…kunde Laholmsbukten kallas i dag.
Ofta har jag beskrivit min strövtåg mellan Lagaoset och
Tönnersa Strand på min blogg.
Det har inte varit så mycket flyg sista tiden, ty årstiden är sparsmakad
med tillfällen, då man kan modellflyga. Men jag gör mitt bästa!
I dag är vädret vackert och då jag brukat förmiddagen för att promenera,
kommer jag att i eftermiddag, förhoppningsvis om jag hinner, att ge mig
ut med min “Sparky” för lite flygning. Det kommer redogörelse och video
på mitt bildkonto, som ni med behörighet att logga in kan se på.
Det var, då jag kom till Lagans mynning helt vindstilla och temperatur
10 grader. Härligt i November med dessa temperaturer.
Min promenad ner till Lagan från parkeringen bjuder på många motiv
och jag fångade några. Dessutom mötte jag en av de trägna fiskarna på väg
hem efter ännu en dag med fiske utan ett enda napp. Men han sa, att
det är inte fångsten som är viktig, det är att man har möjlighet att
komma ut och uppleva naturen och bara märka känslan:
Jag lever och har förmånen att uppleva allt omkring mig.
Precis min åsikt också. Kan jag inte flyga, kan jag uppleva en natur,
som i dag var enastående. Som ni ser i rubriken på denna posten, har jag
döpt den till “Lugnets Hav”.
Laholmsbukten uppvisade inte en krusning. Det enda som störde den
blanka ytan, var där Lagan vällde ut i havet. Där bildades kort sjö med
stationära vågor, eftersom vattnet som rinner ut stöter på den uppgrundning
vid mynningen, som skapats av Lagans förmåga att transportera sand och
deponera den vid mynningen.
För övrigt ingen rörelse på ytan.
Uppe i dynerna stod en samling militärer och hade någon form av
genomgång. Kändes märkligt att se militär personal här, med tanke på,
att vi nästan inte har något försvar mer…
Vid min promenad norrut observerade jag oljeklumpar i strandkanten.
Ska jag försöka härleda varifrån oljan kom, skulle jag chansa på, att den
kom rullande på botten av Lagan. Eftersom Lagans vatten senaste tiden har
tagit nordlig kurs längs stranden, är det naturligt att oljeklumparna hamnar
där. Oljan var bunden i sand och det var tjockolja. Klumparna hade formen,
som om de rullat längs botten av ån. Hoppas bara det inte kommer upp fler.
Ilandspolade maneter finner man hela året. Arten är öronmaneter och
i sällsynta fall blå brännmaneter och mera vanligt röda brännmaneter.
Att bränna sig ordentligt av en röd manet är otrevlig och förutom smärtan
kan det orsaka en allergisk reaktion, som kan behöva bekämpas med
kraftigt intag av steroider. (Kortison) Röda brännmaneter har längre
armar, än man kan tro.
Som vanligt var strandkanten dekorerad av ilandflutna plastpåsar.
Plastpåsar i havet är vår tids gissel. Hur det ska lösas? Gör som i Kalifornien,
Förbjud plastkassar.
Jag trodde jag kanske skulle se en fiskgjuse, för det är ju ännu milt väder,
men det blev noll observationer. Endast patrullerande havstrutar och
vingelflygande kråkor.
Länsstyrelsen har avverkat mycket i den strandnära skogen, för att
återställa miljön, vilket kommer att gynna de djur, som lever normalt
i en strandbiotop.
Det tycker jag är bra gjort, för att ha en länsstyrelse som är på hugget
med naturvård är viktigt. De som håller i detta hos myndigheten ska
vara människor som kan driva sina idéer och få de genomförda.
Det har vi nu.
Jag är övertygad om, att besökande i området kommer att uppleva
ett väldigt lyft. Naturligtvis tog jag lite bilder och redovisar en del här.
Håller sig vädret i morgon, ska jag dit med min modell.
Jag promenerade från Lagaoset norrut längs stranden till Tönnersa Strand.
Sedan upp till skogen och genom skogen tillbaka söderut till Lagaoset.
Cirka 8 km.
Så nu, häng med en flanörs irrande vid Laholmsbukten !
Man har gallrat kraftigt i den strandnära skogen.
Gallringen av tall och björk kommer att skapa en biotop av mångfald.
När man gallrar i dag, kör man inte som slåttermaskin över ytan.
Man sparar träd som är av betydelse för de som lever i miljön.
Strandnära skog är utsatt för blåst och salt, vilket gör att träden inte växer som flaggstänger,
utan de försöker anpassa sig så gott de går. Därför ser det ut, som de är drabbade av reumatism.
Här säger tallen: Pardonnez mon pauvre apperence !
Allt i en djup bugning för besökanden.
En tall som sticker upp en arm
Stigen från parkeringen Lagaoset, som leder ner till Lagan.
En varelse som ligger med nosen i vädret jämte stigen.
Ännu en varelse som synes vara högfärdig…
..fast denna strandvarelse verkar en aning mer timid…
Framkomst till Lagan.
Bäckens flöde har ökat något. Borde vid denna tiden på året vara 5 gånger mer vatten i bäcken.
Detta är den mindre Sandhasaren, som med evolutionens hjälp har
fått sin nos så förstorad,att han har utvecklat stöd för den.
Han, som alltid hävdar , att han är den som bestämmer vid Lagaoset ,
var ganska lugn idag…
..vilket berodde på att han hade fått ett barn…
Där Lagan rinner ut bildades stående vågor, då Lagans vatten mötte uppgrundningen i havet.
Rester av bordläggningen…
Man pratar om Loch Ness-monstret…Då har ni inte sett Lagaos-monstret. Här är en nytagen bild
Ett utomordentligt fint hang både för skärmflyg och för modellhangflyg.
Som jag hävdat flera gånger, hanget är just å bra det kan bli, med de fysiska förutsättningarna som finnes.
Kanten borta vid nedgången från parkeringen Tönnersa Strand.
En…vad som kan vara illa medfaren blå brännmanet…men jag är osäker.
Plastpåsarna är en förbannelse för våra stränder och vår natur.
Hur lång tid tar det, innan en påse är helt nedbruten ? Vi måste minska användningen av dessa
plastpåsar, om inte ekosystemen ska skadas. Hur man löser det ? Enkelt. Lägg en avgift på varje
plastpåse med 3 kr, så kommer garanterat användandet av plastpåsar att sjunka med 90 %.
I England har man lagt 75 öre i skatt på påsarna och det har minskat användandet med hälften.
I Kalifornien har man helt sonika förbjudet användandet av plastpåsar. Människorna märkte,
att jorden gick inte under på grund av detta beslutet.
Vi har levt under flera hundra år, då vi handlat utan plastpåsar. Skulle vi inte klara det i dag ?
En vesen öronmanet, som ligger på stranden och väntar på sitt diskreta försvinnande.
Då Lagan flyter ut i Laholmsbukten svänger den åt höger och lämnar det den fört med sig längs stranden
Civilisationens avtryck i naturen. Tjockoljeklumpar i strandkanten.
Jag fann ett hundratal på 200 m strand. Kommer troligtvis via Lagan.
Blir uppenbarat till sommaren, då de badande trampar i oljan…
Lagans vågsystem i mynningen och bortom sträckande sjöfågel.
Det finns inte många hinder på stranden som kan vara besvärligt vid landning med en modell.
Här ser du hur ripströmmar formar stranden. Det är en varning för badande.
Denna växtlighet talar om, var dynkanten fanns innan stormen “Gudrun”…
Hangkanten norrut från Tönnersa Strand.
Västlig vind och du har ett perfekt hang för din modell eller skärm.
En tall som tyvärr har brutit nyckelbenet…
Nyuppsatta bostadsrätter, som har haft besök av någon..som försökt
hacka upp ingångshålet. Det kan man förhindra med en plåtskoning, eller
att man nubbar dit pappspik runt hålet. Man ska aldrig fästa någon “sittpinne”
utanför ingångshålet. Det gynnar bara boplundrare av olika sorter.
En gallring röjer de mest fantasirika former på träden.
Björkskogen närmast dynerna har det inte lätt.
Dessa träden vet jag är mer än 40 år gamla…
En vacker skägglav…
…som jag tycker sprider sig mer och mer mot förr…
Strukturen på växten tycker jag påminner om vissa cellstrukturer
vi förhoppningsvis har i våra hjärnor. Naturen vet vad som är bäst.
Länsstyrelsen har satt upp en snygg sten, vilket bidrar till att höja statusen på området.
När jag körde hem höll solen på att gå ner och sista bilden blir från Fladje Backe mot solen.