Sidensvansen, en trägen gäst i staden vid jultiden. Kalasar på olika
frukter och rönnbär. Rönnbären kan vara fermenterade vilket innebär,
att sidensvansarna blir på sniskan av alkoholen, som jästs i frukterna.
Kan se komiskt ut, då de ska flyga vidare.
Här några bilder:
Bilderna tagna hastigt och lustigt, då jag stod på en parkeringsplats.
Fågelvärldens punkare…
De senaste 10 åren har inneburit omvälvande förändringar för
vår hobby modellflyg.
Jag vill säga, allt började med “HOT STUFF”, det första kommersiella
CA-limmet på marknaden omkring 1975, för oss modellbyggare.
CA-lim gjorde det möjligt att bygga snabbt och starkt. Tänk bara på
CA:s förmåga att tränga in i fogar och säkra den.
Framför allt snabbade det på bygget. Betänk så snabbt en konventionell
balsavinge kan byggas i dag. Förr, då vi använde trälim, hur lång tid
tog det ?
Ingvar Nilsson skrev:
“På mitt första jobb 1972 hade vi en plåtdunk med gissningsvis 2 US Gallons
(10 liter) Eastman 910. Detta luktade inte alls så elakt som dagens CA-lim
och det bet på mindre än en sekund. Vi brukade ta en droppe på pekfingret
och snabbt trycka till med tummen. Hade man dålig koordination så limmade
fingrarna ihop sig. Limmet klarade sig i denna dunk i många år och såvitt
jag vet var det inte någon som välte ut den. Givetvis kunde man inte ha
någon kork så den var alltid öppen… viskositeten var ungefär som ZAP grön.
Användes av vår klichéavdelning att limma gummiklichéer mot plåt.
På den tiden var jag inte modellflygare – det kom långt senare…
Personligen tycker jag CA-lim är överreklamerat idag. Vill man bygga lätt
och vill ha fogar som hugger direkt går den gamla ”dubbellimningsmetoden”
fortfarande utmärkt bra. En välkänd modellflygare med många publicerade
mer eller mindre vackra modellflygplan samt författare till en modellflygbok
(nej det är inte Pär Lundqvist för han kan o vet) hade missuppfattat detta
med dubbellimning och menade att man skulle klafsa på ett extra lager vitlim
när det man limmade hade torkat… den korrekta dubbellimningen kan
praktiseras med cellulosalim (balsalim av klassisk sort t.ex. UHU Hart) som
man späder och lägger på med pensel på båda ytorna som skall limmas.
Det får torka helt. När det är dags att limma ihop kan man finjustera läget i
all oändlighet tills man har det perfekta läget – då tar man en droppe aceton
och droppar på. Rätt utför så hugger det torkade limmet direkt. Den som vill
läsa mer om hur man limmar lätt och starkt hänvisas till Don Ross –
en amerikansk friflygande skalamodellnörd som grundligt går igenom allt
man behöver veta om materialval, limning, klädsel (om man skall ha slips eller fluga) osv.
Det moderna CA-limmet avger aggressiva ångor som kan i dåligt ventilerade
ställen förstöra elektronik, likaså kan det bli vita slöjningar på klara
plastdetaljer typ cockpit på modellflygplan.
Ja WACO Hadrianen har nu fått en vinge klädd och målad och kroppen
behöver ha fästen för landställen…
Skall bli spännande att se om skalamodellen har lika bra glidtal som originalet – 1:13
, men skalan är 1:20, men vid skalning blir ju allting kvadratiskt eller ännu värre,
alltså 20 x 20 ger ju 400 gånger mindre bäryta, så jag skall kanske vara nöjd med
glidtalet 1: (13/400) — alltså 1:0,033. Den sjunker 1 meter efter att tillryggalagt
sträckan 33 millimeter! Med 50 meter startlina så blir det inga långa hämtningar här
– knappt 2 meter…”
Den andra revolutionen är elmotorn. Frekvensstyrda elmotorer med
hög effekt och med förmåga att klara höga belastningar finns i dag
tillgängliga för i stort alla flygapplikationer.
Tillsammans med en snabb utveckling av LiPo-ackar har detta
gjort att förbränningsmotorerna blir mer och mer undanträngda.
Hur tror du, att LiPo-ackar ser ut om 10 år? Dubbel, tredubbel
kapacitet och samma vikt som de vi använder idag ?
En egenskap som kommer att förbättras, är ackarnas förmåga
att ta åt sig laddning fort. Om fem år kanske det tar 2 minuter att
toppladda en 5 A LiPo…
Andra kända fördelar med elen, är att man kletar inte ner sig med
ricinolja, det dånar inte och det är definitivt enklare att installera
än en förbränningsmotor. Vi stör inte människor eller djur.
En annan lite udda egenskap man kan dra fördel av, är att du kan
stänga av motorn i luften och starta den igen.
Jag tänker hur elsegel har underlättat för oss termikfreaks.
Förr var det gummirep och linor. Gummirep och linor som gick
av i gräset och man fick ett rapp på kinden av linan, då den
kom flygande. Höjden…tja fick man 150 m, var det perfekt.
Fick jag inte termik, var det bara att knega iväg efter lina och
skärm igen.
Ovanstående sätt att flyga krävde dessutom stora ytor.
I dag…slå till strömbrytaren, klättra till höjden du behöver, stäng av motorn
och flyg termik.
Nu kommer den tredje revolution och det är 3D printade modeller.
Tänk på, vad det innebär…
En printer som klarar att få fram en modell kommer att ha ett
resonabelt pris om ett år eller två.
De kan redan nu köpas billigt i kinaland.
Vad tror du, detta innebär för oss byggare och flygare ?
Vad tror du, det innebär för dagens modellplansproducenter ?
Se hur det har gått för de stora modellmotortillverkarna, Enya
, Rossi osv.
Det blir samma sak till en del för producenterna. Framtiden
innebär att i stället för att köpa en byggsats, så beställer du en datafil.
Stoppar in den i printern och trycker på “GO”.
Det finns inga tekniska gränser, för vad du kan printa. Det hänger på,
vad du matar in för material. Materialet som användes att bygga upp
objektet utvecklas snabbt och vi kommer att kunna printa ut mycket
starka konstruktioner.
Tänk att printa ut en F3F modell…eller friflygare som vill ha en
perfekt utformad vinge till sin A-2 modell ?
3D tekniken kommer att skaka om allt, som har med konstruktioner
att göra däribland vårt modellbyggande.
Här är en film om en P-38 Lightning, som är printad.
Modellen flög bra och var lätt.
Den hade flugit mycket bättre, om piloten haft sidoroder aktiverat
och diffat skevroderna.
Då hade vi sluppit se stjärtpartiet hänga mot marken i orena svängar,
som ett resultat av skevroderbromsens verkan.
Men bortsett från skevroderbromsen kunde vi se, att planet har
kapacitet.
Så detta är, vad vi kan förvänta av den spännande framtiden !
Människans längtan efter att erövra luften är stark.
I synnerhet under flygets pionjärtid, då hemmauppfinnarna
firade triumfer med sina makalöst innovativa konstruktioner.
Sen att de inte fungerade…det är en annan femma.
Det viktiga var att spänna bågen högt !
Därav följde naturligtvis misslyckanden. Det som skiljde
dessa luftens erövrare mot andra, det var att de gav aldrig upp !
Havet andades långsamt och eftertänksamt i dag.
…om en fin dag på Hovs Hallar, Tönnersa Strand eller något annat fint hang.
Platser där jag kan flyga med mina modeller och uppleva miraklet: flygning..
Ibland är ju vädret emot oss aktiva flygare och jag kan inte påverka det.
Jag är inte den, som drar mig för att åka ut, även om förhållandena inte är
idealiska. Vinden får vara lite sned eller svag, det brukar gå bra ändå, om
inställningen och attityden är den rätta att få till det med flygningen.
Just i dag måndag, ser det dystert grått och blött ut. Vinden är ca 6 m/sek syd
med småregn, som har varat hela dagen.
Dessutom har jag varit och opererat in en ny lins i mitt ena öga, då jag
drabbats av grå starr. Äntligen operation. Till er som tillhör det äldre släktet,
vilket jag gör, är det en stor förbättring i livskvaliteten, att få nya linser
inmonterad i ögonen.
Jag träffade en jämnårig man i väntrummet, med samma symptom som jag
utan att han visste om det tidigare. Han hade gått igenom exakt samma
erfarenheter som jag gjort med svårt att fokusera, bytt glasögon ett par gånger sista 2 åren
utan att det hjälpt.
Operationen tar 10 minuter och är helt odramatisk.
Direkt efter operationen märkte jag skillnaden. Nu, 4 timmar senare, är det mycket
bättre. Synfältet är ljusare och jag ser skarpt på långt håll, då operatören satte in
en lins, som korrigerade mitt synfel. Om 14 dagar får jag den andra operationen
och då kommer jag förhoppningsvis att se som en hök.
Så du som är i stadgad ålder, kolla så du inte har fått grå starr, när du gör rutinbesök
hos din optiker.
Ögonläkaren brukar kunna skriva en remiss till en ögonmottagning.
Länssjukhuset i Halland hade 18 månaders väntetid, så jag gjorde det privat.
Ok, nog om sjukdom, men jag skriver detta som information, för er som kanske
har fått svårigheter att se era modeller och då det inte blir bättre efter glasögonbyte.
En annan händelse, som på ett sätt har gjort livet lättare, är att jag installerat
Skype i mina datorer.
Eftersom det brukar bli långa telefonsamtal med mina flygbekanta, tenderade
mina mobiltelefonräkningar att rusa i höjden.
Jag installerade Skype och fann det funkade superbt. Köpte en mikrofon på
Biltema och stoppade i datorn .
Den kostade 25 kr. Sen var det bara att prata på, efter att jag installerat
programmet.
Bra ljudkvalitet åt båda hållen och mycket mindre mobilräkningar.
Skype ligger med i din Win 10 installation
Nå, kan jag inte flyga, kan jag röra mig i naturen. Märkligt, att jag drar mig
oftast till vissa favoritplatser. Som till Lagaoset vid Laholmsbukten med sin
stillhet och fria horisont, till en stor mosse 20 km från Halmstad österut och
sin tystnad och djurliv eller till ett stort stenbrott med sina brutala
stenformationer och till markerna runt släktgården vid Fylleån med sin vackra
och lite vilda natur.
Det blev till flanörbilder och jag finner det belönande att hitta motiv, som inte
föreställer, det man tror…Allt för att få igång fantasin i hjärnan hos mig och
hos betraktaren.
Översta bilden är från Lagaoset och med den vill jag visa den stillhet du kan
uppleva vid ett normalt sett böljande hav. Du ser det är lågvatten beroende
på ett högtryck, som pressar ner vattenytan och en envis frånlandsvind från
öster, vilken för ut vatten från kusten och sänker ytan.
Vi har en stor förväntad bild av månen nu på natthimlen. I tidningar hittar
du drösvis av photoshoppade bilder på vår måne. Eller på svenska fuskbilder.
Olyckligtvis var månen hos oss dold av moln, så jag tog ingen bild.
Förra gången då kvällstabloiderna skrev kilometervis om den “Röda Månen”,
var jag ute och plåtade.
Hur mina bilder blev ? Inte lika bra som i tidningarna, men jag avskyr
bildmanipulering.
Under mina resor runt internet hittar jag ibland saker, jag vill ta med och
visa andra.
Häromdagen fann jag en amerikansk gitarrist, som är något enastående.
Han heter Quinn Sullivan och videon jag bäddar in, visar han spelande med
den amerikanska gitarr- och blueslegend Buddy Guy. Tänk på, att grabben är
8 år gammal. där han spelar på videon. Buddy Guy är på videon 73 år.
Har ni inget att göra så se ett par videos med Quinn spelande vid olika ålder
och hör honom utvecklas. Du kommer att bli imponerad. Dels av hans virtuositet
och hans känsla att spela blues.
Nu kommer snart våren till dig , för om 6 veckor så vänder ljuset tillbaka !
Vildnyponen hänger kvar och ropar för att säkra släktets
fortbestånd till runtflygande fåglar: “Snälla, ät upp mig”!
Har du tänkt på, var du alltid finner dynamik ?
Rätt, det är skyn ovan dig. Som vid Hovs Hallar.
Fylleån och en av dess forsar, där förhoppningsvis mycket lax går upp för att leka i biflödena.
När jag var liten och bodde hos mina morföräldrar, badade vi ständigt i forsen under sommartid.
En ensam optimist fiskande flatfisk vid Lagaoset. Förr ett “säkert” fiskställe för flatfisk under hösten.
Han hade inte haft ett napp, men han spejade idogt på den minsta rörelse av spötoppen, vilket kunde
indikera ett napp. Hoppet och tron överger aldrig den hängivne sportfiskaren.
Södra stranden av Lagans mynning. Du ser att ytan är som smält bly. Längre ut i mynningen
syntes en knubbsäl, som med regelbundna mellanrum sakta lät sin nos klyva vattenytan för att
spana runt och andas.
En säl som går upp till ytan försiktigt, liknar en en stående stockända eller en tom
pilsnerflaska. Sälens huvud klyver ytan försiktigt och sjunker sen ljudlöst tillbaka
för att återgå till sitt fiskjagande. På sandrevlarna i mynningen av Lagan stod den
vanliga kolonin av Kormoraner på ca 400 individer och höll upp sina vingar till
tork mellan fiskafängena.
Det är en lisa för själen att få flanera här.
Jag finner olika föremål på stranden. Ofta rester efter alträd, eftersom alen växer vid vattendrag
och förs till havet med ån. Efter en lång resa i vatten antar rötterna av alen märkliga och fantasiinspirerande
former. När jag såg detta på bilden, såg jag efter en stund, vad det var. Så här vindlade mina tankar iväg.
Det ser ut som en hund, som ligger på magen med framsträckta ben. Den har ett väldigt gap, som den
i sin iver att sluka sitt bytesdjur har förvridit för att kunna konsumera det…ja, det var min fantasi
….förresten det ser ut som någon sorts mops.
Någon har slängt sin aftonklänning i strandkanten. Försedd med vita volanger.
Kvinna stående på huvudet
Vid mitt flanerande vid en stentäkt såg jag en lättklädd kvinna, ivrigt sysselsatt med sitt
solenna gymnastiserande och som avslutade sin träning med att stå på huvudet en längre
stund på en gammal stubbe. Tur hon inte märkte fotografen !
Japp det var denna lilla bloggutfyllnaden…för det var det i brist på flyg.
Det var lovat NNO-NV vind i söndags på hovs Hallar.
Det är lockande för både skärm- och modellflygare, därför det förhållandet
borde lägga grunden för möjligheterna att flyga hang.
Under dagen skulle vinden vrida från NNO till NV, varför flygning uppe
på Platån borde vara bäst före kl 1200.
Alltnog, jag åkte tidigt och hade promenerat upp på Platån kl 0845 och
var ganska säker på att vara först..men det var jag inte, för två skärmar
syntes över hanget på den NO delen av Platån.
Jag förstår varför dessa piloterna var tidiga. De ville utnyttja den nordliga
vinden på Platån innan den vred åt väster.
Vinden var ca 4 m/sek med lite dragning åt Ost och jag startade
med min kameraförsedda Spirit. Jag hade även med min nya F3F modell
för att testa dess egenskaper.
Efter 40 minuter i luften landade jag och jag hade lagt märke till,
att vinden minskade under den tiden, jag var i luften.
Vädret på Platån var typiskt i dag. Det blåste vid kanten, men där vi startade
var det lugnt…
Vid hangkanten en mindre rotor. Topprotorn märktes inte i dag,
troligtvis för att havsvinden inte låg rakt på.
Ska du starta på Platån, antingen det gäller din modell eller skärm, ska
du göra det till VÄNSTER närmast ett stort dike. Där har du vind hela tiden
i stort sett. Alltså, här är det säkrast och lättast att få upp skärmen och få den
stabilt under kontroll.
Kanske en del upplever det som osäkert, då det är vindstilla i stort sett,
där man drar upp skärmen, men så fort du kommer över hangkanten
lyfter det. Ha is i magen…
Men, om du startar under tveksamma förhållanden på Platån, ha din Plan B
inpräntad i huvudet, så du kan agera utan tvekan, om du inte får anslutning
till lyftet och måste landa.
Efter hand då vi satt och väntade på vind, började andra skärmflygarna droppa in.
Att jag förväntade modellflygare skulle anlända…nä det gjorde jag ärligt talat inte.
Synd…
Slutligen var vi ett 10-tal skärmflygare på plats, som ägnade oss åt en vanlig
sysselsättning, vilket är känt som begreppet parawaiting.
Hur som helst, efter 1300 var det flygbart och det bara rasslade till , så var alla i luften.
Vinden ökade upp mot 6-7 m med dragning på NNV och senare mot NV, exakt som
yr.no hade förutspått. De flesta flög under eftermiddagen ner till Segeltorpshanget
för att utnyttja den nordvästliga vinden.
Det är ganska enkelt att bedöma vindens styrka på Hovs Hallar och Segeltorp.
När vågorna börjar lite försynt bryta, då kan du räkna med ca 5.5 m/sek.
Ja, dagen förflöt med flygning och social samvaro och den enda som skulle
kunna ha med ordet dramatik att göra, var att Håkans nödskärm föll ur sin
container, just då han var på väg att starta, vilket om det hade skett i luften,
hade kunnat orsaka en situation inte alltför avundsvärd för piloten.
Det andra var, att en pilot fick ett inslag i starten, precis då han kom
ut över kanten. Kunde blivit otrevligt, men skärmen slog ut snabbt igen.
Inslaget troligen orsakat av för mycket broms anlagd i starten.
Jag fick mig ett par ordentliga flygpass med mina modeller och kunde efter
landning kl 1530 ganska så slak efter mycket travande upp och nerför platån
köra hem mycket nöjd efter en härlig dag på Sveriges bästa hang.
Jag tog en massa bilder och jag har redigerat. Det blev så mycket, så jag får
göra tre inlägg, annars blir det overkill om jag skulle lägga allt på en post.
Det blir för maffigt då. Jag kommenterar inte bilderna direkt, för ni ser vad
det är…
Rubrikerna på denna post är på engelska av det rent personligt egoistiska
skälet, att det ska dra mer besökare via sökmotorerna…
Förresten fick jag en fråga, varför jag har så olika storlekar på mina bilder ?
Jo, det är för att det ska väcka ögat hos betraktaren och det inte ska bli
lika upplinjerat och formalistiskt som en militärparad i Nordkorea.
Kolla länken och se mänskliga robotar som är välprogrammerade.
Jag vill inte min blogg ska vara som man förväntar eller uppställd med linjal.
Det tycker jag ger lite karaktär till bloggen och visar, att det är en människa
bakom och inte en sterotyp robot.
Ok little dudes, slide into your harnesses , mount your chutes
cause the flight will commence within a blink of an eye !
Från vänster, Håkan, Lars och Kristoffer.
Vild natur…
Profiler på sitt sätt.
Ibland ramlar man under kanten…
När vinden kom, stack alla.
Piloten har inte ännu kommit in i selen ordentligt…
2 sekunder efter att inslaget i framkanten slagit ut vid starten.
Undrar om piloten märkte det själv ?
Kanske behövs en ATC på Platån ?
Håkan fixar med sin nödskärm.
Så här gör man…säger Kristoffer i typisk stil i selen.
Det kommer mycket mera bilder så håll kollen !
Att ha en fint hang, som täcker den vanligaste vindriktningen, är ju
på sitt sätt en lycka. I alla fall om man är en aktiv modellflygare.
Vilket jag är.
Jag har skrivit om Tönnershanget, 20 km långt, flera gånger och lagt
upp troligtvis 400 bilder, men jag vill bara framhålla , att det blir bättre
och bättre.
Efter hårda vindar med högt vattenstånd har dynkanten eroderats och
skapat en nästan vertikal kant. Nu efter ungefär ett år, har den vertikala
kanten eroderats till en ca 35 gradig lutning. Vad som också bidragit till
omformningen, är vindens arbete med att transportera sanden från havet
upp mot kanten. Sandflykten är som ett Paternosterverk.
Häromdagen, mellan alla andra aktiviteter och jag säger bara, tro inte du
har lite att göra som pensionär för mina dagar räcker inte till, var jag ute
på en fotosejour och såg att vinden var väst. Så vad var bättre, än att ta en
modell och åka till ovan beskrivna hang…
Eftersom vinden var ca 3-4 m/sek tog jag en lätt modell med mig.
Före jag åkte fäste jag streamers på framkanten på Spiriten för att kunna
filma strömningen över vingen under olika anfallsvinklar.
Det var perfekta förhållanden vid stranden vad gäller vindstyrkan, men
det blåste ca 15 grader från Norr…Vilket inte är ett problem, då hanget
vrider upp vinden just vid kanten och det är där jag flyger.
Jag märkte omedelbart att min Spirit var baktung. Dels på grund av
kamera och hållare och framför allt beroende på att jag glömt lägga i
en blyvikt på 45 gram i nosen efter att jag lött om acken…
Den felaktiga tyngdpunkten gjorde att modellen naturligtvis blev
mycket snabbare i rörelsen då den vek sig efter en överstegring.
Förutom att den blev orolig och ville pitcha upp/ner.
Men jag höll ut i 20 minuter och det blev en film. Som jag sade i mitt
inlägg med min HyperAva är min film inte ett akademiskt arbete,
utan ett litet försök till förevisning hur det ser ut genom ett
empiriskt försök.
Efter filmning av strömningen över en profil, flyttade jag kameran
till nosen för att filma och ge lite tips, hur man flyger nära kanten vid
sned anblåsning på ett lågt kusthang.
Att flyga på ett lågt kusthang och ligga på så hårt man kan, oavsett
modell, är befrämjande för adrenalinproduktionen ! Det är en mycket
spännande upplevelse generellt sett, eftersom du flyger med till synes
små marginaler.
Du belastar din modell i svängarna max och du flyger en halv meter
mellan din vingspets och kanten.
Dessutom icke att förglömma , är det faktum, att du har din modell
nära dig.
Du passserar dig själv på kanske en meters avstånd, varför även en
modell, som inte tillhör klassen F3F skapar spänning.
Hur man flyger, försöker jag förklara på den hastigt moviemakade
filmen.
Jag har personligen någon erfarenhet av hangflyg, då jag kontinuerligt
sen 1972 år flyger hang. Så ni får lita på mina råd.
Det blev lite om brädsegling med drake också. Heter det så ?
Kolla mina filmer längst ner på sidan och flyg med !
Bilden tagen från vågbrytaren Halmstad. Landtungan till vänster Torekov. Avstånd 25 km.
De böljande bergen i bakgrunden är Kullaberg på andra sidan Skälderviken. Avstånd 40 km.
Hanget vid Tönnersa Strand där jag flyger.
Allt sett från Halmstad vågbrytare.
Del av hanget och Lagoset. (Ån Lagans mynning) till höger).
Här kommer en ocklusionsfront glidande.
Hovs Hallar och en drake sett från Lagaoset.
Man höll tydligen på med en skolverksamhet med brädseglare.
Mannen som gör som lopporna…lever på hoppet.
Hur överlever dessa örter och hur kan de producera sådan blomning i slutet av September ?
Jag vet inte, vad de heter just nu, men jag ska kolla i floran och återkommer.
Ooooo! säger detta strandmonster då han blir överspolad…
De relativt okända Lagaosgirafferna vid stranden.
…de ser lite fnasiga ut eller ?
Snyggt färgval på seglen
Nu blommar det…
…eller ?
Videosnuttar om hangflyg nedan
Strömning över en Spirit Elitevinge
Hangflyg med lite tips
Jag har ägt 3 Arrows, eller som den heter hos Valenta, Fredy.
Det första som attraherade mig, var modellens utseende. Den såg ut att
kunna flyga bra ! Sen var den lackerad snitsigt, vilket skapade en känsla
av Vitesse, som vi säger på franska…
Så jag köpte två stycken på en gång och efter en månad ytterligare en.
Spännvidd 155 cm, profil en Rg 14, V-stabbe och helbakad
kropp och bärytor. Vikt knappt 1000 gram.
Gissa om jag var sugen att provflyga…som skedde vid Tönnersa Strand
söder Halmstad vid Laholmsbukten.
Starten förstod jag kunde bli knepig, då modellen är kompakt. Jag menar
kasta iväg och få ner handen till sändaren snabbt nog för att fånga modellen
…kan vara knepigt.
Ok, det gick, flög några vändor för att kolla trim, inget behövde ändras.
Av princip flyger jag alltid med kopplat skevroder och sidoroder på hang.
Men jag har programmerat, så jag har full frihet med sidorodret ändå,
för att kunna vrida modellen om sidvindskomposanten är för stark vid
kanten.
Efter ett par rundor kunde jag inte hålla mig utan ökade trycket. Vinden
var väst 5-6 m/sek, vilket är perfekt vind. Om den är snabb ? Det är bara
förnamnet. Den var en dröm att flyga med sin acceleration ut ur svängarna !
Men det är inget man flyger avslappnat med.
Man måste flyga absolut hela tiden och vara observant.
Svängarna fungerade inte 100 % med min mixning, så efter landning på
stranden minskade jag inmixningen av sidoroder till skeven. Därefter ny
flygning och nu svängde den, som jag ville.
Både skevroder och höjdroder har jag, som på den enda modelltyp jag
använder det på, differentierat utslagen kraftigt. Detta för att modellen
är mycket känslig på speciellt skevroderna och jag vill ha en effektiv
flygning på kanten utan att flaxa, eftersom det kostar hastighet/energi.
Jag kan tänka mig, att förhållandena vid provflygningen var optimala för
min Arrow.
Vid senare flygningar på Platån på Hovs Hallar eller i Ystad på Hammar
eller Sinushanget märkte jag, att den tjänade inte så mycket hastighet vid
kraftig vind. Bäst vind på stort hang är 6 m/sek, då piper maskinen på.
Jag göt blyballast till modellen, 300, 500 och 650 gram att läggas i tyngdpunkten
i kroppen. Min ballast vill jag ha centrerad så mycket det går, för att bevara
agiliteten hos modellen.
Problemet med en snabbare modell där jag flyger, är landningen.
På Hovs Hallar är det svårt att komma ner bland stenar och buskar.
Jag har ingen klaff på modellen, utan jag fäller upp skevroderna som en
halv kråkbroms för att öka motståndet och minska lyftkraften.
Jag har sålt en modell, men har de andra två kvar.
Här nedan kommer två gamla filmer, så ni kan kolla modellen.
Köp en Arrow och kittla nerverna !
Mina två kärror. Den till vänster lite ärrig efter trogen och
mycken tjänst. Ni ser den är omlackerad både kropp och vinge.
En bild från 2012 efter ett mindre haveri. Kroppen av bakom vingen.
Lagades med kolfiber och epoxiplast.
Videon nedan är från Segeltorpshanget vid Hovs Hallar. 30 m högt.
Jag flyger en illa trimmad Arrow och Pär en Banana.
Därför jag var för bekväm.
Jag tyckte, det var för kallt. Vi fick in en kallfront, som innebar 10 grader mitt på dagen,
dessutom en vind som låg runt 5-7 m /sek gjorde sitt till, att det kändes kyligt.
Dock var jag nere vid Hovs Hallar, eftersom jag hade ett hästärende söderut.
Då vinden låg perfekt mot Segeltorpshanget, tog jag min kamera och gick ner,
där jag såg skärmflygare pyssla och var på väg att starta.
Men den förste i luften var en hängglidare, som om jag såg rätt startade uppe
på Platån.
En hängglidare tål mer vind än en paraglider, varför förutsättningar, man hade lovat
ökat vind under eftermiddagen, var bra för just slika farkoster.
Nu visade det sig emellertid, att vinden avtog sakta i stället senare.
Under eftermiddagen gick vinden upp och ner mellan 6-9 sekundmeter.
För skärmflygarna innebar det, att det gällde att ha ordning på speedpedalen,
så man kunde öka farten, för att förhindra man drev bakom hangkanten.
Den tid jag var där, tog jag lite bilder. Min blogg heter ju hangflygning.se och då
gäller det ju att stå upp till det eller hur ?
Hängglidaren smyger förbi lågt…
En relaxad start vid Segeltorpshanget.
Vänstersväng = Vänster handtag dras ner
Flygmaskiner stackade
Snygg skärmexteriör.
Så här ser ett ekipage ut.
Undrar om det finns nån ATC ?
Fast sunt förnuft löser det mesta !
Selen man sitter i är inte en bara en sittplats. Det är också en säkerhetsanordning,
då den utgör en impact protection, om man gör en hård landning.
Den är i regel förstärkt med kevlar och kolfiberskivor för att skydda piloten.
Desutom rymmer den nödskärmen.
4 våningar
En hängglidare har ett förvånansvärt högt glidtal i dag.
De bästa ligger på 1:20.
Så här är piloten upphängd. I en sele i tyngdpunkten, så han kan styra sin vinge
genom att förflytta handtaget ….och tyngdpunkten, förutom att vingens vinklar ändras.
En skärmflygare går iväg med sin trasa…
Ser ut som han bär en aftonklänning med vita volanger…
Först trodde vi det var sälar vi såg, innan vi observerade kanoterna…
Hoppa de inte blev sjösjuka…
Just efter start svänger piloten vänster
genom att dra i vänster handtag och luta sig till vänster
och viktsyra med kroppen.
Ikarus broder på Platån Hovs Hallar.
Högt gick det att flyga i dag.
Takeoff. Kolla hur piloten drar broms, vilket generar mer lyftkraft.
Låter det konstigt ? Det är det inte, för då du drar broms, fälls
bakkanten ner på skärmen som en klaff.
Uppdragning av skärmen inför starten.
En skärm är ett stort vindfång, varför man vill den ska flyga framåt så snart som möjligt.
Klart piloten är förväntansfull inför den kommande flygningen nu…
På hemvägen mellanlandade jag i metropolen Laholm. Staden är känd
för att hysa mycket offentliga skulpturer. Denna gruppen, “Badande barn”
tycker jag inte, är det bästa jag sett. Kolla proportionerna på den främste
ynglingens båda ben…Jag tycker figurerna är spindelliknande och i alla fall
den främste figuren har ett groteskt utseende. Men det är min åsikt och ni
behöver ju inte bry er om, vad jag tycker.Kanske konstnären ville skildra
ung glädje och rörelse…
VIll ni veta mera så fråga Kenta, för han var och flög skärm på Hovs Hallar 1. Maj.
Han hade startat på det låga hanget vid Segeltorp och sedan glidit upp på
Platåhanget för att i den den goda vinden flyga åt Kattvikshållet, då han märkte att
lyftet lade av kanske beroende på ett vindskifte.
Alltså var det till att landa på stranden bland småstenen till höger om
Platån på Hovs Hallar.
Att landa där är inga problem, problemet är att komma tillbaka dit, varifrån
man startade. Flyger du skärm har du med dig en ryggsäck, där all din
utrustning får plats, så man kan bära med sig allt på ryggen.
Kenta packade ihop allt och hängde sin fina hjälm, värd ett par tusen
med kommunikation och annat i, på säcken utsida, axlade lasten och gav sig
iväg uppför Hovs Hallars branta vägg.
Efter en hårresande och svettig klättring uppför kanten och ett irrande
bland de många stigarna, hade Kenta kommit åter till parkeringen med sin
skärmsäck. Vi såg ju han varit ute för äventyr för han var svettig och blodig
om fingrarna…
Fast….när han kom ner till Segeltorp och skulle starta igen, märkte
han till sin oförställda fasa, att han hade tappat sin flyghjälm under
promenaden genom den svåra terrängen tillbaka…En hjälm är inte billig !
Det gjorde, att han inte kunde flyga med sin skärm just nu, vilket säkerligen sved.
Som ytterligare lök på laxen kom han på, att han blivit av med sin overall som
bonus !
Jaja, en olycka kommer sällan ensam.
Jag hade kommit till Hovs Hallar kl 1300 och nu var klockan 1500, så jag sa till
Kenta, att jag hjälper dig leta efter hjälmen. Han hade redan varit uppe en vända
på Platån och då hittat sin overall med telefonen i, som en annan strövande
turist hittat vid stigen och burit med sig. Men hans hjälm förblev försvunnen.
Nåväl, vi gick upp på det höga och slog in på stigen, som går från HH till Kattvik.
Tyvärr, hade jag lågskor med lädersula, som inte var det rätta på den knöliga
stigen. Lätt att vricka sig om man halkar på rötterna på marken.
Det finns ett otal stigar vid kanten och det gäller att välja rätt. Vi kämpade oss
fram till stranden, där han landat och jag fick efter lite spaning syn på något,
som blänkte. Kanske, det var visiret på hjälmen ?
Två turister gick förbi där nere och vi bad de kolla, det som blänkte.
Men , men det var en flaska…
Vi försökte hitta platsen, där Kenta hade gått av stigen för att komma upp på
huvudstigen, som leder till Platån. Inte enkelt. Det var mycket jobbigt, att
ta sig fram på de små övervuxna stigarna med stor nivåskillnad.
Till slut, efter att vi hade funnit var Kenta kom upp från stranden, kunde vi
rekonstruera, var han gått förhoppningsvis.
Vi kom till en brant yta, som inte var beväxt och här kände han igen sig.
Jobbigt att klättra upp, men det lönade sig. Ett glatt utrop tillkännagav
att han hittat sin hjälm !
Den låg, där den borde legat, vilket betyder, att den rivits av sin upphängning i
säcken av buskarnas grenar, utan att han märkt det.
Nu var i alla fall jag trött ! Så det gällde att finna enklaste stigen tillbaka till
Hovs Hallar, vilket inte är enkelt på grund av mångfalden av spontana stigar.
Det tog sin tid, men fram kom vi. Jag märkte, att går man på en usel stig, så är
det besvärligt att gå med solen i ögonen, som vi hade, då man inte ser, hur man
sätter fötterna. Så jag körde näsan marken en gång, då jag trampade fel.
Kenta var nöjd, att hjälmen var räddad och jag hade fått nog med motion för
denna dagen i alla fulla fall !
Sedan återfärd till Halmstad och jag lovar…det var en stelbent människa, som
stultade in från garaget efter hemkomsten.
Jo jag somnade på kvällen på ca 10 sekunder !
Där ser du , det oväntade händer mig för det mesta , när jag hangflyger !
Här kommer lite snapshots, under jakten på den försvunna hjälmen !
PS
Jag har personligen lärt mig, att om jag flyger bort en modell och efter
idogt letande hittar den, så märker jag ut fyndplatsen och den väg jag
gått i terrängen från en stig eller väg.
Varför ? Jo, för skulle jag ha glömt någon del av modellen, så kan jag
omedelbart hitta fyndplatsen, utan att behöva irra omkring som en
blind höna…
Jag har alltid med mig, vis av erfarenheten, en rulle gul tape från Biltema,
så jag kan märka upp.
Vi har knegat oss upp på Platån från Segeltorpshanget…
…än så länge fulla av energi…
..då det här är enkelt att ta sig fram…
…men här snubblade jag…
…om inte annat, här är vackert.
I Laholmsbukten vid Halmstad Angöringsboj låg två fartyg på svaj i väntan på att anlöpa.
Här håller får naturen öppen.
Vi frågade fåret, om hon sett någon hjälm, men hon skakade på huvudet.
På väg till platsen där Kennerth kom upp från stranden.
Kennerth tar en kortare paus.
Här kände Kenta igen sig och begav sig uppför den svåra kanten…
…där han omedelbart hittade sin hjälm !
…och då blir man ju glad eller …
..så här lägger han upp filmstjärneleendet mot fotograf med hjälmen i handen.
Ett styck skärmflygarhjälm.
Sen var det att ta oss till Platån, på det minst krävande sättet.
Då vi kom upp på Platån kändes det ganska skönt, dels för vi hittat hjälmen och dels för här var lättare att gå.
Man ser hur ljuset blir mjukare vid 1830-tiden.
Klart man är sliten efter att ha gått mer än 10 km på smala stigar och ständigt upp och ner,
då höjdskillnaderna vara stora. Allt mätt med en app i Iphånen.
Här åker både hjälm och pilot tillbaka till Malmö
efter äventyret på Hovs Hallar den 1. Maj 2016 !
Att åka iväg och flyga hang på en förutbestämd tidpunkt, det har sina problem.
Den för verksamheten viktigaste parametern är vädret och vindriktningen.
För att flyga hang vid Ystad, Kåseberga ska det blåsa sydväst. Vid våra
föregående träffar har vi haft sagolik tur med vinden och vi har kunnat
flyga varje dag.
Men någon gång ska man ha otur, vilket vi hade i år. Vi visste, att det skulle
bli kärvt, med utlovade västliga och nordvästliga vindar, men att det
var så tjurigt, som det blev, det trodde vi inte.
Hur som helst, på nedresan bestämde vi oss för att träffas vi parkeringen
Hovs Hallar . Jag gav en liten orientering, om hur man flyger hang här
och vi gick en runda och besåg dels hanget på Platån och Segeltorpshanget.
Jag vill säga, att gästerna som aldrig varit här blev imponerade.
Vinden var västlig, så ingen flygning var tyvärr möjlig. För att utnyttja den
vinden som rådde vid Ystad, fortsatte vi söderut.
Resan gick på vindlande vägar genom Skåne till Glemmingebro,
som ligger ett par km från Hammars Backar/Kåseberga.
Karavanen körde inte E6, utan vi tog vägen, vilken är vackrare och kortare,
förbi Klippan, Ljungbyhed, Hörby, Tomelilla till målet Glemmingebro.
Under flera år har vi bott hos Henry på Österlens Gästhärbärge, där
vi åtnjutit hans möjligheter att bo och äta till största belåtenhet.
Efter urlastning av bilarna, så när som på flygande material, drog vi
till den plats, där vi kunde flyga i den rådande västliga vinden, vilket
var snedkanten mot Kåseberga vid Löderup.
Om det var vind….13-16 m/sek….så det räckte till.
Att flyga i 15 m/sek är inte behagligt. Men eftersom vi kört långt,
skulle vi naturligtvis flyga !
Vilket vi gjorde, tills vi var genomblåsta.
Sedan hem till där vi bodde för mat, vila och social samvaro.
Nästa dag var det nordlig till nordvästlig vind. Vilket är sämsta tänkbara
ur hangsynpunkt. I synnerhet nordväst. Hade det varit nordligt med dragning
mot ost, kunde vi flugit på bakkanten på hanget, men inte ens det gick nu.
Alltså åkte vi in på sightseeing till staden Ystad. Vi besökte hobbyaffären
i Ystad, som ligger i utkanten av staden vid ett köpcentrum med Öb och Rusta
till granne. Trevlig personal och trevlig affär. Ägaren berättade, att stor del
av deras försäljning sker via nätet.
I övrigt var det vanlig social samvaro mellan modellflygare, vilket innebar, att
diskussionsämne inte saknades.
Tredje dagen var det utlovat samma väder, det vill säga nordvästlig vind, varför vi
beslöt att bryta vistelsen i Ystad och flytta karavanen till Hovs Hallar, eftersom
den vinden är idealisk för flygning på det låga vid Segeltorp.
Jag kom fram först och tog mitt pick och pack upp på Platån. Vinden var ca 3-4 m/sek
lite snett från väst, men jag slängde ut och det lyfte bra.
De andra dök upp senare och alla flög. Emellertid drog vinden mer mot väst,
varför vi gick ner till Segeltorpshanget, där vinden då låg rakt på.
Lyftet var där perfekt och alla kärrorna åkte i luften.
Efter en dags flygning här, kändes det, som om vi fått lite upprättelse för en bomdag
nere vid Ystad, men det är bara så, att vädret det rår vi inte på !
Så trots en bommad dag åkte vi hem belåtna och nöjda med denna lilla
hangflygexpedition och jag vet, att ingen ångrade sig !
Vi ses nästa år !
Bra väder förväntas…
Här kommer lite bilder tagna av mig och Rolf Maier. Jag delar upp bilderna
på 3 poster här på bloggen, så de kommer efter hand.
Rolf- Erik packar in sina modeller i Rolfs bil…
Japp, nu återstår bara två storseglare…
På parkeringen vid Hovs Hallar där en del av deltagarna samlades för
en liten guidning och för lunch på värdshuset.
Lite information och guidning av mats strömberg.
Uppe på Platån vid fortet med horisonten fri.
Roffe förmanar…
Synd det var västlig vind…
Rolf-Erik tar det långa benet före det korta…
Kalle Thorsell …han faller väl inte omkull ?
Ett glatt gäng västgötar
På väg ner till Segeltorpshanget.
“Dit ska vi”…
Framme vid Löderup, Ystad.
Tror ni det blåser ?
Ja, inte behövs det någon streamer i alla fall…
En tornfalk med sina vackra färger över Östersjön.
Löderupshanget. Något av ett hushang för oss medlemmar i Ålleberg Modell Flygklubb.
Min numera slitna “Spirit”.
Men flyger gör den !
Vi som trotsar den hårda vinden !
En del av karavanen
Den perfekta modellflygbilen.
Skrämde vi dig Kalle ?
Två av mina modeller färdiga för flyg.
Social samvaro.
Till vänster Rolf-Erik Blomdahl,
till höger med prinskorven, Åke Junander.
Österlens Gästhärbärge. Ett fd ålderdomshem.
Ligger något makabert granne med kyrkogården…
Rekommenderas.
Skånsk vy jämte där vi bodde.
Bor det modellflygare står det inga paraplyer vid dörren utan kroppar till storseglare.
Avkopplande miljö. Man känner sig fri här. Inga måsten !
Frukost
Värden på Österlens Gästhärbärge, Henry.
En stadig frukost klar man sig hela dagen på
Den spruckna monoliten i utkanten av Glemmingebro
Ett flyttblock från inlandsisen.
Just ankomna till Löderup.
Rolf-Erik knyter fast sig i stolpen,
så han inte blåser bort…
Mats har flugit och vid landningen i turbulensen slog modellen runt och fenan lossade…
Rolf-Erik monterar sin modell.
Inga billiga modeller detta…
Hobbyaffären i Ystad dit vi gärna återvänder.
Trevligt och vänligt bemötande !
Här är en länk till fler bilder.
Det kommer mera om vårt hangflygande !
Jag lägger upp lite bilder från tidigare flygningar med ÅMFK, för att
ge en bild hur det ser ut.
Platserna är vid Löderup, Sinushangets baksida och vid stenarna Kåseberga.
En del bilder är från Ravlunda.
Under vår träff förekommer inga skjutningar vare sig vid Kabusa- eller Ravlunda
Skjutfältet.
Man kan säga, oavsett vindstyrka finns det alltid nån plats att flyga hang på.
Kan man inte det, utan allt är emot en, då tar man fram en liten elkärra och flyger
var som helst.
Så välkomna ner till oss, i enlighet med vad jag skrivit tidigare !
Här kommer bilderna med och utan kommentarer.
Flygning på norrsidan av Sinushanget.
Löderup
Så här ser moderna kärror ut i dag…
En av Rolfs lätta elseglare
Löderup riktning söderut.
En av Roffes snabbare modeller. Kamera på nosen.
Rolf Maier ordförande för en framgångsrik och utvecklande förening, Ållebergs Modellflyg Klubb.
Rolf- Erik från Herrljunga, mycket kunskap och rik på erfarenhet.
Utsikt mot Kåseberga och stenarna från Löderupshanget.
Åke Junander har hämtat sin modell på andra sidan taggtråden…
Segelflyg är vackert !
Där vi bor, när vi inte flyger
Hos Henry på Österlens Gästhärbärge i Glimmingebro.
Löderupshanget söderut.
…från någon okänds modell…
Vi har alltid med grillen…man blir hungrig om man är ute och flyger hela dagen.
Ravlunda
15 bilar, 2 man i varje minst = 30 modellflygare som åkte till ostlig vind i Ravlunda.
Min favorit…Arrow som den heter i Staufenbiels katalog,
men den heter egentligen Fredy och görs av Valenta.
En Lunak slängs iväg av Robert Hollsten i Ravlunda med kraft.
Den 18 – 21 April går traditionsenligt ÅMFK hangträff i trakten av Ystad.
Vi ser fram emot många deltagare och har indikationer, att vi kan räkna med
högt deltagarantal, både av nya flygare och gamla veteraner. Alla är hjärtligt
välkomna till en träff, som går i avkopplingens och gemytets anda.
Inget stressande eller tävlande utan en träff för att trivas och hjälpa
varandra.
Allt som ser ut som en segelkärra duger att ha med. Vi hjälper nybörjarna,
om det skulle vara problem med trimning, inflygning eller något tekniskt.
Det kommer att finnas mycket erfarenhet och kunskap på plats.
Har du en supersnabb F3F-modell, kom du oxå, för sådana modeller
flyger vi naturligt vis med dessutom.
Men som sagt, träffen är en kamratträff .
Hur finner ni oss ? Kolla i luften vid Sinushanget, mot Kåsebergahållet
från Hammar, vid stenarna Kåseberga eller vid Löderup just förbi
Kåseberga. Eller ring oss. Mitt nummer är 0706277120, eller ring någon
annan ni vet är där.
Men det är inget problem att hitta oss, om vinden ligger på rätt håll.
Skulle det vara ostligt, då drar vi till Ravlunda.
För att kolla vindriktning vid Ystad klicka här, för att kolla vindriktning i
Ravlunda klicka ni här, så får ni alla väderdata i realtid, tack vare
Club Parapente Syds eminenta väderstationer.
Blir det fin hangvind, kan vi förvänta många skärmflygare, men det har
aldrig varit problem med samordningen av flygverksamheten.
Har ni frågor kolla ÅMFK hemsida eller maila mig här !
Vi ses på hanget !
Här är väderutsikten daterad 10/4 från DMI.
Kan inte vara bättre. 15 grader, sydväst och sol för tiden vi ska vara där:
Måndag 18 – Torsdag 21 April !
…när det gäller registrering, så jag får mitt medlemskort för 2016 i god tid.
Det känns alltid tryggt att veta, att de som är förtroendevalda i föreningen
sköter sina uppgifter med ordnade och snabba rutiner.
Som just att man får sitt medlemskort i förening och SMFF tidigt.
Bra jobbat som vanligt pojkar, tycker jag som stolt medlem i ÅMFK !
Prognosen uppdaterad 0900 söndagmorgon
…därför prognosen ser positiv ut och håller den sig, är i alla
fall jag där runt klockan 10 för att få mig en sväng i luften.
3 m/sek nord, solsken…kan inte bli bättre vid denna
tiden på året ! Angiven vindhastighet kan man addera till
4-5 m/sek 80 m över havets nivå erfarenhetsmässigt.
Bara man har med sig en lätt modell som klarar att flyta vid
svag vind på hanget.
Och det har man ju…
Vi ses !
Vi vet att GoPro från version 3+ Black Edition och fram till nuvarande 4 Black producerar
så bra bilder man kan begära och som man som för icke kommersiellt behov behöver.
Men, GoPro är dyr och jag googlade runt lite efter något billigare.
Hittade denna kameran här och blev lite ljummen på den.
Vad tror ni om den ? Har någon köpt en och kan ge lite feedback och visa någon bild ?
Här är lite bilder och fakta;
Här en video med en nästan liknande kamera från samma firma. Jag antar ovanstående
är av modernare snitt. Det finns display på baksidan.
För att ge bra information för oss som är aktiva modell-
och skärmflygare, har jag lagt in länkar till
automatiska väderstationer, som har en strategisk
placering vid de platser, som är aktuella för hangflyg.
Om ni klickar in er, kan ni se all info, som mätaren
generar och hur ni enklast lägger in det i datorn eller iphånen.
Mätarna är energiförsörjda med solceller och är mycket användbara.
På väderstationens sida finns en cirkel, som visar med grönt, då det
är flygbart och med gult, då det är ett gränsfall.
I övrigt får ni all den väderdata, som kan anses vara rimligt.
Medelvind, vind i byar, temperatur och nederbörd osv.
Under displayen kan ni scrolla fram grafer över de viktigaste parametrarna.
Länk vindmätare: Vind just nu Hovs Hallar
Jag hoppas av hela mitt hjärta, du får uppleva en GOD jul och att 2016 blir
ett för dig positivt och framgångsrikt år.
Av olika skäl ser jag personligen med mycket förväntan framåt mot julen
och det nya året 2016 .
Det är samma förväntan, som präglade ens sinne, då man som barn otåligt väntade
på julaftonen, med dess innerligt önskade julklappar.
För mig innebär både julen och ett nytt år ett hopp, att förväntningarna
ska förverkligas.
Jag känner mig stolt och hedrad, av att du besöker min blogg och jag hoppas,
du kommer tillbaka i framtiden, så mina mål med min blogg i någon mån kan
uppfyllas.
Vi ses !
mats
…nordliga vindar, så det varit flygbart på Hovs Hallar för hangflygare av
vilken sort det än må vara..fast i dag söndag var det utlovat nordlig vind.
Jag åkte ner dit i uppehållsväder och växlande molnighet från Halmstad.
Bara för att efter mödan att ha släpat mig och mina grejor upp på platån,
monterat och gjort klart, mötas av först regn och sen en hagelskur.
Skuren drev förbi på 15 minuter, men både jag och min modell blev sura.
Dock icke mitt humör, då jag såg, det klarnade upp över Kattegatt.
Så det blev att vänta, torka av min Gillette från FVK, som var den modell, jag hade
med.
Till slut kom solen och vinden drog sakta igång från nord.
Men den var svag. Den låg på 2-3 m/sek, vilket är ett gränsfall för att
kunna ta sig upp i lyftet med en modell som Gillette.
Till slut beslöt jag mig för ett försök. Eftersom jag var på platåns topp,
finns det en plats, där det är bäst att kasta ut, där det normalt inte
finns någon topprotor. Det är omedelbart till höger om den lilla
sänkan på toppen, där vinden brukar vara laminär.
Uppe på toppen där jag startade anloppet för utkastet, märkte jag,
det fanns en topprotor , för det blåste i nacken…men jag visste,
att vinden längre fram mot kanten borde med viss säkerhet vara laminär.
Så jag satsade för allt jag var värd och fick iväg min Gillette bra.
Den gick rakt och jag förväntade mig lyft, då jag gick ut över kanten.
Men det blev inget lyft…
Jag såg min höjd jag fått vid utkastet snabbt rinna bort, då jag gick
igenom kantrotorn och förstod omedelbart, att risken är att modellen,
ve och fasa, riskerade att försvinna ner under kanten och då skulle det
innebära morsning och goodbye till min modell.
Jag gjorde en snabb rush fram till kanten, det var ca 30 m och samtidigt försökte
jag kontrollera min modell, som flög farligt nära stallgränsen. Inte enkelt !
Nåväl, framkommen till kanten, visste jag sen tidigare, att jag hade en
plan yta på hanget ca 30 meter under den ordinarie hangkanten och
beslöt mig för att försöka sätta modellen där.
Men först gällde det att komma dit. Det är svårt att kontrollera en modell,
om man befinner sig över den. Dessutom i kraftig turbulens. Jag fick i alla
fall Gilletten stabiliserad något sånär och styrde in den mot den plana avsatsen.
Avsatsen består av buskar och mindre stenar.
Inte speciellt modellplansvänligt, men det var mitt enda alternativ !
Det finns en option till och det är att gå ut mot havet, accelerera och företa
en landning på stranden. Jag vet ingen som lyckats, under de 43 år jag flugit
här med denna utmaning !
Min plan var att landa i buskarna, för att minimera skadorna och rädda modellen.
Att landa modellen in i branten är nästan detsamma som att säga adjö till den.
Jag har en gång klättrat upp för den 60 m höga branten. Det gör jag aldrig om.
Jag kom in mot buskarna lite vinglande, jag flög på stallgränsen igen och
då jag bedömde modellen var vid buskarna, vilka var enebuskar, tryckte
jag ner den bestämt.
Modellen tog i buskarnas topp i normalt flygläge, bromsades upp och modellen
gled sedan av grönskan och fortsatte ner i stenpartiet, med låg hastighet..
Att trycka ner modellen är ett måste, för att få den dit man vill.
Det kan verka brutalt, men hellre en landning med säker hastighet än en
vinglande färd i överstegrat läge, som man inte vet hur det slutar med risk
för snaproll eller så dålig kontroll, att man kan hamna i stort var som helst.
Det hade gått, såvitt jag kunde se, så bra man kunde önska. Så det blev att
klättra ner för den synnerligen hala stigen och hämta modellen. Alltid
spännande att inspektera en modell, som man trott var förlorad, men
som genom tur och lite skicklighet blev räddad.
Jag kunde inte se några omedelbara skador på min Gillette och jag äntrade
kanten med lätt hjärta och klättrade tillbaka upp till min depå.
Gick igenom modellen en gång till och hittade en liten skada i nosen,
som uppstod vid kontakten med stenarna.
Det fixade jag med Plastic Paddingspackel, våtslippapper och sprayburken
med vit färg, då jag kommit hem.
Nu undrade jag ju, varför det blev så här, för det borde gått att flyga…
Svaret fick jag, när två skärmflygkompisar kom med sina grejor och
skulle flyga. Det var Anna Hadders och Lars Agnas, som spetsat på en
fin flygdag på HH.
Men de såg, att det uppe på platån var dålig vind. Man balanserade lite för att få tiden
att gå i väntan på vind. Vinden ökade, men där vi stod, kändes inget.
Jag berättade, att detta är ingen ovanlig situation. Vi kunde se det
blåste på havet och jag påstod frankt, att det finns lyft, bara man
kommer utanför kanten och upp några meter.
Det blåste i björkarna vid hangkanten, men tyvärr hade jag missat att
ta med min vindindikator för kanten, vilket är ett 6 m långt metspö från
BilTema med en 4 m lång videobandsstreamer. Detta är det bästa verktyget,
om vi vill veta lyftet vid kanten. Genom att använda ett lätt videoband,
kan man se om vinden är turbulent eller laminär, vilket kan bestämma
om förutsättningar för en start eller ej föreligger.
Där vi stod på toppen, var det nästan inget tryck i vinden.
Allt berodde på kantrotorn och topprotorn, som muntra snurrade glatt på,
så vi hade vind i nacken, då vi stod i riktning mot havet.
Det kan var frustrerande eftersom havet indikerade 5 m/sekund nord…
Om vinden är 5 m/sek eller mer, kan man lätt se, genom att vågorna vid
denna vindhastighet börjar bryta. Det gjorde de nu.
Vi var överens, att det finns lyft, det gäller att komma ut från hangkanten
och träffa på den laminära vinden. Ett klassiskt hangproblem, som jag
upplevt många gånger här. Kommer man bara ut, så lyfter det.
Lars kunde slutligen inte hålla sig längre utan drog upp skärmen, då rotorn tog
en paus eller flyttade sig och kände, det drog ok i linorna vilket indikerade att
startmöjlighet förelåg och Lars startade ut.
Lyftet var naturligtvis… mycket bra och strax efter startade Anna och
brast under flygglädjen ut i sång genom att solosjunga Sankta Lucia…
Det var troligtvis första gången i historien, som det sjöngs Sankta Lucia
från selen till en paraglider på Hovs Hallar.
Roligt de fick flyga efter all deras möda och väntan.
Jag fick åka hem, i alla fall rikare på erfarenhet och med föresatsen att
fästa antihalktejp på kroppen på min Gillette, så jag får ett rejält tag
med fingrarna utan att glida, då jag ska kasta iväg min modell.
Jag var nöjd med dagen och i synnerhet, att jag kunnat rädda min
modell ur ett omedelbart hopplöst läge.
Ett mail från Lars talade om, att de som flög skärm hade fått ett fint luciaflyg !
Här kommer lite bilder och alla är tagna med min GoProkamera,
som jag höll i handen. Vidvinkellins, lite dåligt ljus och då blir det,
som det är.
En del bilder är klippta från en video.
Platån 13. December kl 1000
En del av sysselsättningen på ett hang för en skärmflygare…
...parawaiting
Eller gör man som Anna…balanserar…
…och hoppas vinden ska ta sig.
Lars är sugen…
…och vi kunde se att vågorna började bryta , vilket betyder ca 5 m/sek i vind.
Lars ringer till väderstationen och kollar vinden.
Framtill sitter hans vario/gps och höjdmätare.
Anna Hadders, en frisk fläkt i skärmflygarskrået med mycket energi och flyglust !
Lars kan inte bärga sig längre utan…
…drar upp för att starta.
När Anna såg att det bar ok, var hon inte sen att ta efter…
…så hon tipptåade sig framåt tills det lyfte henne…
…över björkarna och ut…
…i fri luft.
Sen var det bara att njuta på !
…medan en frustrerad modellflygare vankade runt i väntan på vind…tur han
hade med sin skärmflygoverall, som är ett utomordentligt plagg.
.
Så fort jag fått upp min gamla Gillette på bänken, började jag renoveringen,
för jag är så sugen att se den i luften igen.
Jag vet, att modellen inte är så vansinnigt snabb, men den har andra värden.
Den är ihopsatt, en av de snyggaste modeller jag sett…ever !
Kroppen, vingarnas infästning och vingarnas form är mycket lyckade.
Synd inte FVK kunde tillverka nya. Jag sa till Brian, att om ni ändrar
vingkonfigurationen, öka spännvidden med 40 cm och applicerar en
modern profil som exempelvis någon av Martin Hepperles nya snabba,
skulle det bli en eftertraktad modell.
Ok vad har jag gjort ? Jag har slipat ner kroppen, spacklat den och kört
på porfyllare. Gjort tre tunna grundlackningar med våtslip mellan varven
och sprutat vit akryllack från sprayburk.
Akryllack köpte jag på AD-center. Den är snabbtorkande och den innehåller
mycket pigment, så den täcker bra. Kostar en del, men hur mycket lägger man på ?
Huven är original svart, men jag våtslipade den, grundade och sprutade den
röd.
I kroppen på modellen finns ingenting…egentligen. Servona till V-stabben
sitter i stabbarna där bak, skevroderservona sitter i vingarna, vilket betyder
att det är gott om plats för mottagare och acke i kroppen.
Jag har köpt några nya 8-kanals DMSS rx, eftersom prisskillnaden mellan
6-8 kanaler är försumbar. Fast, jag hade bara behövt 4 kanaler egentligen.
Eftersom jag just bytt radio, önskar jag, att sändningsstandarden behålls nu,
så man inte behöver köpa en massa ny mottagare igen, om man byter upp
sig inom JR-familjen. En 8-kanals mottagare till JR Dmss, den kostar nästan
1000 kr med frakt…
Köper man då 8 stycken förstår vi, att det blir pengar i sista änden.
Men jag är mycket medveten om, att finns det något som blir gammalt fort,
så är det elektronik!! Jag väntar på att mottagarna ska anlända, så jag kan programmera.
Min acke blir två LiPo-celler och för att inte servona ska få spatt, sätter jag
in en Ubec mellan acke och rx/servo så spänningen ut blir 5.6 volt.
Har du ingen spänningsregulator, kan du använda kiseldioder i serie, då
de sänker spänningen med ca 0.7 Volt var och en.
Kör man för hög spänning till en del servo, ställer de sig i mittläge och
oscillerar fram och tillbaka. Speciellt sker detta på billiga mikroservon.
Jag har beställt vit Oracover från Rc-Teknik för att klä om vingarna,
men i väntan på det har jag fixat till de gamla vingarna och de blev hyfsat
bra efter lite rengöring, värmepistol och småreparationer.
Nu väntar jag som sagt på nya mottagare till Gilletten, så jag kan programmera
den. Jag kommer ju att ha V-stabbe med sidoroderfunktion, vilket jag
alltid ansett vara ett viktigt roder, vidare separerade skevroder med kraftig
differentiering så det blir 80 % upp och 20 % ner i akt och mening för
att undvika skevroderbroms och därav orsakad oren flygning.
Skevroderna ska också fungera som en primitiv halv kråkbroms vid landning.
Det behövs garanterat, då man ska landa på Hovs Hallar, om man nu inte är certifierad
expert, vilket jag inte är, för jag har bara flugit där i 43 år och saknar således
erfarenhet och bedömningsförmåga.
Eftersom Gilletten är lätt och har relativt låg vingbelastning, ska jag tillverka två
blyvikter, som används för att kunna omvandla överflödig lyftkraft till hastighet.
Det blir en på 250 gram och en på 600 gram.
En annan sak som fattas är glasfiberröret som utgör vingfastsättningen.
Jag glömde ju den hos Kalle i brådskan, men har lovat skicka det, så
det dyker upp. (Vilket det just har gjort)
Ett litet bekymmer är, hur jag ska säkra vingarna till kroppen. Vingarna
sitter trädda på en glasfiberstång 6 mm diameter. I bakre dela av kordan
finns stift, som ska sitta i hål i kroppen.
Sen gäller det att säkra vingarna, så de inte far iväg. Jag gjorde det förut
med O-ringar, men det var knepigt att få ringen över krokarna som är
skruvade i rotsprygeln. Kroppen är mycket slank, vilket gör, man har lite
utrymme att placera fjädrar eller gummiband, som håller vingarna på plats.
Kanske jag löser det som så nu, att jag borrar ett 1.25 mm hål från
undersidan genom vingens undre del och vidare genom röret i vingen
och vidare genom glasfiberstången och 2 mm i i vingens övre halva.
Sen använder jag en pianotråd, som jag sticker in genom det borrade
hålet och som jag låser i vingen med tejp eller ett enkelt fjäderlås.
Det borde bli enkelt och säkert. Fast för provflygningarna kommer jag
att använda en liten dragfjäder, som jag med viss svårighet kan häkta
på krokarna på vingarna.
Vi får se hur det funkar, för jag vill det ska vara funktionellt och enkelt.
Det kommer en rapport efter min provflygning. Som kommer att ske vid
Tönnersa Strand vid Laholmsbukten, där hanget efter sista stormen aldrig
varit bättre. Äter havet mycket mer i dynerna, kommer vi till slut av få en
accelererande minskning av höjden.
Så flyg mens tid är…
Lång och slank…
Ser lite roligare ut med röd huv…
Vingarna innan jag klätt om, men de är inte så pjåkiga.
Stabbhalvorna med inbyggda servo. På servokablarna ett filter som galvaniskt
avskärmar mottagaren från servona, för att undvika påverkan på mottagaren på
grund av långa kablar, som i olyckliga all kan fungera som antenner.
Klart jag är medlem i ÅMFK….klubben som äger sitt eget fält.
Långt bak i forntiden, närmare bestämt 1974, avhölls NM i F3B
nere vid Ystad i anslutning till Kabusa Skjutfältet.
Ystad med sina närliggande kullar är väl närmast känt för
hangflygning, men här fanns även utrymme för de olika momenten
i F3B-programmet.
Det som ingick i termikdelen var i princip Speed, sträcka och landning
på rätt tid och på märket.
Vi som var arrangörer, var Södra Hallands Modellflyg Sällskap, samt
Kristianstad MFK och MFK Snobben från Nymölla, som hade en
kärntrupp av hängivna modellflygare, både radio- och friflygare.
Vi var ombedda att gemensamt ordna NM, vilket vi gjorde.
Platsen var omedelbart till höger om vägen, som går till Kåseberga från
Kabusa gården. Här fanns bra gräsytor.
Jag minns, att det var ohyggligt varmt under tävlingen. Det var ett utbrett
högtrycksläge och luften var stabilt skiktad, så utsikten till termik var inte
direkt lysande. Men det är lika för alla och ingen klagade.
En av mina föreningskamrater, Bertil Dahlqvist filmade hela tillställningen
med en 8 mm kamera, så det skulle bli bevarat för eftervärlden.
1974 fanns inga digitalkameror eller Gopro..
Denna film var ju vi jättesugna att få se efteråt, men Bertil sa till vår bottendjupa
besvikelse, att den hade förkommit. :=(
Det grämde oss djupt, för det var så vid denna tiden, att dokumentation
av modellflygande inte var direkt allmänt förekommande.
Så i 41 år gick vi varje dag och suktade efter den omtalade filmen från NM…
Men för en tid sedan fick Pär helt överraskande ett antal rullar film av
Bertils son och tiden resettades för oss som väntat i 41 år omedelbart till 1974.
Egentligen är det makalöst , så mycket detaljer man kan komma
ihåg från en tävling som avlöpte 1974. Hjärnan är fantastisk, men
vad jag åt till lunch för 3 dagar sen, det är fullständigt bortsopat
i min hjärnas katakomber…
Filmerna hade legat i 41 år, vilket naturligtvis sätter sina spår.
Men Bertils son scannade filmerna, så vi fick de digitalt lagrade, vilket gör
editeringen oändligt mycket enklare. Trodde jag och Pär…
Problemet var, att filmerna var ankomna av tidens tand. Pär la ner en
vecka på att rätta till det värsta och därefter la jag 5 dagar på filmerna.
Sen gällde det, att köra råmaterialet genom Moviemaker och göra
något av det.
Allt sådant tar tid. Men slutligen fick jag till 5 olika filmer, som jag ska lägga
på min blogg.
Det är absolut inga mästerverk, som skulle få pris i Cannes, men det är ett
tidsdokument om min och andras hobby för 41 år sen.
Denna första film jag lägger upp är från NM i F3B i Ystad 1974.
Vi som var med då, vi känner igen flera av flygarna. Mest fotograferade
Bertil Håkan Svennesson, för Håkan var mycket skicklig. Hoppas ni
uppskattar videon, för det har kostat blod svett och tårar framför datorn!
Avslutningsvis kommer en snutt med video, visande Pär Lundqvist
flygande sin SB 9 vid Segeltorpshanget söder Hovs Hallar.
En modell som är vacker och välflygande och välflugen.
Pär sålde modellen till en tandläkare i Göteborgstrakten i mitten/slutat av
70-talet, men har nu ångrat sig och vill köpa tillbaka den.
Problemet är att han blivit av med namnet, på den som köpte den.
Alla tips om en SB 9 som hänger i ett tag mottages tacksamt,
enligt Pär.
Jag har 4 videos till, som jag ska presentera så häng med !
Stillbilderna jag lagt in på sidan är klippta ur videon, så hav fördragsamhet
med kvaliteten!
Ni vet ju, hur stor en bildruta är på en 8mm film…
Håkan landar sin modell.
Håkan Svennesson Kristianstad förbereder för start.
Off she goes !
Personen med flaggan Mats Strömberg och mannen i shorts vinnaren Knut Lundh