Kategorier
Segelflyg

INTE BARA FLYGPLAN…

 

 

 

 

… svävar över vårt land….

 

 

 

 

Ofta hävdar jag, att det händer alltid något
icke planerat, då jag är ute för att få mig en
sväng i luften.

Det gör det också. Behållningen av min flygning
behöver inte vara själva flygandet med modellen,
utan något som är associerat till det.

Läget onsdag var vad gäller vädret, att vi hade
en högtrycksrygg över södra Sverige, som gav
ett stabilt väder med mycket sol från en klar sky.

Ingen molnbildning på grund av inversion,
luften troligtvis genomvarm varför förutsättningarna
för termik som bildar Cu-moln var dåliga.

Dock, torrtermik, det vill säga termik (varm luft som stiger)
som inte skapar de vita Cu-molnen var trolig.

Start kl 11 med min “Introduction” försedd med vario
och en Mobius i fall att…

På 40 m fick jag en blåsa och kunde efter lite gnet
komma så högt jag önskade. Väl på höjd märktes
att termiken var stark och framför allt utbredd.

Man tycktes glida runt i konstant lyft. Det gjorde
det hela enkelt, men för att få lite spänning i
flygandet, bromsade jag ner mig, för att se på
vilken lägsta höjd jag kunde fånga en blåsa.

Det lägsta, enligt min exakta höjdmätare angav,
det var 14 meter.

Uppe i skyn drog vråkar förbi under sin migration
till södra Europa eller Afrika för en behaglig
vintervistelse.

Ännu tycks inte flytten kommit igång riktigt,
för då kan du få se,  hundratals vråkar ligga

kurvande i samma termikblåsa.

Ormvråk är en mycket skicklig termikflygare…
nästan lika bra som min modell…
…vilket man inte kan säga om gladorna.

De har inte samma nedärvda förmåga att flyga
termik som vråkar och bra modellflygplan.

Ofta piggybackar gladorna på ormvråkar eller
min modeller. det märkliga med glador är,
att om jag lägger min modell och kurvar i sjunk,
händer regelmässigt att gladorna slår sällskap
med min sjunkande modell…inte speciellt smart.

På den platsen jag flyger häckar, vill jag säga nästan
en koloni med glador i ett skogsparti, så att flyga
med glador här, det är ingen ovanlighet.

Så även i dag var det livlig rovfågelsaktivitet.

Naturligtvis hoppades jag få med någon fågel
i min kamera, som jag flög rote med i blåsan.

Min kamera satt monterad i 45 graders vinkel åt
vänster på ovansidan av nosen filmande video.

Min kamera, en Mobius, som är en favorit,
den tar förvånansvärt bra bilder och video
och jag rekommenderar den varmt.

Bilderna är till ytterligare visso klippta ur videon,
vilket på verkar kvaliteten. Mina bilder är oxå
starkt uppdragna, vilket försämrar bildkvaliteten.

Men det handlar inte bara om kvalitet och pixlar.
Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tid.

Så lite bilder blev det.

Mun tid i luften blev nästan 3 timmar och för dessa 3 timmars flygning hade jag förbrukat 545 mA för mottagare, servo och elmotor. Ganska energisnålt eller ?

Eller kanske en indikation på hur bra termiken var.

Efter 3 timmar i flygstolen var jag genomstekt och avbröt. Jag sitter, om jag kan, alltid i skuggan av min bagagelucka för att inte bli för knaperstekt i solen.

Men jag for hem mycket belåten efter en fin upplevelse och spänd på,  hur min eventuella bilder blev.

I morgon blir samma väder, så då tar jag med
en ny stor elseglare !

 

 

En gröda som håller sig grön även i torka är fodermajs.
Fortfarande grönskande i det gula landskapet.

Glada

Lätt att känna igen på den delade stjärten.

 

 

Kategorier
Termikflyg

NÄRKONTAKT AV FÖRSTA GRADEN…

 

 

 

 

…med en glada.

 

 

 

Vi hade fint termikväder i onsdags och jag for ut med
min Ava Pro för att få mig några varv i luften.

Platsen, där jag brukar flyga termik med mina modeller,
är vid Haga, Eldsberga,  eftersom det inte är är speciellt
hårt drabbat av sjöbrisen, som ju är kall luft vilken sugs in
från havet, då landet blivit uppvärmt. Sjöbrisen är en
effektiv spärr för konvektionen.

Första start utförde jag mot en nästan molnfri himmel
med små
tussar av nybildade Cumulusmoln här och var.

Lovade gott.

Klättrade med motor till 50 m där jag fick anslutning till
en trasig blåsa, som jag efter att ha kämpat en stund lyfte mig
så högt jag ville.

Min Ava har en GoPro monterad så den filmar parallellt
med vingen snett vänster. Man vet ju aldrig, vad som kan ske.

Jag lade märke till,  att vråkarna har börjat sträcka söderut
mot södra Europa och Nordafrika inför vintern.
För mig tycktes det vara en tidig migration.

Bland vråkarna dök det upp glador, vars förmåga att
flyga termik är långt underlägsen vråkarnas och för
att inte tala om min Avas förmåga.

Jag låg i en termikblåsa och kurvade och jag var väl
inmallad i termiken och steg med ca 3 m/sek enligt
min vario.

Över mig vinglade en glada och som tur var,
låg hon också i en högersväng. Eftersom min Ava flög
mycket effektivare, än vad gladan gjorde,  kom jag ifatt
och det som jag inte ville ske skedde.

Jag flög på gladan underifrån. Konstigt hon inte fick hjärtslag,
men hon vek ner åt sidan med ena vingen infälld.

Jag tänkte,  att hoppas jag inte skadade fågeln…
Efter några sekunders vingel i luften fick hon ordning på fjädrarna
och flög ner till en träddunge, där jag vet,  det häckar glador.

Så förhoppningsvis kom hon ur kollisionen med bara en
näradödenupplevelse i bagaget !

Dagen blev fin för mig modellflygare tills klockan blev 14,
då sjöbrisen kom.

Så jag landade och  packade ihop och åkte hem nöjd med
dagens upplevelser. För det är ju goda upplevelser,
som är meningen  med livet.

Tyvärr fick jag inga bilder då jag flög på gladan.
Men jag fick ett par andra.

Du ser,  att då man är ute och flyger med sina modeller,
då händer alltid något oväntat, som sätter krydda på
tillvaron !

Det sker aldrig,  då man ligger i dvala på en soffa framför  en tv…

Häng med !

 

Min nästan nya Ava Pro klar för start.
Tyvärr fick med mina vingspetsar från min gamla
Ava i morgonbrådskan. Men dessa funkade oxå !

Skyn vid Haga kl 1000 med begynnande Cu-bildning.

Vy mot Halmstad kl 1430 då sjöbrisen satt in.
Som du ser helt fritt från Cu-moln…

 

Kategorier
Segelflyg

EN TERMIKDAG MED MIN AVA PRO…

 

 

 

 

…som inte blev, vad jag förväntade mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Söndagen tycktes bli en verkligt fin dag för termikflyg.
Ett högtryck växte in, vilket garanterade solinstrålning,
som borde generera mycket  termik.

Det blev solsken och vinden höll sig på 2-3 m/sek från väst.

Alltså iväg till ett flygställe, montera modell, kolla att allt fungerar
och iväg.

Det här blir lätt som en plätt tänkte jag, då jag såg alla Cu-moln
och alla snabbt växande nybildningar.

Trodde jag ja…Efter en stunds flygning förstod jag att alla
segelflygares gissel, sjöbrisen pumpade på.

Klockan var ca 12,  vilket är just den tid,  då vi möts av sjöbris
på Västkusten .

Det fanns ingen flygbar termik under 120 meter. Jag försökte
verkligen och jag höll på  i 2.5 timma, innan jag packade ihop.

Termiken under 120 m var svag, trasig och turbulent.
Jag tror inte,  jag flög mer än 5 fulla termikvarv.

Med det menar jag,  att varion pep stig under hela varvet.

Men jag deppade inte för detta, därför jag kom ut i naturen
och om inte annat,  fick jag  se migrerande omrvråkar och vimsiga…
glador flyga termik.

Jag tog lite bilder med min Mobius och GoPro för att dokumentera
min flygning.

Det finns en skiss,  som förklarar de termiska förhållandena
i dag.

 

 

Den svarta linjen markerar marken. Då solen skiner,
kan det uppstå sjöbris vid kusten.

Marken värms upp snabbare än havet. Luften över
land stiger och den ersätts med kylig havsluft,  som sugs in.

Eftersom havsluften är relativt kall,  kommer den att
glida in närmast marken.

Efter en tid har den kalla havsvinden värmts upp av
markens absorberade värme
och fått samma egenskaper
som den “vanliga” luften,
dvs den blir labilt skiktad
och det märker du,  genom
att Cumulusmolnen växer
upp i inlandet.

Här vid södra Västkusten brukar sjöbrisen nå ca 20-25 km
in över land.

Luften ovanför havsluften är labilt skiktad och
termiken löses ut som vanligt.

Det är därför man måste komma över den laminära,
kalla sjöbrisen för att kunna få anslutning till termiken.

Sjöbrisen är en gigantisk pump, som på dagen skickar
in kall havsluft över land och som under natten vänder
riktning,  då marken svalnar fortare än havet.

Det märks ofta efter soliga dagar på Västkusten, 
att det på kvällen blåser frånlandsvind,  eller som det
heter landbris.

Såedemede !

 

Som sagt…det jag gillar bäst; sitta i min pilotstol med en modell i skyn

Håll med om att det ser lovande ut…4/8 Cu !

Start. På sidan av kroppen som vanligt…min GoPro.

I detta ögonblicket var jag naturligtvis full av termikförväntan…

Efter skörd av brödsäd ändrar odlingslandskapet färg till gult.

På finalen

Med de aerodynamiska bromsarna anpassar jag höjden,
så jag kan landa där jag vill.

Full kontroll !

Vet du att fullskalaflygplanen mer och mer liknar våra
moderna modeller ?
Som vanligt,  modellflyget har föregångsmännen,
vad gäller nya idéer och innovationer.

Skruven som håller stabben är gjord av en elektronlegering. Allt för att spara vikt.

 

Kategorier
Segelflyg

TERMIKFLYG…

 

 

…förhoppningsvis…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…tisdagen den 15 September upplevde vi Sydsverige
en verklig indiansommar.

Får jag skriva “Indiansommar”, jag menar är det
politiskt korrekt i dagens samhälle ?

Jag hade planerat att få en härlig termikflygning med min
“Leprachaun” efter att ha utfört lite justeringar med dess
setup.

Kl 0915 anlände jag till flygstället,  som är utmärkt för
termikflygning. Det ligger högt, fritt, med goda landnings-
möjligheter och tillräckligt långt från kusten så inte
sjöbrisen direkt förstör möjligheterna för termik.

Vid framkomsten såg jag en liten gul bil och förstod,
att det var fler än jag,  som var flugsugna.

Anders var tidigt ute och uppe i luften med sin Fidelity.

Vädret var redan nu 23 C och praktiskt taget ingen vind.
Ska jag klaga…det var  disigt.

Men efter montering startade jag min modell,  som på
ett majestätiskt sätt vann höjd.

På 125 m stannade jag motorn, trimmade ut modellen
och letade termik.

Inget fanns, det var absolut noll vertikala rörelser i luften.

Ett par gånger försökte både Anders och jag men noll.

Orsaken till det var inversion,  vilken  förhindrade all termik.
Inversion är ett spärrskikt med varm luft,  som förhindrar
adiabatiken att utvecklas.

Har man tur,  försvinner inversionen, då instrålningen från
solen fått verka ett par timmar. Efter någon timma märkte
vi,  att vi kunnde förnimma svag och trasig termik.

Vi kunde, om vi gnetade idogt, hålla höjden något sånär.
Men som sagt, vi fick inget drömväder för termik, men vi
fick ändå en fin upplevelse och det är det,  vi är ute efter.

Ett väder perfekt  att trimma modellen i.
Jag är nu nöjd
med flygegenskaperna på min Leprachaun
efter de
förändringar jag gjort.

Vad jag gjort,  är i princip  att jag förändrat en friflygande
modell till en RC-modell, vilket gett modellen de
egenskaper,
som jag eftersträvar.

Klockan 14 packade jag nöjd ihop efter 2.5 timma i luften.

Bilderna kommer från min Mobius, som vanligt och från min
Sony.

Häng med om du vill.

 

 

 

 

Fidelity 2M-E

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Segelflyg

DET BLEV 2 TIMMAR I TORRTERMIKEN…

 

 

 

 

 

Mitt termikgnetande betalade sig i sista änden…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väderutsikten tisdag var solsken, 25 C och sydostliga
vindar 2-5 m/sek.

Såg fint ut för en termikrunda med Avan. Det gäller
att passa på…

Så det  blev en tripp till ett av mina termikflygställen
och jag startade
redan kl 0900. Inte ett moln i skyn
och ca 4 m/sek sydost.

Inte  heller fanns det några rovfåglar och här vet jag,
att glador häckar.

Så himmeln för termikflyg var min. Start och stig till 100 m,
där jag
stängde av motorn flög runt lite för att kolla luften.
Ingen termik mer
än småryck. Men finns det bara småryck,
gäller det att utnyttja, vad som finns
genom att flyga Avan
optimalt. Alltså utnyttja alla Avans goda egenskaper

som bra glidtal, bra polar och manövrerbarhet för att kunna
justera läget
i en turbulent blåsa.

Hur som helst så lyckades jag hålla mig uppe i 45 minuter,
innan jag
avbröt och landade för att avvakta termikutvecklingen,
då instrålningen
ökade.

Det var ju stabilt skiktat, så jag hade inga förhoppningar om,
att termiken skulle gå igenom inversionen och bilda Cu.

Efter en timma startade jag igen och genast högg jag
en blåsa på 75 m.

Jag hängde med upp till betryggande höjd och väl där
, var det enkelt.

Inga problem att hålla sig uppe, eftersom torrtermiken
var utbredd
över stora områden, vilket är typiskt vid
denna årstid.

Fortfarande inga  glador i luften. De enda fåglarna var
2 korpar, som
vinglade runt och gjorde sina halva rollar i luften.

Kl 1200 avbröt jag, landade, packade ihop och åkte hem,
då vi skulle göra
annat under eftermiddagen. Vinden då
jag landade hade ökat till 5-7 m/sek.

Så en normal termikflygningssejour för mig och min Ava.

Min Ava flyger nu efter 9 års tjänst och 755 timmar i termik
bättre än någonsin !
Jag fotograferade med min Mobius.

 

 

 

Startberedd 0900

Iväg !

Om bakkanten ser krokig ut så beror det på att kameran förvränger.

I torrtermiken

Final

Snart sättning

Klart slut.