…vi som är modellflygare.
Till exempel med lite friflyg från igår.
Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring, som har skett med allt.
Luta dig bakåt och dröm.
Kategorier
Etikett: flygmuseum
Kategorier
NÄR VI ÄNDÅ ÄR I ENGLAND…
…så varför inte njuta av lite OT-friflyg på Old Warden ?
Varje år anordnas ett flertal modellflygmeetings vid
Old Warden Aerodrome vid Biggleswade i Bedfordshire.
Flera av träffarna omfattar friflygande OldTimermodeller.
Denna videon tycker visar hur högpresterande både gamla och nya
konstruktioner kan vara. Se särskilt på de tvåmotoriga, vilka drivs
med gummimotor.
Jag tycker, man också ska lägga märke till den mycket avspända
stämningen på platsen. Man har målet att träffas, ha roligt och
utbyta erfarenheter och bli inspirerad.
Denna videon, tycker jag, innehåller ett stort mått inspiration.
Vill du veta när meeting pågår så klick in dig här .
Eller kanske här.
Här kommer lite stillbilder först. Men kolla sedan videon.
Den är bra filmad och visar det den ska visa.
Denna modellen gav mig lite Markku Tähkäpäävibbar
Vacker modell.
Start av en friflygande EDF-modell.
Ser ut som Walt Disney hade ritat modellen…
CONTESTOR…Sten Persson har en sådan som är mycket välflygande.
En twin-engined modell med gummibandspower.
Raketdrift.
För 80 år sen flögs det så här:
Kategorier
LÅT OSS PIGGNA TILL LITE…
…med lite vackra flygplan från
“Race Day Air Display”
vid Old Warden Aerodrome.
Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och engelskt gemyt.
Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning
om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.
Här kommer en film, som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet.
Fint fotograferat och njutbart att se.
Dröm dig bort tillbakalutad !
Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.
Ett av de vackraste planen från De Havilland.
Konstruerades för 85 år sedan…
…jag menar alltså helt chauvinistiskt
ögonfägnad för oss män…
…från två aviatriser som får representera 30- och 40-talet bland de kvinnliga piloterna.
Denna skönhet förgyllde aviatiken på tidigt 30-tal. Med tanke på klädseln
hos det vackra folket, tror jag inte ovanstående donna hade väckt någon
större uppmärksamhet i dag under en kändistillställning, med de kläder
hon bär …utan de hade troligtvis skapat en ny trend som kändisvindflöjlarna
(ja, jag avskyr särskrivningar, därför blir ordet långt)
viljelöst hade anammat.
Denna kvinna får representera en kvinnlig segelflygare från 40-talet.
Lite mera målmedvetenhet här.
Kategorier
WACO HADRIAN LASTSEGLARE
Här kommer ett nytt inlägg av Ingvar Nilsson om sitt bygge.
Jag fick ett nytt mail om Ingvars pågående bygge av
en friflygande WACO lastseglare.
Här kommer det:
WACO Hadrian CG-4A som byggdes i helt ofattbara 14 000 ex,
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
visar sig vara ett helt fascinerande ämne i sig och man kunde
tydligen t o m loopa med dessa fula bumlingar. Men nu behöver
jag din hjälp med att svara på några frågor:
Rodren – om man tittar på foton så ser man att varje höjdroderhalva
har 4 “krokar”. som liksom hänger undertill. Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
har 4 “krokar”. som liksom hänger undertill. Dom sitter helt fast i rodret.
Likaså finns dessa krokar på skevrodren och sidrodrodret.
(Ska kolla och återkommer)
Dessa “krokar” påverkar ju totalintrycket på en skalamodell
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
men min fråga av ren okunnighet är hur roderlinorna påverkade
rodren, och ifall främre änden av dessa krokar är det ställe där
rodret är lagrat.
Hadrianen har ju bogserkopplingen uppe i taket. Men trots
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
att jag tittat på åtskilliga foton på interiören så ser jag ingen “Gul kula”.
Jag fann denna bilden:
I taket # 2. Ett rejält handtag.
3
Inte någonstans ser jag den klassiska ulltråden, på vänstersidan
sitter ett venturi.
sitter ett venturi.
(En ulltråd på framrutan är ett klassiskt DIY-instrument,
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen, att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)
som kostar max 1 kr…
Ulltråden indikerar, speciellt på en välvd framruta, på
ett utmärkt sätt för piloten, om han kanar inåt eller
glider utåt i svängen.
Enkelt uttryckt talar ulltråden om, då den ligger parallellt
med flygplanskroppen, att piloten flyger rent, vilket är
effektivast.
Jämför ulltråden med den windvane man har på moderna
instabila stridsflygplan i nosen.)
När man läser berättelser. om hur dessa var
att flyga. så framgår det, att de trots överlast lät sig trimmas ,
så de att de i stort sett bara hängde efter bogseraren utan
nämnvärd insats från piloten.
Glidtalet med fullast var 1:12, skriver en av piloterna ,
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
kanske är det överflöd med en ulltråd för denna typ av flygplan
(container med vingar), som ju bogseras till ett bra ställe och
sedan skall den bara komma ner på ett lämpligt ställe.
Den konstiga ställningen på taket har jag hittat beskrivet vad det är
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
– det är en lina kopplad från denna via en brytrulle bakom vingen,
som sedan är fäst i lasten, t.ex. en Willys Jeep.
Om lasten åker framåt vid landningen (som antagligen var väldigt
hård och med hög hastighet), så drar lina upp hela nosen med piloter
och allt, så lasten inte har ihjäl dem.
Landställen visade sig ta i vingstöttorna! De har jag fäst med magneter,
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
så det var ju bara att göra nya, fast på de nya så är vinklarna fel jämfört
med originalet. Här syns även skena för en startkrok. Startkrokens läge
skall provas ut. Jag har valt att ha 4 mm mellan hålen.
Här är den utan hjul och vingstöttor.
Bifogar foto på status från i går kväll. Jag satte inte dit hjulen.
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Mina runda fönster är jag nöjd med – deras vikt är verkligen inte stor…
Runda maskeringstejpbitar innan målning!
Med vingen borta syns fönstren tydligare. Nospartiet sitter med
två byggnålar här.
två byggnålar här.
Ett ledigt rum och ett strykbräde är bra när man bygger.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”, som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
Man kan skymta sidorna till en stor F2B-modell “Strega”, som
ligger i press över natten så 24-timmars Aralditen skall härda.
Här är förklaringen till varför det behövs ett extra rum när man bygger…
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
här ligger 3 vingpar till Vintage Speed-modellen Weatherman i press
(och till vänster finns 3 vingpar som redan är limmade).
Jag limmar gärna med PU-lim (PolyUretan). PUlimmet behöver
vatten/fukt för att härda och när det härdat, så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.
vatten/fukt för att härda och när det härdat, så har det högsta
vattenfasthetsklassen D4, som innebär att en limfog tål att kokas i
vatten mer än 24 timmar utan att påverkas.
Jag använder SIKAs lim som är billigt och betydligt lagringsbeständigare
än CASCO m.fl.
När man köper PU-lim, skall man kolla datum, men dessutom
klämma på flaskan och lyssna ifall det krasar i botten – om det
krasar, har limmet börjat härda och skall inte stå på butikshyllan.
Det är just nu stort intresse för Weatherman i Kungsbacka Modellflygklubb
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
och jag tar fram materialsatser för några intresserade. Jag har
inte kollat om vingarna blir bättre beroende på vilken tyngd man
använder vid limningen, men med litet bättre wiskhy blir livet litet lulligare….
Ingvar
Här kommer den utlovade del II
om Ålleberg och segelflyg…
…under den tidsperiod, då segelflyget i Sverige växte
upp och fick en enhetlig struktur.
Under 30- och 40-talen upplevde begreppet “Flygning”
en snabb och kraftig popularisering bland allmänheten
i hela den industrialiserade världen.
Att flyga var något som låg i tiden med dess snabba
tekniska landvinningar. Inte bara fördes allmänflyget
framåt, även modellflyget hade gyllene tider med
många utövare.
Att se något i luften som kunde flyga, det var
fortfarande för de flesta ett mirakel.
En modellflygtävling kunde samla tusentals åskådare.
Betänk att detta var en tid då man inte hade
förfallit till passivitetens samhälle med ifånar,
datorer och sömngivande tv.
Man fick själv bygga sina modeller, om man
ville flyga.
Det medförde att man kom in i föreningar och
kamratgäng, där man kunde få hjälp och råd.
Naturligtvis danade detta deltagarna i dessa
aktiviteter.
Jag ska inte moralisera över förhållandet jämfört
med i dag…det får du själv bedöma.
Segelflyget upplevde under tiden före Andra
Världskriget en snabb expansion<
I Tyskland hade man utvecklat nya högvärdigare
segelplan i de stora tyska universitetsstäderna.
Staten försåg dessa organisationerna med resurser
i form av utrustning och pengar, då man förstod,
att utbildade segelplanspiloter i dag kunde bli
militära piloter i morgon.
Organisationen av segelflyget i Sverige kunde
inte organiseras som i nazidiktaturen men statsmakterna,
läs Flygvapnet, ville ha struktur på den svenska
segelflygutbildningen för att dra nytta av kunskapen
vid utbildning till militära piloter.
Detta var ett av skälen varför segelflygcentrumet
Ålleberg skapades.
Så vitt jag kunnat erfara förekom segelflygveksamhet
på Ålleberg redan 1941-1942. Men KSAK:s huvudmannaskap
trädde inte i kraft förrän 1943-1944.
Jag har tidigare skrivit om bakgrunden, så du
kan söka på min blogg, så finner du inläggen.
Man organiserade utbildning av segelflygpiloter,
där Flygvapnet/staten gav utbildningsbidrag till
eleverna, för att de skulle kunna erövra sina
C-Diplom och certifikat.
I Sverige startade storskalig licens- och egenproduktion
av flygplan på olika platser i Sverige.
Exempelvis AB Flygindustri i Halmstad och AB Flygplan
i Norrköping. Dessutom byggdes många flygplan
från byggsatser ute i klubbarna.
Allt ovanstående ledde till en snabb spridning av
segelflyget i Sverige.
Att det lyckades så väl, berodde på att man fick
resurser, man hade dynamiska ledare och man hade
gratis en bred rekryteringsbas ute i modellflygklubbarna.
En vanlig utveckling för en segelflygare var att
först flyga modeller och sedan börja sin C-diplomutbildning.
Då hade man med sig mycket kunskap och förståelse
för aerodynamik och flygmekanik.
Sedan under sent 50-tal och början av 60-talet
kom nästa stora steg inom segelflyget, då man på
grund av en Weihe som “tappade” vingarna under
IFR-flygning, dömde ut alla plan tillverkade före
en viss datum på grund av påstådda brister i Kasein-limmet.
Lennart Ståhlfors såg till, efter tuffa förhandlingar
med statsmakterna, att KSAK med statligt stöd kunde
köpa in moderna Bergfalke från Tyskland för att skola med.
Sen har utvecklingen rullat på både allmänt och på Ålleberg.
Har du aldrig varit på Ålleberg, rekommenderar jag
ett besök i slutet av Maj. Upplev flygning, flygplan,
museum och den vackra naturen.
Nu kommer del två av mitt bildinlägg om Ålleberg
och KSAK:s segelflyganläggning där.
Nästan alla bilder från Digitalt Museum.
Flyg med upp !
En vy över ett nyanlagt Ållebergscentrum för segelflyg.
Vi ser restaurangen och hangaren.
En söndag på Ålleberg drog alltid folk från bygden och andra segelflygintresserade.
En Moth bogserar upp en Baby.
Slit och släp…när Sg-38 ska upp till starten. Man hade en vinsch
som underlättade arbetet.
En Baby på finalen
En kraftig skada vid en utelandning på torsionsnäsan.
Skulle väl kallas D-boxen idag…planet en Olympia
tillverkat vid Kanoverken Halmstad. Sedermera kallat
AB Flygindustri.
Reparation/svetsning av krokig kropp i stålrörskonstruktion på verkstaden Ålleberg.
En fin bild på hur en Baby togs upp till starten efter en landning nere på slätten.
Jag skulle verkligen velat varit med vid denna tiden !
Skolchefen, Yngve Norrvi, instruerar en besökande iransk kunglighet av något slag på Ålleberg. .
En Kranich i släpet efter en De Havilland Tiger Moth.
En Grunau-9 också benämnd Anfänger. (Nybörjare)
En blank Baby i regnet med en förväntansfull pilot i cockpit.
Skevroder…javisst…och rejäla dessutom.
Tänk att möta detta ekipage i dag ?
Bil och vagn under en tävling ca 1948.
Grabbar med energi och hängivenhet för sin sport. 
Förläggningen för elever på Ålleberg.
Ser likadant ut i dag 2017 i stort sett.
En Olympia gummirepsstartar från startbryggan vid Västhanget.
Bryggan riven, återuppbyggd men eftersom den byggdes i vanligt
virke är den åter riven och uppeldad?
I väntan på start. Golfbyxor, nedkavlade knästrumpor och grova kängor.
Standarutrustning för en pilot 1947
Startbryggan vid Västhanget på Ålleberg.
Med vindstrut och en rutig flagga som indikerar
att flygledare finns på plats. En Baby kanar på Västhanget
i sned vind.
Varför flygplanen hade måsvingekonfiguration ?
För att öka markfrigången och minska risken för skador
vid utelandningar.
En skada på en stabbe diskuteras av ett gäng med toppluvor, som det hette då.
En Anfänger bogseras utrustad med hjul.
Kolla pilotens utrustning, men framför allt
bilen med sin tjusiga sufflett och bilens ekerhjul.
Mannen i overall… har han en åskledare på mössan ?
Ålleberg ? Skarpnäck ?
“Sträck” !
Ålleberg ?
En Baby Falken med en beteckning som man i dag
kanske associerar till något annat… Ålleberg ?
Kranich med lärare i baksits.
Det bästa till sist. Modellflygare.
Kolla de andlöst iakttagande små åskådarna !
Visst var modellflyg en sensation vid denna tid.
KSAK på Ålleberg
Under min ständiga spaning efter material om flyg och speciellt
sådant från 40-50-talen, fann jag lite material i en öppen källa,
alltså en resurs man får använda till icke kommersiella ändamål,
utan särskilt tillstånd.
Källan är Digitalt Museum, som jag varmt rekommenderar, om du
söker bilder av något slag. Lär dig hantera sökmotorn och du finner
en guldgruva av fakta.
I många fall kan du ladda ner bilder med bra upplösning. Jag
har här använt något mindre upplösta bilder.
Efter hemtagning har jag kört bilderna ett varv i ett
bildbehandlingsprogram och försökt rätta till de värsta felen.
Bilderna är i de flesta fall fria att använda
för ickekommersiella syften. Det står angivet vem Copyrighten
tillhör vid varje foto.
Så det blev, som det blev. Hittade två modellflygbilder också.
Lite kommentarer har jag lagt och det kommer
på min blogg ytterligare en post med bilder från Ålleberg och någon
annan plats.
För oss nostalgiker som tycker att allt var bättre förr….kan detta väl
vara av visst intresse ?
Bilderna med det mindre formatet är skärmdumpar från
filmpekoralet “Örnungar” med Lasse Dahlqvist och Alice Babs
från det sena krigsåret 1944.
Då jag ser och läser om segelflyg från 40-talet, önskar jag
ibland att jag varit med…Det var säkert en annan anda bland
pionjärerna och en större entusiasm, där allt inte styrdes av pengar.
De flesta kunde skaffa sig en segelflygutbildning för ett rimligt belopp.
Se i dag vad en högvärdig segelkärra kan kosta med instrument,
6 miljoner…
Ålleberg 1944 Osthanget.
FI-I vid SM i segelflyg Ålleberg. Flögs av laget från Halmstad
understödda av anställda som byggt planet från AB Flygindustri Halmstad.
En av de som byggde är Kurt Persson på höger sida vid stabben.
Inkoppling bogserlinan i nosen på en Baby.
Ovanpå nosen ett pitotrör och närmast ett Venturi-rör. Behövs för hastighetsmätare,
höjdmätare och drivning av spaden för svängindikatorn. Kolla pilotens käcka mössa..
.högsta mode mitten av 40-talet.
Färdig att ratta en Baby Falken. Flygplanet byggt vid
AB Flygindustri Kockums i Malmö under kriget.
Vid denna tid flög man i mörk kostym, vit skjorta och slips…
Bilden troligtvis inte från Ålleberg. Kanske Halmstad då
piloten var anställd vid Kanoverken Halmstad, som sedermera
blev AB Flygindustri…
En Baby, SE-SBR görs beredd för start.
Kolla vingens välvda profil.
Här handlar det om lyftkraft.
En fattad och koncentrerad elev, jag tror han heter Henry Wersterlund tillhörig
Fors Scoutkår, i träsitsen på en SG-38 inför en gummirepsstart,
assisterad av sin instruktör, vilken tidsenligt är utrustad med basker.
SG betyder ICKE SchulGleiter, utan det betyder” Schneider in Grunau.”
Alltså firman Schneider i orten Grunau.
Som du ser, har piloten tåjärn på sina pjuck för att spara lädersulorna.
Skor var bristvara under kriget. Kolla pilotens hjälm…och hans rejäla kallingar.
Att man döpte planen var vanligt förekommande. Man ville inte vara sämre än de
amerikanska stridspiloterna med sina bemålade maskiner. Därför döptes detta
spjälstaket till “EVA”.
Instruktören heter Birger Nilsson, en förgrundsperson inom segelflyget.
En Kranich på Ålleberg. Havererade 1956. Märk eleven (?) med fallskärmsselen
längst till höger. Selen avsedd för de då vanliga sittfallskärmarna,
som kunde knäppas av eller på. Varför man lyfter kärran ?
Kanske för att man skulle sätta dit dollyn undertill för en start
eller förflyttning. Planet i bakgrunden SE-SCL är en Weihe, som dömdes
ut inför VM i segelflyg i Örebro 1950 efter ett antal haverier.
Från en tävling Ålleberg efter kriget. Gengasaggregaten på bilarna…
och förråden av gengasved i säckar och korgar…Flygplanen Weihe, Baby, Olympia…vem minns ?
Restaurangen på Ålleberg i originalutförande. Ser i stort
likadant ut i dag om än något ombyggd.
Vem sa, att Babyn inte var ett vackert plan ?
Vet någon vilka dessa taktfast marscherande herrarna är ?
Thorsten Fridizius han visste och talade om att mannen i mitten
är en av 30-40-talets playboys, Prins Bira av dåvarande Siam.
Han var bland annat känd för att köra racerbil. Minns jag rätt
körde han en Bugatti.
Mannen längs bort är “Gidde” Karlsson och mannen närmast är
en av de som betytt mycket för populariseringen och utvecklingen
av segelflyget i Sverige, Yngve Norrvi.
Program på Ålleberg 1944 klippt ur “Örnungar”. Den första
sanktionerade segelflygtävlingen tror jag… avhölls 1942
på Ålleberg i KSAK:s regi.
Om det var intressant med segelflyg 1944 ? Undrar hur mycket folk en allsvensk
fotbollsmatch drar i dag jämfört med en segelflygtävling 1944 ?
Detta var innan tv, dator och IFånens existens.
Vid denna tid upplevde människor verklighet.
Inte en virtuell sådan…
Start för släpet draget av en Tiger Moth från..F5 Ljungbyhed ?
Babyn just lättat.
Tror du människor hade det roligare vid denna tid ?
När man inte hade 2498 tv-kanaler ? Utan man
tog sig till händelsernas centrum.
Två av hjältarna i filmen “Örnungar”.
Hatt är vad som gäller, även om man bara är 16 år…
Piloten i en FI-2 med namnet Gunnar Brenkner från Halmstad.
Flög iförd ridbyxor och ridstövlar …ja, sådant var modet för en
brav pilot på 40-talet.
Han tog sin Klemm med sig och flyttade till Norrland
där han blev segelflyglärare.
Gummirepsstart på sluttningen.
Elevhemmen ser likadana ut i dag efter 75 år…
En Olympia startar från bryggan på Västhanget.
8 raska gossar skjuter upp en kärra med gummirep.
Ganska nya Babies. Man ser, att det inte finns några
laskningar på vingens torsionsnäsa…
En landande Olympia och på marken en Sk 11 och en Kranich.
Efter landning med en SG på slätten nedanför berget,
satte man på en dolly, kopplade viren och vinschade upp
maskinen för en ny runda i luften.
En landande Grunau Baby
Fotot bör var taget ca1940- 1942. 1943 tilldelades en Weihe beteckningen SE-SCK
Uppför Västhanget med en Baby. Du ser restaurangen upp till höger.
En Kranich hänger i släpet efter en 11:a.
Bilen skulle jag gärna ägt…
SE-SDD
SE-SDR
Filmen “Örnungars” hurtfriska hjältepar…Lasse Dahlqvist och Alice Babs.
Uppställda framför restaurangen på Ålleberg.
Åker du dit, kan du se, att den står kvar nästan likadant i dag.
Dock inte skådisarna…
Någon…har landat och parkerat en Fi-2 i en västgötagärdsgård…
och letar splitter…
Weihe, då 1944, det bästa som fanns
De som inte spelade i Weihe-divisionen fick
hålla tillgodo med Grunau-Baby.
Hangaren och startbryggan Västhanget på Ålleberg.
Startbryggan återuppbyggdes i mitten av 90-talet. Men…
man glömde underhålla den, så den ramlade ihop ca 2010.
Ställ dig på platsen där bilden är tagen, så kan du se
hur naturen har förändrat sig.
Gummirepsstart från startbryggan Västhanget.
Som att skjuta iväg en flygmaskin med slangbella.
Nedtransport av wire och av dollyn för upptransport av en Baby.
Babyn på spåret…
En elev sitter på Västhanget i en SG-38 och balanserar på skidan
med hjälp av vindens tryck på planets roder.. Det gjorde vi också med
Bergfalke 1968. Nyttig träning med skevroderna , sidoroder och höjdrodret.
Olympia (Meise) Denna, SE-SAI, tillverkad av AB Flygindustri Halmstad,
som vid tillverkningstillfället av detta plan hette Kano-Verken.
FI-1. Tillåten för avancerad flygning.
Mycket frisk luft till piloten…
Ja, som du ser, gick flygvapenpiloter i ridbyxor och läderstövlar
på marken vid denna tid av militarism i Sverige….
Mannen är dåvarande chefen för Flygvapnet Bengt Nordenskiöld.
Känd som varande den, vilken skrotade våra propellerkärror,
då reaperioden kom. “Vi ska inte spara gammalt skrot”…och så
skrotades alla våra exempelvis B-18.
Då jag gick en militär utbildning vid P4 i Skövde hade vi en fanjunkare
som stoltserade i ridbyxor, koppel och ridstövlar. Han blev sur, då jag
påpekade att vi red inte på hästar, vi åkte i stridsvagnar…
B-18 skrotades delvis under senare delen av 50-talet i Halmstad,
av en av mina föräldrars goda vänner, som hetter Bernhard Aronsson,
vilken var innehavare av större skrotfirma.
Huvuddelen av planen skrotades i Västerås.
Han berättade för min fader, att detta var hans bästa affär nånsin.
Enbart glykolen i kylarvätskan som han tappade från kylarna för
motorerna och som han emballerade och sålde vidare till åkare
och jordbrukare hade med råge finansierat hela hans affär.
Flottiljen F14 i Halmstad hade ju 4 ? divisioner B-18 och jag minns
hur det lät, då man varmkörde DB-motorerna på plattan.
Flygplanen lastades på järnvägsvagnar för vidare transport till
smälterier ?Järnvägsvagnarna med de skrotade planen stod
uppställda på vägen till vår skola och vi passade på att bära iväg
prylar, “som kunde vara bra att ha”. En kompis lyckades genom
flitigt skruvande korpa en förarstol, som han under lång tid
förvarade på sin vind…Undrar var den är i dag ? En annan
försigkommen yngling skruvade bort det som återstod av
bombsiktet och dess mekaniska detaljer. Varför vi samlade på skrot ?
Tja vi hade ingen tv, dator eller Ifåne, därför var vi nyfikna
på teknik och allt nytt !
Annars var främsta bytet plexiglasbitar, som vi kunde såga ut
och forma till ringar för fingrar eller nyckelringar.
Det var prestigefyllt att ha en nyckelring i plexiglas vid slutet
av 50-talet att stoltsera med i skolan.
Allvarliga grejor detta med ledning av ansiktsuttrycken på utövarna.
Två modellflygare på Ålleberg.Kan någon identifiera piloter eller modeller ?
KSAK har dragit till Gotland med segelkärra och vagn.
Lossning av flygplansvagn med en “Baby” i akt och mening för att utföra
“Termikutprovning på Gotland” under ledning av skolchefen Ålleberg Yngve Norrvi.
Försvaret rycker ut i form av tre bogserförare ur Flygvapnet
på en segelflygtävling ca 1946-1947. Ser ni så väldresserade de är ?
De går i takt även här. Fast glada för gratis flygtid och uppmärksamhet.
Tre okända flygentusiaster vid en Willys jeep.
Verkar inte direkt klackarna i taket…Dålig termik kanske ?
Eftersom jag är detaljernas människa och tycker om att notera
småsaker….ser du mannen till höger, läser han ur Luthers Katekes?
Medan personen till vänster behöver en skoputs..
Kroppen spändes upp med pianotråd/wire på SG-38 och Grunau-9 Anfänger.
Nästan som då harpisten stämmer sin harpa…
En lokal kändis, “VästgötaBengtsson” håller föredrag vid restaurangen
om Ålleberg.
Jag åkte runt i Västergötland under en av hans resor, eftersom om
man gjorde lumpen på P4, så fick man en sådan tur. VästgötaBengtsson slutade
aldrig prata, när munvädret gått igång . Han var omöjlig att få tyst på i sin
iver att berätta sina bygdehistorier.
Dock en trevlig och lokalt kunnig person, som fick rikserkännande ett par år
före sin död för sin kulturhistoriska gärning.
En SG-38 släpas upp för berget efter en landning på slätten.
Planen drogs upp av en vinsch på toppen. Planet vilade på en
hjulförsedd dolly, som gick i en träränna på marken.
Jag undrar, hur många gånger segelflygplan har landat
på lantmännens åkrar nedanför berget under årens lopp ?
En Olympia ? på Västhanget. 5/8 Cumulus.
Svensktillverkat under kriget
Olympia – FI- 1 – Kranich
Jag kan inte ange platsen för ovanstående…
Vill ni få lite kött på benen om segelflyg under 40-talet,
kan du läsa om Flygindustri i Halmstad på min blogg.
Det finns 8 poster om produktionen av segelplan under kriget i
Sverige. Jag garanterar att materialet är unikt och exklusivt.
Du kan också söka på “Ålleberg”, så finner du bilder från dagens
Ålleberg.
Kategorier
OCH NU BLIR DET…
…friflygande OldTimer modeller från
The Old Warden Aerodrome i England.
Denna plats, som ligger i anslutning till “The Shuttleworth Collection”
Biggleswade, som i sin tur ligger nära Oxford i Cambridgeshire hyser otaliga träffar
med fullskala historiska plan och modeller.
Jag har varit där 5 gånger och kommer att åka dit igen, för upplevelsen
är grandios.
Här en video från 2016 med OldTimer friflygande modeller från meetinget vid
The Old Warden Aerodrome
Glöm inte att klicka på “HD” i inställningarna !
Här kommer en till .
Kategorier
DET FLYDDA ÅRET
Lite minnesbilder utvalda på måfå ur mitt bibliotek…
Jag lägger upp lite bilder från modellflyg- och fotoåret 2016. Inte speciellt
noggrant selekterat utan lite på måfå.
Kommentarer sparsamma, då jag hoppas ni ser, vad det föreställer.
Bilderna kommer helt utan ordning, men det får du stå ut med.
Det är alltid roligt, för mig i alla fall, att kunna gå tillbaka i tid och se vad
som varit.
Som jag brukar säga, är en bild inte intressant, förrän den börjar sjunka i glömska.
Då märker du, att du åldrats…
Här kommer en del av 2016 så hoppa ombord !
Gulsparv Hovs Hallar. En ofta sedd fågel i den speciella biotopen där.
En vacker blomma – Åkertistel
De två nyförlovade bland Hovs Hallars frigående getter.
Som ägaren skulle fånga in för vintern då jag var där.
Om han lyckades ? Inte skuggan av en chans.
De lever som en frigående året runt flock nu med ca 20 medlemmar.
Tistlar är vackra även efter blomningen.
Allt regn under 2016 mycket välkommet, då det var ett mycket torrt år.
Jag tycker min bild utstrålar en viss stillhet och ro…ett stilla dagsregn …
IGG Ålleberg
Blåmesen…en tuff liten individ som ingen sätter sig på.
Ordföranden för MFC Tarp Tyskland, Jörg Keil.
Finalen
Strandskator…alltid bråttom under tidig vår…
…huvudlöst ?
Ett Bymoln (CB) där energin slagit håll på inversionen i from av en bula på toppen av städet.
Min eviga Ava svävar vackert vidare, sjungande
med sin laminära strömning över vingarna: Volare” !
Den har nu loggat 735 timmar i termik.
Min flygkompis Pär och hans egenhändigt fint byggda
single stick sändare, som har utgått från en Taranis.
Pärs modell, en A-2 som är konstruerad sent 40-tal av Ragnar Odenmann.
Just framkomna till hanget.
Skönhetsupplevelserna kostar inget på Hovs Hallar.
Ser du att just horisontlinjen är solbelyst ?
Njut av den obrutna horisonten
Lunak
Hanget vid Segeltorp-Hovs Hallar. En plats jag aldrig ångrar, jag besöker.
Hur många timmar jag tillbringat här….fler än du kan ana…
Färdigt för take-off.
En datorväska är som gjord att ha sina prylar i.
Lars Agnas beredd starta med sin skärm på Platån tidigt på morgonen
med en dramatisk himmel över havet i fonden.
Den gamle hangflygaren ska termikflyga
Min termikflygplats.
Visst är här vackert med de fria ytorna.
Den trogna HyperAvan gör, vad den är bäst på…att flyga.
Det sydhalländska jordbrukslandskapet som breder ut sig framför min pilotplats.
För mig två nödvändiga verktyg: Radio och min flygstol.
Ser inte min Ava lite trött ut i gräset, efter att ha tillbringat ett par timmar i luften ?
Den gamle…något orakad.
Tjockt i luften…
Start- och landningsområdet vid Segeltorp för skärmflyg..och modellflyg.
Ett Cumulus Congestus som bryter igenom inversionen
och snabbt skickar upp ett torn av stigande fuktig luft…
…som så småningom bildar ett för Bymoln det typiska städet.
Mina alltid nyfikna, kritiska och initierade åskådare på Hovs Hallar.
Underst en hänglidare, ovanför en tornfalk.
Härligt sätt att njuta av begreppet flygning.
Hanggliders och paragliders på segeltorpshanget.
Lövsångaren. En liten varelse…med klar stämma.
Ser du kungsfiskaren ? Den lilla blå fläcken ?
Kungsfiskaren ser ut som en inspektör med
sina breda axlar och långa näbb.
…lövsångaren uttrycker vårens budskap.
En frostig söndagsmorgon
Blåmesen har full kontroll.
Alla björnbären hann inte mogna i år heller på Hovs Hallar.
En något barsk herre…håller strikt koll på något…
En hos oss tillfälligt inneboende herre .
Varför köra ner en brevlåda ? När man kan ta hela raden…
Det tänkte säkert föraren av den gamla 740:an, som lämnade
delar kvar på platsen, då han inte behärskade sin sladdande
gamla Volvo i halt väglag.
Ljungen blommar sent på hösten.
…i olika färger.
Lingon jag fotograferade i slutet av November…hade mycket stark smak.
Kanske bättre att plocka lingon i Oktober…
Också i November blommade lingonen om efter den torra sommaren.
Ser du så vackra blommorna är ?
Denna något skrämmande huvudlösa syn mötte mig vid fågeltornet Trönninge Ängar…
En trailerdragare som kört fast på en för lastbilar osannolik plats.
Spår som förskräcker…
Chauffören Bachem, ursprungligen från Syrien var glad, efter
att jag ordnat en lastmaskin, som drog upp hans ekipage.
Vi var lika leriga bägge efter bärgningen.
Här kan du läsa hela storyn.
Jag fick chansen att segla med min fina “Oracle”.
Sveriges meste modellflygmästare Ove Andersson i linflygcirkeln.
Träffen i Kungsbacka
Hembyggd ljuddämpare.
Klassiska linflygmodeller.
Me-262
Fw-190 A-8
Sättning
US Gunship. En fruktad motståndare.
Sten Persson fina friflygande modell av Bücker Jungmann
Undrar hur den skulle flyga med elmotor och radio ?
En Hawker Hunter går upp i rök…turbinhaveri ?
Fredde Dahlstrand släpper
Den bästa nybörjarkärran bland annat, Blue Phoenix.
Martin släpper
Laddning av gummipower
Utan spaning, ingen aning !
Erövra skyn !
Kurt Sandberg, som lämnat oss 2015.
Denna expressiva bild, tycker jag uttrycker lite av friflygets essens…
Markku Tähkäpääs mästerverk…
Jag betvivlar, någon annan kan bygga detta förutom Markku.
Fiskarna har för säkerhets skull hängt upp sin
betesutrustning på en kraftledning över Lagan.
Den bistra örnen på Tjärbyhanget håller ständigt “A stiff upper lip”...
Mestockaheden vintertid.
Heden är värd ett besök under våren.
Är du intresserad av botanik ? Besök Ljungheden i Juni !
Jo, vi hade lite snö i vintras.
..och just idag var det kraftig rimfrost.
Hur mycket snö vi hade ? Ca 20 cm.
Ropar trädet på hjälp med uppsträckta grenar ?
Se på mig !
Vattenrörelse vid en kvarn.
Detta är ett exempel på mångfalden av former i naturen.
Iskristaller i en utblommad maskros
Jag tycker denna växt associerar till något,
som har med kvinnlighet att göra…
Endast din fantasi sätter gränser för din gissning…
Hej då …
…i sann nostalgisk anda ser tillbaka
på årens sommaruppleveser.
Här kommer bilder utan kommentarer.
Hej så länge !
Mera bilder
Här kommer en bunta bilder i något så när tidsordning.
Ni ser ju alla, vad det är så därför sparsamma kommentarer.
Se det som en dagboksanteckning från tävlingen för friflygande
OldTimermodeller i Gendalen.
Håhå jaja, säger Freddy från Alingsås
På bordet Stig Sjöstedts Odenman Kondor…tror jag.
Varför fanns det inte små elektriska skruvdragare då köpte en Lill-Klas 1957 ?
OldTimerflygare är fullständig enmanciperade.
Vi har många kvinnor i vårt FI. (Flygande initiativ)
Här fördelas arbetet inom familjen.
Modellflyg…en hobby för alla !
Freddy väntar på släppet…av termikblåsan.
Och naturligtvis släppet av Stig Sjöstedts Aurikel.
Så här högt orkar jag lyfta modellen…
“Nu orkar jag inte längre”, säger Freddy och släpper iväg….Aurikel
Det som räknas…Stigs Aurikel iväg på linan.
Stigs flottilj av segelkärror, Odenman Kondor och Aurikel, visar oblygt sin undersida.
Jag gilla att kolla detaljer av mekaniken.
Men metallskruven längst bak ?
Kurvrodermekaniken som går in efter urkoppling.
Freddys Carioca.
Carioca kommer från ett språk som heter Tupi-språket i Brasilien.
Vilket talades av ett folk som bodde vid Cariocafloden. Betyder nu allt
som kan relateras till Rio De Janeiro. Är också namnet på en dans. Förutom
att Volvo döpte PV 36 år 1935 till ” Volvo Carioca”.
såedemede.
Kurvrodermekanik
Vid fusening fälls stabben upp, resulterande i ett platt sjunkmönster på modellen
Elen har gjort sitt intåg inom friflyget.
Denna modellen flyger i den moderna klassen F1S.
Lars Karlsson med modell.
Friflygare betyder en full bil.
Ordning och reda på allt. Vingarna fastspända i en gigg så de håller formen.
Biltemas kikare med pejlkompass inbyggd.
Martin mäter…
Stig Sjöstedt Lidköping justerar
Så där, uppvevat och klart.
Borrmaskin med varvräknare…
Björn Källman
Ingvar Nilsson monterar.
Timerinställning.
Andreas modell, som jag i senare post ska berätta, vad jag gjorde med…
Stig Sjöstedts Odenman Kondor.
Självklart är man glad om man får friflyga !
Freddy beredd släppa Odenman Kondor…för Stig.
Freddy storsläppen.
Det är allvarliga grejor detta pojkar…
säger Bo Eriksson hållande sin P 30.
Lars på väg ut med sin modell i klass F1S
En pilot från Anderstorp med en trilskande Webra 1.5 cc.
Tyko håller koll på Ingvars uppdragning.
Är stabben klädd med …
…mylar, Ingvar ? En modell i den moderna klassen P 30
Modell 1.
Modell II
Nu har stora injektionssprutan kommit fram så nu…
Ingvar Nilssons hitech vevapparat.
Lars Larssons “Skylady”.
…som ni själva kan konstatera.
Det kommer mera från Gendalen.
…ser fördelaktigt positiva ut.
Vi ser ut att få bra väder på lördag, för de två tävlingarna som avhålls
i Gendalen/Sollebrunn på lördag. Dels SMOS tävling för friflygande
OT-modeller och dels MFK sländans Höstmax.
Växlande molnighet = termik och max 5 m/sek vind. Fast jag tro vi kan
få upp till 7 m/sek under dagen.
Det får vi stå ut med. Således ser allt ut att bli en fin modellflyghelg
för oss entusiaster ! Väl mött i Gendalen, där vi OT-intresserade
samlas för briefing vid Gendalens Bygdegård klockan 1000 på lördagen !
Kategorier
STORSEGLARE…STORA SEGLARE…
…och lite…annat.
Förresten, när är en modell stor nog att kallas “storseglare” ?
jag vet inte, för allt är ju relativt eller… Har jag en 5 m modell och du
kommer med en modell med 10 m spännvidd, är min då en storseglare ?
Eller blir min en “Lillseglare” i jämförelsen…spelar ingen roll, för
huvudsaken modellerna flyger bra.
Allvarligt talat, så vet jag inte, då en segelmodell går från “Seglare” till
“Storseglare”. Fast jag vet, vad en storseglare på havet är.
Robin Knox-Johnston är en storseglare, som varande den förste att
singlehanded runda alla kapen. Ja, han heter nu egentligen Sir Robin ,
eftersom han fick titeln sig förlänad av ER II.
Stora segelmodeller tycker jag utstrålar en inbyggd “mäktighet” genom
sitt sätt att röra sig i luften. En stor modell har ett mera skalalikt rörelsesätt,
om du jämför med en liten modell. Det är fysikens lagar…
En modell med 1.5 m spännvidd beter sig med nödvändighet nervösare
och livligare i luften, med tanke på hur turbulensen påverkar modellen.
En storseglare skrider mera fram i lufthavet.
Jag ser inte ner på små modeller, men de kräver sin man, för att kunna
flygas skalenligt.
På Ålleberg brukar man ha ett IGG-möte varje år, i regel kombinerat med
motorbyggarnas träff.
Det är alltid en högtidsstund att få komma dit och gå omkring och suga åt
sig alla intrycken och sukta och drömma efter modeller man ser…
En riktigt stor storseglare är dyr. Jag talade med en en pilot, vad en
storseglare med 8 m spännvidd kostade inklusive allt, radio, telemetri,
servo och annat…. ca 100000 kr…
Gränsen uppåt kan man inte definiera, för det finns ingen gräns.
Fast att flyga en segelmodell för 100000 kr kräver en del. Jag tänker på
en sådan sak som radion. Den måste vara 100% pålitlig. Jag skrev radion,
men borde kanske skrivit de elektroniska kommunikationssystemen,
eftersom allt idag är integrerat till en enhet.
De som flyger stora och dyra modeller verkar vara mera känsliga för trender
inom rc än vad söndagsflygarna är. De är villigare att byta rc-anläggning.
Ja, bara en lite reflexion från min sida…
Detta har jag sett, då jag besöker meetings i Tyskland varje år och
märker trenderna. Trenden har varit tilltagande sen 2.4 gHz kom på
marknaden.
Förr i tiden körde de flesta tyskar med Graupner MC-24 Gold Edition då
frekvensen var 35 mHz. Man körde med samma invanda grejor år efter år.
Det var stabilt och fungerade. Själv flög jag Futaba på 35 mHz i nästan 30 år
utan ett enda problem. Sändaren , Guld-Futaban, var den sändare, som
hade den absolut bästa spakmekanik, jag upplevt.
På 2.4 gHz har man använt mycket Futaba, Multiplex och de nya Graupner
för 2.4 gHz.
Stabilt är det minsta man kan säga om 2.4 gHz. Med det menar jag, att
sättet att överföra info mellan enheterna i rc-systemet ändras titt och tätt.
Det medför att delarna från de “gamla” systemen inte är kompatibla med
de nya. I dag måste man ha samma fabrikat på alla delarna, annars funkar
det inte. Bra för fabrikanten, för han kommer att tvinga konsumenten att
hålla sig till hans fabrikat, men dyrt för konsumenten. Det kostar pengar
att uppdatera sig i dag, om du ska köpa 10-15 rx..
På så sätt var det lättare förr.
Sista året var den starkaste trenden, att många piloter i Tarp,
hade gått över till och använde Yeti rc-anläggningar med tillbehör..
Jag undrar varför och vad blir det nästa år?
Taranis ? Eller bara för att Taranis kan lika mycket, eller mer än de “fina”
märkena till 1/5 av priset, så kan det ju helt enkelt, inte var nåt att ha eller ?
Tänk om vi haft kvar 35 mHz fast med 2.4 ghz möjligheter ? Det tror jag,
hade varit smaskens. 35 mHz har för modellflygare definitivt bättre
vågutbredning.
Nåväl, var och en styr, med det han själv vill. Jag har aldrig haft
någon storseglare, utan det största jag har nu , är ett par 4 m lättseglare.
Fast jag flyger lika gärna med min trogna Blue Phoenix. Den sviker mig
aldrig och har utomordentliga kvaliteter i en sällsynt lyckad kombination.
För mig spelar det ingen roll, vad jag flyger, eller hur det ser ut,
bara det flyger bra !
Det är funktionen, som är viktigast för mig. Sen må det vara stort
eller smått.
Jo, en storseglare har ytterligare en fördel …den syns bra i skyn !
Sista året har jag haft problem med min syn, svårt att fokusera,
ljuskänslig osv och det visade sig, att jag har grå starr.
Ska opereras på inom en vecka från nu. Sen kan jag flyga Blue Phoenix
på 800 m höjd utan problem…!
Lite bilder på fina segelmodeller från Ålleberg, och IGG-meetinget
där samt från Tarp i Tyskland.
Hoppa in i baksits, knäpp fastbindningsremmarna, ta på kepsen
och häng med !
Duo Discus från Schempp-Hirth,
En ASK -21 från Schleicher.
IGG Ålleberg
Bogsering förbereds.
Turnaroundtiden för bogserkärrorna var mycket kort.
Wilga, polsk stol-kärra, perfekt för bogsering.
Jamen, storseglare är ståtliga !
ASK-21 in för en perfekt sättning.
Duo Discus
När jag såg bokstäverna på fenan, “zu“, startade det omedelbart
den avdelningen i min hjärna, som har hand om de prepositioner, vilka
på tyska styr dativ. Jo jag kommer ihåg alla, trots jag lärde det för 60 år sen.
Två bokstäver hämtar, nästan utan att jag kan värja mig, fram hela listan med
prepositioner. Precis som en betingad reflex. Jag kände mig som en av Pavlovs
hundar efteråt, då min hjärna tyst hade rabblat upp propositionerna.
Jo, man kunde lära ut redan 1955.
Hangaren som IGG disponerar under sin träff.
Till vänster hangaren där motorbyggarna håller till.
Mekaniken för en infällbar elmotor på en segelmodell.
Start.
Tänk vad elen gjort det mesta enkelt .
Take-off
Motorn på väg in i kroppen.
För att vi ska komma ner på marken igen…en friflygande OT-modell,
där kroppen är utskuren ur ett solitt stycke lind ! Mästerverket utfört
av Markku Tähkäpää, en virtuos modellbyggare !
En av de i Tarp som bygger, så det blir som ett konstverk !
En Reiher III…byggd i balsa, plywood och furu.
Klädd med siden.
…som här bogseras upp..
..och den flög mycket bra, det jag kunde bedöma från marken..
En Fox lägger sin rökspår.
Utsikten mot Falköping/ Mösseberg från Västhanget.
Den här bilden blir svår att upprepa, ty platsen jag fotograferade från,
startbryggan, den är riven och uppeldad…
En av mina Blå Fenixar…i färdigställning
en dag på Platån, då det var 0.5 m/sek vind.
Men det gick att flyga i alla fall, bara man tog motorn
till hjälp i starten, så jag kom upp 10 m över kanten.
Blue Phoenix svävar över fä och hav…
HippieKristoffer flyger glad i hågen…en mycket duktig skärmflygare,
som flyger sin skärm, som vore det en lek.Men det ligger mycket erfarenhet
och kunskap bakom hans avslappnade sätt att behärska sin skärm.
En vacker Spallinger S-18 II i termiken över Ålleberg.
…eller ska vi säga ett typiskt segelplan från mitten av 30-talet…
Hur som helst så är planet vackert !
Jag tror denna Bergfalke II var till salu.
Ångrar jag inte köpte den :=(
Som ett pilvingat jaktflygplan…hussvalan.
Eftersom det är två år sen jag besökte museet,
är här en uppdatering.
Att driva ett så stort museum som detta är ingen lätt uppgift.
Det kostar mycket pengar att hålla det i skick, så det visar objekten
på ett bra och pedagogiskt sätt.
Man måste idag som privat museiägare försöka påverka så många
sinnen som möjligt hos besökaren, så den får mycket information
presenterad . Den tid då man kunde ställa upp ett plan och inget
annat, de tiderna är förbi.
Besökaren i dag vill ha objektet visat med rätt ljus, kanske tidsenlig
musik, en tv-skärm med dokumentärt av objektet osv.
En stor tv-skärm ca 50 tum där man kan välja mellan filmer till olika
plan hade ju varit en möjlighet.
Sen ska den besökande ledas i sin genomgång. Han ska alltså följa en
viss väg, där han får objekten förevisade på ett sätt som skapar sammanhang.
Alltså inte en propellerkärra från 1934 efter en AJ-37 Viggen…
Men knuten i det hela är naturligtvis, att det kostar mycket pengar.
Pengar, som man i detta museums fall kanske kunde skaffat
genom att sälja ut 70 % av bilarna, 95 % av kuriosan och 20 % av planen.
Säljer man via internationella auktionsfirmor, får man ut bästa priset.
Sen är ju frågan, hur stor efterfrågan är på dessa objekt ?
Pengarna från dessa försålda objekten kunde investeras i anläggningen,
för att göra den attraktivare och ge den en egen struktur och karaktär.
Gör man inte det, kan framtiden vara osäker, med tanke på all
konkurrens som tävlar om besökarna.
Ja, det är bara mina egna privata åsikter och inget att bry sig om…
Men hur som helst, var jag där på sista dagen för året och jag var den
siste besökaren 2016.. Jag hade kommit egentligen för att fotografera
Canberran, vilken har en intressant historia i Sverige.
Av ägaren fick jag tips om nyheter, bland annat en Mig-21, vilken de som kört
E6 söderut har kunnat se uppställd vid Löddeköpinge köpcenter .
Vidare plåtade jag den Gloster Meteor, som håller på att renoveras.
Häng med och kolla lite bilder och framför allt, så åk till Svedinos Bil och
Flygmuseum i Ugglarp.
Det finns massor att se på, både om du är turist och om du är flygintresserad.
Mig-21 med sin stora radom, som också är en luftregulator för motorn.
Planet hade ett öknamn ” Humpback”. (Puckelryggen)
Denna Mig-21 kom ursprungligen från Ungern och sedan till Lettland tror jag.
Därifrån importerades den till Sverige.
En sliten glasfiberkon…
Luftinsläppen i nosen, som reglerades på de senare versionerna
med hjälp av en enkel dator, beroende på flyghastigheten.
Innanför glasfibern satt radarns skärm
Kroppen bakifrån utan motor. Man kan ana det relativt lilla luftinsläppet i nosen.
Horisontala och vertikala windvanes i nosen givande data för attitydkontrollen.
Inte elegant, men det funkade. Ryska raketstolar har bra funktion.
Det har vi ju fått se, vid alla haverier med ryska militärplan vid flyguppvisningar.
Cockpit-layout…
…ser ut som om man placerat ut instrumenten efter hand…
Ser ni den gröna färgen ? Används på många ryska applikationer.
En produkt av 60-talet.
Mig-21 ett plan med bra stigförmåga, kunde göra 3 anfall och sen hem,
för då var bränslet slut…
Förhållningsbestämmelser på nackstödet till stolen.
Vad står det ? kanske kontrollera säkerhetssprintarna före och efter flygning…?
Inga försänkta skruvar här…
…pitotrör. Lite skadligt motstånd runt om…gör inget, vi har en stark motor…
Enkelt och kraftigt noshjul.
Flygplan 09 från Ungerska Flygvapnet.
Ska vi säga typiskt ryskt bygge ?
Ledskenor på vingen för att förbättra dess egenskaper.
Helt rörlig stabbe. Kanske man tog iden från F-86 Sabre ?
Pilform på stabben, gav goda egenskaper åt planet.
Jag har aldrig sett ett plan med så mycket luckor och utväxter som denna Mig-21.
Ni ser själva…
1.5 m klaff.
Det är väl denna vyn man känner igen Mig-21 på ?
..eller denna ? Ni förstår varför den hade öknamnet “Puckelryggen”…
Kraftiga kolvar och kolvstänger till landställets hydraulik.
Kolla hur man löst mekaniken till luckorna.
En av vapenbalkarna för exempelvis Atoll IR-robotar för avstånd upp till 3000 m.
Rör- och ledningsdragning…?
påfyllning bränsle/syrgas , markström ?
Noshjulet
Ledskena på kroppen. Ska jag gissa…underlätta urgång ur spin ?
Förbättra stabbens funktion ?
Mikojan-Gurevitj MiG-21 ser aggressiv och snabb ut !
Plåtren Gloster Meteor SE-DCC
Cockpit
Hade man kört ett varv med ett uppfräschningsmedel, hade det sett mycket bättre ut…
Samma kringla på spaken som Spitfire hade
Luftintaget till motorn
Nosstället
Lång och kraftig huv.
Vingfastsättning
klaff…
…tvådelad.
Motor till Gloster Meteor en Rolls-Royce Welland turbojet
Dessa instrument fanns i en P-51 Mustang
Så här ser huvudinstrumenten ut på en Mustang
Just precis, en Rolls Royce motor.
Ett glädjens budskap för alla flygentusiaster.
Hösttävlingen för friflygande OT-modeller genomförs i Gendalen.
Jag fick ett mail från en av redaktörerna på vår tidning enligt nedan:
SMOS HÖSTTÄVLING 2016-10-15
Med reservation för att OLDTIMERS nästa nummer kommer
att nå medlemmarna senare än anmälningsdatum, så publicerar
vi inbjudan från MFK Sländan till denna tävling, som kombineras
med den årliga HÖSTMAXEN.
Tid och plats: Samling kl 1000 vid bygdegården Gendalen.
Startavgift: 100 kr plus 20 kr per extraklass.
Klasser: Utöver moderna friflygklasser samtliga OT-klasser.
Kontakt: Lars Larsson 0709-400482. Martin Larsson 0709-347573.
E-Post: ffservice@swipnet.se
Anmälan senast: 2016-10-09
Ange ert mobilnummer vid kontakt, så ni vid behov är nåbara.
Vi ses !
Jag tar med min nya pejlram, så vi kan leta upp bortflugna modeller utrustade med beacon.
Major Hirvonen on paras lentäjä !
Det som jag tycker, gjorde besöket på Malmen en fin upplevelse,
var alla fina flygningar.
Piloten som gjorde bästa intrycket med sin skicklighet och förmåga att
flyga sin F-18 Hornet, var den finske majoren Ville Hirvonen
Jag har sett denna pilot flyga förut och blev milt uttryckt mycket
imponerad. F-18 är ett stort flygplan med mycket power i sina
två motorer. Planets egenskaper skapar förutsättning för spektakulära
flygningar, då en skicklig pilot sitter vid spaken.
I Linköping fanns två F-18. Dels en schweizisk och den finska.
Jag säger inte att piloten från Schweiz var dålig, men jämfört med
Hirvonens uppvisning var det klasskillnad. Piloten från
Schweiz flög “vackra” rörelser medan Hirvonen flög rörelser länkade
till olika taktiska lägen i luften.
Trots Hirvonen flög, kan jag säga våldsamma rörelser, flög han
ändå mjukt.
Dock…i en sväng på ganska låg höjd över parkeringen där vi stod,
tyckte jag hans vänstra motors EBK inte funkade 100 % under några
sekunder. Inget hände dock med hans planerade program.
Jag tog bilderna dels från åskådarplats och dels vid parkeringen,
där vi hade vår bil. I höjd med bilparkeringen hade Hirvonen sin
plats för vändningarna, vilket märktes på bullernivån.
Han flög ganska lågt…som ni ser på mina bilder och med två motorer
med full EBK, betyder det buller !
Vet ni hur det låter när 25 bilars larm går igång ? Vi som stod
vid parkeringen under Hirvonens flygning vi vet !
Då han svängde med full power, kände vi tryckvågen, vilket också
sensorerna i speciellt Volvobilars tjuvlarm också kände, varför en
orkester med 25 tjuvlarm och blinkande ljus drog igång.
Ville Hirvonen anses som en av världens bästa uppvisningspiloter
tillsammans med sin mentor i flygvapnet Ville Uggeldahl.
Ville Uggeldahl blev korad till bäste uppvisningspilot vid Fairford Air
Tattoo 2015, då han flög sin F-18.
Jag läste i schweiziska tidningar, att en F-18 hade havererat på måndagen
efter uppvisningen. Totalförlust. Tråkigt att höra.
Men här kommer bilder och som jag tidigare påpekat, var det dåligt ljus,
men jag har försökt, göra det bästa av det, med de resurser jag har.
Alltså med min kamerautrustning och min förmåga att uppfatta motiv…
Det är många bilder, men jag tycker, de är värda att publiceras…därför
jag har med bilderna försökt visa, under vilken hög belastning man
flyger ett uppvisningsprogram med ett modernt stridsflygplan.
Detta är min sista post från Flygvapnets uppvisning Malmen 2016
och jag hoppas, mina bilder har skapat en känsla för flyg hos dig !
Förresten, kanske jag hittar lite, som blivit över…vi får se.
Major Hirvonens arbetsredskap.
Kraftigt ställ för att kunna klar hangarfartygslandningar.
Framkanten av vingen. Påminner om Concordens vingkonfiguration.
Denna konstruktion av bärytorna krävs, för att planet ska var flygbart
med extrema lastfaktorer och både i låg och hög hastighet.
Här flyger den schweiziske piloten sin Hornet med hög belastning,
vilket du ser på kondensationen av luftens fuktighet på ovansidan
av vingen, där ju hastigheten på luften är högre, vilket som ni vet
beror på Bernoullis Lag då trycket sjunker.
Du ser det schweiziska korset på fenan,
Här flyger han med klaff, framkantsklaffar. Höjdroderna
är individuellt rörliga för att underlätta svängar.
Hur många G tror du han flyger med i denna upptagningen ?
…och här kommer sista bilden på den schweiziska Hornet…
Denna bilden tog jag från parkeringen. Ni kan se, att Ville Hirvonnen var lågt.
Efter en sväng steg han vertikalt, men…kolla vänstermotorn…
full EBK ? Vänstermotorn rök också i ett par sekunder efter detta.
Om man använder sidoroder på ett modernt krigsflygplan…Kolla !
9 G..? . kolla höjdrodret och vingarnas böjning…
F-18 är ett stort plan. Fast som svensk och en förändrad värld
tycker jag Finland skulle köpt Gripen. Men jag förstår, att beslutet
var i högsta grad ett politiskt sådant i Finland, för att markera
oberoendet av före detta Sovjetunionen, genom att köpa ett NATO-plan.
Ja du ser…inte flög major Hirvonen högt…
Det sista vad många fiender har sett…
Hirvonen puts the metal to the floor with fully lit burners !
Här kan du se tre saker:
Klaff nerfälld, framkantsklaff aktiverad och du ser att höjdroderna
har olika anfallsvinkel. Allt för att underlätta flygningen i lägre fart
och under hög lastfaktor.
Finsk F-18 med de små blåvita finska kokarderna på ovansidan av vingen.
På toppen av en looping just innan han rollar rättvänt.
En ganska hotfull silhuett i skyn…
Ännu en bild som i någon mån illustrerar majorens höjd…
Här kommer den schweiziske piloten med lite mer än 1100 km/timman.
Just under ljudhastigheten. Min bästa bild, då jag knäppte under den
bråkdel av en sekund, som man kunde se tryckvågen runt planet.
När hastigheten sjunker flyttar sig tryckvågen.
Undrar hur många som fick bilden, kanske alla fotograferna ?
Jag fick den, för kameran var inställd på 10 bilder i sekunden.
Denna och nästa…
…bild är det sista från Malmslätt.
På filmen nedan ser ni, hur man kan flyga en F-18, om man är finsk pilot !
Amerikanskt flygmaterial
De största och mest välmeriterade planen som var uppställda
på plattan, var två F 15 Strike Eagle från USAF.
Planen är större än man tror, då man kommer nära. När man
ser på konstruktionen, förstår betraktaren, att detta köper man
inte för småpengar !
Planet har världens bästa register, vad gäller segrar i luftstrid.
Mer än 100 segrar och inga förluster.
Planet är sålt till ett antal länder. F-15 är fortfarande ansett som
det bästa planet inom sitt koncept och nådde förbluffande resultat
i luftstrider mot J-35 Joint Strike Fighter…
Tyvärr flög ingen F-15 i Linköping, men jag lägger in en film från
YouTube på flygplanet.
På Malmslätt är hemvisten för Helikopterflottiljen i Sverige.
De genomförde en stridsövning, som i alla fall var välövad och
repeterad. Alltså helikoptrarna gjorde, vad som förväntades.
Helikopterdemonstrationer brukar vara sega föreställningar, men
här hade man ordnat en stridsövning och det small ordentligt.
Här kommer lite bilder:
Imponerande fenor och sidoroder.
Undrar hur många liter bränsle i minuten, som dessa motorer drar med full EBK ?
Jo, de drar 500 liter i minuten med full EBK…..fast de är inte värst.
Vår 37 Viggen drog i sig 900 liter i minuten eller mera lättförståeligt, 15 liter i
sekunden med pedalen i botten ! Men kör du full EBK på låg höjd tills
alla tankar är tomma , är chansen stor, att din motor är slut, finito,
men är soppan slut, spelar det ingen större roll. Då är flygplanets
glide/ratio viktigare för piloten.
Tänk om detta plan skulle drivas av exempelvis två V-12 kolvmotorer ?
En undersida som man kan säga är typisk i sin form på moderna tvåmotoriga krigsflygplan.
Som synes är denna version av F-15 ensitsig.
Innanför denna noskonen sitter en av världens mest potenta radar.
Här kan ni se, förbandet tillhör USA:s styrkor i Europa.
Namnet på de som svarar för underhållet.
Don´t try foolin´ around with me !
Förbandet heter 493:e Fighter Squadronen och dess valspråk
” Mors Inimicis” betyder “Död åt fienden” !
I spetsarna på fenorna sensorer och motmedel.
Vapenbalkarna på F-15. F-15 kan bära 11 ton vapenlast !
Kolla filmen så ser ni F-15 bland andra…
…å nu helikoptrar !
Våra nya Black Hawkhelikoptrar.
Släckt
En liten del av publiken
Denna helikopter beväpnad med kulsprutor i dörröppningarna.
Intresserad av information om våra helikoptrar ?
Klicka för helikopter 14.
Klicka för helikopter 15.
Klicka för helikopter 16.
Nu återstår en post från Flygdagen. Det är den bästa, eftersom planet
som flög, var det, som hade den mest spektakulär uppvisningen.
Så ge er till tåls, för jag har bilden,
som alla fotograferna, ville ha !
Saab 39 Gripen C- och E-version
De svenska flygentusiasternas stolthet, Gripen fanns naturligtvis
med vid uppvisningen.
Den flögs enskilt och i 4-grupp.
Det är ju så, att har man sett många uppvisningar med flygplanet,
då kan man bli aningen, låt oss kalla det blasé. Man kräver nästan
något extra, varje gång man ser planet genomföra sin förevisning i luften.
Den bästa uppvisning jag sett, var den, som som jag bäddat in nedan från
YouTube. Det var en tjeckisk pilot, som stod för spakandet.
Uppvisningen i Linköping var inte dålig, men…jag hade förväntat mig
lite mer, så förstår du, vad jag menar.
Jovisst, vi vet, att planet kan göra snäva svängar och kan flyga i 200 km/tim.
Men det kan andra plan också. Men, vad som görs på en flyguppvisning
med lätta plan utan vapenlast och precis så mycket bränsle som behövs
för uppvisningen, det är en helt annan sak, än då flygplanet flyger med
max vapenlast och fulla tankar…för det är ju det, som räknas.
På utställningsområdet stod en mockup av den nya E-versionen av
Gripen. Den var större och imponerande. Det gav ett intryck hos
betraktaren, att det var ett helt nytt plan. Vilket det ju är.
Ska bli intressant att få se den i luften. Bara vi har råd att flyga
med planen…
Men som sagt, här lite bilder och de som är tagna i luften, de togs
under dåliga fotobetingelser på grund av dåligt ljus.
Men flyg med !
SAAB 39 Gripen version E
Så här ser den riktiga version ut
En ungersk Gripen
Ja vad detta betyder översatt från ungerska…? Jag försökte googleöversätta och fick det till:
“Låt modet styra jakten”…? Finns säkert någon, som vet vad det betyder exakt.
Det finns det. En granne från Ungern hjälpte mig och tolkade det sålunda:
Om du har modet följer lyckan dig !
Hungarian Air Force 59th Tactical Fighter Wing.
Hi, Magyarország !
De ungerska planen har något annorlunda målning.
Denna svenska Gripen har ett kattdjur sprungit över…
Markeringar på en svensk Gripen för mätningar.
Heter det SK39 Gripen ?
Dyraste passagerarflygningen den dagen.
Den tvåsitsiga modellen av Gripen flyger man ofta
uppvisning med, då den är lättare…tror jag.
Roten
Start enskild uppvisning
Här följer bilder utan kommentarer.
200 km/tim.
4-grupp avslutade Gripenuppvisningen.
Nedan kan ni se på den bästa Gripenuppvisning jag sett !
Kolla hans svängar och håll andan !
Historiska flygplan
En av höjdpunkterna för mig var flygplanen, som tillhör
Swedish Air Force Historical Flight.
Vem vill inte se och höra Viggen med 80000 hk braka runt ?
Eller höra Goblinmotorns tjut i en J 29 Flygande Tunnan ?
Allt detta fick vi uppleva i söndags och mycket därtill.
Jag lovar, efter att ha talat med en av de som flög, att man
sparade inte på krutet under flygningarna !
Mustangen och Spitfiren ägda av Biltema är alltid imponerande
med sitt V-12 ljud.
SK 35 Draken, som är en 60 år gammal konstruktion flyger
imponerande. Jämför jag med moderna stridsflygplan, kan man säga,
att den flyger lite “tyngre”.
Men att konstruera en dubbeldelta som klarar att flyga både fort
och sakta som Draken, det är ett gott betyg för våra flygkonstruktörer.
Då J 29 flög med EBK tänd, var det som en tändsticka i mörkret
jämfört med en vulkan på Viggen.
Dc-3, som var målad i SAS färger…tänk då den flög charterturister
till Mallorca…Hur lång tid tog det jämfört med idag ?
Men nog pratat, här kommer vad min kamera såg i det dåliga ljuset,
som jag påpekat, gjorde det svårt att plåta planen i luften med skärpa:
SAABS första egna konstruktion från 1940 B 17.
Kolla konstruktionen med stället.
Takeoff
B 17 flög fint. Men gick motorn hela tiden på alla cylindrarna ?
På finalen.
Varför associerar jag till en humla,
då jag ser en B 17 med utfällt ställ ?
Pär Cederqvist sa, då jag frågade, vad som imponerade
mest på honom med Mustang och Spitfire: Kraften i motorn !
Under plåten Rolls Royce Merlinmotorn.
J 29 som var förlagd i Kongo under FN-mandat tidigt 60-tal.
“Tunnan” ser lite elakare ut med denna målning…
Skulle jag flyga Draken, hade jag varit lika glad som denna piloten !
SK 35 med lärarens periskop så han kan se framåt.
Nailing the throttle !
Swedish Air Force Historical Flight´s uppställning.
Gul Rudolf F 10.
Sol ? Nej, men EBK på en J 29 och en icke fokuserad kamera,
som gör att de ser ut som det satt en apelsin där bak…
Piloten belastar 5-7 G, vilket K-strimmorna i spetsarna indikerar.
J 29 startar med klaff och full EBK.
Jag tycker, Viggen borde skrämma vem som helst bara med sin storlek…
Start med nedfällda klaffar på nosvingen.
Tur man inte håller huvudet bakom utblåset. Då hade du snabbt blivit krullhårig…
Sakta förbiflygning under en rollik rörelse med full kontroll.
Detta fick man inte göra just efter start vid premiäruppvisningen
för Viggen tidigt 70-tal på Le Bourget utanför Paris, för den franska
Mirage klarade inte av att göra samma sak.
Jag tycker en klassisk “Viggenbild” !.
Landning på G.
J 34 Hawker Hunter under belastning.
Kl 1000 på söndagen.
En SK 60 från Krigsflygskolan Ljungbyhed.
Vi som är i mogen ålder…vi minns dessa.
Har ni sett så ren motor på SK 16 ?
Det som drar kärran. Världens största propellertillverkare, Hamilton i Ohio.
600 hästar
Direktflyg från Mallorca ?
Vid landningen med en DC-3, ska man sträva efter,
att få ner stjärten snarast för bästa kontroll på marken.
Här hade piloten lite brådis så det blev en studs.
Jo, F 15 Strike Eagle är ett stort plan
Så kallade wingwalkers. Men i verkligheten är damerna
fastbundna i en ram och kan inte komma vare sig fram
eller tillbaka. Jag skulle flyga med, om jag fick en glass.
Saab Safir, SK 50 från F 8.