Som utlovat kommer en laddning med friflygbilder från mitt arkiv.
Kanske ni sett nån bild förut, men det får gå i alla fall.
Huvudsaken man kan återuppleva flygminnena…
Bilden ovan, på Kurt med sin Wakefield, är jag nästan nöjd med,
men jag borde suttit på på huk, då jag tog bilden, så modellen hade hamnat
över horisonten och tyngdpunkten i bilden hade flyttats lite uppåt,
vilket hade fått betraktaren att koncentrera sig på modellen och Kurts hand.
Bara lite bildfrossa…om det fantastiska begreppet friflyg !
Inte har jag flugit speciellt mycket de sista 4 veckorna…. det har ju varit skitväder här i södra Sverige, som inte direkt har inbjudit till att ge sig ut med modeller.
Vi har haft envis sydostlig och ostlig vind, vilket för hangflyg på västkusten är 180 grader fel.
Så, man får sukta och göra annat, vilket jag inte har problem med, då jag har andra intressen, som tar mycket tid.
yr.no har de 10 närmaste dagarna lovat kallt väder här, ner till -15 grader. Måste ju glädja skidåkarna i alla fall. Den riktiga kylan ska dyka upp på måndagkväll…vi får se.
Men jag har lovat att presentera friflygbilder och här kommer en laddning. Kanske ni sett någon av bilderna förut, men det får ni tåla.
Bilderna ger ett löfte om sommarens fröjder , så håll ut.
Tänk på den sinnliga upplevelsen när din modell, oavsett konstruktionsår,
efter ditt mödosamma bygge gör sin start och flyger som du vill.
Det är en upplevelse både för din själ och dina sinnen.
Alltså då modell, väder, du själv och natur och miljö smälter ihop till en
överväldigande händelse. Ibland blir det ju bara så lyckat !
Är det inte detta som är målet med mitt flygande och byggande ?
Alla gånger man misslyckas, för det gör man, det tenderar att försvinna
och förträngs från minnet. Man vill minnas det positiva.
Tänk på det ! För det är flygglädje, jag och många med mig längtar efter.
Säsongen är mörk och dyster för tillfället, men vi vet, det går mot ljusare tider !
Just nu lyser flitens lampa i OT piloternas verkstäder, där det är lika mycket aktivitet som i Tomtens Julverkstad i Disneys film på Julafton.
Det är ju nu, som kommande säsongs modeller byggs, gamla ses över, så de kan deltaga i de mycket populära och välbesökta OT-Tävlingarna,
som arrangeras av SMOS.
Åk du dit och se på du med, eller ännu hellre, leta upp din gamla modell från 70-talet och delta i RC-klassen.
Jag vill inte undanhålla bilder eller text för mina läsare, som jag vet är intresserade av friflygande Ot-Modeller.
Matti skrev:
“Om Du har tid att läsa, kan jag berätta rolig story om små aerodynamiska försök, vi gjorde med Markkus yngre kusin Heikki Tähkäpää, som flyger ännu med moderna computerstyrda kolfibergliders, med LD (low drag)-profil. Jag gjorde en bara 15m lina. Vi tänkte, att starthöjden då blir u. 17m, med gubben inräknad, och med normalstart, för-utan nån slut-acceleration. Det var alldeles stilla väder under förra vecka. Jag flög min Aspjut-60. Flygtiderna varierade 55s…65s, och var genomsnittligt samma. Ganska intressant? Min S1 Pluto, gjorde u. 40s. Mats, kanske är det nån fysikaliskt gräns, som en segellmodell kan uppnå, och det har man nått redan 1959, Ritz, etc?, eller före (Lindner, Hacklinger…).
Därför har man varit tvungen att koncentrera sig i flygteknik som snurrekrok, etc. Ändo, tänker jag, att det skulle vara möjligheter, att förbättra glidförmögan ochså, med nu för tidens fina fibermarerial, om man bara kunde utnyttja de, med att bygga effektivare vingar, lättare och längre.. med en lyx-profil X? Matti.“
Sen ett mail till med de två bilderna:
“Hej Mats, och tack för kortet. Jag försöker att skicka bilder om Bernfest som jag har redan
trimmad litet, och S2 Myggan, Lennart Segerfelt, År 1944,
som var en av det bästä årgången inom konsten att bygga
segellmodeller i de Nordiska länderna ? Gott Nytt År, Matti.”
Jag hoppas av hela mitt hjärta, du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig positivt och framgångsrikt år.
Av olika skäl ser jag personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016 .
Det är samma förväntan, som präglade ens sinne, då man som barn otåligt väntade
på julaftonen, med dess innerligt önskade julklappar.
För mig innebär både julen och ett nytt år ett hopp, att förväntningarna
ska förverkligas.
Jag känner mig stolt och hedrad, av att du besöker min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden, så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.
Jag har ju utlovat ett inlägg varje vecka om OT friflyg,
så här kommer lite av mina bilder, som beskriver
flygandet och tävlandet .
Jag lägger inga djupa kommentarer, jag hoppas bilderna
ändå ger betraktaren en vision av vad OT-friflyg innebär.
Bilderna är tagna vid olika tävlingar på Rinkabyfältet utanför Kristianstad.
Håll tillgodo !
Synnerlig motsats till friflyg…linflyg.
Jag tror nästan alla i min generation, som fortfarande modellflyger, någon gång har sysslat med linflyg.
Jag erinrar mig svårstartade motorer, blodiga fingrar, lukten av eter,
hur mina föräldrar undrade varför min skinnpaj luktade härsken
matolja . Det ständiga lagandet med Karlssons Klister, då modellen
regelmässigt försvann ner i matjorden efter loopingförsök.
Ingvar Nilssons Chipmunk
Tanken slår mig, se på denna modell och jämför med en färdigbyggd frigolitmodell… Vilket föredrar man ?
Jag tycker, det är som att jämföra något med själ och helt själlöst.
Efter maxflygning blir det fusening, genom att stabben fälls upp.
Markkus modell ger en vison av rörelse tack vare sin form…
Martti släpper
Andrea, bygger och flyger extraordinair !
Kurvroder
Kroppen ska ha sitt även för OT flygare.
Pär Lundqvist och Sten Persson bunkrar.
…hör du suset i linan eller flattret i vimpeln…
Total kontroll.
Piloten och modellen är just nu…ett !
Sista justeringen av kompskruven innan start
Bilden visar lite av mekaniken, som används på en friflygande segelmodell.
På kroppens sida sitter en timer, som anger max flygtid och då denna är
nådd, aktiveras via en lina, utlösningen till stabben så den fälls upp och
modellen snabbt sjunker. Den extra linan, som sitter som en ögla, är
kopplad till startlinan och det den gör är, att vid urkopplingen så aktiverar
den för det första timern så den startar och den aktiverar för det andra
ett kurvroder på fenan, så modellen svänger i förhoppningsvis en termikblåsa.
För ovanlighetens skull, en McCoy glödare i nosen.
Jo, det var erfarenheten, som gav F-knarrendenna form under evolutionens gång…
Matti Pyykkö skrev och frågade, varför friflygbilder blir så vackra ?
Jo, det är väl, för att det är vackert…Kanske i kombination med faktumet att man tenderar att glorifiera något, man längtar till.
Men som sagt, oavsett kriterierna, så är modellflyg vackert !
Här kommer den veckoliga dosen av flygbilder från sommarens OT friflyg- tävlingar, som vi gärna längtar tillbaka till.
Det väderläget vi har nu, med lågtryck matande på med sydvästliga/västliga
vindar, skapar ju inte direkt en önskan att ta med sina modeller ut för att flyga.
Som ni ser på söndag, kan det bli lite hangflyg på Hovs Hallar, då yr.no lovat nordnordostlig vind.
Vi får se hur det går, för jag är laddad och beredd !
Kan hända jag fått med, någon bild jag publicerat förut, men det får gå…
Alla bilderna är utvalda av någon anledning, så de är inte bara medskickade…
…vidare kommentarer under bilderna behövs inte, för alla ser ju vad det
föreställer…
Häng med !
Markku med sin “Mara”…
Matti håller ett mästerverk i handen, herkullinen Suomen käsitöitä Markku !
Är detta kronan på Markkus modellplansproduktion ?
Glidet var otroligt bra…
Ibland tänker jag en hädisk tanke:
“Tänk om den varit utrustad med rc”?
“Mara” samma ord som på svenska.
En annan av Markkus större segelmodeller
Frede Juhl under ett avslappnat trimkast
Ett Cumulus Congestus som trillat omkull lite…
Hasse Bengtssons fru, Curt Sandberg och Per Nilsson startar Hasses kärra.
Här kommer ett utval av bilder, vilka väl gläder de flesta modellflygare.
De visar, hoppas jag, den hängivenhet och skicklighet, vilket man som åskådare ser vid friflygtävlingar, med modeller konstruerade för minst 50 år sedan.
Jag tror, den första tanken man får, om man som ickefriflygare ser modellerna flyga är, hur kan de flyga så bra ?
Jo, det är erfarenhet, idoghet, hantverksskicklighet och envishet, som ligger bakom det goda resultatet.
Se på en Wakefield från 1945. Vem kan tro, då man ser den, att den kan flyga så oerhört bra ?
Jag menar, den ser ut som en osannolik insekt med en stor kropp,
stor propeller, spretigt landningsställ och taniga vingar..och ändå
klättrar den till kanske 125 m höjd med sin gummimotor, den kurvar i
termiken med frispinnande propeller och stiger tills den fusar.
Allt detta gör den som ett resultat av bygge och trimstarter.
Det är samma med en humla. Inga proportioner, men ändå flyger den.
Är det inte det, som är det osannolika och ogripbara med strävan att flyga ?
Ok, nu har jag pratat nog, så här lite flygglädje från mina samlingar.
Häng med på friflygarnas äventyr i Rinkaby i en yra av bilder !
Wakefieldutövat av en pilot fortfarande ung i sinnet.
Starten förbereds av en Wakefield.
Hur mycket erfarenhet ligger det inte bakom denna tävlingsstart ?
Åke Gustavsson håller koll på en modell, som just startat.
Jovisst tycker vi detta är vackert !
Ser inte modellen osannolik ut…
med stor kropp, stor propeller och relativt sett liten vinge…?
Den nyinstiftade rc-klassen med en klassiker; Radio Queen
Martti Bogdanoff förbereder inför starten i Rinkaby.
Har du en gammal trainer konstruerad före 1965, så kan du deltaga i tävlingen. Bestämmelser finner du här.
Klart för tävlingsstart
Martti satsar så han nästan hoppar ur skorna…det är väl en SkyScooter…
Marttis fighting face
Jo, det slutade bra.
Christer preparerar sin elektrifierade modell Playboy.
Tomas kastar för Christer.
Elektrifieringen har gjort allt så mycket enklare för oss i dag…
…men det finns fortfarande gott om gamla “dieseltalibanerna” kvar…
Tomas modell också det en Playboy
Christer startar Tomas kärra.
Tomas fru knäpper hans modell
Landning på gång
Två av nordens skickligaste modellflygare, Markku och Matti.
Modellen, som jag inte har namnet på,
är en av de vackraste modeller, jag någonsin sett.
Allting stämmer…
…jag kan aldrig se mig mätt på den !
Matti..men har han klätt vingen med överblivna köksgardiner :=)
Markku släpper
…och en gång till.
En lite hastigt tagen bild därav oskärpan, men kolla kroppens böjning.
En för ögat en fröjd från vårt grannland Norge.
Lars-Erik Fridström med sin F-knarr Slicker 50
Dieselpower från 60 år gammal motor.
Lasse Larsson släpper iväg.
Kvinnorna erövrar mark och luft inom OT-flyget !
Så här glad blir man, om man friflyger !
En av Markkus modeller startar
Det kan inte bli mer klassiskt.
Nu och då…
Lasse koncentrerad.
Ronald Borg poserar eller…
Fredde, en sann viking.
Markku med en av sina modeller lika välbyggd som alltid.
Jag tycker, att bilder på friflygande OT-modeller nästan alltid blir på
något sätt bra…
Det går ju inte så fort, vilket gör modellerna lättare att fotografera. Vidare upplever jag i alla fall mycket mer expressiva uttryck hos
piloterna än vid annat modellflyg.
Så en bild kan säga väldigt mycket och förmedla en bestående känsla.
En gång i veckan har jag utlovat friflygbilder.
Här kommer en laddning igen.
Luta er bakåt, tryck på “nedåtpil” och häng med till sommaren !
Jag lägger in text under bilderna efterhand.
En ganska uttrycksfylld bild som ger en känsla för friflyg.
Gör inte som Ikaros…
Fenan på Markkus mästerverk “Mara”.
Kolla hantverket…
Hur många klarar detta scratchbygge ???? Jag vet en som kan det…Markku.
Hasse släpper
Åke med sin modell och sin fru.
Göran laddar…
..och där startar han sin påvermodell.
Har du klämt en max igen Sten ?
Avslappnad start.
Rinkabys örter blomstrar
Sten drar upp sin modell med uttrycksfullt kroppsspråk.
…kan få lite lindring för vår längtan efter sommar och tävlingar här.
Jag har ju utlovat mycket bilder från tävlingar med friflygande OT-modeller och här kommer en ny bunta.
De är från Rinkaby utanför Kristianstad, vilket är ett av de få ställen
som finns,där det går att genomföra en friflygtävling.
Under de år jag följt OT-friflyg, har vi nästan alltid haft mycket tur med vädret. Har det varit en dålig väderperiod, har vi ofta fått ett fönster med fint väder just under tävlingsdagarna.
Hoppas det fortsätter så.
Nästa år hoppas vi också på många rc-flygare, som ställer upp i rc-klassen. Så damma av din Blue Phoenix och delta i rc-segel.
Du kommer att träffa kompisar, som liksom du var aktiva redan på 70-talet med sina radiostyrda segelkärror.
Ok, nog pratat, här kommer bilder i stort utan kommentarer. Åk med tillbaka till sommaren !
Bilden ovan på Sten Persons Desoutter som just startat
…vad får den er att tänka på?
Själv ser jag en scen, där Antoine de Saint-Exupéryjust startat sitt plan i Marocko 1925 tidigt i gryningen på sin osäkra
solitära färd längs Afrikas nordvästkust för att leverera posten,
han hade som last.
Detta är en mycket läsvärd författare. Mest känd för boken:”Lille Prinsen“.
Alla hans böcker är mycket läsvärda.
Han deltog i andra världskriget, där han bland annat flög en P-38 Lightning, som han blev nedskjuten i över Medelhavet söder om Frankrike av en Me-109
under en spaningsflygning. Vraket hittades för 10 år sen och Antoines identitet blev bekräftad genom hans armlänk och genom intervjuer med den tyske piloten.
Namnet på planet “L´INTRANSIGEANT” betyder ungefär “Utan kompromiss, eller den kompromisslöse”.
En maskin från modellplansfabriken i Anderstorp.
…att det bara flyger så bra…
Ingen elektronik…bara fin mekanik.
Jag tycker denna bilden, på en friflygande segelmodell, på något sätt
illustrerar modellflygets förmåga, att attrahera ögat hos betraktaren.
Ingemar Knif… släpper en modell med, kan man säga, slank kropp…
Först i luften blir den vacker.
Piggybacking i blåsorna…
Japp Sten…nu går den…
Sten Persson just innan…
Kjell från Alingsås släpper sin F-knarr
Gesten på medhjälparen kan tolkas efter egen fantasi…
Pilot och tidtagare.
Lasse Larsson…
…drar upp i sin typiska stil…
Nestorn av friflyg i Norden, Markku Tähkäpää Finland.
Sten med sin Mjölner mot dramatisk sky på Rinkaby.
“Luft-torpeden”.
Det vackraste segelplanet nånsin…Minimoa. Konstruerat i Tyskland ca 1935.
Som ni kan se, inte lite gummi som behövs, om modellen ska flyga så länge som man önskar.
Gunnar släpper fri sin modell
Sträva mot stjärnorna…
Kurt startar. Jag har sagt det många gånger…
Kurt har alltid så välbyggda och välflygande modeller !
En fiskerulle och delar av ett metspö…
Ni ser att denna modell som tillhör Karl-Erik Widell,
tävlade redan 1958 på VM …det är nu 57 år sedan…
Rinkaby med dess depå av friflygentusiaster.
Tomas startar…
En vacker modell som flyger bra.
Twin Pusher, en osannolik flygmaskin…
Sten Person med sin utomordentligt fint flygande Desoutter.
Han hotar med att pensionera den, men jag har försökt påverka honom att radiofiera modellen.
Jag skriver inte så mycket, eftersom bilderna förhoppningsvis
förmedlar så mycket mer än ord.
Har du tänkt på, vad begreppet “Friflygande ” modeller innebär ?
Som jag ser det, är detta essensen av modellflyg. Man bygger en modell, som efter starten ska klara sig själv under flygningen, vilket är ett resultat av många trimflygningar och ett grannlaga utfört arbete vid byggandet.
Du kan inte påverka din modell efter start eller urkoppling. Det är något definitivt över begreppet “Friflyg”. Sista fysiska kontakten
med din modell är då du släpper den, eller då startlinans ring glider av
din startkrok på modellen.
Flyger du radiostyrda modeller, har du möjlighet att påverka trimmen på din modell, då du är i luften.
Friflyg är en helt annan filosofi. Du måste ha en modell som kan flyga,
dessutom ska den tävlingsmässigt kunna prestera!
Dessa två krav kan vara i konflikt. Därför måste friflygaren väga samman alla egenskaperna, vilka skapar en högpresterande friflygande modell.
Det är det som ligger till grund för din modells prestationsförmåga.
Därför kommer jag att presentera ett sjok bilder en gång i veckan på just klassen OldTimer, friflygande modeller.
Om någon har önskemål, om vad jag ska redovisa maila mig, så ska jag försöka ordna det.
Jag har 10000 bilder på friflygande modeller i OldTimerklassen i mitt arkiv..
En av vår danska vänner har släppt en modell.
Till vänster Ronald Borg, om jag inte har fel.
Visst, det är lite balett över medhjälparens rörelser vid starten
av en segelmodell på lina. Det är, som om Inge Sundstedt,
då han släpper modellen, med sitt kroppsspråk kungör:
“Kolla, jag kan också flyga” !
Estetik är en av de bärande egenskaperna hos friflyget.
Hvornaer flyver en OldTimermodel best ?
Hvergang !
Bo-Eskil, vår ordförande i SMOS, hämtar luft inför släppet av Cikadan.
En norrman med V-stabbe på linan.
Ja, alltså varken linan eller norrmannen är utrustade med V-stabbe….
utan modellen…
Hasse från Halmstad släpper Kurt Sandbergs SM-Vinnare 1948
Livlig flyg- och linaktivitet.
En svensk Curt flyger följdriktigt med sin Viking.
Curt har alltid mycket välbyggda och vältrimmade modeller med sig.
En, för mig i alla fall, estetiskt tilltalande modell. Pilformade vingar för att öka längdstabilitet och flytta tyngdpunkten, utan att lasta för mycket bly i nosen.
Dessutom ger pilformade vingar en illusion av rörelse framåt.
En bild som minner om sommaren med modell, grönska och den röda stugan.
Färgerna, gult, blått, rött och vitt, kan det bli mera symboliskt nordiskt ?
Här går modellen upp på linan.
Tomas släpper en modell.
Steady as a rock…
Startar Bo-Eskils modell, eller är det Marttis Wakefield ?
Hur som helst…det blev ingen max…men modellen visade, den kunde stå på nosen…
De främsta i Wakefield.
Från vänster italienaren Mario Gialanella med sin Ellilä, Karl-Erik Widell Danmark, Sune Stark 93 år världsmästare
i Wakefield 1951 och Åke Gustavsson från Sverige.
PimPim mopsdam hade inte med sig någon modell denna gången…
Briefing med, för OT-intresserade, idel kända profiler.
Snart landning i grönskan
Ett stillastående ögonblick från Rinkaby…
Friflygaren
Ett glatt danskt gäng med unga pojkar.
“Nu, ska du sagtens kun bare flyve”!
En av grabbarna från Alingsås, Martin Larsson aktiv både inom
modernt friflyg och inom Old Timer flyg, släpper, Freddes modell
med en gest som säger mig: “Skyn tillhör dig nu” !
En dansk “Cumulus”
Bilden som visar, vad det handlar om i flera avseenden.
Frede Juhl från vårt grannland Danmark.
Åke Gustavsson släpper Per Nilssons modell.
Ännu en bild på det “Danske hold”.
Du förstår nog, att detta med friflyg är roligt !
Sista sekunden justering.
Up she goes !
En Wakefieldmodell har just lättat från startbordet
Att en modell, som denna Wakefield, kan prestera så mycket med det förhållandet, som finns mellan kropp och vinge ?
En bild på en klassisk modellklass: Wakefield.
Detta är modellflyg, när det är som bäst ! Jag tycker bilden förmedlar
mycket till betraktaren. Vacker och välbyggd modell som presterar
på topp. Konstruerad för 70 år sen…
Matti Pyykkö , en skicklig byggare och pilot från vårt broderland Finland.
Nytt för i år är RC-klassen segel. Många Blue Phoenixar och andra modeller
deltog. Kommer att bli populärt och underlättar rekrytering av nya
OT-flygare. Vid Ålleberg Modellflygklubbs Höstmarknad fick jag indikationer
på, att flera rc-flygare ville ställa upp nästa år. Det får vi , som medlemmar
i SMOS tänka på , så vi informerar i rätt forum och tid inför tävlingen.
Nöjda och glada piloter. Klart man är belåten, om man är förunnad att flyga Blue Phoenix !
Innan start
En Blue Phoenix i sitt rätta element…eller som vi säger på latin…Mobilis in mobili ! Detta latinsk uttryck kom jag ihåg från den gången, då jag som 10-åring läste
Jules Vernes bok “En världsomsegling under havet “. Den galne kapten Nemo hade
ju som måtto för sin farkost “Nautilus” just ovanstående uttryck, som betyder: “Rörlig i (eller med) det rörliga elementet”.
Vet ni hur många Blue Phoenix, som byggts ? Jag vet inte, men det är
antagligen den mest byggda och flugna 2-metersseglaren i världen. Modellen Blue Phoenix och den friflygande Cikadan är konstruerade av Leif Eriksson Sverige. Båda modellerna tillhör de främsta inom sina klasser
på grund av att konstruktören lyckats förena positiva grundegenskaper i sin
konstruktion.Bra jobbat Leif ! När kommer du med nästa modell ?
Kamske en uppdaterad Blue Phoenix som kan döpas till ett lämpligare
“The New Phoenix”….
Jag hävdar, att en Blue Phoenix med en enkel elmotor är det absolut bästa konceptet för en nybörjare. Byggsatsen är bra och den blivande
piloten lär sig under byggandet, hur en klassisk modell är uppbyggd ,
vilket ger kunskap, så man kan laga efter haverier, då man förstår
konstruktionen och hur allt hänger ihop.I min klubb Ålleberg
ModellFlygKlubb, används Blue Phoenix som en instigsmodel för
nybörjare med mycket gott resultat.
En intensiv Tomas håller koll på sin rc-modell.
Matti med sin “Salmiak”
Salmiak ja, det vet jag, vad det är. För då jag hör ordet, väcks minnen då jag
i 12-årsåldern hjälpte en släkting, som var plåtslagarmästare , att löda
stuprör och hängrännor. Mitt första uppdrag var att “Hämta salmiaken och gör ren båda lödkolvarna”..Lödkolvarna var stora bensindrivna monster, som
liknade någon sorts massförstörelsevapen… själva lödspetsen vägde säkert ett halvt kg.
Salmiaken var en stor vit klump med spår efter lödspetsar som gjorts rena. Ja det var en liten utvikning från modellflyg, men så hängde det ihop för mig.
Mot skyarna !
Gunnar Wivardsson lägger in varv i den lååånga kroppen på sin modell.
Käre besökare !
Det kommer mycket mer bilder om
OT-Friflyg, så häng på låset!
Kurt drar upp sin modell på Rinkaby vid SM för friflygande OldTimer modeller 2014
En av mina modellflygkamrater, Kurt Sandberg Halmstad,
avled stilla, just då OT-Mästerskapen för friflygande modeller
skulle avhållas i Bollerup i år.
Kurt kom ursprungligen från Borås och sysslade med modellflyg
hela sitt liv. Han blev första gången svensk mästare i klass S2 1948. Jag lärde känna Kurt 1975, då jag fick äran att släppa hans segelmodell,
då han skulle dra upp den för en trimstart.
För mig var Kurt en försynt människa, som var hängiven sin hobby
att bygga och flyga friflygande modeller. Kurt hade vid sin bortgång flugit modeller i 75 år. Självklart var han
duktig och hade nästan outsinlig erfarenhet. För mig kom hans bortgång överraskande, då han för väl de
flesta tycktes vara mycket vital.
Kurt fick leva i nästan 90 år och han fick syssla med, det han mest
ville göra under nästan hela livet, vilket var att bygga och flyga
sina friflygande modeller.
Jag tror han var nöjd med det mesta.
Här kommer lite av mina bilder på Kurt, som visar en spänstig och
aktiv 89-åring i aktion med sin S2 SM-vinnare från 1948.
Erika – Modellen – Kurt
Kurt i sin typiskt släntrande stil på Rinkabyfältet.
Förberedelser…
…inför tävlingsstarten.
Ordning och reda
Sista justeringarna innan start…
Noggranna förberedelser är en förutsättning för en lyckad tävlingsstart.
Per Nilsson , Kurt och Erika förbereder.
Kurt Sandberg 2014
Hasse Bengtsson släpper Kurts S2:a.
Här följer en startsekvens med Kurt nere på Rinkaby.
En nästan 90-årig yngling drar upp sin modell, som vann SM 1948 !
Satt den i blåsan Kurt ?
Sten Persson släpper Kurts modell.
Per Nilsson med Kurts SM-vinnare från 1948
Nu !
Modellen mycket välflygande…
…om alla inställningar är ok…
…och den är väl trimflugen…
…för då får man belöningen i luften !
Kurt släpper Hasses modell.
Du ser hur koncentrerad Kurt är…
För Kurt fanns inga gränser inom modellflyget. Hans vilja och hängivenhet förde han framåt !
Vill du läsa välskrivna artiklar om OT-flyg, då ska du bli medlem
i Sveriges modellflygares oldtimer sällskap SMOS, som du hittar här: www.smos.info
Även fina bilder finns det i varje nummer av ett flertal fotografer.
Det kostar 300 kr om året att vara medlem och då kommer tidningen
med jämna mellanrum i brevlådan. Så vänta inte utan häng med.
MFK Sländan bjuder in SMOS medlemmar till Höstträff på Moholm/Bällefors i Västergötland.
Bo-Eskil har fått tillstånd av markägarna att arrangera tävlingar på markerna runt F6 före dettareservfält.
Fältet är stort utan hinder och mitt på finns en 36×2000 meter asfaltsbana. Intresserade är välkomna
Lördagen den 26:e September. Vi träffas öster om fältet på avfarten till banan klockan 10.00. Från E20, tag väg 201 förbi Moholm, sedan följ skylt mot Vassbacken.
Vid dåligt väder kan vi skjuta på det till Söndagen 27:e September.
Passa på och ta med er modeller.
Kontaktperson: Lars Larsson 0709-400 482
Välkomna
Långtidsutsikt väder för Moholm/Bällefors inkluderande helgen;