…som var annonserad på banderollen över Storgatan?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja, efter intensiv källforskning, har jag fortfarande inget säkert svar.
Jag körde till stadsbiblioteket för att kolla i HallandsPosten de aktuella åren.
Från 1939 till 1950 kollade jag på film, om det förekommit flyguppvisning
i Halmstad runt Pingsten. Har ni varit på biblioteket och sett den tekniska
utrustningen man har för att se på mikrofilm och fotograferade tidningar?
Det ska ni vara glada för, för det var skräp.

Ingen uppvisning kunde jag hitta vid Pingst från 1939-1950.
Så den banderollen, tror jag, visar på en flyguppvisning på Civila Flygfältet
nere på Söder.

F14 grundades i juli 1944 och låg först på Civila Flygfältet, innan man
hade byggt färdigt upp på dess nuvarande plats.

Flyguppvisningen, som jag har vissa minnen ifrån,som ni  kan se på
avfotograferad tidning skedde den 12 augusti 1949. Det var ohyggligt
mycket åskådare där.

Vet ni förresten vilket publikt evenemang som dragit mest folk
överhuvudtaget i Sverige? Jo det var flyguppvisningen när
Krigsflygskolan F5 i Ljungbyhed las ner 1996.

Då var där 130000 (etthundratrettiotusen) åskådare och 33000 bilar.
Allt noggrant räknat med hjälp av datorbehandlade flygfoto enligt chefen F5.

Jag skrev till han och frågade för jag var nyfiken. Denna flyguppvisning
var den absolut bästa jag sett i mitt liv överhuvudtaget.

 Det kommer aldrig mer att hållas en sådan uppvisning  i detta landet.

Jag ska kolla lite mer filmade tidningar, så jag kan lösa mysteriet med
banderollen.

Här några bilder, som har anknytning till F14: 

Denna konstruktion heter SG38 .  Planet var allmänt förekommande
på flygvapnets förband för grundläggande utbildning till segelflygpilot.
Luftigt och friskt att sitta där och flyga på en träbänk. Kolla hjälmen!
Ser ut som en bikupa.

Denna SG är lite modifierad med hjul längst bak på skidan.
Upp i luften kom man med vinsch, sen kunde man om man hade
tur göra en 360 graders sväng och sen planera sin landning med
medvindslinje, baslinje och final med sättning.

I de civila flygklubbarna döptes ofta SG 38:orna till kvinnliga namn.
Namn som var gångbara vid denna epoken.

 

 

Detta är ett skolflygplan med dubbelkommando och typen är Kranich.
Planen byggdes i Tyskland och på licens i andra länder. Glidtalet ca 1:23
vid 70 km/timmen, vilket inte är så illa. Kranich betyder: Trana

Dessa planen fanns också på varje flottilj för träning och utbildning.

I Sverige byggdes på tysk licens 30 stycken Kranich.

Alla skrotades kollektivt i tidigt 60-tal när en segelflygpilot kom i
okontrollerbart läge i moln med en Weihe och slet av vingarna.

När han efter kraschen blev tillfrågad vad som hände sa han:
Vingarna trillade av……..Ingen trodde väl på den sagan, att vingarna
bara lossnar utan snarare var det så att han överskred max
hastigheten och sen flaxade vingarna iväg.

Men det viktiga var, att det kaseinlimmet man limmade balkarna
med på Weihe och Kranich visade sig vid test vara odugligt.
Det var alltså stora strukturella problem med plan byggda med
detta lim.

 Ett resultat var att 80% av den svenska segelplansflottan skrotades
med ett pennstreck och detta tvingade fram nyanskaffningar,
som hade det goda med sig att vi fick in moderna segelflygplan
både för enskild flygning och skolning.

 Så han som drog vingarna på sin Weihe bör bli ihågkommen
med tacksamhet av de svenska segelflygarna.

Detta tilldrog sig på den tiden när, det utgick statliga bidrag
både till flygplan och certifikatanskaffning.

 Det var väl meningen man skulle få in pilotämnen i flygvapnet
som kunde grunderna i flygning kan tänka…

Jag har aldrig flugit en sådan, men jag har suttit i en.

Om ni kollar hjulen, så var det en egenhet med de. När man lättat,
skulle man släppa hjulen på mellan 30-50 m höjd. Man fick inte
släppa för lågt, för då kunde de studsa tillbaka och träffa planet.

 Min flyglärare i Skövde berättade, att han glömde släppa hjulen
och blev så nervös,  så han släppte hjulen från 400 m höjd,  varvid
de med rekordelig hastighet slog igenom taket på ett hönshus
och avbröt väl i alla fall just då  de värpande hönornas aktivitet……..

De konstiga ”utväxterna” på nosens sida är givare för
hastighetsmätare och höjdmätare.Längst upp pitotrör som mäter
övertryck och det som ser ut som ett musikinstrument där under
, är ett venturirör, som mäter undertryck och producera ett
undertryck. 

 Som alla modellflygare vet, finns det nåt som Bernoullis Lag,
vilket innebär, att om man ökar hastigheten på en gas eller vätska,
så sjunker trycket.

 Ser ni på venturiröret, så har det en ”midja” och vid denna
midja ökar lufthastigheten och du får ett markerat undertryck
jämfört med den omgivande luften.

Detta undertryck kan man använda för att driva gyrot  till
Spaden och kulan. Spade/kula är ett instrument där ”spaden”
talar om hur mycket du svänger.

Om du flyger rent, det vill säga varken glider eller kanar i
svängen är det  kulan i sitt böjda glasrör som talar om det.
Det kallas även libell. Så kulan talar om, hur du svänger eller
kvaliteten, om man så vill, på din sväng.

 

 

 Här är ett slikt instrument. Spaden står här rakt upp, du flyger rakt fram.
Kulan ligger i centrum, du flyger rent, det vill säga du kanar eller glider inte i svängen.

 

 

Det högvärdigaste, det vill säga det plan som hade bäst glidtal under 40-50-talet
var ovanstående maskin. Det är en Weihe, som betyder kärrhök på tyska.
Dessa var också ute på flottiljerna för tävlingsflygning.
Segelflygsporten var under 40-talet totalt dominerad av flygvapnet därför
dess piloter hade alla resurserna. Tävlingarna på 40-talet gick alltid på
Ålleberg i Västergötland, som då var segelflygcentrum och som fortfarande
är det, vad gäller utbildning av instruktörer och annan central verksamhet.
Jag gick själv en kurs där i IFR-flygning för många år sen.
I Weihen finns garanterat inte ett enda gram plast eller kolfiber!

J28 Vampire eller som de kallades i folkmun ”Blåslampa”.
Utrustad med fälltankar under vingarna och i nosen syns mynningarna från
20 mm automatkanonerna. Byggd i plåt och plywood av De Havilland i England.

 

F14 Halmstad kommer alltid att förknippas med B18, som var ett lätt bombplan och attackplan. Utrustat med 2  Daimler Benz 12 cylindriga V-motorer på ca 1500 hk vardera.

Planet kom på förband ganska sent och var det sista propellerplanet  för strid SAAB byggde.
Vi har inte ett enda genuint B18 kvar, tack vare en chef för flygvapnet som skrotade alla.
Vi har en mockup på flyvapenmuseét.

När B18 skrotades kördes planen delvis från Halmstad via gamla fraktgodset, som råkade ligga vid min skolväg. Gissa om man korpade grejor där!
Plexiglas var populärt. Trots jag var väldigt ung på den tiden, kommer jag
fortfarande ihåg hur det lät när divisionerna varmkörde sina motorer innan
sin övningspass. Mäktigt ljud! Vi bodde då på Rotorp, vilket ju inte var så långt från F14.

 

Detta är ett mystiskt flygplan tycker väl de flesta. Det är en linktrainer,
som man anväder för att träna instrumentflygning. Om denna konstruktion
fungerar! Jodå, hade man en duktig instruktör som kunde handha
linktrainern kunde man öva. Huven stängdes vid övning, så du hade
inga referenser. Jag övade i linktrainer på F7 Såtenäs.

 

 

 

Några nygamla bilder igen som belyser en del av Hökaklubbens historia.

Jag tänker ibland, hur hade det varit, om det funnits digitala kameror för 30 år sen? Vi hade antagligen haft ett jättearkiv med bilder. Som det är nu, är det bara smulor, som fallit från bordet.

Jag ber er, som har bilder, att om ni har chansen ta med er bilderna eller albumen ner till fältet, så kan jag fotografera av det. Sen fixar man till bilderna och presenterar de för de, som är intresserade. Det är ganska roligt att se, hur det gick till och framför allt, hur vi såg ut då!

Här kommer några bilder och som jag skrev, de är avfotograferade från diverse källor i ibland dåligt ljus, så det är inga bilder för ett Pulitzerpris , men de är bilder som väcker minnen hos oss som var med då och ger den nya generationen av medlemmar en bakgrundsbeskrivning av vår verksamhet i Hökaklubben, som ju är Modellflygklubben i Halmstad!

 

Denna bilden är från en samling i stugan slutet 80-talet. Från vänster Britt-Marie, Christer, Lasse från Malmö tror jag och längst till höger Ann-Marie som är Kurts sam- eller särbo. Man dricker tydligen kaffe och nåt annat….Jag tycker Christer tittar lite lurt eller….. 

Vad gör ordföranden?????   Har han fått en för mycket i vänsterbenet??  Och mössan käckt på svaj?

Det är nog vid ett Pingstmeeting skulle jag tro i slutet av 80-talet. 

Sture, Sven och Kurt har dragit sig tillbaka till herrummet  ? i stugan för en stilla diskussion. 

 Kurt monterar sin Pusher vid sin Ford Capri. I bilen står hans gamla meklåda och hans Britten Norman Islander. Minns jag inte fel så är hundkojan till vänster Ann-Maries.

 

 

 

 

var högt inom klubben.

På den tiden fanns inget ARF, utan det var att köpa en kartong med småpinnar och bygga.

Tillfredsställelsen, när modellen flög var ju nästan oändlig. Många i klubben konstruerade och skalade ner fullskalaplan till modeller.

Jag tror aldrig, att Kurt,  Pär nånsin köpte en byggsats eller Johnny från Laholm. De utforskade okända domäner med sina inte alltför lättkonstruerade eller lättflugna modeller.

De är värda all respekt.

Kunskapen att bygga ,påstår jag är på väg att snabbt förtvina i dag, därför allt ska vara färdigbyggt.

Det blir mycken erfarenhet, som försvinner och som tar lång tid att få tillbaka. Tänk efter:

Hur många vingar har du klätt med siden ?? Nä, jag kan tänka det.

Om man bygger sina modeller själv, får man en kunskap, som används, då man till exempel ska reparera en smälld kärra. De flesta vet inte, hur man gör, när man laskar en balk eller vinge. Det är ju viktigt att kunna om reparationen ska bli bra.

Har man inte någon byggbakgrund, är man ute på tunn is ,om man ska  laga.

Man får, om man bygger själv, en känsla för modellen som underlättar flygning, trimmning och eventuell lagning.

Många av de modeller man köper som ARF i dag är aerodynamiska anakronismer och flygmekaniska tankekullerbyttor.

Det är då svårt för nybörjaren, som lärt sig flyga med ett frigolitplan i en inomhushall och köper en färdigbyggd Cub och som till sin förskräckelse finner, att när han skevar vänster, svänger planet till höger….tack vare att han inte vet vad skevroderbroms är, men framför allt att monterings- jag skriver inte bygginstruktionen, negligerar problemet, antagligen för att tillverkaren inte har en susning och han bryr sig inte.

Det enda han vill, är att vi köper skräpet!

Såärdetmeddet!

 

Nu kommer lite bilder från forntiden i all fall!

 

Johnny från Laholm med sin egenbyggda MFI 15. Den modellen flög bra och hade samma egenskaper som originalet i stort sett, då det var en SKALA MODELL med originalprofiler och mått.

Tyvärr drabbades Johnnys MFI av samma öde som en av mina modeller, om nu inte minnet sviker mig, den imiterade en fågel inte bara med sin flykt, utan den landade i trädet innaför depåstaketet, som kostat mig en vinge! 

Gott om folk vid staketet. Tiden bör var 1982-1983. På mekbänken Mats karlssons Das Boxfly. En av många i klubben. Undrar om han har kvar den ? 

Kaffepaus i hörnet där man alltid flög bäst…Från vänster undertecknad, Sven Persson och Kurt. 

Helge Nilsson har varit och bunkrat grillkol. Helge syns då och då på sin cykel försedd med vit keps. Han bör vara upp mot 90 år nu. Helge jobbade sitt yrkesverksamma liv på Origo-verken där han svetsade domkrafter.

Han tillverkade också, till de som ville ha,  vattenspridare av modell burk med hål i toppen. Enkla och funktionella spridare som aldrig krånglade och höll i 100 år. 

 Kurts vackra dubbelbommade pusher.

 Egenkonstruerad med vackra linjer. Modellen försedd med indragbart ställ av naturligtvis egen konstruktion. Motorn var en Enya .20 XTV, som var en vass drivkälla.

Jag tror inte Kurt flög så mycket med den, men när jag såg Kurt flyga med modellen, blev jag alltid avundsjuk.

Ser man på modellen från sidan, förstår man, hur Kurt har försökt få nos/huvens linjer att harmoniera med fenans linjer med ett lyckat resultat, som jag ser det.

Hade denna modell funnits i byggsats i dag, skulle jag köpt en sån ögonaböj!