrea hämtar sin “Hector”.

 

En vacker modell. Jag tycker det vackra sitter i förhållandet mellan vinge och stabbe.
För det mesta har modeller som representerar tiden stabbar med lågt Re-Tal.
Denna modells konstruktör har tänkt till, vilket gett bättre flygegenskaper.

 

 

 

Utan spaning ingen aning…

Martin och Fredde.

 

 

 

 

 

 

 

Lars reder ut det…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Matti en duktig modellflygare med mycket erfarenhet och kunnighet.

Herr Knif provkastar…

 

 

 

“Bernfest” ett säkert kort.

 

Det gäller att passa på då det är “Bra Luft” !

 

 

 

Ingvar håller upp skyn…

 

 

Kategorier
Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019 PART 2.

 

 

 

 

 

mera bilder från fredagen !

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som lovat kommer här bilder.

Med mer eller mindre relevanta kommentarer av mig…

Det kan tyckas komma dubletter, men flygandet pågår
i mer än en omgång, därav de skenbara dubbelvisningarna.

Hoppas du uppskattar mina motiv…

 

 

 

 

Rubberpower

 

 

Jag ville visa kurvrodret som är aktiverat

 

Karl-Erik Widell i klövern

Till vänster Eski och med vinschen Matti

 

 

 

 

Fusar modellen genom att öka anfallsvinkeln kraftigt på vingen ?

Det ser ut så för mina ögon…

Frede Juhl, en nestor från vårt grannland Danmark.

 

En egenskap för en duktig modellflygare är noggrannhet.

 

Provkast

 

 

Kvinnan i teamet beredd

Släpp !

Upp på linan…

 

 

 

Koppling där det förhoppningsvis finns bra luft

 

 

 

 

 

 

 

Karl-Eriks lite pennliknande modell.

Kolla kurvrodret…åt höger.

 

 

 

 

 

 

“OJA” betyder ju “Dike” men jag är övertygad det har en överförd betydelse.

Det kommer fler bilder av modellen.

 

 

 

 

 

Kategorier
Flyghistoria Old Timer flyg

OLD TIMER FREE FLIGHT NATIONALS SWEDEN 2019

 

 

 

 

 

…Bollerup intogs av friflygare…

 

 

 

…visst är modellflyg vackert …

 

 

 

…för att kunna göra upp om titlarna inom mästerskapen
för OT-Friflyg.

Att tävlingen hölls vid Bollerup, som Bo-Eskil hade ordnat,
berodde på att  ett dåligt beslut fattats i riksdagen, att
de militära övningsfälten inte får användas av civilpersoner…

Ett märkligt och ihåligt beslut, som inte ens Fortifikationsverket
kan hantera.

Vi får se vad som händer, för Rinkaby är det absolut bästa
stället för ett friflygmästerskap.

Jag åkte ner till Bollerup på fredagen, därför det var den
enda av de tre tävlingsdagarna, vilken jag kunde vara där.

Som pensionär är som alla vet,  de flesta dagarna inbokade…

Väderläget fredag var ca 23 C, vind VSV 4-7 m/sek och 2/8 Cu.

Vinden lite för stark, men det var gott om lättflugen termik.

Platsen var bra, där man tagit skörden och där man nu hade
en klövervall. Alltså skonsamt att landa i. Dessutom var det
stora ytor, då modellerna drev iväg i vinden.

Jag gick runt och fotograferade i 5 timmar med min enkla
utrustning.
Personligen strävar jag inte efter teknisk perfektion,

för det klarar jag inte. Jag har inte tid att klabba med alla
inställningar.

I stället vill jag fånga ögonblicket mer eller mindre, för att få
en bild som kan skapa en känsla hos betraktaren.

Med betraktare avser jag en person med viss kunskap om friflyg.

Jag kommer att publicera 150-200 bilder i 4-5 poster.

Bilderna kommer i hyfsad tidsföljd i regel utan kommentar,
för jag vill inte avslöja min okunskap, väl vetande att mina
besökare besitter oändliga kunskaper om
OT-Friflyg.

Under dagen såg jag inte en enda haveri…och alla piloter var
nöjda… och glada. Resultatlistor finner du så småningom här.

 

Här kommer bilder, för jag vet bilder…det vill mina gäster på
bloggen ha.

Jag gjorde så gott jag kunde som fotograf…
…och det kommer säkert att dyka upp dubletter…but who cares ?

 

Briefing fredagsmorgonen Bollerup

De som gjorde det…

Fliteline Bollerup

Så här såg marken ut.

 

Fredde och Martin…

Martin pillemarisk ?

Fredde…en ung pojk, som alltid sprider glädje ! 

En liten skalmodell…är inte stor…

…men den flyger !

Per Q:s kärra får inställt motorns komp och bränslenål.

“Vänta tills ni får se den flyga ” !

Ett strävsamt par på väg ut…i rödklövern…

Lars med fru.

Lars kärra på linan.

Jo, det var en klövervall.

Att flyga…bild 1.

bild 2

bild 3

 

 

bild 4

bild 5

bild 6

bild 7…en fena  

Flyg !!

 

matti suomalaiset ilmailijat

Eskos modell

Esko en modellflygare från broderlandet Finland som behärskar att bygga och flyga.

Jag blev betagen av modellen…

…eftersom jag ibland är estet…


 Lars-Erik ger sin Slicker 50 en uppiggande spruta intravenöst inför starten…
Off she goes…Ett ganska osannolikt utseende på en flygapparat.
Men det är erfarenheten,  som säger,  att ett plan i denna klassen
ska se ut ungefär så här för att flyga bra.
Planet har passerat färgvallen.

Landskapsfågeln…gladan.

Andrea håller sin “Hector” i strama tyglar…
Aktivt luftrum…  

 


S-31 Supermarine Spitfire. Reginald Mitchells mästerverk.
Bilden säger mig mycket. Per Q kollar sin motor…övervakad av frun…

 

Kategorier
Naturbilder

HÅHÅJAJA…INGET FLYGVÄDER…

 

 

 

 

…som lockar ut mig med en modell just nu.

 

 

 

 

 

 

 

Ibland sätter vädret en käpp i hjulet även för mig.
Trots jag är kroniskt flygsugen, finns det gränser.

Till exempel som det är nu med 10-12 m/sek VNV

Jag är ingen självplågare, som drar till HH för att
flyga hang
under rådande vind och framför allt rådande
temperatur.

Denna senvår har vi ca 10 grader.

Att modellflyga vill jag att det ska vara en positiv
och angenäm
upplevelse.

Inte att jag ska stå med rinnande ögon, genomblåst
med en modell galopperande i turbulensen på
Hovs Hallar.

Nä, jag bidar min tid för den kommer. Vi kan förvänta
ett
väderomslag om ett par dagar med markant höjning
av
temperaturen. Fast det innebär också nederbörd,
då olika
luftmassor möts och det bildas fronter,
som passera vårt land.

Men det gör inget att det regnar. Vi behöver få 500 mm,
för att våra grundvattennivåer ska återhämta sig.

Å andra sidan talade jag med en ägare av ett större
jordbruksföretag häromdagen och han sa att denna
våren
har vädret i de flesta avseenden varit perfekt.
Han tog just nu sin första vallskörd, som artat sig bra.

Håller sig vädret kommer nästa skärd av vallarna att bli
ännu bättre vad gäller protein, socker och andra
näringsämnen.

Så vad gör jag, om jag inte kommer ut och flyger ?
Tja, man kan ju alltid ladda ackar som terapi…men jag
föredrar att promenera eller cykla.

Så det blev en vända ner till stranden. Där jag i
strandskogen
såg att länsstyrelsen släppt ut hästarna i
området, så de kan
hålla ner beväxningen.

Om 14 dagar kan vi nog förvänta oss att se fårflocken,
som
är en utmärkt maskin att hållande nere slyn.

Ibland längtar jag efter en riktigt rejäl storm…
…därför det skapar möjligheter.

En storm transporterar upp nya fynd på stranden,
vilka brukar vara objekt att
fotografera, då de
stimulerar min och kanske betraktares
fantasi
med sin former och uttryckssätt.

Vi har haft liten kuling på sista tiden, men fynden
har varit
glesa vid Laholmsbuktens stränder.

Det jag funnit,  är något överraskande bärnsten.
Vad jag nu ska
ha det till…
Vill jag samla bärnsten,  gör jag det enklast vid
Ravlunda-
Kivikstrakten.

Vad man som betraktare märker, oavsett om det
varit storm
eller inte, är hur kusten ständigt förändras
genom hav och vind.

Mynningen av Lagan ser olika ut för nästan varje dag.

Dynkanten förändras genom vindens försorg. Den rasar,
eroderar ner och byggs på i ett ständigt Pater Nosterverk.

Det brukar alltid påpekas,  hur den stigande havsnivån
förstör
kusterna i de klimatängsliga journalisternas
reportage.

Jag har promenerat vid laholmsbukten i 44 år och
inte
märkt av de teser som klimatjournalisterna hävdar.

Men jag är ingen expert, bara en enkel iakttagare.

Hur som helst, i stället för flyg blev det promenad på
en enslig strand endast beledsagad av gråtrut och
förbisträckande
storskarvar.

Lite bilder blev det  oxå..

Har du lust så häng med och kolla bilderna !

 

 

 

Sandskummaren var märkbart fokuserat på något…

Två kvistar är mer än en stock…ja du förstår vad jag knyter an till.

Laholmsbukten mot Hovs Hallars näsa.

Den dubbelpucklade spetsnäsan låg och blängde…

Den större spetsnosade strandkotten på ständig jakt efter något ätbart.

“Hej, kom och ge mig lite hjälp” !

Jaha…du får själv artbestämma !

Bay Of Skulls

Lagans mynning i Kattegatt.

 

 

liten uppdatering…

 

 

Jag ändrade mig framemot eftermiddagen. Vädret bättrade
sig, vilket innebar mindre vind och temperaturen steg
till något behagligare läge.

Egentligen skulle jag bara ta en extra promenad i dag
vid stranden, men flygsuget var för starkt och då jag hade
min Spirit i bilen, fortsatte jag till Hovs Hallar.

Parkerade på en ganska tom parkering, förutom de
sedvanliga tyska
husbilarna förstås, monterade modellen
och promenerade ner
till Segeltorpshanget.

Vädret var soligt och vinden ca 5 m/sek rakt på.

Kan inte  bli bättre, så jag fick 2 timmar i luften helt
problemlöst.

Efter flygningen spankulerade jag omkring och tog några bilder.

Bilderna kommer här och de är tagna vid 16-tiden.

Så du ser…man ska aldrig säga aldrig …då det gäller modellflyg !

 

 

 

Först några bilder från stranden Laholmsbukten med större
strandpipare och en produkttanker på väg söderut.

 

 

 

 

Segeltorp

När vi var yngre simmade man ut til stenen och solade , då det var fint väder.

Naturen har startat upp…

 

Förgätmigej eller…

 

Havet indikerar ca 5.5 m/sek genom dess rörelser.

Minns ni när regeringen Palme förbjöd tillverkningen av maskrosvin…?

Havet vid Hovs Hallar antar ibland en medelhavsblå färg.

 

 

Kategorier
Naturbilder Okategoriserade

FRISK BRIS…

 

 

 

 

 

…eller som norrmännen säger :

“Liten kuling”.

 

 

 

 

 

 

Det kom lite vind häromdagen, vilket dock inte
hindrade mig att fara iväg till stranden för att
kolla på fåglar.

Fåglar var det ont om. Jag har aldrig sett så lite
migrerande fåglar som år…Kanske det varit för
kallt…vilket väl inte är PK att påstå i dag eller ?

Nåväl. det kan vara en normal variation och kanske
vi kan förvänta en invasion då vi får sydliga och ljumma
vindar.

Men jag gick en en timmas promenad och noterade
och plåtade mina intryck.

Här  kommer några bilder. Häng på !

 

 

 

Vinden ca 12 m/sek. I byarna ca 18 m/sek. 

Strandtrift Påarp.

Växtligheten anpassar sig och klamrar sig fast.

Ibland oförståeligt att örterna klarar sig i denna utsatta miljö…

…men där det finns möjlighet…där växer det.
Livets kraft.

Laholmsbukten kan vara gropig vid vissa vind- och strömförhållanden.

Oljeväxterna målar med smetig gul pensel.

Vid Östra Stranden söder Halmstad yrde sanden.

En strandskata tog snedsteg i den byiga vinden och lutar sig mot den…

…och kompisarna rättade in sig i ledet och höll emot vindens tryck.

Du ser näbben…lerjord som fastnar under fågelns sökande efter mat.

I fjärran är Hovs Hallar

Utanför Påarp finns ett rev, som hyser en koloni av knubbsäl.

 

 

En kan det tyckas Perpetum Mobile…

Ett hav av Styvmorsviol, som i år tycks uppleva en intensiv blomning.