Notiser av flyghistoriskt intresse
… i dag frasade ett nytt nummer av Sveriges bästa modellflygtidning
ner i brevlådan.
Oldtimer, som tidningen heter, får du om du är medlem och det kan du bli här.
Den är mycket läsvärd med artiklar av framstående och kunniga skribenter
med livslång erfarenhet av friflygande modellflygplan.
Man lär sig ständigt något nytt, efter att den blivit läst.
Att driva ett så stort museum som detta är ingen lätt uppgift.
Det kostar mycket pengar att hålla det i skick, så det visar objekten
på ett bra och pedagogiskt sätt.
Man måste idag som privat museiägare försöka påverka så många
sinnen som möjligt hos besökaren, så den får mycket information
presenterad . Den tid då man kunde ställa upp ett plan och inget
annat, de tiderna är förbi.
Besökaren i dag vill ha objektet visat med rätt ljus, kanske tidsenlig
musik, en tv-skärm med dokumentärt av objektet osv.
En stor tv-skärm ca 50 tum där man kan välja mellan filmer till olika
plan hade ju varit en möjlighet.
Sen ska den besökande ledas i sin genomgång. Han ska alltså följa en
viss väg, där han får objekten förevisade på ett sätt som skapar sammanhang.
Alltså inte en propellerkärra från 1934 efter en AJ-37 Viggen…
Men knuten i det hela är naturligtvis, att det kostar mycket pengar.
Pengar, som man i detta museums fall kanske kunde skaffat
genom att sälja ut 70 % av bilarna, 95 % av kuriosan och 20 % av planen.
Säljer man via internationella auktionsfirmor, får man ut bästa priset.
Sen är ju frågan, hur stor efterfrågan är på dessa objekt ?
Pengarna från dessa försålda objekten kunde investeras i anläggningen,
för att göra den attraktivare och ge den en egen struktur och karaktär.
Gör man inte det, kan framtiden vara osäker, med tanke på all
konkurrens som tävlar om besökarna.
Ja, det är bara mina egna privata åsikter och inget att bry sig om…
Men hur som helst, var jag där på sista dagen för året och jag var den
siste besökaren 2016.. Jag hade kommit egentligen för att fotografera
Canberran, vilken har en intressant historia i Sverige.
Av ägaren fick jag tips om nyheter, bland annat en Mig-21, vilken de som kört
E6 söderut har kunnat se uppställd vid Löddeköpinge köpcenter .
Vidare plåtade jag den Gloster Meteor, som håller på att renoveras.
Häng med och kolla lite bilder och framför allt, så åk till Svedinos Bil och
Flygmuseum i Ugglarp.
Det finns massor att se på, både om du är turist och om du är flygintresserad.
Mig-21 med sin stora radom, som också är en luftregulator för motorn.
Planet hade ett öknamn ” Humpback”. (Puckelryggen)
Denna Mig-21 kom ursprungligen från Ungern och sedan till Lettland tror jag.
Därifrån importerades den till Sverige.
En sliten glasfiberkon…
Luftinsläppen i nosen, som reglerades på de senare versionerna
med hjälp av en enkel dator, beroende på flyghastigheten.
Innanför glasfibern satt radarns skärm
Kroppen bakifrån utan motor. Man kan ana det relativt lilla luftinsläppet i nosen.
Horisontala och vertikala windvanes i nosen givande data för attitydkontrollen.
Inte elegant, men det funkade. Ryska raketstolar har bra funktion.
Det har vi ju fått se, vid alla haverier med ryska militärplan vid flyguppvisningar.
Cockpit-layout…
…ser ut som om man placerat ut instrumenten efter hand…
Ser ni den gröna färgen ? Används på många ryska applikationer.
En produkt av 60-talet.
Mig-21 ett plan med bra stigförmåga, kunde göra 3 anfall och sen hem,
för då var bränslet slut…
Förhållningsbestämmelser på nackstödet till stolen.
Vad står det ? kanske kontrollera säkerhetssprintarna före och efter flygning…?
Inga försänkta skruvar här…
…pitotrör. Lite skadligt motstånd runt om…gör inget, vi har en stark motor…
Enkelt och kraftigt noshjul.
Flygplan 09 från Ungerska Flygvapnet.
Ska vi säga typiskt ryskt bygge ?
Ledskenor på vingen för att förbättra dess egenskaper.
Helt rörlig stabbe. Kanske man tog iden från F-86 Sabre ?
Pilform på stabben, gav goda egenskaper åt planet.
Jag har aldrig sett ett plan med så mycket luckor och utväxter som denna Mig-21.
Ni ser själva…
1.5 m klaff.
Det är väl denna vyn man känner igen Mig-21 på ?
..eller denna ? Ni förstår varför den hade öknamnet ”Puckelryggen”…
Kraftiga kolvar och kolvstänger till landställets hydraulik.
Kolla hur man löst mekaniken till luckorna.
En av vapenbalkarna för exempelvis Atoll IR-robotar för avstånd upp till 3000 m.
Rör- och ledningsdragning…?
påfyllning bränsle/syrgas , markström ?
Noshjulet
Ledskena på kroppen. Ska jag gissa…underlätta urgång ur spin ?
Förbättra stabbens funktion ?
Mikojan-Gurevitj MiG-21 ser aggressiv och snabb ut !
Plåtren Gloster Meteor SE-DCC
Cockpit
Hade man kört ett varv med ett uppfräschningsmedel, hade det sett mycket bättre ut…
Samma kringla på spaken som Spitfire hade
Luftintaget till motorn
Nosstället
Lång och kraftig huv.
Vingfastsättning
klaff…
…tvådelad.
Motor till Gloster Meteor en Rolls-Royce Welland turbojet
Dessa instrument fanns i en P-51 Mustang
Så här ser huvudinstrumenten ut på en Mustang
Just precis, en Rolls Royce motor.
Jag fick ett mail från en av redaktörerna på vår tidning enligt nedan:
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer
att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar
vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras
med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser: Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
E-Post: ffservice@swipnet.se
Anmälan senast: 2016-10-09
Ange ert mobilnummer vid kontakt, så ni vid behov är nåbara.
Jag tar med min nya pejlram, så vi kan leta upp bortflugna modeller utrustade med beacon.
Jag hittade en video på tuben, som beskrev ett antal starter med en SeaFire.
En friflygande skala modell med gummimotor med spännvidden 27 tum = 52 cm.
Seafire är kommit från Sea – Spitfire. Varför den heter Seafire, var att den var
avsedd för att vara baserad på hangarfartyg. Ni kan läsa om SeaFire här.
Modellflygaren i videon visar, hur utomordentligt fint en friflygande modell
kan flyga. Att se dessa trimflygningar är en verklig estetisk upplevelse.
Denna kvällsflygning var nästan något överjordiskt vacker.
Några skärmdumpar tog jag från filmen. Filmen är ca 8 minuter lång
och jag kan bara rekommendera att se den i fullskärmsläge med högsta
möjliga upplösning !
Så kolla videon och dröm…
Han har lagt upp flera suveräna filmer till exempel denna.
Du finner många modeller och filmer på hans YouTubekonto.
Nedan en treplansritning av en SeaFire Mk 47 från Wikipedia.
Efter framkomsten till Malmen, gick jag en runda och dokumenterade de
uppställda skolflygplanen. Planen var uppställda på ett sådant sätt, att det
var lätt att fotografera. Arrangörerna hade tänkt på allt.
Det jag märkte, som avvek från det jag var van vid, var exempelvis huven på
SK-15B Klemm 35. Det fanns en väldigt fin SK-25, Bücker Bestmann med sin
stora glasade huv, som liknar ett växthus nästan…
Två Tiger Moth fanns med målade mycket fint, som ni kan se på bilderna.
SK-16 förekom också med olika målningsalternativ som vi åldringar
kände igen.
Ja, jag ska inte orda, vad det fanns, utan här kommer bilder.
Än en gång vill jag påpeka, att ljuset var dåligt, vilket gjorde det problematiskt
att fotografera planen i luften.
Men här kommer, vad jag fick ihop om ovanstående.
På grund av väderläget hade vi en aningen dramatisk sky…
Bilden tagen 0900.
SK-25 Bücker Bestmann i excellent skick.
80 år gammalt plan….respekt.
Kolla reglagen i Bestmannen. Inget digitalt här…
Mäktig huv. SK-15 B
Skillnaden mellan Klemm 25 och Klemm 35 är vingknäcken på Klemm 35.
Motor 80 bhp.
Landningsstrålkastare på SK-12. Användes inte så mycket för att lysa upp
utan fastmer att underlätta höjdbedömning vid landning.
Focke-Wulf Stieglitz. I Flygvapnet SK-12.
Minns då den lokala flygklubben hade en för att
bogsera upp segelkärror. Troligtvis dyr att flyga
och försvann ganska snabbt. En bra aerobatkärra.
Det kom några vattendroppar…
Hoffmann propeller på SK-12.
Rostfri låstråd för propellern
Ser ni det lilla hålet bakom läderremmen. Det är där man stoppar in startveven.
Man hade en vid den tiden ett allmänt sätt att starta motorn, genom att veva upp
ett svänghjul så det lagrades kinetisk energi, vilken senare, då man engagerade
kopplingen, drog igång motorn.
Det heter Inertia-starter.
Han som byggde Klemmarna.
Det som drog fram en SK-12
Kolla filmen klicka här !
SK-11
Enkel bränslematning…självfallet.
Har ni sett så fin lackering…
Denna var lika fin som föregående.
De Havilland Tiger Moth.
Kolla duksaxens mönster…varför detta sättet
att klippa duken ? Googla !
Hastighetsmätare på Mothen. Kan inte bli enklare.
Fungerar även utan ström…och digital display.
SAAB Safir. En lyckad konstruktion.
När man var ung och såg de gula SK 50
drömde man, att vänta ni några år bara,
för… då sitter jag i en sån på Krigsflygskolan !
En 4-grupp SK-50
Tänk om alla militärflygplan var lika glatt målade i dag…?
Skulle man kunna skjuta ner varandra då ?
Klemmen en produkt av sin tid i Tyskland.
Mycket vingyta, aerodynamiskt väl utformad
och med en relativt liten motor.
Tillverkades av Hans Klemm Flugzeugbau.
Att skolplan vid denna tid var så uppseendeväckande
målade, berodde på att man saknade radio.
Eleverna skulle se var de andra var.
Knäckta vingar, ett knep för att få upp kropp och propeller
från marken för att undvika skador vid landningar.
SK-16, Texan Harvard. Jag minns för 60 år sen
spetsljudet på propellern, då de passerade mach 1.
Ett smattrande hårt ljud. För kärran hade en rejäl
radialmotor på 1000 bhp.
Många havererade. Var inte riktigt förlåtande
om man flög utanför gränsvärdena.
Michael Carlssons Ö 1 Tummeliten egentligen, men kallades Tummelisa.
Varför ? Den var så liten.
Takeoff förbi ATC-tornet
Undrar vad den kostar i timman att flyga ? 5000 kr ?
En del av vår flyghistoria
Ni kan förvänta många fler bilder så stay tuned !
Jag vill bara påminna om årets flyguppvisning på Malmen Linköping
kommande lördag/söndag.
Den ser ut att bli nästan i klass med den uppvisning som hölls då
man hade svanesången för F5 Ljungbyhed 1995 , då där var 130000 åskådare!
Här kan du läsa om helgens uppvisning.
Det solenergidrivna planet Solar Impulse har slutligt landat
efter sin jordenruntresa.
Drevs av solenergi som laddade via solceller LiPo-batterier,
vilka drev motorerna under den mörka delen av dygnet.
Jag följde deras flygning över Atlanten via direkt live-feed. Det var
intressant.
Färden gick i stort utan problem och vad som händer med planet
nu, det är antagligen promotion och reklamuppdrag.
Därför allt handlar om pengar.
Projektet kostade 170 miljoner Euro, vilket är cirka 1.6 miljarder SEK.
Kunde pengarna främjat vetenskapen på ett bättre sätt ?
De som var piloter…var de hjältar ?
Jag ser inget hjältemod i deras bedrift.
Hjältemod och stort ledarskap uppvisade däremot Ernest Shackleton
som ledare för en Sydpolsexpedition i början av seklet.
Efter att deras fartyg Endurance skruvats ner, företogs en seglats
i en räddningsbåt först många sjömil till Elefantön och sedan därifrån
720 sjömil till Syd Georgien, i kanske den hårdaste av oceanerna
och samtliga deltagare blev räddade.
Detta kallar jag heroism.
Det finns en bok utgiven på svenska om hans expedition, som är en
översättning från en engelsk bok. Boken är otroligt fängslande
och spännande. Googla så hittar du den.
Jag vill inte förringa Picard och hans co-pilots prestation, men som sagt,
hjältemodigt ?
Däremot var de pionjärer !
Bilderna har jag laddat ner från projektets hemsida, där det finns mycket
bilder för gratis nedladdning.
Ankomst New York. Manhattan, Hudson River och Frihetsstatyn på Liberty Island.
Ni ser…stort plan.
Världens största solkraftverk i Marroko.
ABB står tydligen för motorerna
Vid Giza Egypten
Landning
Heter det ”selfie”, då man gör så här ?
Över Abu Dhabi
De två piloterna.
Eric ’Winkle’ Brown var den, som testflugit flest
flygplanstyper , närmare bestämt 487 styck.
Som jag ser det, kommer det rekordet aldrig att slås.
Eric Brown dog 2016.
Om du söker på hans namn i min sökruta, finner du
mer om honom.
Hans öknamn ”Winkle”, som betyder en liten snäcka,
vilket egentligen heter på engelska ”periwinkle” fick han,
då han endast var 168 cm lång.
Ovanstående video är en högklassisk produktion,
gjord av BBC, vilket borde borga för god kvalitet.
Eric ”Winkle” Brown är innehavare av följande utmärkelser:
,Commander of the Order of the British Empire ,
Läs om Eric Brown via denna länken. Du blir inte besviken,
om du är en sann flygentusiast.
Mera fakta här.
Här är en lista på de typer av plan Brown flög.
Svenska plan han testat: J 21, J 29 Tunnan, A 32 Lansen, SAAB Safir, SAAB 105
Ovanstående plan en Rhönsperber. ”Rhönhök”
Här är några videos att se på , då vädret som nu
inte inbjuder till utomhusmodellflyg.
Skalamodeller av äldre segelkärror är populära på kontinenten
både som bygg-och flygobjekt.
Om du googlar på YouTube, finner du en och annan pärla.
Om jag minns rätt, har Conny i den flygklubben jag tillhör,
Ålleberg Modellflygklubb en årligen återkommande träff
med just gamla skala segelplan.
Många av de gamla modellerna från 40-50-talen flyger
förvånansvärt bra.
De segelplan som konstruerades före 1950 ca, har ju profiler,
vilka inte har de goda egenskaper, som dagens moderna profiler har.
Det vill säga högt glidtal och en gynnsam polarkurva.
Med det menas, att hög hastighet med en modern profil inte måste
betalas med så mycket höjdförlust.
Låt mig ta ett exempel. Grunau Baby eller för den delen SG-38.
Bygger du dessa modellerna med originalprofil, blir det svårt, då du ska
gå mot vinden.
En litet inpass; SG-38 betyder INTE SchulGleiter 38,
utan SG står för ”Schneider Grunau”.
Ska du gå mot vinden med dessa kärrorna, får du ställa de på nosen
generellt, för att tag dig fram.
Originalprofilen skapar så mycket inducerat (Lyftkraftsmotstånd)
motstånd, då du trycker, att du får en jätteräkning i höjdförlust att betala.
För en månad såg jag en Grunau Baby med en modifierad profil,
flygande som en dröm.
Vilken profil det var, kan jag inte säga, men den var tunnare och laminär.
Ofta en svår kombination under de Re-tal vi rör oss.
Men redan 1943 byggde bröderna Horten i Tyskland en flygande vinge
med 1:43 i glidtal !
Vill ni läsa om det, googla.
Ok deomdetta, nu kommer fyra videofilmer om OldTimer Rc-modeller
och en video om fullskalasegelflygplan.
Luta er tillbaka och glöm inte köra filmerna i högsta upplösning genom
att ställa in och klicka på HD.
Jag hittade extra video…
En video från England med fullskalasegelkärror från 30-50-talet.
Slutligen en liten snutt nedan av OPEL RAK 1.
Sten Persson har byggt en sådan, som ni kan läsa om i en av
posterna i presentation av ”Stibergs Memorial”
Bilden ovan en av de lastglidare, man byggde för svenska försvaret.
…då vi hade en flygplansindustri under Andra Världskriget i Halmstad.
Jag har publicerat 8 poster om AB Flygindustri i Halmstad.
Allt grundat på material från den ende, som jag tror
fortfarande är i livet av den dåvarande personalen,
Kurt Persson Halmstad.
Denna länken går till första posten. Det finns minst 6 till.
Text- och bildmaterialet är garanterat unikt.
Bild från Digitalt Museum. Får publiceras i icke kommersiellt syfte.
OBSERVERA:
Alla bilder publicerade om AB Flygindustri på min blogg
ägs av Kurt Persson Halmstad, om inte annat anges.
Jag har fotograferat av Kurts bilder och editerat.
Kurt Persson äger all Copyright till publicerade bilder,
vilken är skyddad av svensk och internationell lagstiftning.
Om du fortfarande är tveksam Läs gärna här.
…då de flesta intog lunch. Jag var i stort sett ensam,
vid den delen av fältet vi utnyttjade.
Jag hörde motorljud och det lät faktiskt som en gammal
Antonov-2 med sin radialmotor.
Men när jag spanade mot skyn, såg jag, att det som jag trodde
var en gammal rysk kärra, var en SeaBee…
Jag fick fram min kamera med zoomobjektiv och lyckades ta
några bilder i duggregnet. Kanske han skulle landa, men det
gjorde han varken på sjön eller banan.
Efter 5 minuters visit försvann han norrut.
Väl hemma fick jag kollat mina bilder och då såg jag,
att det inte alls var en SeaBee utan en TwinBee.
Alltså en tvåmotorig ombyggd SeaBee.
Ni kan läsa om den på sidorna från tillverkarens hemsida, hur
den är uppbyggd och annan data och prestanda.
Det var i alla fall ett lite ovanligare flygplan, som man inte
ser varje dag.
SeaBee var ett vanligt plan i Sverige på slutet av 50-talet och början
av 60-talet. Speciellt i fjällvärlden var den populär och Sverige var en
det producerande företagets största marknader.
Här kommer lite fakta och bilder.
Så här såg den ut.
Registering N9512U…
…som står på ett företag i USA…
…vad planet gör i Europa ? Kanske för försäljning…
Det som slog mig, var att det var mycket buller från motorerna.
Bilder och skisser nedan från tillverkarens hemsida.
Detta är planet som flög över oss. Det verkar omlackerat.
Detta är originalet.
Republic RC-3 SeaBee
Cockpit SeaBee.
Ovanstående två bilder från Wikipedia.
Nu lite nytt bildmaterial från skalatävlingen för friflygande modeller
i Skånes Fagerhult vid Fedingefältet.
Flygningen kom igång sent på grund av tjurigt väder, varför ljuset,
som jag påpekat tidigare, inte var så bra. Men det gick att plåta.
Bilderna kommer med och utan kommentarer, för jag vet mina
besökare är väl insatta i modellerna och deras egenskaper.
Förresten, de som har egen satellitmottagare kunde i går kväll
se den tyske skådespelaren Heinz Rühmann i en av sina paradroller
i filmen ”Quax der Bruchpilot”.
Länk till hela filmen.
Ni kan se hela filmen via länken.
Filmen alltid sevärd, dels på grund av duktig skådis, men framför
allt för allt 30-talsflygande. Heinz flög själv flera av scenerna och
hans flygande höll han på med tills han var över 80 år.
Vassego !
Tävlingsledaren Stibners Memorial.
Gummikraft
Anders Sellman laddar sin Lacy M 10
Ingvar på ut med sitt spö och sin Slingsby Cadet
Första riktiga höjdstarten.
Modellen gick stadigt upp på linan.
Den hade ett förvånansvärt bra glidtal.
…och så var den vacker i luften.
Ingvar nöjd.
Skyn var bitvis…
…dramatisk.
Christer Jönsson med sin fina tjeckbyggda Baby
Lacy-M ett plan som flyger otroligt bra…i alla fall som friflygande modell.
Undrar vad den har för Re-tal…
Bilderna på Lacy M10 emanerar från två tävlanden.
Jag är säker på, de ser vilket som är vems.
Sten Persson poserar med sitt nybyggda Hatry raketplan…
Ett bygge fullt av hitech.
Plats för drivraket.
En enkel konstruktion…
Ska bli intressant att se modellen flyga med tänd raket !
Birgit håller Thomas modell inför en start.
Thomas vrider in hästkrafter i motorn.
Så går det till…
…när familjen samarbetar inom friflygeriet.
Enkelt flyger
Landning för bränslepåfyllning…
Lars-Erik Fridström startar
…fast det är väl inte direkt en skalmodell eller ?
Mitsubishi Zero
Ett bra plan 1940. Men senare utmanövrerad av de snabbt utvecklade
amerikanska jaktflygplanen. Tålde mycket lite stryk i luftstrider.
Exempelvis var piloten ”Skyddad” av en aluminiumplåt bakom ryggen…
En av ”Ackus” modeller tror jag…
Vi hade fem hästar till grannar och de var otroligt trogna åskådare.
Christers Lancer 49
Thomas förbereder start med sin Pietenpol med Anders som tidtagare
Det kommer mer !
Jag fick en länk till en kort film på Youtube av Pär L, som visade en del
av en flyguppvisning med en segelkärra och tillhörande haveri.
Naturligtvis kollade jag filmen, den är bara 45 sekunder lång och visst
man såg en segelkärra starta, flyga inverterat lågt, stiga och sen haverera .
Jag tänkte inte så mycket på det, men då jag inte haft på ljudet, så körde
jag filmen ett par gånger, för jag började bli nyfiken.
Vid repriserna hörde jag och såg jag, vad som egentligen hände.
Jag googlade runt lite och fick tag i fakta om piloten.
Pär Lundqvist hade sett en uppvisning med Albert Falderbaum i Jönköping
på 50-talet.
Att man kan hitta så mycket fakta på nätet är ju fantastiskt ! Google är ett
utomordentligt verktyg, för den som söker.
Här är lite fakta om pilot och olycka, jag grävt fram.
Albert Falderbaum var en tysk aerobatikpilot, som föddes 1913 i närheten av Bonn.
Han var tidigt intresserad av flyg och började flyga som 14-åring.
Då han var 15 fick han sitt cert och vid 18 klarade han sitt motorcertifikat.
19 år gammal avlade han godkänt prov för avancerad flygning med segelflygplan.
Hans favoritplan var Bücker 133 Jungmeister och han uppnådde en andra plats vid
Tyska Mästerskapen i konstflyg 1937 i Dortmund. 1939 vann han
samma gren, trots han hade blindtarmsinflammation
Under kriget var han jaktpilot och navigationslärare för Jg 110 i Altenburg.
Sista krigsåren flög han Me 163 Komet och Me 262 Schwalbe.
Vid en flygning med en Me 262 fick han en svår ryggskada efter en explosion i flygplanet.
Efter kriget kunde man inte flyga privat i Tyskland, men Albert förnyade
sina certifikat i Schweiz och kunde fortsätta flyga uppvisningar så
småningom med sin BÜ 133 Jungmeister. som var reggad i Schweiz.
Han deltog i flyguppvisningar Tyskland, Italien, Sverige, Holland och Frankrike
med sin spektakulära uppvisning i sin Lo-100 segelkärra. Se översta bilden !
1955 skulle han ge sin uppvisning som vanligt i Düsseldorf, vilken
slutade med en krasch.
Detta hände: Som avslutning på sin uppvisning kom han på 10 meters höjd
på rygg parallellt med banan i hög fart, för att framför publiken stiga, rolla
runt och landa.
Under hans ryggflygning hände följande: en av hans fastbindningsremmar
lossade i inverterat läge och snäppte upp i ansiktet på honom.
Detta gjorde att han tappade uppmärksamheten på sitt inverterade
läge och han ryckte ofrivilligt till, vilket fick planets fena och sidoroder att
toucha marken. Först föll sidorodret av och fenan lade sig parallellt med
stabben. Så nu flög han inverterat med 200 knutar utan sidoroder/fena.
Detta är inget önskeläge och han visste inte, hur illa ställt det
var med hans LO-100.
Men han lyckades stiga med överskottsfarten, rollade runt till rättvänt läge
och försökte landa ett i stort sett ostyrbart plan.
Tyvärr, på grund av skadorna på planet kraschade han mot nosen på ett
militärplan. Hans Lo-100 var i smulor i nosen, men Albert hade överlevt med
svåra inre skador. Han låg i koma i 14 dagar, innan han vaknade.
Att han slog ner där han gjorde, var ett resultat av hans försök
att undvika att landa bland åskådarna.
Efter tillfrisknandet återupptog han konstflygandet med en ny Lo-100
och sin BÜ 133. 1960 blev han, trots att han flög med stålkorsett, ännu
en gång Tysk Mästare i konstflyg med sin Bücker i Münster.
Albert hade nu 10000 flygtimmar och arbetade som testpilot för den nystartade
tyska flygindustrin.Den 29. September 1961 skulle han i Augsburg provflyga en
Siebel Siat 222 med avseende på det planets konstflygegenskaper.
Flygplanet hamnade under utprovningen i ett okontrollerbart läge under
spinprovning då planet inte gick att få ur och Albert lämnade planet för
att kunna rädda sig med fallskärmen. Uthoppet gick bra och skärmen löste perfekt.
Men skärmen trasslade in sig i kroppen från det störtande planet och Albert
drogs med ner i marken.
Han var vid medvetande efter kraschen, men avled kort efter.
Albert fick en gata uppkallad efter sig vid flygplatsen Kassel-Waldau.
Han blev alltså 48 år gammal, om jag räknade rätt.
Tror det finns mycket att läsa om honom på tyska webbsidor.
Här kommer bilder jag tagit som skärmdumpar av filmen på Youtube och
naturligtvis den lilla filmen.
Håll tillgodo.
Alla bilder från Wikipedia och skärmdumparna från YouTubefilmen.
Bü – 133 Jungmeister som Albert flög.
En Siat-223, vilket är en vidareutveckling av 222 i vilken Albert omkom.
Albert i starten i sin Lo – 100
Som ni ser har Lo-100 klaff.
Albert vinkar åt publiken.
Kolla fena och sidoroder. Märk den lilla fenan.
En utomordentlig bild, som fångar människors allvar och lite skräckkänslor vid flyguppvisningen.
Denna bilden säger mycket om människor i Tyskland 10 år efter krigets slut.
Här kommer Albert med 200 km/tim + inverterat…
…men inte ligger han 10 m över banan…
…här har fenan stött i marken, ni kan se en spalt mellan fena och sidoroder…
…bakom planet ser ni fenan flyga iväg…
…hans sidoroder hänger kvar fortfarande…
…men nu börjar det vika sig på sidan fasthållet av roderlinorna…
…här är det nästan helt parallellt med stabben…
…och här ligger det parallellt…
…här syns bakkroppen, då planet tas upp…
…ni kan skymta sidorodret bakom höger stabbhalva…
...så här ser det ut, han skulle flyga med…
…Albert rollar runt kärran för att kunna landa…
…här ligger han just rätt på vingarna…
…men planet är svårkontrollerat…
..och han försöker landa sin kärra så han inte skadar åskådare…
…vilket medförde att han var på väg mot uppställda plan på plattan…
…där han slog i nosen på ett militärplan…
…och Albert fick svåra inre skador, men överlevde och var i luften
efter ett antal veckors konvalescens.
Om ni klickar på länken, kommer ni att få se bilder på Spitfires, vilka jag tycker,
är de bästa jag sett.
Du ska betänka, att bilderna är tagna med en handhållen kamera….
Spitfire, som var Reginald Mitchells mästerverk och som tillsammans med
Hawker Huricane hjälpte till att hålla rent i skyarna över England under
”Battle of Britain”.
Följ denna länken och njut av dels fotoskickligheten och dels det faktum
att vi fortfarande har 55 Spitfires, som är luftvärdiga !
Screendumpen ovan tagen från ingressen av artikeln i Daily Mail.
Ett projekt i USA, vilket heter ”PERLAN” syftar till att kunna nå 90000 fots
höjd med ett segelflygplan.
Det är en höjd, som ligger på gränsen till rymden. Detta utan motor ombord.
Projektet har kommit så långt, att planet är provfluget och det fungerade väl.
Piloterna, för det är två i besättningen, vilka sitter i en tryckkabin, som är ett
måste, för att kunna överleva det låga trycket på förväntade höjder.
Man kommer, för att kunna nå dessa höjder, att flyga lävåg vid Sierra Nevada
eller vid Anderna i Sydamerika.
Här kan du läsa om vad lävågflygning är.
Nedan är en video med Bruna Vassel, som flyger våg.
Glöm inte att bocka i högsta upplösning, HD, för videon ner till höger !
Denna video är mycket sevärd, så luta dig tillbaka och låtsas det är du, som flyger…
Projektet som sådant kan du läsa om på deras hemsida med
mycket intressant information.
Projektet sponsras av Airbus med ett antal miljoner dollars.
Det ska definitivt bli spännande att se, hur projektet utvecklas.
Bilden längst upp från Youtube.
Jag skrev i en tidigare post om hangflygning som involverade Pär Lundqvist
och hans modell ”Odenmans VM 2:a” .
Ragnar Odenman konstruerade modellen, som var en friflygande modell
och flög med den i klass A 2 på VM 1952.
Eftersom modellen kom på andra plats i sin klass, kallades den allmänt för
”VM 2:an”.
Jag googlade runt lite på namnet på modellen, konstruktören och
byggaren.
Ragnar Odenman föddes 1927 i Arvika och dog 1983 i Rönninge. Han blev alltså
bara 56 år.
Sin storhetstid hade Ragnar under sent 40-tal och 50-tal.
Pär byggde Ragnars modell och försåg den med radio, så han kunde
styra med sida och höjd. Modellen flyger radiostyrd, som man kan förvänta.
Den penetrerar dåligt, eftersom den är en friflygande modell . Men i lugna
vindar utan för mycket turbulens flyger den bra.
Det är dessutom en vacker modell i luften.
Här är lite bilder jag fann på nätet.
Stig Sjöstedt med sin Odenman VM 2:a
Pär Lundqvists variant av Odenmans VM 2:a.
En ganska unik bild med Ragnar på sin mc och med sin modell
i handen. Bilden från omslaget till en fransk modellflygtidskrift,
vars namn som väl kan översättas till Modell skala flyg. Men vad
är det för en motorcykel ? Kan det vara en Husqvarna eller NV ?
Det var dags för ett nytt nummer av SMOS tidning Oldtimer
att komma, vilket är en högtidsstund .
Med läsvärda artiklar och bra bilder.
Vill du komma i åtnjutande av tidningen?
Bliv medlem i SMOS och det kan du bli genom att klicka här !
Kanske den främste piloten och provflygaren hos de allierade, Eric Brown har avlidit.
Med honom försvann ännu en av de skickligaste flygarna danade under 30-talet.
Han var av samma klass som Hanna Reitsch och Johannes Steinhoff.
Vem är Eric Brown ? Vi som kallar oss moderna människor har sett honom i
många flygprogram som inkallad att ge expertkommentarer.
Han gav ett mycket sympatiskt intryck med sitt stillsamma sätt och sina breda
och djupa kunskaper. Han var en sann brittisk hjälte och ett föredöme.
Eric var den som provflög erövrade tyska krigsflygplan och som gav objektiva bilder
av resultaten.
Han sa i en intervju att det bästa plan han flugit överhuvudtaget vad gäller
flygegenskaperna var det tyska Me 163 Komet. Detta planet var ett raketdrivet
jaktplan byggt som en flygande vinge utan stabilisator.
Eric lovprisade dess flygegenskaper, men sa att det var aningen skrämmande
att flyga, på grund av raketmotorns (Walther) egensinnigheter att plötsligt
kunna explodera.
Eric var den förste i världen att landa en jetkärra på ett hangarfartyg,
vilket skedde med en Vampire.
Så även här var han han en föregångsman.
Eric Brown flög 487 olika flygplanstyper. Jag tror, att ingen kommer någonsin
att överträffa det antalet.
Vill ni veta mera om denna glänsande pilot och föredöme, kan ni klicka här .
Här är ytterligare en länk.
Första landningen på ett hangarfartyg med en jetkärra utfördes av Eric Brown.
Film längre ner på sidan.
Den Me-163 Eric Brown provflög. Finns nu i RAF Museum Hendon.
Eric Melrose ”Winkle” Brown
21. Januari 1919 – 21. Februari 2016
CBE, DSC, AFC, Hon FRAeS.
CBE = Commander of The British Empire
DSC=Distinguished Flying Cross
AFC=Air Force Cross
Hon FRAeS0 = Honorable Fellowship of The Royal
Aeronautical Society of Britain.
1930… 86 år sedan. Tja tiden går, men vilken enastående tur, att man
med film kunde dokumentera modellflyg på film vid denna tid
Ett dokument innehållande kultur, som var värt att bevara,
så du kunde se på det.
Jag tycker det är fantastiskt roligt att se miljöer, människor och höra en
reporter, som refererar om ett ämne, han troligtvis inte har någon
större aning om.
Se på piloterna…kostym slips och brylcreme i håret…
Det är ett tidstypiskt dokument, som beskriver vår hobby som den
gestaltade sig en gång för länge sedan.
Undrar hur många av de deltagande modellflygarna som deltog som piloter
hos RAF under Battle of Britain…
Tror ni, att om 85 år flygintresserade kommer att se på våra videos om
modellflyg på framtidens youtube och lägga samma kommentarer,
som jag gjort här…
Tål att tänka på.
Här kommer filmen…lyssna på den entusiastiske speakern.
