Här en film, som är tidstypisk representant för modellflyg
i USA under tidigt 80-tal.
Professionellt gjord och instruktiv. Lyssna på speakern, som
kanske är den mest kände i USA vid denna tiden.
Filmen producerad av AMA, Academy of Model Aeronautics,
vilket på ett sätt kan vara motsvarigheten till vårt SMFF.
Häng med mig bakåt in i friflygets historia !
Efter att jag gått och suktat efter termikväder sen i Oktober,
fick jag min belöning i dag torsdag.
Väderläget var vind NV 1-2 m/sek, solsken och förväntad labil
skiktning.
Allt var upplagt för termik. Alltså fram med min trogna HyperAva,
som loggat 732 timmar i termik och som är still going strong.
Modellen var sen i höstas kollad och översedd och utrustad med nya
servon på sida och höjd.
Platsen där jag skulle premiärflyga termik var vid Tjärby kyrka
vid fornminnesfältet , vilken är en av mina favoritflygställen
inte bara för att där brukar vara bra termik, utan också för att
där är vacker natur och härlig utsikt över Laholmsbukten.
Ok, jag monterade modellen, kollade att roderna gick på rätt
håll och att fulla roderrörelser gick att utföra.
Min GoPro monterades på sidan av kroppen för dokumentationens
skull.
Min vario, som är en Picolario, kollades vad gäller volymen i
mottagaren och att jag via en tre-vägsspak kunde hantera dess
möjligheter.
Allt klart och jag startade mot en molnfri himmel. Min Ava steg
absolut rakt och i perfekt vinkel.
Jag hade ju gärna sett, att det funnits cumulusmoln, där jag flög,
men jag var relativt säker på att det skulle finnas torrtermik.
Med hänsyn taget till solinstrålning och skiktning fanns det
goda utsikter för termik.
På 50 höjd ökade pitchen i variometern och jag stängde motorn.
Kurvade ett varv och trimmade sidorodret och märkte, att det
fanns lite termik. Blåsan var trång och turbulent, men jag gnetade
upp mig till 150 m, där jag sen bara gled runt.
Det var tätt mellan blåsorna, varför det var en piece of cake att
hålla sig uppe.
Eftersom det var premiär med en modell, som jag ofta flyger
långt ifrån mig, var jag spänd på, hur min syn skulle funka,
då jag fick nya linser inopererade för 3 månader sen. I linserna
var det inlagt en korrektion på 0.5 dioptri.
Det visade sig, att jag såg perfekt till min oförställda glädje.
Skönt att slippa kontaktlinserna. Kontaktlinser som jag använt i 35 år.
Jag landade för att kolla modellen och för att ta några bilder på den.
Nästa start la jag mig i samma blåsa som en glada och en ormvråk.
Fåglarna försvann, men jag hängde med upp till 350 m.
Jag vill säga, att över 150 m var blåsorna starka och stabila,
vilket gjorde det enkelt att hålla sig uppe.
Efter 1.5 timma i termiken landade jag mycket nöjd efter mitt möte
med vårtermiken.
Att flyga termik är för mig den yttersta flygupplevelsen tillsammans
med hangflyg.
Dessa sätten att modellflyga ger mig så mycket mer än själva
flygupplevelsen.
Jag får naturupplevelser och jag lär mig bedöma väder för att
kunna utnyttja termiken.
Efter att jag plockat ihop, tog jag en sväng bort till Pär Lundqvist
i Veinge.
Pär i full gång i sin hobbyfabrik i källaren och var sysselsatt
med att cellulosalacka sina nylonklädda vingar som han byggt till sin
ASW-15 med ca 350 cm spv..
Kan tänka mig, att det är inte i många modellflygverkstäder
det luktar cellulosalack i i dag…för det är är inte så många,
som klär med siden.
Den konsten är nog på väg att dö ut. Men gamla entusiaster
håller kunskaperna vid liv och använder de klassiska materialen.
Varför ? Inget slår siden i hållbarhet i förhållande till vikten.
Dessutom går det en linje från modellernas siden/nylonduk till
de linneklädda vingarna på fullskalaplanen från förr.
Ska bli intressant att se hur Pärs ASW beter sig i luften. Jag vet,
att han lagt ner många timmar för att få klaffen att funka.
Klaff som planet inte hade originalt, då det var en kärra för standardklassen
vid dess lansering.
Här kommer lite bilder.
Spänn fast dig och häng med !
PS
I fredags var vi ute igen och jag fick ännu 1.5 timma i termiken och
det något kylslagna blåsvädret. Vi såg det första paret tofsvipor
tumla runt i luften i dag över åkrarna. Ett litet löfte om en kommande
vår. Det är bara att glädjas.
De gröna tallarna på bilden besitter egenskapen “Extrem Balsa-magnetism”,
vilket obönhörligt attraherar modeller till landning i kronan …
Ser du vad det föreställer…bilden jag tagit med min ofattbart långa selfie-stick ?
Kan det vara bättre ?
Lite kontraster…
Jag flög rote med en glada.
Pilotplats och landningsyta
Ormvråkar fanns i ganska stort antal…
…mycket skickligare flygare i termik jämfört med gladan.
Jepp, så ser det ut, när jag flyger termik.
Lodskott med min GoPro.
Lite bilder på min Ava tagna med 300 mm zoom…
…inte helt enkelt att fotografera med ett sådant objektiv och samtidigt flyga…
Men det blev som det blev.
Biltemas stol är perfekt ur flera avseenden.
Inte bara att sitta på…
…utan även som mekstol.
Mycket goda landningsytor.
Detta är den landningsyta jag använder normalt. Markägaren håller gräset kortklippt.
Örterna spirar i slutet av mars med obruten kraft och mycket vilja…
Du kan se att knopparna börjar skifta i violett nu på björkarna.
Den gamla örnen vid hanget med lika bistert utseende nu som förr.
…och bocken säger Håhåjaja….
Undrar hur länge ekarna kan klara tyngdlagen…
…med tanke på deras fundament.
Min HyperAva efter dagens sista landning.
Solen värmer åkern så dimma bildas.
Hemma hos Pär lackades vingar till en ASW.
Stort sidoförhållande…
Stabbe med fena och all flying tail.
Naturligtvis enligt Pärs doktrin löstagbar
för att förenkla transport och ev reparation.
Jo, den är lätt.
Pär visar kroppen till sin ASW.
Kroppen byggd i trä och klädd med nylon.
Här kan du se…att det är en konventionell träkropp.
Koll av servo till sidoroder. Indirekt drivning via hjul
för att skydda servot vid landningen.
Pärs nästa ? projekt. En Brequet skalaseglare.
Ja, tiden den går och det är 81 år sen nu…
En nationell tävling i USA tilldrog sig nyhetsmedias intresse.
Ett ganska tidstypiskt dokument, som visar, vilken dragningskraft
begreppet “FLYG” hade på gemene man vid denna tid.
Kolla speakerns entusiasm och hyperboler.
Starten av den första friflygande modellen är imponerande.
Jag kan inte låta bli att tänka tanken, vad som skett, om en modellflygare
med en vass elkärra eller en stor turbinmodell av i dag hade dykt upp
vid denna tävling 1936….
Kanske den dåtida åskådaren skulle sagt: “Detta är omöjligt “!
Vilket skulle vara vår reaktion, om vi sett ett modellplan, som
är från 2040… vad tror du ?
Utvecklingen står aldrig still, utan den går i små och stora språng framåt.
Inget stoppar den. Se viken påverkan utvecklingen av att filma och fotografera
som Quadra-Copters har haft. Mästare på att använda dessa lastbärare, enligt
min åsikt, är de tyska tv-bolagen i sina reportage och dokumentärer, där det behövs
översikter.
Häng med tillbaka till 1936 och minns entusiasmen ?
För 15. gången åker vi ner till Ystad för att få oss några fina hangdagar,
om vinden är med oss.
Öster om Ystad finns det fina hang, som bjuder på bra lyft och goda landningsmöjligheter.
Skulle vinden inte vara gynnsam vid Kåseberga eller Hammar, ja då utnyttjar vi något annat hang
till exempel vid Kivik-Ravlunda.
Det inte minst viktiga är den sociala samvaron, som skapar möjligheter
till utbyte av idéer och erfarenheter.
Vi från ÅMFK har bokat boende på Österlens Gästhärbärge, som ligger
i Glemmingebro ett par km från platserna, där vi flyger.
Här kan du kolla boendet.
Vi ankommer den 19 April strax efter lunch och avresa blir den 22 eller 23 April,
vilket hänger på vind och väder.
Alla intresserade av hangflyg är hjärtligt välkomna med modeller !
Om du vill veta var vi är och flyger, kan du ringa mig och få besked: 0706277120.
Förra året var det friska vindar !
…eller i stället för att vänta på något..skulle jag
ägnat mig åt “I väntan på Godot” ?
Men det är våren, jag förväntansfullt ser fram emot.
Vårväder för mig som modellflygare , i synnerhet
som segelflygare, innebär solsken, lagom vind och ivriga
lärkor som spelar över mig, vilket skapar den för mig ideala
bilden av vår !
Jag hoppas, den kommer snart. För nu ska jag i alla fall byta mina
Hakkapeliitta vinterdäck mot nya Michelin.
Ett vårtecken så gott som något.
Två vårtecken har jag lagt märke till sista veckan:
En sånglärka flög frusen förbi mig vid Fladje Gård ovanför
de höstsådda grödorna och koltrastarna håller sina solenna
konserter i topparna av träden under kvällarna nära min bostad.
Det gör, att vi kan nära ett hopp om ljusare och varmare tider,
vilket gör vårt modellflygande behagligt.
Dock, i brist på flygaktivitet kan du se på lite bilder ur mitt arkiv,
som beskriver hur modellflyg kan vara i sina bästa stunder.
Modellflyg är för mig inte bara bygga och flyga, utan innebär
också möjligheter till social samvaro då jag besöker meetings i
Sverige och utlandet.
Här kommer ögonblick, då det var som upplagt för modellflyg !
Buckle up !
Vill du se denna maskinen eller något annat
från denna tyska modellflygares verkstad,
då ska du åka till Tarp den 20. Augusti !
Snabbt ner efter bogsering. En Wilga på IGG Meetinget Ålleberg.
STORT, STORT !
På 30-talet konstruerades och flögs de vackraste segelplanen.
IGG Ålleberg
Sten Perssons magnifika friflygande Desoutter.
Pär kollar roder på sin MiniBoxer.
Bättre en Banana i handen…
…än en Ava bland ärtorna. Foto: Björn Ekström
Elkärra. Focke Wulf Stieglitz.
Motor en ombyggd alternator (Växelströmsgenerator)
till en bil. Batteripack…? Den största jag sett…
Det jag helst vill höra komma frasande i brevlådan
i sitt plastfodral är tidskriften : “Oldtimer”, utgiven av
Svenska Modellflygares Oldtimersällskap.
En tidning full av kunskap, erfarenhet och nyfikenhet som inspirerar
och skapar lusten att bygga och flyga, det man själv åstadkommit !
Bliv medlem och du får du denna publikation också,
vilket gör, att du kan uppleva samma känsla som vi ! !
Utdrag ur aktuell edition av “Oldtimer”
Läs om klassiska modellmotorer.
Det var under denna era, då vår hobby växte som snabbast.
Det var då, Valter i Lammhult sålde den nya Futaban
med sina nya servoförstärkare, som sopade banan med de
andra märkenas för 995 kr. Det var då man köpte en dubbeldäckad
BoxFly för 100 kr hos honom.
Detta var den stora pionjärerans höjdpunkt, 1970 – 1980.
Vid denna tid var det oxå, då klubbarna växte snabbt och skaffade sig
egna fält.
Varför det växte så fort ? Jag tror, att tekniken gjorde det möjligt
för alla att kunna stå på marken och styra sin modell. Det krävdes
inte, att man var el-ingenjör för att hantera sin radio.
Så för många halvgamla flygintresserade med rötter i friflyg, linflyg
eller fullskalaflyg var det en dröm, som fick möjligheter att gå i uppfyllelse.
Nu var det omöjliga möjligt och vi utmanade gränserna.
Jag hittade en film från AMA från 1978-1979, som jag tycker
speglar den tidens modell- och skalaflyg på ett bra sätt.
I brist på modelflygväder får vi sitta inne och uggla och då passar det,
att du kollar en film med som jag tycker historiskt värde.
Luta dig bakåt och minns !
En vinge, en gris, ett balsaflak eller en boll som rör sig genom luften
och roterar, kommer att få ett speciellt rörelseschema. Om vi tar
exempelvis i denna videon, så ser ni att bollen, om den släpps
i stillhet utan rotering, då faller den i stort rakt ner.
Men om man spinner bollen då den faller, kommer den att få en framåt-
gående rörelse.
Det beror på Magnuseffekten.
Se nedanstående instruktiva video då en boll släpps med och utan rotation.
Fallet beskriver mycket bra vad de två vetenskapsmännen Kutta -Joukowskiy
hävdade, då de beskrev strömningen runt olika kroppar i gaser/vätskor.
Ett balsaflak som du släpper från Eiffeltornet kommer att flyga
i cirklar under ett roterande runt sin längdaxel. Det är ett uttryck
för begreppet “Cirkulation”, som innebär att luften får en cirkulär
rörelse runt ett föremål som rör sig.
Luften kommer att transporteras “underifrån” på balsaflaket och
tillföra energin till ovansidan. Enligt Bernoullis Lag vet vi att ökad
hastighet på en vätska eller gas med för lägre tryck. Lägre tryck
medför ökat lyftkraft och förutsättningar något vi kan kalla flyg.
Efter ett roterande balsaflak har du en nedåtriktad luftström.
Alla kan vi Newtons Kraftlagar och förstår vad det innebär för
balsaflakets flygegenskaper.
Översatt till verklighet, så kommer vi ihåg de små planen
av plast med roterande vingar med en längsgående S-formad profil,
som hängande i ett snöre flög i lagom vind. Då jag var ung var dessa
mycket allmänna på stränderna under ett kraftigt svirrande surrande ljud.
Vill du läsa om lyftkraft och andra aerodynamiska begrepp så klicka på länken.
Då kommer du att få läsa en lysande artikel av docenten i teoretisk fysik
Hans-Uno Bengtsson, född i Lilla Tjärby nära Laholm, som var verksam
vid Lunds Universitet och som var en flitig gäst som folkbildare i TV.
Hans-Uno var även en ivrig pilot som flög sin egen Cub.
Tyvärr avled Hans-Uno alltför tidigt.
Ta dig tid och lyssna på Hans-Unos “Sommar” program från 1999.
Nedanstående bild visar luftströmmen runt en profil.
Observera den klart nedåtriktade strömningen vid bakkanten
och omslagspunkten (där luften “delar” på sig och där luftströmmen “förenas”.)
under nosen och vid bakkanten markerad av ett vitt streck.
Yr.no hade en bra prognos för Hovs Hallar för fredagen.
Man hade förutspått N-NV, 3-6 m/sek. Det är ju vind som är
så nära det perfekta det kan vara för att flyga med en modell på
Hovs Hallar.
Den enda nackdelen nu…det är kallt. Men lite kyla har aldrig stoppat
mig från att utöva det bästa jag vet…att få flyga en modell på ett fint
kusthang.
Så vi byltade på oss det som krävdes och kuskade ner och under resan
såg vi, att flaggorna indikerade nordlig vind, vilket borde göra det
möjligt att flyga från Platån.
Efter framkomst och bestigning av sluttningen upp på Platån konstaterades,
att vinden var NV.
Det skulle gått att flyga vid kanten mot värdshuset, men vi beslöt,
att gå ner till Låga Hanget.
Dock gick vi en runda upp på toppen, som var snötäckt,
i hopp om att få syn på flocken med frigående getter.
Men inga djur syntes, så vi tog oss ner till det låga hanget.
Ni ser, att hangflyg ger, förutom fina synintryck av natur, även möjligheter
till motion.
Efter att ha monterat min modell två gånger, första gången hade jag vänt
kontakten för klaffservot fel, så det var bara att ta isär på nytt, vända
kontakten och skruva fast vingarna igen. Inte så lätt att göra , när
det är kallt och man har styva fingrar.
Vinden var ca 4-5 m/sek nästan rakt på, så modellen hivades ut
som vanligt försedd med en kamera i nosen.
Jag tror, att min Spirit är en av de enkla modeller jag haft, som berett
mig mest flygglädje. Den är flygbar under alla förhållanden.
Jag kan flyga på 1 sekundmeters vind eller på 10 m/sek.
Det går fint att lasta 700 g i tyngdpunkten, så modellen flyger med
oväntat hög fart.
Det gäller bara att smyga ner den vid landningen, då det är en
spröd modell, även om den har en glasfiberkropp.
Tack vare effektiva klaffar har man bra möjligheter att få till en bra
landning under tuffa omständigheter.
Det var besvärligt att flyga åt väster, då jag hade den lågt
stående solen rakt emot mig. Min modell praktiskt taget
försvann, eller jag såg den som en ljus speglande reflex
utan möjlighet att avgöra planets attityd. Så jag fick hålla
mig relativt nära, då jag flög åt det hållet. En lågt stående
sol är ett problem just vid detta hanget. Det kräver ett par
solglasögon av bra kvalitet med antireflexbehandlat glas.
En timma pallade vi att flyga. Jag kunde flugit mer, men mitt sällskap
frös.
Återstod landningen som på snölös frusen mark kan vara en utmaning.
Det gäller att få ner modellen kontrollerat och inte flyga ner den i marken.
Landningen gick, som ni ser på bilderna, bra utan skador.
I torsdags kom “Blomman”, Stefan Blomgren från Karlshamn och
hälsade på mig, då han skulle montera ett drag på sin nya bil.
Stefan är en gammal ärrad modellflygare från Blekinge,
som jag känt i många år.
Då det inte var flygväder, åkte vi en liten sightseeingtur runt Halmstad
och dess omgivningar. Vi besökte hanget vid Laholmsbukten och hanget
vid Tönnersa Strand och Lagaoset. Jag tror Stefan var imponerad och
han funderade på att dra hit sin husvagn för en längre vistelse där
till sommaren.
Han är hjärtligt välkommen till troligtvis Sveriges längsta hang
ca 15 km långt.
Stefan, som är en experimenterande människa, bygger modeller med
hjälp av två imponerande 3-D printers. Det ger ett makalöst fint resultat.
Nu hoppas jag på en snar vår, så vi får uppleva lite varmare luft och får
chansen att höra lärkan och tofsvipan över åkrarna, då vi för första
gången i år tar ut termikmodellerna.
Det längtar jag efter…
Bilderna, frånsett bilderna på modellen och Stefan, tagna med min GoPro.
Spirit Elite…en enkelt val.
Vändbar och agil i luften.
På nosen min kamera. Ni som vill se mina övriga flygfoto,
kan gå in på min sida med flygbilder, om ni har behörighet :=)
Den gamle… men han ger sig aldrig.
Min pilotplats vid Låga Hanget. Bra att ha med…en ryggsäck med inbyggd stol.
Det denna mannen helst gör…
Vyn som möter betraktaren vid Hovs Hallars låga hang.
I horisonten skymtar Hallands Väderö.
Riktning nordost.
Solen på väg ned. Svårt att fotografera och svårt att se modellen.
Där vi flyger och rekommenderad startplats.
Hur många timmar har jag tillbringat här månntro…och jag tröttnar aldrig !
Det vi är förunnade, som boende vid en kust…en fri horisont.
Det sydsvenska kustlandskapet i fattig vinterskrud.
En flyger och en fotograferar.
Kolla stenarna…ser ni att berget är en Horst ?
Det gjorde inte Banverket då de skulle bygga tågtunneln.
Är vi lata kör vi till hanget. Tillstånd krävs av markägaren.
Den snötäckta ytan är landningsområdet.
Stenig terräng att landa i…fast jag har under mina 44 års flygning här lyckats undvika det.
Landning på gång i turbulensen…
Det gäller att hålla modellen rätt på vingarna och på kurs under finalen…
Ser ok ut…
Där sitter den med snö yrande runt kroppen.
Stefan Blomgren Karlshamn. Känd bland modellflygare under namnet “Blomman”.
Stefan har flugit det mesta inom modellflygeriet.
Den gamle och Laholmsbukten, för att travestera Ernest Hemingway.
Det kom en lägesrapport från Ingvar och hans pågående bygge
av en Spad VII.
Inte det lättaste projektet för friflygande modeller, men allt
behöver inte vara lätt, även om vi bor i landet Lagom.
Här kommer Ingvars egen rapport och likaledes hans bilder.
Håll tillgodo och dröm dig till sommaren…
Ingvar inleder med en vindlande historia om en eldsprutande An-2,
här kommer den:
Till modeller i 1:16-skala är det lämpligt att ta ut så man får en dubbel tråd.
Ingvar Nilsson skickade ett par bilder på en av sina senaste byggen.
En SPAD VII som alla vet var ett franskt jaktplan från Det Stora kriget.
Det är naturligtvis en friflygande modell. Att den har liten spännvidd
och är en dubbeldäckare, gör ju inte att det är världens mest lättrimmade
modell, som ska flyga fritt…
Det blir spännande Ingvar att få se hur det går med bygget och trimningen.
Keep them coming Ingvar ! Jag menar bilder, så världen som är intresserad
kan få hänga med i utvecklingen.
Här kommer ett par bilder av Ingvars SPAD VII.
“Bästa hälsningar // Ingvar, geocachare, friflygare, linflygare, friflygande skalamodellsnubbe,,,
(just nu har jag en nästan klar SPAD 7 i skala 1:17,33 för friflyg.
Gamla dubbeldäckare är välkända för sin ovilja att låta sig trimmas till bra flygning,
ju mindre vingbredd ju svårare, denna är iallafall 450 mm)”
Liten video:
Till exempel med lite friflyg från igår.
Det var ju inte så länge sen, 25-30 år, men vi ser,
vilken förändring, som har skett med allt.
Luta dig bakåt och dröm.
Efter att jag skändligen misslyckats att flyga med min Sparky,
då acken inte klarade att hålla spänningen, fick jag en ny
möjlighet efter att ha sitt dit en ny Kokam-acke.
Jag testade motorn hemma och då gick den utan mankemang.
Den borde göra samma sak nere på stranden…men jag var
inte övertygad, förrän jag sett modellen i luften.
Väderläget onsdag var perfekt. Det var noll vind och solsken.
Fast solskenet var starkt och då flög jag i riktning söder, var
modellen svår att se. Modellen är ju klädd med transparent
Oralight, som ljuset lätt passerar. Jag borde klätt undersidan
med mörk Oralight i någon färg, för att göra den mer avvikande
mot den ljusa skyn.
Så det blev att flyga med rimliga avstånd, för att säkerheten
skulle vara garanterad. Jag var ju maskad av havet på en sida
och en snårig urskog på andra sidan. Båda trista områden
att leta modell i nu…
Stranden var helt tom på människor, så när som på en som
rastade sin ystra hund. Inga fåglar syntes förutom en rovfågel,
som kunde vara en ung havsörn, vilken målmedvetet kom
flygande med tunga och långsamma vingslag mig förbi.
Tyvärr….hade jag min kamera med normalobjektiv med,
så jag kunde inte få den bild, jag hade önskat.
Ljuset var perfekt och fågeln flög på ca 20 m höjd.
Det hade kunnat blivit mitt livs hittills bästa bild på en havsörn,
om jag haft min kamera med zoom-objektivet tillhanda.
Men så är det.
Min modell hade en nästan oändlig start och landningsbana
på stranden, vilket ger mig frihet. Sparkyn flög som vanligt
bra, men den var lite framtung och det försämrade de annars
perfekta flygegenskaperna lite.
Har jag en modell som är framtung gör det, att jag måste
flyga med lite höjdroder för att kunna öka vingens anfallsvinkel,
så min lyftkraft blir större för att kunna kompensera den
felaktiga tyngdpunkten.
I ett sådant läge med en aerodynamisk instabilitet blir resultat
en något oscillerande flygning i loopingplanet.
Så rätt tyngdpunkt, rätt anfallsvinkel på vingen och stabben
är tre av de väsentligaste faktorer, för min modell ska vara lättflugen.
Jag justerade tyngdpunkten då jag kom hem, genom att
flytta ackken bakåt.
40 minuter fick jag i luften och 3000 stillbilder, som var finfina.
Ni som har behörighet, ni kan logga in på min fotosida och njuta
av vyerna.
Dagen var så härlig, att jag efter flygning och ihopplockning av
modell och grejor satt vid en bänk och bara njöt av utsikten
mot den fria horisonten och det försynta frasandet av de
trötta vågorna mot stranden.
Det som störde stillheten var trafikbruset från E6, som lät
som ett vanvettigt crescendo från en orgel med andtäppa.
Men trots bruset kände jag, att mina batterier blev uppladdade.
Som sagt, jag tog lite bilder med min GoPro och som synes
bilder med min gamla telefon.
Naturskyddsområdet Tönnersa är väl värt ett besök och du
når det lätt genom att köra av vid Snapparp E6 och köra runt,
så du kommer riktning nord jämte Lagan.
Där ser du skylten “Lagaoset” mitt i en sväng. Kör dit pilen
pekar ca 2 km till parkeringen och upplev det jag upplevde
och mer därtill ! Karta finner du längst ner på posten.
Häng med på mitt flanerande !
Min Sparky beredd på stranden Tönnersa vid Laholmsbukten.
Beklagar att bilden är lite för varm. Min telefons optik är antik.
Där Lagan rinner ut, Lagaoset, ser man sötvattnet som ett bleke.
Spåren i sanden efter en landning med min modell.
Huvudstället och sporrhjulet.
Vad säger du om denna startbanan ?
Strandkanten som den formas av Lagans vatten och havets vågor.
Bilden tagen med hjälp av min mirakulöst långa osynliga selfie-pinne…
Här ser du gränsen, som är skarp, mellan Lagans vatten til vänster och Kattegatts vatten till höger.
Märkligt att inte vattnet blandar sig…
Forcerat flyttar flitiga fötter folk fort framåt…
Det var i alla fall blåa skyar…
Bara skuggan återstår…hade du kunnat kombinera
kvantfysik med Einsteins Speciella Relativitetsteori, då hade
du kunnat åkt dit och se på skuggan…i morgon.
Du hade dessutom fått Nobels pris i fysik.
Jaha…är det en ung havsörn månntro ?
Det kvittar hur stor och stark du är…du faller tungt till slut i alla fall.
Laholmsbukten kl 0900 och vindstilla. Bara lite is transporterat av Lagan.
Gränsen mellan söt- och saltvatten är skarp.
De enda isflaken i Laholmsbukten.
Ser du, att den förhärskande vinden varit sydvästlig ?
En liten rot flyttar sanden.
Hur ?
Genom sin outtröttliga ihärdighet och vilja…
Viljan kan, om inte flytta berg, så i alla fall genom
sin fram och återgående rörelse oförtröttligt flytta
sanden på stranden.
Halmstad, metropolen, sedd från Lagaoset.
“Hej kompis, du glömde svänga vid skylten !”
Under morgon- och nattkylan fäller rhododendron ner sina frackskört.
Men solen väcker den spirande växten, så den kan tillgodogöra sig solenergin…
…och under dagen håller den ut bladen mot ljuset.
Hur kan den veta allt detta ?
Det moderna samhällets vanvett. Hur mycket lastbilar går i dag på våra vägar ?
Varför anpassas inte våra järnvägar så det passar kunderna ?
En kråka.
Ständigt vaksam, spanande efter faror och möjligheter till mat.
Tisdagen var den perfekta modellflygdagen med noll vind och
ca -3 grader.
Solen sken från klar sky, så det kunde inte bli bättre för oss
aktiva modellflygare.
Min avsikt var att åka ner till havet och dokumentera förändringar
i naturreservatet Tönnersa .
Länsstyrelsen har restaurerat och håller fortfarande på att
restaurera marken så den får bättre betingelser för de där
levande djuren. Mycket skog är nedtaget och man har bana
t av grässvål och toppskikt på marken, så att sanden
kommer i dagen igen.
Detta gynnar framför allt fältpiplärkan, som häckar i sanden.
Förra året såg jag inte en enda fältpiplärka här. Hoppas den
återvänder nu.
Detta naturvårdsområde är väl värt ett besök . Det ligger
lätt åtkomligt och ger fina naturupplevelser. Inte minst en
promenad längs havet är berikande både för kropp och själ.
Njut där av det få har…en fri horisont.
Alltså jag begav mig dit med min trogna Sparky, nu försedd
med en annan LiPo-acke, för att jag garanterat skulle kunna
flyga. Jag hade testat motorn hemma och jag testade motorn
innan jag gick ner till stranden och den gick perfekt
.
Sparkyn ställdes upp på den jämna stranden och GoPron tickade
sina 2 bilder i sekunden.
Allt borde bli perfekt…trodde jag.
Efter pådrag slog motorn av efter 3 sekunder…
Klart jag undrade varför. Prövade flera gånger med samma resultat.
Kanske det gått troll i modellen ?
Min modell fick stå på stranden och tjura och jag tog lite bilder i stället
och lugnade mina franska nerver.
En man med sin hund kom och pratade och den glada hunden
fick mig genast på bättre humör. En liten glad Jack Russelltik
13 månader gammal som var döpt till “Casino”.
Lata om att besitta energi och livsglädje. Det fanns i överflöd
hos den lilla damen. Människans bäste vän…det måste vara
en hund.
För egen del var det bara att montera isär, packa in och
förbereda hemfärden.
Där jag testade acken. Jo den var kass. Spänningen sjönk nästan
omedelbart vid belastning.
Nu tog jag fram en ny Kokam-acke och monterade. Testet utföll
bra utan tendens till avstängning.
Motorn drog som aldrig förr.
Så idag ska jag försöka igen.
Men så är modellflyg, vågar man inte misslyckas kan man heller aldrig
lyckas.
Vädret i dag vid västkusten är om möjligt nu kl 0800 om möjligt
ännu bättre än i går.
Rapport kommer om mitt stundande flygäventyr.
Här lite ögonblick på det som inte blev så mycket flyg, men ett
roligt möte med Casino och dess ägare vid Tönnersa Strand.
Monterat och klart…trodde jag.
Jaha, nu är det bara att dra på…
…men det blev endast 3 sekunder. Trots de härliga omständigheterna.
En liten del av det 20 km långa hanget.
Här är det 5 m högt. Längre norrut är
det 5-10 m högt. Mycket fint att flyga
antingen modell eller skärm här.
Casino med sin boll.
Kolla blicken på husse !
Energi…bara förnamnet !
Ett glädjeskutt av en Jack Russell…
…och en tvärnit för att plocka upp apporten.
Stolt liten dam.
Husse med sin Jack Russell.
Hej, jag heter Casino ! Vad heter du ?
Start- och landningsbanan vid Tönnersa Strand.
Jag har personligen besökt The Old Warden Aerodrome med sin
Shuttleworth Collection 6 gånger och varje gång har varit en stor
upplevelse av flyghistoria och engelskt gemyt.
Med tanke på årstiden hos oss, kan det var lämpligt med en aning
om kommande flygtillställningar, vilka kommer till sommaren.
Här kommer en film, som handlar om air racing från 30-, 40- och 50-talet.
Fint fotograferat och njutbart att se.
Dröm dig bort tillbakalutad !
Vill du veta mer om Old Warden så googla i sökrutan på bloggen.
Ett av de vackraste planen från De Havilland.
Konstruerades för 85 år sedan…
Att bara se på dåligt väder och regn är inget vidare för en modellflygare.
Surfa runt på nätet kan vara intressant om man vet var man ska söka.
Men i de olika diskussionsfora man ser är det bara bedrövligheter,
gnäll, invektiv och att allt var bättre förr. Klaga är lätt, men att ställa
upp med egen insats , som kräver något annat än att tappla på tangenterna
på datorn, det är svårare.
För att lyfta skymningsmörkret visar jag lite bilder, som jag hoppas bidrar
att se hur modellflyg kan upplevas, då förhållandena är gynnsamma.
För det är ju så, att de dystra modellflygstunderna, vilka är få, uppvägs
lätt av alla positiva upplevelser, då väder och modell visat sin bästa sida.
Kanske också då piloten var i bra slag.
Här kommer lite solochvårbilder.
Ovanstående bilder från MFC Tarps Meeting och Flugtag.
Denna Tupolev flög som vanligt av sin skicklige pilot suveränt.
Tupolev-95 döpt till “Archangelsk”
450 km/timmen
En av mina kritiska åskådare på Hovs Hallar.
Ett vilande lejon…
Lars Agnas startar på Platån Hovs Hallar.
IGG Ålleberg
En kapital dovhjortsbock.
Ovanstående från IGG Ålleberg
Spänning vid en start OT friflyg.
Pär Lundqvists Boxer.
Den gamle flyger fort
Bilden tagen kl 2100. Härligt ljus…
Kommer de från samma familj ?
Fw-190
Där jag flyger hang.
Jag menar naturligtvis vädret vi har just nu.
Det värsta med sydsvenska vintrar är att det inte
är vintrar.
Vintrar i Sydsverige utmärkes av +3 grader, regn och sydvästliga vindar.
Alltså ett väder som inte direkt inspirerar till modellflyg, som jag
utövar det.
Ingen möjlighet för hangflyg, då jag vill ha västliga eller nordvästliga
vindar.
Inget termikflyg då det inte finns solinstrålning.
Så vad gör jag ? Det är bara att avvakta tills väderläget ändrar sig.
Nu lovar yr.no att en högtrycksrygg kommer att växa in över Skandinavien,
vilken kommer att ge kallt och klart väder.
Alltså kanske läge för nordliga hangvindar, kanske solsken så det blir termik.
Jag håller tummarna, för detta högtryck ser ut att kunna ligga kvar 10 dagar.
10 dagar betyder under alla omständigheter 10 dagar närmare våren och med
det löfte om mer värme.
I lördagens synnerligen deprimerande väder för oss aktiva modellflygare
var jag ute en runda och tog några bilder.
Tyvärr är de negativa, men verkligheten i dag var, som jag skildrade den.
Jag kommer med en post till om hur modellflygvädret borde vara …
Här kommer några bilder av dagens skörd.
Blöta…
Deppiga droppar dryper dystert…
Vi som bygger om vår pizzeria vi har kommit på…
…att vi kan kasta vårt skräp här…
…där andra klass 3 människor redan slängt sitt avfall…
…så här kastar vi våra plåtburkar som innehållit frityrolja och plastdunkar med härsken olja…
…och bröd och sallad som vi inte sålde i går kväll hamnar också här…
för det är ju så, att vi vet att “Nån annan får ta det”…“Nån annan “,
det är skattebetalarna i kommunen.
En skata bryr sig inte om att det regnar…bara det finns mat…
Sen flyger hon och lämnar resterna. Just som de mänskliga skatorna ovan.
Vid min promenad häromdagen, som jag gjorde i stället för att flyga,
plåtade jag som vanligt lite grann. Inget märkvärdigt, men jag såg
fiskmåsar, som fiskade på ett sätt, jag aldrig sett förut.
Ganska intressant. Alla måsarna fiskade på exakt samma sätt.
Kanske de lärt av varandra ?
I övrigt en stilla strand, endast befolkad av en storskarv och strandens
vanliga tjuriga träbeläten.
Stranden vid Lagaoset kraftigt påverkad av den sista hårda vinden.
Bäcken som mynnar i Lagan var helt uppdämd, så vattnet inte kunde
avledas. Jag skulle gärna se på, när vattnet trycker sig igenom sanden
och faller ut i Lagan…
Om du vill så häng med mig på upptäcktsfärd…
Den gamle gårdvaren vid Lagaoset hade fått en ofrivillig förflyttning av senaste stormen.
Han var ganska vresig och sur under sitt stirrande mot havets horisont…
I ett naturskyddsområde som detta låter man nedblåsta träd ligga kvar,
för att bevara intrycket av ett naturskogsområde. Vackert är det !
Morgonfrost präglar växtligheten.
Bäcken som blivit uppdämd har stigit. Nu går den över den lilla gångbron.
Sanden ni ser på höger sida av Lagan är nyligen dit transporterad av vinden.
Just bortanför stolparna mynnade bäcken förut.
Fiskande måsar
Som synes, du ser hur djupt rötterna når…
När jag denna klara dag stod vid Lagan lät det som man haft ett “Änglaspel”
ja, du vet, det man har vid Julen där fyra änglar vrids runt av värmen
från ett par stearinljus och låter kläppar plinga mot små klockor.
Det var dock inga änglar , utan det var små isflak, som klirrade ihop på sin färd mot Kattegatt.
En storskarv eller Cormoran som nästan vägrade flytta på sig.
Den var säkerligen inte helt frisk, men pallrade sig till slut iväg…
Den “Nya” stranden som ett resultat av hård vind.
Kustbevakningens plan kom sakta och tyst flygande under dess patrullväg längs våra kuster.
Casa 212
Den numera och just nu platta stranden. Du kan se hur långt upp havet gått genom tångranden.
Inget ovanligt alls, utan det har varit så, så länge jag minns.
Kanten av dynlandskapet är naggad av vattnet, men den kommer snart att vara rund genom vindens försorg.
Vattnet skapar sina mönster i sanden. Slumpmässigt ?
Ingalunda. Inget är slumpmässigt, som är underställt fysikens lagar.
Som den Libyska öknen…utan kameler.
Lite kyla och stranden garneras med klirrande nyis.
En av mina modellflygkamrater, Ingvar Nilsson i metropolen Brämhult, berättade att han
var mycket aktiv inom hobbyn “Geocaching”.
Jag är helt okunnig om denna form av aktivitet, varför jag bad Ingvar att skriva lite om det här på bloggen.
Det har väl inte så mycket med hangflygning att göra, mer än att utövarna flyger och far runt…
Jag har hämtat allmän information om begreppet Geocaching från en svensk hemsida, som du hittar här.
Här följer ett utdrag från ovanstående sida om geocaching:
” Geocaching är en sysselsättning, som passar för alla, som äger en bärbar GPS-enhet.
Man kanske kan kalla det för en modern version av gömma nyckeln eller skattjakt.
Någon gömmer en burk eller liknande någonstans, med en loggbok och en penna
som viktigaste innehåll.
Så noggranna koordinaterna som möjligt till gömman
publiceras, ibland tillsammans med ledtrådar på en webbplats på Internet.
Intresserade kan sedan leta upp gömman, geocachen, och anteckna sig i loggboken.
När man är uppkopplad nästa gång, loggar man också på sidan på nätet, så att
alla kan läsa loggarna utan att leta upp gömman i fråga.
Man kan ta ett föremål från cachen, men bara om man lämnar ett nytt föremål i utbyte.
Dessa föremål kallas bytessaker, eller bytesföremål. En bra riktlinje är, att alltid
lämna någon av minst samma värde, som det man tar.
Ibland utvidgas cachen till en så kallad multicache, där man måste besöka flera
olika gömställen på vägen till slutmålet. Man arrangerar träffar (s.k. events)
för utövare av geocaching, där koordinaterna för platsen där man skall mötas
läggs ut på samma sätt som för en vanlig gömma, men med tillägget att de bara
gäller ett visst datum och klockslag. Olika event kan ha olika inslag, t.ex grillkvällar,
städträffar (s.k. CITO-event), föreläsningar, etc.
Geocaching är ett sammansatt amerikanskt ord, som består av GEO från det
grekiska geo som betyder jord, mark och CACHING från det engelska ordet cache,
som betyder gömställe. Uttrycket används också inom datavärlden för att
beskriva att datorn tillfälligt gömmer undan något. En svensk direkt-översättning
av geocaching är svår, men ett uttryck som beskriver företeelsen kan vara
“Skattjakt-med-GPS”. ”
Ingvar Nilsson skriver:
Ingvar
Från mitt omfångsrika bibliotek av bilder av friflyg
grävde jag fram lite opublicerat från sommaren 2015 tävling
I Bollerup Skåne.
Lite bilder som kanske framkallar minnen av människor,
modeller och miljöer. Eller av händelser relaterade
till SM för friflygande OT-modeller.
Mitt minne bland annat var, att med den vind som rådde,
hade modellerna en benägenhet att driva iväg just lagom
för att landa och försvinna i de modellabsorberande sädes-
och ärtåkrarna…
Dock tror jag, vi fann alla utom en modell.
Ok här kommer bilder med sparsamma kommentarer,
för jag vet, mina gäster på bloggen har mycket mer kunskap,
än vad jag besitter om OT-friflyg,..
Dröm dig tillbaka och tänk framåt mot sommaren med modellflyg 2017 !
Häng med och flyg fritt !
En ganska motsägelsefull bild…
Nu vet du vad Bendelband är...
SM Rc-Segel för OT-modeller 2016.
Matti släpper
Den kanske skarpaste nordiska modellflygarprofilen både bildligt och bokstavligt…
