I söndags var naturen på sitt bästa humör gentemot oss,

som är aktiva modellflygare…

Jag skrev i min post från i lördags, att våren hade snuddat vid oss.

I söndags kom våren med hela handen. Temperaturen var 15 grader,
solen sken och vind ca 2-4 m/sek.

Det var ju upplagt för termikflyg med någon lämplig modell.
Då jag inte haft min Blue Phoenix ute på länge
tog jag med den.

BF är ett mycket välflygande plan med bra egenskaper.
Min BF har jag modifierat så tillvida,
att jag tunnat ut profilen, för att modellen ska penetrera bättre.
Denna förändring var mycket positiv för
prestandan.

I modellen har jag en av mina äldre Picolario-variometrar.
Med en vario får man en ny dimension till sin flygning.

Nåväl,  jag kollade  molnbildningen och såg väldigt få Cu.
Troligtvis var det stabilt skiktat, så skulle jag flyga,
fick det ju bli torrtermik.

Men det går precis lika bra.

Färden gick till Haga, där det är utmärkt att flyga termik,
då det ligger en bit in i landet, lite skyddat för den allra
tidigaste sjöbrisen.

Jag kollade,  om jag såg några modeller i luften på Höka
både när jag körde ut och hem, men det var noll.

I dag fanns det gott om spelande lärkor och det
kom två stora sträck med tofsvipor. Glador och
ormvråk är redan nu allmänt förekommande.

Så för min del efter framkomst och montering,
var det bara att sätta sig i campingstolen
och njuta av flygandet.

Är det inte det,  som är meningen med modellflyg?

Att det ska vara roligt och lättillgängligt ?

Jag fick två (2) timmar i luften och jag njöt varje minut av det.

Om man inte tycker det är roligt….
varför kallar man sig då modellflygare ?

Personligen har jag hur många skäl som helst, som
talar för, att jag ska flyga.

Ursäkter att inte flyga, de argumenten väger lätt hos mig.

Vinden var sydlig, vilket gjorde att termikblåsorna poppade loss
vid hangkanten som på ett löpande band, då det var orografisk
utlösning.

Så efter denna fina flygdag, var det en nöjd flygare,
som återvände hem.
Rikare på erfarenhet och upplevelser.

Jag tog en video med kameran riktad bakåt, vilket kan
ha sitt intresse kanske, då det visar de utomordentligt
små rörelser, som behövs på roderna för att kunna
manövrera modellen.

Här kommer bilder:

Min trogna Blue Phoenix beredd att svinga sig mot höjden…

Just inför starten

Iväg !

…å här står man och njuter…

Att fotografera med zoomobjektiv och samtidigt flyga……..

…det kan vara problematiskt.

Det gäller att vara fokuserad på det man gör.

Nä, jag ska inte skjuta ner modellen, jag ska bara skjuta en bild…

…och här blir det en bild på min kärra.

Blå Fenix i motljuset.

Det börjar bli lite grönare nu…

I termiken

Min Blå Fenix har några timmar i luften…jag lovar !

Blue Phoenix kan du flyga med alltid

Jag brukar normalt sett ha vingarnas undersida sprutade med mörk färg,
för det ska vara lätt att särskilja modellen från himmelen. 

Start. Bilden klippt ur en video

Så här ser det ut.

 2 sekunder innan touchdown

Videon här nedanför visar dels det jag skrev förut
om hur små rörelser det behövs med roder och dels
visar det att om man sätter en GoPro ovanpå vingen
med två gummiband på ett enkelt sätt,
så kommer det att orsaka turbulens och störningar på
sido- och höjdroder.

Det kan lättast märkas på höjdrodret, som är kraftigt
upptrimmat för att kompensera den minskade
verkningsgraden på höjdrodret på grund av turbulens från kameran.

….är det för mig i detta fina flygväder !

När jag satt i min bil på väg in till stan och min lägenhet tidigt i morse, kunde jag ju inte låta bli att kolla vädret. Det såg ut att kunna bli en fin dag för termikflygning, då vi kunde förvänta en liten kallfront under tidig förmiddag. En kallfront i det väderläget vi har nu, innebär i regel mycket labil skiktning på luften, vilket ger de bästa förutsättningarna för termik.

Men, överla jag med mig själv, jag har ju flugit massivt mycket termik i sommar………men eftersom jag alltid är flygsugen och beredd att ta det arbete som krävs för att komma ut med modellen, så beslöt jag att åka ut med min gamla Ava.

Först emellertid, tog jag en tripp till Hökafältet, där jag i ensamt majestät flög upp de två batterierna jag hade till min Sparky 400.

Det kom några modellflygare från Växiö RC-Klubb och jag informerade om fältets historia och annat de ville veta.

Växiöklubben har starkt stöd av kommunen och man kommer troligtvis att förlägga, fullskalasegelflyg, ultralätt flyg och modellflyg på samma plats. Kommunen stöttar detta projekt. Det är en bra åtgärd för att öka föreningarnas chans att överleva och stärkas.

Nåväl, efter lunch bar det iväg med Avan till segelflygfältet. När jag närmade mig såg jag att det var ca 3/8 Cu och molnbasen var hyfsat hög.

SÅ efter montering bar det iväg. En stol placerades i skuggan och med varion som pep 4 m/sek i stig kunde inte modellflyglivet vara bättre !

Efter att ha klättrat till 100 m trimmade jag min Ava eftersom jag hade bytt servo till mitt höjdroder. Det nya servot var 10 gram tyngre. Det gjorde ett hack på trimmen i planflykt. Sen flög min modell lika vältrimmad som förut. Vill du kolla din Ava om den flyger som den ska så låt den glida med relativt hög fart. Trimma stabben så modellen bibehåller glidvinkeln. Då ska, om tyngdpunkten ligger rätt, det inte uppstå någon stall utan glidet ska vara jämnt.

Vill du kolla ytterligare på ett sätt om den är i rätt trimm, är att kurva brant i termiken. Ligger den kvar, förutsatt du använder dina roder på rätt sätt, då är det ok.

Du kan kurva mycket brant med din Ava. Den har utomordentligt goda egenskaper. Men det tar tid att ta fram dem och lära sig hantera dem.

Jag skriver detta efter sammanlagt mer än 400 timmar i luften med olika Avor.

En sak till ville jag testa och det var min failsafe. Nån gång måste man våga göra det på bra höjd för att utröna om modellen gör det jag ville den skulle göra.

Så på 120 m slog jag av sändaren, när modellen var över en stor lätt överblickbar havreåker. Modellen gick i failsafe och efte ett varvs rotation hade den stabiliserat sig i en ganska tight sväng med full broms aktiverad och full höjd. Sidoroder var ca 25 %.

Modellen roterade ner perfekt och för den goda sakens skull fick den rotera ända ner till havreåkern. Jag slog på sändaren och connectade till mottagaren direkt.

Sen ut i åkern, vilket inte var långt och hämta min oskadade modell.

Känns bra att failsafen funkade !

För att göra en lång historia kort, så flög jag 2 timmar och en kvart i termiken, som blev bättre och bättre.

Klockan 1500 landade jag och plockade i sär modellen och åkte hem via Pär Lundqvist i Veinge, då jag skulle ha info om SM i OT på Rinkabyfältet till helgen.

Här kommer bilder…….

Så här såg Cumulusmolnen ut med en hätta av iskristaller.

Ännu ett moln

   Avan efter att jag hämtat den i åker

    Det är svårt att både flyga och plåta samtidigt….

   Den bästa termikmodell jag haft: Olika versioner av Avan från Wladimir Models i Ukraina.

     På väg till nästa blåsan efter FailSafetesten

   Kärran på marken efter sista flygningen.

Då ska du ta din modell och ge dig ut på landet.

Inte   en dag,  utan att jag flyger någon av mina modeller. Det går inte att sitta och göra ingenting,  utan jag vill ta tillvara min tid.

Således tog jag mitt pick och pack och åkte ut till Röinge för att flyga lite termik. Vädret var solsken och molnfritt, vinden nästan noll.

Kl 0850 kastade jag iväg för att känna på luften. Det fanns redan då gott om torrtermik. Inte stark eller stor, men den släppte ofta. Upp kom jag och taket jag satte var 400 m. Dit fick räcka. Detta för jag fått nya fina kontaktlinser, som äntligen korrigerade min astigmatism. Man får ta det försiktigt till en början.

Sällskap i blåsorna hade jag av glador, fiskmåsar och en ensam ormvråk. Det fanns mycket vitfågel som flög omkring, men det var inte för eventuell termik, utan det var för att ta insekter.

Efter en timma märktes att blåsorna var starka. Från 100 m till 123 m gick i ett nafs. Efter 1 timma och 20 minuter i luften, landade jag och ställde om kameran till video. Sen iväg igen.

Vägen var helt otraffikerad så när som på en älgko utan kalv. Den höll på att skrämma vettet ur mig, då hon passerade 10 m från min bil.

Efter älgen kom en rådjursget med sitt kid och efter geten kom mannen i familjen….alltså revirbocken. Han kom ut ur skogen och stannade på vägen något eller mycket konfunderad av pipet från min variometer.

Rådjuren har ju ett visslande kontaktläge,  så kanske bocken tog min variometer för en rivaliserande bock. Han gav högljutt eftertryck åt sitt missnöje genom att skälla i skogen för att så småningom droppa av.

Tyvärr kunde jag inte plåta, då jag hade modellen i luften. Bocken var en udda 6-taggare, dvs 5 taggar.

Inte bara möter man djur utan också människor. 99 % av alla som kommer förbi då man flyger en modell vill veta mer.

Det gjorde också de två kvinnorna som bodde i trakten och var ute med barnvagnarna. Mycket trevliga människor som tog sig tid att prata och lyssna.

När klockan var 1045 landade jag. Det blev ca 2 timmar i luften………

Lite bilder här nedan. Jag ska komplettera med fler bilder senare.

        Avan, tankad och klar. Alltså fulladdad acke och GoPron monterad.

  Tidigt på morgonen. Långa skuggor.

Damerna jag träffade. Mycket trevliga och okonstlade. Härligt att möta människor som 

                                                                    är naturliga och inte faller in i roller.

      Hej och tack för denna gången !

mats

….hänger det ihop eller ….?

Jo,  om man är modellflygare,  kan det göra det.

Det var återigen super för modellflyg i dag onsdag. Åkte ner till Höka och träffade Göran,  som hade med sitt biplan, var det en Ultimate…? eller en Skybolt…? Ni får ursäkta,  men jag är dålig på modellernas namn.

Jag tog lite bilder på Görans modell,  när han flög.

Efter fotosejouren körde jag ner till platsen,  där vi brukar flyga termik/hang. Det är vid TJärby Kyrka,  där en Litorinavall utgör hanget. Inte högt men trivsamt och utmanande att flyga på under tveksamma omständigheter.

I dag låg vinden på nästan rakt in och eftersom jag var där först , åkte kärran ut med en gång. Termiken tog jag på 50 m och jag for upp till 350 m. Termiken var stark och släppte med jämna mellanrum. När det bildas termik framför hanget lyfter det dåligt, så man måste starta i rätt ögonblick.

Pär flög sin lätta balsamodell,  som han lyckades landa i toppen på en buske. Men med hjälp av fantasi och företagsamhet fick han ner sin modell utan skador.

Jag flög 2.5 timma termik. En landning gjorde jag mitt i, då ett gäng tyska turister kom och ville se min modell.

Som avslutning, ännu  en kanonfin flygdag . Det man drömt om hela vintern. Så det gäller att passa på !

Här en drös bilder:

                                                                  Göran klar för start bana 27

                                                                     Upp ska det !

                                                                    Motorerna är starka nuförtiden !

                                                               Utflygning

                                                                   Jaha, stiga var det ja…

                                                      Passering

                                                                  Ett känt numera icke rykande landmärke

                                                              Cruising around

                                                                 Plané

                                                                  Hur går detta ?

                                                                   En enpunktslandning på sporrhjulet.

                                                                  Så vardetmeddet,  säger Göran

….och här kommer ombordbilder från min termikflygning.

 Kameran var inställd på att ta en stillbild varannan sekund…..

trodde jag

Men den var inställd på video, så bilderna är klippta ur videon

och då blir ju inte kvaliteten så bra, men det får duga.

                                                               Vy mot Genevad.

                                                                  Utsikt åt söder

                                                               Samhället Tjärby med kyrkan.

                                                                  Mot Laholm med Glänninge sjö.

                                                                    Hangkanten/Litorinavallen.

                                                                  Två sanna modellflygare med Pärs modell under min.

                                                                  Pärs rc-fierade friflygande modell i luften.

Bilderna tagna från en video, som togs av en GoPro Hero 2. Bilderna klippta ur videon.

Om ni tycker horisonten är svängd, så beror det på att i vissa vinklar märks verkan av fisheyeobjektivet mer än annars.

mats

…….när det är som bäst……

?

har vi haft lyckan att uppleva de sista 4-5 dagarna.

Med ett stabilt väderläge med ost/nordostlig vind har det för oss vid västkusten skapats goda förutsättningar för bestående termik under hela dagen.

Själv utnyttjade jag det maximalt, för det är ju det som är meningen, om man är modellflygare. Var dag har jag varit på Höka och varit i luften redan innan 0900 för att utnyttja den karaktär man har på termiken, innan instrålningen blivit stark.

Det är då mindre och svagare blåsor. När solen står högre blir termikmotorn kraftigare och med lägre frekvens. Med de högpresterande modeller vi flyger i dag,  är oftast inte problemet att komma upp, utan att komma ner.

För att kunna dokumentera mina flygningar har jag oftast en GoProkamera i modellen enkelt fastsatt framför vingen ovanpå huven med kardborreband och säkrad med gummiband och en bit persiennlina. Givande att komma hem och kolla filmen, för att se hur modellen och piloten sköter sig.

Viktmässigt är det inga problem med en GoPro, då jag använder så liten motor som möjligt och så liten acke jag kan ha. Det är ju en termikmodell jag flyger och då finns det ingen som helst anledning att offra vikt och flygegenskaper,  bara för att kunna ha en motor, som drar modellen rakt upp. I så fall,  hade jag flugit en annan typ av modell.

Peter från klubben kom ner med en elseglare, som väl hade något äldre konfiguration. Ingen Kevalr/Kolfiberkonstruktion, utan en klassisk modell med uppbyggda vingar.

Peter fick uppleva en riktigt fin flygdag med kraftig termik.

I lördags skulle jag flyga på Höka, men var tvungen att ge mig av efter 2 minuter i luften. I stället åkte jag en bit in i landet då jag skulle vara behjälplig med en annan sak.

Vädret var ju perfekt, om än aningen varmt, så efter att ha gjort det jag skulle,  satte jag ihop min Ava och startade mot en himmel, som var 5/8 Cu med hög molnbas. På 50 m höjd fick jag en blåsa som tog mig till 600 m på mycket kort tid.

Trots jag drog full aerodynamisk broms,  steg Avan i planflykt kraftigt. Genom att gå på en enveten rakkurs kom jag ur termiken och sjönk. Om jag lägger min modell i störtspiral,  sjunker det också snabbt utan att överskrida maxfart. På samma sätt,  med samma inställningar, alltså full höjd, lite sidorode och full broms, har jag som failsafeläge. Då kommer modellen ner lite som en friflygande modell som fusar. En roterande rörelse med modellen i horisontellt läge kraftigt sjunkande på ett kontrollerat sätt.

Efter en timma i luften landade jag i hästhagen ganska välstekt efter att ha suttit i solen. Det märktes senare……..

Här blev det lite bilder.

  Vår nyrenoverande dragare står parkerad med hissad flagga.

                                                                Lennart berättade att det var problem med matarpumpen, men att den skulle bytas

                                                                 till en elektrisk sådan.

Är det så här det ser ut när asfalten blommar….?

    Ser nästan ut som om kärran och skyffeln väntar på någon arbetsvillig….

  En av föreningens hyregäster har bråda dagar nu.

De enda åskådarna jag hade när jag flög, var dessa två ganska uttråkade mekborden…

  Peter monterar sin elseglare, som jag tror är resultatet av en obyggnad av en äldre

                                                              termikmodell, så man lätt ska ta sig upp i termiken.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

 Peter med sin modell i termiken. Bilden tagen med en vanlig kamera utan zoom.

En flygare som njuter….vilket är väl meningen med hobbyn eller …?

……ska jag nu vara lite snällare……

och skriva om modellflyg och den bästa tiden.

“Vår bästa tid är nu”, heter det i visan och det är sanning. Vi lever bara en gång på denna jorden och det gäller att utnyttja tiden, för att i mitt tycke få upplevelser,  som är positiva, vilka man kan tänka på, då det är regn och plus 2 grader.

I dag, var det en försommardag med 24 grader och ingen vind. Alltså ner till Höka med en välflygande Ava, som efter 400 timmar i luften är väl influgen och i perfekt trim, vilket gör den till en njutning att flyga.

Eftersom vinden var svag OSO,  var det goda möjligheter för termik, då sjöbrisen har svårt att komma in. Vi hade 5/8 Cumulus och det var labilt skiktat, vilket man kunde se på den snabba nybildningen.

Således ihop med grejorna, kärra, telemetrimottagare, min gamla GoPro 2,  checklista och sen iväg.

Termiken var mycket stark och jag fick omedelbart en kraftig, blåsa , där  jag steg med 4 m/sek redan på 100 m höjd enligt telemetrin,  som jag hängde med till 450 meter.

Lite förvånansvärt var, att termikblåsan var ganska trång. Efter urgång ur termiken gick jag mot vinden för att få lite lovartläge för att kunna kurva upp mig igen. Det visade sig,  att modellen sjönk som en sten ! Trodde först jag aktiverat de aerodynamiska bromsarna, men nej, de var inne. Det var en lång molngata som kom och jag flög i framkanten av den, vilket var förklaringen på nedsvepet. Man kan kalla det,  jag flög i  en miniburst.

Men ny blåsa hittades och igen upp till 450 meter. Denna höjd är bekväm att flyga på, då man ser modellen bra och man vidta åtgärder snabbt,  om man behöver komma ner. Avans bromsar fullt aktiverade tillsammans med full höjd och lämpligt sidoroder ,gör att den mycket fort kommer ner, utan att man utsätter modellen för strukturella påfrestningar.

Så efter 1.5 timma i luften landade jag belåten. Landningen var initierad av data jag fick från mottagaren, som talade om att vid motorkörning sjönk spänningen till rx mycket snabbt. Det visade sig att min LiPo 3 S 2400 mA, var på kneken.

Den är bytt nu, så nu är det bara att köra igen.

Jag gick en runda med min kamera i den skira grönskan och tog några bilder. Det är mycket vackert nu ! Jag blir på gott humör när jag ser naturen just i sin första blom.

Här kommer bilder.

                                                                 Klart för takeoff den 27 Maj 2013

                                                                     Modellen en HyperAva, mottagaren till vänster för telemetri, kameran min gamla GoPro.

                                                                Vy mot Halmstad från 256 meter. Hur jag vet höjden ? Jag kollade precis höjdmätaren.

                                                                     Här syns hur sjöbrisen håller på att glida in från havet. Eftersom sjöbrisen är kall luft

                                                                    skjuter den in under fastlandsluften, vilket medför att möjligheterna för termik försvinner.

                                                                    Den kalla sjöbrisen lägger sig som ett lock över marken.

                                                               Solens energi håller min modell i luften, vindkraftverken står stilla just nu då sjöbrisen försöker

                                                              få övertaget.

                                                                Här syns i någon mån molngatorna med Cu-moln.

                                                                      400 meter

                                                                  På finalen med full bromsklaff aktiverad.

                                                                30 % klaff inför landning.

                                                                 Ruffen putsas av en ………puts. Traktorn fungerar nu efter en stor motorrenovering av Christer

                                                                Persson och Lennart Persson perfekt. Medlemmarna ska vara tacksam för eldsjälarna,

                                                                som möjliggör att vårt fält hålls i fint skick.

                                                                    Höka…..synd det  inte är fler som besöker detta  fina fält. Kanske inte modellflyg i klassisk

                                                                    bemärkelse lockar längre ?

                                                                   Nu kanske bara tv, dator och Iphone är det viktiga ?

                                                                   Banvallen vid industrispåret. Det bästa stället för smultronplockning.

                                                                   Ni kan ju se att smultronen blommar och de brukar vara plockfärdiga just innan midsommartid.

                                                                   Lupinerna längst upp planterades av Ann-Marie, Kurt Lennås sambo på tidigt 80-tal . De är nu

                                                                  spridda över banvallen.

                                                                  Kurt Lennå , för er som inte vet vem det är, är nu ca 83 år gammal och var en av de duktigaste

                                                                   modellbyggarna i  Sverige på sin tid.

                                                                  Han är dessutom klubbens hedersmedlem.

                                                                  Det är vackert !

                                                                   En insekt kravlar runt på sin Sisyfosfärd, som väl för insekten tycks vara oändlig,

                                                                   på maskrosens blomma.

                                                                Kan man inte flyga modeller kan man skicka upp varmluftsballonger.

                                                                Lägger man i mer bränsle flyger de långt och högt.

                                                                 Två hundar i 4 meter sprintlopp………mot lockande godis…….

                                                                 Som avslutning en bild på en friflygande modell konstruerad för nästan 70 år sen.

mats